lennart waaras blogg

Publicerad den 29 september 2020 på Det Goda Samhället.

Länk till DGS:

Gästskribent LENNART WAARA: Rapport från fältarbete för Sida i Ryssland

Vid mitten av 90-talet hade jag i uppdrag att för SIDA:s räkning förhandla om demokratistöd till kommuner och regioner i det sönderfallande Sovjetunionen och det nya Ryssland. 

Boris Jeltsin var president.

Några år tidigare arbetade jag med liknande projekt i Lettland och Riga under den period då ryska svarta baskrar (Spetznaz förbanden) härjade i Riga och faktiskt sköt ihjäl människor vid floden Daugava som rinner genom Riga och ut i Rigabukten. Då hade jag ”elever” på veckokursen som hade 9 mm Makarov pistoler instoppade i jackan på lektionerna. 

Men nu till mitt uppdrag i Novgorod oblast i Ryssland. I korthet handlade det om utbildning för regionala (oblastchefer) i ledning och ledarskap. Oblast är att jämföra med våra län/landsting eller regioner. Förhandlingen handlade om fördelningen hårdvara – mjukvara. Ryssarna önskade att en större andel av SIDA stödet skulle utgå i form av datorer och en mindre del i ren utbildning. Mitt uppdrag från SIDA var att se till att merparten var utbildning och en mindre del datorer.

Jag uppfattade också att målsättningen från SIDA:s sida inte var förhandlingsbar. De innebar att jag skulle övertyga den ryska oblast ledningen, med en Jeltsin trogen guvernör i spetsen, om att acceptera avtalet med SIDA.

Ett antal möten avhölls i oblast administrationens byggnad utan att vi blev överens. Jag vidhöll min – egentligen SIDA:s – ståndpunkt och den ryska oblast ledningen sin önskan.

Vi närmade oss slutet av veckan som innehållit en hel del studiebesök i gamla kloster och mest minnesvärt var Josef Stalins datja med hans gamla skrivbord kvar i arbetsrummet. Fotoförbud medförde att jag tyvärr inte har några bilder från den imponerande stora gröna datjabyggnaden vare sig exteriört eller interiört.

En sista middag skulle hållas i guvernörens egen datja ute i vildmarken. Jag hade under veckan också erbjudits möjligheten att delta i vargjakt i Novgord oblasts skogar. Jag tackade nej. Enligt ryssarnas uppgift fanns ca 1 000 vargar bara i skogarna i Novgorod oblast.

Vi (jag och min side-kick Lars-Erik L) kördes i flera timmar genom snön och kylan rakt ut i den ryska vildmarken. Djupa snörika skogar hela vägen.

Så småningom kom vi fram till en imponerande anläggning mitt i vildmarken med konferenshall och bastu och badanläggning.

Lars-Erik L och det ryska sällskapet visades in i konferenshallen där en mycket generös rysk middag med allt inklusive stora mängder sprit stod uppdukad.

Jag och vice-guvernören, en sportande vältränad 40 åring, skulle däremot bada bastu före middagen.

Vi gick till en annan byggnad där en bastu, modell rysk, låg. Bastun var av typen som eldas med ved utifrån och värmer en järnklump inne i bastun. På bordet utanför bastun stod ett stort bord med massor av öl och korvar. Vi klädde av oss och började med några öl innan vi gick in i bastun. Jag började ana att detta handlade om att ”mjuka upp” mig inför middagen och den sista förhandlingen om avtalet. Här gällde att visa manlighet och att inte vika ner sig.

Innan jag gick in i bastun var jag dock tvungen att sätta på mig en tjock våt yllemössa. Vice-guvernören menade att det var så hett i bastun att jag annars skulle kunna få hjärnskador. Lite skakad blev jag redan där.

Det var verkligen ångande hett i bastun. Jag har en del erfarenhet av bastubad, halvfinne som jag är. Det här var verkligen något helt annat. Det var så hett att det sved under fotsulorna när jag satte mig på laven och höll fötterna i luften. Placerade mig på den allra nedersta laven. Men när vice-guvernören efter en stund klev högst upp så gjorde också jag det. Ja, det gällde att nu visa svenskt stål, Karl XII etc.

Efter en stund frågade han om han skulle ösa på mer vatten på den glödande heta bastuklumpen. Ja, gör det, svarade jag. Hettan blev olidlig men jag satt kvar och sade inget.

Efter en tidsrymd som varade i en oändlighet frågade vice-guvernören om vi skulle gå ut och duscha och dricka lite öl. Lättad i tron att pinan nu var över låtsades jag inte göra mig någon brådska men var oerhört lättad av att få komma ut och duscha kallt och torka mig med fräscha handdukar.

Sedan inbjöds jag till bordet och vi börja dricka öl och äta korv igen. Vice-guvernören talade en utmärkt engelska och var en utbildad, bildad och lättkonverserad man så vi hade verkligen trevligt berättande ’battle stories’ från våra respektive liv.

Till min stora förskräckelse tog detta slut efter någon halvtimme. Skall vi inte in i bastun igen, frågade min värd. Javisst, hörde jag mig själv säga utan någon större inre övertygelse om att förnyat bastubad var varken önskvärt eller nyttigt. På med den våta yllemössan som skulle rädda min hjärna från överhettning och in i den heta bastun igen.

Samma procedur som förra gången. Först längst ner sedan flyttade vi upp på översta laven. På med mer vatten. Härda ut, härda ut, härda ut, ge dig inte, ge dig inte, satt jag och affirmerade för mig själv medan jag försökte konversera vice-guvernören i lättsam ton.

Efter en oändlighet av svårt lidande frågade värden om vi skulle gå ut och duscha och dricka öl. Javisst, sade jag och spelade cool medan jag innerst inne jublade i högan sky. För nu var eländet och lidandet slut, det var jag övertygad om.

Dusch, nya fräscha handdukar och placering vid bordet med öl och korv. Fortsatt drickande och ätande och konverserande om allt annat än förhandlingarna och att skriva under avtalet.

När vice-guvernören en tredje gång inbjöd till bastun lyckades jag hålla masken och svarade, javisst det vore skönt. Tala om att ljuga!

På med den våta yllemössan för att inte skada hjärnan och in i den kokheta bastun. Denna gång ville vice-guvernören att vi skulle lägga oss på översta laven och piska varandra med färskt björkris. Jag lade mig på mage på översta laven och värden piskade mig på ryggen och benen med björkriset. Det sved av hettan och björkriset så man höll på att bli vansinnig. Efter en stund bytte vi plats och jag piskade honom på ryggen och benen. Jag höll inte igen i piskrappen. Vice-guvernören höll masken och tyckte det var skönt.

Efter den övningen var det äntligen dags att avsluta. Vi gick ut, duschade länge för att kyla av oss, drack mer öl medan vi eftersvettades. En sista dusch och sedan påklädning och promenad till konferenshallen. Inte ett ord om förhandlingen eller avtalet.

När vi kom till konferenshallen så stod hela sällskapet där, helt utkylda i den iskalla hallen. Jag var naturligtvis övertygad om att de njutit av en rejäl middag medan vi i flera timmar bastade och drack öl. Men nej, de hade tvingats vänta på vice-guvernörens och min ankomst innan middagen kunde börja.

Mer mat, mera öl, rysk vodka och rysk konjak. Jag minns inte mycket av middagen. Men jag minns att vår förhandling och avtalet, jag hade i uppdrag av SIDA att se till att ryssarna skrev under, inte nämndes med ett enda ord.

Under den två timmar långa återfärden genom de snötäckta skogarna pratades om allt annat än förhandlingen och avtalet.

När jag och Lars-Erik L. kom i säng har jag inte en aning om men på morgonen efter hotellfrukosten kom ryssarna med det underskrivna avtalet och körde oss under glatt samspråk till flygplatsen.

Bastubadet var inget annat än ett försök att knäcka mig och när det inte lyckades accepterade ryssarna utan vidare argumentation och skrev under avtalet. Att jag än idag ser detta som en personlig seger och en kraftfullt manlig insats får alla feminister, kvinnliga som manliga, förlåta mig. Sannolikt en brist i min personlighet.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra banker, företag samt finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland och Baltikum. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och avslutade karriären som näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com

Uppväxt och studier

Jag är uppvuxen i ett arbetarhem i en bruksort i Västmanland. Min pappa var snickare och mamma arbetade på Bultfabriken. Arbetsamma, hederliga och ärliga människor som betalade sin skatt och röstade på socialdemokraterna i hela sina liv. De roterar i sina gravar när jag berättar vad socialdemokraterna ställt och ställer till med i Sverige. Att växa upp i Hallstahammar på 1950/60-talet i en ekonomiskt stabil arbetarfamilj med egen villa präglades av trygghet, ordning och reda i samhälle och familj. Trots det hade jag tidigt bestämt mig för att lämna bruksmiljön för ett annat liv. I den samhälleliga tryggheten fanns också en inskränkthet och brist på intellektuell stimulans.

Efter studentexamen vid Sveriges äldsta läroverk, Västerås Högre Allmänna Läroverk, blev det universitetsstudier i Uppsala. Sveriges äldsta universitet var en gång i tiden, forsknings- och utbildningsmässigt, Sveriges bästa universitet. Men, det var då det! Nu har Uppsala universitet halkat ner i genusflum, PK-ideologi och en vänsterliberal agendadriven utbildning och forskning.

Under det slutande 1960-talet och begynnande 1970-talet läste jag idé- och lärdomshistoria, statsvetenskap för prof. Carl Arvid Hessler och ekonomisk historia för prof. Carl Gustaf Hildebrand. På den tiden talade vi verklig utbildning. När jag startade min första termin vid Skytteanum (statsvetenskapliga institutionen i Uppsala) fick vi studenter en litteraturlista, som skulle tenteras för ett betyg i statskunskap, innehållande litteratur på engelska, tyska och franska. Hur skulle det se ut idag när studenterna behöver hjälp för att skriva korrekt svenska?

Vänsterrörelsen

Under studentåren var jag, från 1968/69 (gruvarbetarstrejken i Kiruna) mycket aktiv i vänsterrörelsen. Jag åkte land och rike kring och höll tal för att hetsa massorna till revolution. Jag var ledande kamrat.  Jag var redaktör för den marxologiska tidskriften Marxistiskt Forum. När jag nu vänder mig om från tangentbordet står de där, de inbundna årgångarna av Marxistiskt Forum, i hyllan snett bakom mig tillsammans med ett par meter Karl Marx och Friedrich Engels.

En parentes. Vi som tidigt lämnade vänsterrörelsen kunde iakttaga hur den marxologiska rörelsen efter det sista demonstrationståget, i det begynnande 70-talet, i samlad tropp marscherade in på SVT, SIDA och SAP. Där sitter de och deras avkommor nu och utgör kärnan i den förhärskande identitetspolitiska PK-ideologin. Jag känner dom.

Forskare och lärare

Allt detta tog dock slut för mig 1972/73. Jag uteslöts ur Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) för revisionism och högeravvikelse. Fokus kom nu att ligga på studier och undervisning som universitetslektor. Året 1980 disputerade jag på en avhandling i projektet ”Den offentliga sektorns expansion” i ekonomisk historia. Avhandlingens titel var ”Den statliga företagssektorns expansion. Orsaker till förstatliganden i ett historiskt och internationellt perspektiv. The rise of the state corporate sector. Causes of nationalisation in an historical and international perspective”. 

Min avhandling, en gammaldags avhandling, behandlade med omfattande svensk och internationell empiri kausalsambanden bakom förekomsten av expanderande statliga företagssektorer i marknadsekonomier. Under forskningsåren hade Britt och jag förmånen att i perioder (sammantaget närmare ett år) bo på Centre Culturel Suedois i Paris medan jag forskade på OECD.

