Archive for the ‘Svensk historia’ Category

BESÖK STRÖMSHOLM OCH VÄSTMANLANDS VACKRA BAROCKSLOTT.

05 juli 2020

Strömsholms barockslott

Västmanlands vackraste pärla, för att inte säga diamant, är Strömholms barockslott. Beläget naturskönt längs Kolbäcksån i Kolbäcks socken, Hallstahammars kommun. Slottet ägs och förvaltas idag av svenska staten.

Ett besök rekommenderas

En stark rekommendation är att besöka slottet – öppettider anges på hemsidan. Vandra i parken som omsluter slottet. Stanna till och beundra välklippta häckar och snörräta rader av perfekt klippta buskar. Vallgravarna utgörs naturligt av Kolbäcksån som omsluter slottet på alla sidor. En magnifik anblick utgör helheten, slottet, parkanläggningen och det forsande vattnet.

Historia

Redan under medeltid fanns en befäst gård som då hette Mölntorp. Gustav Vasa lät på 1550-talet uppföra en kraftig stenborg – sannolikt en typisk vasaborg – på ön i den nedre delen av Kolbäcksån (vilken bildar en naturlig vallgrav). Därmed var grunden lagd till det som idag är Strömsholms slott. Borgen blev änkesäte för drottning Katarina liksom även för drottning Maria Eleonora.

Drottning Hedvig Eleonora fick senare borgen i morgongåva av den store vasakungen Karl X Gustav. Hon lät bygga om den gamla borgen till ett barockslott 1669.

Karl X Gustav är kungen som under Andra kriget mot Danmark med en hel armé tågade över Bälten under det som kallats ”den lilla istiden”.

Ritningarna till Strömsholm gjordes av Nicodemus Tessin d.ä. Slottet stod helt färdigt år 1681. Det är det slott vi kan se idag.

HAGA MEDELTIDSKYRKA OCH ERIK DEN HELIGE

19 juni 2020

Haga medeltidskyrka med en gammal ask i förgrunden. Kyrkan och kyrkogården omgiven att stort antal gamla askar. Haga kyrka är belägen i en magnifik omgivning, högre belägen än det omgivande jordbrukslandskapet.

Haga kyrka tillhör den talrika gruppen små medeltidskyrkor i Uppland av vilka vi har besökt ett stort antal under de senaste två åren. 
Dagens kyrka har ett enskeppigt plan bestående av ett rektangulärt långhus, ett smalare kor med rak avslutning och mot norr en sakristia. Kyrkan är uppförd av gråsten i form av utvald marksten. Västfasadens gavelröste är murad i tegel med blinderingar. Delvis skymda på bilden av askens grenverk.

Vid undersökningar 1974 har konstaterats att den tunnvälvda sakristian är den äldsta delen av kyrkan. Den var sannolikt i sitt första skede fogad till en träkyrka. Anledningen till att man på medeltiden byggde sakristian i sten i anslutning till en träkyrka var att man ville skapa maximalt skydd för värdefulla kyrkoföremål i bl. a silver som förvarades i sakristian. 

Sakristian och koret är äldre än kyrkan i övrigt vilket visar att stenkyrkan tillkommit i etapper under en utdragen byggnadstid. Sannolikt är att den byggts ett stycke in på 1300-talet. Sakristian och koret kan dateras till tiden före 1300-talets mitt, sakristian tidigast till 1200-talets slut, medan långhuset har tillfogats under 1300-talets senare del. Kyrkan har medeltida takstolar som i långhuset är bevarade i ursprungligt skick.

Huvud från medeltida skulptur inmurad på utsidan ovan kyrkans portal. Skulpturen syns också på bilden av kyrkobyggnaden ovan. Gustaf och jag diskuterade vem huvudet skulle kunna förställa. Sonen menade att huvudet liknade skulpturen av Erik den Helige i Gamla Uppsala domkyrka varför det sannolikt är Sankt Erik som huvudet föreställer. Efter mycket sökande i litteraturen hittade jag på RAÄ uppgifter om skulpturen. Där anges att det är Sankt Erik alternativt Sankt Olof. De är enligt RAÄ sannolikt sedan gammalt kyrkans speciella skyddshelgon. Vi stannar med angiven bakgrund för uppfattningen att detta kan vara ett huvud (del av medeltida skulptur) av Erik den Helige. Den har inmurats som exteriör utsmyckning någon gång under åren 1470–1499.

Källa: Riksantikvarieämbetet (RAÄ)

Text o foto. Gustaf o Lennart Waara

HISTORISK EXKURSION TILL SALA OCH HEBY.

27 maj 2020

Rapport från dagens historiska exkursion tillsammans med Gustaf till Sala sockenkyrka, Livstens runristning på kyrkan samt Västerlöfsta kyrka i Heby.

 Sala sockenkyrka.

