Först Läkemedelsverkets senaste statistik över allvarliga och dödliga biverkningar som en följd av vaccination fördelat per vaccin-typ. Cirka 7,77 miljoner svenskar är vaccinerade.
Statistiken från Läkemedelsverket anger rapporterade uppgifter om biverkningar med allvarliga symptom respektive dödlig utgång t.o.m. 2022 01 04. Allvarliga biverkningar definieras i statistiken:
”En allvarlig biverkning är en sådan som leder till döden, är livshotande, nödvändiggör sjukhusvård eller förlängd sjukhusvård, leder till invalidisering, medför missbildning eller är annan medicinskt viktig händelse.”
Cominarty rapporterar 278 döda i biverkningar samt 4875 rapporterade allvarliga biverkningar. Cirka 13,9 miljoner doser.
Spikevax Moderna rapporterar 37 döda i biverkningar samt 1265 rapporterade allvarliga biverkningar. Cirka 2,5 miljoner doser.
Vaxzevria rapporterar 45 döda i biverkningar samt 2114 rapporterade allvarliga biverkningar. Cirka 1,3 miljoner doser.
Nu till Folkhälsomyndighetens statistik över vaccinerade och ovaccinerade t.o.m vecka 52 2021.
Diagram: Antal bekräftade fall av covid-19 per vecka, från vecka 1 2021 till och med vecka 52 2021, fördelat på ovaccinerade och vaccinerade fall. Covid-19 smittade och vaccinerade dominerar stort i slutet av året i totalt antal fall.
Diagram: Rullande medelvärde för de tre senaste veckorna över antal bekräftade fall per 100 000 invånare uppdelat på ovaccinerade och vaccinerade, bland personer 12 år och äldre, från vecka 25 2021 till och med vecka 52.
Vaccinerade med bekräftad covid-19 smitta ökar exponentiellt snabbare än ovaccinerade och är nästan ifatt ovaccinerade i relativa tal. Nota bene! Påstod inte Stefan Löfven och Anders Tegnell för drygt ett år sedan arv vaccinerna – numera med en ”booster” – skulle utgöra ”fullgott skydd”? Jo, det var precis vad de stod i SVT och påstod! Det var uppenbarligen propaganda utan vetenskaplig, peer review granskad, grund. Lögn således.
Under vecka 52 rapporterades 59 465 bekräftade fall av covid-19 i Sverige, vilket är en ökning med 112 procent jämfört med vecka 51. Antalet ovaccinerade fall ökade med 57 procent och antalet vaccinerade fall ökade med 142 procent. Nota bene! Av de bekräftade fallen vecka 52 var 15 597 ovaccinerade, vilket motsvarar 26 procent och vaccinerade 74 procent.
Hittills har 44 bekräftade fall rapporterats avlidna under vecka 50. Föregående tre veckor var medeltalet 27 dödsfall per vecka. Bland de rapporterade dödsfallen vecka 50 var 16 ovaccinerade, vilket motsvarar 36 procent dvs 64 procent av de döda var vaccinerade.
Diagram: Antal* avlidna bekräftade fall per vecka, uppdelat på ovaccinerade och vaccinerade fall, från vecka 1 2021 till aktuell rapportvecka.
*Staplarna visar det totala antalet avlidna varje vecka samt antal vaccinerade (vaccinerade visas som en delmängd av totalt antal). De veckor när antalet vaccinerade fall som avlidit är färre än tre visas inte antal vaccinerade, endast totalantalet visas. Detta på grund av risk för röjande av uppgifter om enskild individ. Antalet avlidna under perioden fördelar sig enligt följande: Av totalt 5 236 avlidna var 4 569 ovaccinerade och 667 vaccinerade, varav totalt 13 under perioden endast ingår i totalantalet för aktuell vecka på grund av risk för röjande. Data för de två senaste veckorna är preliminära och kommer troligen att stiga. Data presenteras enligt det datum som personen anges ha avlidit i rapporteringssystemet SmiNet. De fåtal dödsfall som finns registrerade utan dödsdatum (41 dödsfall) finns inte med i grafen.
År 2021 var året då jag långsamt läste 1900-talets stora romanbyggen Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” och Robert Musils ”Mannen utan egenskaper”. Den tredje romansviten, som i litterär kvalitet sällar sig de två, är självfallet Lawrence Durrells ”Alexandriakvartetten” bestående av de fyra romanerna ”Justine”, ”Balthazar”, ”Mountolive” och ”Clea”.
Alexandriakvartetten är ingen vanlig roman som utspelar sig i ett tidsmässigt kontinuum utan händelserna speglas av fyra olika temperament och i fyra rumsdimensioner.
Personerna i romanerna är så levande beskrivna, genom de händelser de medverkar, reagerar och agerar i att jag kommit att tro att de existerar i verkligheten. Ibland har jag fantiserat om att jag måste resa till Alexandria, som första nästa utlandsresa, för att träffa dessa personer och inte minst Clea Montis som jag förmodligen skulle bli förälskad i.
Någonstans i den fjärde delen ”Clea” skriver en av författarpersonligheterna i romanen Pursevarden att en roman skall ”förkroppsliga inte en temps retrouve utan en temps délivré”. En tydlig alludering till Marcel Proust.
I min personliga psykologiska och intellektuella värld har 2021-års resa genom de globalt största 1900-talsverken varit en resa uppåt och inåt både intellektuellt och psykologiskt. Marcel Proust var magnifik men Robert Musil gav emotionella vibrationer och intellektuella reflektioner som låg närmare mitt inre än Prousts huvudperson gjorde. Ett ytterligare steg uppåt och inåt i nämnda avseenden gav Durrell med sina fyra romaner i Alexandriakvartetten som jag levde mig in i till den grad att de icke-existerande romanfigurerna fick existens i en stad som dock faktiskt existerar, Alexandria.
Nu återstår bara James Joyce. Den märkliga och nydanande ”Odysseus” har jag självfallet redan läst, två gånger på engelska och en gång i svensk översättning. Nu skall jag ta mig an den näst intill omöjliga ”Finnegans Wake”. Svårläst intill oläslig, skriven på 80 språk, med egna Joycska ordskapelser.
Jag har försökt läsa ”Finnegans Wake” tre gånger men inte kommit längre än ett femtiotal sidor in i boken innan jag givit upp. Nu skall den läsas! Det föreligger också sedan 2021 en svensk ”motsvariggjord” version ”Finnegans likvaka”. Att översätta Finnegans Wake till något annat språk är en omöjlighet. Därav beskrivningen ”motsvariggjord”. Det är ett monumentalt arbete som gjorts av Bertil Falk som 2021 efter 66 års (yes!) arbete blivit färdig med översättningen. Det blir läsning av den engelska och svenska översättningen parallellt.
Till dags dato har ingen stor tidnings kulturredaktion recenserat översättningen. De har väl i likhet med de flesta inte orkat läsa James Joyce´ ”Finnegans Wake”. Märkligt är det dock! Skitlitteratur presterad av Lagerkrantzar, Marklundare et al får förstadagsrecensioner för vad skräp som helst.
Nåja, om de nämnda litterära storverken krävt långsam läsning, på tvärs med mina normala läsvanor, så kommer ”Finnegans Wake” att kräva extremt långsam läsning och sannolikt också högläsning för att verkligen uppfatta och komma in i James Joyce´ ordekvilibristik.
Men, innan jag börjar den läsningen har jag sent omsider på bokbörsen.se inhandlat, varför begriper jag egentligen inte, den 1988 på svenska utgivna lilla boken ”Bönhörd” av Truman Capote. I USA publicerades den året innan med titeln ”Answered prayers”.
Boken påstår Truman Capote själv, i patologisk självöverskattning, är inspirerad av Marcel Proust. Bakgrunden är den här. År 1966 hade Truman Capote publicerat ”Med kallt blod” och fått en enorm publicitet och kritiker beröm. Boken, sålde oerhört bra och gjorde Truman Capote rik.
Nu trodde, den allt mer urspårade, Truman Capote, som umgicks intimt i den amerikanska östkustaristokratin och kändisvärlden, att han kunde skriva en amerikansk motsvarighet till Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”. När jag inhandlade Capotes bok hade jag lurat mig själv att tro att Capote åtminstone till dels skulle kunna leva upp till den ambitionen.
Capote talade i årtionden vitt och brett i media om den kommande boken. Han publicerade 1975 tre tänkta kapitel i Esquire som medförde en enormt negativ reaktion. När man läst Bönhörd är reaktionerna helt begripliga och välförtjänta. Han förlorade från en dag till en annan i stort sett alla vänner, med rätta, i den aristokratiska kändisvärlden. Verkliga personer var lätt igenkända. Efter att ha läst skiten kan jag konstatera att denna bögvältrande äckelbok inte förtjänar publicering. Den är enormt dålig. Förklaringen till publiceringen måste vara att seglade på framgången med ”new journalism” boken ”Med kallt blod”. Dock, ”Bönhörd” förtjänar inte på litterära meriter att tryckas, publiceras och än mindre att översättas och ges ut i Sverige. För första gången, med 7000 inköpta böcker i biblioteket, funderar jag på att bränna en bok i öppna spisen.
Det blev aldrig mer än tre kapitel avsedda att ingå i det stora verket. De finns på svenska i nämnda bok. Det går/har gått en myt att det fullständiga verket finns undangömt i något bankfack. Men det är sannolikt bara en vandringssägen. Troligare är att Truman Capote insåg att han inte skulle kunna leva upp till de höga standardkraven i förebilden ”På Spaning efter den tid som flytt”. Han är med ”Bönhörd” inte ens i närheten av Marcel Prousts skösnören, utan att jag vill påstå att Marcel Prousts skosnören var svinaktiga.
Kungen och drottningen, båda trippelvaccinerade dvs inklusive den s.k. ”boostern” har smittats av covid-19.
Som ovaccinerad oroar jag mig för vaccinerade som vandrar omkring som omedvetna smittspridare i tron att de varken smittas eller smittar. Själv är jag och familjen noga med att ta de olika vitaminer som stärker det egna immunförsvaret och har gjort så i två år. Dessutom spritar vi händerna vid varje besök utanför hemmet. I övrigt lever jag själv som vanligt.
Men de vaccinerade är farliga! De tror nämligen fortfarande på regeringens och FHM/Tegnells lögner om ett ”fullgott skydd” som är ett i grunden empiriskt falsifierat påstående. Men, ingen avbön där! Numera påstår samma maktcentra att man får lindrigare symptom om man är sprutad och boostad. Men i själva verket talar alla internationella undersökningar för att de nya covid-19-omikron är lindrigare, beskrivs medicinskt som en lätt förkylning. Till sist kommer vaccinet att visa sig ha haft mycket begränsad effekt på pandemin men kan ha varit skadlig långsiktigt på hälsan för dem som tagit vaccinet i synnerhet när man låter barn vara försöksråttor.
Och en S-minister (med kompetens och utbildning som pianolärare, bredvid regeringskollegan och hårfrisörskan som ansvarar för kärnkraften) föreslår en nazistisk statsregistrering av oss som inte tagit vaccin.
Målning av Pierre Mignard. Clio avbildas ofta med lur och vattenur. Här andra markörer av tid.
”Den fjättrade Clio” skriven av Hugo Valentin och tryckt 1957 är en bok jag köpte i det slutande 1960-talet för 18 kronor och 50 öre. Boken kan köpas beg. på bokborsen.se för ca 70 kronor i ou.
I bokens inledande kapitel diskuteras historieskrivningens dilemma som alltid sker i ljuset av den närvarande tidsåldern och de samhälleliga dominansideologierna. Mer så idag, än när boken skrevs 1957, med kompetensmässigt svaga regionala lärosäten som styrs av vit rasideologi, identitetspolitik, feminism, HBTQI-ideologi, neo-marxism och ett betydande forskningsförfall i synnerhet inom humaniora och samhällsvetenskaper.
Författaren och historikern Hugo Valentin skriver: ”Clio, historiens musa, svävar ej fritt över tid och rum. Hennes rörelsefrihet är starkt inskränkt – genom historikernas, hennes tjänares, ofrånkomliga beroende av sin samtids erfarenheter, värderingar och problematik”.
Lysande formulerat. Tesen är giltig än idag. I det stora hela mer fundamentalt än när boken skrevs. Förhärskande politisk ideologi är på god väg att göra oss urava vår historia genom att operera bort, bokstavligen, historiska händelser och personer som idag, av etniska minoriteter, feminister, sexuellt avvikande, svarta etc. uppfattas ”kränkande” – detta märkliga ord som hittat vägen in t.o.m. i historieskrivning.
”Historikerns syn på det förgångna är alltid präglad av hans egen tid”, skriver Valentin. Det är en tes som vi kan acceptera och instämma i. Ingen man eller kvinna (något annat ges inte) kan ställa sig utanför sin egen tid även om vissa ideologiska kretsar försöker ändra det genom att operera bort eller till och med förbjuda forskning om historiska element/personer/händelser/förlopp som av vissa uppfattas stötande i något avseende.
Året 1957 gör Hugo Valentin bedömningen att ”skildringen av det förgångna ses icke i så hög grad som förut i ljuset av historikerns egen tid, missleds icke så mycket som förr”. Valentin skriver vidare att ”historieskrivningen i våra dagar i stort sett står idealet närmare än för t.ex. femtio eller hundra år tillbaka” Idealet varande ”objektiviteten”. Den historiska forskningen hade vid bokens tillkomst rört sig framåt mot en högre grad av objektivitet, oberoende och saklighet. Tyvärr har hela den positiva utvecklingen vänt. Vi har fram till denna dag rört oss och fortsätter att röra oss bakåt mot mer av ”missledd” historieskrivning. Kvinnor, klent byggda i vikingagravar blir kvinnliga vikingakrigare. Svarta afrikanska hövdingars och stammars roll i slavhandeln ignoreras när historiska fakta är att de samlade ihop och sålde slavar. Samer blir ursprungsfolk. Vita medelålders män som skapat fullständigt allt av västerländsk av forskning, innovationer, teknisk utveckling, ekonomi, företagande och högkultur blir dagens skyldiga skurkar, våra hjältekungar desavoueras i historiska texter. Nu skapas med fantasins hjälp historiska hjältar bland feminister, svarta afrikaner och perversa sexuella minoriteter.
Författaren undantar från sin analys ”naturligtvis historieskrivningen i diktaturländerna”. Den liknar obehagligt mycket det som sker i SAP-socialismens Sverige. Konnotationerna blir allt fler och skrämmande lika. Klassisk socialistisk historieskrivning är Lev Trotskijs fall från makten. Han plockades efter sitt fall bort från officiella fotografier (retuscherades) och texter (ströks). Han blev en ”un-person”. När Lavrentija Beria föll så ersattes hans biografiska text i den stora ryska encyklopedin av en längre artikel om Berings sund. Riktigt där är vi inte än i Sverige. Men i den officiella/officiösa SAP-socialistiska historien närmar vi oss en liknande situation. Historiska perioder, personer, processer och händelser suddas bort och andra halvt lögnaktiga lyfts fram.
Det är tendenser vi kan identifiera i Sverige idag – liksom i USA och Europa – när personer som varit centrala i de historiska förloppen tas bort och exempelvis statyer rivs ner ock ersätts med PK-korrekta texter.
Men vi måste också samtidigt erkänna att ett visst mått av subjektivitet alltid finns i all historieskrivning. Stenarna i den historiska byggnaden som historikern reser utgörs av empiriska fakta – i dag finns dessa i enormt större utsträckning är för 63 år sedan – som historikern själv utväljer och ordnar utifrån vad han/hon bedömer vara väsentligt för beskrivning, analys och slutsatser om ett historiskt förlopp.
Men varje generation har sina ”speciella historiska intressen, problemformuleringar och värderingar, sitt särpräglade förhållande till det förgångna som röjer dess egen mentalitet och de politiska, social, ekonomiska och kulturella förhållanden ur vilken denna spirat”.
Det kan varken uttryckas tydligare eller bättre, som faktuell beskrivning av vad som händer, när identitetspolitik, feminism, neo-marxism och andra ideologier med totalitärt hegemoniska aspirationer dominerar debatt, media och delar av akademierna. Ideologiska glasögon som ger ett perverst aspektseende dominerar inom humaniora och samhällsutveckling. Följ gärna de s.k. vithetsstudier som bedrivs vid vissa lokala ”lärosäten” som utmanar folkhumorn.
”Historikern, ´den tillbakablickande profeten´som Friedrich von Schlegel kallade honom, tillrättalägger den historiska utvecklingen så att den hamnar i skildringens slutskede, vilket på sitt sätt framstår som produkten av det förgångna”.
Man skriver alltså historia baklänges. Historikern vet hur processen, händelsekedjan slutade och söker den kausala förklaringen i det förgångnas spår. Det synsättet kan föra och för ofta fel. Historien är, som jag ser det, sällan så rätlinjig och möjlig att spåra bakåt logiskt och kausalt. Tillfälligheter spelar också in i förloppen och kan påverka ”the end result”. Baklänges historieskrivning är självfallet enklare kausalt, mindre komplicerad och ibland propagandistiskt användbarare än att vandra den mödosamma historiska vägen framlänges också när vi rör oss i äldre historia.
Det skrivs samtidigt en väldig massa empiriskt och analytiskt bra historia, både nyare och äldre. PK-ideologin påverkar dock flyhänta författare som exempelvis Dick Harrisson som i boken ”Folkvandringstid” inte kan avhålla sig för en plaidoyer för dagens svenska migration från MENA.
Delar av vad som produceras vid akademier och i politiska media kan karaktäriseras som ”den politiska propagandalitteraturens vanligen kvasihistoriska framställningar”. Den typen av historieskrivning har ett fysiskt ansikte i socialdemokratins och f.d. statsministerns favoritkälla, den historiskt outbildade propagandamakaren Henrik Arnstad.
Media, i synnerhet statsmedia, är förtjusta i vad jag brukar kalla ”anekdotisk historieskrivning” dvs man använder ett enskilt exempel för att redogöra för ett förhållande eller ett förlopp men med undvikande, förtigande av generella tendenser och generella empriska fakta.
Hur skall man då förstå vad som händer? ”Maktförskjutningar (i vårt fall åt en identitetspolitisk och neo-marxistiskt genomslag i politik, media och akademi, min kommentar) inom samhället samverkar alltid på historieskrivning om gångna tider”.
”Med nya klassers (och ideologiska maktgrupperingar vill jag tillägga) makttillträde följer alltid nya värderingar”! How true!
Men som historikern Ingvar Andersson framhållit bör god historieskrivning innesluta ”alla krafters spel”. Även sådana ”alla krafters spel” som idag kanske av PK-populasen uppfattas som utmanande, stötande, provocerande eller förkastliga måste ingå och behandlas i den historiska analysen, beskrivningen och presentationen. Det får bli ett avslutande råd att följa för en seriös historieskrivning. Men, men i Sverige går ministrar i den SAP-socialistiska regeringen inför att förbjuda forskning och vetenskaplig debatt kring vissa ”känsliga” ämnen.
NOT: Clio är i grekisk mytologi framför allt historieskrivningens beskyddarinna och musa. Liksom alla muser är hon dotter till Zeus och Mnemosyne. Muserna var gudinnor som hade sin hemvist på Olympen.
Jag får börja med att be om tillgift om någon uppfattar denna text som kverulantisk eller att märka ord. Det är bara det att jag alltmer irriterat mig på journalisters oförmåga och oskicklighet i att redogöra för samhälleliga sifferfakta på ett korrekt sätt i synnerhet i statsmedia.
Det är ett oskick – om det nu är oskicklighet –att inte veta hur och när man i rapportering av sifferfakta anger absoluta tal, relativtal eller båda.
Några enkla belysande exempel.
När man skall rapportera om ex offentliga kostnadsförändringar, ökningar eller minskningar (ofta kallas de ”nedskärningar”), ”kostnaderna för x-verksamhet har ökat/minskat med fem miljoner kronor”. Vilket av lyssnaren/tittaren uppfattar och sannolikt avses att uppfatta som ett mycket stort belopp. Men om man samtidigt också får information att det är en ökning/minskning från 500 miljoner till 505 miljoner (alternativt 495 miljoner) så ser man att det är en ökning/minskning med 1 (en) procent. I det här fallet bli angivandet av relativtalet en viktig kompletterande upplysning för att rätt bedöma och förstå vad som hänt. Angivandet av basen för ökningen, dvs de 500 miljonerna är viktig. I detta fall bör både basen, den absoluta och den relativa förändringen anges.
Ibland kan en sådan ökning ligga inom ramen för felmarginalen för den aktuella statistiken eller tidsserien. Den typen av utelämnad information om felmarginaler är frekvent i klimatalarmistisk rapportering. Osäkerhetsmarginaler i samhälleliga processer anges i stort sett aldrig i media och i synnerhet inte i statsmedia. Ändock är de viktiga för att inte säga avgörande för att man skall kunna skapa sig en korrekt bild av vad som sker. Sådan information oftast skaffa sig på egen hand.
Det motsatta exemplet handlar om små tal. Flera exempel skulle kunna anges från den nuvarande covid-19 rapporteringen eller från klimatalarmistisk rapportering. SVT rapporterar exempelvis att covid-19 smittade inlagda på IVA har ökat med 60 procent. Vilket låter som att smittan skenar men om man granskar siffrorna så har den ökat från 5 (fem) fall till 8 (åtta) inlagda i Stockholmsregionen. I detta fall ligger det kanske inte bara oskicklighet utan propagandistiska överväganden bakom valet av relativtal. Ökningar angivna med relativtal får rent groteska effekter när det handlar om ökningar från låga tal. En ökning från 2 till fyra är en hundraprocentig ökning men sannolikt marginell i sin verkliga storlek.
En regel från elementarskolan är att man vid små tal undviker relativtal som bara vilseför och endast anger absoluta tal. De är fullt begripliga att ta till sig korrekt för gemene man. Medan man vid stora och svårförståeliga tal bör ange både absoluta tal, relativtal och basen.
Ett annat fall är att journalister ibland inte kan skilja på en 60 procentig ökning dvs från typ 5 enheter till 8 enheter från att något, exempelvis väljarsympatier, har ökat med tre procentenheter dvs från ett stöd på 5 (fem) procent till ett stöd på 8 (åtta) procent. Vilket är just en ökning med 60 procent.
Det är vidare en klok regel att ange det aktuella talet både med siffror och bokstäver. Då blir det färre angivna fel.
SVT och SR är notoriskt oskickliga i hanterande av siffror vare sig det handlar om ekonomi, klimatalarmism, väljarsympatier eller covid-19 smittade, inlagda, IVA eller döda.
Samerna beskrivs i PK-media och PK-politiska (identitetspolitisk ideologi och neo-marxism) sammanhang som ett ursprungsfolk i Sverige . Hur är det med den saken? Är det med samerna som med de olika indianstammar som behärskade den nordamerikanska kontinenten innan vita européer anlände och tog över dominans och utveckling av kontinenten. Stämmer begreppet ursprungsfolk över huvud på samerna med gängse definition?
Låt oss konsultera Wikipedia för en definition av begreppet ursprungsfolk så vi vet vad vi diskuterar.
Ursprungsfolk, urfolk eller ursprungsbefolkning är folkgrupper som härstammar från de människor i ett område som senare koloniserats eller invaderats av andra folk. De har i regel ett eget språk, egen kultur och egna seder. Denna del stämmer således inte på de svenska samerna med avseende på härstamning men väl avseende språk, seder och kultur.
Begreppet ursprungsbefolkning avsåg från början folk som befann sig i ett område dit de första europeiska kolonisatörerna senare anlände. Enligt en arkeologiskt vetenskaplig definition är en urbefolkning en folkgrupp som härstammar från de första (notera, min kommentar) mänskliga invånarna i ett visst geografiskt område. Inte heller denna del stämmer på de svenska samerna.
Sverige var för cirka 110 000 år sedan täckt av en fyra kilometer tjock inlandsis. När isen runt år 20 000 f.Kr. (sifforna varierar i litteraturen) började smälta undan och dra sig tillbaka var den del av dagens Sverige som först steg ur havet, nuvarande Bjärehalvön i Skåne.
takt med att det kilometertjocka istäcket smälte undan flyttade folk in från de områden i söder som blivit isfria före Sverige. De tidigaste arkeologiska spår vi idag känner till är 12 000–13 000 år gamla. Endast ett fåtal spår från senpaleolitikum finns i Sverige och då uteslutande ifrån Skåne. Det rör sig om enstaka fynd av senpaleolitiska jaktcentra i utkanten av isavsmältningen.
De första delarna i nuvarande Skåne befolkades då av primitiva stammar från söder. Vart efter inlandsisen drog sig tillbaka höjdes landet och nya stammar – germaner och olika indoeuropeiska folk – befolkade Sverige. De tidigaste kulturerna var stenålder (neolitikum) från 4000 år f.Kr., bronsålder, tidig och sen järnålder (ca 375 år e Kr).
Mellan 10000 – 12 000 år (uppgifterna varier i litteraturen) efter Bjärehalvöns uppstigande ur havet var också de nordliga delarna isfria. Folkstammar från öster, sannolikt mongolstammar, att döma av utseendet, vandrade in mellan 9 000 – 3000 år f.Kr (uppgifterna är osäkra och siffrorna varierar). Då hade de sydliga delarna av Sverige redan en relativ kulturutveckling på gång. Ett samiskt språk fick de först ca 700 e.Kr när Sverige i övrigt hade övergått från folkvandringstid till vikingatid och ett Svea rike var på väg att skapas.
Så, frågan blir: I vilken mening är samerna ett ursprungsfolk? Svaret är: I ingen historisk eller saklig mening alls. Det är ett felaktigt och PK-politiskt begrepp för att skyla över den efterhängsna efterblivenhet i utveckling som präglar den samiska kulturen och den etniska särställning man i modern tid lagstiftat om.
Slutligen en forskare om samerna som ursprungsbefolkning.
Arkeologen Evert Badou: ”Samerna var inte de första människorna inom de områden där de funnits under de senaste årtusendena, och är därmed inte heller urbefolkning i den mening arkeologerna lägger i begreppet.”
Svaret på frågan i rubriken måste bli ett entydigt NEJ!
Det etniska området Sapmi har en unik särställning via speciallagstiftning. Sapmi omfattar tre suveräna staters territorium. Den speciallagstiftning – i nedan nämnda tre punkter – som föreligger bör avskaffas:
Samerna i de tre rikena Sverige, Norge och Finland (samt delvis Kolahalvön i Ryssland) ”besitter” via speciallagstiftning ett område som de döpt till Sapmi som om det var ett eget land. Det är det INTE. Området utgör delar i tre suveräna staters territorium. De har vidare dristigheten – fräckheten som jag ser det – att hålla sig med en egen flagga och egen ”nationaldag” den 6 februari. De tillåts vidare hålla ett eget parlament, sametinget, som i Sverige utformats som ett statligt förvaltningsorgan – och kan där fatta besluta i politiska frågor med direkta val till parlamentet och egna politiska partier. Sametinget beskrivs i Wikipedia som ”en representativ församling för samisk befolkning”.
Samernas, de facto och delvis med lagstöd, veto emot nationella intressen av exempelvis brytning av mineraler.
Näringsförbudet – det enda förkommande i svensk lagstiftning – för alla utom ett fåtal samefamiljer att bedriva renskötsel. Inte ens alla samer har rätt till det. Det finns INGEN annan näringsgren där näringsförbud förekommer
Om det politiskt lögnaktiga begreppet ”vaccin”: ”Vaccin” mot covid-19 är inget riktigt vaccin. Det saknar helt vetenskaplig undersökning av långtidseffekter. Effekterna på kort sikt är inte heller vetenskapligt undersökta och publicerade i någon medicinsk tidskrift med per review förfarande! Förtjänar det ens att kallas vaccin? Vaccin är sådant som exempelvis vaccin mot polio som hindrar dig från att få sjukdomen.
”Vaccinen” mot covid-19 hindrar dig INTE – trots tre sprutor -varken från att smittas av covid-19 eller att smitta andra. De är ett otestat globalt experimenterande med hela befolkningar som försöksråttor. Israel är nu uppe i en fjärde spruta och smittan skenar. Den fjärde sprutan kommer snart här också vilket jag förutspått för mer än ett år sedan. Det kommer också en femte spruta. Big pharma cashar in.
Minister Karl-Petter Thorvaldsson illustrerar glidningen i S-regeringens/FHM:s argumentation. Trots två sprutor smittades han av covid-19 i någon variant. Ändock uppmanar han alla att ta sprutorna. Annars ”hade han blivit ännu sjukare” påstår han rakt ut i det blå. Vilket han självfallet inte vet eftersom exempelvis den nya omikron-varianten ger lindrigare sjukdom. Det viktiga är dock S-regeringens glidning från ”fullgott skydd” till att ”man blir mindre sjuk” i covid-19 med flera sprutor. Ett vetenskapligt obelagt påstående så vitt jag vet.
Närmare hälften – och ökande med ca 10 procent per vecka – av dem som smittas av covid-19 är fullvaccinerade och av dem som dör i covid-19 är en överväldigande majoritet ”vaccinerade”.
Så mycket för ”ett fullgott skydd” som trumpetades ut av både statsminister, socialminister och FHM/Tegell. Fakta sparkar!
Diagrammen från Folkhälsomyndigheten är entydiga.
Antal bekräftade fall av covid-19 per vecka, från vecka 1 2021 till och med aktuell rapportvecka, totalt och vaccinerade fall.
Rullande medelvärde för de tre senaste veckorna över antal bekräftade fall per 100 000 invånare uppdelat på ovaccinerade och vaccinerade, bland personer 12 år och äldre, från vecka 25 2021 till och med aktuell rapportvecka.
Denna kurva visades i Rapport 18 den 22.12.2021. Men då hade den nedre kurvan över smittade vaccinerade planats ut. Fake news således. Ovanstående kurva är in extenso hämtad från Läkemedelsverkets hemsida. Kolla själv. Länk nedan.
”Hittills har 15 bekräftade fall rapporterats avlidna under vecka 47. Föregående tre veckor var medeltalet 31 dödsfall per vecka. Bland de rapporterade dödsfallen vecka 47 var 4 ovaccinerade, vilket motsvarar 27 procent”, skriver Läkemedelsverket. Dödligheten i covid-19 är således i stort sett helt opåverkad av ”vaccinationshysterin”.
KÄLLOR:
Gå in på Folkhälsomyndighetens hemsida och sök under ”Statistik covid-19” och därefter ”veckorapporter v.49”
Jag har ofta kritiserat den tidigare socialistiska och miljökommunistiska regeringen under Stefan Löfven och den nuvarande socialistiska under Magdalena Andersson.
Men att jag skulle rösta på en regering under Ulf Kristersson som statsminister och Ebba Busch och deras ideologiska amöbor i M och KD är helt uteslutet. De föreslår nu gemensamt än mer av långtgående proto-fascism (eller partiell apartheid) med vaccinpass. Uppenbarligen är partierna där helt vilse i pannkakan avseende de grundlagsfästa demokratiska fri- och rättigheterna. De lyssnar inte på debatten från bland annat jurister och klartänkta intellektuella inkl Justitieombudsmannen.
Robert Musil föddes i Österrike år 1880. Fadern härstammade från gammal österrikisk adel. Robert Musil var utbildad officer och ingenjör. Han studerade filosofi i Berlin och året 1908 erövrade Robert Musil sin doktorsgrad med avhandlingen ”Om Mach´s teorier”. Men också som G.H. von Wright påpekar ”Som monument över en generations intellektuella kris är nog till sist hans roman viktigare än den lilla doktorsavhandlingen.” Författarens olika utbildningar har otvetydigt avsatt spår i boken. Han arbetade dessutom som bibliotekarie och var anställd vid utrikesdepartementet. Han deltog i första världskriget vid den italienska fronten.
Efter kriget började Robert Musil arbeta på sitt magnum opus”Mannen utan egenskaper”. Verket kan sägas utgöra en litterär bro mellan den traditionell och modern litteratur. ”För mig framstår Musils verk på många sätt som den moderna romanen par excellence” som Lars Gustafsson skriver i en av essäerna om Musils verk i ”Stunder vid ett trädgårdsbord”)
Den första volymen publicerades 1930 och den andra 1932. Efter nazisternas maktövertagande 1933 lämnade Robert Musil Tyskland där han varit bosatt och slog sig ner i Wien. År 1938 flyttade han till Schweiz där han dog 1942. Vid sin död var han glömd och ekonomiskt utblottad.
Den svenska översättningen
På svenska finns ”Mannen utan egenskaper” i fyra volymer utgivna 1961, 1963, 1970 och 1983. De tre första delarna är översatta av Irma Nordvang den fjärde av Lars W Freij som 1998 kom med en utökad upplaga av det fjärde bandet. Robert Musil arbetade med verket fram till sin död. Det färdigställdes aldrig helt. Som översättningsprestation kan ”Mannen utan egenskaper” jämställas med den nya Bibelöversättningen och Gunnel Vallquists översättning av de sju volymerna av ”På spaning efter den tid som flytt”.
En kommentar
I min värld är Robert Musils verk ”Mannen utan egenskaper” litterärt, med avseende på verkshöjd, att jämföra med Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”, James Joyces ”Ulysses” och Fjodor Dostojevskijs ”Bröderna Karamazov, ”Brott och straff”, ”Idioten” och ”Onda andar”. Världslitteratur av högsta lödighet, ”…, mannen utan egenskaper är ändå ett mästerverk”? (Lars Gustafsson i a.a.)
Jag känner större samhörighet och intellektuell gemenskap med Ulrich, huvudpersonen i ”Mannen utan egenskaper”, än med den vankelmodiga, märkligt veka och undflyende huvudpersonen (Proust själv?) i Prousts huvudverk. ”Ulrich, denna unika romanfigur, som i motsats till nästan alla andra romanfigurer tillåts reflektera precis lika mycket som sin författare”, som Lars Gustafsson skriver i den nämnda essän. Båda nämnda verk är dock läsupplevelser av ojämförlig kvalitet och verkshöjd.
Handlingen
Handlingen i ”Mannen utan egenskaper” utspelar sig i Wien strax före första världskriget och slutfaserna av den österrikisk-ungerska monarkin. Huvudperson är den intellektuelle Ulrich, som delvis ställer sig utanför samhällets krav, och hans syster Agathe. Boken utforskar teman om modernitet och människans plats i 1900-talets samhälle. Teman som i hög grad fortfarande är aktuella och levande frågeställningar för en fristående intellektuell
Huvudpersonen Ulrich blir på olika sätt involverad i den så kallade ”parallellaktionen”, som var en aktion för att manifestera Österrikes makt med utgångspunkt att högtidlighålla kejsarn Frans Josefs 70 år på tronen. Historien kretsar kring den österrikiska aristokratin och byråkratin och dess strävan att undersöka av vad den österrikiska folksjälen består av. Sådant kunde man skriva om och analysera då. Om man idag försöker beskriva och analysera den svenska folksjälen blir man antagligen kallad rasist och högerextrem om inte värre.
Ulrichs ”egenskapslöshet” syftar på hans ovilja att helt inlemma sig i det samhälleliga och sociala livet. Egenskapslösheten är samtidigt ett uttryck för de multipla impulser och intellektuella komplikationer som kan hämma mångsidiga och djupt begåvade människors handlingsförmåga. Ulrichs ”brist på egenskaper” kan därför också ses som en styrka, som en ökad möjlighet att inte låsa sig som intellektuell och social agent. Det kan naturligtvis också i vissa fall utvecklas till en oförmåga att hänge sig och välja livsväg. På så sätt kommer Ulrich att bli en, även för nutida läsare, intressant och mångbottnad personlighet som försöker finna sin plats i livet.
Det är en mycket viktig och sevärd dokumentär filmserie på Viaplay. Fyra 50 minuters avsnitt.
Om du är det minsta intresserad av Svenska Akademin, Sara Danius, Sture Allén, Katarina Frostensson, Jean-Claude Arnault, Horace Engdahl m.fl. och den svenska kultureliten. Se filmen!
Serien har fått mycket blandade recensioner. Frågan är uppenbarligen fortfarande brännande. Men, ingen har påtalat några faktafel i serien. ”Tendentiös” hävdas ex i SVD. OK, möjligen, men ändock viktig att se och ta egen ställning till. Viktor Malm på Expressen är intervjuad frekvent i filmen men har sedan i ett märkligt inlägg på Expressen sagt sig ha fungerat som en ”nyttig idiot”. Har Svenska Akademin fortfarande makt över media? I så fall, vilken?
Filmen är skrämmande – det går inte att bortse från även om man är kritisk till metoo-excesserna – med sin redovisning av vad kulturmakthavare kan företa sig ostraffat (nåja inte längre?) med unga kvinnor med svag självkänsla.
Denne Jean-Claude Arnault – rovdjur och grobian – hyllas av Horace Engdahl som en ”riktig gentleman” och en person som är ”ett ideal för varenda man att ta efter”. Ha de ordagranna citaten i minnet när du tar del av vittnesmålen.
Frågan är också vad som fick Horace Engdahl att över julen ändra uppfattning, från att första ha hyllat Sara Danius för hennes åtgärder till att senare offentligt gå ut och förklara henne den sämsta ständiga sekreterare Akademin någonsin haft. Vilka hållhakar hade J-C Arnault på Engdahl och Westberg?
En plugghäst som levt med näsan i böckerna och inte vetat hur man närmar sig kvinnor blir imponerad av J-C Arnaults framfusiga – för att inte säga hänsynslösa – sätt att ragga på krogen. Det imponerade på Horace Engdahl.
Läckorna från Svenska Akademin via Karatina Frostensson till Arnault tas upp liksom Nobelstiftelsens påtryckningar på Akademin att ta tag i problemen för att få behålla Nobelpriset i litteratur.
Allt är inte framme än! De stinker fortfarande under stolarna på åtminstone åtta av Svenska Akademins ledamöter.
Se filmerna. Det är helt enkelt allmänbildning. Läs gärna också Katarina Frostenssons bok ”K” och Horace Engdahls bok ”De obekymrade”.
Nya Skagershults kyrka invigdes 1896. Den uppfördes av återanvänd kalksten från den tidigare nedbrunna kyrkan. Altaruppsats och predikstol från 1600-talet flyttades över från Skagershults gamla kyrka. Se min text om den kyrkan.
Kyrkan är välbevarad, den är intressant och har stort arkitektoniskt värde. Kyrkan har nygotiska inslag. Karakteristiskt är den asymmetriska planlösningen med sidoställt torn i söder. Vapensköldarna som tidigare hängt i Skagershults gamla kyrka anknyter till den gamla kyrkan och den adliga ätten Falkenberg som också grundade till Hasselfors bruk.
Det fascinerande med denna pampiga och märkliga kyrka är att den är uppförd i en liten bruksort i Sydnärke, Hasselfors med 395 invånare idag. Kyrkans storlek och utformning för närmast tankarna till en domkyrka i en betydligt större ort. Än märkligare är att man vid byggandet i det slutande 1800-talet anlitade en av Sveriges då mest framstående arkitekter Ferdinand Boberg för att rita kyrkan.
Vem eller vilka låg bakom detta framsynta övermod? Nu står kyrkan där som en arkitektonisk pärla, värd en omväg för ett besök, mitt i det lilla samhället Hasselfors i skogarna, i de gamla bruksbygderna (ordet hytta är vanligt förekommande i de små orterna), i södra Närke.
Är det ätten Falkenberg och dess företrädare och finansiering som förklarar förekomsten av denna framstående imposanta kyrka?
EXTERIÖRT
Samtliga bilder visar kyrkans exteriör. Tyvärr är kyrkan, som så ofta med kyrkor i Sverige, numera låst utom vid förrättningar. Den gamla traditionen med öppen kyrka är borta. Din första gissning om varför är sannolikt korrekt! Jag får återkomma med en redovisning av interiören när jag fått tillfälle att besöka kyrkan.
Skagershults 1800-tals kyrka från NSkagershults 1800-tals kyrka från SSkagershults 1800-tals kyrka från SVSkagershults 1800-tals kyrka tornetSkagershults 1800-tals kyrka norrportenSkagershults 1800-tals kyrka
FERDINAND BOBERG
Ferdinand Boberg i en laverad teckning av Anders Zorn.
Skagershults nya kyrka är en av tre kyrkor i landet ritad av den framstående arkitekten Ferdinand Boberg som är en nyskapare i svensk arkitektur med förnimbara drag av jugend. Skagershults nya kyrka visar de stildrag som kan förmärkas i andra byggnader uppförda av Boberg.
HASSELFORS
Hasselfors ligger i den sydvästliga delen av det historiska järnbruksområdet Bergslagen. Hasselfors Bruk AB har i över 400 år bedrivit järnframställning. Bruket startades 1671 genom anläggande av en hammarsmedja och 1850 kom en hytta för produktionen av stångjärn. Idag är Setra Group en av Sveriges största träförädlingsföretag.
lennart waaras blogg 