Archive for the ‘Svensk historia’ Category

KUMLA KYRKA I VÄSTMANLAND MED ALBERTUS PICTOR MÅLNINGAR

24 juni 2021

Kumla kyrka  tillhör Västerås stift och ligger på en höjd en knapp mil söder om Sala. 

Kyrkans sydsida.

Kyrkans södra port och ingång till vapenjuset.

Kyrkan är byggd av gråsten runt 1300 med ett långhus och fristående klockstapel. Under det senare 1400-talet byggdes det platta innertaket av trä om till ett tegeltak med stjärnvalv. Tak och väggar målades av Albertus Pictor. Dessa har aldrig varit överkalkade. Målningarna är därför fortfarande i ett fantastisk skick med klara färger. Den röda färgen har dock som vanligt mörknat och förefaller nu närmast svart. Ett protokoll från 1630 visar att målningen utfördes år 1482. Det nuvarande kyrktornet byggdes 1756-1765.

En bevarad mässhake från 1723 sannolikt tillverkad i Kina. Används självfallet inte längre.

En triangel med motiv kring Olof den helige och Erik den helige.

S:t Olofs seglats. Ses i fören. Bilden handlar om en kappsegling som handlade om Norges krona med den hedniske brodern Harald. Olofs segling blev ett mirakel trots att trollen försökte hindra färden. Han seglade över både land och vatten.

S:t Olof stupar vid slaget vid Stiklestad år 1030. Olof den helige eller S:t Olof (Olof Haraldsson) var i yngre år viking och härjade i Mälardalen, Östersjön och Danmark. Senare norsk kung 1015 – 1028. Blev senare Nordens första och mest populära helgon som dyrkas också i Sverige. Nidarosdomen i Trondheim är byggd till hans minne där hans reliker också förvaras. Flera kyrkor i Sverige är uppförda till Olof den heliges minne. I Uppsala domkyrka är han vid sidan av Erik den helige (S:t Erik) huvudhelgon. han huggs med en stridsyxa mot i bilden, den ende riddaren med krona på huvudet.

En mycket intressant och dramatisk stridsscen. Den visar hur riddare var beväpnade offensivt och defensivt under det slutande 1400-talet. En av riddarna (Olof den helige i detta konkreta fall) blir huggen i den relativt svagt skyddad knäleden med en stridsyxa och försätts därmed ur stridbart skick. Riddaren som hugger med stridsyxan har träffats av en pil från en idegransbåde som med spetsen penetrerat rustningen och sannolikt också försatt denne riddare ur stridbart skick efter en stunds blödande. En tredje riddare har fallit och får nådastöten genom en oskyddad del av rustningen av en stridsdolk av kraftigare typ. En bonde beväpnad med den för bondearmér vanliga klubban försöker i bildens vänsterkant att utdela ett avgörande klubbslag mot hjälmen på en femte riddare med rustning som samtidigt utdelar en dödande stöt av vad som förefaller vara ett spjut på en en liggande bonde. I bakgrunden den riddare som skjutit pilen. Ännu en riddare skymtar där bakom. En dramatisk och realistisk stridsscen från 1400-talet. Så här såg en strid man mot man ut. Ett hugg mot benen var dödande och försatte motståndaren omedelbart ur stridbart skick. Detta kan man se på skeletten efter dem som stupade utanför Visby murar på den s.k. Korsbetningen när Valdemar Atterdag år 1361 intog som prisgavs utan strid av borgarna och handelsmännen i Visby medan bondearmén som försvarade staden stupade till sista man utanför murarna som inte öppnades av borgarna i staden.

S:t Mikaels strid med djävulens demoner och anhang.

S:t Olof och S:t Erik överlägger.

Albertus Pictor pryder gärna väggar och tak med dessa groteska figurer, demoner/fabeldjur.

Det typiska för Albertus Pictor är att ha inte lämnar någon enda del av väggar och ta omålade. De pryds ofta med akantus växter som här med insprängda opersoner och textband med bibelsentenser. I detta fall är det Jesse rot med profeter och Jesu föregångare i Bibelns texter i Gamla testamentet framställda som ett ”stamträd”.

En jägare utrustad med armborst, jakthorn och hund ute på jakt.

Utsikten österut från kyrktornets lanternin som jag i vanlig ordning klättrade upp i.

Kyrktornets lanternin interiört.

Trappor i kyrktornet.

Interiör från kyrktornet.

GRÅBORG – EN VÄLBEVARAD FORNBORG PÅ ÖLAND

08 juni 2021

Det finns tre fornborgar på Öland som är värda ett besök för den kulturellt och historiskt intresserade. Eketorp för att den rekonstruerats till sin ursprungliga utformning av murar, bostäder och kvarter inne i borgen. Sandby borg för den massakern av borgens innevånare cirka år 480 e. Kr som nu avslöjats vid arkeologiska utgrävningar. Båda dessa borgars historia finns utförligt beskrivna och analyserade på min blogg. Länkarna till texterna:

Nu skall vi granska den tredje av de viktiga besöksmålen nämligen Gråborg som ligger i Algutsrums socken 14 km österut från Färjestaden.

En mycket intressant fornborg att besöka på Öland är Gråborg. Det finns två skäl att besöka just Gråborg. Det ena skälet har att göra med borgens storlek som är unik jämfört med Ölands övriga 15 bevarade fornborgar. Det andra skälet är att Gråborg är den mest välbevarade – utan att vara rekonstruerad  som Eketorp – av alla fornborgar. Muren är fortfarande i vissa delar 4 meter hög. Porten till borgen är fortfarande intakt. Det sammanhänger sannolikt med att borgen som är från 500-talet återuppbyggdes och användes på 1100 – 1200-talen.

Bilden är hämtad från Google Maps.

Borgen består av en rund ringmur som är 4 meter hög. På utsidan ligger stenarna delvis i murbruk, vilket gör att muren över tiden har bevarats relativt intakt. Gråborg har tre öppningar i muren varav en har varit försedd med en tornöverbyggnad som byggdes under medeltiden. Inne i borgen har man inte funnit några rester av hus eller andra byggnader. Storleken på borgen han antas vida att den varit en central punkt i äldre tider möjligen som handelsplats. I äldre tider kallades borgen för ”Backaborg” eller ”Borg”.

En bevarad del av muren som fortfarande är 4 meter hög.

Den bevarade huvudporten till borgen. En mäktig känsla att gå in här och veta att människor passerat denna port mer än 1500 år sedan och återigen aktivt under 1100-1200-talet. Det gamla talande uttrycket ”historiens vingslag” kändes kraftfullt vid vårt besök, stående inne under portalen med märken i väggarna efter fästena för den tunga port som en gång stått här.

På borgens område har man gjort rikliga arkeologiska lösfynd vilka nu förvaras på Länsmuseet i Kalmar. De äldsta delarna av fornborgen är sannolikt från 500-talet. Sin nuvarande storlek fick borgen under 1100-talet, efter att ha byggts ut i etapper. Det inre av borgen är numera gräsbevuxen, borgens form är elliptisk och med en storlek av ungefär 210 gånger 160 meter.

Enligt en äldre uppfattning  förknippas Gråborg med motkungen Burislev Sverkersson som med en halvsyster Sofia av Minsk växte upp här. 

S:t Knuts kapell

I anslutning till borgen Gråborg ligger ruinerna av Sankt Knuts kapell. Kapellet är byggt under 1100-talet och var aktivt fram till 1500-talet då det övergavs och dess enda klocka konfiskerades till Gustav Wasa 1560 som en följd av Västerås recess. Det som återstår av kapellet idag är västra gaveln och triumfbågen som syns på bilderna. Av inventarier finns en stavkorshäll i Algutsrums kyrka och ett altarskåp som är ett av Ölands största. Kapellbyggnaden har varit omgiven av en mindre kyrkogård eftersom både skelett och gravstenar har hittats i anslutning till kapellet..

Namnet S:t Knuts kapell är ägnat / helgat till den danske helgonkonungen Knut som dödades i ett uppror i Odense år 1086. Namnet innebär med stor sannolikhet att platsen har haft kontakter och handel med eller fasta besökare/bosättare från Danmark och de danska Knutsgillena.

Bild o text Lennart Waara

KARLEVISTENEN PÅ ÖLAND – DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN.

04 juni 2021

Inledning

Karlevistenen är Ölands märkligaste runsten och unik i flera avseenden. Varken föremålet för stenen eller runristaren är svenska. Runstenen är placerad som nummer ett i listan över Ölands runstenar i Ölandsvolymen av arbetet ”Sveriges runinskrifter” utgivna av Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Ett verk som också föreligger i en digital version publicerad av Riksantikvarieämbetet. På detta omfattande verk bygger min text om Karlevistenen.

Även i ett nationellt perspektiv måste man betrakta Karlevistenen som både intressant och unik.

Karlevistenen har inte sitt namn – som brukligt är – efter den person som hedras med den resta stenen – utan efter Karlevi by i Vickleby socken.  

Karlevistenens utformning och placering.

Stenen är rest runt år 1000 sannolikt i slutet av 900-talet över Sibbe den gode eller Sibbe den vise Foldars son.

Den hög på vilken stenen nu står är sannolikt icke identisk med den gravhög, som omtalas i inskrif­ten utan senare uppkastad. De ursprungliga gravhögarna var två som stod på en äng. Det finns belagt i beskrivningar och teckningar från 1600-talet vilket visas på teckningen ovan. Överst till höger om stenen visas att den stått mellan två gravhögar. Idag är området runt stenen uppodlat och de två gravhögarna är bortodlade. I den ena högen har den på stenen omnämnde hövdingen/kungen legat höglagd och i den andra en ”aristokrat” i hans följe. Det finns i äldre litteratur uppgifter om att man funnit ett bronsspänne av vikingatida typ vid Karlevi gravhög. Den är sannolikt funnen i den andra gravhögen nu bortodlad.

”Rhezelius, som år 1634 aftecknade Karlevistenen, säger, att denne var rest nära sjön i en äng, tillhörande Karlevi by. Tillika lemnar han den vigtiga upp­ lysningen, att stenen stod »mellan två ringmurs grifter». Med uttrycket »ring­ murs grifter» förstås grafhögar, försedda med fotkedja af kullerstenar”.  

Den särställning som stenen intar i det öländska runstenslandskapet sammanhänger dels med dess yttre utformning men också med placeringen i landskapet. Runstenens form som en fyrkantig pelare med avrundad topp är vad jag sett avvikande från andra runstenar. Den är av granit vilket är unikt för Öland. Det finns uppgifter om att stenen är ett flyttblock från Oskarkarshamnstrakten. Om den uppgiften är korrekt har vi inte belagt. Den är också rest på en ”plats afsides från menniskoboningar” som det står i volymen ”Ölands runinskrifter”. Övriga runstenar står som vanligt i anslutning i närheten av byar eller äldre boplatser.

Det finns en historisk förklaring till placeringen i landskapet som också framgår av stenens märkliga runrad. Som Söderberg/Brate skriver i Ölandsvolymen av ”Sveriges runinskrifter”. 

”Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd till havs förbi Öland och höglagts på landbacken av sitt följe.

Innehållet i denna visar nämligen, att hvarken den, till hvars åminnelse in­ skriften är inhuggen, eller de, som åstadkommit minnesmärket, tillhört öns befolkning. Genom språkformen tro vi oss kunna bevisa, att den, som författat och inhuggit inskriften, kommit från en från Öland vidt skild trakt af Norden”.  

Texten på runstenen

En transkribering av runraden har följande innehåll:

§A + s-a… –(s)- i(a)s · satr · aiftir · si(b)(a) · kuþa · sun · fultars · in hons ·· liþi · sati · at · u · -ausa-þ-… +: fulkin : likr : hins : fulkþu : flaistr (:)· uisi · þat · maistar · taiþir : tulka · þruþar : traukr : i : þaimsi · huki · munat : raiþ:uiþur : raþa : ruk:starkr · i · tanmarku : –ntils : iarmun··kruntar : urkrontari : lonti 
§B {÷ IN| |NONIN- ¶ + HE… …}

Normalisering till runsvenska:

§A S[t]æ[inn] [sa]s[i] es sattr æftiʀ Sibba Goða/Guða, sun Fuldars, en hans liði satti at … … Fulginn liggʀ hinns fylgðu, flæstr vissi þat, mæstaʀ dæðiʀ dolga Þruðaʀ draugʀ i þæimsi haugi; munat ʀæið-Viðurr raða rogstarkʀ i Danmarku [Æ]ndils iarmungrundaʀ uʀgrandaʀi landi. 
§B {In nomin[e](?) Ie[su](?) …}

Översättning till nusvenska:

”Sten denne blev satt efter Sibbe den vise, Foldars son, men hans följe satte vid ön … En hjälte, vars bana, såsom var man visste, utmärktes genom de största bedrifter, ligger gömd i denna gravhög. En dygdigare, stridsmäktig sjöhjälte ska aldrig komma att råda över land i danska riket”. 

Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: ”Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]”. Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof:

Fulginn liggr hinns fylgðu

flestr vissi þat mestar

dæðir dolga Þrúþar

draugr i þeimsi haugi

munat Reið—Viður ráða

rogstarkr í Danmarku

Endils Jarmungrundar

urgrandari landi

Texten lyder på nusvenska: 

”Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, ‘stridernas Truds arbetare’ i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark ‘Vagn-Vidur’ på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark.”

Vem var Sibbe, Foldars son och varför är han höglagd på Öland?

Den man, Sibbe, Foldars son, över vilken Karlevistenen är rest och som begravts i en gravhög invid runstenen är inte känd från annan urkund, svensk eller dansk. 

De har hävdats i den historiska litteraturen runt Karlevistenen att den blivit rest av danskar som var på hemväg efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna mellan Gamla Uppsala och Uppsala kring år 980-985 e.Kr. Sibbe kan vi antaga har blivit sårad under slaget men inte avlidit omedelbart av de traumaskador han fick under striden utan senare under båtresan hem. Det historiska spåret skall vi följa en stund eftersom vi ansluter oss till denna möjliga/sannolika kausalförklaring.

Innehållet i texten på Karlevistenen visar att den i inskriften nämnde man, Sibbe, Foldars son har varit en hövding, som styrt ett område i Danmark. Karlevistenen restes avsides på en öde strand på Öland. Anledningen till placering på en ”öde strand” kan möjligen förklaras av att den som höglagts där inte var hemmahörande på Öland. Han har tillfälligt befunnit sig i närheten eller passerat Öland. Döden kom ombord på båten och hans vapenfölje har gått i land och begravt honom på närmaste strand. Det var naturligtvis nödvändigt med tanke på värmen och kommande likstank ombord innan de nått dansk mark.

Karlevistenen är ett minnesmärke rest på svensk jord av danskar. En annan fråga som reses är vilken nordisk dialekt författaren och runristaren talat. Enligt Söderberg/Brates mening, utifrån djupanalyser av texten, orden, ordföljder och runor, har runristaren inte varit svensk eller dansk, utan talat en vestnordisk dialekt och sannolikt varit norrman. 

Vi har inga historiska belägg om de bedrifter som Sibbe enligt den inhuggna versen har utfört. Det finns heller information i historiska annaler om anledningen till att Sibbe fick sin grav på Öland, sannolikt långt från sitt hem. 

De danska vikingafärderna till sjöss gick under vikingatiden huvudsakligen i västlig rikt­ning eller till Tysklands nordkust. Det finns dock en historiskt omtalad färd i annan riktning som också beskrivs i historiska annaler. I den deltog många danskar och sannolikt också norrmän. Det handlar om Styrbjörns Starkes försök att störta farbroder Erik Segersäll från tronen i Svea rike. Det slutade med hans eget fall vid Fyrisvallarna i Uppsala. 

En isländsk källas, Knytlingasagan, version av händelserna: Styr­björn Starke kom med en soldatesk till Danmark tvingade den motvillige danske kungen, Harald Gormsson att deltaga i fälttåget mot Sverige. Före slaget skall Styrbjörn ha brännt sina skepp för att hindra sina soldater att fly och därmed strida med större desperation. Dock be­gagnade sig Harald av situationen och klev snabbt ombord på sin flotta för att segla hem med sin här.

Knytlingasagan skriven på Island ca 1260–1270 skriver explicit om slaget. 

”I kung Harald Gormssons dagar var Styrbjörn den starke på krigståg i österväg. Styrbjörn var en son av den svenske kungen Olaf Björnson. Styrbjörn kom med sin här till Danmark och tog kung Harald till fånga. Då gav Harald honom sin dotter Thyra till ägta och drog själv med Styrbjörn till Sverige. Styrbjörn stack eld på alla sina skepp innan han gick i land men då kung Harald blev varse att Styrbjörn var utan skepp höll han med sina skepp ut på Lögen (Mälaren) och sedan bort tillbaka till Danmark. Styrbjörn höll slag på Fyrisvallen mot sin farbroder, den svenske kungen Erik den segersälle. Där föll Styrbjörn och den största delen av hans manskap men några flydde. Denna flykt kallade de svenske ‘Fyriselta’”.

Denna version är sannolikt inte helt trovärdig. Det finns andra källor som har en något annan version av händelseförloppen nämligen främst den danska Saxo Grammaticus (dansk historiker 1150 – 1206) i tionde boken av Gesta Danorum.

Styrbjörn Starke fördrevs av farbroder Erik Segersäll av skäl som vi lämnar därhän i denna text. Han sökte sig som flykting till Danmark. Han mottogs av Harald Gormsson i vänskap­lighet som lovade Styrbjörn hjälp emot farbror Erik Segersäll. Medan Harald förberedde sig för fälttåget mot Sverige krävdes väpnade insatser i den södra delen Danmark orsakad av ett anfall av tyskarna. Den här som redan samlats av Styrbjörn var dock otåliga och tvingade Styrbjörn – så säger annalen – att avsegla utan att invänta kungens återkomst från fälttåget mot tyskarna. Saxo Grammaticus nämner endast att Styrbjörn föll vid Fyrisvallarna. 

Saxo Grammaticus be­rättelse kan kompletteras med inskrifterna på skånska runstenar som rests till minne av danska stormän som också dog i slaget vid Fyrisvallarna. Av runinskriferna framgår att danskarna allmänt flydde efter slaget men att de hade kämpat tappert. 

På den s.k Hällestadsstenen omtalas en man som var med i slaget som ”Tokes hirdman”. 

”Åskel satte denna sten till minne av Toke, Gorms son, en trogen herre för honom. Han flydde inte vid Uppsala. Kämpar satte till minne av sin broder stenen på berget, stärkt av runor. De gick närmast Gorms Toke”.

Man kan rimligen antaga – vi vet inte – att slaget fortsatte tills Styrbjörn dödades. Efter hans fall fann danskarna det meningslöst att fortsätta striden och de flydde till sina skepp.

Bland dem som flydde har det med stor sannolikhet funnits många sårade med varierande grad av traumaskador. 

En möjlighet – med spekulativa drag det medges –  är att den på Karlevistenen nämnde danske hövdingen Sibbe varit med i slaget på Fyrisvallarna. Han har där blivit svårt sårad och avlidit på skeppet av skadorna under färden hem. Sibbes stormän och soldater har då begravt Sibbe på närmaste strand tillsammans med hans medsårade som också dog av skadorna efter slaget. En norsk skald som var en del av Sibbes följe har diktat versen till minne av Sibbe och som höggs in på den sten som restes vid graven. Det är mycket sannolikt att norrmän deltog i danskarna fälttåg till Uppsala. Betydande delar af Norge lydde under den danske kungen. 

Man kan naturligtvis inte med säkerhet hävda att Karlevistenen är rest över en man Sibbe som stupade efter att ha deltagit i och sårats svårt i slaget vid Fyrisvallarna. Det finns dock en möjlighet till att det förhåller sig så. Det kan till och med hävdas vara sannolikt. Stenen står vid en segelled som danskarna använt för både uppfärden och hemfärden. Inskriften och stenens ålder stämmer med tidpunkten för det berömda slaget vid Fyrisvallarna som stod runt år 980-985 e.Kr.

Avslutning om Karlevistenen.

Söderbergs / Grates slutsats förtjänar sammanfattningsvis att citeras in extenso: ”Det resultat, till hvilket vi kommit genom vår tolkning af Karlevi-inskriften, är alltså: 

1. Inskriften tillhör slutet af tionde århundradet;

2. Stenen är rest till minne af en dansk höfding, som blifvit höglagd invid stenen; 

3. Inskriften är inhuggen af en norsk skald, som befann sig i den danske höf­dingens följe”.

Text: Lennart Waara

Källor: Sakuppgifter, beskrivningar och citat om Karlevistenen är hämtade från Ölandsvolymen i ”Sveriges runinskrifter” (digitalt publicerad av Riksantikvarieämbetet) med Sven Söderberg och Erik Brate som författare.

Saxo Grammaticus’ Gesta Danomrum

Lennart o Gustaf Waara, opublicerat manuskript om Upplands roll i skapandet av Svea rike.

.

MASSAKERN VID SANDBY BORG PÅ ÖLANDS ÖSTKUST

02 juni 2021

Inledning.

Först några bilder med kommentarer från ett besök vid Sandby borg en majdag året 2021.

Därefter följer en redogörelse för utgrävningarna och borgens märkliga för att inte säga makabra och skrämmande historia och slut. 

Arkeologiska utgrävningar åren 2010 – 2017 har avslöjat orsakerna bakom den folkliga jinx som präglat synen på borgen. En jinx som levt kvar ända in i sen tid. Borgen har betraktats som hemsökt och en plats man inte gärna besökt. Varför? Det har arkeologerna svarat på. Den historien kommer vi till.

Flygbild av Sandby borg hämtad från Wikipedia. Strax NV om borgen syns det som varit borgens färskvattenkälla.

Sandby borgs mur är idag belägen 50 meter från stranden på öns östra sida. Med tanke på landhöjningen under 1500 år bör havet på den tiden ha legat helt upp mot borgmuren. Närheten till havsstranden gör att Sandby borg skiljer sig från övriga fornborgar på Öland. 

Sandby borg är en av Ölands femton idag bevarade borgar från folkvandringstid dvs 400 – 550 e. Kr. Fler borgar kan ha funnits men som man misstänker är bortodlade under de 1500 år som passerat.

Den utlöpare av sten som kan ses på bilden kan möjligen vara resterna efter en hamn som bör ha legat i anslutning till borgen.

På denna bild hämtad från Google Maps syns ännu tydligare det som måste ha varit en hamn belägen intill borgen med resterna av vågbrytare och djupvatten i mitten. Jag har inte noterat någonstans i litteraturen om denna tydliga historiska hamn. Den är en viktig pusselbit i borgens historia och sannolikt också till förklaringen av hur massakern kunde ha gått till.

Stenraderna som syns på bilden är rester efter de yttre försvarsmurarna runt borgen som ligger söder och väster om borgmuren.

Bilden visar den inre delen av ringborgen med mänskliga kvarlevor som ligger strax under torvytan. När man vandrar runt i borgen så trampar man bokstavligen på upp emot två hundra massakrerade män och barn. Utgrävningar av cirka 10 procent av ytan har visat på de mänskliga resterna av 26 ihjälslagna personer av vilka flera visar dödliga traumaskador.

Sandby borgs inre layout.

Borgen har en oval utformning i nordväst-sydostlig riktning, se den schematiska bilden. De inre måtten är 66 och 92 meter motsvarande cirka 5000 m2. Muren är idag kraftigt eroderad men har varit cirka 4 – 5 meter hög. 

Flygfotografering och geofysiska undersökningar visar att det under ytan finns stenmurar efter hus. Layouten visar en ring av husgrunder radiellt längs muren och ett central kvarter omgivet av en gaturing. En konkret bild av hur det kan ha sett ut fås om man besöker den på södra Öland belägna och rekonstruerade borgen Eketorps borg. Borgarna har samma grundläggande layout.

Muren har varit cirka fyra meter tjock, och är högst i nordväst och lägst i sydost. Den har haft 53 hus. 

Väster om borgen finns en yttre förskansning, som består av flera parallella rader av gråstensblock. Se bilden ovan. I väster utanför muren finns en stor naturlig sötvattenskälla. Borgen har haft tre portar, en i sydost mot havet, en i väster inåt land och en mindre mot norr. De helt utgrävda husen är markerade.

 Sandby borg har en unik och överraskande historia

Borgen har under mer än tusen år setts som en plats som är hemsökt och som man undvikit att besöka. Arkeologerna har nu kunnat ge svar på varför.

Undersökningarna inleddes med undersökningar av hela borgen med markradar vilket gav sådana utslag att man beslöt att göra utgrävningar i form av några avgränsade provschakt. Efter resultaten av de första undersökningarnas fortsatte arkeologerna utgrävningarna under ett antal somrar. Ändock är idag bara cirka 10 procent av borgen undersökt. Vi kan bara hoppas på att arkeologerna får resurser för att gräva ut hela borgen för att vi skall få alla svar på vad som hände.

De resultat som föreligger är dock så entydiga att man kan börja beskriva och analysera de dramatiska händelserna.

Det är dessa vi nu skall skildra utifrån några av de arkeologiska forskarrapporter som presenteras hittills. Dessa är avfattade på engelska varför citat ut dem kommer att ges in extenso på engelska.

Den historiska period under vilken de femton borgarna på Öland uppfördes kallas för folkvandringstid och omfattar åren 400 – 550 e.Kr. Det var en tid i Europa karaktäriserad av politisk, social och ekonomisk instabilitet. Det var en mycket turbulent tidsperiod.

Det romerska inflytandet är tydligt i de arkeologiska fynden från tidsperioden i bland annat södra Sverige. Resor söderut ingick i möjligheterna att samla förmögenheter och status i ett situation med starka hierarkier och politiska turbulenta makt strukturer.

Utgrävningarna.

Från 2010 har man undersökt borgen, först med markradar och senare med metalldetektor. Fynden i samband med metalldetektorundersökning var sådana att man beslutade om utgrävningar. Fynden inkluderade fina smycken av silver av hög kvalitet som kan tolkas som aristokratiska kvinnors smycken. Artefakternas typologi fokuserar på den senare delen av 400-talet. När man daterar massakern till slutet av 400-talet så bygger det på typologiska bevis

Småskaliga utgrävningar har genomförts allt sedan 2011. Fram till 2016 hade ca 300 m2 grävts ut motsvarande 6 procent av borgens yta. I det ingår fullständiga utgrävningar av två av de totalt 53 husen samt 50 procent av ett tredje hus samt delvis ytterligare sex hus De fullständigt utgrävda husen är de som har nummer 4 och nummer 40 på kartan ovan. Mänskliga kvarlevor har hittats i fyra av husen samt spridda och mixade delar på gatorna runt det centrala blocket.

De artefakter man funnit är keramik, vardagsföremål, brons, silver, guld och järnföremål. Ett svärdshänge samt ett guldmynt med den romerske kejsaren Valentinian III:s bild som är viktig. Mycket begränsat med militära föremål är funna hittills.

Utgrävningarna av Sandby borg gjorts av Kalmar läns museum i samarbete med Linnéuniversitetet och Stockholms universitet.

En massaker.

En massaker definieras i rapporterna som  ”… referring to an act of intentional murder upon a mass of people who were not prepared for battle, with the killing being conducted by a group”.

Kvarlevorna efter minst 26 personer har hittats hittills. Bara i hus 40 har man hittat 9 individer.

De skelett som är separerade (disarticulated) är inte resultat a medveten stympning utan snarare att ”disarticulation of the remains is interpreted as resulting from post-mortem taphonomic”.

Vad har man hittat?

I hus 40 hittades 9 olika individer. Perimortala skador har kunnat identifieras på fyra av skeletten i hus 40. Tre av skeletten låg i positioner som visar att de erfarit plötslig död eller varit medvetslösa innan de föll.

Det finns inga bevis för att individerna i hus 40 flyttats eller placerats där efter döden. De har alltså fallit och blivit liggande exakt där de dödades.

Två av skeletten i hus 40 är delvis förkolnade och separerade (disarticulated) vilket antyder att eld förstörde de döda kropparna innan mjukdelarna hade dekomposterats. Det kan betyda att förövarna satte eld på några hus eller att eldstaden i huset antände husen genom olyckshändelse. Majoriteten av undersökta hus är dock inte påverkade av eld.

Separerade skelett av människor och djur har hittats i andra hus och på gatan runt det centrala huskvarteret. Djuren dödades  av förövarna eller lämnades att dö av svält. 