Politiskt

Under åren från rösträttsålder och framåt har jag både varit medlem i och röstat på socialdemokraterna, SKP en gång under studentåren samt moderaterna under senare decennier. Därutöver KD och C kommunalt en gång var. De sistnämnda med utgångspunkt i rena personval. En gång har jag röstat på SD.

Media och läsning

Dagligen tar jag del av statstelevisionen, statsradion, Expressen, Aftonbladet, DN och SvD. Jag hämtar obekväma fakta och rapporter – som inte nämns i PK-media – från olika fria media men kollar deras källor som faktiskt oftast anges. I övrigt en del blandad amerikansk rapportering. Läser naturligtvis kopiöst med litteratur i olika samhälleliga, kulturella, ekonomiska, psykologiska och filosofiska ämnen. 

Läsning gör en inte nödvändigtvis till en bättre människa men läsning ger en aspektseende och man slipper gå som en byfåne genom tiden.

Aktuell läsning är parallellt Jordan B Petersons magnum opus ”Maps of Meaning. The Architecture of Belief” och Carl Gustaf Jung om symboler och arketyper och vårt kollektiva undermedvetna och Paul Ricoeurs ”Minne, historia, glömska”. Böcker som bidrar till att förändra och utveckla mina fenomenologiska begrepp och uppfattningar. Ytterst handlar det om den empiriskt identifierade och utanför våra sinnen objektiva verkligheten och hur vi uppfattar och tar till oss den.

Den aktuella inriktningen av läsningen är självfallet föranledd av tendensen hos identitetspolitiskt övertygade PK-personer att inte förstå vad som händer. Det har till och med forskningsmässigt konstaterats att PK-ideologiskt förankrade och övertygade personer generellt har svårt att förstå och ta till sig statistiska fakta, tabeller och kurvor som strider mot deras ”preconceived conceptions”. Det är övertydligt i reaktionerna i Sverige och world wide till det falska narrativet Black live matter. Jag har i diskussioner mött personer som, när jag visat på offentlig statistik som talar emot deras politiska övertygelser sagt till mig. ” Det är möjligt att du har rätt men jag vill inte veta”. Alltså, ideologiskt självvald okunnighet.

Kommande

Framöver kommer mitt intellektuella fokus allt mer att styras mot mitt och sonens projekt att beskriva hur Svea rike skapades. Arbetstiteln är preliminärt: ”Uppland, Jarlen och Svea rike under 1200-talet”. Projektet syftar till att beskriva de viktiga slagen vid Gestilren, Sparrsätra och Herrevad och hur slagen historiskt utgör en viktig del i Svea rikes framväxt under Jarlen Birger Magnusson och senare sönerna/kungarna Valdemar och Magnus. Vi befinner oss i en inläsningsfas.

Högerrörelsen

Jag har sedan 2009 varit en aktiv del av den samhällskritiska rörelsen/diskursen – oftast beskriven som höger i någon mening – som skribent och intellektuell.  Det ofta använda och samlande begreppet högerrörelse är vagt men får duga som beteckning på en tydlig samhällelig och social företeelse. Begreppet fungerar också som konnotation till begreppet vänsterrörelse. PK-media och PK-politiker använder detta begrepp eller andra pejorativa invektiv mot kritiker av massmigration, islamisering, klimatalarmism och i dagarna det våldsinriktade falska narrativet Black lives matter. Det gör inget. Det var länge sedan invektiv betydde något. Vid det här laget rinner det av mig som vatten efter ett bad. De som använt politiska stämplar istället för att intellektuellt argumentera i sak har åkt ur FB och blockerats. Saliga i åminnelse. Nåja, kanske inte i någon högre grad.

Perspektiv

Eftersom jag under vänsterrörelsens år hade centrala positioner såg jag vad som hände, vilka som var med och hur valserna drogs. Det ger mig både personligt och samhälleligt perspektiv och aspektseende när jag nu betraktar den allmännare högerrörelsen i Sverige. Det slår mig att likheterna är stora och oroande. Jag ser samma splittring, samma sekterism, samma minigrupper.

Partier i parti och minut, små Facebook-grupper, media, internettidningar, bloggar och poddar är legio. Den ena mindre intressant än den andra, den andra mer extrem än den första. Den tredje mer pratig än de två. Få har något empiriskt nytt eller analytiskt vägande att komma med. De verkar alla traska i samma verbala spår. Många gånger förefaller kommentarer vara hämtade/plagierade från amerikanska företeelser och grupper. Undantag finns.

Är dessa internetskrifter och forum inte höger så presterar de allmänradikal retorik men förmår sällan formulera de kausala strukturerna bakom systembristerna. En del är så lösa i köttet att man inte kan fokusera vad de säger mer än någon enstaka minut. Mycket av det som skrivs, sägs och presenteras inom dagens högerrörelse har ingen större lödighet. Det är krusningar och skum på ytan. I utkanterna av högerrörelsen finns som alltid de rena stollarna med monumentala konspirationsteorier och udda orsaksförklaringar redo i bakfickan. Ren och skär styrd desinformation.

Förutom nämnda splittring finns ytterligare två tendenser i den samtida diskursen värda att kommentera. På olika sätt utgör de del av det alternativa samhälleliga narrativet. Det är sionismen övertagen från den amerikanska konservativa rörelsen och det är liberalismens roll i den kritiska diskursen. 

Liberalism

Flera av mina intellektuella vänner ser liberalismen som ett bot mot soten. De tillför också utifrån neo-liberalism eller libertarianism en intellektuellt kritisk analys av samhället idag inkl. massmigration, islamisering och klimatalarmism. Liberalismen i den politiskt organiserade varianten har dock snarare varit en del av problemet än av lösningen. Den varianten har utgjort och utgör del av de partier, rörelser, tankestrukturer och ideologier som orsakat den situation Sverige befinner sig i. Den boten är värre än soten. Det finns samhälleligt saklig anledning att känna intellektuell misstänksamhet mot liberaler (L). Jag har aldrig varit liberal eller sympatiserat med liberalismen sådan den framträtt i svensk partipolitik. Deras idéer har politiskt, socialt och ekonomiskt bidragit och medverkat till det förfall som det allmänna accepterandet av den socialdemokratiska/socialistiska identitetspolitiska värdegrunden (”allas lika värde” och annat liknande) medfört. Idag exponerad av Lööf (C), Sabuni (L) och Löfven (S) och igår av Reinfeldt (M) och Björklund/Ullenhag (FP). Moderata samlingspartiet tidigare Högerpartiet var en gång var ett konservativt parti, men som under Fredrik Reinfeldt benämnde sig Nya arbetarpartiet. Mina föräldrar snurrar i sina gravar!

Sionism

Sionismen är uttalad hos många konservativa, inom högerrörelsen och i frikyrkliga kretsar. Den framträder i det offentliga rummet och debatten med en okritisk, oreflekterad närmast fanatisk syn på Israel. Varför har de inte studerat den sionistiska historien, dess rötter och explicita syften? Några viktiga historiska företeelser att känna till och granska kritiskt är Teodor Herzel, Balfourdeklarationen och oligarkfamiljen Rothschilds roll i skapandet av Israel.  Israel skapades på palestinsk/arabisk mark av bl.a. terrororganisationer som Irgun vars ledare senare blivit ledare och premiärministrar i Israel. Den historiska utvecklingen bör granskas och diskuteras kritiskt. Bara för att nämna några viktiga fenomen i sionismens historiska framväxt. De sionistiska sympatisörerna bör vidare ta del av fakta och analyser kring de geo-politiska sambanden mellan USA, Saudiarabien och Israel och Israel-lobbyns påverkan på USA:s Mellanösternpolitik. Vad med krigen och folkmorden på civila i Irak, Syrien, Libyen (svensk medverkan med spaningsflyg)?  Barack Obamas roll bör diskuteras. Han startade flera krig i Mellanöstern med bombningar och 100 000 tals civila dödade för att eliminera Israels starka fiender och bidra till att skapa förutsättningar för Stor-Israel? 

Scofield Bible

De kristna, närmast fanatiska, sionisterna har antingen läst eller via predikan och ”andlig vägledning” fått till sig Bibeln i den version och tolkning som skapades av The Scofield Bible med dess kommentarer och sionistiskt vinklade feltolkningar och vantolkningar om vad Guds folk och Guds land egentligen refererar till i Bibeln. Den senaste svenska bibelöversättningen är bra i dessa avseenden. Den tillåter åtminstone inte explicita sionistiska tolkningar av innebörden av Guds folk/Guds land. Den sionistiska tolkningen av Bibeln blev förhärskande efter 9/11. Nu omfattas tolkningen av kristna makthavare och kristna rörelser i Sverige och USA. 

Nationalist och rabulist

Under ett drygt decennium har jag skrivit och agiterat kritiskt mot vänstern och dess PK-ideologiska identitetspolitik med rötter i tysk neo-marxism och fransk postmodernism. Jag har flera gånger på min blogg tydligt markerat att jag inte svär på någon ideologi eller något partiprogram. Jag är nationalist.  Den politiska agenda som är bra för Sverige som självständig nation och sätter etniska svenskar främst är primär i min agenda vare sig det handlar om sociala frågor, kultur, politik, ekonomisk politik eller ekonomi. Den viktigaste nationella frågan idag för Sverige är att få stopp på den muslimska migrationen och islamiseringen och få till stånd en politik av återvandring och av-islamisering av Sverige.

Jag är rabulist i meningen kritiker, politisk bråkmakare. Det ger mig möjlighet att från olika utgångspunkter kritisera den korrupta makten, dess ukaser och rena dumheter. Den kritiska distansen, empirin och analysen är oerhört viktig i dagens politiskt och medialt homogena identitetspolitiska PK-landskap. 

Vad händer och vad bör göras

Vad händer i Sverige framöver? Jag vet inte. Jag har varit och är optimist. Svenska medborgare förefaller just nu acceptera händelseutvecklingen och stödja det stora partiet som i grunden tillsammans med Reinfeldts moderater skapat det kulturella, politiska och ekonomiska kaoset. Jag känner tveksamhet inför den nuvarande högerrörelse som bubblar som metangas ur en vattensjuk sumpmark och liknar moraset under vänster åren på 1960-talet. Hur skall den kunna åstadkomma en förändring i grunden av Sverige? Varje liten vänstergrupp/parti var på 60-talet inte större än att de kunde hålla ”massmöte” i en telefonkiosk. Det är precis likadant idag med högerrörelsen. 

Dock, det finns några få kritiker som grundar sina texter och föredrag i empiriska fakta. De gör nytta. ”Gräv där du står,” uppmanade en vänsterextremist en gång i tiden. Uppmaningen kan användas än idag. Gräv i maktens lögner, ukaser och ideologi! I en svensk politisk och massmedial värld med fake news, halvsanningar, och PK-vinklingar är empirin viktig. Fakta sparkar som prof. Gunnar Myrdal sade till mig en gång. Statstelevisionen, statsradion, DN och SVD måste ständigt bemötas. JÖK-regeringen och Stefan Löfvens socialdemokrati demonteras.

Stopp för kaos och sönderfall

Sveriges nedåtgående utveckling går att vända och kommer att vända. Det går att rädda Sverige undan det tillagande kaoset. Historiskt kommer det att ske, förr eller senare. Det är en historiskt lagbunden utveckling. ”Tes – antites – syntes” för att tala med Friedrich Hegel som beskrev just den historiska utvecklingen med dessa termer. Jag hoppas att jag får vara med när Sverige vänder. Jag hoppas att det svenska folket i breda aktioner stoppar det nuvarande förfallet innan muslimerna bli i majoritet (vilket inträffar några år strax efter 2050 med dagens demografiska ingångsvärden) och Sverige helt islamiserat. Ett ”lågintensivt inbördeskrig” pågår redan i och runt den muslimska diasporan, som VD för Scania Leif Östling konstaterade i en TV-intervju.  

Upp svenska män och hugg huvudet av den förrädiska hydran!

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com