Archive for the ‘Svensk historia’ Category

HISTORIEN OM EKETORPS BORG PÅ ÖLAND

30 oktober 2020

Av Lennart Waara

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

  1. Inledning
  2. Eketorps borgs olika aktiva perioder
  3. Järnåldern och Eketorp I
  4. Eketorp II
  5. Eketorp III
  6. Porttornet
  7. Offerplatsen
  8. Fynd av romerskt guld på Öland och i Eketorps borg
  9. Rekonstruktion och utgrävning av Eketorps borg
  10. Sammanfattning

INLEDNING

Eketorps borg är en fornborg från järnåldern 300-talet på allvaret på södra Öland. Den ligger knappt två kilometer från Östersjöns strand, mitt ute på Stora Alvaret. Källan inne i borgen har förmodligen avgjort placeringen, liksom läget vid en stor sankmark. Den kunde både stoppa fiender och fungera som vattenreserv.

Borgen byggdes ut under 400-talet och har genom tiderna haft växlande funktioner; från tidigare defensiv ringborg för ett antal familjer till förläggning för en kavallerigarnison under tidig medeltid. Bilden visar en rekonstruktion av hur Eketorps borg kan ha sett ut under den senaste fasen, dvs Eketorp III, i slutet av 1100-talet och de första årtiondena under 1200-talet.

EKETORPS BORGS OLIKA AKTIVA PERIODER

  • Eketorp I (300–400 e Kr). Järnålder och tidig folkvandringstid
  • Eketorp II (400–650 e Kr) Oroliga tider under folkvandringstid och strax innan vikingatiden
  • Eketorp III (1170–1240 e Kr). Oroliga tider i samband med striderna mellan sverkrar/folkungar och erikssöner/Bjälboätten om makten i Svea rike. Striderna slutade med att erikssönerna/Bjälboätten tog makten efter slagen vid Gestilren 1210 och Sparrsätra 1247 i Uppland. Efter slaget vid Herrevadsbro/Kolbäck 1251 i Västmanland skapade den kraftfulle Jarlen Birger Magnusson lugn i riket. Han efterträdes av två söner som kungar i Svea rike

JÄRNÅLDERN OCH EKETORP I

Den första borgen, Eketorp I, byggdes på 300-talet under en period av relativt, med tidens mått mätt, välstånd på Öland som sannolikt sammanhängande med överskott från både handel och jordbruk. Avkastningen försörjde befolkningen samtidigt som det gav ett överskott som kunde investeras i detta borgbygge och andra liknande borgar på Öland.

I syfte att försvara det relativa välståndet med ägodelar, husdjur och redskap gick ett 20-tal hushåll samman och lät bygga/byggde borgen. Den blev en gemensam samlingsplats och ett tillfälligt skydd i orostider. Så småningom blev bosättningen permanent under Eketorp II.

Denna första borg Eketorp I var 57 meter i diameter, med ett tjugotal hus tätt placerade utmed murens insida. Husen verkar ha saknat gavlar och därmed varit öppna mot borgens tomma mitt. Inne i husresterna hittade arkeologerna knappt några fynd – kanske har man sökt skydd här endast under kortare perioder. 

Byggmaterialet i muren var kalksten, stenarna hade staplats på varandra utan murbruk. Men inte bara kalksten möjliggjorde Eketorp I. Borgen hade inte haft den utformning den hade utan inblandning från romarna. Den använda måttenheten antyder det. Borgbyggarna utgick från ett alnmått på 47 centimeter. Det är sannolikt att man lärt sig att räkna med längdmåttet under vistelser i det östromerska riket, där alnen var vanlig.

Våtmarken öster om borgen – se planskissen nedan – gav ett naturligt skydd mot anfall från öster från fientliga grupper och styrkor. Den kunde inte enkelt forceras vare sig till fots eller med häst. Även den fördröjning som våtmarken utgjorde vid ett fientligt anfall gav tid att samla folk och fä och förbereda försvaret.

Det första försvarsverksmuren gick där pilen visar. Den första borgmurens diameter var således väsentligt mindre än den du ser i dag. Borgen fungerade under de första hundra åren främst som en tillflyktsborg för de familjer med anhöriga som byggt den.

EKETORP II

Vi vet inte vilka yttre hot som fick ölänningarna att på 400-talet riva borgmuren och bygga en borgmur som var dubbelt så stor. I och med detta ändrades skyddsborgen till en befäst by, med bostadshus, fähus och förråd. Sammanlagt levde 160 personer i borgen året om, tillsammans med grisar, får, kor, höns, gäss, hundar och katter. 

De 53 husen fördelades på tre kvarter längs insidan av muren, men även borgens mitt bebyggdes. Genom att mäta volymen av rasmassor har arkeologerna räknat ut att murhöjden en gång var 4,8 meter. Troligtvis hade muren, liksom romerska befästningsverk, ett krenelerat bröstvärn. Den romerska influensen syns också i en av de tre portarna. Där finns två urtag, där det en gång suttit ett höj- och sänkbart fällgaller.

Spåren från Eketorp II visar att befolkningen smidde, vävde och tillverkade kammar. Vid sidan av boskapsskötsel ägnade man sig åt åkerbruk, vilket malstenar och löpare tyder på. Det helt dominerande sädesslaget var korn. Man har funnit grodda sädeskorn som är rester från Sveriges äldsta kända öltillverkning!

I mitten av 600-talet övergavs forn­borgen, för att ligga nästan öde i mer än fyrahundra år. En viss bosättning verkar ha funnits bland ruinerna. Kusligt nog har minst tre människor tagits av daga under denna period, och kropparna har lämnats vid murens insida. I ett av likens bröst satt fortfarande mordredskapet, en kniv, kvar när arkeologerna fann kroppen. På borgområdet hittades även hundratals spridda skelettdelar. 

Det verkar som att platsen under denna mellanperiod kan ha fyllt en speciell funktion som offer- och tingsplats. Utanför den östra porten grävde arkeologerna på 1980-talet fram ett vattenhål, som innehöll två skalltak och ett vadben från människa, men också ben från häst, ko och får. De sistnämnda kan vara rester efter rituella måltider. 

Tack vare gyttjan har dessutom träföremål bevarats, bland annat en stor mängd hasselkäppar. Hasseln ansågs ha magiska egenskaper under forntiden, och i Egil Skallagrimssons saga kan man läsa att hasselkäppar sattes ned på tingsplatser. Det märkliga är att de äldsta fynden i offerkällan är från tiden för Kristi födelse – alltså innan borgen byggdes. Detta spelade förmodligen roll när man valde var Eketorp skulle anläggas.

När Eketorp II, byggdes under 400-talet ökades murdiametern till på 80 meter och var bebodd fram till senare delen av 600-talet. Eketorp fungerade som nämnts under tre hundra år som en befäst bondby. Borgmurens diameter är samma som i dag och den hade tre portar. Idag i den rekonstruerade Eketorp III finns en port kvar och öppningen mot våtmaken och offerplatsen. I borgen byggde man hus dels längs med ringmuren, dels i borgens mitt. Resterna av husgrunderna syns på bilden ovan och planstrukturen av borgens innandöme nedan. Totalt uppfördes 53 hus: boningshus, fähus, förrådshus och verkstäder. Det rekonstruerade bostadshuset har väggar av kalksten och tak av grästorv. För att hålla värmen fanns en eldstad som också användes till matlagning. I den västra delen av borgen fanns en samlingsplats för invånarna. Mitt på platsen har några stenar grävts fram som gissningsvis var ett fundament för någon form av gudabild. Här har arkeologerna gjort några av borgens finaste fynd: små tunna guldbleck med bilder av kvinnor och män, så kallade ”guldgubbar”.

Borgens brunn sedan den allra första borgen för 1800 år sedan!

EKETORP III

Under slutet av 1100-talet till 1200-talets mitt hyste Eketorp sin sista bofasta befolkning, som främst bestod av militärer. En stor mängd rester av vapen och hästutrustningar visar att plats­en befolkades av ryttare, vid sidan av de civila. Det var ett inte helt ovanligt förfarande under medeltiden att ”återuppväcka” gamla fornborgar på det här sättet. Under tidig medeltid, Eketorp III, 1170 – 1240, fungerade borgen således som en militärgarnison med ett rytteri.

Till planlösningen liknade Eketorp III mest en medeltida stad i miniatyr, med stenlagda gator och gränder som ledde fram till ett torg. I det som verkar ha varit en garnison fanns trähus byggda i skiftes­verk. En yttre ringmur uppfördes, synlig i terrängen utanför muren, och vid den placerades borgens eldfarliga smedjor. Nu var det inte jordbruk och boskapsskötsel som dominerade, utan handel och hantverk. Det är sannolikt att sill också var en viktig inkomstkälla.

Märkligt nog hade bara ett av de hund­ra husen en eldstad. Det har arkeo­logerna tolkat som ett centralkök, från vilket stadens invånare utspisades. Köket låg vid brunnen, och från den leddes avloppet ut från borgen via en stenskodd ränna.

Eketorp II övergavs som nämnts någon gång i slutet av 600-talet och början av 700-talet och fick förfalla i nästan 500 år. Byggnadsmaterial för uppförande av egna bostadshus och fähus hämtade bönderna sannolikt rån den förfallande borgen. På 1100-talet flyttade nya människor in och började reparera borgens försvarsverk. Borgmuren förstärktes och dessutom uppfördes en låg yttre mur. Idag tydligt synlig som en upphöjning i landskapet utanför muren. Ett centralt placerat kök och ett antal verkstäder byggdes. Föremål funna i borgen, bland annat ett stort antal pilspetsar, visar att försvaret spelade en större roll under denna tid.

De nya husen placerades med gaveln mot ringmuren, vända mot en öppen plats mitt i borgen. Istället för hus med stenväggar byggdes långa huslängor med väggar av trä som vilade på sten. Mellan byggnaderna fanns stenlagda gränder som strålade samman i ett centralt torg. Många av husen fungerade som stall och logement, men det bodde inte bara soldater på borgen under denna tid. Här fanns även kvinnor och barn, eftersom soldaterna tog med sina familjer när de flyttade in i borgen.

Brunnen – syns på planstrukturen ovan som en blå ring – har legat på samma plats ända sedan järnåldern och i närheten av den låg garnisonens centralkök. Över en väldig eldstad lagades mat till borgens alla invånare. En avloppsränna ledde från brunnen till den angränsande våtmarken i öster. Eketorpsborna var väl medvetna om brandrisken som borgen täta träbebyggelse utgjorde. Därför placerades smedjorna utanför södra porten på området mellan inre och yttre ringmuren.

Försvarsmuren i de senare utförandet med romersk inspirerade kreneleringar och rekonstruktion visar hur murens försvarsplattform runt borgen kan ha sett ut.

Borgen förblev oanvänd till sent 1100-tal, då den byggdes upp på nytt. Den gamla strukturen användes, med undantag för att vissa av de inre strukturerna som tidigare var i sten ersattes med timmerkonstruktioner. Murens kreneleringar antar man är från de senare borgarna. Träpalissader har sannolikt inte förekommit. Orsaken är naturligtvis bristen på trä. Därför har försvarsmuren krönts av kreneleringar för att ge försvarana möjlighet till skydd mot anfallare. Bakom dessa kunde de avfyra pilbågar och armborst. Bilden visar också murens utseende innan den restaurerades

Bilden visar ”planlösningen” under de senare faserna av borgens funktion. Husgrunderna som syns på bilden i en ring innanför muren härrör från Eketorp II och har grävts fram under 1900-talets utgrävningar och rekonstruktion.

Bostadshusen inne i borgen sådana man antar att de kan ha sett ut. Man har inga säkra källor eller fynd som visar hur husen såg ut. Detta är rekonstruerade antagande om hur de kan ha sett ut. Dessa hus är från mellanperioden. Under tidig medeltid ersattes husen av träkonstruktioner.

PORTTORNET

En rekonstruktion av borgens entré sådan man antar att den såg ut under borgens senaste aktiva period, Eketorp III när borgen var en garnisonsborg.

I det medeltida Eketorp III behövdes ett högt och kraftigt torn för att soldaterna i borgen skulle få en god överblick över det flacka landskapet. De nya idéerna förde ölänningarna med sig från sina resor i södern.

Eketorps borg har anfallits vid flera tillfällen. Vid den södra porten har arkeologerna funnit tjocka brandlager, som visar att porten från den tidigare bebyggelsen i Eketorp II, bränts vid ett anfall. Husen inne i borgen har dock aldrig blivit nedbrända.

Porttornet har rekonstruerats för att visa hur en medeltida port från 1200-talet kan ha sett ut under Eketorp III. Förebilder till tornet är bland annat porttornet vid Gråborg och byggnadsdetaljer från de medeltida kyrkorna på Öland.

Väggarna i porttornet är byggda som skalmurar. En skalmur är uppbyggd av två murar med mittdelen fylld av mindre kalkstenar varvade med bruk. Kalkbruket som hantverkarna murat med är bränt av öländsk kalksten från Statens fastighetsverks kalkugn vid Borgholms slott. Takkonstruktionen och trädetaljerna som portar, dörrar och luckor är av ek.

OFFERPLATSEN

Går man ut genom den smala porten i ringmurens östra del, kommer man till en våtmark med borgens offerplats. Läget framgår av den blå ytan på bilden under ”Eketorp II”.

Intill våtmarken uppfördes på 300-talet den äldsta borgen, Eketorp I. förmodligen var våtmarken den bidragande orsaken till att eketorpsborna valde denna plats för borgen. Den vattenrika marken hindrade fiender från att anfalla borgen från det hållet. Vatten är också livsviktigt för människor och djur och måste finnas intill alla bosättningar.

Våtmarken var inte bara den plats varifrån man fick sitt vatten, den har också använts vid offerceremonier. För att avgränsa den heliga källan har hasselkäppar stuckits ner runt den i marken. Hästen var ett heligt djur, följeslagare till krigets och fruktbarhetens gudar. Gemensamt åt man köttet. Hästens huvud sattes upp på en stång. Mängder av hästben, liksom enstaka ben från andra djur, har hittats i våtmarken, allt rester av offermåltider.

FYND AV ROMERSKT GULD PÅ ÖLAND OCH I EKETORPSBORGEN

De flesta guldfynden på Öland härstammar från perioderna romersk järnålder 0-400  e.Kr. samt folkvandringstid 400-550 e.Kr.På Öland brukar dessa perioder ibland kallas för Ölands guldålder p.g.a. att det var en sådan rik tid. Man har hittat 9 kg guld på Öland. Romerska guldmynt har hittats på Öland i större mängd än i något annat nordiskt landskap. Det säkraste sättet att förvara guldet under dessa tidsperioder var nedgrävt.

 Den massiva guldkragen från Öland hittades vid Färjestadens gård. Den visar vilken fantastisk hantverksskicklighet guldsmederna besatt redan under denna tidiga tid i det blivande Sverige. Filigranarbetet på denna halskrage är minst sagt imponerande. Knappast det ”barbari” som vissa okunniga partiledare talar om.

Ölänningarna har sannolikt tjänat ihop guldet i romarriket. Flera av föremålen som har hittats har dock tydlig nordisk karaktär. De har tillverkats av inhemska hantverkare. Guldet verkar ha kommit till Öland från Romarriket i form av solidimynt.

REKONSTRUKTION OCH UTGRÄVNING AV EKETORPS BORG

Carl von Linné berättar i sin ”Öländska resa” om ett besök vid Eketorp den 8 juni 1741 då regnet ”konstituerade hela dagen”. Linné skriver: ”Eketorpsborgen besågs med dess radera och nedfallna murar, som låg 1/4 mil ifrån östra havsstranden och som fordom varit en av de yppersta på detta land: ty han var ett muskötskott i diameter med en källa mitt uti, som alltid giver vatten. Utan tvivel har dessa borgar varit asyler för invånarna, förrän krut och lod voro upptäckta”. I vilket skick borgen var vid Linnés besök vet vi inte men sannolikt i bättre bevarat skick än innan restaureringen på 1900-talet. Tvåhundra år senare, 1964–1973, totalundersökte arkeologer borgen. Utgrävningsfynden av tre ton djurben och 26 000 fynd modifierade Linnés bild. Borgen hade inte bara tjänat som ”asyl” och skydd.

Under 1900-talet rekonstruerades Eketorp under ledning av Riksantikvarpeämbetet. Eketorp är det enda av 15 kända förhistoriska försvarsverk på Öland som har blivit fullständigt utgrävt och dessutom rekonstruerad. Den är också den enda rekonstruerade fornborgen i Sverige.

Flygbilden av Eketorp är sannolikt tagen i mitten av 1970-talet.

Eketorp uppfördes av den ursprungliga järnåldersbefolkningen runt år 300 e.Kr. – under en period då de bosatta hade nära band till Romarriket. En antagande är att ringborgar vid den här tiden var en religiös-, fest- eller tingsplats. Samtidigt skyddade befästningen lokalbefolkningen när fiender invaderade. 

Ruinerna efter husgrunder visar hur husen låg i ring på insidan av muren.under de två senare faserna av användning. De var inte bostäder utan snarare tillflyktsställen i händelse av ofärd och hotande anfall och krig.

Bilden visar hur muren såg ut innan den restaurerades liksom de kreneleringar man antar att borgen fått i de två senare utförandena med inspiration från romarna.

Eketorps borg som byggnadsverk och konstruktion kan som nämnts delas in i tre olika faser med olika utseende, storlek och användning av borgen. Idag i den rekonstruerade borgen är det inte helt lätt för en amatör att se de olika fasernas kvardröjande ruiner etc. det är sådant som professionella utgrävningar av borgen visat arkeologer och historiker.

SAMMANFATTNING

Eketorps borg är den enda fullt utgrävda och restaurerade borgen från järnålder och folkvandringtid i Sverige. Tack vare rekonstruktioner kan dagens besökare kliva in i både folkvandringstida hus och medeltida byggnader sådan vi kan anta att de såg ut baserat på arkeologiskt fyndmaterial. Genom utgrävningarna vet vi dessutom mycket i allmänhet om de 15 borgar på Öland som stammar från samma tid och i synnerhet om Eketorps borgs historia.

Den har varit aktiv i tre avgränsade perioder under en total tidsrymd av 900 år från 300-talet till 1200-talet. Det är en imponerande tidrymd historiskt som sammanfattas och fokuseras som i ett brännglas i den rekonstruerade Eketorps borg och dess historia. Den som är intresserad av äldre svensk historia har mycket att lära av historien kring Eketorps borg. Den är samtidigt nödvändig för att förstå hur Sverige blivit det vi är och varit, fram till att Olof Palme och socialisterna i SAP med mångkultur och mångfald förstörde och islamiserade Sverige. Men, med kunskap om historien som ett av vapnen skall vi ta tillbaka Sverige. Eketorps borgs historia och kunskap om den historien är en pusselbit i det arbetet.

Skriv ut gärna redogörelsen eller ladda ner den i mobilen och ta med dig nästa gång du besöker Eketorp.

Texten är min sammanfattning av historien runt Eketorps borg utan anspråk på vetenskap och originalitet. Den bygger på information och uppgifter hämtade från Wikipedia, Eketorps borgs hemsida samt från Populär historia. Egna fotografier utom flygbilden och guldkragen.

Lennart Waara

Fil dr i ekonomisk historia

MEDELTIDSKYRKOR ÄR DJUPT FASCINERANDE

08 september 2020

FRÅN LEVANDE SVENSK HISTORIA TILL HISTORIELÖSHET – DEL 2

28 augusti 2020

Några exempel på nationalromantik, personligt valda snarare än för att de i någon allmän mening är representativa för nationalromantiken. De är representativa för min uppfattning av nationalromantiken.

TRÄKYRKAN I KIRUNA

Kyrkan i trä i Kiruna är målad i faluröd färg och byggdes mellan 1909 och 1912 och är ritad av arkitekten Gustaf Wickman.

Kyrkan är en av Sveriges största träbyggnader och ett unikt byggnadsverk från 1900-talets början. Stilen, i vilken kyrkan är byggd är nygotik och interiören har drag av nationalromantik. Fasadbeklädnaden och den röda taktäckningen är av träspån.

Tänk om arkitekterna idag kunde rita vackra byggnader istället för de modernistiska grå eller svarta lådor som strömmar ur de historielösa arkitektkontoren. Ett av de värsta exempel är ett villaområde strax syd om Enköping med ett helt villaområde med kolsvarta lådor med sadeltak men utan taköverhäng. När sonen och jag kom körande där första gången höll jag på att styra rakt ner i diket av pur chock över den groteska fulheten. 

ANDERS ZORN

Anders Zorn är Sveriges internationellt största och mest kända konstnär alla kategorier. Jag tröttnar aldrig på att bese Zorns konst vare sig det är olja, akvarell eller etsningar. En hyllmeter med litteratur om Anders Zorn kompletterar mina tre etsningar med bl.a. det magnifika självporträttet i vargpälsen (se bilden).

Anders Zorns måleri är ett tydligt exempel på historiskt och nationalromantiskt måleri. Här en dalkulla som sitter och stickar i en timrad dala-stuga. Denna bild gillar jag för den stilla kontemplativa stämningen med det sparsamma ljuset från ett litet fönster och skuggorna som uppstår i hörnen. D är samtidigt en i sig lågmäld hyllning till en svensk agrar livsstil och miljö som nu tyvärr är borta. Helt i nationalromantisk anda.

Anders Zorns samlade, by the way, på medeltida timrade stugor och utbyggnader. Samlingen av timrade byggnader kan beses strax sydväst om Mora. Samlingen är också den ett utslag av den nationalromantiska andan.  Anders Zorn som akvarellist (exempelvis som skildrare av vatten och vågspel) och som etsare har få motsvarigheter i den internationella konsthistorien. Som etsare har Anders Zorn bara en like, Rembrandt Harmenszoon van Rijn, (född 1606 i Leiden död 1669 i Amsetrdam).

Det berättas att Anders Zorn själv en gång resonerade kring de stora etsarna i konsthistorien. Han såg sig själv som en av de stora. Zorns kommentar: ”Det har bara funnits två stora etsare i konsthistorien.” Efter en stunds tystnad och eftertanke fortsatte Zorn. ”Egentligen bara en”. Han klargjorde dock inte om han avsåg sig själv eller Rembandt van Rijn. Omdömet är dock helt giltigt. Studera Anders Zorns etsningar och hur han använder kaskader av tunnare eller tätare parallella streck för att skapa ljus och skugga och sällan över huvud inte använder konturlinjer. Magnifikt!

GUSTAF CEDERSTRÖM

Karl XII:s likfärd är en nationalromantisk målning av Gustaf Cederström utförd i Paris 1878, som numera hänger på Göteborgs konstmuseum. Cederström gjorde även en kopia av målningen 1884 som hänger på Nationalmuseum Detta är en bild som jag alltid stannat upp inför med beundran, alltsedan skolåren. Den tydliga heroisering av Karl XII och hans död känns riktig. Under min skoltid fanns bilden med i våra historieböcker och jag trodde i unga år att man faktiskt i snöstorm bar kungen över de svenska fjällen. Den väg och under de förhållanden som de retirerande Karolinerna fick ta. Många stupade och dog under vandringen i köld och snöstorm. De är begravda i Handöl vid Ånn sjön i Jämtland. Jag vet naturligtvis i likhet den allmänbildade att bilden i saklig historisk mening är osann. Karl XII:s döda kropp fördes till Sverige men bars inte i en öppen bår.

Cederström komponerade med stor omsorg – och med konstnärens frihet – det drama som skildras. Målningen är dock ingen historiskt exakt skildring av hur liket efter Karl XII transporterades till Sverige. Den döde kungen bars inte på en öppen bår över de norska fjällen. I verkligheten fördes kroppen nattetid till den svenska arméns högkvarter i Tistedalenlades i en furukista och transporterades därefter till Uddevalla där den balsamerades. Cederström var väl medveten om att han hade tagit sig konstnärliga friheter med händelseförloppet, något han 1919 kommenterade enligt följande: 

”Ej bars Carl XII obetäckt över gränsen, men har det stött någon människa att jag framställt honom så? … Absolut lögn bör man akta sig för, men en väl vald licentia poetica måste vara tillåten”.

Ett exempel på en heroiskt historiserande kultur. Inte bara tillåten i allmän mening utan också eftersträvansvärd i vissa sammanhang. Karl XII:s likfärd är ett gott exempel. Jag minns än idag bilden i skolboken från mellanstadiet.

GUSTAF ADOLF DEN STORE

Gustav Adolf är den enda svenska kung som officiellt blivit hedrad med titeln ”den store”. Beslutet fattades av rikets ständer 1633. I det beslutet slog man fast att Gustav II Adolf för ”evärdelig tid” skulle benämnas som ”Gustaf Adolph then Store”. Därför står det ”Gustavus Adolphus Magnus” (latin för ’Gustav Adolf den store’) på hans sarkofag i Riddarholmskyrkan.

Denna bild av Gustaf II Adolf är en nationalromantisk kalkmålning i Vårfrukyrkan i Enköping. I samband med kyrkans restaurering 1903–04 tillkom kalkmålningarna, ritade av Agi Lindgren och utförda av Carl Wilhelm Pettersson. Den är nationalromantisk inte bara i sitt konstnärliga uttryck och motivval utan också i sin faktiska presentation av Sveriges störste kung och härförare. Större och mer ansedd i Europa än i Sverige, namnet Lejonet från Norden är talande. Här med härförarstaven i handen.

Martin Luther startade och genomförde reformationen och Gustaf II Adolf säkrade och försvarade reformationen för Europa emot katolikerna. 

Gustaf II Adolf var en stor och nydanande härförare. Han var en förnyare av krigskonsten som senare följdes av andra härförare. De framgår med all önskvärd tydlighet i den historiska och krigshistoriska litteraturen. Hans största seger liksom Sveriges största seger på slagfältet någonsin var sannolikt slaget vid Breitenfelt 1631 mot ett övermäktigt saxiskt rytteri. Gustav Adolfs nydanande sätt att ställa upp armén inför ett slag bröt med tidigare traditioner och medförde att ha besegrade betydligt större arméer. Fotsoldaterna använde små tre-pundiga kanoner. Lättflyttade och effektiva mot fienden vars täta fyrkanter bröts upp. Han ställde inte upp fotsoldaterna i stora fasta fyrkanter utan i mindre rörligare enheter. Han använde rytteriet vid anfall på ett nytt sätt. Rytteriet red rakt mot fienden, avfyrade sin två pistoler på lämpligt avstånd, drog sedan värjorna och högg in på fienden. Inför slaget vid Lützen hade Wallenstein lärt en del av hur den nya krigskonsten såg ut och ställde upp sin armé på ett sätt som bröt med tidigare uppställningar. Namnet Lejonet från Norden var därför beundrat och fruktat i Europa.

I ett minnesmärke vid Breitenfeld står följande: ”Gustav Adolph, Christ und Held, Rettete bei Breitenfeld Glaubensfreiheit für die Welt. Am 7. September 1631 / 1831.“ (Gustav Adolf, kristen och hjälte, räddade i Breitenfeld, religionsfrihet för världen. Den 7 september 1631 / 1831.)

Detta fick vi läsa om under min skoltid. Idag är historierevisionen så långt gången att detta inte är läsvärt eller värt att hyllas.

Den statssocialistiska TV kanalen SVT (Sveriges Television?) har en programserie om Trettioåriga kriget som beskrivs som Sveriges skräckvälde i Europa. Så långt har förfallet inom historieskrivningen och revisionen av historien gått. Däremot är Herman Lindqvists beskrivning av Gustaf den Store rättvisande. Den finns att se på Öppet Arkiv under rubriken Hermans historia. Däremot nämner SVT i programmet om Trettioåriga kriget inte katolikernas slakt av nästan hela befolkningen i Magdeburg över huvud taget. Staden har inte återhämtat sig än idag.

De svenska kungarnas Karl XI och Gustaf II Adolf krig i Europa var ett legitimt krig, ett riktigt legitimt krig.

DEN SVENSKA REFORMATIONEN

För den svenska reformationen centrala personer, Martin Luther, Philip Melanchton, Gustaf Wasa, Olaus och Laurentius Petri (Olof och Lars Pettersson) också är målade i Vårfrukyrkans kor i samma nationalromantiska stil.

FRÅN LEVANDE SVENSK HISTORIA TILL HISTORIELÖSHET – DEL 1

23 augusti 2020

Underrubriken är: från svensk nationalromantik till akademisk och kulturell historielöshet Den historiska verklighet som med traditionella vetenskapliga teorier och metoder analyseras i en löpande historisk diskurs har ersatts av akademiskt barbari typ feministisk ideologi, genusteori, islamistiska tolkningar och identitetspolitiska historierevisioner. Akademin har gått från sökandet efter ”wie es eigentlich gewesen” (Leopold von Ranke tysk historiker) till ett ”ideologiskt narrativ”. 

Den västerländska historiekulturens förfall

Den västerländska kulturens allmänna förfall har också sin motsvarighet i den svenska kulturens urvattning och förfall.  Det innebär att vi, dvs den svenska allmänheten och våra ledare, gått från en historiskt medveten, för att inte säga historiserande kultur till en historielös kultur präglad av universitetens systematiska historierevisioner i form av genus- feminist- och identitetspolitiska tolkningar av skeenden och företeelser.

Svensk musik, konst, litteratur och historia under 1700-tal, 1800-tal och in i det begynnande 1900-talet innehöll starka nationalistiska tendenser. Liknande uttryck kan identifieras i hela den västerländska civilisationen. Historiska referenser och konnotationer var en naturlig del av den nationalromantiska kulturen.

Vad är historiskt medveten och historiserande kultur?

Vad menar vi med historiskt medveten nationell kultur? Vad menar vi med en historiserande kultur. Vad menar vi med en historiskt heroiserande kultur?

Begreppet ”historiserande” avser en kultur som medvetet och explicit söker sina referensramar och fenomenologiska rötter i den egna historien och i relevanta fall i den allmänna europeiska historien. Konnotationer till händelser, företeelser och strömningar i den egna historien används som medvetna element i den samtida nationella samhälleliga och kulturella diskursen. Därmed skapas ett medvetande och en referensram för det svenska folket inom vilken vi kan tolka och förstå samtiden. Det är vad som avses med ”historiskt medveten nationell kultur”. Med begreppet ”historiskt heroiserande kultur” avses en kultur som tar den historiserande kulturen till en ny nivå. Den är en kultur som medvetet använder den egna historien för att lyfta föreställningarna om det egna folkets bakgrund, särart, uppkomst och storhet. En heroiskt historiserande kultur bidrar till ett enigt, stolt folk som är medvetna om och aktivt lever med kunskapen om allt från vikingatågen, Jarlen Birger Magnusson, Gustaf Adolf den Stores segrar, Axel Oxenstiernas insatser, Karl XII:s segrar till våra stora internationella kulturpersonligheter och uppfinnare i det begynnande 1900-talet. Jag menar att en historiskt heroiserande kultur är en nödvändighet för ett homogent svenskt folk. Det är svårt att tänka sig att svensk regeringspolitik i ett sådant kulturellt klimat skulle släppa in 1,5 miljoner muslimer från MENA.

Friedrich Nietzsche

I Tyskland var kulturtrenden under exempelvis 1800-talet en supra historiserande trend. Friedrich Nietzsche uttryckte problemet – om det nu var ett problem vilket på goda intellektuella grunder kan ifrågasättas – på följande sätt:

”Vår betraktelse är även otidsenlig i den bemärkelsen att jag försöker förstå den historiska bildning som vår tidsålder med rätta är stolt över som en defekt, en skada och brist hos tiden; jag tror nämligen att vi alla lider av en förtärande historisk feber och åtminstone måste erkänna att vi plågas därav”. (Friedrich Nietzsche, Om historiens nytta och skada, 1998.)

Detta skrev Nietzsche 1872. Vi instämmer till fullo i beskrivningen. Vi tar varje dag hellre en ”historisk feber” än den historielöshet som utmärker dagens västerländska samhälle i allmänhet och det svenska samhället i synnerhet.

De ledande klassen är liksom medelklassen en obildad och historielös klass

Medelklassen och överklassen var en gång bildade klasser som hyllade bildning. Så inte idag. De var historiskt belästa och nationellt stolta klasser. Så inte idag. Idag ser vi hur ledande politiker (exempelvis Reinfeldt, Löfven och Sahlin) uppvisar stora brister i bildning, kultur och historiska kunskaper. Det gäller även politiserande chefstjänstemän i den djupa staten för att inte tala om våra företagsledare i de stora företagen. De skryter t o m med sin obildning och historielöshet.

En ledande historielös klass i ett land är en ledande klass utan rötter och förståelse för tidens djup och ålder. Tyvärr gäller det också den svenska allmänheten vare sig den utgörs av medelklass i vid mening eller arbetarklass i en än vidare mening.

Historierevisionismen vid universiteten är ett exempel. Det rapporteras mig hur det inom humaniora och samhällsvetenskaper regelmässigt händer att kurser avslutas med föreläsningar av feminister och islamister om hur en feministisk respektive islamistisk tolkning av samhälls- eller kulturföreteelsen skulle se ut. T o m inom ämnet historia förekommer det att kurser avslutas med feministiska och muslimska föreläsningar. Historierevisionism i sin prydno.

Nationalromantiken

Nationalromantiken var en intellektuell och estetisk rörelse under 1800-talet och början av 1900-talet.Nationalromantiken förekom i Europa från början av 1800-talet och fram till realismen. Nation, natur och landsbygd hyllades. Skansen och Nationalmuseum i Stockholm skapades under den nationalromantiska perioden. Båda populära utflyktsmål för svenskar liksom historiska museer över huvud. 

Nationalromantikens era var en kulturell storhetstid som lever i folks medvetande än idag. I återupprättandet av en genuin svensk kultur måste det nationalromantiska arvet lyftas fram, presenteras och hyllas. Därmed skapas en historisk bas för ett ”revival” av den svenska historien. Det räcker dock inte, en historisk revival måste också fortsätta med andra perioder hela vägen tillbaka till järnålder och bronsålder. Den svenska nationalromantiken är dock en lämplig och bra startpunkt.

Listan på nationalromantisk konst kan göras lång. Här några exempel:

Musik: Hugo Alfvén, Wilhelm Peterson-BergerWilhelm StenhammarAugust Söderman

Litteraturverk: Frithiofs saga av Esaias Tegnér, Vikingen av Erik Gustaf Geijer, Svenska bilder av Carl Snoilsky, Sverige av Verner von Heidenstam

Byggnader: Engelbrektskyrkan, Stockholm 1914Kiruna kyrka, 1909–12Naturhistoriska riksmuseet, Frescati Stockholm 1907–16Post- och Telegrafhuset, Örebro 1912–14Stockholms stadion, 1910–12Stockholms stadshus, 1912–23 

Måleri: Albert EngströmPrins EugenCarl Cederström Eugène JanssonCarl LarssonBruno LiljeforsAnders Zorn John Bauer

Det socialistiska ansvaret

Varifrån kommer historielösheten? Hur skall man förstå en så grundläggande kulturell förändring? Jag menar att den sammanhänger med framväxten av en internationalistisk socialism i Sverige i början av 1900-talet. En socialistisk ideologi och rörelse växte fram som såg negativt på nationen, flaggan, på kungar och nationell historia. Historielösheten sammanhänger ytterst med att socialdemokratin som ideologi och politisk rörelse under större delen av 1900-talet vidmakthållit makthegemoni i Sverige. Den socialistiska ideologi som det socialdemokratiska partiet utövat via olika underordnande organisationer har genomsyrat hela samhället. Värst är nog ändock att ideologin kommit att dominera och påverka skolan, utbildningen och barnuppfostran i allt mer socialistisk riktning. Idag är också universiteten genomsyrade och marinerade i socialistiskt tänkande. Makarna Myrdal skrev tydligt i frågan. De ville ha in barnen i kollektiv barnomsorg för att kunna indoktrinera, ”skola” med ett finare ord, in dem i det kollektivistiska samhället.

Ett talande exempel är socialdemokratins kampsång ”Internationalen”. Den illustrerar historielösheten. Där sjunger troende socialister med knutna nävar och blossande kinder ”störtas skall det gamla snart i gruset”. De har tagit till sig frasen både bokstavligt och mentalt intellektuellt. Ut med all historia om ”kungar” och in med historia om kvinnor, barn, etc. Inget fel i det senare men att kasta ut den traditionella historien – propagandistiskt beskriven som ”kungarnas historia” – som om den var falsk eller som om kungarna Gustav Wasa, Gustav den store eller Karl XII vore ointressanta. Ett annat exempel är socialisters och socialdemokratins internationella faiblesse för röda fanor snarare än den nationella fanan. Den nationella rörelsen var i socialisternas ögon ointressant för att inte säga en fientlig ideologi och rörelse som måste bekämpas i klasskampen och då åkte den nationella historien ut genom fönstret i tron att man vädrade ut gammalt medan man i själva verket gjorde sig själv urarva och utan rötter. ”Proletärer i alla länder förenen eder” visar väl att det internationella hade/har primat över det nationella som bekämpades från början.

I den socialistiska ideologins och rörelsens 1900-tals hegemoni hittar man orsaksförklaringen till den officiella historielösheten.

Var fanns då den borgerliga oppositionen emot allt detta. Svaret är, ingenstans. En svag borgerlig opposition har allt mer accepterat och anammat det socialistiska/socialdemokratiska samhälleliga och kulturella narrativet.  En folklig motrörelse har samtidigt börjat uppstå. Som exempel kan anföras de upplagor populärhistoriker som Peter Englund och Herman Lindqvist har eller det enorma uppsvinget för släktforskning som för närvarande sker i Sverige. När makten och det officiella av politiska skäl vill göra svensken urarva sitt ursprung så dyker folkligt historiska motrörelser upp.

Historielösheten går hand i hand med det folkutbyte som pågår med en minskande andel svenskar och en ökande andel migranter från Mellanöstern och Nordafrika. Därav också de nedlåtande kommentarerna från Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin om att svensk kultur är ”barbari”.

Sammanfattning

Svensk kultur i vid mening har över lång tid varit historiskt grundad för att inte säga historiserande eller t o m heroiskt historiserande. Möjligen på gott och ont men allra mest på gott. Svensken har haft en kulturell och historisk grund och identitet att stå på. Brottet kan spåras till någon gång under den förra halvan av 1900-talet med det socialistiska genombrottet och socialdemokratins långa ideologiska hegemoni över tänkande, utbildning och makt. Idag är svensken urarva både sin egen kultur och sitt historiska medvetande. Det är ett svårt brott begånget mot det egna folket. En gång i framtiden kommer ansvariga att ställas till ansvar för det. Historielösheten skapar en svag nationell och individuell identitet. Det är det värsta.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra, företag, banker och  finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland, Baltikum och Polen. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com

BJÖRKSTA MEDELTIDSKYRKA, HÄLLRISTNINGAR OCH LÄNSSTYRELSENS VANTOLKNING

15 augusti 2020

Idag blir det en mer omfattande rapport med många bilder från Björksta medeltidskyrka och vårt besök i det ovanligt höga kyrktornet. Vi för också en diskurs av hällristningarna från bronsåldern vid kyrkan och Länsstyrelsens i Västmanland skylttexter vid hällristningarna.

Inledning

IMG_2801

Björksta kyrka ingår i Västerås stift. Kyrkan ligger helt nära gränsen mellan Uppland och Västmanland. Kyrkan byggdes på 1200-talet. Byggherre kan ha varit en rik familj på en gård i närheten. Den ursprungliga kyrkan var betydligt mindre, under tillbyggnader de två följande århundradena fick den nuvarande utformning. Det karakteristiska tornkrönet är från 1860. I kyrkan finns rika kalkmålningar, uppförda vid tre olika tillfällen under 1300- och 1400-talet. Här finns också medeltida inventarier bland annat i form av en träskulptur

Exteriör

IMG_2826

Kyrkan är en hallkyrka med rektangulärt långhus, en sakristia i norr, ett vapenhus i söder och ett torn i väst. Det vill säga som den närmast allenarådande utformningen. Murarna är oputsade bortsett från fönsternischerna. Det gör att byggmaterialet syns. En mycket levande och vacker exteriör. Huvuddelen är gråsten med tegel runt fönster och dörrar och på övre delen av vapenhusets gavel och tornet samt ett mönstermurat band vid takfoten. Både på vapenhusgaveln och på tornet finns murade blinderingar. Tornets kopparklädda lanternin med spets har fyra små hörntorn.

Västra delen av kyrkan är äldst och byggdes på 1200-talet. Det var en mindre kyrka i gråsten med ett smalt torn. Att kyrkan hade ett ursprungligt västtorn kan tyda på att den från början fungerade som en privat gårdskyrka.

Tornet

IMG_2833

I slutet av 1400-talet byggdes tornet på med tegel och kom att bli ett av de mest imponerande landsortstornen i hela Sverige. Självfallet klättrade vi upp i kyrktornet till lanterninen.

Tornet har brunnit ner flera gånger pga åsknedslag. Efter år1858 då tornet förstördes fick tornet sin nuvarande kopparklädda lanternin och spira och samtidigt tillkom de fyra småtornen intill.

I tornet finns två kyrkklockor. Den största väger 1 970 kg och göts 1905. Det var, enligt inskriptionen, den femte omgjutningen. Den mindre klockan väger 1 ton.

IMG_2806

Utsikten åt sydöst och ett av småtornen från lanterninen.

Utsikten norrut från lanterninen och från en tornlucka åt söder ut över vapenhusets tak.

Graffitti i tornets lanternin från 1863 och 1864.

IMG_2804

117767833_303477707737967_3115805265967328774_nUndertecknad och Gustaf i lanterninen.

Interiör

 I de två främre valven samt på korväggen finns medeltida kalkmålningar. Kyrkan byggdes ut mot öster med ett nytt kor och fick formen av en hallkyrka på 1340-talet. De första kalkmålningarna vid denna tid.

En kuriositet är historien om när högaltaret revs på 1600-talet hittade man en lapp som berättade att det hade blivit invigt 21 november 1349. I altaret fanns också reliker efter Herrens bord, sank Andreas kors kors, Erik den heliges svepning, Olof den helige och Katarina av Alexandria.

IMG_2823

En träskulptur från första halvan av 1300-talet föreställer helgonkungen Olof med ett ”troll”  under sina fötter. Olov den helige var kung i Norge 1015 – 1020. han tillhörde Hårfagerätten. Helgonbilder av Olov den helige finns i Uppsala domkyrka. Kyrkor har också byggts till Olovs ära, Sigtuna är ett exempel.

IMG_2813

Predikstolen med ljudtak är från 1652 är troligtvis tillverkad i Danmark eller Nordtyskland.

IMG_2818Prästens vy över församlingen från predikstolen

Kalkmålningarna

IMG_2811

De medeltida kalkmålningarna har tillkommit i tre olika perioder av tre olika konstnärer. De övermålades på 1740-talet och är därför till stora delar svårt skadade. Restaureringen skedde samtidigt som den invändiga renoveringen av kyrkan på 1950-talet.

IMG_2814

På korets östra och södra vägg och i korfönstrets smyg finns flera enskilda gestalter, en figurscen och växtdekor. I korfönstrets smyg finns två sittande gestalter på vardera sidan. Överst i norr sitter Moses med stentavlorna med de tio budorden framför bröstet och mitt emot honom, överst i söder, sitter kung David med en harpa i sitt knä. Figurerna under de två är troligtvis profeter.

IMG_2816

På väggen på vardera sidan om fönstret står två figurer som är svårt skadade, men kan tänkas föreställa apostlarna Petrus och Paulus. Dessa målningar är äldst och bör ha tillkommit före valvslagningen i kyrkan, troligtvis under 1400-talets första decennier.

Tyvärr skämmer den modernistiskt utformade korfönstret de medeltida inslagen. En, i vår mening, illa valt (för att uttrycka det försiktigt) konstnärlig utformning av glasmålningarna. Möjligen ett typiskt inslag för den historielösa modernismens härjningar i samhället.

IMG_2815

Stjärnvalvet i koret är dekorerat med ett flertal figurmedaljonger, varav de flesta är små och svårt skadade. Medaljongerna är omgivna av växtornamentik, som är betydligt bättre bevarade än gestalterna. Dessa målningar har sannolikt tillkommit i början av 1460-talet och har en klar koppling till målningarna i korvalvet i Strängnäs domkyrka.

IMG_2812

Målningarna i det näst östligaste valvet är de yngsta, men de har också de bäst bevarade figurframställningarna. De har tillskrivits den så kallade Roslagsmästaren, som också ligger bakom kyrkomålningar längs Upplandskusten, och daterats till 1470-talet. På dem kan man se de fyra kyrkofäderna.  De sitter på stora troner, liknande sarkofager och är försedda med språkband, vilka bara delvis går att tyda i dag. Omkring dem finns växtornamentik.

Hällristningar från yngre bronsålder

IMG_2831

Det gröna utmärker Mälarens vattennivå under äldre bronsålder 1800 – 1100 f.Kr och det vita vattennivån under yngre bronsålder 1100 – 500 f.Kr.

På kartan framgår att det skär Mälaren som kyrkan är byggd på under äldre bronsålder låg under vatten. Först under yngre bronsålder steg skäret upp ur Mälaren och utriggade båtar kunde lägga till i en paus i fisket. Då ristades också de båtar som syn på bilderna nedan.

 

IMG_2828

Björksta socken var tidigt under bronsåldern en rik byggd, vilket märks av de flera hundra hällristningarna från yngre bronsålder som finns här. I närheten av vapenhuset, på kyrkans södra sida, finns ett block inmurat i kyrkomuren med 58 skålgropar, 1 rännformig fördjupning och 1 avlång fördjupning.  Även i norr, alldeles intill kyrkogården, och delvis under den, finns en häll med hällristningar bestående av 4 skepp, 1 vagn, 30 skålgropar.

Avslutningen på vår rapport är en kommentar till Länsstyrelsens i Västmanland informationstavlor. (fet kursiv är Länsstyrelsens informationstext)

”Hällristningarna kunde säkert ses av alla men det var kanske få som förstod vad de betydde.”

 Det finns ingen logisk eller vetenskaplig grund för det påståendet. Bilder på utriggade båtar, båtar med besättningar, jägare med pilbåge, vildgrisar, fötter, kopulerande par. Hur kan Länsstyrelsen i Västmanland skriva att de som såg ristningarna inte förstod dem?  En ristning av en man med erigerad penis ovanför en kvinna förstod alla vad det betydde. Men länsstyrelsen i Västmanland tror att de var svåra att förstå. Lika lätt att förstå är en ristning av jägare med pilbåge och en vildkris framför sig. En utriggad båt (mycket vanligt motiv på  de lågsluttande skären i Mälaren som man angjorde med sina båtar vid fiske eller för att rasta) förstod alla vad det var. T.o.m. en stiliserad vagn som i fallet vid Björksta. vagnen var ingen ”symbol” för någon resa över till den andra sidan  Det är i trakten en ovanlig ristning vilket endast antyder att vagn var en ovanlig företeelse och att den som var ägare till vagnen förevigade (i verklig mening) sin vagn på hällen. Tyvärr är länsstyrelsens i Västmanland informationstext helt vilseledande för den allmänna menighet som besöker sevärdheten.

 ”Bilderna är symboler i bronsålderns religion, med dem gav människan det andliga en kropp”.

 Ger närmast intryck av en new age fundering. För det första är det omöjligt att i strikt och meningsfull mening tala om en ”religion” under bronsåldern. Det fanns ingen ”religion”. Det fanns möjligen individuella eller i begränsade gruppers föreställningar/mentala bilder om det hinsides. En samlad religion för en hel tidsålder med mycket splittrat och glest boende faller på sin orimlighet. Först under vikingatiden har vi skriftliga belägg för mer samlade trosföreställningar bland annat via runstenarna. Men yngre bronsåldern är 1500 år tidigare.

 Nej, de är inte i första hand, om ens alls, ”symboler” utan konkreta bilder av det egna ägandet. De ristades som konkreta bilder och de skall läsas idag som konkreta bilder. En båtägare med besättning landar sin båt på ett skär i Mälaren. Vad gör han? Han gör vad en svensk man idag gör framför sin Porsche Carrera GT3. Han tar en selfie och/eller en bild på bilen o lägger ut på FB. Det var vad bronsåldersmannen och båtägaren gjorde på stenhällen. Han avbildade vad han var stolt över. Sin båt och dess besättning. Dessutom, var och en som såg ristningen förstod dem och vad de handlade om! Vi förutsätter i detta sammanhang att Länsstyrelsen i Västmanland är bekant med andra motiv i hällristningar från yngre bronsåldern i t ex Enköpingstrakten som exempelvis det vackra Brandskogsskeppet med manstark besättning som ror båten, med frekventa bilder på vildgrisar, jägare med pilbåge, män som slås med svärd, massor av fötter avbildade, kopulerande par, en upprätt stående man med stor erigerad penis.  Är dessa svårförståeliga?  Vi har kommit till slutsatsen efter mycken tankemöda att  argumentera för den religiösa tolkningen är att mannen med stor erigerad penis ingick i en manlig dominanskult som del av det tyranniska patriarkatet? 

 ”Precis som korset är en symbol för kristendomen var skepp, ringar, fötter, människor och hjul förkroppsligade symboler för gudinnor och gudar. Religionen var gemensam för många människor, i hela Sydskandinavien avbildades likadana figurer. Men var kom motiven och religionen ifrån”?

 Den andra delen av texten är enklast att falsifiera. Det fanns ingen alla omfattande ”religion”. Det är en i vår tid lagd schablonbild på en tid 3 500 år från oss. Att det avbildades likadana figurer över ett större geografiskt område är inget bevis för något annat än det faktum att de levde likartade liv i likartade miljöer och med likartad fysisk utrustning och redskap. Att jämföra med korset för de kristna och hävda att de lätt begripliga konkreta bilderna är ”förkroppsligade symboler för gudinnor och gudar” är ett grundlöst antagande. De hade helt enkelt inga begrepp som gudinnor och gudar. Sannolikt levde de i en magisk och besjälad naturuppfattning. Motiven kom således från det som var viktigt i deras liv och vardag. Båtfärder, jakt med båge, vildsvin i markerna, kopulerade gjorde man redan då, de avbildade sina fötter som en ”tag”. Fötterna på hällristningarna påminner väl snarare om de ”tags” som klottrare placerar på allt möjligt än något hinsides obegripligt (utom för Länsstyrelsen i Västmanland).

 

Text och bild: Gustaf Waara och Lennart Waara.

 

 

 

 

LILLKYRKA KYRKA – EN LITEN MEDELTIDSKYRKA MED TUNG SVENSK HISTORIA

11 augusti 2020

Lillkyrka kyrka är liten och gör skäl för namnet Lillkyrka. Kan byns lilla kyrka ha givit kyrkbyn och hela socken dess namn Lillkyrka?

Väl inne och undersökande denna lilla hallkyrka av gråsten uppstår en imponerande bild. Svensk historia formligen dominerar kyrkan. Kyrkan har kopplingar både till den tidiga Wasa-ätten liksom till ätten Oxenstierna. Mycket tyngre än så blir det inte i svensk äldre historia. Gustaf, JC och jag åkte därifrån i en närmast euforisk känsla.

Kyrkans historia och exteriör

Kyrkan är sannolikt byggd under 1200-talet. Första gången annalerna nämner kyrkan är år 1303 i samband med en ärkebiskopsvisitation. I sina huvuddrag är kyrkan faktiskt till största delen oförändrad från medeltiden.

IMG_2776

Som framgår av bilderna har den lilla hallkyrkan ett rektangulärt långhus samt vid den sydvästra sidan ett vapenhus

IMG_2790

På kyrkans nordöstra sidan sakristian och i nordväst ett gravkor. Samtliga kyrkans tak är klädda med tjärade spån.

Gravkoret/gravkammaren.

Gravkoret/gravkammaren till höger på bilden ovan hör till Eka, Gustav Vasas mödernegård. När gravkoret/gravkammaren byggdes är inte känt.

Vi kunde identifiera minst tolv kistor i gravkoret/gravkammaren. Kistorna i bildens mitt är sannolikt barnkistor. Gravkoret/gravkammaren innehåller inte bara gravar från Gustaf Wasas mödernesläkt. Mer exakt vilka som ligger i sina kistor i gravkammaren har vi inte kunnat utröna. Wasakärven kan anas på några begravningsvapen. Men också Oxenstiernas vapen – oxhornen – syns tydligt på ett par begravningsvapen. Vi undersöker för närvarande möjligheten att identifiera och låna nyckel till koret för att närmare kunna granska vilka personer som är lagda i koret/kammaren. Vapensköldar syns på flera av kistorna varför identifiering bör kunna göras.

Kyrkans interiör

IMG_2787

Valven som syns på denna översiktsbild, tagen från orgelläktaren, slogs under medeltiden troligen på 1400-talet. Nuvarande bänkinredning som syns på bilden är från 1750.

IMG_2788

Porten på bilden, ytterporten till vapenhuset har en utformning med gammalt lås och stor nyckel som antyder att dagens vapenhus har ersatt ett tidigmedeltida vapenhus där denna dörr en gång hängt. Dendrokronologisk undersökning av dörren vore intressant och skulle ge svar på åldersfrågan.

Predikstolen på bilden från 1649 är en gåva av friherre Carl Oxenstierna. Det framgår också av ätten Oxenstiernas vapen på taket ovanför predikstolen.

Den som målat porten till predikstolen har uppenbarligen studerat perspektivläran och valt att leka med den. Valv på valv, från den första i relief på porten, fortsätter in i bildens djup. Regressen landar i en öppning mot en fiktiv skoglig natur.

Det två medeltida träskulpturerna föreställer Maria och Kristus. Mariaskulpturen har tidigare ingått i ett helgonskåp.

Ätten Oxenstierna

Begravningsvapnet till höger: Kaptenen i Fortifikationen Carl Oxenstierna föddes 1694 och dog under marschen över fjället vid återtåget efter Karl XII:s död. Karolinerna drabbades av en snöstorm på fjället varvid många dog av umbäranden och förfrysning. Många av dem ligger begravda i Handöl i Jämtland där ett monument minner över de svenska Karolinersoldater som dog under den fruktansvärda marschen i snöstorm. Som kapten bars Carl Oxenstierna hem till Lillkyrka för begravning med begravningssköld i kyrkan.

Begravningsvapnet till vänster tillhör friherren till Eka Åke Oxenstierna som bland annat skänkt kyrkan predikstolen. Lillkyrka förefaller vara kyrka till gården Eka alltsedan Gustaf Wasas mödrasläkt haft kyrkan som ”gårdskyrka”.

 

FANTASTISKA KALKMÅLNINGAR FRÅN 1500-TALET I KUNGS HUSBY KYRKA.

07 augusti 2020

Denna gång besöker Gustaf och jag Kungs Husby kyrka. Redogörelsen fokuserar på kommentarer till kalkmålningarna från 1500-talet som denna gång inte är målade av Albertus Pictor. Men först en kort information om kyrkan per se.

IMG_2758

KYRKAN OCH DESS HISTORIA

IMG_2759

Kungs-Husby kyrka är en hallkyrka/salkyrka av gråsten som består av ett långhus med rakt avslutat kor i öster. Långhuset är indelat i fyra travéer, där koret utgör den östligaste. Norr om koret finns sakristian och vid långhusets sydvästra sida finns vapenhuset. Som vanligt således.  Ytterväggarna är gulputsade och har vita omfattningar. Yttertaket är klätt med tjärade furuspån. Östra gaveln pryds av två snidade vindskivor, som är prydd med snidade, stiliserade bladornament och den äldsta kan vara tillverkad på 1300-talet! Korfönstrets utseende är ursprunglig.

Av nuvarande kyrka är långhusets tre östra travéer och sakristian uppförda under förra hälften av 1300-talet. Under andra hälften av 1400-talet uppfördes vapenhuset.

INVENTARIER

Äldre medeltida inventarier, däribland rester av en dopfunt från 1100-talet tyder på att en tidigare kyrka har funnits i Kungs-Husby. Madonnaskulpturen i sten är ett tyskt arbete från mitten av 1300-talet, troligen från Rhenlandet. Madonnaskulpturen är målad och står uppställd i koret. Ett mycket vacker och väl bevarad skulptur. Nu skyddad för framtiden bakom glas.

Karolinervärja tillhörig Jacob Sjöman. Se hans CV ovan! En imponerande krigare!

KALKMÅLNINGARNA

Omkring år 1500 dekorerades tegelvalven med kalkmålningar av en okänd konstnär. Målningarna har till stora delar Biblia pauperum som förlaga.

Biblia Pauperum, ”de fattigas Bibel ” är namnet på en kortfattad bibelsammanställning skapad av en bendiktinmunk i slutet på 1200-talet för ej läskunniga lekmän. Biblia Pauperum spreds med ett stort antal illustrationer. Biblia Pauperum påverkade bildkonsten, både bokmåleri, monumentalmåleri och skuplturer. Illustrationerna var ofta förlagor för det medeltida kalmåleriet hos Albertus Pictor liksom i fallet med den okände kalkmålaren i Kungs Husby kyrka.

Vi gör nu en genomgång av några av viktiga kyrkans kalkmålningar.

1859 återupptäcktes de tidigare överkalkade målningarna och dessa restaurerades 1860 av Johan Zacharias Blackstadius.  I denna kyrka  har han varit förhållandevis trogen till originalmålningarna. Till skillnad från många av hans övriga närmast katastrofala restaurationer.

FABELN OM RÄVEN OCH GÅSFLOCKEN

IMG_2751

Den listiga räven som bakom predikstolen predikar falskt för den okunniga gåsflocken som låter sig luras och inte ser huggtänderna. Vem är den falskt predikande räven i dagens svenska kyrka? Det är en räv som gömmer sina huggtänder kring upprop om ”rättvis fördelning” av den ekonomiska tillväxten, aktivismen för den muslimska massmigrationen, klimatalarmismen, HBTQ-aktivismen, transvestitutställningar med Jesus i kyrkorummet, aktivistisk feminism, vigande av homo-par, genustänkande och identitetspolitiskt månglande i templet.  Den som så vill kan nog lätt hitta den predikande räven i den rikspolitiska miljön.

IMG_2750

Räven ger sig på gåsflocken och biter en gå men gässen försvarar sig i en gemensam attack mot räven. När den samlade gåsflocken reser sig så fälls den falskpredikande makten.

IMG_2749

Här har gåsflocken fått fatt i räven och placerat ett rep runt halsen och sedan med gemensamma krafter hängt upp räven över nocken att dingla tills sprattlandet upphört. En mycket sedelärande historia. Förekommer ganska ofta i olika utföranden bland kalkmålningarna i våra medeltidskyrkor.

BILDERNA I VAPENHUSET

IMG_2754

Denna bild är magnifikt klarsynt kommentar till livet i kyrkan. Djävulen lyssnar på sliddret och sladdret och antecknar sedan i sin bok vad som sägas bland de fromma i kyrkan. Ett beteende bland fromma på 1500-talet som var så vanligt att det var värt att kommentera i en bild över entrén till vapenhuset. Den som idag deltager på ett kyrkkaffe kan höra samma sladder över småkakorna och kaffet. Vissa saker förefaller oföränderliga.

IMG_2736

En dramatisk bild som möter kyrkobesökaren i vapenhuset. Döden sågar av livsträdet till den uppenbarligen fåfängt och pråligt klädde personen mitt i livet. Vi påminns om livets väsentligheter, nämligen hur vi lever våra liv inför den oundvikliga döden. Så fostrades medeltidsmänniskan med tydliga och uppfordrande bilder.

IMG_2738

Halshuggning av en kristen martyr. Svärdet förefaller vara av den större medeltida typen för tvåhandsfattning.

IMG_2739

Vi har inte lyckats tyda denna bild. Det kan handla om en martyr som inhämtas för halshuggning. Se föregående bild. Intressant att studera klädedräkterna under 1500-talet och det enhandsfattade men kraftigt utformade svärdet. Idag skulle vi väl kalla dem ”leggings” samt en kort midjejacka sammanhållen av ett bälte,

IMG_2740

Denna bild bör vara Johannes Döparens huvud som presenteras för Herodes Antipas som beordrat halshuggningen. Johannes Döparen hade kritiserat Herodes för att han äktat sin bros hustru. Svärdets utformning, som inte är nordisk, tyder på ett drama i kulturer i Mellanöstern.

NÅGRA AV KYRKORUMMETS MÅLNINGAR

 

 

De praktfullt målade valven och travéerna. Motiven är bibliska historier hämtade från både det Gamla och Nya testamentet. Dessutom är strävbågar och valvbågar bemålade med abstrakta färgmotiv eller slingrande färgrankor.

 

 

Jona som kommer ur valfiskens buk. Studera också de abstrakta slingorna på strävbågarna och de konstnärligt utformade utfyllnadsslingorna mellan bilderna.

 

Grotesk figur. Kan möjligen ses som en varning för hejdlöst skrattande som vanställer ansiktet och är varning om att livet är allvarligt och inte skall flamsas bort. Den tanken har funnits i den tidiga kyrkan och möjligen markerat under delar av den protestantiska eran.

Ännu vid det sena 1900-talet kunde man i brukssamhällen i Västmanland höra folkliga sentenser av typ: ”Den som skrattar på morgonen får gråta innan kvällen” alternativt ”Den som skrattar på morgonen kommer till hökröva innan kvällen”. Bilden på pelaren vill sannolikt förmedla just denna tanke. Måleriskt!

 

 

Denna bild bör föreställa när Delila klipper håret av Simson för att beröva honom hans krafter så att filistéerna skulle kunna fängsla Simson.

TORSVI MEDELTIDSKYRKA I UPPLAND

05 augusti 2020

Kyrkan ligger på södra sidan om en bergsluttning, två och en halv mil sydost om Enköping.

IMG_2701Torsvi kyrka är en hallkyrka (salkyrka) bestående av ett rektangulärt långhus med sakristia i nordost och ett litet vapenhus i sydväst. Långhus och sakristia är uppförda av gråsten i stora valda och kluvna block, medan vapenhuset är byggt av trä.

IMG_2703

Gavlarna är höga och spetsiga. Exteriört känns kyrkan verkligen tidig medeltida.

IMG_2696

Portalen som leder från vapenhuset in till kyrkorummet är romansk.

Kyrkobyggnadens äldsta del är långhuset, som länge ansågs vara uppfört vid slutet av 1200-talet men har omdaterats till 1400-talet. På vilka grunder det skett har vi ingen information om. Exteriört minner kyrkan snarare om det slutande 1100-talet eller tidiga 1200-talet.

IMG_2698

Altarskåpet är tillverkat i Tyskland i slutet av 1400-talet I mittdelen står Maria med barnet. Till vänster står S:ta Hedvig och till höger S:ta Elisabeth. På dörrarna finns skulpturer av de apostlarna. Altarskåpet är en gåva av Magnus Gabriel De la Gardie. (se redogörelsen för Veckholms kyrka)

IMG_2697

Predikstolen (ej på bild) skänktes till kyrkan 1645 av ståthållaren Johan Persson Utter. Hans begravningsvapen hänger på norra väggen. Själv har han sin gravplats i koret under en gravhäll av huggen röd kalksten.

Kyrkogården omges av en bogårdsmur som är uppförd åren 1777-1780 av dalkarlar. Bogårdsmuren ersatte en tidigare inhägnad som troligen var av trä. Samtida med bogårdsmuren är stigluckan i öster som är byggd av spritputsat tegel. Den högra bilden visar den port in till kyrkan som de båtfarande kyrkobesökarna tog. Under medeltiden var Mälarens vattenstånd mycket högre. I fonden på bilden låg fjärden och stranden där bårarna lade till. Kyrkan låg då sannolikt på en udde i Mälaren.

 

ÄTTEN DE LA GARDIE OCH VECKHOLMS KYRKA.

04 augusti 2020

IMG_2675Den vackra entréallén från nordväst fram mot vapenhuset.

Klocktornet i väster

IMG_2673 2

Det stora tjärade klocktornet med ett solur i var riktning och en lanterninliknande påbyggnad med tornhuv. Framför klocktornet står runsten U 646 ristad a runmästaren Balle. Stenen är svårt skadad varför den fullständiga texten undgår oss. I translitterar och översatt lyder den: ”…resa sten efter Alver, sin frigivna (träl). (Gud) hjälpe hans själ”.

Ärkebiskopen Nathan Söderblom kallade kyrkan vid en visitation för Trögdens domkyrka. De gör skäl för namnet med en imponerande exteriör och än mer imponerande interiör med det De la Gardieska gravkoret.

IMG_2676

Exteriört och historia

Kyrkan är en gråstenskyrka med ett långhusmed rakt avslutat kor i öster. Norr om koret finns sakristian och vid långhusets södra sida ett vapenhus och en korsarm. Öster om koret finns det stora gravkoret för ätten De la Gardie. Kyrkan har spritputsade ytterväggar med ett spånklätt sadeltak. Östra gravkoret är murat av tegel och har en korsformad planform. Fasaderna är slätputsade och pryds av pilastrar och sandstensornament.

Den ursprungliga kyrkan uppfördes vid slutet av 1200-talet och var en kort, rektangulär kyrkobyggnad som liknade den näraliggande Torsvi kyrka (bilder och beskrivning av Torsvi kyrka kommer i nästa bloggtext). Ursprungskyrkan utgör idag den mellersta delen av nuvarande långhus. Trots omfattande ombyggnader och tillbyggnader har exteriörens medeltida prägel har i stort sett bevarats.

Vid mitten av 1600-talet påbörjades bygget av De la Gardieska gravkoret efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Det storslagna projektet fullbordades dock aldrig på grund av Karl XI:s reduktioner som undergrävde De la Gardies ekonomi.

Vid en yttre restaurering 1972-1973 lagades putsen och målades i en gul ton. Gravkoret återfick sin ursprungliga rosa ton. Interiören präglas främst av den rika inredningen från medeltid och stormaktstid.

Interiört

116371487_300539281276108_30151804691632445_n

Mot orgelläktaren i väster. Orgeln är en 1600-talsskapelse med en unik ”fågelsångsstämma”. En speciell pipa i vatten.

IMG_2691

Gustaf blickar ut över kyrkan från orgelläktaren.

116601478_374006133580512_396518241824593713_n-1

Mot koret i öster med. Kryssvalven tillkomma i samband med tillbyggnader och förlängningar av kyrkan under perioden 1300-1400-talet famgår tydligt av bilderna ovan.

IMG_2679

Predikstolen är uttryckligen daterad till den 2 juli 1640. Den är marmorerad i grönt och pryds med ett fyrtiotal förgyllda figurer. På ljudtaket finns vapen från ätterna De la Gardie, Oxenstierna och Posse. Inte precis ”the ordinary man”. Vapnen syftar på predikstolens givare Johan Pontusson De la Gardie och hans första hustru Catharina Oxenstierna samt andra hustru Görvel Posse.

Altarskåpet på högaltaret tillverkades i Bryssel under början av 1500-talet. I skåpet finns förgyllda skulpturer i praktfulla färger. Ovanför altarskåpet hänger ett triumfkrucifix som är ett svenskt arbete från senare delen av 1400-talet.

Malmkronorna är skänkta av De la Gardie

Det äldsta inventariet i kyrkan är som så ofta dopfunten som är från 1100-talet.  Dopfunten är av sten och består av fot och skål som är halvklotsformade och skiljs åt av en repstav.

Två medeltida skulpturer med bibliska motiv.

De la Gardies gravkor och gravkammare

116366224_2559527674308403_624982148629815204_n

Herkules står staty i en nisch i De la Gardies gravkor. Notera de imponerande vackra valven och utsmyckningen. Skölden snett ovanför herkules är ätten Oxenstiernas vapen.

IMG_2681

Ätten De la Gardies stamtavla

IMG_2688

Detta epitafium är ett gravmonument över Johan Pontusson De la Gardie och hans hustru Katarina Oxenstierna. Begravda är de dock i gravkammaren.

IMG_2690

En korbänk med sju säten är ett svenskt arbete från slutet 1400-talet. Vi var överens om dessa bänkar med stor sannolikhet nyttjades som ätten De la Gardies speciella sittplatser vid besök i mässan.

IMG_2677

Under gravkoret ligger ätten De la Gardies gravkammare med ett stort antal praktfullt utformade kistor.

Runsten U695

IMG_2692

Runsten nr U695 står numera lutad mot kyrkoväggen i hörnet mellan vapenhuset och kyrkan.  Okänd runmästare men en idé som G. lanserade var det kan vara Öpir som ristat i röd sandsten på annat håll. Stenen är sönderslagen som ett resultat ett flertal olika ovardsamma flyttningar och placeringar i kyrkan. Texten som idag är ofullständig lyder i transkribering och översättning: ”… och Sigrid de läto resa stenen efter Olev sin son..”.

VALLBY MEDELTIDSKYRKA I UPPLAND

02 augusti 2020

Vallby kyrka är en kyrka i Uppsala stift. Kyrkan är uppförd på kungsgårdsmark och ligger i Enköpings kommun.

IMG_2657

Vallby kyrka är en långsträckt salkyrka som till största delen är uppförd av gråsten. Kyrkan består av ett långhus med ett kyrktorn i väster, ett vapenhus vid södra sidan och en sakristia vid nordvästra sidan. Både torn och sakristia har tornhuvar. Kyrktornet klättrade vi upp i till lanterninen högst upp.

Det är inte exakt daterat när kyrktornet byggdes . Möjligen under 1400-talet. Tornet har dock byggts före 1637, då en tornspira sattes upp. Tornet byggdes sedan om vid mitten av 1800-talet. År 1741 rappades ytterväggarna, och 1742 rappades och vitmenades interiören. År 1921 restaurerades kyrkan.

Långhusets västra del är kyrkans äldsta del och härstammar från romansk tid (900-1100). Under folkungatiden (1250 – 1389) förlängdes långhuset åt öster till dubbla längden och blev salkyrka. Murarna i den nya delen gjordes smalare och högre än i ursprungliga kyrkan. Vid mitten av 1400-talet fick kyrkorummet kryssvalv av tegel vilket syns på bilden nedan.

IMG_2658

Långhuset med målningarna i koret och predikstolen från 1600-talet och de öppna bänkarna.

Altartavlan har en rikt skuren och förgylld ram. 1740 skänktes den till kyrkan av drottning Ulrika Eleonora.

IMG_2661

I kyrkan finns kalkmålningar i renässansstil utförda omkring 1520 av en okänd mästare. År 1958 togs målningarna fram och konserverades. Målningar finns bevarade i koret och i långhusets östra travé.

IMG_2664

Predikstolen tillverkades 1654, den flyttades 1749 från kyrkans södra till dess norra sida, och ändrades och ommålades i samband med detta.

IMG_2659

Denna dopfuntscuppa är från 1100-talet eller omkring 1200.

IMG_2660

Triumkrucifixet från 1400-talet är upphängt på  nordväggen i koret. På korsets ändplattor finns evangelistsymboler. Tidigare har rödfärgade trådar hängt ned från Kristusfiguren som gestaltat rinnande blod. Trådarna hänger där, ditplacerade senare.  Renässansmålningarna syns ovanför triumfkrucifixet.

Två av kyrkans dörrar, varav den i koppar enligt traditionen kommer från Joar Blås borg Gröneborg i Mälaren. Joar Blå var en riddare och storman i Sverige under första hälften av 1200-talet. Han är känd från Erikskrönikan där han utpekas som initiativtagare till valet av Birger Jarls  minderårige son Valdemar till kung av Svea rike

IMG_2666

Gustaf III:s tal till ständerna efter statskuppen/statsvälvningen eller med Gustaf III:s egna ord ”revolutionen”.

IMG_2667

Deklaration inför Jubelåret 1717. 200 år efter Martin Luthers 1517.

Slutligen avslutas denna exkursionsberättelse med bilder från lanterninen längst upp i kyrktornet. Ett långt klättrande på gamla skrangliga öppna stegar upp till kyrkklockorna och upp över dem.

IMG_2669

Utsikten rakt västerut från lanterninen.

IMG_2668

Gustaf längst upp i lanterninen..


%d bloggare gillar detta: