lennart waaras blogg

PREAMBEL

Under en tid har jag ägnat mig åt läsning kring det gustavianska 1700-talet. Jag kom därvid att fastna inte bara för den lysande intelligenta kung Gustav III utan fast mer för den märkliga skepnad som var Gustav IV Adolf. Det är en oerhört sorglig historia från konception, födelse, uppväxt, avsatt kung och ett avslut vandrande genom Europa i armod och elände.

Porträttet av Gustav IV Adolf är målat år 1809 av Per Krafft d.y.

Under läsningen kom också frågan upp om Gustav III:s släktskap med Vasa-ätten. Jag har vidare ibland funderat över eventuellt släktskap mellan de senare Bernadotterna och Vasa-ätten. Jag kände ett behov av att klara ut dessa frågor, vilket är den personliga bakgrunden till denna längre text.

GUSTAV III

Gustav III hänvisade ofta enligt samtida berättelser med stolthet till anor från Vasa-ätten. Hans stora kungliga förebild och hjälte var Lejonet från Norden Gustav II Adolf. På teckningen nedan pekar Gustav III menande på Gustav II Adolfs byst för kronprins Gustav Adolf. Teckningen är gjord av Johan Tobias Sergel.

Gustav III var faktiskt Vasa-ättling även om han tillhörde den Holstein-Gottorpska ätten. Genom sin far, kung Adolf Fredrik, härstammade han från Vasaätten och Gustav Vasa.

SLÄKTLINJEN FRÅN GUSTAV VASA

Släktlinjen från Gustav Vasa till Gustav III i rakt nedstigande led:

• Gustav Vasa 
• Karl IX (Gustav Vasas son)
• Katarina Karlsdotter Vasa (Karl IX:s dotter, gift med Johan Kasimir av Zweibrücken)
• Christina Magdalena av Pfalz-Zweibrücken (Syster till kung Karl X Gustav)
• Fredrik VII av Baden-Durlach (Hennes son)
• Albertina Fredrika av Baden-Durlach (Hans dotter)
• Adolf Fredrik (Hennes son, kung av Sverige och Gustav III:s far)
• Gustav III

Även på mödernet fanns släktskap genom att Gustav III:s mor drottning Lovisa Ulrika av Preussen också hade Vasablod i ådrorna via ingifta tyska fursteätter.

RYKTEN OM AVKOMMAN GUSTAV ADOLF 

Kungen Gustav III och drottningen Sofia Magdalena hade enligt samtida och samstämmiga redogörelser till en början ett avmätt, kyligt och relationslöst äktenskap utan närmare fysiskt känsloliv. 

Hovstallmästare Adolf Fredrik Munck skulle komma att få en speciell medlande uppgift mellan Gustav III och drottning Sofia Magdalena.

Efter nio års barnlöshet (orsak självfallen avsaknad av sexuell attraktion och aktivitet) bad kungen hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck aktivt om hjälp för att få instruktioner och vägledning om det äktenskapliga samlivet. 

Problemen med både Gustaf III och hans gemål var att de alldeles uppenbart var sexuellt naiva och okunniga vilket medförde stora svårigheter vid deras första aktiva försök att skaffa en kunglig arvinge. Hovstallmästaren A.F. Munck ombads av Gustav III att vara behjälplig. Trots stor tvekan kände A.F. Munck sig tvingad att följa kungens önskan och order. 

Gustaf III (som dessutom enligt Munck hade problem med trång förhud) meddelade Munck efter första försöket med drottningen, liksom efter flera senare försök, att han som han själv sade ”inte hittade något riktigt hål”.

Drottning gavs, av Munck via närvarande hovdamer, rådet att visa kungen hur och var. Blygsel från båda försvårade konkret kommunikationen under försöken. Först efter den nionde nattens försök, med råd och hjälp av Munck som alltid väntade i rummet intill, fullbordades äktenskapet. 

Efter mycken vånda med både praktiska och känslomässiga svårigheter blev drottningen ändock gravid. Sofia Magdalena födde en son, den blivande kung Gustav IV Adolf.

A.F. Muncks närmast plågsamt explicita och detaljrika berättelse om händelserna finns nerskriven av Munck själv och överlämnades i skrift till Gustav IV Adolf och finns idag bevarad i en bevittnad avskrift i Riksarkivet.

Självfallet kom kungens och drottningens svårigheter och A.F. Muncks roll att spridas inom hovet, vilket gav upphov till allehanda slidder och sladder som också nådde offentligheten. Gustav III:s fiender var inte sena att utnyttja det farligt giftiga skvallret (som det senare skulle komma att visa sig).

I en slipprig teckning som nådde ut till allmänheten har Carl August Ehrensvärd elakt illustrerat händelsen för att skandalisera både Munck, kungen och drottningen. Den föll populasen i smaken och tjänade Gustaf III:s fiender väl.

Kungens politiska motståndare drog sig således inte i pågående maktkamper för att använda politiskt skvaller och slipprigt förtal som medel emot Gustav III. Till och med hans egen mor den maktlystna och härskarbegivna änkedrottningen Lovisa Ulrika, utnyttjade situationen i sitt hat mot den sittande drottningen Sofia Magdalena genom att uppmuntra falska rykten om att det i själva verket var Munck som var far.

Vad man i skvallret glömmer är att kungaparet fyra år senare (1782) fick ytterligare en son, Karl Gustav. Hans börd ifrågasattes aldrig av samtiden vilket bevisar att Gustav III faktiskt var fertil och förmögen att befrukta drottningen.

Det finns mig veterligt inget DNA-test som skulle kunna bekräfta (eller avfärda) faderskapet mellan Gustav III och Gustav IV Adolf. 

Det har inte genomförts någon genetisk undersökning för att bestämma Gustav IV Adolfs börd. Varför inte? Av hänsyn till Napoleons marskalk som valdes till regent i Sverige? Vill man behålla och bevara ett litet tvivel på äkta börd för att legitimera Bernadotte ätten?

För ett entydigt vetenskapligt belägg måste forskare göra följande: Extrahera Y-DNA från kvarlevorna av Gustav III (eller hans bror Karl XIII:s linje) för att jämföra med Y-DNA från Gustav IV Adolf som ligger begravd i Riddarholmskyrkan) eller någon av hans agnatiska (manliga) ättlingar.

Historiker betraktar dock idag sliddret och sladdret om hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck som kungens biologiska far som motbevisat av alla viktiga källor. Bland många andra skriver Dick Harrison ”Avlandet av Gustav IV Adolf är påfallande väldokumenterat, och det finns inget, eller ytterst litet, utrymme för tvivel om faderskapet”.

GUSTAV IV ADOLF

Gustav IV Adolf var som en historiker skriver ”född under en olycklig stjärna”. Det är faktiskt milt uttryckt. 

Inte minst förtalet om hans födsel och börd kom att förgifta hans liv och följa honom som en obehaglig skugga genom livet. Historikernas skildringar av den gustavianska tiden, enkannerligen Gustav IV Adolfs liv är sorgliga och förskräckande kapitel i svensk historia, från konception, födelse, livet som ung pojke och man, senare av adeln och ämbetsmännen ifrågasatt kung, förnedrande bortkuppad och slutligen av riksdagen avsatt (inklusive tronföljare och familj) efter förlusten av Finland 1809. 

Den avsatte kungens liv fortsatte i exil i en tillvaro av vandringar runt i Europa, utfattig och luggsliten. Han kallade sig överste Gustafsson. Gustav IV Adolf/överste Gustafsson slutade sitt liv försupen boende på Värdshuset Zum weissen Rössli i S:t Gallen.

I historieskrivningen har Gustav IV Adolfs fortsatta liv ibland beskrivits onödigt pejorativt. Ett citat illustrerar, Sten Carlsson, professor i historia, från volym två av Carlsson/Roséns ”Svensk historia” skriver: ”I landsflykten, som tillbragtes under resor, främst i Schweiz, Tyskland och Nederländerna, brast det tunna skal av stel korrekthet, bakom vilket han tidigare förskansat sig (förvånar det verkligen någon, min kommentar).  Han blev bisarr och excentrisk, sysslade med korstågsplaner och allehanda politiska hugskott; märkligt är, att han 1812 gick över till Napoleons sympatisörer. Samma år skilde han sig från sin gemål; hans privata liv kännetecknades av patologisk kverulans, alkoholmissbruk och enkla erotiska äventyr. Kungatiteln bortlade han genast och kallade sig från 1817 överste Gustafsson. Under detta namn utgav han flera politiska pamfletter, delvis av memoarkaraktär.”

Är det denna typ av skrivningar hos svenska historiker under decennier och sekler som utgjort underlagd för uppfattningar och diskussioner bland Bernadottska medlemmar om den egna legitima kungliga härligheten och den gustavianska illegitima motsatsen.

Teckning av Emil Rittmeyer ca 1833-37

Som ung pojke hade Gustav IV Adolf aldrig några jämnåriga lekkamrater. Kavaljererna och pagerna vid hovet var hans enda kamrater. Hans lärare och ansvarig från treårsåldern var riksrådet Fredrik Sparre, ”hovets ärkepedant” som inte hade det minsta sinne och förståelse för ett barns behov av ömhet och lekfullhet.

Till och med när Gustav IV Adolf arresterades1809 och avsattes försökte kungen naturligen rädda sonens arvsrätt till kronan. Kuppmakarna och riksdagen drog sig inte för att utnyttja det skamliga oäkta kortet och mot bättre vetande ifrågasätta hans börd genom att hota med att öppna process om Gustav IV Adolfs rätta börd. 

Historieprofessorn Sten Carlsson skriver till och med i del 8 av det tio volymer breda och omfattande verket ”Den svenska historien”: ”Det underförstods (av kuppmakarna och riksdagen, min anmärkning) att hela Gustav IV Adolfs familj var diskvalificerad på grund av sin förmenta härstamning från hovstallmästare Munck”. 

Det är självfallet en opportun maktpolitisk konstruktion från kuppmakarna och deras anhängare inför beslutet att fråntaga Gustav IV Adolf och hans son arvsrätten och skicka hela familjen i exil. Huruvida det finns historiska belägg för att maktgruppen verkligen resonerade som påstås har jag inte undersökt. Finns det källor bakom Sten Carlssons påstående? I detta ljus blir statskuppen och avvisandet av Gustav IV Adolfs son som tronarvinge en än märkligare för att inte säga skamlig åtgärd som underbyggs och motiveras av och med falska rykten.

Den lilla gruppen kuppmakare kände och var vid den aktuella tidpunkten välbekanta med rapporter och beskrivningar vilka intygade och klargjorde att Gustav IV Adolf med all sannolikhet var Gustav III:s äkta son.

Statskuppen 1809 av en mycket liten grupp adelsmän och militärer, liksom riksdagens avsättning och dess konsekvenser är i dagens ljus en skammens berättelse och en skammens åtgärd av landets yppersta makthavare. 

STATSKUPPEN, RIKSDAGENS BESLUT OCH

VARFÖR HELA ÄTTEN FRÅNTOGS TRONFÖLJDEN

Efter det katastrofala finska kriget 1808–1809, där Sverige förlorade den östra rikshalvan Finland till Ryssland genomfördes paradoxalt en svensk statskupp mot den legitima kungen Gustav IV Adolf ledd av en mycket liten grupp militär. 

En starkt bidragande orsak till förlusten av Finland 1809, om än inte alls den enda, var en förrädisk konteramiral med Svärdsorden, Johanniterorden m.m. Carl Olov Cronstedt som överlämnade Sveaborg den 3 maj 1808 med 7 000 soldater, 2000 kanoner, vapen, ammunition, förnödenheter samt skärgårdsflottans 110 skepp till den ryske befälhavaren general Friedrich Wilhelm von Buxhoevden, Den svenska historiens värsta landsförräderi.

Förlusten av Finland, vår östra rikshalva, kan svårligen lastas Gustav IV Adolf. Ansvaret faller snarare på ämbetsmännen i rikets ledning. Kungen kan möjligen anklagas för att inte ville ingå i fredsförhandlingar med Ryssland utan fortsätta kampen om Finland.

Efter statskuppen, inledningsvis av en mycket begränsad grupp adelsmän och militärer, förklarade riksdagen (tveksamma och motsträviga stånd hotades och tvingades till enhällighet) den 10 maj 1809 att kungen och alla hans framtida arvingar för evigt hade förlorat rätten till Sveriges krona. Något bredare folkligt missnöje med kungen förelåg inte. Gustav IV Adolfs son, kronprins Gustav, fick aldrig bli kung eftersom riksdagen formellt fråntog hela kungafamiljen rätten till den svenska tronen. 

Den svenska riksdagen, adeln och militären hade dock inga problem med konsekvenserna av sitt ohemula tilltag. Den är en historia som inte diskuteras över hövan i litteraturen. Möjligen av hänsyn till Bernadotte-ätten som saknade kungliga förfäder.                

Hela den avsatta kungafamiljen tvingades lämna landet i slutet av 1809. Sonen Gustav levde resten av sitt liv i exil i Europa under titeln ”Prinsen av Vasa”. Mer om det längre fram.

Det fanns flera samverkande politiska orsaker till att sonen och hela ätten fråntogs tronföljden. De huvudsakliga skälen beskrivs nedan, sådana de kan utläsas av den historiska litteraturen. 

Rädslan för kungens kommande hämnd

De adelsmän och officerare som ledde statskuppen mot Gustav IV Adolf var livrädda för den tioåriga kronprinsen och vad han skulle göra som vuxen och vorden kung. De vågade helt enkelt inte låta kronprinsen ärva tronen. De var djupt oroade och fruktade att sonen skulle utkräva hämnd på de personer som hade störtat och fängslat hans far. De ville till och med, med en författningsändring skydda sig mot framtida efterräkningar.

Kuppmakarna hade sannolikt i minne kungamördaren Anckarströms öde med tredubbel offentlig spöslitning (hudstrykning kallad), avhuggning av höger hand och huvud samt kroppen delad och lagd på stegel. Det var en brutal tid och brottsliga hanterades med mycket hårt regemente.

En napoleonsk militär valdes som tronföljare

För att säkra stabilitet och tronföljd erbjöds kronan till Gustav IV Adolfs farbror Karl, som blev kung Karl XIII. Eftersom Karl XIII saknade egna biologiska barn tvingades riksdagen att söka en ny tronföljare vilket innebar att maktgrupperingarna kunde välja en tronföljare utifrån. Man sökte i Frankrike och kontaktade Napoleon.

Kronprins Gustav var medvetet avpolletterad. 

Maktgrupperna och riksdagen valde en fransman nämligen Napoleons marskalk Jean Baptiste Bernadotte till blivande kung av Sverige (senare kallad Karl XIV Johan). Därför sitter Sverige idag med Bernadotte-familjen utgörande ett svenskt kungahus, nåja fransksvenskt.

KRONPRINS GUSTAV

Gustav III:s sonson ”kronprins Gustav” son till den avsatte Gustav IV Adolf, antog senare i österrikisk exil den officiella titeln Prinsen av Vasa bland annat för att markera och påminna om familjens historiska härstamning från den stora svenska kungalinjen. Det fanns dock ytterligare en orsak.

Napoleons marskalk som valts till tronföljare tvingade arvprinsen Gustav att avstå från sin titel som ”svensk arvprins”. Han kände eller inbillade sig kanske att det kunde föreligga ett potentiellt hot mot hans tron från en till Europa landsförvisad ”arvprins”. Arvprinsen Gustav var sannolikt dessutom en obehaglig ständig påminnelse om att det fanns en legitim konkurrent om kungatronen i Europa som kunde komma till användning som alibi från Sverigefientliga makter som önskade påverka svensk politik i någon bestämd ny riktning. 

Gustav, Prins av Vasa, försörjde sedan i hemlighet sin far som fattig irrade omkring i Europa. Även Österrikes store man Metternich var mån om att den forne svenske kungen inte drabbades av alltför många förödmjukelser och obehag.

FAMILJEN TVINGADES TILL LANDSFLYKT I EUROPA

Efter avsättningen tvingades hela familjen i exil. Kronprins Gustav växte upp i Wien och gjorde karriär som officer i den österrikiska armén som nämnts under namnet ”Prinsen av Vasa”. Han levde resten av sitt liv i Europa och dog 1877 utan att någonsin ha återfått den svenska tronen. 

Gustav IV Adolfs och Prinsen av Vasas stoft vilar sedan 1884 i Riddarholmskyrkan efter att Viktoria av Baden (kungens dottersons dotter) blivit svensk kronprinsessa. Genom henne härstammar Gustav VI Adolf i fjärde led från Gustaf IV Adolf. Mer om det senare.

Gustav IV Adolfs ättlingar lever i högsta grad vidare i dag och har via giftermål återknutit till det svenska kungahuset. Trots att kungen avsattes vid statskuppen 1809 och familjen förvisades från Sverige, återkom hans gener till den svenska tronen genom hans dotterdotter Victoria av Baden.  

GUSTAV IV ADOLFS FEM BARN

Vi presenterar en översikt över Gustav IV Adolfs barn och hur en del av hans släktlinje anknyter till Bernadotterna

• Gustav IV Adolf fick fem barn tillsammans med drottning Fredrika av Baden.

• Gustav, prins av Vasa (1799–1877): Blev österrikisk fältmarskalklöjtnant. Hans enda överlevande barn, prinsessan Carola, gifte sig med kung Albert av Sachsen men dog barnlös. Gustavs manliga linje dog därmed ut.

• Prinsessan Sofia (1800–1865): Gifte sig med storhertig Leopold av Baden. Det är genom henne som Gustav IV Adolfs ättlingar lever vidare i dag.

• Prins Carl Gustav (1802–1805): Dog i tidig barndom i Sverige. 

• Prinsessan Amalia (1805–1853): Förblev ogift och dog barnlös.

• Prinsessan Cecilia (1807–1844): Gifte sig med storhertig August av Oldenburg och fick tre söner, men hennes linje dog ut inom några generationer.

VASA-ÄTTENS SLINGRANDE VÄG TILLBAKA TILL DEN SVENSKA TRONEN

År 1881 gifte sig den blivande svenske kungen Gustaf V med Victoria av Baden. Hon var dotterdotter till prinsessan Sofia av Baden och därmed Gustav IV Adolfs dotterdotters dotter.

Genom detta äktenskap förenades den gamla svenska kungliga Vasa-ätten med huset Bernadotte.

Eftersom Victoria av Baden är farmors mor till Sveriges nuvarande kung, innebär det att följande personer är biologiska ättlingar till Gustav IV Adolf och därmed ytterst ättlingar på långt håll till Gustav Vasa:

• Kung Carl XVI Gustaf (och därmed Kronprinsessan Victoria, Prins Carl Philip och Prinsessan Madeleine).

• Drottning Margrethe II av Danmark (och därmed kung Frederik X), då hennes mor drottning Ingrid var svensk prinsessa.

• Kung Philippe av Belgien och Storhertig Henri av Luxemburg, via den svenska prinsessan Astrid som blev drottning av Belgien. 

Surahammar den 19 augusti 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

Carl Olov Cronstedt kapitulerade den helt intakta fästningen Sveaborg med 7000 man, förråd, ammunition och livsmedel samt hela skärgårdsflottan till den ryske befälhavaren Fredrik Wilhelm von Buxhoevden den 3 maj 1809. 

Finland kom därefter att besättas av ryska arméer. Det blev slutet på 600 år av Finland som den östliga delen av det svenska riket. Förlusten i det illa förberedda kriget ledde till en statskupp i Sverige, en ny grundlag och att kungen Gustav IV Adolf avsattes och landsförvisades.

General Adam Ludwig Lewenhaupts kapitulerade vid Perevolotjna den 1 juli 1709 – strax efter det katastrofala nederlaget i slaget vid Poltava.

I litteraturen anförs olika förklaringar till Adam Lewenhaupts kapitulation som kan ha någon av följande kausalförklaringar eller någon variation/kombination av samtliga; akut resursbrist, logistiskt sammanbrott, psykologisk utmattning och bristande ledarskap. 

Trots att den svenska styrkan på runt 16 000–17 000 man numerärt sett var rejält överlägsen den ryska förtrupp på ca 9 000 man som hann ifatt dem, valde Lewenhaupt att lägga ner vapnen mot kungen Karl XII:s order, ordervägran av grövsta slag således.

Här är några kausalförklaringar till kapitulationen som finns anförda i litteraturen:

Geografin ett hinder och logistiskt kaos

Floden Dnjepr stängde vägen: Den retirerande svenska armén nådde floden Dnjepr vid byn Perevolotjna, men det saknades enligt uppgifter tillräckligt med båtar och material för att transportera hela hären över floden. 

Kungen lämnade armén: Karl XII, som var allvarligt skadad, hade tillsammans med drygt 1 000 man evakuerats över floden mot Osmanska riket. Resten av armén lämnades kvar på flodbanken under Lewenhaupts befäl. 

Brist på ammunition och mat: Soldaterna saknade mat, rent vatten och framför allt ammunition för att kunna utkämpa ett nytt, utdraget slag. 

Det var Adam Ludvig Lewenhaupt i hög rad ansvarig till. I ett tidigare militärt förspel till Poltava agerade Adam Lewenhaupts felaktigt och ett alltför försiktigt gentemot den ryska armé han mötte. Lewenhaupts lät sig överraskas vid Ljesnaja och förlorade alla förråd som var avsedda för huvudarmén. Själv nådde han fram till huvudarmén med 6 000 man av ursprungliga 13 000 man.

Psykologisk kollaps och låg moral

Slagna och modfällda: Efter det blodiga nederlaget vid Poltava, där kungen själv var sårad och inte kunde leda karolinerarmén. Den leddes av Carl Gustaf Rehnskiöld (tillfångatogs vid Poltava) och Adam Lewenhaupt två ledare för armén som inte kunde samarbeta. Soldaterna i karolinerarmén och officerarna var efter nederlaget vid Poltrava sannolikt demoraliserade, utmattade och kanske också en viss panikstämning. 

Krigströtthet: Armén hade marscherat och stridit i Ryssland under extrema förhållanden i flera år. Viljan att strida till sista blodsdroppen utan kungen på plats var sannolikt försvagad.

Lewenhaupts bristande ledarskap och beslutsamhet samt en rysk bluff

Utsatt ledarskap: Lewenhaupt kände sig historiskt sett ofta motarbetad och saknade den auktoritet och det jävlar anamma som krävdes för att tvinga en uppgiven armé till strid. Han hade också gruvligt misslyckats vid Ljesnaja med sin avgörande uppgift nämligen att förse huvudarmén med utrustning, förråd, vapen och ammunition.

Mensjikov bluffar: Den ryske fursten Aleksandr Mensjikov anlände med en rysk förtrupp på endast cirka 9 000 man. Han lyckades ändock övertyga Lewenhaupt om att en betydande rysk huvudarmé var i antågande. 

Adam Lewenhaupt borde ha synat den bluffen betydligt bättre och grundligare och inte bara fallit för den.

Officerarnas röstning: I stället för att ge en direkt order, som han hade Karl XII:s order om, lät Lewenhaupt sina officerare rösta, i någon slags svag och förvrängd ordning, om de skulle strida eller ge upp. Majoriteten ansåg, enligt uppgifter, att läget var hopplöst och röstade för kapitulation.

Mot kungen Karl XII:s order kapitulerade Lewenhaupts vid Perevolotjna i personlig desperation, svagt ledarskap och kanske också depression med hela hären trots att motståndet utgjordes av en numerärt underlägsen styrka.

Karl XII:s armé upphörde att existera.

De svenska fångarna gick i ryska händer ett oblitt och skiftande (för att uttrycka det försiktigt) öde till mötes i rysk fångenskap. Många kom aldrig tillbaka till Sverige.

Lewenhaupt lär ha varit pessimistisk och håglös. Han har med rätta dömts hårt i efterhand.

Karl XII förlät, självfallet, aldrig Lewenhaupt och fäste inget avseende vid Lewenhaupts försvarsskrift som han skrev i fångenskapen.

Man kan spekulera, analysera kontrafaktiskt, vad som hänt den karolinska armén om Lewenhaupt handlat i enlighet med givna kungliga order.

Under fångenskapen kom Lewenhaupt att agera för och hjälpa de svenska krigsfångarna, sannolikt ett utslag av dåligt samvete som bör ha gnagt honom.

Kapitulationen innebar att i det närmaste hela den kvarvarande svenska fältarmén gick i rysk fångenskap. Konsekvensen av detta beslut och tidigare timade händelser blev i praktiken att Sveriges ställning som stormakt havererade under det Stora nordiska kriget. 

Stora nordiska kriget pågick mellan åren 1700 och 1721 i norra, mellersta och östra Europa. Kriget stod mellan Sverige, hertigdömet Holstein-Gottorp och 1710–1713 även Osmanska riket på ena sidan och på andra sidan en koalitionbestående av Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland.

Våtsjön den 5 juli 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

Boken om S.A. Andrées misslyckade resa med ballong till Nordpolen föreligger nu i en ny omarbetad andra tryckning.

Boken tar ett helhetsperspektiv på Andrées resa som slutade med tre mäns dö på Vitön. De dog av dumhet och ledarens risktagande trots varningar och kunskap om ballongens otillräcklig helt liksom också en rent oansvarig planering. Bea Uusma har skrivit två prisbelönta böcker om hur männen dog på Vitön och av vilka medicinska orsaker. Min bok tar det bredare greppet och granskar hela projektet från planering, ballongresa, isvandring och slutligen död på Vitön. 

Boken finns att köpa på Bokus samt Historiska bokhandeln på Svartsjö slott. Boken kan också beställas direkt från mig.

lennart.waara@icloud.com

070 710 77 24

Boken granskar empiriskt och kritiskt Andrées försök 1897 att nå Nordpolen med en vätgasballong. Projektets totala misslyckande med dödlig utgång analyseras utifrån en historisk processyn från idé, planering, ballongbeställning, provflygningar, ett första försök som avbröts.

Andrées patologiska oförmåga att ta till sig kritik och information, haveriet redan vid starten, en läckande ballong, nedisning och slutligen kraschlandning med följande isvandring och slutligen efter två månader ankomst Vitön. Försöket var illa planerat och dömt från början pga ledarens svårigheter att acceptera rapporterade risker och kritiska invändningar. Det är bokens huvudtes.

Sannolikt beroende på S.A. Andrées personliga brister och inadvertenser överlagrat av nationell prestige och krav. Frågan om projektets katastrofala ledning, planering och misslyckande och varför de tre männen egentligen dog är fortfarande kontroversiell med markerade svårigheter att granska och inse sanningen.

Istället fokuseras intresset på marginella frågor och gåtor. Men, man kan inte förstå projektets planering, förlopp och utfall stående på Vitön. Männen dog på Vitön efter en två månader lång heroisk isvandring, det är korrekt. De dog redan efter kort tid på ön men Vitön är i sig ett stickspår för att övergripande förstå VARFÖR männen till sist dog.

Männens dödsorsaker, vad de dog av (multi- inte monokausala) är olika och endast delvis medicinskt analyserbara. Eventuellt dog en eller två av männen av isbjörnsattack. Men sannolikt inkluderar en bredare kausalförklaring också mental och fysisk utmattning och hopplöshet.

Man måste sätta sig in i männens mentala situationen när de anlänt till den isolerade ön och stod inför polarnattens mörker. Vad som exakt hände på Vitön är oklart och därför intressant som en sorts pussel med medicinska inslag. Till förståelsen av VARFÖR männen dog, vilka de verkliga dödsorsakerna var, bidrar pusslet och de medicinska analysera inte.

Svaret på varför tre män dog är strukturellt på flera plan, vätgasballongens otäthet, ledarens oförmåga att ta till sig korrekt information och lyssna på kritik, haverier redan vid starten, okunskap om arktiska förhållanden för att nämna några. Det är bokens tes och kausalförklaring till Andrées, Strindbergs och Frænkels dog på Vitön. 

Rubrikens fråga är berättigad. Exakt hur en medeltida befäst gård/borg kan ha sett ut exakt vet vi inte. Jag har begrundat frågan många gånger som till exempel i fråga om föregångaren till Gustav Wasas stenborg Strömsholm från 1555. Borgbygget föregicks nämligen av en befäst gård/borg, sannolikt i trä på tre holmar omflutna av Kolbäcksån. Gustav Wasa besökte Mölnetorp, som den befästa gården hette, 1547 och fann platsen utmärkt lämpad för en stenborg som började bygga 1555 och som stod klar 1567.

Ett besök vid Ulf Gudmarssons och den Heliga Birgittas gård Ulvåsa vid sjön Boren ger oss också en uppfattning av hur en befäst högrestånds gård/borg kan ha varit utformad. Kvar idag finns grunden till huvudbyggnaden med ett källarförråd. En animerad teckning nedan utifrån utgrävningsresultat visar hur gården/borgen kan ha sett ut i grova drag med två vallgravar, synliga idag och med en sannolik palissad. Kan det också ha funnits ett torn/en kastal i trä på gården innanför palissaden och den inre vallgraven?

Jag skall först i ord beskriva hur en befäst gård/borg kan ha sett ut utifrån vad vi vet eller med stor sannolikhet kan antaga. Arkeologiska utgrävningar utvisar också något om hur dessa befästa gårdar var disponerade även om byggnadernas exakta utseende är mer oklar. 

En medeltida befäst gård/borg varierade sannolikt stort i utformning och utseende beroende av när under medeltiden den var uppförd och sannolikt också beroende av var i Svea rike gården/borgen var belägen. Några gemensamma drag kan dock skissas främst utifrån borgens nödvändiga funktioner.

Ett gemensamt kännetecken avseende det yttre försvaret var förekomsten av ett centralt torn/kastal/donjon, synligt på håll vilket torde ha varit meningen med en avskräckande avsikt. Tornet var möjligen en sista tillflyktsplats för skydd och försvar samtidigt som den kan ha inrymt en bostadsdel. På samma sätt som tidiga kastaler/stentorn som kommit att utgöra västtorn i en kyrka. Källa ödekyrka på Öland och Bjälbo kyrka i Östergötland har sannolikt varit både försvarstorn och bostad. I det senare fallet är det bekräftat av undersökningar av kyrktornet där jarlen Birger Magnusson som liten sprungit i de trappor som än idag finns kvar. I en befäst gård/borg fanns ofta också en ringmur med skottgluggar och skyttegångar. Gårdens/borgens centrala delar låg innanför ringmuren. Muren omgavs av eller två parallella vallgravar, djupt grävda diken fyllda med vatten och med en palissad av pålar som extra skydd rest uppe på vallgravens kant för att avskräcka och försvåra för eventuella anfallare. Två vallgravar och en palissad har exempelvis funnits vid Ulvåsa som dock inte enligt arkeologiska utgrävningar haft någon ringmur. Inom borgens murar/vallgrav/palissad låg borggården. En innergård där olika byggnader uppförda för olika funktioner som bostäder för hövdingen/ägarens familj samt för personal/tjänare av olika slag, kök, med stor sannolikhet ett kapell samt förråd och förvaringsutrymmen för mat och dryck. Utanför ringmuren/vallgraven/palissaden kunde det finnas en förborg skyddad av en vallgrav med ekonomibyggnader som stall och smedjor. 

Borggårdens fasta byggnader var sannolikt av både sten och trä. En större trä/stenbyggnad, se teckningen för Ulvåsa har varit bostadsdelen, eventuellt med två våningar som inrymde bostäder, kök och förråd. I fallet Ulvåsa har källarförrådet uppenbarligen grävts ut under bostadshuset vars grund var i sten men där överbyggnaden kan ha varit timrad alternativt av sten. 

Förråd av olika slag behövdes naturligtvis för förvaring och bevarande av matvaror exempelvis i en källare vars funktion var att lagra mat och dryck i tunnor, kar och på hyllor. Se bilderna nedan från Ulvåsa.

Här har med all säkerhet Birgitta Gudmarsson stått och tittat upp genom uppgången från källaren efter att hämtat matvaror eller kontrollerat förråden. Historiens vingslag är starka här, det har jag själv känt.

På innergården har också funnits någon typ av rustkammare/rusthus med ett förråd av vapen, offensiva och defensiva. 

På större befästa gårdar har man också haft smedjor inom borggården eller utanför. Smedjor lades dock sannolikt oftast utanför med tanke på brandrisken med de timrade trähusen. Vissa verkstäder kan dock ha legat inom borggården men med smedjan i någon typ av skyddad förborg. I en skyddad förborg har man placerat vad vi idag kallar ekonomibyggnader som stall, vagnslider, verkstäder och som redan nämnts en smedja.

Jag har också sett uppgifter om att det innanför borgen förekommit någon form av trädgårdar och kanske också rabatter, träd och små odlingar. Huruvida det förekommit är jag dock mycket osäker på. 

För att få en europeisk och historisk referens till vad vi just i allmänna drag diskuterat går vi till England och beskrivning av och exempel på en motte-and-bailey borg. Sådana har funnits och beskrivits också i en svensk kontext. Ulvåsa vid sjön Boren kan i någon mån ha varit en sådan liksom den träborg Mölnetorp som Gustav Wasa besökte 1547. Fler svenska exempel anges i texten.

Vad är en motte-and-bailey för typ av fortifikation och försvarsanläggning?

En motte-and-bailey borg är en medeltida borg uppförd på en kulle. Namnet kommer av franskans motte (jordhög eller kulle). Motteborgen bestod av en kulle (motten) naturlig eller konstgjord med ett torn/kastal/donjon av trä eller sten uppfört på kullen. Kastalen var omgiven en vallgrav och ringmur eller jordvall med palissad. Utanför den inre muromgärdade delen har det funnits ett yttre vallgravsomgärdat område (baileyn) som fungerade som förborg och där verkstäder och ekonomibyggnader låg. ”Motte-and-bailey” således. Beskrivningen stämmer ganska väl med vad vi vet om Ulvåsa även om förekomsten av ett torn/kastal är osäker eftersom vi inte vet med säkerhet hur Ulvåsas byggnader har sett ut.

Ett europeiskt perspektiv på motte-and-bailey.

Från engelska Wikipedia hämtar vi en beskrivning över hur en motte-and-bailey var designad och var i Europa de förekom. Intressant i texten är uppgiften att det var normanderna (ättlingar till nordmän som slagit sig ner i norra Frankrike, Normandie) som introducerade borgtypen i England.

”A motte-and-bailey castle is a European fortification with a wooden or stone keep situated on a raised area of ground called a motte, accompanied by a walled courtyard, or bailey, surrounded by a protective ditch and palisade. Relatively easy to build with unskilled labour, but still militarily formidable, these castles were built across northern Europe from the 10th century onwards, spreading from Normandy and Anjou in France, into the Holy Roman Empire, as well as the Low Countries it controlled, in the 11th century, when these castles were popularized in the area that became the Netherlands. 

The Normans introduced the design into England and Wales. Motte-and-bailey castles were adopted in Scotland, Ireland, and Denmark in the 12th and 13th centuries. By the end of the 13th century, the design was largely superseded by alternative forms of fortification, but the earthworks remain a prominent feature in many countries.”

Bilden nedan illustrerar schematiskt hur en motte-and-bailey var utformad och layoutad planmässigt.

En rekonstruktionsbild av hur en motte-and-bailey ka ha varit utformad.

En motte-and-bailey försvarsborg vid Launceston Castle i Cornwall, England

En rekonstruerad motte-and-bailey i Lütjenburg i Tyskland.

Gälakvist är ett svenskt exempel på en motte-and-bailey borg. Gälakvist vid Skara låg på en höjd söder om staden. Området var då ett sumpmarksområde med bäckar och vattendrag som omgav borgen som en extra försvarsåtgärd vilken också medförde att vallgraven hölls vattenfylld. Modellrekonstruktionen av Gälakvist finns på Västergötlands museum med Skara i bakgrunden på den övre bilden. Kullen, motten, finns kvar idag bebyggd med två hus.

Historiska händelser på Gälakvist.

I Erikskrönikan nämns borgen Gälakvist i samband med Filipssönernas resning mot den svenske kungen Magnus Birgersson (kallad Ladulås och son till jarlen Birger Magnusson) 1278–1280. I krönikan heter borgen Skara Hwss. De tidigaste skriftliga beläggen för Gälakvist härrör från åren 1272 och 1273 när kung Valdemar Birgersson (son till jarlen) utfärdade brev signerade med Gälakvist. År 1278 dödades den danske fogden och riddaren Ingemar till Gälakvist under folkungaupproret mot kung Magnus Birgersson av en stormannagrupp med Johan Filipsson, ägare till Ymseborg i spetsen och kungens svärfar greve Gerhard I av Holstein togs tillfånga. Två år senare lurades Filipssönerna och upprorsmännen till Gälakvist av kung Magnus. Där fängslades de och fördes sedan till Stockholm där de avrättades 1280. Magnus Birgersson var i likhet med sin far jarlen Birger Magnusson en hårdför och bestämd regent som skapade ordning och reda under turbulenta tidevarv.

Fagranäs är ett annat svenskt exempel på en motte-and-bailey.

Fagranäs är en borg i Södra Vings socken en dryg halvmil väster om Ulricehamn i Västergötland.

Vi avslutar denna historiska text om befästa gårdar/borgar i allmänhet och motte-and-bailey borgar i synnerhet med en bild från den berömda Bayeux tapeten som skildrar slaget vid Hastings 1066. På tapeten förekommer en borg av den diskuterade typen under anfall. Den aktuella motte-and-bailey borgen är Chateau de Dinan i Bretagne.

Våtsjön den 23 september 2025

Lennart Waara

Bilderna i artikeln är hämtade från svenska och engelska Wikipedia liksom uppgifter om de olika citerade borgarna.

https://en.wikipedia.org/wiki/Motte-and-bailey_castle

Inledning

Västmanlands och ett av Sveriges vackraste slott är Strömholms slott och ett av Västmanland mest framstående historiska resmål.

Slottet sedd från västra entrén till slottsträdgården

Västfasaden sedd från nordväst.

Västfasaden från entrén till slottsträdgården

Slottsfasaden från serveringen i den södra slottsallén

Östra fasaden sedd från bron över vallgraven/Kolbäcksån

Norra och östra fasaden sedd från nord öst om vallgraven/Kolbäcksån

Kolbäcksån tillika naturlig vallgrav sydöst om slottet

Södra och östra fasaden sedd från stranden i sydöst, med vallgraven/Kolbäcksån i förgrunden.

Strömsholms slott är ett av tio s.k. Kungliga slott. I ett sekel har den dessutom använts som arméns ridskola och historiskt i flera sekel varit ett centrum för hästavel. Slottet har i stort sett under hela sin existens varit ett änkesäte för drottningar. 

Gustaf Wasa

En medeltida befäst gård Mölntorp (sannolikt i trä) är den historiska föregångaren till den stenborg Gustav Wasa byggde vid mitten av 1500-talet på en holme i nedre delen av Kolbäcksån, som utgör naturliga vallgravar runt slottet. Gustaf Wasa som besökte Mölnetorp (platsens namn vid den tiden) 1547 upptäckte vilket bra läge det var för en fästning. Åtta år senare började man bygga en stenborg, trettio meter lång och sjutton meter bred, en kungsgård med ett betydande jordbruk. År 1556 döptes Mölnetorp om till Strömsholm (holmen i strömmen). Under kung Gustaf Wasa tid byggdes också en borgarstuga, brygghus, skrivarstuga. Slottet har varit kunglig egendom allt sedan Gustav Vasa.

Hur den gamla Wasa borgen kan ha sett ut vet vi inte. Göksholm på bilden kan vara en indikation över hur stenborgen kan ha sett ut.

Änkesäte

Stenborgen blev grunden till Strömsholms slott.  Sex år efter Gustaf Wasas död övertog hans änka Katarina Stenbock gården (1566) och borgen blev ett änkesäte. Hon överlevde Gustav Vasa med 61 år och vistades resten av sitt liv huvudsakligen på Strömsholms slott där hon även dog år 1621. Efter Katarina Stenbock på 1500-talet och fram till Sofia Magdalena (1746 – 1813) gift med Gustav III tillhörde slottet svenska drottningar. 

Slottets utseende vid slutet av 1600-talet enligt Suecia Antiqua et Hodierna

Övre bilden östfasaden och nedre bilden västfasaden. Jämför gärna med de inledande bilderna över väst- och östfasaden. Flyglarna finns inte kvar längre som syns på den nedre bilden. Även andra skillnader kan iakttagas.

Här visade teckningar är hämtade ur Erik Dahlberghs stora verk ”Suecia Antiqua et Hodierna” som är latin för ”Det forna och nuvarande Sverige” och är ett topografiskt planschverk med koppargravyrer över stormaktstidens Sverige. Verket började ges ut för försäljning 1716. Den innehåller 353 planscher varav ett hundratal är bilder på städer i dåvarande Sverige, slott och herresäten och historiska platser som Birka, Uppsala högar och kyrkor. Verket utarbetades främst av arkitekten och ämbetsmannen Erik Dahlbergh. Gravyrerna stämmer inte alltid med verklighetens storleksförhållanden. Dahlbergh inkluderade planerade förändringar som aldrig blev av. Verket hade snarast en retorisk funktion. Människor och hus i bilderna är inte skalenliga. Det har fått byggnader att se större och pampigare ut än de var/är i verkligheten. Det framgår med stor tydlighet av bilderna på Strömsholms slott. Erik Dahlbergh började arbeta med verket 1660. Han reste då runt i Sverige för att teckna av städer och viktiga byggnader. Dahlbergh dog 1703 då var verket ofullbordat.

1600-talet
Gustav II Adolfs drottning Maria Eleonora fick 1620 kungsgården i förläning. Hon har dock inte bott särskilt ofta på slottet. Gustav II Adolf flyttade 1621 sin stallstat till Strömsholm som därmed blev det första stuteriet i Sverige, vilken det fortsatte att vara i 300 år. När Gustav Adolf stupat vid Lützen 1632 planerade Maria Eleonora att uppföra ett begravningskapell för Gustav Adolf.  Det genomfördes inte eftersom den döde kungen fick sin grav i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Hon anlade dock en trädgård vid slottet. Efter hennes flykt från landet i juli 1640 drogs slottet in till kronan. 

Nya Strömsholm

1654 övertog Karl X Gustav Strömsholm som han ett år senare skänkte Hedvig Eleonora som morgongåva i samband med bröllopet.  När Hedvig Eleonora blev änka 1660 fick slottsarkitekt Nicodemus Tessin d.ä. i uppdrag att uppföra ett nytt modernt slott. 1668 var ritningarna klara och 1669 revs Gustav Vasas gamla slott. Det nya slottet började byggas. Hösten 1672 var slottet under tak, men yttertrappan blev klar först nio år senare 1681. I samband med slottsbygget anlades broar och de ursprungliga tre holmarna gjordes om till en holme. Samtidigt byggdes också ett tjugotal ekonomibyggnader samt grundlades en parkanläggning. 

Slottet var färdigbyggt men inredning av slottet kom att dröja ytterligare i flera decennier. Under tiden användes flyglarna av trä som syns på Dahlbergs teckningar ovan. Man flyttade således aldrig in i själva slottet. Sonen karl XI bodde i flyglarna av trä

Strömsholm var det slott som Hedvig Eleonora och hennes familj oftast använde. Både Karl XI och karl XII lärde sig att rida i Strömholm.  Efter att slottet börjat förfalla renoverades det i olika omgångar under slutet av 1700-talet och 1800-talet.

Året 1680 firade Karl XI och Ulrika Eleonora (den äldre) sin smekmånad på Strömsholm. De kom att tillbringa mycket tid på slottet, bland annat för att det fanns ett stuteri på gården, som uppförts redan på Vasatiden, och som uppskattades av den hästintresserade Karl XI. 

1700-talet
Inför drottning Ulrika Eleonoras (den yngre) och Fredrik I:s besök på Strömsholm 1732 hade Carl Hårleman fått i uppdrag att rusta upp slottet som var nerslitet. Efter Hårlemans ritningar beordrade Ulrika Eleonora d.y. bygget av slottskapellet 1735–1741, som hon skänkte en uppsättning kyrksilver till. 

När Ulrika Eleonora d.y. dog 1741 stannade inredningsarbetet av till år 1766 då ständerna överlämnade slottet som bröllopspresent till Sofia Magdalena som gift sig med Gustav III. Av ständerna fick hon även ett årligt bidrag (under fyra års tid) på 10,000 daler silvermynt till slottets restaurering. Carl Fredrik Adelcrantz gavs ansvaret för inredningsarbetena mellan åren 1767–1775. Sofia Magdalena färdigställde drottningvåningen 1770 medan övervåningen blev klar 30 år senare.

Gustav III och Sofia Magdalena besökte årligen Strömsholm men enligt uppgifter trivdes inte Gustav III där. Efter Gustav III:s död 1792 hade Sofia Magdalena Strömsholm som änkesäte men bytte 1808 ut det mot Ulriksdal. 

1800-talet
Under den första halvan av 1800-talet bodde periodvis den kungliga familjen på slottet. Parken och byggnader runt slottet var då ganska förfallna. Åren 1864–1867 byggdes två stora stallbyggnader en bit från slottet och 1866 beslöt riksdagen att det skulle inrättas en militär ridskola på Strömsholm för kavalleriets officerare. Arméns rid- och körskola började sin verksamhet 1868. Ridskolan disponerade delar av slottet. Den kungliga våningen (den övre) var dock avstängd för ridskolans folk. Slottet var internat och undervisningslokal för arméns kavalleri från 1868 till den 1 juli 1968.

1900 – nutid
1956 lades stuteriet ned och tolv år senare, år 1968 hundra år efter att den startades lades Arméns ridskola ned. Slottet ägs och förvaltas av svenska staten och ingår i den kungliga dispositionsrätten. Anläggningen ingår i Ekomuseum Bergslagen. Förvaltas av Statens fastighetsverk som ett av åtta slott.

Nu till en vandring i slottets interiör.

Vi följer våningarna och rummen i enligt med våningsplanen

HERS ovanför portalen betyder Hedvig Eleonora Regina Suecia

1. Entréhallen. Under golvet kan man se rester efter grunden till den gamla Vasa borgen.

Drottningvåningen – den nedre våningen

• Vaktrummet innanför entréhallen. Här hänger porträtt av Katarina Stenbeck Gustav Vasas gemål, Maria Eleonora Gustav II Adolfs änka och Hedvig Eleonora den handlingskraftiga änkan efter Karl X Gustav.

Kungliga änkor på Strömsholms slott

Maria Eleonora       

  Katarina Stenbock

Hedvig Eleonora

• Kinesiska matsalen. Gustaf III:s gemål Sofia Magdalena får slottet som morgongåva vid giftermålet 1766. Carl Fredrik Adlercreutz inreder nu slottet under 1770-tal. Daglig matsal, kinavurmande under 1750-talet.  Bolander målat. Hästbesök av Fanfar

• Portättsalen är den största salen på nedre våningen. Den var amlingsplats för hovet ev. också matsal. Stora galleriet med porträtt av David Kläcker Ehrensvärd Gustav Vasa. Karl XII. Gustav II Adolf m fl. Fint gol audienssal och balsal under ridskolan.

Karl XII                                             Karl XI kröning o Silvertronen

Karl XI:s dödbädd

• Sängkammaren har markant 1770-tals prägel. Drottningen tog också emot dignitärer här. Röd sidendamast på väggarna. Sofia Magdalenas säng i alkoven. Gustav III intresse ökar för slottet.

Drottningens säng                                    Gustaf III:s arbetsrum

Kungliga våningen – den övre

• Rikssalen slottets största och den första i den kungliga våningen. Hästporttätt Karl XIs hästar. Av Hedvig Eleonora avsedd för Karl XI som aldrig använde salen inredningen var inte färdig. Första kung som använde salen var Gustav IV Adolf. 1800. Gymnastiksal under kavalleriet. Porträtten är Karl XIs livhästar. 7 porträtt. Målade 1670 – 80 av David K. Ehrensvärd. Kortom 30 år. 

• Klubben, officersmässen för eleverna på den långa kursen. Porträttet, ett mycket vackert porträtt, är prins Carl kallad Blå prinsen som militär (kavalleriet), och nådde generals grad. Samlingsplats vid fritid för samtal, kortspel, rökning (cigarrdoften kan känns om det är ovädrat än idag, drack säkert champagne och spelade biljard. 

• Logement för elever som bodde två och två. utanför ligger Kungens garderob med djurmålningar av D K Ehrensvärd för Karl XI

• Kapellet fullbordades sent 1730-tal och invigt 1741. Arkitekt Carl Hårleman efter en ritnings plan av Tessin. Ulrika Eleonora d.y färdigställde efter Karl XII för Fredrik I. Ett öppet cirkulärt rum. Bild ”allseende ögat omgivet av moln och keruber.

Ulrika Elenora d.y.

Katarina Gustavsdotter (Stenbock), född 22 juli 1535 på Torpa stenhus i Tranemo utanför Borås, död 13 december 1621 på Strömsholm, var drottning av Sverige 1552–1560 som gift med Gustav Vasa i hans tredje äktenskap.

Maria Eleonora av Brandenburg, född 11 november 1599 i Königsberg död 18 mars 1655 i Stockholm, var drottning av Sverige. Hon var dotter till kurfursten Johan Sigismund av Brandenburg och Anna av Preussen. Hon gifte sig 25 november 1620 med Gustav II Adolf av Sverige. Maria Eleonora var mor

Ulrika Eleonora av Danmark, också kallad Ulrika Eleonora den äldre, född 11 september 1656 i Köpenhamn, död 26 juli 1693 på Karlbergs slott i Solna, var drottning av Sverige från 1680 till sin död, dotter till Fredrik III av Danmark och Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg. Hon gifte sig den 6 maj 1680 med Karl XI.

Ulrika Eleonora den yngre, född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719–1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora (den äldre), syster till Karl XII. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Som Fredriks gemål var hon drottning av Sverige fram till sin död.

Sofia Magdalena av Danmark född 3 juli 1746 på Charlottenborg i Köpenhamn, död 21 augusti 1813 på Ulriksdals slott, var gift med kung Gustav III och drottning av Sverige 1771–1792. Hon var dotter till Fredrik V av Danmark och Louise av Storbritannien samt mor till Gustav IV Adolf.

Text och bild Lennart Waara

Källor: Wikipedia, Slottsguiden och De kungliga slotten