Kyrkan uppfördes omkring år 1300 och bestod då av ett långhus med ett smalare kor i öster. Vapenhuset vid södra sidan tillkom troligen vid början av 1400-talet, men kan vara samtida med långhuset. I långhuset finns helt eller delvis bevarade medeltida takstolar med stommen efter trätunnvalv bevarat. Taklaget är uppskattningsvis från tidigt 1300-tal. Strax därefter bemålades de nya valven av Albertus Pictor.

Tyvärr medför förekomsten av ett visst klientel att kyrkor inte längre är öppna utan låsta. Vi kunde således varken bese eller fotografera Albertus Pictors magnifka målningar. Vi får passa på någon gång i sommar när kyrkan är öppen i samband med någon förrättning.

I kyrkans sydvästra hörn finns en mycket omtalad och märklig runsten av runmästaren Livsten inmurad.

IMG_2402

Kyrkan sedd från sydväst.

IMG_2407

Kyrkan sedd från entréportalen

IMG_2408

Sala sockenkyrka sedda från syd.

IMG_2398

Kyrkan sedd från öst med de äggklippta tujorna. Himlen bidrar till dramatiken.

IMG_2409

En gammal brunn i kyrkans nordvästra hörn.

 

IMG_2403

En gammal ”insamlingsbössa” för kyrkbesökarnas allmosor.

IMG_2394

En närbild av kyrkans gamla tjärbestrukta takpaneler i trä.

Livstens runsten.

IMG_2397

Den ståtliga runstenen är i liggande ställning inmurad i kyrkans södra vägg, med rotändan vid långhusets sydöstra hörn och med nedre långsidan — alltså stenens vänstra kant — alldeles i markytan.

Runsten har inget kors. Man kan diskutera om stenen verkligen är kristen även om Livsten som runmästare anses ha varit en kristen runristare. Stenen är ristad runt 1150 med +/- 15 år

Inskrift:

+ uisti + yk + alfton + litu + akua + stin + yftir + ulmo + faþur + sen + yk + ulfast + bruþur + sen +

lifsten + risi + runi + þisa +

Viseti ok Halfdan letu haggva stæin æftÍR Holma, fadur sinn, ok Holmfast, brodur sinn. Lifstæinn risti runi þessa.

»Visäte och Halvdan läto hugga stenen efter Holme, sin fader, och efter Holmfast, sin broder. Livsten ristade dessa runor.»

Vad ornamentiken beträffar domineras ristningsytan av det stora fyrfotadjuret med sin påfallande långa hals och sin utdragna, ringlande svans, som löper framåt, mellan bakbenen och tränger mitt igenom rundjurets bål.

I litteraturen anses Livstens konstnärliga »betydelse ligger i att han bevarar det stora runstensdjuret intakt och gör det till centrum»

När runstenarna ristades och restes så var de bemålade. På vissa stenar har man hittat små fragment av färg som gör att man med hjälp av datorn kan visa hur runstenarna såg ut och uppfattades på 1100-1200-talet. Kalle Runristare – en runristare i våra dagar – har datoranimerat Livstens runsten vid Sala sockenkyrka. Så här kan den ha sett ut.

vs29a

Västerlöfsta kyrka i Heby.

IMG_2411

Den nuvarande kyrkan är en senmedeltida salkyrka som består av ett rektangulärt långhus med kyrktorn i väster. Långhuset täcks av ett mansardtak. Kyrktornet kröns av en lanternin med svängda former och tornspira. En 1200-tals dopfunt antyder att en tidigare kyrka har funnits på platsen. Delar av denna ursprungliga kyrka ingår möjligen i nuvarande kyrkobyggnad. I norra utbyggnaden har man funnit äldre medeltida murverk.

Denna 1400-talskyrka är belägen på en höjd. Vi har besökt många landsortskyrkor. Vi var överens om detta är en av de pampigaste vi sett inte minst sett till det höga läget med utsikt över en stor del av omgivningarna. Tyvärr var också denna kyrka låst. Ett besök med bilder över det omgivande landskapet från kyrktornets lanterninen hade varit en upplevelse med guldsmak. Tyvärr får det vänta. Så drabbas vi alla kyrkohistoriskt intresserade av att ett onämnbart klientel gör att man inte kan hålla kyrkorna öppna.

Text och foto

Gustaf och Lennart Waara

 

 

 

 

EN MÄRKLIG UPPLÄNDSK RUNSTEN.

24 april 2020

Rapport från en kort runstensexkursion med Gustaf och mig.

IMG_2266.jpeg

Runstenen U 887 står på en morän-holme i en åker strax norr om vägen mellan Skogstibble och Hagby (väster om Uppsala) Det är en ovanligt stor sten 2.15 meter hög och av en rödaktig granit. Runsten är från 1000-talet. Närmare datering än så är inte möjlig.

Ristningen är djupt och säkert huggen. Inskriften är tydlig och väl bevarad.  Inskriften lyder:

x iokeR x auk x fastkeR x auk x aurikr x litu • rita • sten x yftiR x borkeR – fabur sin frehn selfr • hiok < aurikr x yfti : sin • faþur • runi • þisa • roþi • sa • kuni

IogœÍRR oh FastgœÍRR oh AurihR lein retta stœin œftÍRBor(g)gœÍRR,faðursinnfrœg[a]n. liiogg AurihR œfti[R] sinn faður runi pessa. Radi sa hunni.

»Joger och Fastger och Orik läto uppresa stenen efter Bor(g)ger, sin frejdade fader. Själv högg Orik efter sin fader dessa runor. Tyde den som kan.»

Den avslutande textmeningen är märklig. Vad betyder den? Något dolt budskap i runraden? Eller helt enkelt, tyd runorna den som kan läsa och tyda dem. Antyder väl i så fall att långt ifrån alla kunde läsa och tyda runalfabetet på 1000-talet. Det latinska alfabetet skulle inte på allvar göra entré i Sverige förrän drygt 100 år senare.

Ornamentiken är huggen med stor skicklighet. Det är den enda kända stenen av AurikR/Örik. Stenen är välgjord trots att Örik sannolikt inte var en tränad runristare.  Runstensornamentiken som förekom på den tiden måste ha gjort ett starkt intryck. Örik var, kan man med fog förmoda, konstnärligt lagd eftersom han lyckades producerade detta mästerverk.

Det skriftbärande rundjuret är framställt på stenen på ett vanligt sätt. Detaljerna är elegant utformade med säker rytm, vilket ger ett vackert helhetsintryck. På övre delen av stenen, där man kunnat vänta ett kors, är i stället en vingad drake inkomponerad. Det antyder att stenen är en hednisk runsten. Kristna och hedniska runstenar förekommer parallellt under 1000-talet.

Längst ned på stenen finns en s. k. repstav.

ANUNDS HÖG OCH BADELUNDA KYRKA

21 april 2020

En redovisning av sonen Gustafs och min historiska exkursion till Västerås med fokus på Anundshögen och Badelunda kyrka.

IMG_2217.jpg

Anundshögen sedd från den gamla Eriksgatan.

Anundshög är namnet på en stor gravhög i utkanten av Västerås. Högen är Sveriges största gravhög. En härd under högen i boplatslagret har med C-14 metoden daterats till 210-540 e.Kr vilket enligt Riksantikvarieämbetet innebär att högen troligen kan dateras till folkvandringstid-vikingatid. Högen har ett avplanat krön som skadats av rovgrävning.

Namnet är belagt från medeltiden då högen användes som tingsplats (”Anunda Högh”). Pastor Jonas Holstenius omtalar på 1600-talet att ”Wid thenna högh hafwer fordom tidh warit Tingsplats” vilket framgick av sex bevarade brev hos Bengt Person i Tible från 1355, 1355, 1358, 1391, 1393 och 1437. Johan Peringskjöld utpekade högen som Bröt Anunds grav. Namnet förekommer även förekommer på en runsten på platsen.

IMG_2218.jpg

Framför storhögen har en pampig och märklig runsten rests till minne av ”Heden, Anunds broder”, och det omnämns också att den som gjorde detta också har rest alla andra stenar på platsen. En lång rad stenar resta längs med vägen markerar nämligen Eriksgatan som passerar strax söder om Anundshögen.

Ornamentiken är av märklig och liknar ett antal personer stående på varandra i en romersk port. Det finns inget kors inhugget i runstenen varför vi utgår ifrån att den är hednisk. Både hedniska och kristna runstenar förekommer under 1000-talet. De kristna överväger i antal i Uppland. Den konstnärligt utförda ristningen är signerad av runmästaren Vred. Den historiska informationen om hur delar av Anundshögs området skapats är vidare ovanlig och innehåller mycken information. dessutom var uppenbarligen Folkvid Anunds fader. Frågan är varför det är viktigt att omnämna att Heden för vilken stenen är rest också var broder med Anund. Svaret kan vara att Anund var så känd och mäktig att informationen blir intressant. Anund är kanske liktydig med kungen Bröt-Anund? Är det vad som meddelas på stenen? Dock, måste runstenens Anund vara en annan Anund än Bröt-Anund. Enligt Snorre Sturlasson och Ynglingasagan var Bröt-Anund son till Yngvar som stupade i strid med esterna. Den graven kan vara funnen vid utgrävning i Estland. Se min artikel om detta.

Translittereringnav runraden:

× fulkuiþr × raisti × staina × þasi × ala × at × sun ×× sin × hiþin × bruþur × anutaʀ × uraiþr hik × runaʀ

Normalisering till runsvenska:

Folkviðr ræisti stæina þasi alla at sun sinn Heðin, broður Anundaʀ. Vræiðr hiogg runaʀ.

Översättning till nusvenska:

Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna.

Hela fornminnesområdet där Anundshög ingår i består av tolv gravhögar, tio runda stensättnigar, fem skeppsättningar, 14 resta stenar och en runsten. Enligt vissa teorier har det vid Badelunda funnits ett sekundärt maktcentrum som stått i konflikt med – och slutligen, runt tidpunkten för regionens kristnande, besegrats av – någon starkare maktpol. Kanske kan den maktpolen ha varit Uppsala.

IMG_2212.jpg

Området kring högen undersöktes 2008 med georadar. Undersökningen var inriktad på områdets status som tingsplats. Man fann en 200 m lång rad med igenfyllda hål, två meter djupa och två meter breda. Forskarna tror att det i hålen stått ett 30-tal stora stenar eller stolpar. Raden löper från ett gammalt vadställe snett in mot högen. Än idag kam man se en snörrät rad av stenar som markerar Eriksgatan från vadstället och västerut. Här kom de nyvalde kungen ridande med sitt följe, kungavalet bekräftades på platsen för Västmännens del sannolikt mitt i den stora skeppsättningen.

Klicka på respektive bild så visas den i större och bättre upplösning. Bildarna visar den gamla Eriksgatan med vadstället som på den tiden var en seglingsbar vattenled från Mälaren norrut och en stenrad som visar den gamla Eriksgatan som gick förbi här.

Den kung som ligger i den stora högen Anundshögen är sannolikt Bröt Anund.

Bröt-Anund tillhörde Ynglingaätten vars status som historisk person är omtvistad. Om han har existerat bör han ha verkat under första hälften av 600-talet. Enligt Snorre Sturlason skall han ha härskat i Tiundaland.

Den främsta källan rörande Bröt-Anund (eller ”Bryt-Önund” som han benämns häri) är Snorres ”Ynglingasagan”. Snorre berättar där att Anund var son till kung Yngvar av Ynglingaätten som stupade i kamp med esterna. Efter honom blev Anund kung i Svitjod. Han skall ha hållit fred i Svitjod och blivit mycket rik. Han hämnades sin far i Estland och byggde sedan vidare i Svitjod. Han röjde land och byggde vägar och kallas därför Bröt-Anund (”väg-Anund”). Han hade en kungsgård i varje storbygd (”husby”), men hans eget land var det uppsvenska Tiundaland. Enligt Snorre var Anund en omtyckt kung och det skall ha varit ”god årsväxt” i landet under hans styre.  Han efterträddes av sin son Ingjald Illråde, som blev den siste kungen av ätten. En möjlig historisksanning är att den väldiga Anundshögen är kung Anunds grav.

Badelunda kyrka ligger i Badelunda socken utanför Västerås.

IMG_2226.jpg

De östra delarna av kyrkan är de äldsta, från 1200-talet. Även om koret senare är ombyggt har kyrkan som en av få i Svealandden under tidig medeltid dominerande romanska formen med ett smalare och lägre kor bevarat. Sakristian och vapenhus är också medeltida. Det finns bevarade medeltida takstolar i långhuset, södra vapenhuset och i sakristian. Träslagen är gran och ek. En äldre och ursprunglig takkonstruktion med bindbjälkar och korsande stödben har funnits i långhus och sakristia.

I klockstapeln finns återanvända medeltida brädor och golvplank med den medeltida tekniken sprättäljning. I grunden påminner konstruktionen om en medeltida tornstapel.

Den nuvarande kyrkan uppfördes troligtvis under andra halvan av 1200-talet och var då betydligt mindre än den nuvarande. Dendrodatering av virkesdelar i långhuset och korets taklag visar att det restes mellan 1228-1242.

IMG_2227.jpg

Till kyrkans äldsta delar hör den östra halvan av långhuset samt delar av koret, som från början var smalare och lägre. På 1300-talet byggdes sakristian, och vapenhuset under första delen av 1400-talet. Innertakets tegelvalv tillkom senare under samma århundrade.

Anundshög hade en betydande roll som tingsplats fram till 1450-talet, då denna flyttades till Badelunda kyrka.

IMG_2230.jpg

År 1912 hittade man spår efter kalkmålningar i vapenhuset, men de togs fram och konserverades först 1959-1960, av Nils Källe. En del av målningarna är daterade till 1540-talet och är tillskrivna Urian Olofssonmedan andra har tillkommit redan på 1400-talet och föreslagits vara av Albertus Pictor Bland motiven finns änglar med Kristus pinoredskap, Guds hand i himlen med solen och månen, Kristus på korset och tre djävlar, varav en håller i ett horn och en rider på en kvinna. Om resten av kyrkan har blivit målad under medeltiden eller 1500-talet är okänt.

IMG_2233.jpg

Äldsta föremålet är ett triumfkrucifix, tillverkat i Mälardalen på 1300-talet. 1929 sattes krucifixet upp på sin ursprungliga plats, i triumfbågen, mellan långhusetoch koret, efter att ha varit undanlagt på kyrkans vind i några decennier.

IMG_2232.jpg

Predikstolen är byggd 1655 av Israel Snickare i Västerås. Den skänktes till kyrkan av Nicolaus Johannis Rudbeckius och har skulpturer föreställande Kristus och evangelisterna .

Dopfunten är tillverkad av täljsten och sandsten och har en åttasidig dopskål. Den skänktes till kyrkan av kyrkoherde Fredrik Arfwedsson 1892.

IMG_2235.jpg

I gravkoret finns de flesta av kyrkans totalt 21 begravningsvapen efter bl.a. ätten Horn.

IMG_2236.jpg

Barockskulptiurerna som står på vardera sidan om altaret föreställer Matteus och Johannes och köptes av kyrkan 1702. Tillsammans med en skulptur av Kristus med pinoredskap som i dag står i gravkoret har de tillhört en tidigare altaruppsats. Möjligen är alla tillverkade av Kaspar Schröder, men även Burchard Precht har föreslagits.

Kyrkan sedd från öst. Till vänster Horns gravkor från 1600-talet. Till höger sakristian samt den östra delen av kyrkan koret. De äldsta delarna från 1200-talet

 

 

 

HÅTUNA KYRKA.

13 april 2020

Håtuna är ett bekant namn för alla som haft förmånen att läsa Historia i skolan. Det var i en annan tid, långt tillbaka, vi som är äldre minns den, när skolan var skola och innan den blev indoktrineringsanstalt för genustänkande, feminism och mångfaldskultur för att inte nämna än värre riktningar.

IMG_2178.jpeg

Sonen och jag besökte häromdagen, i en av våra historiska exkursioner, Håtuna kyrka i Uppland. Uppland var tidigt i historien centrum för det Svea rike som skapades på 1200-talet av Jarlen Birger Magnusson och som hans söner och sonsöner fortsatte under 1300-talet.

Denna text avser att beskriva Håtuna medeltidskyrka men först en expose kring orten Håtuna och begreppet Håtunaleken.

Vad som hände finns beskrivet i Erikskrönikan, sannolikt skriven på 1320-talet, alltså tidsmässigt nära inpå de händelser som vi relaterar här.

Håtunaleken

Erikskrönikans berättar hur Håtunaleken utspelade sig. Enligt krönikan inleds händelserna den 29 september 1306, då hertig Erik och hertig Valdemar anlände från en bröllopsfest i Bjälbo (Bjälboättens/Folkungaättens maktcentrum) till kung Birger Magnusson på hans kungsgård Håtuna vid Mälaren. Kung Birger Magnusson var son till kung Magnus ladulås och sonson till den store Jarlen Birger Magnusson.

Under medeltiden hade kungsgården och Håtuna kyrka förbindelse med Mälaren då Håtunaviken sträckte sig längre upp. Idag finns inga synliga rester/runier av den medeltida kungsgården.

Kungen Birger Magnusson togs emot enligt protokollet. Hertigarna och Birgers bröder planerade dock ett försåt. I hemlighet väpnade sig nämligen hertigarnas män, och då kvällen kom tillfångatog de på hertigarnas befallning både Birger och hans drottning. Hertigarna förde först Birger till Stockholm, men släpptes där inte in av det Birger-trogna borgerskapet. Valdemar och Erik tog därför Birger till Nyköping för att där låta honom fängslas. Birger hölls fången till dess att han lovade att dela det dåvarande Sverige med Valdemar och Erik. Han släpptes fri efter att han förlorat två tredjedelar av riket till sina bröder. Det är dessa händelser som är kända i historien som Håtunaleken.

Nyköpings gästabud

Hertig Erik tog makten i Sverige. Stridigheter med Danmark och Norge tvingade dock fram att Birger släpptes ur Nyköpingshus efter två års fångenskap.

Under omkring tio år höll sedan bröderna fred med Birger. Håtunaleken fick slutligen 1317–1318 sin dramatiska upplösning vid Nyköpings gästabud.

År 1317 bjöd Birger sina bröder till gästabud vid Nyköpingshus med ymnigt med mat och vin. Bröderna Valdemar och Erik blev druckna. Med orden, ”Minnes I Håtunaleken?” stormade Birger på natten in till hertigarna och fängslade dem. Hertigarna kom aldrig därifrån med livet. Innan Birger lämnade Nyköpingshus låste han dock fängelset där hertigarna satt, och kastade enligt krönikan nyckeln i den djupa strömmen. De svalt ihjäl i fängelsehålan.

Håtuna kyrka

IMG_2174.jpeg

Nuvarande kyrkobyggnad är en stor och rymlig salkyrka med murar av gråsten och tegel. Långhuset och det lika höga och breda koret har ett sadeltak.

IMG_2175.jpeg

Troligen var den första kyrkan i Håtuna en träkyrka byggd runt 1100. Senare under 1100-talet byggdes en liten kyrka av av gråsten i romansk stil. Av denna kom kyrktornet och murpartier i nordvästra hörnet att ingå i nuvarande kyrkobyggnad som tillkom vid en genomgripande ombyggnad under 1300-talets början. Tornspiran blåste ner år 1700 och byggdes aldrig upp igen.

IMG_2181 2.jpeg

Den skadade runstenen från 1000-talet på bilden lades en gång i tiden som tröskel till kyrkan. I slutet av 1800-talet placerades den på sin nuvarande plats. Den kraftigt stympade stenen och texten lyder: ” .. ger lät göra dessa märken och Sigfus, efter …sin broder”.

Vår misstanke är att det var en hednisk sten och man vid kyrkobygget vanhedrade den gamla religionen genom att lägga runstenen som tröskelsten.

Dock, runor levde vid sidan av latinsk skrift kvar långt in i 1800-talet på samma sätt som hedniska riter och föreställningar kan spåras ända fram till det begynnande 1900-talet.

GRÄNSEN MELLAN FJÄRDHUNDRALAND OCH VÄSTMÄNNENS LAND.

17 mars 2020

Några bilder och kommentarer från dagens exkursion med Gustaf till de gamla gränsområdena mellan Fjärdhundraland (ett av tre folkland som senare i historien blev Uppland) och Västmanland. Västmanland eller ”västmännens land” har fått sitt namn i geografisk jämförelse med Uppland, som var en huvudbygd under järnåldern.

Kung Östens hög är en gravhög från järnåldern. Den är belägen i Östanbro socken i östra delen av Västerås kommun. Högen ligger strax söder om nuvarande E18 vid Sagån och gränsar till Enköpings kommun. Den är fem meter hög och 60 meter i diameter och en av de största storhögarna i Västmanland. Högen kan vara samtida med Anundshög, efter Kung Bröt-Anund, i Västerås. Kung Bröt-Anund fick namnet för att bröt nya vägar och byggde broar.

På andra sidan gränsen Sagån i Fjärdhundraland ligger kung Skutes hög.

Skutes hög-.jpg

Bilden visar kung Skutes hög i förgrunden med Östens hög i bakgrunden. Östens hög ligger i Västmanland på andra sidan Sagån.

Här ligger den forna Eriksgatans vattenövergång, Östens bro.  I Upplandslagen stadgas att vid Östens bro på gränsen mellan Västmanland och Uppland skulle västmanlänningarna och upplänningarna mötas. När en ny kung red sin Eriksgata skulle västmännen följa honom till Östens bro, där upplänningarna skulle möta och överta ansvaret. ”Kung Östens hög” och ”Kung Skutes hög” ligger på vardera sidan om gränsen vid den gamla färdvägen. Förbindelsen var en av landets viktigaste och för brounderhållet ansvarade flera hundaren.

Näs fornborg nordost om Näs by, är belägen på toppen av en ca 30 m hög bergbrant. Den har manshöga murar med lodräta ytter- och innersidor och en ingång i norr. Utsikten över Sagån mot upplandssidan är anslående.

Fornborgar har historiskt varit platser för tillflykt vid orostider och har sannolikt också varit bevakningsplatser vid farleder. Det är tydligt i fallet med Näsborgen högt ovan Sagån. Fientliga farkoster hade ingen möjlighet att segla uppför Sagån och passera Näsborgen utan att stoppas. Ibland var borgar befästa gårdsanläggningar. I fallet med Näsborgen är det dock osannolikt att den varit en befäst gårdsanläggning med tanke på den ojämna topografin inne i borgen.

Denna borg liksom de flesta har anlagts under järnålder.

Fornborgar har anlagts på lätt försvarade höjder och med branta stup åt ett eller flera håll. Det var lättförsvarade åt den branta sidan, som i fallet med Näsborgen, vilket var den mest sannolika anfallsriktningen från båtar som kom uppströms Sagån.

Borgarna har mäktiga stenmurar som numera är raserade. Markerade ingångar kan ofta ses. På de mäktiga stenmurarna kan träpalissader varit uppförda för att ytterligare förstärka försvaret av borgen.

 

IMG_2130.jpg

På Näs-borg kan man av dess ruiner se att den varit mycket väl befäst. Enligt en gammal berättelse har ”en  konung Torborg (måhända uppslakonungen Eriks dotter) haft sitt säte och vid striden med västgötakonunegne Götriks son Rolf flytt härifrån och till Ulleråker i Simtuna socken. Varest hon sedan utstod en svår belägring”. O Grau 1754.

Text och bilder; Gustaf och Lennart Waara

 

 

 

 

SVENSKA UPPFINNINGAR, UPPTÄCKTER OCH EN KULTUR KANON

15 februari 2020

SVENSKA UPPFINNINGAR I URVAL

Aga-fyren (solventilen), kylskåpet, respiratorn, Bluetooth, Lidokain, Xylokain, blåslampan, bultsaxen, fotogenköket, frigolit, gaffelpärmen, uttagsautomaten, propellern, säkerhetsbältet, sparkstöttingen, STDMA (Håkan Lanz), Celcius-skalan, trefassystemet, torkad mjölk, datormusen, sulfitprocessen, kulsprutan, geodimetern, bläckstråleskrivaren, dynamon, vattenrenaren, kolsyrat vatten, laddningsbart batteri, mek. räknemaskinen, datorgrafik, autom. svetshjälm, färgklämman (stöldskydd), Genotrpin, Losec, sänkan-mätning/Triomix, nikotintuggummi, Metro-tidningen, C-pen, AAC (ljudkomprimering), solljusrening av vatten, Kazaa, human proteinkarta, Powertrekk (laddare, vatten), ekokardiografi (ultraljudet), luftkuddegräsklipparen, dialysapparaten, AXE-växeln och MD110, helt digital växel (Ericsson), smörgåsbordet, kardanknuten, potatisbrännvin, Bessemer-metoden, Mitis-processen, tumstocken, telefonluren, tändsticksmaskinen, mjölkmaskinen, elsvetsning, AGA-massan, klippljusapparaten (Dahlén), Coca-Cola-flaskan, klädgalgen, syntetiskt lim, ultracentrifugen, Kanthal,(stålleg.), Volvo, jonventilen (likström), AGA-spisen, spinnrullen, Salazopyrin, skifferolja (metod, utvinning), enögd spegelreflexkamera, SAAB, Wettextrasan, vindpilen, baklastaren, hjärt-lungmaskinen, titanskruven, potatisskalaren, konstgjord diamant, kobra-telefonen, Thorsman-pluggen, L-dopa (Parkinson), fluortandkrämen, Gel-filtrering, rullbältet, bilbarnstol (bakåtv.), torn-kranen, Mecanum-hjulet, Bankomat, bergvärme, gamma-kniven, Genotropin, NMT och GSM (mobiltel.-sys.), Gynokularet, skiftnyckeln, säkerhetständstickan, dynamiten, kullagret, Spotify (musik streaming), Skype, Ikea (flata paket och gör-det-själv), Tetrapak, blixtlåset…….. m.fl. !!!

PERIODISKA SYSTEMET

Med flaggor utmärks vilka länder som först identifierat och beskrivit  de olika grundämnena. Sett till per capita är Sverige i särklass.

86721997_3296329297062198_2513288306112856064_n.jpg

EN SVENSK  KULTUR KANON I URVAL

Ekonomisk vetenskap:
Gunnar Myrdal
Stockholmsskolan (Knut Wicksell, Karin Kock, Bertil Ohlin, Erik Lundberg, Ingvar Svennilson)
Assar Lindbäck
Eli F. Heckscher

Företag i världsklass:
Volvo
Saab (personbil)
Scania-Vabis
Bofors
Saab (flygplan)
Alfa Laval
Electrolux
Atlas Copco
SKF
ASEA
IKEA
HM

Tonsättare:
Hugo Alfven
Wilhelm Peterson-Berger
Ture Rangström
Wilhelm Stenhammar

Författare:
Erik Gustaf Geijer
Esaias Tegnér
Werner von Heidenstam
Axel Karlfeldt
Jonas Love Almqvist
Selma Lagerlöf
August Strindberg
Ellen Key
Astrid Lindgren
Gustaf Fröding
Carl Michael Bellman

Målare:
Anders Zorn
Carl Larsson
Bruno Liljefors
Richard Bergh
Eugene Jansson
Sigrid Hjertén

Sångare:
Jenny Lind
Jussi Björling
Birgit Nilsson

Uppfinnare/vetenskapsmän:
Carl von Linné
Carl Wilhelm Scheele
Anders Ångström
Alfred Nobel
John Eriksson
Johan Petter Johansson
Carl Edvard Johansson
Gustaf de Laval
Baltzar von Platen
Christopher Polhem
Anders Celsius
Gustaf Dahlén
Victor Hasselblad
The Svedberg
Ruben Rausing
Håkan Lans

I världen:
Dag Hammarskjöld
Alva Myrdal
Karl XII
Gustav II Adolf
Sven Hedin

Religiösa ledare och mystiker:
Nathan Söderblom
Dag Hammarskjöld

 

 

 

EKOTEMPLET I SÖDERFORS

06 februari 2020

Ekotempel

I samband med en affärsresa till Söderfors besökte Gustaf och jag Ekotemplet i den engelska parken vid Dalälven. År  1795 byggdes, med Theseustemplet i Aten som förebild, det grekiska tempel som fortfarande ger parken en andligt upphöjd karaktär. Templets intryck – ses från vägen – är helt enkelt ett magnifikt inslag i den engelska parken vid Daläven. Templet stod färdigt år 1797. Templet renoverades sedan 1803-04. Templet blev stilrenare och långsiktigt hållbarare eftersom man bytte de tidigare pelarna av trä mot kolonner i putsat tegel. Valven är fortfarande byggda i trä.

Ett ekotempel är en mindre fristående byggnad med tak som bärs upp av pelare alternativt kolonner. Byggnaden är ofta ett arkitektoniskt inslag i engelska trädgårdar och i engelska landsortsparker. De fungerade som uterum för samvaro och måltider. De utgör ett intagande och vackert blickfång. Förledet eko kommer av att byggnadstypen med det kupolformade taket gav en viss ekoeffekt.

HISTORISK EXKURSION I NÄRKE – Mullhyttans kvarn, Tångeråsa och Knista kyrkor.

17 november 2019

En redovisning i bild och text av min och sonens exkursion i det medeltida Närke (undantag Mullhyttans kvarn som är av betydligt senare datum).

MULLHYTTANS KVARN

Mullhyttans vattenkvarn (3)

Mullhyttans kvarn var igång i början av 1850-talet. Det är ett unikt brukshistoriskt monument med alla gamla kvarnmaskiner bevarade och fungerande. Verksamheten var igång fram till 1963.

Från början drevs kvarnen av ett vattenhjul som i slutet av 1800-talet ersattes av två vattenturbiner. De rostiga lämningarna av en av dem ligger vid kvarnens norra gavel (syns på bilden). Idag drivs ett av stenparen av ett vattenhjul och det andra paret av en el-motor.

En kvarnsten väger 800 kg och roterar med 90 varv i minuten. Den mal ca 70 kg mjöl i timmen.

Mullhyttans vattenkvarn (1)

Vattenhjulet på bilden är ett överfallshjul med 20 skovlar och väger 700 kg.


Vattnet till hjulet kommer via rännan på bilden. Vi tillräckligt vattenpåsläpp från dammen utvecklar vattenhjulet mellan 5 och 10 hk.

Mullhyttans vattenkvarn (4)

Mullhyttans Bygdeförening äger och sköter kvarnen. Än idag mals årligen närmare 2 ton ekologisk vete och råg i kvarnen.

 

TÅNGERÅSA TRÄKYRKA.

Tångeråsa kyrka är en av Sveriges bäst bevarade medeltida timmerkyrkor och en av de äldsta träkyrkorna i världen. I Sverige finns bara två äldre medeltida träkyrkor. Den ena i Närke och den andra i Västergötland.

Kyrkans äldsta del är koret som uppfördes i slutet av 1290-talet. Långhuset tillkom på 1340-talet. I sin nuvarande form består träkyrkan av långhus med långt kor i öster och ett litet vapenhus i väster.

Alla byggnadsdelar har sadeltak som är täckta med spån. Ytterväggarna är täckta av tjärad spån.

Tångeråsa kyrka (4)

De äldsta delarna har spån och grundtimmer från 1290-talet

Tångeråsa kyrka (5)

En arkitektoniskt mycket vacker klockstapel av trä är byggd 1659 och har elektrisk klockringning installerad sedan 1971. I klockstapeln hänger en av Närkes största medeltida kyrkklockor (gjuten någon gång mellan 1480 och 1495) och tilldelad kyrkan på befallning av biskop Kort Rogge. I stapeln hänger även en mindre klocka. Enligt en inskription på klockan är den gjuten 1703.

Tångeråsa kyrka (2)

Två medeltida glasmålningar är från 1300-talet. En av dem syns på bilden. Fotot taget utifrån eftersom kyrkan – i likhet med alla kyrkor numera – hålls låst. Den som undrar varför kan nog efter lite funderande gissa anledningen till denna förändring.
KNISTA KYRKA

Knista kyrka (3)

 

Knista kyrka är i sina äldre delar Närkes äldsta kyrka. I sin nuvarande form består kyrkan av rektangulärt långhus med ett bredare, tresidigt kor i öster. Vid kyrkans norra sida finns sakristian och en förrådstillbyggnad. Vid långhusets västra kortsida finns kyrktornet. Långhus, sakristia, kor och förrådsbyggnad har sadeltak som är klädda med kopparplåt.

Knista kyrka (2)
Tornet har en kopparklädd huv som kröns med förgyllt kors på kula. Kyrkans äldsta delar, tornet och långhuset anses härstamma från senare delen av 1100-talet. Någon gång från mitten av 1300-talet till mitten av 1500-talet breddades koret och kyrkan förvandlades till en salkyrka. Någon gång under samma period uppfördes sakristian.

Knista kyrka

Stocken på bilden i den äldsta delen av kyrkan kan mycket väl vid en dendrokonologisk utredning visa sig vara från 1100-talet.

Knista kyrka (1)
En äldre kyrkport numera igensatt. Inskriptioner som inte går att läsa finns som en tympanon över den igensatta porten.


%d bloggare gillar detta: