Archive for the ‘USA’ Category


24 november 2020


President John F Kennedy var sannolikt den siste av USA:s senare presidenter vars Israel politik inte dikterades av Israel och den starka Israel-judiska lobbyn i USA. En lobby med oerhört starka finansiärer bland mångmiljardärer och finansiella tycoons.

Utan stöd av The Jewish League blir man idag inte president I USA.

John F Kennedy motsatte sig aktivt Israels försök att skaffa atomvapen. Israel leddes under denna tid av terroristen David Ben-Gurion som bland som medlem av Haganh/Irgun sprängt hotell och dödat ett stort antal oskyldiga. David Ben-Gurion var en socialistisk sionist och grundare av Haganah som på vägen mot att utvecklas till Israels reguljära armé utförde sprängdåd och terrordåd. I Wikipedia (sv) finns inte ett ord nämnt om dessa terrordåd mot britterna i det Brittiska Palestinamandatet. ”Anföll” är beskrivningen i Wikipedia.

Det visar att Wikipedia ägnar sig åt relativiserande historierevision.

Kan mordet på John F Kennedy hänga samman med detta motstånd? Lee Harvey Oswald är ju avförd som ensam mördare t.o.m. i en officiell genomgång av mordet.  En kongressutredning (House Select Committee on Assassinations) kom fram till att fyra skott hade avlossats vilket innebär att Lee Harvey Oswalds med tre skott inte var ensam skytt.

Warrenkommissionen däremot har helt osannolika förklaringar till hur en kula beskriver en zig-zack rörelse som är emot alla fysiska lagar. Mordet var en konspiration av flera aktörer, det kommer också  Select Committee on Assassinations fram till. Exakt vilka som beordrade mordet är inte säkerställt.

John F Kennedy var en katolsk amerikan med irländska rötter och mycket stor egen förmögenhet.

Nu till artikeln om John F Kennedy och Israels arbete med att anskaffa atomvapen.



Kennedy’s ultimatum, Ben-Gurion’s ‘sick’ reply and a ‘fiasco’ nuclear inspection: Newly declassified documents shed light on the diplomatic crisis that some feared may lead to a U.S. raid on Israel’s Dimona plant

How a Standoff With the U.S. Almost Blew Up Israel’s Nuclear Program

Kennedy’s ultimatum, Ben-Gurion’s ‘sick’ reply and a ‘fiasco’ nuclear inspection: Newly declassified documents shed light on the diplomatic crisis that some feared may lead to a U.S. raid on Israel’s Dimona plant.

Avner Cohen
William Burr
May 03, 2019

Throughout the spring and summer of 1963, the leaders of the United States and Israel – President John F. Kennedy and Prime Ministers David Ben-Gurion and Levi Eshkol – were engaged in a high-stakes battle of wills over Israel’s nuclear program. The tensions were invisible to the publics of both countries, and only a few senior officials, on both sides of the ocean, were aware of the severity of the situation
In Israel, those in the know saw the situation as a real crisis, as a former high-level science adviser, Prof. Yuval Ne’eman, told one of us (Avner Cohen) 25 years ago. Ne’eman recalled that Eshkol, Ben-Gurion’s successor, and his associates saw Kennedy as presenting Israel with a real ultimatum. There was even one senior Israeli official, Ne’eman told me, the former Israel Air Force commander Maj. Gen. (res.) Dan Tolkowsky, who seriously entertained the fear that Kennedy might send U.S. airborne troops to Dimona, the home of Israel’s nuclear complex.
What was at stake was the future of Israel’s nuclear program. Kennedy, with an exceptionally strong commitment to nuclear nonproliferation, was determined to do all he could to prevent Israel from producing nuclear weapons. Ben-Gurion (and later Eshkol) were equally determined to complete the Dimona project. For them, nuclear capability was an indispensable insurance policy against existential threats to Israel. The exchange between the American president and the two prime ministers illustrates both Kennedy’s tenacity and the Israeli leaders’ recalcitrance.
Earlier this week, we published – on the website of the National Security Archive – a collection of nearly 50 American documents from U.S. archives that illuminate for the first time the full scope of this secret American-Israeli confrontation. The collection includes not only the entire exchange of messages between the leaders – Kennedy, Ben-Gurion and Eshkol – but also many related American documents, some of which were declassified and became available only in recent months.
These include a full report of the U.S. inspectors who visited Dimona in 1964; memos in which senior White House officials deliberated how to deal with the prime minister; and intelligence assessments that had analyzed whether Israel’s nuclear reactor was, as the Israelis insisted, really meant for peaceful use.

Kennedy, Nonproliferation and Israel

More than any other country, it was his dealings with Israel that impressed upon President Kennedy both the complexity and the difficulty of halting nuclear proliferation.
In the fall of 1960, not long after Kennedy’s election, the outgoing Eisenhower administration first became aware of the Dimona reactor that Israel and France had begun building in secret during 1958. The CIA issued a Special National Intelligence Estimate(SNIE) that determined that “plutonium production for weapons is at least one major purpose of this effort.” Furthermore, the estimate predicted that if the Arab world believed that Israel was acquiring a nuclear-weapons capability, it would cause “consternation,” and blame would be directed toward the U.S. and France for their presumed support of the project.
At a White House briefing on January 19, 1961, the eve of his inauguration, Kennedy inquired which countries were seeking the bomb. “Israel and India,” outgoing Secretary of State Christian Herter told him, adding that the then-newly discovered Dimona reactor would be able to produce 90 kilograms of weapons-grade plutonium by 1963, enough for 10 to 15 nuclear weapons. Herter urged Kennedy to press hard for inspections of Dimona before Israel introduced such weapons into the Middle East.
Although Kennedy had a variety of tough issues to address from the outset – ranging from the CIA’s plans for an invasion of Cuba to a crisis over Laos – within days of taking office he began urging Ben-Gurion to accept a U.S. visit to Dimona, insisting that a visit was a condition for good diplomatic relations. In responding, Ben-Gurion dragged his feet, citing a cabinet crisis that had to be resolved.
By April 1961 – by which time Ben-Gurion, who had resigned as prime minister on January 31, in protest of his colleagues’ conduct regarding the Lavon affair, was heading a caretaker government – Israeli Ambassador to Washington Avraham Harman told the administration that Israel had agreed to a tour of Dimona by U.S. officials. On May 20, two Atomic Energy Commission scientists, U. M. Staebler and J. W. Croach, Jr., visited the site. Its management team explained that the technological rationale for the project was to gain experience in building and operating nuclear reactors that could be used in the future for peaceful power generation.
From U.S. documents, we know that the AEC team was “satisfied that nothing was concealed from them and that the reactor is of the scope and peaceful character previously described.” This visit laid the foundations for a meeting between Ben-Gurion and Kennedy in New York, on May 31, 1961.
The rationale Ben-Gurion presented to Kennedy during that meeting, held at the Waldorf Astoria Hotel, was consistent with what the Dimona management team had told the American scientists: The nuclear project was peaceful in nature; it was about energy and development. However, the Israeli leader’s narrative also left a little wiggle room for a future reversal. His caveat amounted to a few words: “for the time being, the only purposes are for peace. … But we will see what will happen in the Middle East. It does not depend on us” (italics added).
Kennedy and Ben-Gurion. Their meeting in May 1961 helped to clear the air but did not remove lingering American doubts and suspicions about Israel’s nuclear intentions.DPA / AFP

The ‘spontaneous’ second visit

The meeting with Ben-Gurion helped to clear the air for some time, but it did not remove lingering American doubts and suspicions about Israel’s nuclear intentions. Starting in June 1962, the Americans began trying to arrange a second visit to Dimona, but failed to make headway. It wasn’t until September 26, 1962, after frequent requests over several months, that such a visit finally took place.
Until recently, little was known from American documents about that second Dimona visit except that U.S. Ambassador to Israel Walworth Barbour referred to it as “unduly restricted to no more than 45 minutes.” Recently declassified documents shed new light on the visit. The key document is a memo, written on December 27, 1962, by the deputy director of the Bureau of Near Eastern Affairs, Rodger Davies, to Assistant Secretary Philip Talbot, detailing the story of the second visit.
After the two AEC visiting scientists – Thomas Haycock and Ulysses Staebler – had inspected the small, U.S.-supplied reactor at Nahal Sorek, they were unexpectedly offered a sightseeing tour at the Dead Sea. Later, as they were being driven back to their hotel, their host told them that they were near the Dimona reactor and that a meeting with the director could be arranged. The director was not there, but they met and were briefed by the principal engineer, who gave them a 40-minute tour of the facility. The report’s final sentence states that “the inspectors were not certain whether they were guests of their scientist-hosts or on an inspection. Although they have not had time to see the entire installation, and although there were some buildings they did not enter, they were able to confirm the research nature of the installation.”
The highly unconventional nature of the visit stirred suspicion in Washington, especially in the intelligence community. During one interagency meeting, a senior intelligence expert, probably Deputy Director of Intelligence Ray Cline, was quoted as saying that “the immediate objectives of the visit may have been satisfied, [but] certain basic intelligence requirements were not.” It was also observed that “there were certain inconsistencies between the first and second inspection reports.”
Whatever the doubts about the ultimate intelligence value gleaned from the second visit, the State Department passed on its conclusions to other countries. A few weeks after the second visit, just as the Cuban Missile Crisis of October 1962 was unfolding, the State Department began to quietly inform selected governments that Dimona was a peaceful nuclear project.

Early 1963: Renewed U.S. interest

In early 1963, however, concerns over Dimona resurfaced. By late January, Kennedy had received a new National Intelligence Estimate, entitled “The Arab-Israeli Problem,” that highlighted the weapons potential of the Dimona reactor. On Israel’s nuclear potential, the NIE concluded that the facility would become operational later that year and that by the following year, 1964, “if operated at its maximum capacity for the production of weapon-grade plutonium, the reactor could produce sufficient plutonium for one or two weapons a year.”
To produce plutonium, Israel would need a facility to separate it from spent reactor fuel, and the NIE acknowledged that at the time U.S. intelligence had “no evidence to confirm or deny the existence of a separation facility.” The NIE noted that the Israelis had made contradictory statements about a reprocessing plant, including statements in 1961 (during the Ben-Gurion-Kennedy meeting) that they planned to build a pilot one, and in 1962 (apparently during the second Dimona visit) that they had no such plans. As our collection indicates, the Israelis told the U.S. inspectors in January 1964 that they had delayed constructing a pilot plant for reprocessing.
Reacting to the intelligence estimate, NSC official Robert Komer suggested that Israel “will attempt to produce a weapon sometime in the next several years and could have a very limited capability by 67-68.” In retrospect, and based on earlier publications on this subject, we can say that that assessment turned out to be on target. Komer informed the president that “we are planning a better look [at Dimona] in the next month or so.”
The reactor at Nahal Sorek. After two visiting Atomic Energy Commission scientists had inspected this small, U.S.-supplied facility, they were unexpectedly offered a sightseeing tour – that ended with a stop at Dimona. Alon Ron
By early February, American officials were characterizing the second visit to Dimona as a “fiasco” and urged fresh thinking within the AEC, State Department, and probably the White House about how the United States could effectively and systematically monitor the reactor. One conclusion was that an effective inspection regime would demand biannual visits. The reason for the proposed frequency was purely technical: To trace extraction of weapons-grade plutonium, there must be two visits annually, because production reactors operate on a much shorter schedule than research reactors.
Weeks later, in early March, Kent Sherman, director of the Office of National Estimates, which prepared the NIEs, signed an intelligence estimate detailing the grave consequences of Israeli nuclearization. “Israel’s policy toward its neighbors would become more rather than less tough… it would … seek to exploit the psychological advantages of its nuclear capability to intimidate the Arabs and to prevent them from making trouble on the frontiers.” Furthermore, in dealing with the United States, Israel “would use all means in its command to persuade [it] to acquiesce in and even to support, its possession of nuclear capability.”
On March 25, 1963, President Kennedy and CIA Director John A. McCone discussed the Israeli nuclear program. According to McCone, Kennedy raised the “question of Israel acquiring nuclear capability,” and McCone provided Kennedy with Kent’s estimate of the anticipated negative consequences of Israeli nuclearization. According to McCone, Kennedy then instructed National Security Adviser McGeorge Bundy to guide Secretary of State Dean Rusk, in collaboration with the CIA director and the AEC chairman, to submit a proposal “as to how some form of international or bilateral U.S. safeguards could be instituted to protect against the contingency mentioned.” That also meant that the “next informal inspection of the Israeli reactor complex [must] …be undertaken promptly and… be as thorough as possible.”
Within days, this presidential request was translated into diplomatic action. On April 2, Ambassador Barbour met Prime Minister Ben-Gurion and presented the American request for his “assent to semi-annual visits to Dimona [among themselves American referred to them as ‘inspection visits’] perhaps in May and November, with full access to all parts and instruments in the facility, by qualified U.S. scientists.” Ben-Gurion, apparently taken by surprise, responded by saying the issue would have to be postponed until after Passover, which that year ended on April 15. To highlight the point further, two days later, Assistant Secretary Talbot summoned Israeli Ambassador Harman to the State Department and presented him with a diplomatic démarche on the inspections. This message to Ben-Gurion was the first salvo in what would become the toughest American-Israeli confrontation over the Israeli nuclear program.

The Kennedy-Ben-Gurion exchange

Ben-Gurion was expected to respond to the U.S. request on Dimona at his next meeting with Ambassador Barbour, following Passover. The Israeli premier was not ready – politically or psychologically – to confront a determined U.S. president. Nor, however, could he accept semi-annual visits, which would have been a death blow to Dimona. In a sense, Ben-Gurion found himself trapped by his original “peaceful purpose” pledge that aimed at preventing a confrontation with the United States.
Ben-Gurion decided to try to avoid confrontation and evade the nuclear issue by attempting to persuade Kennedy to think about Israel’s overall security predicament. The prime minister needed to change the subject of the conversation from Kennedy’s specific demand for American twice-a-year visits to Dimona into a broader and urgent discussion about Israel’s overall strategic situation. But how could he do that? How could he evade Kennedy’s demand?
Ben-Gurion soon had an opportunity to change the subject. On April 17, 1963, Egypt, Syria and Iraq signed the Arab Federation Proclamation, calling for a military union to bring about “the liberation of Palestine.” Such rhetoric was not new at the time and it is not clear whether Ben-Gurion genuinely saw the proclamation as an existential threat to Israel. Nevertheless, it gave him a golden opportunity to argue that Israel was facing just that, and hence – by tacit implication – that Israel was justified in its efforts to generate an “insurance policy.”
On April 26, more than three weeks after the original U.S. demand concerning Dimona, Ben-Gurion responded to Kennedy with a seven-page letter that focused on broad issues of Israeli security and regional stability. Claiming that Israel faced an unprecedented threat, Ben-Gurion invoked the specter of “another Holocaust,” and insisted that Israel’s security should be protected by joint external security guarantees, to be extended by the U.S. and the Soviet Union. Why did Ben-Gurion make this fantastic and unrealistic proposal at this time? He was probably trying to provide the U.S. with a tacit rationale for the real purpose of Dimona, without explicitly stating it and without directly countering or rejecting Kennedy’s demands.
Kennedy, however, was determined not to let Ben-Gurion change the subject. On May 4, he replied to the prime minister, assuring him that while “we are watching closely current developments in the Arab world,” the Israeli leader’s alarm over the Arab Federation Proclamation was overstated. As to Ben-Gurion’s proposal for a joint superpower declaration, Kennedy dismissed both its practicality and its political wisdom. Kennedy was much less worried about an “early Arab attack” than he was by “a successful development of advanced offensive systems which, as you say, could not be dealt with by presently available means.”

In tandem with the letter, Ambassador Barbour met with Ben-Gurion to further clarify the American request for semi-annual visits to Dimona. Although records of this meeting remain classified, Kennedy and his advisers suspected that Ben-Gurion was initiating a process of bargaining over the Dimona visits – that is, by linking the visits to other possible Israeli goals, such as obtaining a security guarantee. Barbour was instructed to remind the Israeli leader that he and other senior officials had already approved inspections unconditionally.
Kennedy’s dismissive reply did not deter Ben-Gurion. In another lengthy and highly emotional reply to Kennedy’s May 4 letter, Ben-Gurion continued his earlier effort to change the conversation while also indirectly explaining the true purpose of Dimona. When senior Foreign Ministry official Gideon Rafael saw the draft, he advised against sending it, arguing that the letter “looks sick” (holani, in the original Hebrew), and that “the prime minister must not speak about something that seems sick.” Ben-Gurion usually rejected editorial advice and, true to form, he insisted on maintaining both its tone and length.
On the surface, the letter seems to ignore Dimona entirely, as if the prime minister had either overlooked or entirely dismissed Kennedy’s letter and the recent U.S. requests for visits. Instead, in a tone of an old statesman who had seen it all, Ben-Gurion wrote of his impressions of Egyptian president Gamal Abdel Nasser and his pan-Arabism, drawing an analogy between the Egyptian, together with other contemporary Arab leaders, and Hitler: “Knowing them I am convinced that they are capable of following the Nazi example. Nasser is in fact adopting the National-Socialist ideology of the Nazis. For many years the civilized world did not take seriously Hitler’s statement that one of his aims was the worldwide extermination of the Jewish people. I have no doubt that a similar thing might happen to Jews in Israel if Nasser succeeded in defeating our army.”
Acknowledging Kennedy’s view that a joint U.S.-Soviet security guarantee was politically impossible, Ben-Gurion now suggested a sweeping, bilateral U.S-Israel security agreement that would include the following: a supply of U.S. arms equivalent to what the Arabs were receiving from the Soviet Union, the transformation of Jordan’s West Bank into a demilitarized zone, and “a plan of general disarmament between Israel and the Arab states under a system of mutual and international inspection and control.”
This was a laundry list of unrealistic ideas and proposals. Again, Ben-Gurion may have meant to convey to Kennedy his rationale for the Dimona project, while avoiding expressing it explicitly. By reminding Kennedy that another Holocaust was possible and suggesting (indirectly) that Israel could not feasibly obtain a credible external security guarantee, he was effectively signaling to the president why Israel wanted a nuclear deterrent in the first place.
In his monumental new biography of Israel’s first prime minister, “Ben-Gurion: A State at Any Cost,” due out in English this summer, Israeli historian Tom Segev reads this letter as if Ben-Gurion was actually considering giving up Dimona in return for some sort of security guarantee. We do not believe that Ben-Gurion ever seriously entertained giving up the nuclear project. Yes, Ben-Gurion was pushing for security guarantees, but realistically he must have known that goal was not in the cards, so long as Israel neighbors did not recognize her. From Kennedy’s perspective, providing Israel with security guarantees would have been a clear sign of favoritism toward, and would have undermined U.S. relations with the Arab states.
Kennedy, however, would not budge on Dimona, and the disagreements became a “pain in the neck” for him, as Robert Komer later wrote. The confrontation with Israel escalated when the State Department transmitted Kennedy’s latest letter to the Tel Aviv embassy on June 15 for immediate delivery to Ben-Gurion by Ambassador Barbour. In the letter Kennedy fleshed out his insistence on biannual visits with a set of detailed technical conditions. The letter was akin to an ultimatum: If the U.S. government could not obtain “reliable information” on the state of the Dimona project, Washington’s “commitment to and support of Israel” could be “seriously jeopardized.”
But the letter was never presented to Ben-Gurion. The telegram with Kennedy’s letter arrived in Tel Aviv on Saturday, June 15, the day before Ben-Gurion’s announcement of his resignation, a decision that stunned his country and the world. Ben-Gurion never explained, in writing or orally, what led him to resign, beyond citing “personal reasons.” He denied that his move was related to any specific policy issues, but the question of the extent to which Kennedy’s Dimona pressure played a role remains open to speculation to the present day.

Eshkol’s first crisis

On July 5, less than 10 days after Levi Eshkol succeeded Ben-Gurion as prime minister, Ambassador Barbour delivered to him a first letter from President Kennedy addressing him as Israel’s new leader. The letter was virtually a copy of the undelivered letter of June 15 to Ben-Gurion, with just a few congratulatory lines added at the top. Not since President Dwight Eisenhower’s message to Ben-Gurion, during the Suez crisis in November 1956, demanding an immediate Israeli withdrawal from the peninsula, had an American president been so direct in his demand with an Israeli prime minister. As Yuval Ne’eman witnessed it, it was immediately apparent to Eshkol and his advisers that Kennedy’s demands were akin to an ultimatum, and thus constituted a crisis in the making.
A stunned Eshkol, in his first and interim response, on July 17, requested more time to study the subject and for consultations. Eshkol confided to Ambassador Barbour his “surprise” over Kennedy’s statement that the U.S. commitment to and support of Israel could be “seriously jeopardized.” The premier noted that while he hoped that U.S-Israeli friendship would grow under his watch, “Israel would do what it had to do for its national security and to safeguard its sovereign rights.” Barbour, apparently wanting to mitigate the bluntness of the letter, assured Eshkol that Kennedy’s statement was “factual”: Critics of strong U.S.-Israel relations might complicate the diplomatic relationship if Dimona was left uninspected.
Later in the discussion, we learn from the newly declassified documents, Eshkol asked a blunt question that Ben-Gurion had never dared to ask: How would Washington react to an Israeli proposal to “consult in advance” with the United States, “in the event that, sometime in the distant future,” Middle Eastern developments made it necessary to “embark on a nuclear weapons program?” Barbour, of course, was not authorized to answer such a hypothetical question, so he restated the U.S. view that the “introduction” of nuclear weapons into the Middle East would be “especially grave.” No doubt, Barbour understood the significance of Eshkol’s question: He was hinting, openly but tentatively, that there were conceivable circumstances under which Israel might “embark on a nuclear weapons program.”
President Johnson greets Levi Eshkol, 1968. The president never pressed the Israeli leader hard for biannual U.S. visits to Dimona, the way Kennedy did with Ben-Gurion.Lynn Pelham/The LIFE Picture Collection/Getty Images
On August 19, after six weeks of consultations that generated at least eight different drafts, Eshkol handed Barbour his written reply to Kennedy’s demands. It began by reiterating Ben-Gurion’s past assurances that Dimona’s purpose was peaceful. As to Kennedy’s request, Eshkol wrote that given the special relationship between the two countries, he had decided to allow regular visits of U.S. representatives to the Dimona site. On the specific issue of the schedule, Eshkol suggested – as Ben-Gurion had in his last letter to Kennedy – that late 1963 would be the time for the first visit: By then, he wrote, “the French group will have handed the reactor over to us and it will be undertaking general tests and measurements of its physical parameters at zero power.”
Eshkol was explicit that the first American visit should be held before the start-up stage, but was vague on the proposed frequency of visits. Eshkol disregarded Kennedy’s demand for biannual tours, while avoiding a frontal challenge to Kennedy’s request. “Having considered this request, I believe we shall be able to reach agreement on the future schedule of visits,” Eshkol wrote. In sum, the prime minister split the difference: To end the confrontation, he assented to “regular visits” by U.S. scientists, but he did not accept the idea of the prompt visit that Kennedy wanted and avoided making an explicit commitment to biannual inspections. Kennedy’s appreciative reply did not mention these divergences, but assumed a basic agreement on “regular visits.”
The ambiguities of Eshkol’s reply were understood in Washington, but played down. In a detailed memo that the acting secretary of state, George Ball, wrote to Kennedy, the overall assessment was positive: Eshkol’s reply, “although not entirely what we wanted, probably represents the most we can hope.” Eshkol’s vagueness about Kennedy’s most important demand, twice-yearly visits to Dimona, was well recognized, but “we prefer to give him [Eshkol] the benefit of the doubt, relying on our interpretation, the prime minister’s oral statement that future agreement ‘will give no trouble.’” It turned out that Kennedy’s insistence of biannual visits was never accepted, although it remained on the U.S. agenda.
In the wake of Eshkol’s letter, the first of the long-sought regular inspection visits to Dimona took place in mid-January 1964, two months after Kennedy’s assassination. The Israelis told the American visitors that the reactor had gone critical only a few weeks earlier, but that claim was not accurate. Israel acknowledged years later that the Dimona reactor became operational in mid-1963, as the Kennedy administration had originally assumed.
Both the U.S. and the Israelis kept the visit secret, with leaks to the press effectively contained for over a year. The inspection took place over the course of a single day instead of the two days sought by the inspectors. The shorter time line meant that some buildings and parts of buildings were not seen, although the inspectors reported that the visit was “as comprehensive and thorough as the time permitted.” Their findings raised no suspicions of weapons-related activities, but it was “the impression of the team that the Dimona site and the equipment located there represented an ambitious project for a country of Israel’s capabilities.”
The issue of Israel’s possible reprocessing of spent fuel for plutonium continued to bedevil U.S. intelligence throughout the 1960s. No one was sure whether Israel already had a secret reprocessing site or had yet to build one.

Looking back

In retrospect, however, the 1963 exchange of letters between Kennedy and Ben-Gurion and Eshkol was the climax of the battle the U.S. leader waged against the Israeli nuclear project throughout his presidency. For Kennedy, the stakes were higher than the status of Israel’s nuclear program. At issue was the fate of his effort to halt global nuclear proliferation. Israel was the first such case the Kennedy administration had to face in which it had some political leverage. If Kennedy failed to halt Israel’s nuclear aspirations, how could he stop others, such as India?
For Ben-Gurion, Dimona was the most precious project he was involved in during his last decade in office. The establishment of the Negev Nuclear Research Center was the result of the prime minister’s deepest anxieties about Israel’s future, the fears of an old man that he attempted to share with Kennedy in his letter of late April 1963. The Dimona project was probably also the most divisive, challenging and ambitious endeavor that he had dared to tackle as Israel’s leader. Rightly or wrongly, Dimona, in Ben-Gurion’s eyes, was necessary to ensure that another Holocaust could never happen to Israel. If Kennedy had prevailed in his demand for biannual inspections, that goal might never have been obtained. For Ben-Gurion, abandoning Dimona would have cast a huge shadow on his legacy.
From a contemporary perspective, it is difficult, maybe impossible, to understand just how vulnerable and uncertain the future of the Dimona project was during the spring and summer of 1963. Had the United States been truly determined to suspend its “commitment to and support of Israel’s well-being” if Ben-Gurion did not comply with Kennedy’s demands – Israel probably would not have been able to complete the Dimona project as planned. The crisis was also a crisis of mutual confidence: Both sides were highly committed to their goals, but neither wanted to rupture the bilateral relationship. We will never know how unwavering President Kennedy would have been on the issue of Dimona, had he lived to serve his full term (or even two terms) as president. His resolve was never fully tested, although we can see that he was quite determined.
It turned out that Kennedy’s insistence on biannual visits to Dimona was not implemented. U.S. government officials remained interested in such a schedule, and President Lyndon B. Johnson did raise the issue with Eshkol, but he never pressed hard on the subject the way that Kennedy had.
In the end, the confrontation between President Kennedy and two Israeli prime ministers resulted in a series of six American inspections of the Dimona nuclear complex, once a year between 1964 and 1969. They were never conducted under the strict conditions Kennedy laid out in his letters. While Kennedy’s successor remained committed to the cause of nuclear nonproliferation and supported American inspection visits at Dimona, he was much less concerned about holding the Israelis to Kennedy’s terms. In retrospect, this change of attitude may have saved the Israeli nuclear program.
Avner Cohen is a professor of nonproliferation studies at the Middlebury Institute of International Studies at Monterey (California), and the author of “Israel and the Bomb.”
William Burr is a senior analyst at the National Security Archive, George Washington University, where he directs the Archive’s Nuclear Documentation Project and edits its web page The Nuclear Vault.

Avner Cohen


23 november 2020

Några reflektioner i spåren efter det amerikanska presidentvalet, inte minst vad det amerikanska valet avslöjat om svensken.

Det viktigaste är väl tecknen på indoktrinerade och hjärntvättade svenskar. I synnerhetden liberala, vänsterliberala och socialistiska medelklassen. Arbetar- och hantverkarklassen – den riktiga – inte bidragslevande svenskar, är betydligt klarsyntare.

Det finns indikationer som pekar på att 80 procent av svenskarna är emot och hatar Donald J Trump och stödjer Joe Biden. Det beror naturligtvis inte på att de är pålästa eller informerade och kunniga utan på att de är lurade, indoktrinerade och hjärntvättade av DN, AB, Expressen och SVT/SR, varifrån de får sin falska världsbild.

Det finns ingen vilja till insikt i de samhällsgrupperingar som nu firar. De tror att något tagit slut. Problemen är snarare större än någonsin.

T.o.m hyggligt begåvade personer säger till mig när jag presenterar fakta om ex den muslimska massmigrationen: ”Det är möjligt att du har rätt men jag vill inte veta”.

Eller så skriver de ”men ge dig” när de ställs inför empiriska fakta om valet i USA. Intellektuell argumentation orkar de inte med.

Jag kommer osökt att tänka på Gunnar Myrdal, prof. i nat.ekon. som sade om Arne Geijer, LO:s tidigare ordf. om nu någon kommer ihåg honom. ”Han är snäll men svag i analysen”.

Göran Palm, vänsterförfattaren, publicerade 1968 en bok med titeln Indoktrineringen i Sverige. Den visade då på den ”samhällsbevarande indoktrineringen”. En sådan behövs IDAG om vänsterindoktrineringen i DN, AB, Expressen och SVT/SR. Visa boken.

Det HAR presidentvalet tydligt avslöjat om Sverige.

I USA tar man i eftervalsdiskussioner upp hur indoktrinerade den amerikanska medborgaren är. Man jämför med Sovjetunionen och hävdar att amerikanen är mer lurad än sovjetmedborgaren. Jag kan vittna om att man i Sovjetunionen och DDR var fullt medvetna om att den egna makten ljög och förvrängde verkligheten. Så inte i USA och Sverige där man tror på maktens ukaser och påståenden och deras hantlangare i DN, AB, Expressen och SVT/SR som visslar som pipor i vassen på uppdrag av makten.

Media har mísslyckats – eller snarare medvetet valt – att inte ge en korrekt bild av presidentkandidaterna och nu eftervalspolitiken.

Detta är Media Hiding Biden.

Av de 71 miljoner som röstade på Trump gjorde 70 procent det därför att de gillar Trump. De som röstade på Biden gjorde det för att hatar Trump snarare än att de gillar Biden.

Det var Donald J Trump som med sin energi och folklighet drog upp valdeltagandet över Obamas tidigare rekordsiffror inte Biden. Som gömde sig i sin gillestuga.

Bidens korrupta affärer ÄR dokumenterade men inte publicerade i DN, AB, Expressen och SVT/SR. Hunter Bidens dator med textmeddelanden och bilder är avslöjande liksom inspelningar av mobilsamtal i Ukraina mellan Hunter Biden, Joe Biden och andra potentater. Dessutom finns på Youtube en film där Joe Biden själv skryter med att han tvingade riksåklagaren att avskedas när han ville undersöka Biden affärer i energibolaget Burisma annars skulle inte USA:s bistånd på en miljard dollar inte betalas ut. Det skedde under Joe Bidens tid som VP under Obama. Kan enligt experter i USA vara den största skandalen i USA:s historia på 100 år. Men den tystas ner.

Det är korrupta Joe Biden

Kolla också på nätet alla filmer när Joe Biden kladdar och tafsar på småflickor både här och där. Märkligt att inte amerikanska feminister i metoo anklagat Joe Biden och lyft fram detta. Vänster håller om vänster.

Det är pedofilen Joe Biden

Något om valet

Valet ÄR en juridisk process som styrs och skall styras av nationella lagar – Konstitutionen och delstatslagar. Dessa skall följas. Så självklart ett det inte skulle behöva sägas. Det är inte CNN eller Washington Post eller någon vänstermobb som bestämmer vem som vunnit valet. Som en information till de 80 procent svenskar som är bortkollrade och okunniga om valet och dess slutresultat och hur det arbetas fram.

Kamala Harris – detta monstrum – är en person med många lik i garderoben bl a från sin tid som åklagare som möjligen nu när hon skall granskas som VP kanske också kommer fram i DN, AB, Expressen och SVT/SR. 

Hon har enligt uppgifter i amerikanska media dessutom stött sig med flera i USA:s HD. Vi får innerligen hoppas att planerna att via den trojanska hösten Joe Biden få in Kamala Harris som president misslyckas och att HD inte godkänner henne som VP. Det är nämligen HD som avgör vem som skall bli VP

Det digitala rösthanteringssystemet Dominion har använts tidigare i andra länder som exempelvis i Venezuela för att garantera att Hugo Chavez ”valdes” till landets vänsterdiktator. Nu är den satt under lupp i USA. Vi får se var den granskningen slutar. Nya inadvertenser med valet når oss timme för timme.

Slutligen: Oligarkerna i Silicon Valley ät ett hot mot demokratin o yttrandefriheten. Deras makt måste brytas och deras företag brytas upp. Twitter censurerade t.o.m. den nationellt spridda tabloiden New York Posts information – saklig , korrekt och kontrollerad – om Joe Bidens korrupta affärer i Ukraina och Burisma.

Vi lär få anledning att återkomma i ärendet

Manus söndagsbloggen den 15 november 2020

JOE BIDEN, Anonyma. vittnen, Integration och Wuhan pandemin covid 19

21 november 2020

Allt fler rapporter, vittnen och bevis om valfusk kommer in.  Jag har varit tveksam till om man skall lyckas bevisa valfusk men sannolikheten ökar över tid för att Biden faktiskt inte är vald till president. Fortfarande måste dock möjligheten bedömas som liten. Den 14 december skall elektorerna samlas för att välja president. Sannolikt är domstolsprocesser på delstatsnivå och slutligen i HD inte klara till dess, vilket innebär att de inte kan samlas och välja president. Vi fortsätter att hoppas att vi slipper Joe Biden och Kamala Harris. Detta kvinnliga juridiska och intellektuella monstrum.

Men, men globalister, supermiljardärer och finansiella tycoons i USA samlas kring möjligheten att få ta över som regering bakom den mentalt instabila Joe Biden.

Michael Blomberg har samlat dem till The Bloomberg New Economy Forum som pågått i veckan. Inget om detta i svenska media eller amerikanska media. Där är dom alla globalister och deras finansiärer bland supermiljardärer och finansiella tycoons med Bill Gates i spetsen.

Det blir oerhört viktigt att de två republikanerna i Georgia väljs till Senaten i januari så att det blir republikansk majoritet i Senaten för att i möjligaste mån blockera Biden/Harris försök att förstöra USA för den vanlige amerikanen.

De har till o med fått med sig den feministiska vänsterextrema Alexandria Ocasio-Cortez med talet om klimatalarmism. Vi har inte 8 år på oss vi har bara 18 månader på oss säger en av dem. Alarmism a la Extinction Rebellion. Så har vänsteraktivisterna koopterats in tillsammans med globalister och finansiella tycoons. 

Bill Gates är euforisk över Biden.  Nu kan han få gehör för den totalitära förslaget om digital registrering av varje individ om att de är vaccinerade mot Wuhan viruset covid 19. Ett digitalt certifikat skall. Ett otäckt första steg på väg mot ett Orwellskt 1984 eller Boyes Kallocain eller Huxleys Du nya sköna värld för att nämna tre.

Dessa globalister, supermiljardärer och finansiella är och har varit oroade över president Donald J Trumps försök att begränsa Kinas inflytande i världen och i USA och för att sätta America First genom att ta hem produktion och arbeten till båtnad för den arbetande amerikanen.

Dessa globalister, supermiljardärer och finansiella har investerat miljarder i Kina. Med Joe Biden blir det ”China leaning policy” igen. Att Donald J Trump lyckats ta hem arbeten till USA struntar de i, investeringarna går före.

Jag har också i den internationella diskursen sett analyser som handlar om att hotet om en Kommunist kinesisk attack och ockupation av Republiken Taiwan med deras knappa tre miljoner invånare. Något Peoples Republic of China inte skulle våga sig på med president Donald J Trump som överbefälhavare för USA.

Med  gillande citerar de kinesiska officiella som säger att vi väst är alltför individualistiska i kampen mot det kinesiska Wuhan viruset covid 19. I PRC följer man order och instruktioner. 

Peoples Republic of China går nu ekonomiskt som tåget med starka tillväxtsiffror och ekonomisk expansion. Allt medan Väst-Europa och USA stapplar fram ekonomiskt under en allt mer totalitär lock-down där BOTEN NU ÄR VÄRRE ÄN SOTEN. Den globala kostnader och förstörelsen av kapital och produktionsmedel kan mycket väl vara större än förstörelsen under WWII. Det skall bli intressant att ta del av framtida forskning och kalkyler kring detta.

Glöm inte att det var ett laboratorium i Wuhan som släppte ut viruset som lamslagit den globala ekonomin. Var det det som var meningen? China hade inga problem med totalitär bekämpning med order och tvångsmedel.


Jag är helt förstummad över den ogenomtänkta positionen som nästan alla riksdagspartier inklusive en överväldigande del av svenskarna. De – partierna och svenskarna – tycker nämligen att det är en BRA idé att tillåta anonyma vittnen för att bekämpa gängkriminaliteten.

Argumentet är följande: Anonyma vittnen har stort stöd ute i stugorna. Övergrepp i rättssak genom hot och repressalier har eskalerat och gör att många inte vågar vittna i rättegångar. 77% anser att det är ett bra förslag, endast 7% att det är dåligt. I ”utsatta områden” vill 72% att möjligheten införs medan 17% säger nej. V och MP går på tvärs med vad allmänheten tycker, ansluter sig även C till nej-sägarna.

Förvånande att hamna i lag med dem även om deras bakgrund handlar om ”omtanke” om de muslimska migranternas kriminella anhang.

Men! Tänk en gång till innan man släpper ut anden ur Pandoras ask. När den väl är ute kan den inte stoppas tillbaka igen. Argumentet mot gängkriminella LÅTER klokt. Men lagen blir kvar och kan användas mot andra och i andra sammanhang. Jag ser framför mig hur lätt det blir att förstöra en regimkritisk debattör – enkannerligen en man – med anonyma anklagelser om sexuella trakasserier, horbesök, våldtäkt eller pedofil. När väl anklagelsen är motbevisad är denne mans rykte förstört för evigt.

NEJ med versaler till anomyna vittnen. Jag hoppas att det finns jurister i lagrådet och på annat remisshåll som klarar att hålla huvudet kallt i detta.


Det diskuteras mycket kring olika inriktning utifrån vad man vill och inte vill se. Tre vägar har diskuterats.

 Integration: Nyanlända förväntas inte avsäga sig sin identitet men det är majoritetssamhällets normer som råder.

 Assimilation: Nyanlända förväntas avsäga sig sin identitet och anpassa sig efter majoritetssamhället.

 Mångkulturalism: Nyanländas identiteter accepteras och bejakas. Nyanlända förväntas att endast anpassa sig till det konstitutionella ramverket.

Min uppfattning är ingen av dessa.

Det bästa är att behålla de muslimska migranterna i diasporan så avstängt och geografiskt begränsat  som möjligt till den dag vi kan skicka tillbaka dem. De skall INTE integreras. Vi vill inte ha dem i våra bostadsområden eller på våra arbetsplatser, skolor, daghem etc.. Tala med folk och fråga hur många som vill ha en muslimsk migrant som granne. Siffran blir noll!

Frankrikes president Emmanuel Macron visar vägen. Han ställer nu ett ultimatum till landets muslimska ledare: att snabbt acceptera en ”stadga för republikens värderingar”. De muslimska organisationerna får 15 dagar på sig att acceptera. 

Kravet kommer efter de islamistiska terrordåd i Frankrike och Österrike.

Islam är en religion och inte en politisk rörelse. Man avvisar politisk islam.

Dessutom finns där formuleringar om ett förbud mot all ”utländsk inblandning” i muslimska grupper.

De muslimska ledarna ha gått med på att upprätta ett nationellt råd med uppgiften att ge imamer en officiell ackreditering och etisk kod. De som bryter mot den etiska koden kommer få sin imamlicens indragen. Alltid något, men otillräckligt.

Efter terrordåden har Emmanuel Macron och Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz gått hårt åt ”politisk islam”. Andra europeiska ledare har varit relativt tysta. Sveriges statsminister Stefan Löfven (S) har sagt att han ”aldrig” kommer kritisera islam. När skall vi se något likande som i Frankrike?

I Sverige har vi Imamen Mushin Asinger som är ordförande i föreningen Islamiskt kurdiskt kulturcentrum (IKKC) har sagt: Det finns inte vissa följare av islam som är extrema utan alla är följare av samma tro.

– Det finns ingen skillnad mellan islam och politisk islam. De vill skilja på muslimer.

Samma ståndpunkt som Tayjip Erdogan och undertecknad har. Det finns inte politisk islam, islamister, det finns bara islam med Koranen och Muhammeds praktik och islams historia som grund. And that´s that!


Först Lars Jonung som är professor i nationalekonomi. Han menar att en lockdown av samhället inte leder till minskad dödlighet. Han pekar också på att om samhället stängs ner kommer coronakrisen istället att förvandlas till en total ekonomisk kris där sjukhus, skolor och andra institutioner inte längre fungerar.

Han argumenterar för att en så kallad lockdown får katastrofala konsekvenser för ekonomin utan att minska dödstalen. En nedstängning slår hårdast mot de svagaste medborgarna i samhället, exempelvis folk med osäkra anställningar.

Jonung hänvisar till en studie han själv genomförde hos EU-kommissionen för 14 år sedan och forskning av den danske nationalekonomen Christian Bjørnskov. Forskningen föga stöd för lockdowns.

– Går alla ned i källaren har vi inte mycket att komma tillbaka till, det blir ekonomisk harakiri. Vi måste hålla igång samhällsekonomin för att hålla igång sjukhus, vård, skolor och undervisning.


Är covid 19 hysterin befogad? En relevant fråga. Vad säger SCB:s statistik?

Den preliminära statistiken om dödsfall är nu uppdaterad. SCB jämför den med ett genomsnitt för motsvarande perioder 2015–2019. Nivåerna som är högre än snittet är det som här beskrivs som överdödlighet. Nivåerna som är under snittet kallas underdödlighet.

– Den höga överdödligheten under det här årets andra kvartal har följts av en marginell underdödlighet under det tredje kvartalet

Död per 100 000 invånare med 2020 jämfört med varje enskilt år 2015 – 2020. Statistiken visar att vi 2020 haft en överdödlighet tre månader jämfört med samtliga enskilda år 2015 – 2020 nämligen april, maj och juni. Men vi har också 2020 haft en underdödlighet nämligen augusti, september och oktober jämfört med samtliga enskilda månader 2015 – 2020. 

En slutsats kan vara att de som normalt dör under höstmånaderna dog under mars – juni. Statistiken bidrar verkligen till att sätta fakta och ljus på hysterin runt covid 19.

Så varifrån kommer hysterin kring covid 19 och vad ligger bakom den lock-down som pågår och inte minst de hysteriska ropen i bl a media på en total lock down. Siffrorna från SCB är entydiga.

Allas olika värde



11 november 2020

Manus till videobloggen den 8 nov 2020

Ämnet är presidentvalet i USA detta märkliga globalistiska år 2020.

Jag är legalist i synnerhet i grundlagsfrågor vilket förklarar en del av min analys.

Under lördagen har mediabolagen utsett demokraternas presidentkandidat Joe Biden till vinnare i valet. Joe Biden har också hållit ett s.k. segertal. Samtidigt meddelar president Donald J Trump att valet är långt ifrån över och att han inte kommer att ge upp förrän alla oegentligheter har klarats upp juridiskt. Valet är således inte över bara för att media deklarerat att Biden vunnit. Officiellt och juridiskt är valet fortfarande öppet och kommer det att ta tid att fastställa det exakta resultatet av presidentvalets siffror då kan kommande president utses.

Mycket är dock oklart om vad som sig verkligen tilldragit haver. Nu gäller det att ta reda på ”wie es eigentlich gewesen war”. 

Det som krävs är

Omräkningar i Georgia har redan beslutats eftersom skillnaden mellan Biden och Trump är mycket liten. 

Det krävs oberoende utredningar om det påstådda och frekvent rapporterade fusket med räknade men icke lagligt avgivna giltiga röster. 

Påstådda hittade/upptäckta poströster liksom ogiltiga poströster måste undersökas samt det plötsliga stopp i räkningen som följdes av kraftiga justeringar uppåt av det samlade antalet röster för Joe Biden. 

Det finns ett antal anomalier rapporterade om hur rösträkningen gått till och hur siffrorna justerats uppåt, efter ett plötsligt stopp i räkningen, mycket kraftigt för Joe Biden med 140 tusen men inte alls för Trump.  Från 1992 till 2130. Även NYT uppmärksammade detta. Se kurvorna. Dessa kanske kan förklaras i efterhand men de är märkliga. 

Inga republikaner tilläts komma in som kontrollanter i flera av de viktiga swing-states som ex i Pittsburg Pennsylvania. Rudy G har tagit upp detta tydligt och kommer att ta det till domstol på måndag. Delstaten Pennsylvania och Pittsburg (60 år av demokratiskt vanstyre) har, det skall man veta, en historia av upprepade bevisade valfusk med fängelsedomar utdelade i domstol. Delstatens HD är dessutom partisk till förmån för demokraterna. I Wisconsin ökade röstbenägenheten med mer än 20 procent. Åter, allt kan kanske förklaras.

Uppgifter om döda som röstat förekommer liksom att flera röstat än som registrerat sig i några precinct. Det krävs att man går igenom precinct för precinct för att upptäcka och förklara anomalier.

Det krävs korrekta domstolsprocesser i flera delstater sannolikt ända upp i den amerikanska högsta domstolen för att försöka klara ut sanningen om valresultatet. Veritas. Om det innebär att Biden eller Trump vinner vet vi inte.

Inget är ännu helt klart, sittande president Donald J Trump har fortfarande en liten möjlighet att vinna efter de omräkningar som kommer.

Dock, som det ser ut just nu håller en skandalöst korrumperad person Joe Biden på att ta över som president i USA. Hunter Bidens lap-top med avslöjande mail om Joe Bioden som mottagare av stora belopp liksom publicerade inspelade telefonsamtal i Ukraina med Joe o Hunter Biden m.fl. runt bl. a energibolag Burisma. Information som twitter o FB censurerade. Biden-familjens Kina affärer kommer att blomstra än mer. Se min blogg och de inspelade samtalen från Ukraina på min FB. Den korrumperade Biden-familjen med den kokainsnortande och crackrökande Hunter Biden i spetsen som fick sparken från US Army och Joe Biden som mottagare av stora summor pengar från Moskva, Irak, Ukraina, Kina etc kan som president fortsätta de korrupta affärer han bedrev som vice-president med Barack Obamas goda minne.

Men vad handlar det demokratiska valet av den mentalt instabila Joe Biden om? Alla har sett hur Joe Biden inte har klart för sig var han är, vem han talar med eller vad han skall säga utan en mycket tydlig telepromter. Det finns otaliga youtube filmer för att bevisa det! Det handlar om att Joe Biden kan vara en trojansk häst för att få in den vänsterliberala svarta feministen Kamala Harris i Vita huset som president. Den dag Joe Biden abdikerar eller tvingas abdikera av mentala skäl.  Bevara oss!

Allt fler kommentatorer i USA och runt i världen ser presidentvalet som en stor skandal. Det kan mycket väl vara så. Men, svenska media vad gör de, de tiger. Inga kritiska analyser bara husbondens röst. 

Jag ÄR djupt bekymrad för framtiden i USA med sannolik spridning av de extrema vänstervindarna till Europa och Sverige. De globalistiska socialisterna och vänsterliberalerna och liberalerna vädrar morgonluft med risken för mer repression och totalitära inslag/anslag gentemot yttrandefriheten i Sverige. Hotet ligger över oss om att politiken vrids tillbaka och om kommande hårda konflikter med en vänster som känner att den kan löpa amok inkl politisk legitimering av BLM Black lives matter.

Oavsett hur presidentvalet slutar när sanningen kommer fram efter omräkningar, domstolsprocesser hela vägen upp till slutligt avgörande i USA:s Högsta domstol kan några saker fastslås redan nu.

  • Valet var en dålig dag för alla naiva Biden-cheer leaders i US och i Sverige med deras hatfulla Trump och naiva Biden kommentarer och inlägg.
  • Demokraterna vann nämligen inte valet stort . Det blev ”No blue wave”! “No landslide” vilket svenska media tvingades konstatera redan under valnatten med den 

obehagliga Fredrik Reinfeldts på TV4 verbala uppkastningar och märkligt slirande och ohederliga kommentarer om bl a Hunter Bidens lap-top.

  • Demokraterna vann – som det ser ut just nu – inte senaten som var deras uttalade mål – det är fortsatt republikansk majoritet i skrivande stund. Omval i Georgia pga icke uppnådd 50 procent för två republikanska senatorer i januari kan i värsta fall ge två senatorer till demokraterna och likaläge i senaten med ordf. VP Kamala Harris med utslagsröst. Vi hoppas på vinst för de två republikanska senatorerna.

I så fall blir inte Joe Biden en lame duck på samma sätt som Barack Obama i vissa fall var när han hade senaten emot sig.

  • Det var en ”bad night för Nancy Pelosi” som nu sannolikt får sparken av det demokratiska partiet. Istället för plus 8 blev det minus 8
  • Vänstern i representanthuset minskade sin andel men har fortsatt majoritet och kommer att försöka driva Joe Biden framför sig åt vänster.
  • Twitter är en av de stora förlorarna. Deras politiska bias med varningstexter och borttagande av tweets från t.o.m president Trump och konservativa kritiker måste få ett stopp. Fängsla VD:n som Steve Bannon och Rudy G kräver. Rudy G, en enormt kraftfull man, tidigare framgångsrik gubernör i New York, kommer som president Donald J Trumps advokat och juridisk rådgivare att se till att valet bli korrekt genomfört och att korruption och fraud avslöjas och att alla behandlas lika under lagen och att alla lagligt avgivna röster räknas enligt lagliga bestämmelser i de olika delstaterna.
  • Opinionsinstutetn var   stora förlorare. De hade fel inte bara i antal procent utan också i riktning i exempelvis Florida med mer än 10 procents skillnad. Istället för Biden seger blev det Trump

Dessa instituit har I flera fall media som ägare och med ”funding from main corporate media”.

  • Metodologin för att mäta rörelser och väljarstöd/väljarströmmar misslyckades än en gång rejält.  Det felet kan ha påverkat valet, det får forskning visa framöver.  ”The silent majority” röstade mer på Trump än vad the polls visade.

Trump visste vad han gjorde när han såg till att snabbt utse en ny domare i HD. Det kommer att behövas för att hindra demokraternas valfuskförsök och deras vänsterpolitik framöver. President Donald J Trump har också tyvärr fått rätt när han i nästan ett år med rätta varnat för poströsterna med den bristande säkerhet om verkligt avgivna röster och öppna möjligheter till fusk. Vilket vi nu också upplever. Det är här ”the main fraud” finns med upptäckta högar av posttröster som sedan alla i osannolik omfattning går till Biden.

Vad handlar Joe Bidens taktik just nu om att snabbt utropa sig som segare om? Det handlar om att öppna för den kommunikationsstrategi de redan har färdig, nämligen att kunna peka på att det är den sittande presidenten Donald J Trump som obstruerar med krav på omräkning och domstols processer inkl HD mm. Socialdemokraten, prästen och redaktören Helle Klein jämförde offentligt detta med 9.11. Osmakligt är bara förnamnet. Som någon sade: “It is important to rush a decision and start the communications campaign”. Den fällan har redan samtliga PK/MSM media i Sverige fallit i.

Processen att räkna och värdera samtliga lagligt avgivna röster måste naturligtvis få ta den tid det tar.

En annan märklighet, för att uttrycka det försiktigt är Mark Zuckerberg. Herr Zuckerberg satsade 350 miljon dollar i ”deep dark blue districts” med nya röstlokaler, 800 nya polling places.  Ställde egna krav som måste accepteras annars inga pengar.  Öka möjligheten för demokratiska röster4. Miljardärer påverkar.


Biden öppnar för den amerikanska vänstern/vänsterliberalerna och för globalisterna som också i Sverige kommer att få än mer luft under vingarna och slå tillbaka mot oss kritiker.

Om Joe Biden vinner som det ser ut kan jag lova fyra år av noggrann granskning och information av hans korrupta affärer och familj som inte svenska PK/main-stream media nämner med ett ord eller leverear kritiska levererar.

Critical thinking is highly necessary”, I en situation med PK/MSM media som traskar patrullo efter makten och visslar som pipor i vasen på beställning. Det finns mer och farligare propaganda i USA än I Sovjet, som någon i USA påpekade i en eftervalsanalys. I Sovjetunionen och DDR visste medborgarna, det kan jag personligen vittna om, att det var utsatta för maktens propaganda. Så inte i USA och inte i Sverige där man tror på maktens ukaser och påståenden. Det är farligare och mer oroande.  Men ”critical thinking” står inte högt i kurs hos Washington-eliten som inte tror på kritiskt tänkande. Det gör inte heller JÖK-regeringen och den ledande socialdemokratin.

Denna sanna och korrekta värdegrunden är:

Allas olika värde.


10 november 2020

Manus till onsdagsbloggen.

Analys av den korrupta Biden familjens affärer i Irak, Ukraina, Kina inkl pengar från Moskva.

Nu till korruption och cover up i USA med vinklande utlöpare till ex. DN och statstelevisionen och också Nordeas chefsekonom. Det kommer att handla om Joe Biden, Hunter Biden och familjen Biden.

De korrupta Biden affärerna i bl a Ukraina och Kina har varit kända mer än ett år, faktiskt betydligt längre än så. Jag har skrivit i frågan på min blogg: – ämne USA. Däremot har svenska PK media i stort sett tigit. Media nämner nu att Donald J Trump har ett bankkonto i Kina  som en kritisk vinkling men tiger om Bidens lukrativt korrupta affärer i Kina med höga i CCP. Nu har den korrupta bölden spruckit rejält när Hunter Bidens lap top inkl hårddisk först hamnade i händerna på FBI för 8 månader sedan. Men har FBI legat på materialet för att skydda Joe Biden. Nu har Rudy Giuliani kommit över hård disken och börjat publicera innehåll och information. Det finns 25 500 foton – några med mycket explicit sexuellt innehåll samt Hunter Biden helt väck rökande crack pipa – samt 5 500 text meddelanden / mejl med avslöjande innehåll.

Rudy G är numera advokat åt Donald J Trump, tidigare borgmästare i New York.

Innehållet i mejlen har börjat publicerats i New York Post ägd av mediamogulen Rupert Murdock vars advokater enl uppgifter granskat material och fakta innan publicering.

Nu har hela helvetet Joe Biden brutit ut i USA.

Förs några ord om hur Hunter Bidens hård disk nu är i händerna på Rudi Giuliani och New York Post.

Hunter Biden, utslängd från US Army för kokainberoende och crack-rökande är son och affärspartner till Joe Biden, lämnade in en skadad lap-top för reparation till en serviceaffär i Delaware.

Efter att den inte avhämtats, trots påminnelser, efter 90 dagar blir den övergiven egendom. Serviceaffären uppfattade innehållet som märkligt och överlämnade datorn till FBI som inte gjort något på 8 månader. FBI skyddade därmed Joe Biden. Om innehållet blivit känt hade sannolikt Bernie Sanders blivit demokraternas presidentkandidat.  

En dagsprognos. FBI chefen Chrostopher Wray kallas till Vita huset och får sparken med omedelbar verkan.

Servicemannen tog en kopia av innehållet som nu överlämnats till advokat Rudi G. Som nu agerar med materialet och lämnar ut det en del i taget i enlighet med strategin att låta motståndaren förneka innehållet för att sedan komma med bevis för att de ljuger och så gå vidare. Det kommer således mer vartefter från Rudi G.

Hårddisken innehåller mejl som komprometterar Hunter Biden med pedofilbilder enligt Rudy G – idag – som lämnat bilderna till polisen i Delaware för fortsatt undersökning.

Mejlen handlar om Joe och två andra i familjen som också är mottagare. Mejlen visar sambandet mellan Hunter Bidens affärer och Joe Biden och att Joe Biden erhåller stora andelar av pengarna.

New York Post – en mycket spridd tabloid – har artikeln publicerats. NYP ägs av mediemogulen Rupert Murdoch vars advokater granskat materialet juridiskt innan publicering. Artikeln heter; “Smoking-gun email reveals how Hunter Biden introduced Ukrainian businessman to VP dad”

Artikeln togs bort av Facebook Zuckerberg och twitter. Yttrandefrihet?  DN och SVT går – premature – ut och dementerar – white-washing of Biden – att artikeln är sann och handlar om korruption. De kommer att få äta upp detta. Eftersom Rudy G redan idag gått vidare i enlighet med taktiken och publicerat nytt material liksom att flera andra media nu hakar på bl a Sky News och Daily Mail. DN och SVT får nog snart tugga spik.

Hela historien handlar om pengar – stora pengar – till familjen Biden via Hunter Biden från

från Irak, Ukraina (Barisma energibolaget),  Rumanien, Kina och Moskva 3,5 miljoner dollar från en ex-guvernör. 

Barisma är Ukrarinas energibolag där Joe Biden lyckats placera sonen Hunter Biden i styrelsen mot en mycket lukrativ ersättning på 30 miljoner dollar varav hälften enligt ett av mejlen går till Joe Biden. När riksåklagare i Ukraina ville granska hur den tillsättningen och ersättning gick till fick han sparken. På YouTube finns ett videoinslag med Joe Biden öppet skrytande med att han som VP hotade med att dra in USAs stöd till Ukarina ( 1 miljard dollar) om inte riksåklagaren avskedades, vilket också skedde innan Biden flög ut från Ukraina. 

I Kina handlar det om samarbete med höga representanter för CCP rörande affärer och samarbete med energibolag med kick back till Biden familjen nämligen 10 miljoner dollar i introduktionsersättning samt delägande och fortsatt lukrativa inkomster till Biden familjen inkl Joe Biden. De avslöjade mejlen är tydliga med att en andel går till Joe Biden.

Mycket av detta har varit känt en längre tid av media och av FBI som skyddat Joe Biden. Hade detta publicerats före nomineringarna hade Bernie Sanders varit demokraternas presidentkandidat inte Joe Biden.

Adam Shiff (D) House of representatives intelligence committee har gått ut i ett försök till dementi och damage control och sagt att detta är ”russian disinformation and not true” och antytt att han stöder sig på information från ”the intelligence community.”

Efter det har DNI  (Director of National Intelligence) John Ratcliffe gått ut i intervjuer.

“Be clear the intelligence community does not belive that this is true and has shared no such information. It is simply not true” . Han ställer inte upp på att använda ”intelligence community for political purposes”.

Följ Rudy Giuliani och hans löpande avslöjanden och artiklarna på New York Post


Hunter Biden introduced his father, then-Vice President Joe Biden, to a top executive at a Ukrainian energy firm less than a year before the elder Biden pressured government officials in Ukraine into firing a prosecutor who was investigating the company, according to emails obtained by The Post.

The never-before-revealed meeting is mentioned in a message of appreciation that Vadym Pozharskyi, an adviser to the board of Burisma, allegedly sent Hunter Biden on April 17, 2015, about a year after Hunter joined the Burisma board at a reported salary of up to $50,000 a month.

“Dear Hunter, thank you for inviting me to DC and giving an opportunity to meet your father and spent [sic] some time together. It’s realty [sic] an honor and pleasure,” the email reads.

An earlier email from May 2014 also shows Pozharskyi, reportedly Burisma’s No. 3 exec, asking Hunter for “advice on how you could use your influence” on the company’s behalf.

The blockbuster correspondence — which flies in the face of Joe Biden’s claim that he’s “never spoken to my son about his overseas business dealings” — is contained in a massive trove of data recovered from a laptop computer.

The computer was dropped off at a repair shop in Biden’s home state of Delaware in April 2019, according to the store’s owner.

Other material extracted from the computer includes a raunchy, 12-minute video that appears to show Hunter, who’s admitted struggling with addiction problems, smoking crack while engaged in a sex act with an unidentified woman, as well as numerous other sexually explicit images.

The customer who brought in the water-damaged MacBook Pro for repair never paid for the service or retrieved it or a hard drive on which its contents were stored, according to the shop owner, who said he tried repeatedly to contact the client.

The shop owner couldn’t positively identify the customer as Hunter Biden, but said the laptop bore a sticker from the Beau Biden Foundation, named after Hunter’s late brother and former Delaware attorney general.

Photos of a Delaware federal subpoena given to The Post show that both the computer and hard drive were seized by the FBI in December, after the shop’s owner says he alerted the feds to their existence.

A federal subpoena showing the computer and hard drive were seized by the FBI

But before turning over the gear, the shop owner says, he made a copy of the hard drive and later gave it to former Mayor Rudy Giuliani’s lawyer, Robert Costello.

Steve Bannon, former adviser to President Trump, told The Post about the existence of the hard drive in late September and Giuliani provided The Post with a copy of it on Sunday.

Less than eight months after Pozharskyi thanked Hunter Biden for the introduction to his dad, the then-vice president admittedly pressured Ukrainian President Petro Poroshenko and Prime Minister Arseniy Yatsenyuk into getting rid of Prosecutor General Viktor Shokin by threatening to withhold a $1 billion US loan guarantee during a December 2015 trip to Kiev.

“I looked at them and said: I’m leaving in six hours. If the prosecutor is not fired, you’re not getting the money,” Biden infamously bragged to the Council on Foreign Relations in 2018.

“Well, son of a bitch. He got fired.”

Shokin has said that at the time of his firing, in March 2016, he’d made “specific plans” to investigate Burisma that “included interrogations and other crime-investigation procedures into all members of the executive board, including Hunter Biden.”

Joe Biden has insisted that the US wanted Shokin removed over corruption concerns, which were shared by the European Union.

Meanwhile, an email dated May 12, 2014 — shortly after Hunter Biden joined the Burisma board — shows Pozharskyi attempting to get him to use his political leverage to help the company.

The message had the subject line “urgent issue” and was also sent to Hunter Biden’s business partner, Devon Archer, who also sat on the Burisma board at the time.

Pozharskyi said that “the representatives of new authorities in power tend to quite aggressively approach N. Z. unofficially with the aim to obtain cash from him.”

N.Z. isn’t identified in the email but appears to be a reference to Burisma founder Mykola Zlochevsky, whose first name is a Ukrainian version of “Nicholas.”

When the alleged shakedown failed, “they proceeded with concrete actions” in the form of “one or more pretrial proceedings,” Pozharskyi wrote.

“We urgently need your advice on how you could use your influence to convey a message / signal, etc .to stop what we consider to be politically motivated actions,” he added.

Hunter Biden responded by saying he was with Archer in Doha, Qatar, and asked for more information about “the formal (if any) accusations being made against Burisma.”

“Who is ultimately behind these attacks on the company? Who in the current interim government could put an end to such attacks?” he added.

The exchange came the same day that Burisma announced it had expanded its board of directors by adding Hunter Biden, who was put in charge of its “legal unit and will provide support for the Company among international organizations,” according to a news release that’s since been scrubbed from Burisma’s website.

Hunter Biden actually joined the board in April 2014, according to multiple reports.

His lawyer said last year that Hunter was “not a member of the management team,” adding, “At no time was Hunter in charge of the company’s legal affairs.”

About four months after Hunter Biden’s correspondence with Pozharskyi, Archer forwarded Hunter Biden an email chain with the subject line “tax raise impact on Burisma production,” which included Pozharskyi saying that the Ukrainian cabinet had submitted new tax legislation to the country’s parliament.



27 oktober 2020

Amy Coney Barrett är utsedd till ny domare i USA:s Högsta domstol. Den amerikanska Konstitutionen innefattar en maktdelningsidé med en exekutiv makt = Presidenten, en lagstiftande makt = Kongressen och en dömande makt = Högstadomtolen.

Det innebär att USA:s HD har stor makt till skillnad från Sverige. Sverige saknar en konstitutionell Högsta domstol och en Grundlag som kan hindra regeringen från att exempelvis som nu sker urholka yttrandefriheten steg för steg med ex. gummilagar som den om ”hets mot folkgrupp”.

Den nya domaren i USA:s HD innebär att det står 6-3 till konservativ fördel. Även om någon av de konservativa domarna viker sig och röstar med de tre vänsterliberalerna – vilket hänt – så står det 5-4. Det känns betryggande om olyckan sker och Joe Bidén väljs till president vilket i praktiken innebär att Kamala Harris tar över presidentskapet innan den första fyraårsperioden är över. Det är så planen ser ut. Den korrupta Joe Bidén är redan så mentalt och intellektuellt förvirrad att han inte klarar fyra år med mental hälsa i behöll. Kamala Harris är en Hillary Clinton 2.0 fast än värre. En riktigt farlig socialist som riskerar att föra USA mot krig och katastrof och möjligen ett begynnande inbördeskrig.

Därför är Amy Coney Barrett viktig. Med henne kan USA:s HD försvara Amendment 1 och 2 om en närmast total yttrandefrihet och amerikanens rättighet att bära vapen.

Rättigheter garanterade av USA:s Konstitutionen och rättigheter som svensken saknar. En svensk yttrandefrihet som är kringskuren och som saknar rätten att inneha och bära vapen för försvarsändamål. Det kommer att behövas framöver.


27 september 2020

Amy Coney Barret är nominerad av president Donald J Trump som domare i USA:s Högsta domstol efter den avlidna vänsterliberala feministen Ruth Baader Ginsburg. Amy Coney Barret är antitesen till företrädaren Ginsburg

Det är ett lysande val. Kvinna, kristen, sjubarnsmor och med en magnifik CV som inte ens Demokraterna klarar att ifrågasätta inför utfrågningen i Senaten. Amy Coney Barret ser också frågetecken och problem med fri abort kanske också med LGBTQ rörelsen.

Hon är orginalist och menar att konstitutionen ska tolkas i enlighet med grundlagsfädernas avsikt vilket innebär att USA:s konstitution skall tolkas mer bokstavligt. Så här skriver Amy Coney Barret själv om originalism:

”Originalism maintains both that constitutional text means what it did at the time it was ratified and that this original public meaning is authoritative. This theory stands in contrast to those that treat the Constitution’s meaning as susceptible to evolution over time. …For an originalist, the meaning of the text is fixed so long as it is discoverable.”

Det är oerhört betryggande för yttrandefrihet och tryckfrihet i framtiden i USA liksom för amerikaners rätt att inneha och bära vapen. First and Second Amendment.

Godkänns hon av senaten blir den konservativa majoriteten i Högsta domstolen 6 mot 3. Ett förhållande Demokraterna inte kan förändra på länge. Högsta domstolen är en av tre hörnstenar i den amerikanska Konstitutionen som i övrigt innefattar den exekutiva makten runt presidenten och den lagstiftande makten i senaten och representanthuset.  

Majoriteten i Högsta domstolen är viktig inför de kommande ideologiska, politiska och sociala striderna i det amerikanska samhället. Det fria amerikanska samhället är för närvarande under attack från socialistiska demokrater, från LGBTQ rörelsen, från BLM och deras stödtrupper bland demokraterna, från den vänsterliberala för att inte säga marxologiska akademin, från dominerande vänstermedia, från det identitetspolitiska och kulturmarxistiska etablissemanget runt demokraterna. 

En sista konservativ utpost i Högsta domstolen kan komma att vara avgörande för bevarandet av ett fritt USA och för att balansera kommande demokratiska presidenter och kongresser.


25 juli 2020

När man fått nog av den vänsterextrema BLM-galenskapen, som på propagandistiska vingar sveper över världen i en finansierad, orkestrerad och styrd aktion, kan man lyssna på musiker och band från den amerikanska södern. Där är det helt andra kulturella, sociala och samhälleliga strömmar som virvlar fram. Kort sagt ett helt annat narrativ. En åttafaldig fängelsekund och livsstilskriminell blir inte hjälte och ikon i södern!

Att lyssna på följande låtlista är en politisk form av katharsis och ett mentalt reningsbad.

Lyssna gärna på låtarna i presenterad ordning. Samtliga finns i bra versioner på Youtube. Några av dem med livefilmer.


Joan Baez                            The Night They Drove Old Dixie Down


Lynyrd Skynyrd                   Sweet Home Alabama (live Atlantic City)


Lynyrd Skynyrd                   The Last Rebel


Charlie Daniels Band          Simple Man (live versionen)


Charlie Daniels Band          What The World Needs Is A Few More


Charlie Daniels Band          The South Gonna Do It Again


Hank Williams Jr.                If The South Would Have Won


Bellamy Brothers                    Rebels Without A Clue


Länkar till låtarna i nämnd ordning:

Happy listening!



15 april 2020

Det är fascinerande att den sannolikt hederliga socialisten Bernie Sanders och krigshetsaren och pratkvarnen Barack Obama båda ställer sig bakom Joe Biden. Barack Obama som president startade bl.a. tre krig och bombade Libyen till grus, sönderfall och klanvälde med svenskt flygstöd. Vi väntar bara på att den internationellt korrupta familjen Hillary och Bill Clinton (läs boken ”Clinton Cash”) också ställer sig bakom Joe Biden. Då blir bilden av demokraternas sönderfall, korruption och elände totalt. Frågan är väl om Joe Biden idag ens önskar sig stöd av Nancy Pelosi som kommit att granskas och beskrivas i allt mer besvärande sammanhang.

Alla glömska om Joe Bidens och sonens korrupta affärer i Ukraina. Utförligt redovisade i internationella media, dock icke i Sverige (han är ju demokraternas kandidat).

Joe Biden är dessutom utpekad och rapporterad som inblandad i Jeffrey Epsteins pedofilnätverk med Lolita Express och Paradise Island med övergrepp på unga flickor. Titta på bilder med Joe Biden på nätet. Det finns en sak där som är slående.

Nu verkar sonen Biden i Kina med någon typ av extremt lönsamma (korrupta?) affärer. Är det anledning och orsak till Joe Bidens haussande av Kina och angrepp på dem som kritiserar Kina och bl.a. kallar pandemin för ”kina-viruset” (analogt med ex Hongkong influensan, dvs platsen där det startade).

I svenska media kommer Joe Biden inför det kommande presidentvalet att allt mer beskrivas som deus ex machina medan den sittande presidenten Donald J Trump kommer att beskrivas som diabolo ex machina. Ingen kritisk granskning av Joe Biden kommer att presenteras. Så dras de politiskt vinklade valserna och ”sanningarna” i svenska PK media.


12 februari 2020

Vad bygger den prognosen på? Har den saklig grund?  Svaret på frågan är kanske inte given för alla. Jag följer svensk och amerikansk politik dagligen sedan senare halvan av 1950-talet. I svenska media förefaller president Donald J Trump stå inför att nederlag inför de demokrater som beskrivs i positiva ordalag av svenska statsmedia och Bonniers DN medan Trump-bashing är legio. Nåja, så ser verkligheten inte ut. Jag upplever sedan några år något av ett deja vu. Jag minns tydligt svenska media, statsmedia och Bonniers DN, inför valen av Ronald Reagan (en av USA stora presidenter vid sidan av John F Kennedy ) och i UK Margret Thatcher som vann stora segrar i tre val. I samtliga nämnda fall var kandidaterna illa tålda och nedskrivna i svenska media. I nämnda fall vanns stora och tydliga segrar. Förvåningen i Sverige var stor eftersom svenska medborgare trott på beskrivningarna i media. Vi har ett mycket likartat förhållande idag. Ett generellt råd är att undvika att bedöma anglosaxiska val utifrån analys och fakta i svenska media. Det blir lätt fel. Ett färskt exempel på svenska medias misslyckande med rapportering och analys är Brexit och Boris Johnson.


Nu till frågan om varför jag är övertygad om att den sittande presidenten Donald J Trump kommer att vinna en övertygande seger kanske till och med en jordskredsseger. Jag presenterar i 15 korta punkter viktiga allmänna faktorer och som kan antas ha större eller mindre påverkan på den amerikanska väljarkåren. Det är faktorer som inte i någon nämnvärd utsträckning presenteras eller analyseras i den svenska allmänna Trump-bashing som utmärker Bonniers Wolodarski DN och statstelevisionen/radion.


  1. Viktigast är naturligtvis den reala ekonomins utveckling. Det går oerhört bra för amerikansk ekonomi och har så gjort under hela president Trumps ämbetsperiod. Det har president Donald J Trump med stor emfas kunnat presentera både i det lysande talet vid World Economic Forum i Davos liksom i det nyligen timade State of the Union talet. En lång och ihållande högkonjunktur innebär erfarenhetsmässigt en betydande fördel för den sittande presidenten gentemot utmanaren. Det har vi upplevt tidigare. Det fundamentala ekonomiska parametrarna i USA inkluderar stabilt hög tillväxt, låg arbetslöshet och ökande sysselsättning även bland minoriteter som svarta, hispanics och latinos, ökat företagande, viktig basproduktion flyttas hem till USA från andra länder etc. President Trump kunde med det som grund måla en optimistisk bild av USA och framtiden och samtidigt kraftfullt och vältaligt avvisa domedagsprofetior om ett kommande ragnarök, klimatalarmisterna och andra, som dominerar PK-media i USA (och i Sverige).


  1. President Trumps beslut att USA skall frånträda den klimatalarmistiska Paris-överenskommelsen har sannolikt en positiv påverkan på den breda väljarbasen i USA. Jag inser att de finns grupper som har motsatt uppfattning i liberala kretsar på östkusten med Washington och västkusten med Kalifornien som tydliga exempel. Min bild är dock att den stora massan av amerikansk medelklass och arbetarklass är skeptiska till klimatalarmisterna inte minst efter att ha sett det märkliga fenomenet Klimat-Greta som förespråkare för kommande massutrotning och Armageddon.


  1. President Trumps beslut att frånträda flera multilaterala handelsavtal och bygga upp bilaterala avtal med ex Kina och andra är positiva för amerikansk ekonomi och uppskattas i breda kretsa i USA. Min prognos är att president Trump och USA kommer att ge Boris Johnson och UK ett mycket förmånligt handelsavtal. Presidentens fokus på vad som är bra för USA, för USA:s arbetare och medelklass och företag kommer att uppskattas i samma breda väljarkretsar som är skeptiska till klimatalarmismen. Make America Great Again är en lysande one-liner. Det är dessutom på väg att inträffa.


  1. President Trump har fortsatt att bygga på en mur mot México för att stoppa den omfattande illegala invandringen från Latinamerika. Presidenterna Bush, Clinton och Obama hade redan börjat bygga. Det fanns en mur vid president Trumps tillträde på mer än 100 mil (inte alls behandlat i svenska media även om bilderna fanns att se på nätet).


  1. Demokraterna är splittrade och politiskt, socialt och ekonomiskt svaga just nu. Det demokratiska partiet befinner sig politiskt på en flera år lång downhill slope som sannolikt initierades av crooked Hillary Clinton och avslöjandet (se exempelvis den utmärkta boken ”Clinton Cash”) av familjen Clintons internationella korrupta men enormt vinstgivande affärer.


  1. Dirty democrats: Ja, som det demokratiska partiet ser ut nu är den drastiska rubriken relevant. Familjen Clinton har nämnts. Andra är far och son Joe Biden, talmannen Nancy Pelosi, warmonger Barack Obama m.fl.


  1. Hillary och Bill Clinton är kopplade till och utpekade i Jeffrey Epsteins pedofila Paradise Island med ett flertal besök inklusive flygturer med det famösa Lolita Express.


  1. Crooked Joe Biden med son. Nu när sken impeachment är över kommer fokus att riktas mot Joe Bidens affärer korrupta i Ukraina. Joe Biden är också utpekad av några av flickorna som utnyttjats på den pedofila Paradise Island i Jeffrey Epsteins regi. Informationen om far och son Bidens affärer i Ukraina och utpekandet i Epsteins härvan är väl sannolikt en bidragande förklaring till de usla resultat Joe Biden erhåller primärvalen. Informationen har nått väljarna som säger, tack men nej tack. Nu kommer sannolikt Joe Biden i fokus än mer när granskning av vad han haft för sig i Ukraina inte lägre kan döljas bakom en skenrättegång emot Donald J Trump.


  1. Nancy Pelosi, demokrat och talman i kongressen, skämde ut sig och det demokratiska partiet när hon under presidentens traditionella State of the Union tal i kongressen stod upp och demonstrativt rev sönder presidentens tal. Unheard of! När president Bush under falska förespeglingar invaderade och bombade Irak så visste Nancy Pelosi, det har hon i efterhand erkänt, att det inte fanns weapons of massdestruction i Irak. Men hon åtalade inte Bush i riksrätt trots att han upprepade gånger påstått det och använde det för att starta ett olagligt anfallskrig mot Irak.


  1. Nobels fredspristagare Barack Obama. En hycklande demokrat till president – obegripligt älskad i mångfalds och PK-media i Sverige – som startade tre krig och fortsatt fyra krig i mellanöstern. Bombade Libyen med svenskt flygstöd till klanvälde och grus. Slutligen mördades Muammar Gaddafi brutalt (CIA:s roll?). han är i efterhand inte så populär i USA som skildras i svenska statstelevisionen och Bonniers DN


  1. De presidentkandidater som i skrivande stund kan komma att stå emot sittande president är en homosexuell man och en socialist. Ingen av dem kan antas vara särskilt attraktiva bland amerikansk medelklass- och arbetarklassväljare. Däremot är de populära i liberala kretsar på östkusten och i Kalifornien, i synnerhet i de liberala skikt som dominerar media i USA.


  1. Socialisten Bernie Sanders är en verklig fara för USA, om han mot all förmodan skulle vinna. Samtidigt är han en önskemotståndare för Donald J. Trump. Efter två år med Bernie Sanders kommer ”brödköerna” i USA att var långa. Sådana uppstår alltid i socialistiska ekonomier, se Kuba, Venezuela m.fl. stater. Det enda socialister i USA och Sverige är riktigt bra på är att skapa bristsituationer för vanliga konsumenter och medborgare, det kan handla om brist på konsumtionsvaror som i de gamla kommuniststaterna eller brist på bostäder, åldringsvård, sjukvård och tandvård som i Sverige. Däremot skapar de överskott på bidragstagare.


  1. Paradoxalt kommer demokraternas politiska misslyckande med att avsätta president Donald J Trump i en riksrättsprocess av tydlig skenkaraktär att vara till den sittande presidentens fördel. Dels skedde hela processen för att avledda uppmärksamheten från Joe Bidens, då ledande utmanare om presidentposten, lukrativa men tvivelaktiga affärer i Ukraina tillsammans med sonen som utan erfarenhet erhöll en tung och välavlönad post som företagsledare. Riksrättsprocessen utgör sannolikt i den vanlige amerikanens ögon ännu ett led i PK -och östkustetablissemangets mediala förföljelse av presidenten. Donald J Trump kommer med rätta att utnyttja den bjudkaramellen till fullo. I synnerhet som den drivande i processen från demokraternas sida Nancy Pelosi skämde ut sig och demokraterna fullständigt i samband med Donald J Trumps State of the Union tal.


  1. Vad talar emot president Donald J Trump? Att han har media etablissemanget, förutom den största och bästa tv kanalen Fox News, är emot sig? Det kan till och med anses som en fördel som presidenten också kan utnyttja. Medias konstanta förföljelse av president Trump ogillas av just de väljargrupper som stödjer den sittande presidenten och att han vågat ta fighten med PK-media. Svenska media med Bonniers Wolodarski DN i spetsen bedriver samma typ av oseriös hets, ja jag menar att ordet är korrekt, gentemot president Trump.


  1. Trumps popularitet i USA är sannolikt betydligt djupare och bredare än vad som faktiskt rapporteras i statsmedia och Bonniers DN. Senast häromdagen talade statstelevisionens korrespondent i USA Åsberg om ”vår vän Joe Biden.” Det är som Nigel Farage konstaterade; i den rådande kampen mellan globalism och populism så är populismen på väg att bli allt populärare. President Trumps föraktade populism för honom till Vita huset för ännu en fyraårsperiod. Vi slipper dirty democrats i åtminstone fyra år.


Lennart Waara

Rabulistisk och nationalistisk samhällsdebattör.


%d bloggare gillar detta: