Archive for the ‘Finland’ Category

EN FINSK VALFILM SOM BLIVIT VIRAL.

02 april 2019

 

En finsk valfim producerad av Sannfinnländarna som blivit viral. Efter protester av vänsteraktivister stoppade Finnkino, som ägs av amerikanska AMC Theatres med over dodger Adam Aron, all visning av valfilmen. Två veckor före valet. Den här filmen handlar om Finland. Finland? Finland?
Hur skulle en film om Sverige se ut med verkligheten uppvriden i fiktion?

 

 

 

DEN SVENSKA SAMLINGSREGERINGENS BESLUT UNDER MIDSOMMARKRISEN I JUNI 1942!

21 oktober 2018

Det finns en mycket intressant dramadokumentär av Hans Villius och Olle Häger som bygger på dagböcker, protokoll och minnesanteckningar! Den heter ”Fyra dagar som skakade Sverige – Midsommarkrisen” och behandlar samlingsregeringens överväganden och beslut efter natten den 22 juni 1942 när Tyskland förklarade det stalinistiska Sovjetunionen krig.

Tyskland begärde omedelbart efter krigsutbrottet att få transportera den 163:e divisionen Engelbrektdivisionen från Norge för att bistå Finland i Fortsättningskriget mot de stalinistiska arméerna som hotade Finland.

Det militära hotet, dock ej det politiska, avvärjdes slutligen sommaren 1944 av de tappra finska soldaterna under den lysande fältmarskalken Carl Gustaf Mannerheim. ”Vi har Gud och Mannerheim, ryssarna har ingenting.” Vid sidan av Dag Hammarskjöld en av mina stora hjältar! Men det är en helt annan historia.

Dramadokumentären skildrar diskussioner och ställningstaganden i samlingsregeringen under de fyra dramatiska dagar som resulterade i att samlingsregeringen – slutligen enhälligt – beviljade Tysklands begäran att på järnväg transportera Engelbrektdivisionen från Norge till Finland genom Sverige.

Tre personer kommer ut mycket positivt ur den skildringen, den socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson, den opolitiske utrikesministern Christian Gunther samt dåvarande kungen Gustaf V Adolf och bör tilläggas de borgerliga partiledarna/ministrarna. Nämnda ministrar inklusive kungen stod för linjen att bevilja Tysklands begäran. Den socialdemokratiska statsministern P A Hansson agerade mycket skickligt för att till slut få gehör för det korrekta beslutet att tillåta Tyskland att transportera Engelbrektdivisionen till Finland.

Glöm inte att detta utspelade sig bara några år efter de stalinistiska hordernas oprovocerade anfall på Finland då ”Finlands sak var vår!” En dåtida hållning som gjorde att Sverige militärt officiellt och än mer inofficiellt stöttade Finland med vapen och frivilliga.

Vänstern inom den socialdemokratiska regeringen med Ernst Wigforss, Richard Sandler och ev. också Per Edvin Sköld var emot och ville att vi – trots Finlands önskan och behov – skulle säga nej till Tysklands begäran.

Till slut segrade statsministern Per Albin Hanssons linje. De borgerliga företrädarna i samlingsregeringen var från början välvilligt inställda till att tillåta den tyska begäran om trupptransport! De socialdemokrater i samlingsregeringen som opponerade mot den linjen tvingades till slut att vika ner sig. Beslutet blev således att Tyskland tilläts och också förde över den 163:e divisionen, Division Engelbrekt, från Norge till Finland. Det tyska stödet bidrog väsentligt men var inte avgörande för att Finland lyckades stoppa Stalins arméer och behålla sin självständighet. Om Finland inte lyckats stoppa de ryska arméerna hade vi haft den stalinistiska terrorregimen vid Torne älv hotande också Sverige. En skrämmande kontrafaktisk händelseutveckling!

Finland tog hjälp av Tyskland eftersom det var den enda hjälp som stod till buds. Den champagnealkoholiserade Winston Churchill förklarade Finland krig! USA skickade via Murmanskbanan enorma mängder med krigsmateriel till Stalin som satte in dessa mot bland annat de finska tappra trupperna! Vid Tali Ihantala (Nordens största slag) och Tienhara stoppades slutligen sommaren 1944 de stalinistiska trupperna. Svenska frivilliga gjorde en storartad insats vid Jandeba för att stoppa Stalins arméer.

Priset för Finlands frihet blev dock högt i form av en mycket hård fred med landavträdelser och krigsskadestånd. All produktion fram till 1954 gick åt för att betala krigsskadeståndet (ja, så var det?) till det kommunistiska Sovjetunionen. Krigsskadeståndet var slutligen 1954 betalt till fullo med ränta för förseningar. Finland var det enda land som betalade krigsskadeståndet till sista marken!

Min poäng med denna text är dock egentligen en annan. Den bild av Sverige som eftergiven mot Tyskland kommer sannolikt från den under Midsommarkrisen förlorande sidan med den socialdemokratiska vänstern i form av Wigforss, Sandler och ev. Sköld. Man har lyckats få svenskarna att känna skuld och skam för beslutet att tillåta transiteringen av Engelbrektdivisionen. Den linjen har fortsatt under efterkrigstiden fram till idag och odlats av vänstern inom socialdemokratin i politisk enighet med kommunisterna/V.

Den svenska samlingsregeringens beslut Midsommaren 1942 var från svenska geo-politiska intressen helt korrekt och i solidaritet med och ett stöd i Finlands hårda krig med de stalinistiska arméerna!

FINLAND 100 ÅR OCH CARL GUSTAF MANNERHEIM

02 december 2017

Min mamma som var född 1919 i Finland beundrade alltid fältmarskalken och presidenten Carl Gustaf Mannerheim. Vi pojkar tog det inte på allvar och skojade och drev med frågan.

När Finland som självständig nation nu firar 100 år efter frigörelsen från Ryssland så har jag passat på att läsa in mig på finsk 1900-talshistoria i allmänhet och C.G. Mannerheim i synnerhet.

Min bild av fältmarskalken Mannerheim har därmed förändrats i grunden. Jag beundrar två personer i den nordiska 1900-talshistorien! Nämligen ämbetsmannen, nationalekonomen, den religiösa mystikern och oväldige generalsekreteraren för FN Dag Hammarskjöld och numera fältmarskalken och presidenten Carl Gustaf Mannerheim som räddade Finland och därmed också Sverige från Ryssland/Sovjetunionen vid flera tillfällen.

Marskalk Mannerheim började sin karriär i Tsarens arme och nådde generalsnivån innan han lämnade Ryssland och återvände till Finland där han var född. C.G. Mannerheim utsågs till överbefälhavare och ledde Finlands frigörelsekrig och självständighetsförklaring 1917 från Ryssland i samband med att Lenin och hans kuppande kommunister tog makten i S:t Petersburg och Ryssland.

Därefter ledde Mannerheim 1918 de vita till seger över de röda som ville följa den ryska kommunistkuppen i spåren och ansluta till Ryssland/Sovjetunionen. Det hör sedan till historien att det på båda sidor begicks svåra övergrepp med summariska arkebuseringar och tortyr. De besegrade röda hanterades mycket hårt i fängelserna efter inbördeskriget med många döda av svält och arkebuseringar. Ett inbördeskrig är alltid en extremt grym historia.

Under mellankrigstiden drog sig C.G. Mannerheim i stor utsträckning undan från det offentliga. När sedan den politiska utvecklingen i närområdet allt mer bulnade mot krig kallades marskalk Mannerheim åter in under fanorna som överbefälhavare med mycket vidsträckta befogenheter.

Trots ansträngningar var Finland långt ifrån välrustat när Sovjetunionen oprovocerat överföll Finland i november 1939 för att skapa en ”baltisk utveckling” dvs helt ockupera Finland och åter införliva Finland under sovjetiskt välde. Där hade ju Finland befunnit sig från 1809, då en förrädisk svensk officer överlämnat Sveaborg till Ryssland utan strid, fram till 1917 och självständighetsförklaringen.

Många svenskar vet idag inte att Finland var den östliga delen av det svenska riket i mer än 600 år fram till 1809. Som jämförelse kan nämnas att Skåne slutligen blev svenskt i samband med freden i Roskilde 1658 (efter Karl X Gustafs krig, Erik Dahlberg och tågen över Bälten) dvs i 360 år nästa år!

Förlusten i vinterkriget 1939 medförde att Finland bl. a förlorade Karelen, Viborg och en del andra områden. Liksom tidigare i kriget mot Ryssland 1917 och i inbördeskriget 1918 slogs flera tusen svenskar med finnarna mot det övermäktiga Sovjetunionen. Trots underlägsenhet med en faktor 1 mot 10 i soldater, vapen, ammunition, stridsvagnar artilleri och flyg så lyckades Finland stoppa de kommunistiska Stalinhorderna från att erövra Finland.

Vinsten i vinterkriget 1939 var att Finland räddade sin självständighet och från att ockuperas och därmed också Sverige från att ha en Sovjetisk gräns vid Torne älv. Den insikten låg bakom den svenska vapenhjälpen och alla frivilliga som slogs med finnarna under parollen Finlands sak är vår! Varken de allierade västmakterna eller Tyskland lämnade i det läget Finland något betydande stöd.

När de österbottniska bondpojkarna i 50 graders kyla skidade mot den ryska fronten så sa de till varandra: ”Vi har Gud och Mannerheim, ryssarna har ingenting”. Det belyser mer än alla analyser fältmarskalken och överbefälhavaren C. G. Mannerheims betydelse för Finlands överlevnad som självständig nation trots en hård fred och trots att det var det kommunistiska Sovjetunionen som startat kriget.

Nästa 1900-talskrig var det s.k. fortsättningskriget 1941 till 1944. Finland återtog då de delar av finska Karelen som de förlorat ett år tidigare och gick sedan över den gamla gränsen mot Ryssland och intog den ryska delen av Karelen. När Stalin väl samlat ihop sina styrkor efter att Tyskland börjat förlora så sändes åter stora truppmassor och tunga vapen mot Finland.

Efter heroiska försvarsstrider hamnade Finland åter vid gränsen efter vinterkriget med finska karelen ockuperat av Stalins arméer. De sista avgörande försvarsstriderna vid Tali Ihantala och Tienhaara är med rätta berömda som Nordens historiskt våldsammaste strider.

Som en parentes kan nämnas att den svenske lärde författaren och överbibliotekarien vid Kungliga Biblioteket Harry Järv gjorde patrulltjänst bakom fiendens linjer under dessa strider. Han brukade ödmjukt säga om sin lärdom; ”egentligen är jag bara bra på två saker kommatering och närstrid.”

Finland blev inte ockuperat efter 1944 och behöll sin självständighet även om freden med Sovjetunionen blev mycket hård med landavträdelser bl.a. Viborg och ett enormt krigsskadestånd. Finland var det enda land som efter kriget till sista kronan betalade sitt krigsskadestånd till Sovjetunionen trots att kommunisterna börjat med att överfalla Finland.

Åren 1944/45 utkämpade Finland sitt fjärde krig under 1900-talet, det s.k. lapplandskriget när tyskarna – som ett krav från Sovjetunionen – drevs ut brännandes Rovanniemi och allt som kom i deras väg. Min mamma stod på den svenska sidan av Torne älv och såg tyskarna bränna ner gårdarna på andra sidan! Ett trauma jag inte tror hon kom över någonsin!

Efter kriget blev Mannerheim Finlands president en kort tid och efterträddes av Urho Kekkonen under en politiskt mycket svår tid i Finland. De sovjetiska kommunisterna hade en kontrollkommission i Helsingfors som styrde den finska politiken. De inhemska finska kommunisterna vädrade morgonluft. Den förrädiske finske kommunistledaren Otto Ville Kuusinen hade tidigare bildat en s.k. exilregering i Sovjetunionen för att underlätta det sovjetiska överfallet på Finland. De soldater som slagits, sårats och stupat i krigen med Sovjetunionen vågade inte ens berätta om att de deltagit i kriget. Idag hyllas de med rätta! Kommunisternas agerande i Finland efter 1945 visar med all önskvärd tydlighet att kommunister aldrig är att lita på i den nationella frågan!

Sverige bidrog, som redan konstaterats, med stora frivilliga insatser och betydande vapenhjälp. Sverige slapp en sovjetkommunistisk gräns vid Torne älv. Under fortsättningskriget 1941- 44 fick Finland också betydande vapenhjälp och hjälp med trupper från Tyskland.

De allierade som under perioden 1941 – 1945 var i allians med Stalins Sovjetunionen vägrade hjälpa Finland med vapen i kampen mot den sovjetiska ockupationsmakten. Frankrike och Storbritannien hindrade t.o.m frivilliga att resa till Finland vilket USA inte gjorde men USA bidrog inte heller till Finlands frihetskamp. Trots att stämningarna i västvärlden efter det heroiska finska insatserna under vinterkriget var fulla av stöd och beundran för det lilla landets kamp! De finska soldaterna var sannolikhet andra världskrigets bästa soldater, åtminstone ifråga om försvarsstrid. De stred med stor motivation för sitt oberoende och självständighet mot en enorm övermakt och i stort sett helt på egen hand. Det väckte stor respekt över hela världen!

I allt detta som beskrivits ovan var fältmarskalken Carl Gustaf Mannerheim den samlande kraften och drivande både bakom den lysande försvarsstrategin och också insikten om att de hårda fredsvillkoren var nödvändiga att acceptera med de enorma eftergifter och kostnader Finland tvingades till. Alternativet, det insåg Mannerheim var Finlands utplåning som självständig nation. Vi svenskar tackar honom för detta! Vi slapp därmed kommunistiska trupper vid VÅR gräns. Efter kriget blev C.G. Mannerheim också Finlands president innan han drog sig tillbaka. Mannerheim dog 1951.

699450

Bostadsminister Mehmet Kaplan jämför finlandsfrivilliga med jihadister!

15 oktober 2014

699450

På ett seminarium i Almedalen sommaren 2014 om den s.k. sjukdomen “islamofobi” i regi av det socialdemokratiska bildningsförbundet ABF och någon obskyr bidragsfinansierad “antirasistisk” organisation kallad Fight Racism Now tog MP riksdagsmannen och numera bostadsministern Mehmet Kaplan svenska jihadkrigare i försvar. Att resa till Syrien och strida med Al Qaida eller till Irak och strida med Isis, ansåg Kaplan var jämförbart med när svenskar reste till Finlands undsättning under finska vinterkriget 1939 efter att landet invaderats av det stalinistiska Sovjetunionen.

En annan deltagare i seminariet var Rashid Musa från det islamistiska studieförbundet Ibn Rushd. Han höll med Kaplan och menade att de unga män med muslimsk invandrarbakgrund som krigar som jihadkrigare med terrorister bara är engagerade ungdomar som vill hjälpa till. På seminariet fanns även integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Dessa uttalanden från Kaplan och Musa blev för mycket. Han meddelande avvikande mening på seminariet men har inte larmat om uttalandena senare!

Var finns mediabevakningen om detta oerhörda övertramp? Kan det uteblivna mediadrevet hänga samman med att en stor andel av landets journalister är MP anhängare? Dock har det socialdemokratiska kvinnoförbundets tidigare ordförande Nalin Pekgul börjat granska Mehmet Kaplans göranden och låtanden ifråga om islamister!


%d bloggare gillar detta: