Jag möter ofta defaitismen i diskurser på gator och torg och på nätet. Den tar sig olika uttryck. Typ ”det är kört”, ”Sverige är bortom räddning”, man stirrar ”beundrande på partier i Tyskland, Frankrike, Italien” etc och pekar på att vi inte har något liknande.
Jag menar att denna defaitistiska syn är en felsyn och vad värre är en för Sverige och den etniske svensken farlig felsyn. Därav några personliga reflektioner.
Reaktionen förefaller ofta vara en reaktion på att man själv inte gör något för att ändra situationen. Så min fråga blir alltid var gör du själv för att aktivt bidra till en ändring och förändring? Aldrig kommer ett trovärdigt svar på vederbörandes egna aktivitet.
Några case för att illustrera:
Case ett: Själv läser och skriver jag varje jävla dag, hela dagarna nya långa nationalistiska/etnonationalistiska bloggtexter och FB texter i ämnen som rör det svenska läget i ekonomi, politik, socialt och kulturellt (ex samernas bidragslevande och den falska föreställningen om hur Sverige koloniserades med lögnen om urfolk).
Jag har i dessa utvecklade texter mellan 50 000 och 190 000 som läsare. Det är vad jag gör för att ändra Sverige, urholka den sittande makten och de föreställningar som styr och dominerar. Det finns ingen plats för defaitism, att ge upp och som siste man släcka ljuset/ta med flaggan.
Case två: Man kan sitta på soffan och tycka att AFD i Tyskland och andra liknande organisationer är vad vi borde ha. Varför har vi då inte det? Svaret är att vi är för få som aktivt arbetar i den riktningen. När någon är kritisk blir frågan den ovan nämnda, vad gör du själv. Det kostar på att göra det! Jag har förlorat familjemedlemmar, vänner, gamla kamrater från 60 år, bekanta och sociala kontakter i mängder på mitt skrivande, talande och offentliga argumenterande. Det är för få som är beredda att betala det priset. Det är inte imponerande när kritiker som sitter på soffan tycker att vi inte är tillräckligt många.
Case tre: I valet i september som kommunister, socialister och miljökomminister röstade alltför många på udda mikropartier typ AFS med 0,3 procent eller Elsa Widdings Ambition Sverige med ännu lägre procent eller den svävande och svärande finken i Örebro med några fler procent nationellt.
Själva hade vi analyserat läget iskallt intellektuellt vilket jag också i månader innan presenterade på både FB och bloggen.
Socialister, kommunister och miljökommunister var ett betydligt värre, mer samhällshotande farliga, vid regeringsmakten än SD/Tidö-regeringen. Hur mycket kritik jag och andra än har emot t ex Åkesson och SD var alternativet mycket värre för Sverige och för oss etniska svenskar. En grupp SD-are lade sig på soffan därför att SD ”svikit” sina löften. Ja, till en del är det sant men inte i allt och alla frågor.
Slutsatsen, entydigt, blev att Magdalena Andersson måste hindras att bli statsminister och Tidöpartierna måste vinna för att Sverige inte skulle hamna i rent kaos och moras. Det såg och förstod vi redan då. Det var inte svårt att komma fram till. För SD/Tidövinst krävdes att Liberalerna klarade 4 procent. Vi röstade således på Simona Mohamsson i det nationella valet och uppmanade alla att göra detsamma. Om nödvändigt genom att hålla för näsan. Den linjen som jag och andra bidrog till, fick effekt nationellt eftersom L fick 5 procent. Det var ett iskallt intellektuellt beslut dvs ren taktik.
Case IV: Det är så krig vinns genom att man vinner de skilda slagen, små som stora. Det var ett slag som vi (som det ser ut nu) tyvärr förlorade på grund av att främst MP och V lyckades mygla in klansomalier i riksdagen, ledamöter som är i det närmaste funktionella analfabeter vilket visades av MP:s skolpolitiske talesperson (trye story!) riksdagsledamoten Mohamed Abdukani i hans första inlägg i kammaren. En ren skräckupplevelse av typ; ”jag är ert nye svensklerere, vad är det som kruper? Det är ormet som kruper.” På allvar i riksdagens kammare!
Case V: Mina krig på FB och bloggen förs därför sedan några år med fokus på tre områden; a) Socialdemokraterna Sveriges farligaste parti för Sverige och etniska svenskar; b) inflödet av dysfunktionella, lågintelligenta migranter från Mellanöstern och svarta Afrika enkannerligen klansomalier samt c) den ekonomiskt, skattemässigt och för den nationella elförsörjningen skadliga klimatalarmismen.
Så kommer striden framöver att stå i enskilda slag där vi vinner ibland och förlorar ibland. Det gäller att se och tänka långsiktigt. Att stirra på andra länder som har andra förutsättningar och organisationer ger inget som tex att Tyskland har AFD etc leder till defaitism och soffliggande. En förändring av Sverige kräver aktivitet.
Det finns dessutom, det bör man känna till, betydligt fler riktiga nationalister och som jag etnonationalister i t ex SD än vad som syns. Dessa skall man stödja och blåsa under.
Case VI: Dessutom är dessa idealiserade partier inte fullt så imponerande, klartänkta intellektuellt och rumsrena som många föreställer dig. De flesta av dem är rå-zionister och Ukraina/Zelenskyi förförda (dvs egentligen västs globalistdrängar och krigshetsare i den frågan.) Ukraina är offer på globalismens altare och en geopolitisk spjutspets mot Ryssland vilket började redan i sveken efter Cuban missil crises med svikna diplomatiska löften och slyligen aktiva covert operations under den Oranga Majdan-revolutionen ledd av CIA och nu slutligen total korruption i Zelenskyis administration.
Vi är många många som står upp aktivt för Sverige.
Surahammar den 20 oktober 2026
Lennart Waara
070 710 77 24
