eller är det bara jag som uppfattar det så? Jag vaknar upp, mentalt, i soffan nu på morgonen och upptäcker att vi redan befinner oss i det slutande april. Jag som nyss ställde undan snöskyffeln efter att ha skottat mig fram till garaget. Vad har hänt sedan dess och vad har jag uträttat?
Tiden rinner iväg och jag hinner inte med. Stiger upp kl 06 och arbetar för fullt hela dagen. Ändock hinner jag inte med. Det är tusentals böcker som skall lösas, artiklar och texter som skall skrivas. Det är bokmanus som skall färdigställas, exkursioner som skall genomföras. Öland och Halland i maj. Natur- och fågelbilder skall tas och redigeras och än har jag inte tagit årets första dopp. Måste bli idag. Fastigheterna skall skötas och underhållas. Bilar tvättas och servas, däckbyten. Jag hinner knappt fixa kaffe och dricka det innan en timme försvunnit. Min katt Tessan kommer tassande och pockar på berättigad uppmärksamhet.
Håller tiden på att ta slut, går tiden fortare, hur skall jag hinna med allt? Är det ett åldersfenomen? Tiden är ju utmätt för oss alla, chagrängskinnet krymper som Jan Myrdal (efter Honoré de Balzacs roman) ofta påpekade. Jag hinner inte med, tiden blir knappare och rusar allt fortare.
Ändock vill jag inte stoppa världen/tiden och kliva av. Det är alltför spännande tider, jag är nyfiken, att se vad som kommer, vad som väntar oss, runt hörnet. Skall vi tillsammans på vår kant lyckas rädda Sverige och de etniska svenskarna från undergången som planerats och nu genomförs av våra politiker på uppdrag av globalisterna och finansoligarkerna.
Mitt intellektuella arbete och samhälleliga skrivande bestäms av tre ledord. ”Veritas, Libertas, Pro Suecia” (Sanning, Frihet och För Sverige). Dessa sammanfattas i min personliga logga med Wasa-kärven som står för svensk historia, kultur och traditioner.
Jag är uttalad och medveten nationalist och för att värna Sverige med ett kraftigt utbyggt försvar, samarbete försvarsmässigt med främst nordiska grannar men inget NATO medlemskap.
Min intellektuella politiska samhällssyn är följande: Jag svär inte på någon organisation, något parti, partiprogram eller ideologi (falska medvetanden). Jag är inte liberal i någon begriplig mening av ordet. Jag förhåller mig helt fri. Jag röstar i allmänna val.
Det ord som kommer närmast att beskriva min nuvarande position är ”rabulist” i meningen ifrågasättande och radikal agitator mot makten, politisk bråkmakare. Ordet är inte perfekt men får duga.
Jag skriver emot den lögn och dumhet som sprids av big media, big politics, big banking och big business! Jag mår intellektuellt illa av halvsanningar, utelämnanden och rena lögner – fake news – i media främst statstelevisionen/statsradion (SVT/SR). Indoktrinering och hjärntvätt är vad de sistnämnda ägnar sig åt på uppdrag av socialisterna i SAP och deras politruker i koncernbygget.
En måltavla för mina texter är PK ideologin med grund i postmodernism och neo-marxism! Det innebär kritisk analys av identitets- och genuspolitik, feminism, hbtqi-föreställningar, islamisering och folkutbyte genom mottagande av dysfunktionella, lågkompetenta, lågkognitiva migranter från Mellanöstern och svarta från Afrika.
Ryssland har i en ohämmat brutal militär aktion överfallit och ockuperat delar av Ukraina och slagit sönder bostäder och infrastruktur etc. Vladimir Putin och Ryssland har försökt erövra ett grannland i en helt oprovocerad attack, Orwellskt kallat ”a special military operation”.
Det är huvudsidan i konflikten. Det är huvudmotsättningen i denna geo-politiskt unika konflikt i Europa. Ryssland överfaller militärt ett grannland. Ryssland begår därmed en folkrättsligt brottslig och straffbar handling. Härav det världsvida stöd och sympatier som möter Ukraina. Det är korrekt av USA, Europa och Sverige att bidra med humanitära resurser, militära vapen samt i förlängningen en ”Marshall-plan” för att återuppbygga Ukraina efter ett krigsslut som sannolikt inte ligger långt bort. Hur freden kommer att se ut i form av landavträdelser från Ukraina till Ryssland undgår min bedömning men sannolikt delar av östra Ukraina. Ukraina har dock visat sig kunna bjuda kraftigare motstånd än alla militära experter kunnat förutse liksom uppenbarligen också Vladimir Putin och hans underrättelseagenter och militära experter. Är möjligen Ryssland militärt ett korthus, en koloss på lerfötter?
Motivation och hemmaplan har visat sig viktigt.
Flyktingarna från kriget i Ukraina är främst kvinnor och barn som med stor sannolikhet kommer att återvända hem när kriget väl är över. Däri skiljer de sig från välfärdsmigranterna, unga män, från Mellanöstern och Afrika som kommit hit för försörjas av svenska skattebetalare och stannar, no matter what!
Det jag ovan skrivit instämmer en stor majoritet av svenskar i.
Pro sekundo
Det jag nu kommer att behandla blundar många för, som med rätta stödjer Ukraina. Vissa på ”högerkanten” använder informationen för att relativisera Rysslands överfall på Ukraina och gör det till en huvudfråga.
Ukraina är ett genomkorrumperatland, sannolikt ett av de mest korrumperade av länderna i det forna Sovjetimperiet. Det är ett empiriskt faktum. Det är viktig att orka inse och erkänna. Just därför att stödet humanitärt och militärt till Ukraina mot Ryssland är korrekt och viktigt.
En härskande elit i ett proto-demokratiskt land, med val som genomförts med rapporter för demokratiska brister från valobservatörer. Den nuvarande maktstrukturen och regimen lever på och är ett historiskt arv från en struktur som tillkommit i en statskupp. Det är historiska fakta som media tiger om eller t.o.m. förnekar idag. Det är på ett sätt förståeligt när man stödjer och måste stödja den sig tappert försvarande och överfallna parten. Psykologiskt vill man inte se eller ta till sig den informationen.
Den tidigare komikern Zelinsky har, det medges, vuxit som talesman och makthavare i det nuvarande Ukraina och med det uppenbarligen framgångsrika försvaret av den ukrainska fosterjorden.
Men han omges av precis samma typ av judiska oligarker som Vladimir Putin. Han är visserligen vald i någon form av generöst tolkat ”fria val” men sitter på ett mandat och en regimstruktur som skapades i en statskupp med aktiv inblandning från aktörer som CIA och USA:s utrikesadministration. Joe Biden som vice president under krigshetsaren Barack Obama och med den helt korrupta Hillary Clinton var inblandade i statskuppen. Joe Bidens son Hunter Biden skaffade sig med hjälp av och hot från de nämnda politikerna lukrativa poster med ersättningar i mångmiljonklassen.
Joe Bidens som Hunter Biden bedriver flera korrumperade verksamheter i Ukraina med den sittande maktelitens godkännande. Läs den historien som bland annat avslöjas av innehållet i Hunter Bidens laptop. Det finns USA-finansierade (via CIA eller andra organ) laboratorier i Ukraina som forskar kring att framställa biologiska och medicinska stridsmedel.
Azov-bataljonen, med uttalade nazist-sympatier, har begått svåra brott mot Geneve stadgan om hur man behandlar krigsfångar. De har själva filmat tortyr och mord av tillfångatagna ryska soldater. Brott av samma typ av krigsbrott emot ”krigets lagar” som också Ryssland begår och som också kan anses bevisade.
Men det är INTE Rysslands sak att korrigera dessa grava inadvertenser. Det är en fråga för det ukrainska folket den dag det blir fred igen.
Pro tertio
Det är mycket intressant att granska Putin-apologeterna. De använder skiftande argument och är av olika karaktär. Vi noterar dem som potentiella ”förrädare”. Ja, det är ett hårt och möjligen överdrivet och orättvist ord men i ljuset av svag försvarsvilja bland svenskar (52 procent) kan frågan ställas. Fråga blir än mer relevant enär Sverige hållit sig med en partiledare och rikspolitiker för Liberalerna (liberal???) ”svart och kvinna” som hon ofta säger om sig själv som signalerat att hon drar till Norge om Sverige hotas av krig.
Det av Vladimir Putin initierade och ledda brutala militära överfallet på Ukraina har uppenbarligen bidragit till att skingra agnarna från vetet, från vettet t.o.m. på många olika sätt från ”vänsterytter” till ”högerytter”.
I den politiskt liberala bloggen ”Det Goda samhället” finns en politisk skribent Gösta Wallin som skriver, jag citerar: ”Det börjar nu framstå som helt klart att det som pågår i Ukraina är det senaste amerikanska angreppskriget”.
Ukraina är ett amerikanskt angreppskrig?! Ja det finns personer som tänker, tycker och också SKRIVER så! Det liknar ju verkligen exempelvis Vietnam. Eller hur?
Tendenser av det slaget har jag upplevt tidigare i ett helt annat sammanhang men med samma psykologiskt-politiska bakgrund. Nämligen under vänsterrörelsen i slutet av 1960-talet. Jag var på den tiden aktiv kamrat som redaktör för SKP:s teoretiska organ Marxistiskt Forum.
Apologeter styrda av en ideologisk övertygelse har ofta svårt att skilja mellan att agera sympatisör och att bli medlöpare de facto och ytterst potentiell förrädare till olika typer av extrema avvikelser.
I Uppsala fick jag höra ryktet att en kamrat i SKP härbärgerade en eller två Baader Meinhof terrorister i sitt hem. Jag försökte luska och höra mig för vem det var. Idag tror jag mig veta vem. När ”kamraterna” fick klart för sig att jag avsåg att omedelbart gå till polisen med uppgifterna tystnade alla rapporter och informationen stannade upp..
Detsamma gäller min syn på dem som är Putin-apologeter idag eller t.o.m ser kriget i Ukraina inte som ett ryskt angreppskrig utan ett amerikanskt. Jag har ingenting gemensamt dem, och vill inte ha något gemensamt med dessa förvirrade personer även om de skulle göra en korrekt analys i andra aktuella och viktiga samhällsfrågor på tvärs med PK-media och SAP-klanen. De nämnda figurerna visar sig nu i Sverige som en rysk daimon.
Min egen intellektuella politiska samhällssyn är följande: Jag svär inte på något parti, någon organisation eller ideologi eller partiprogram. Jag förhåller mig helt fri. Se min logga nedan och kärnorden i den; Veritas, Libertas, Pro Suecia. Jag är nationalist och för ett värnande av Sverige med ett kraftigt utbyggt försvar, samarbete försvarsmässigt med främst Finland men också Norge och Storbritannien men inget NATO medlemskap, men som nu ändock ser ut att komma till stånd. Det har jag skrivit om i flera bloggar helt nyligen. Scrolla neråt på min FB för att ta del av dessa. I en allmän, icke organiserad mening, är jag en del av den nationella rörelsen. And that´s that!
Frågan står således: Vilka är att lita på när skiten träffarfläkten? Där mälde exempelvis Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni ut sig. Nu är hon tack och lov avpolletterad saknad av ingen! Flera skribenter på den yttre ”högerkanten” mäler sig också ut från de pålitliga.
Putin-apologeterna representerar helt enkelt ett empiriskt och intellektuellt moras av relativisering. Vänd åter och se huvudfrågan!
Familjen har bott i Uppsala, Borås, Stockholm, Täby, Västerås, Örebro och numera i Surahammar. Ett år i Paris har också satt spår i familjens liv och erfarenheter. Ernest Hemingway konstaterade att om man som ung bott i Paris är ”Paris en fest för livet”.
På ålderns höst har familjen slagit ner bopålarna i den västmanländska bruksorten Surahammar med 11 000 invånare varav cirka 6 000 i tätorten.
En viktig replipunkt har vi också i ett hus vid Våtsjön längst upp i Kilsbergen på gränsen mellan Närke och Värmland.
Det finns fördelar och nackdelar med att bo på en liten ort i Västmanland men vi upplever fördelarna som markant övervägande. Vi har redan all tänkbar erfarenhet av att bo i stora städer, riktigt stora städer men också för att vi i grunden är ”hederliga västmanlänningar” som Olle Montanus i Strindbergs Röda rummet konstaterade.
Surahammar är en lugn och trygg ort att bo i. Till och med kvinnor kan nattetid vandra hem till bostaden från centrum utan risk att möta dysfunktionella muslimska horder. Ingen del av Surahammar och allra minst centrum är präglad av migranter från Mellanöstern och Afrika
Surahammar är en gammal bruksort med imponerande industrihistoria och anor från järnbruksverksamhet redan under medeltiden med hammare från Gustav Wasa och senare Axel Oxenstierna. Under hela 1900-talet och fram till idag har Surahammar levererat järnvägshjul över hela världen. Sveriges första bil, en Vabis, byggdes i Surahammar.
Centralorten är fin för att inte säga vacker med naturen runt Kolbäcksån och Strömholms kanal som skär igenom centrala delar av Surahammar. Herrgården på en ö mellan ån och kanalen är pampig och fortfarande i bruk med Opus Dei som ägare.
Surahammar har ett stort och framgångsrikt ridhus – som faktiskt utnyttjats under en period av en av våra kungligheter. Ett bra badhus och ett fint utomhusbad lägger till livskvalitet under sommaren. En golfbana som ligger en lång drive från centrum är välskött och mycket frekventerad av golfare från andra klubbar i främst Västmanland. ( http://surahammarsgk.org ) Biblioteket i Surahammar är välfungerande med en fantastisk service som vi i familjen med våra intellektuella intressen utnyttjar frekvent. Fjärrlån av udda och svårtillgänglig litteratur är inga problem. Biblioteket är dessutom, som bibliotek skall vara, lugnt och tyst. Inga dysfunktionella horder som bråkar eller spelar hög musik.
Ett historiskt museum över motorcyklar är intressant liksom Hembygdsmuseet och Stenhuset med konsthantverk och konstutställningar där jag ställt ut fågel fotografier vid ett par tillfällen.
Surahammar ligger geografiskt bra till med 25 minuter med bil till Västerås och en timme till Örebro, en annan av våra favoritorter. Med intressen som fågelfotografering och down hill är avstånden korta till Stöten och Sälenfjällen med 35 mil och till Öland och Halland 40 mil.
En ishall med ett hockeylag högt upp i sin serie och en uppvärmd konstgräsmatta (viktig på våra breddgrader) för fotbollsintresserade. Elljusspår för all sorts motion. Gatorna är välskötta, snabbt plogade och sandade, det satsas på ny asfaltering vid behov och nyinvesteringar som ger framtidshopp i dessa dystra tider.
Vad som speciellt uppskattas av oss som har bott i stora städer är de korta avstånden till allt som nämnts. I den lilla kommunen är också närheten och kontakten med lokalpolitikerna viktig och enkel.
Efter 15 år kan vi konstatera att Surahammar är den ort vi bott längst i.
Principen om tankens frihet är grundläggande för mig som intellektuell. Den styr mitt läsande, skrivande och videobloggande till försvar för de demokratiska fri- och rättigheterna, en gång i tiden i spåren av den franska revolutionen (1789–94) kallad de borgerliga fri- och rättigheterna.
Principen ligger bakom mina intellektuella analyser av hotet i Sverige idag emot demokratin och de demokratiska fri- och rättigheterna, nämligen den socialdemokratiska regeringen med ministern Morgan Johanssons olika lagförslag som steg för steg, i en poli ticalpiecemeal engineering process, inskränker och urholkar dessa. Wuhan pandemin har givit Socialdemokraterna och deras handgångna män i myndigheterna – enkannerligen FHM – och oreflekterade och obildade läkare, sociologer och organisations psykologer en möjlighet att få stå på PK-scenen med stolliga tankar och än mer långtgående krav där apartheidlikande vaccinationspass nu står på agendan.
Min logga som avslutar texten har sin grund i principen om tankens och ordets frihet.
Jag tar hjälp av professorn i praktisk filosofi vid Upsala universitet – på den tiden det var ett universitet – Ingemar Hedenius (1908–1982) och hans två böcker ”Tro och vetande” (Stockholm 1949) och uppföljaren ”Att välja livsåskådning” (Stockholm 1951).
Det är viktigt som Hedenius oförtröttligt påpekar att skilja på tro och vetande. Jag är djupt troende kristen i den karismatiska traditionen. Men jag försöker aldrig med sak och förnufts argument övertyga någon annan om att jag har ”rätt”. Jag vet att jag har rätt (i likhet med C.G. Jung) men det är en tro inte ett vetenskapligt vetande. Andra får komma till andra trossatser i det fria samhället. Det är också därför jag vänder mig emot att Svenska kyrkan under socialdemokratisk styrning nu lämnat den kristna tron för att drivas av socialistiska politiska trossatser. Jag är inte heller som de bekännande ateister som i grunden är troende men som inte inser det utan försöker driva sina teser med förnufts och logiska argument. De har dessutom den märkliga egenheten att kalla sig för ”humanister”, vilket väl alla är.
Jag citerar explicit ur Hedenius’ ”Att välja livsåskådning”.
”Förnuftets metod vid åstadkommandet av nytt vetande om verkligheten är iakttagelser och logiskt ordnande av iakttagelser. … Vad vi kallar vetande är från början till slut en funktion av mänsklig intelligens och iakttagelseförmåga”
Skulle inte någon kunna förklara detta för de okunniga och obildade socialistiskt troende i den socialdemokratiska maktklanen med Stefan Löfven i spetsen.
Nu till den grundläggande principen om tankens frihet som är så grundläggande för den västerländska kulturen och allt vad utvecklingen av samhälle, socialt liv, företagande och produktion heter.
Hedenius skriver: ”Principen om tankens frihet: Därmed förstår jag nämligen just den maximen, att ingen auktoritet har rätt till mitt bifall innan jag själv har underkastat dess utsagor prövning och funnit dess anspråk berättigade”.
”Ty den riktar en vass udd mot allt vad skola, kyrka och trossamfund heter”. Liksom emot universitet och troende socialdemokrater kan man tillägga.
Nämligen, för att ”principen om tankens frihet inte bara betyder motstånd mot alla sådana makter som fordrar tro utan kritik. Principen har också en positiv innebörd: att mitt val av tro är en fortgående, aldrig avslutad process i vilken jag tar hänsyn till ständigt nya erfarenheter och kunskaper om livet.”
Så formulerar den praktiska filosofen Ingemar Hedenius också min syn på vetande och tro och vikten av att ha klart för sig vad som är vad och att förmå skilja dem åt.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av den socialistiska SAP regeringen med de olika totalitära lagförslag de kommer med förmedlade av Morgan Johansson för att begränsa yttrandefrihet, mötesfrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet och demokratiska grundläggande spelregler.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av klimatalarmisternas lögner och överdrifter styrda av och på uppdrag av globalisterna och deras organisationer och dokument.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av identitetspolitik, mångkultur ideologier, feminism, genusteorier och pervers sexuell propaganda i form av HBTQI.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av den katastrofala invasionen av en miljon dysfunktionella och lågkognitiva personer från MENA och det kaos, den oreda och de enorma kostnader de ställer till med för oss etniska svenska skattebetalare.
Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av läkares, sociologers och psykologers medlöperi i Wuhan-pandemi politiken.
”De är alltid den falska lojaliteten med en skola, ett trossamfund, eller ett parti eller den förnedrande underkastelsen under lärare, överordnade, lärjungar eller vänner som gör tanken ofri”.
Jag kunde inte ha förklarat min inställning bättre själv än med dessa ord från professorn Ingemar Hedenius.
”Däri ligger också, vilket inte alla tänker på, den fullkomligaste frihet gentemot den västerländska kulturens s.k. stora traditioner, med andra ord ’de eviga följeslagarna’. Detta historiska arv består av en ofantlig mängd olika påståenden om vad som är sant och falskt, gott och dåligt, heligt och syndigt, ädelt och oädelt; och dessa påståenden strider i hög grad mot varandra”.
Någon större eller viktigare roll i livet än att försöka, efter individuellt begränsad intellektuell förmåga och bildning, verka i den traditionen kan jag inte tänka mig. Jag har levt och fortsätter att leva med den övertygelsen och glädjen.
Det innebär som Hedenius skriver ”kravet att välja själv och att vara ensam med sin tro”.
Jag är inte medlem eller tillhör något politiskt parti. Jag röstar i allmänna val. Ganska ofta olika i de olika valen. I kommunval röstar jag om möjligt på person. Jag har röstat på olika partier från det jag fick rösträtt. Dock aldrig V, C, KD eller L i riksdagsval. På person från KD och C i kommunval en gång vardera. S både i riksdagsval och på person i kommunval. M och SD i riksdagsval och kommunval.
Jag svär inte heller på någon politisk ideologi vare sig på vänster eller högerkanten. Jag är inte liberal i någon begriplig mening av ordet.
Jag styrs i mitt – med begränsad räckvidd – privata politiska skrivande, bloggande och videobloggar av tre ledord. ”Sanning, Frihet och För Sverige”. Dessa sammanfattas i min personliga logga med Wasa-kärven som står för den svenska historien, kulturen och traditionen. Vi, jag och sonen, skriver för närvarande på en bok om Upplands och Mälardalens roll i skapandet av Svea rike med fokus på den tidiga historien och tidig medeltid fram till 1300.
Det är en fråga som inte kan svaras på enkelt! Det beror alldeles på vad man menar med ”kristen” och ”troende”! För att inte komplicera denna grundläggande fråga om livssyn och livsinställning alltför mycket, så svarar jag kort och enkelt: Jag tror att det som beskrivs i NT är vad som hände, Gud inkarnerade på jorden i Jesus. Därför kallar jag honom också för Kristus! Jesus var en människa som vandrade här på jorden för 2000 år sedan och gjorde märkliga saker. Det är också sekulära historiska forskare överens om. Dvs Jesus har funnits som historisk person! Det är en fråga om empiriska belägg! Att han också var Guds son, en inkarnerning av Gud på jorden som människa är en fråga om tro, som jag delar! Vilka delar av det som i dagligt tal kallas kristen tro, enligt NT, och som jag ansluter mig till skulle bli en mycket lång text! Jag är inte med i något samfund allra minst den vänsterpolitiska Svenska kyrkan. Kyrkan är inte alltid liktydig med det som jag uppfattar som kristen tro. Kyrkan, inte minst Svenska kyrkan har urartat fullständigt till en socialistisk (SAP via kyrkofullmäktige med t.o.m. icke troende som ledamöter) maktorganisation med sådana förskräckande figurer som Antje Jackelen och Helle Klein som dödgrävare (ursäkta!). Svenska Kyrkan kommer att splittras i en politisk och i en karismatisk del i framtiden! Det är min bedömning idag! Besöker dock mässan så ofta jag kan och ber dagligen! Ett kort och enkelt svar på en stor och komplicerad fråga!
Arkitektupproret har ordnat en omröstning om Sveriges fulaste stad. Västerås kom på andra plats och Borlänge utsågs till staden med den fulaste stadskärnan.
”Mina” nuvarande två städer är Örebro och Västerås (tidigare också Uppsala och Stockholm). Båda städer som jag har en djup och lång relation till och där jag vistas ofta och känner många personer.
Jag måste tyvärr instämma! Örebros stadskärna är – som kontrast till Västerås – lysande vacker med många äldre stenbyggnader med bl.a. Nikolaikyrkan och det nygotiska Stadshuset vid Stortorget. Jag bodde själv i sju år i en fin gammal stenbyggnad vid Stortorget! Västerås däremot förstördes någon gång på 1960-talet! Värst är Domusbyggnaden – som vi som varit med länge kallar den – vid Stora Torget. Jag tror den heter Igor idag, men är inte säker! I övrigt är Västerås centrum fullt av missprydande fyrkantiga lådor med några äldre byggnader insprängda och inträngda!
Till Västerås fördel måste ändock sägas att det finna andra vackra delar i staden, Domkyrkan med Botaniska trädgården, Rudbeckianska skolan och Kyrkbacken med äldre rödmålad träbebyggelse, Vasa-slottet, delar av hamnområdet m.m.
Jag är född i Tornedalen strax före krigsslutet men uppvuxen i Västmanland. En ”hederlig västmanlänning ” som Olle Montanus uttryckte det i Röda rummet ( August Strindberg).
Efter studentexamen vid Västerås Högre Allmänna Läroverket 1966 studerade jag vidare vid Uppsala Universitet och avslutade studierna med en fil. dr. examen i ekonomisk historia 1980 på en avhandling om orsakerna till förekomsten av ett omfattande statligt företagande i marknadsekonomier (Sverige och internationellt).
Min yrkeskarriär har innefattat svensk och internationell organisations- och ledarskapskonsulting och chefsbefattningar bl.a VD för OMNIA Gruppen AB, rektor och VD för Beckmans Scholl of Design och revisionsdirektör vid Riksrevisionsverket samt eget företagande i bl.a konsultbranschen med uppdrag åt bl.a finansdepartementet, Riksrevisionsverket, UD och SIDA, internationell bank, högskolan etc. Avslutningen på yrkesverksamheten skedde som näringslivschef i Örebro kommun åren 2001-2007.
Nu tillhör jag den skara som avslutat den professionella karriären och ägnar mig åt mina intressen; utförsåkning, boksamlande och ett från 60-talet återupptaget fågelskådande samt fotografi / naturfotografi.
Jag driver aktivt en blogg med texter och kommentarer i aktuella ämnen och händelser med fokus på ekonomi, politik och kultur.
Av dem som läser mina blogg-texter får jag ibland frågan var jag står politiskt, till vänster eller till höger!
Jag svär inte på någon ideologi eller befintligt partiprogram, sympatiserar inte i grunden med något svenskt politiskt parti. Jag är extremt politiskt intresserad, röstar i allmänna val, ofta olika i de olika valen och i riksdagsvalen har det varierat över tiden. Jag läser och följer ett antal svenska, amerikanska och internationella media på nätet, svenska morgontidningar och kvällstidningar och nätsidor på både vänster- och högerkanten. Jag läser massor av filosofisk, historisk, ekonomisk och statsvetenskaplig/politisk litteratur.
Det ord som kommer närmast att beskriva min nuvarande position är ”rabulist” i meningen ifrågasättande och radikal agitator mot makten, politisk bråkmakare. Ordet är inte perfekt men får duga. Jag definierar mig som uttalad och medveten nationalist.
Jag skriver emot den lögn och dumhet som sprids av big media, big politics, big banking och big business! Jag mår särskilt illa av halvsanningarna, utelämnandet och ibland rena lögner – fake news – i big media inklusive SVT/SR. En tydlig måltavla för mina texter är PK ideologin med grund i postmodernism och neo-marxism!
Jag bor och verkar i Mälardalen och föredrar det öppna landskapen i Mälardalen, på Öland, Skåne och i Halland samt fjällvärlden.
Alternativfakta/media citerar jag aldrig medvetet! Räknar gör jag själv utifrån de utgångsfakta som går att få fram i offentlig statistik SCB, arbetsmarknads etc, myndigheters uppgifter, seriös litteratur(ett ex är Tino Sanandji som är långt ifrån alternativ media, PhD vid ett av världens ledande universitet Chicago och forskare på Handels) och tidskrifter på området, offentliga budgetar, publicerade konsultrapporter ex PWC (fallet med Sandviken) och andra uppgifter. Sedan läser jag självfallet det mesta som går att hitta inkl alternativa media. Ett undantag från den nämnda regeln skall jag medge. Jonas P Jonasson ett butiksbiträde som sympatiserar med SD är den ende som gått igenom brottstatistiken för dömda i Sverige för sexualbrott 2012 – 2017. Det handlar om totalt 4000 (fyra tusen) domar i Sverige som också finns utlagda på nätet för den som vill kontrollera JPJs beräkningar. Alla metoder, avgränsningar och beräkningar redovisas öppet! Inget media har tagit upp utredningen eller ens orkat kolla hans uppgifter mot domarna. Det är en utredning som naturligtvis stör bilden av t ex de afghanska migranterna. De är kraftigt överrepresenterade bland dömda för t ex grova utomhusvåldtäkter 2012-2017. Den utredningen använder och citerar jag med angivande av källa just eftersom metoder, begrepp, avgränsningar och beräkningar är transparenta vilket jag också kollat! Ingen inte ens Jerzy Sarnecki (PK kriminologen) har orkat ifrågasätta siffrorna annat än på grunden ”guilt by association”! Utredningen avfärdas av media därför att JPJ i inledningen talar om att han sympatiserar med SD. Så mycket för den objektiviteten! Jag skulle kunna ange felaktiga, vinklade, halvsanningar etc i SVT/SR nästan varje dag! Ibland önskar jag att några av oss som är kritiska och genomskådat vad som händer samlades och tillsammans granskade viktiga nyheter på daglig basis och på en blogg publicerade de korrekta, fullständiga och relevanta uppgifterna med angivande av källa, tillförlitlighet, relevans och validitet! Något sådant kommer, det hoppas och tror jag!
lennart waaras blogg 