I hus 52 som bara delvis är utgrävt hittades en äldre man vars kvarlevor visar att delar av hans mjukvävnad brändes innan dekompostering vilket indikerar att han kanske föll död över eldstaden. Kroppspositionen visar att han föll med ansiktet före i eldstaden och att han var medvetslös eller död när han föll.

Vi citera en längre del om de trauma man funnit på skeletten.

“The trauma evident on several skulls, on one man’s shoulder and one man’s hip resulted from blows aimed at the back or the side of the bodies. Perimortem damage resembling common battle injuries, such as parry fractures or facial trauma, both typically produced when facing an opponent—has so far not been identified. This pattern leads us to conclude that the perpetrators comprised a large number of people, striking simultaneously in several houses, and that several of the victims were not in a position to defend themselves”.

Det är ett mycket viktig konstaterande för analysen av vad som hände och hur. Borgens invånare föll, brutalt och medvetet mördade innan de hann eller kunde göra motstånd i strid med vapen i hand.

Bland de skelett man funnit är vidare demografin speciell och viktig. Alla åldersgrupper finns representerade från spädbarn, unga barn, vuxna och äldre vuxna. Inga skelett med osteologiska karaktärer för kvinna har hittats! Ett viktigt konstaterande för analysen av vad som hände.

Ett guldmynt från romarriket – en soldi – har hittats. På Öland har man vid utgrävningar hittat totalt 360 soldi. De flesta mynten i inflödet av guldmynt från romarriket kom under tidigt till mitten av 400-talet. Inflödet upphörde efter 476 e.Kr när romarriket föll samman. Nästan inga vapen har hittats. Endast några svärdsdetaljer, ett lanshuvud och några pilspetsar. Ett viktigt konstaterande för analysen av vad som hände. Vapnen togs sannolikt som brukligt är av förövarna.

Vad visar fynden?

“Considerable quantities of important trade goods (e.g. wealth items and live animals) were destroyed or abandoned at the site. The massacre at Sandby borg cannot, therefore, be explained simply as an act of outright plunder. One possible scenario is that the perpetrators at Sandby borg established themselves as the new local ruling elite”.

Citatet är viktigt för analysen av vad som hände.

Vad hände?

The fact that many of the individuals were left unburied inside the ringfort indicates that nobody came back to tend the dead. Several scenarios are possible: all the inhabitants may have been killed; some may have been killed and others abducted; or some may have fled but were unable or unwilling to return. The evidence suggests that no survivors or neighbours could, or wanted to, enter the site after the massacre. The event most probably had a major long-term impact on surrounding settlements and inhabitants”.

Precis så är ett sannolikt scenario av post-massaker beteenden från de som bodde i ”närheten”. Om de fanns några sådana kvar efter massakern.

När hände det?

Den romerska guldmyntet, en soldi en motsvarande ett årslön för en soldat i den romerska amen, som hittats har som nämnts en bild på kejsaren Valentinian III som regerade 425 – 455. Den har hittats tillsammans med detaljer till svärd i glas och silver i hus 40. Typologiska detaljer på de artefakter man funnit antyder att borgen vari i bruk mot slutet av 400-talet och att en datering av massakern hamnar sent 400-tal. Arkeologerna diskuterar också att borgen sannolikt föll efter det romerska rikets sammanbrott år 476. En period av stor oreda också uppe i Norden med maktstrider.

En datering av massakern landar därför runt 480 e.Kr.

När på året inträffade massakern? Fynd av nyslaktade lamm – 8 stycken – i hus 40 som bara delvis var styckade och alla var i samma ålder ca 3 – 6 månader. Eftersom lamm normalt föds under våren så kan man dra slutsatsen att massakern inträffade mellan sen vår och tidig höst dvs mellan maj och augusti.

Tänk er likstanken! Högsommar och värme på solens och vindarnas ö. Dekompostering och förruttnelse i värmen av kanske flera hundra mänskliga kroppar och husdjur. Ingen tar sig in i borgen o begraver de döda. Det visas tydligt av hur skeletten ligger än idag. Stanken måste ha legat grym över stora delar av ön i närmare ett halvt år. Undra på om platsen blev jinxed för de boende på ön på ett sätt som levt kvar i 1 500 år.

När på dagen inträffade massakern. Detta avsnitt är en spekulation efter diskussioner på plats med kamrater som har militär erfarenhet.

Hur kropparna fallit visar att de överraskats. Inga vapen eller stridsskador finns påvisade i skeletten. Däremot vittnar de utgrävda skeletten om kraftiga, överraskande och dödliga traumaskador. 

Sannolikt har en motiverad grupp beväpnade soldater med stor beslutsamhet och inriktade på att döda alla män och barn kommit i ett överraskandningsanfall med minst 30 – 40 tränade män / soldater. Dödandet var det viktiga. Det visas bland annat av att borgen inte plundrades. Till och med värdeföremål ligger kvar. Det leder oss till att tro på ett sent nattligt anfall alternativt tidig morgon när de boende i borgen i de flesta fall fortfarande var inomhus. I husen har de dödats och fallit. Några dock på gatan. Hur tog förövarna sig in i borgen med tre portar som bör ha varit stängda och reglade.  Allt annat vore märkligt. Borgarna byggdes i oroliga tider och byggdes för skydd mot fientliga krafter. Att de sov med öppna portar är inte sannolikt. Någon/några inne i borgen, kanske vakterna vid porten har släppt in förövarna som överraskat de vaknande/nyvaknade boende. Vi tror också att man kommit med båt, smugit sig fram i gryningen, kanske i tät dimma (så typisk på Öland) så de inte upptäckts, landat båtarna några meter från porten mot havet, släppts in och fullbordat de verk de kom för med beslutsamhet och totalt brutalt resultat. Helt i enlighet med plan och uppgift.

Alltså massakern inträffade runt år 480 e.Kr i månaderna maj till augusti en sen natt/tidig morgon när boende var igång med uppvaknande och att äta. Man har hittat en halvstekt sill bredvid en stupad som antyder att han just tillagade ett mål. Kanske en tidig frukost.

Arkeologernas slutsats.

“Combining osteological evidence of trauma with the archaeological context and the taphonomy of the skeletons has been crucial to our interpretations. We argue that a massacre was carried out at Sandby borg—probably at the end of the fifth century AD—and that the ringfort was abandoned immediately following this event. The dead individuals span all age groups but are gender-biased towards males. The site provides a snapshot of the moment of both the massacre and everyday life that was halted brutally. We do not interpret the massacre as an act of outright plunder, but rather as one that was connected to political instability during the turbulent Migration Period”.

Vad återstår att bekräfta?

En av frågorna är om det kan komma att hittas kvinnliga skelett eller om de samtliga togs med av den manliga styrkan på 30 – 40 man som hustrur och konkubiner.

Borgen övergavs efter en massaker. Inga tecken finns på att Sandby borg i likhet med andra borgar från 500-talet återanvändes under 1100 – 1200 talen. Den plundrades inte heller eftersom värdeföremål fortfarande ligger kvar och hittats med metalldetektor i gömmor i flera av husen. Vapen saknas dock men de torde förklaras av att förövarna som var krigare tog med sig de värdefulla vapen de kunde hitta. Så har det alltid gått till i strider. En segrande sidan tar hand om de brukbara vapen man hittar hos stupade fiender.

Hur människorna ligger visar också att all mänsklig aktivitet upphörde omedelbart i och med massakern. Ett fruset historiskt ögonblick är vad arkeologerna har att fortsätta att undersöka och hitta artefakter som än mer kan förklara och beskriva vad som hände. I normala fall hittar man stupade med typiska stridstrauma på skeletten i samband med strider och slagfält som exempelvis i massgravarna på Korsbetningen utanför Visby murar efter mördandet av gotländska bönder år 1361.

Slutligen frågan om vad som hände kvinnorna med tanke på resultaten så här långt i utgrävningarna. Akeologerna skriver i rapporten:

A lack of osteological evidence for females among the dead suggests that the massacre at Sandby borg may have been gender-biased towards the male inhabitants. This theory is weakened, however, by the relatively small area of the site excavated to date and may be refuted through further excavation and analysis. The discovery of infant bones reveals that women were present at the site, although not necessarily at the time of the attack. The demographic composition of the victims at Sandby borg includes people of all ages, which is peculiar; the victims of battlefield violence usually represent particular segments of a population—people who have actively participated in acts of warfare”.

Sammanfattning av utgrävningarna och vad de visar.

Initialt hittades i samband med metalldetektorsökningar 2010 fem smyckegömmor med föremål av hög kvalitet. De därpå genomförda utgrävningarna har påvisat en massaker där borgens invånare medvetet mördats och lämnats där de föll. Det arkeologiska materialet är unikt med tanke på den tvärsnittsbild av vardagen, tiden, borgen och massakern. Stenhusen med inredning, mat, föremål och annat ligger där som de lämnades den dag massakern inträffade. Det ögonblicken har historiskt frusits kropparna lämnade som de föll och den vardag som lämnades kvar orörd. Det så märkligt att det på allvar är mind blowing!

Ett guldmynt från romarriket, en soldi, hittades 2014 i ett stolphål i borgen. Någon/några i borgen har sannolikt varit legosoldater i den romerska armén. Dessa mynt var betalning för tjänst i armén.  De olika fynden och skeletten visar entydigt att borgen attackerades i en överraskande och brutal massaker.  Skeletten ligger som de föll när de höggs ned och kropparna har aldrig begravts. Borgen har inte heller plundrats. Forskarnas teori är att massakern utförts av en maktgruppering inom Öland. Borgen besöktes sedan aldrig, de döda låg och dekomposterade med en förfärlig stank i sommarhettan. Med tiden täcktes kropparna över när husen och taken rasade in. Borgen blev sedan under 1500 år jinxed vilket bekräftas av en lokal tradition om att ”det är något hemskt med Sandby borg” men man visste inte vad. Inte förrän nu med utgrävningarna.

Utgrävningarna av och forskning kring massakern vid Sandby borg med allt vad det innebär av kunskapstillväxt är entydigt en del av vårt svenska kulturarv.

En tentativ slutsats 

Cirka år 480 någon i månaderna maj – augusti, en sen natt eller tidig morgon med kraftig dimma (som det blir på Öland) som dämpade alla ljud och tillät en överraskningseffekt, landsteg en styrka på 30 – 40 man från båtar som lade till nära havsporten och bara några meter från borgens murar. De trängde in i borgen vars portar öppnats av förrädiska soldater som stod portvakt. Det var ett överraskningsanfall med stor kraft och hämningslös brutalitet. Målet var att utplåna de män som bodde i borgen utom kvinnorna som togs med som slavar och konkubiner. Samtliga i borgen höggs ner eller dödades på annat sätt med grovt våld. Hela massakern tog förmiddagen i anspråk varefter förövarna lämnade borgen. De plundrade inte borgen men de tog med de vapen som fanns. Ingen återvände till borgen och ingen tog sig in i borgen för att begrava de döda. Traumat var så överväldigande att ingen ens plundrade borgens döda på de rikedomar som fanns i husen. Allt detta finns kvar att ta fram vid kommande utgrävningar. Nittio procent av borgen återstår att undersöka.

Text och bilder: Lennart Waara.

Källa: Forskarrapporter som presenterats inom ramen för projektet. Citaten är hämtade ur  Dr. Clara Alfsdotter, m.fl.  ”A moment frozen in time: evidence of a late fifth-century massacre at Sandby borg”. En mycket bra sammanfattande redogörelse som finns på nätet.

SWÄRKILS BACKAN – SVERKERS BACKE – KUNGSBACKEN

15 maj 2021

Denna textdel handlar om en backe/åkerholme 300 meter väster om Gästre by (där slaget vid Gestilren stod år 1210), som på olika sätt omtalas och beskrivs i annaler från 1600-talet.

Från första halvan av 1600-talet har vi dokument (Bureus) som nämner en Swärkils backe i Frösthults socken. I antikvitetsundersökningarna 1667 – 1682 skriver man vidare; ”Vithi Gästre Kiörkiogiärdert ähr een backa widh namnpn Swärkils backan”.

Informationen är intressant på två sätt. Uppenbarligen har det vid Gästre by funnits ett kyrkogärde, vad det nu är. Ett gärde tillhörigt kyrkan eller en lokal begravningsplats och kyrkogård för byn Gästre. Gästre var på den tiden en av Upplands större byar sett till jordinnehav mätt i markland. På detta kiörkiogiärde har Swärkils backe legat.

Om den backe/åkerholme som idag kalla Kungsbacken är densamma som Swärkils backan så har det runt den tidigare legat ett kyrkogärde.

Är den bro som omtalas 1540 som ”slaget vid Gestilbro” bron över ån Simningen. Ån var naturligtvis på 1200-talet känd under annat namn och ett betydligt större vattendrag som sannolikt inte kunde korsas utan bro. I så fall kan namnet Swärkils backan hänga samman med slaget vid Gestilren år 1210 och att slaget stod sydväst om Gästre by runt Swärkils backan.

Högsta punkten och toppen på det som sannolikt varit en gravkulle.

Tecken på en skeppssättning kan anas runt kullen. Var det här kung Sverker stod med sin hird och här han stupade och begravdes till en början. Tyvärr är denna hög söndergrävd men man kan iakttaga svaga spår av fornlämningar och stensättningar på och runt toppen av högen. Höjden på åkerholmen bär dock tydliga spår av en större hög, utgrävd på toppen.

Det finns all anledning att antaga att denna ”Kungsbacken” är den i de äldre annalerna nämnda Swärkils backan.

Sverkers backe / Kungsbacken sedd från NV. Kulle och den ”stackote sten” syn tydligt. Stackote är ett ålderdomligt ord som betyder kort.

Var det här en del av slaget stod?

Kanske kung Sverker hade sin stabsplats på kullen med god utsikt över de platta åkrarna och ängarna runt. Det kanske också var där han mötte sin baneman från den Erikska hirden, stupade och dog. I en annal … nämns att kung Sverker begrovs på kullen. Numera vet vi att kung Sverker är begraven i Alvastra men han kan ha begravts omedelbart efter slaget begravdes – slaget stod mitt i varma sommaren – på kullen men senare flyttats till ättens kyrka i Alvastra.

Detta är spekulationer och teorier som inte kan bevisas men som är begripliga och möjliga.

Bilderna visar det som av byns bönder sedan gammalt är känt som ”Kungsbacken” men som tidigt kallades Swärkils backe. Kung Sverker har sannolikt bidragit till namnet ”Kungsbacken”.

”Stackote sten” med fälten i SO där Eriks hird kan ha kommit i ett anfall mot Sverker.

Bureus nämner en ”stackote sten” på Swärkils backe. Det måste vara den sten som syns på våra bilder. I så fall är dagens ”Kungsbacken” verkligen liktydig med den tidigare nämnda Swärkils backan. Vid denna ”stackote sten” sägs den danske ”försten” vila. En stupad dansk legosoldat? Det implicerar flera intressanta frågor.

Den främsta varande; varför heter den den Swerkils backan? Har det med kung Sverker att göra? Den kung Sverker som stupade vid slaget vid Gestilren år 1210, dvs vid dagens Gästre eller med äldre stavning Giästre.

Detta är ett preliminärt avsnitt i min och sonens kommande bok om Upplands tidighistoriska roll i skapandet av Svea rike.

EXKURSION TILL KILS KYRKA I ÖREBRO LÄN.

21 april 2021

Kils kyrka är sockenkyrka för Kils socken.

Den för socknen stora kyrkan är magnifik där den ligger upphöjd på en kulle väl synlig från alla håll.

Koret.

Kyrkans tvärskeppsarmar (delvis synliga på bilden mot koret) är kvar från den kyrka som påbörjades under 1100-talet efter förebild av kyrkan i Vreta kloster. Tvärskeppet och koret var försedda med absider. Långhuset, som på utsidan pryds av Iisener och rundbågsfris (se översta bilden) byggdes till under 1200-talets senare del samtidigt som koret förlängdes och försågs med kalkmålningar. Åren 1779- 1780 byggdes kyrkan om i grunden. Den västra delen av korett blev treskeppigt. Den östra delen blev till sakristia. Samtidigt byggdes västtornet medan tornspriran kom till år 1909. 

Kils kyrka är en av Närkes största medeltidskyrkor och har eventuellt varit en pilgrimskyrka. 

Rester av valv samt kalkmålningar i det ursprungliga koret, finns nu synliga på sakristians vind. Eftersom sonen inte var med klättrade jag bara halvvägs upp i tornet. Mörkt, branta trappor och ensam är riskabelt.

Kyrkans ursprungliga västportal, fungerar numera som ingång till långhuset från tornets bottenvåning .

Den Helige Olof snidat i trä och polykromerat. Bilden har troligen stått i ett hel­gonskåp. Polykromi är välbevarad: röd mantel, grön underdräkt, vit alba. Sent 1300-tal. Bilden stod före 1780 på altaret i den äldre sakristian.

Helgonskåp med apostel (Petrus?) eller hel­gon (den Helige Julianus?). 1300-tal.

Huvudbaner över Johan Löfling, död 1666. Huvudbaneret är det strax till vänster om mittbaneret.

Anvapen för Johan Löfling.

Huvudbaner över Gustav Anrep  d.y. död 1700

Källor : 

KYRKOR I ÖREBRO HÄRAD. KONSTHISTORISKT INVENTARIUM AV
ERIK LUNDBERG, STELLAN MÖRNER OCH
BERTIL WALDEN 
Stockholm 1949
samt
Kyrkor i Närke 
NÄRKE BAND I:6 
Av ANN CATHERINE BONNIER och MARIAN ULLÉN 
Stockholm 1972

ALBERTUS PICTOR I TÄBY KYRKA.

11 mars 2021

Täby som ort är bekant och belagt från 1000-talet bl.a. från alla runstenar som berättar om stormannen Jarlabanke som ”ägde hela Täby”. Se min bloggtext om Jarlabanke.

I Täby kyrka finns en av Albertus Pictors (Albrekt målare), 1140 – 1509, mest kända kyrkmålningar. Den med motivet om döden som spelar schack med en välbeställd man. Bilden finns på sydväggen i trapphuset upp till orgelläktaren. Den syns således inte i själva kyrkorummet.

Inte minst har bilden uppmärksammats eftersom den är direkt förlaga och inspiration till scenen i filmen ”Sjunde inseglet” av Ingemar Bergman. Den scen där döden spelar schack med en riddare om hans liv.

Personer jag talat med vittnar om att Ingemar Bergman ofta besökte (”sprang här”) Täby kyrka liksom andra gamla kyrkor i trakterna.

En bild som visar text, målning, sten

Automatiskt genererad beskrivning

Text och bild: Lennart Waara i mars 2021.

STORMANNEN JARLABANKE OCH JARLABANKES BRO I TÄBY

10 mars 2021

Vi besökte Jarlabankes bro en kall och blåsig marsdag i år. Bron eller vägbanken är en mycket känd och omskriven fornminnesplats från Täbys tidiga medeltid. Bron är känd och beskriven redan på 1600-talet av  äldre fornforskare som Peringskiöld och Hadorph

VEM VAR JARLABANKE?

Jarlabanke Ingefastsson var en uppländsk storman som levde på 1000-talet med stora jordegendomar i Vallentuna hundare. Han är en tidighistorisk person som vi har information om från svenskt källmaterial. Han antas ha varit viktig för den lokala sjökrigsorganisationen den s.k. ledungen. Mälaren och östersjön gick på den tiden långt upp i Uppland med seglingsbara leder.

Jarlabanke byggde vägar och broar. Vid broarna restes stenar om Jarlabanke och hans släkt. Han nämns på ett antal runstenar, Jarlabankestenarna. Dessa runstenar är resta av honom själv, av hans farmor, hans far, hans mor och hans son. Sammantaget ger de många runstenarna över Jarlabanke en tydlig bild av den enorma betydelse och vikt denne storman hade i sin livstid.

Jarlabankes gård, Hagby, låg sannolikt vid nuvarande Täby prästgård. För att stärka makten över områdena norrut anlade Jarlabanke en tingsplats nära Vallentuna kyrka. Till minnet av detta lät han resa en runsten med ristningen:

”Jarlabanke lät resa denna sten efter sig, medan han ännu levde. Han ägde ensam hela Täby. Gud hjälpe hans själ”.

JARLABANKES BRO

Jarlabankes bro/vägbank idag. Rekonstruerad till ca en tredjedel av den ursprungliga längden.

Intill bron/vägbanken lät han resa fyra runstenar varav två syns på bilden ovan. Teckningarna nedan visar att Jarlabankes bro uppenbarligen var intakt ännu vid 1600-talet.

En bild som visar utomhus, himmel, gammal, jord

Automatiskt genererad beskrivning

Äldre foto av bron över sankmarken.

En bild som visar text

Automatiskt genererad beskrivning

Hadorphs 1600-talsteckning av Jarlabankes bro. Uppenbarligen stod brostenare ännu kvar resta vid den tiden.

En bild som visar text

Automatiskt genererad beskrivning

Peringskiölds teckning av bron från 1600-talet.

Bron är egentligen en vägbank vid ägornas södra gräns. Tidsmässigt kan den dateras till 1050-talet och byggdes över en sankmark. Bron var ursprungligen 150 meter lång och 6,5 meter bred och fyra runstenar stod resta utmed vägbanken. Brons bottenlager byggdes upp av knippen av kvistar. Ovanpå detta lades stenar och överst ett lager grus och sand. Landsvägen från Vallentuna mot Stockholm gick över Jarlabankes vägbank så sent som på 1960-talet. Delar av banken har grävts ut.

Del av vägbanken utgrävd ner till stenlagret.

Från 1600-talet finns skriftlig dokumentation av fornforskare. Se teckningarna ovan. Jarlabankes bro är en av de mest kända runstensmonumenten. Stenar har dock under tidens lopp försvunnit från platsen. Idag är cirka en tredjedel – 50 meter –  av den ursprungliga bron restaurerad till brons utseende på 1700-talet. Det innebär att två runstenar står resta vid den norra änden av bron samt en rad mindre stenar. De två norra runstenarna visas på bilderna nedan. De runstenar som ursprungligen stått vid brons södra ände flyttades under medeltiden till Danderyds och Fresta kyrkor och kan ses där. På alla fyra stenarna står ungefär samma sak:

”Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han levde och han gjorde denna bro för sin själ och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans själ”.

Några slutsatser kan vi dra av bron och runstenarna. Jarlabanke var en under sin livstid både rik och mäktig storman som också ville synas. Fyra resta runstenar i norra och södra änden av en bro/vägbank,med den ovan citerade texten, talar ett tydligt språk. Det språket och det budskap som förmedlades kunde läsas av varje person som passerade bron. Med moderna ord skulle vi säga att han ”byggde på sitt varumärke”. Ett varumärke som står starkt än idag. Han var också uppenbarligen kristen. ”Gud hjälpe hans själ” är en vanlig fras på runstenar i Uppland från 1000-talet för att markera att man lämnat asa-tron och anammat den nya läran. Det finns dock i Uppland också ett stort antal runstenar med asa-tron markerad. Jarlabanke besatt ett betydande mått av självförtroende och självmedvetenhet. Redan under sin livstid ville han markera och göra tydligt vad han åstadkommit genom att bland annat bygga bro över en sankmark som tidigare varit närmast omöjlig att passera. Exakt vad ”hela Täby” betydde eller omfattade på 1000-talet vet vi inget om. Det har självfallet inget alls med dagens Täby att skaffa.

En bild som visar himmel, utomhus, gräs, byggnad

Automatiskt genererad beskrivning
 
En av runstenarna vid brons norra ände

En av de två runstenarna vid brons norra ände.

LENNART WAARA

Mars 2021

TAGE ERLANDER 1901 – 1985 VAR SVERIGES STATSMINISTER 1946 – 1969.

18 februari 2021

På SVT Play finns en dokumentär gjord av Göran Ellung om Tage Erlander i två delar på vardera 59 minuter. Dokumentären är sevärd. I synnerhet del I känns helgjuten.

Dokumentären handlar om ett Sverige som var och som jag gillade och som inte längre är och som jag ogillar. Början till slutet kom med Olof Palmes val till partiordförande och statsminister.

Trots ett lätt PK perspektiv samt återkommande inlägg av den allestädes närvarande och produktive historieprofessorn Dick Harrison är serien bra och behandlar en viktig period i min samtidshistoria. Jag började följa rikspolitik och rikspolitiska debatter i det nya mediet TV från tolv års ålder 1957. På den tiden fanns också pålästa och lödiga journalister i form av det tre ”O-na”. Olivecrona, Orup och Ortmark. Minnesvärda i sig.

Några händelser som behandlas i dokumentären vill jag att lyfta fram och kommentera lite bredare.

Statsministern Tage Erlander var en reflekterande intellektuell med bildning och utbildning. Skillnaden är enorm mot dagens statsminister som saknar allt det Tage Erlander besatt. Men också oppositionen leddes av lysande intellektuella män. Inte minst Folkpartiets ledare Bertil Ohlin var en ledande nationalekonom på världsnivå.  Jag minns ännu debatterna mellan Tage Erlander och Bertil Ohlin som båda var partiledare men som inte tålde varandra personligen. Men även högerpartiets Jarl Hjalmarsson och kommunisternas Hilding Hagberg hade betydande lödighet och är minnesvärda. De har inga motsvarigheter i dagens svenska rikspolitik.

Bättre partiledare har varken Socialdemokraterna eller Folkpartiet haft.

I valet 1958 tappade Socialdemokraterna mandat men kunde regera vidare i koalition med Bondeförbundet. Den gången var det nära att folkpartiets Bertil Ohlin skulle tagit över som statsminister. Man kan undra hur Sverige sett ut idag om det maktskiftet och brottet i socialdemokratins makthegemoni skett 1958 och inte vid mitten av 1970-talet när Olof Palme redan påbörjat förstörelseverket av Sverige med mångfaldspropositionen, borttagandet av tjänstemannaansvaret och finansiellt stöd med skattepengar till varje kommunistisk ”befrielserörelse” och terroriströrelse som kunde hittas, m.m.

Framtagandet av ett svenskt kärnvapen var både möjligt och militärpolitiskt aktuellt vid slutet av 1950-talet. Tage Erlander var positiv till ett svenskt kärnvapen som skulle kunna tas fram på 2 – 4 år. Överbefälhavaren var positiv. Det är en historia att beklaga att Sverige inte tillhör kärnvapenmakterna medan ex Israel gör det efter att ha brutit mot internationella överenskommelser och emot USA:s och John F Kennedys tydliga motstånd. Det ändrades i och med att Lyndon B Johnson tog över som president. 

Det var kommunister, socialister och vänstersocialdemokrater som tillsammans med det Socialdemokratiska kvinnoförbundet lyckades stoppa planerna på ett svenskt kärnvapen. På den kanten leddes striderna av Inga Thorsson, som därmed sällar sig till listan på socialistiska blindspår. Tage Erlander vek ner sig. ”Partiet” var viktigare än landets säkerhet.

I slutet av 1950-talet sökte Tage Erlander en intellektuell som rådgivare och tillfrågade nationalekonomen Assar Lindbäck. Även han en världsledande nationalekonom. Assar Lindbäck tackade dock nej men tipsade Tage Erlander om Olof Palme som han kände. Så blev det också. Men, tänk om Assar Lindbäck tackat ja. Sverige hade kanske sluppit Olof Palmes vanstyre. Socialdemokraterna kunde kanske haft en ledande nationalekonom som partiledare. Tänk er debatter med Bertil Ohlin för Folkpartiet. Ett annat Sverige framträder med en sådan contrafaktisk historieskrivning!

I dokumentären framkommer hur Gunnar Unger i Högerpartiets ideologiska tidskrift tidigt analyserade och beskrev Olof Palmes personlighet och persona och hur katastrofal för Sverige den senare visade sig vara.

Tage Erlander fick under sin långa statsministerperiod uppleva flera stora politiska händelser. Tage Erlander inbjöds år 1961 av den nyvalde presidenten i USA John F Kennedy att komma till USA. Tage Erlander var efter besöket mycket imponerad av John F Kennedy. Den bästa president USA haft, under min tid som privatobservatör av USA , endast Ronald Reagan kommer i närheten. Ronald Reagan är en president som, by the way, borde erhållit Nobels Fredspris eftersom han lurade in Sovjetunionen i racet med Stjärnornas krig. Sovjetunionen hade varken ekonomi, resurser eller produktionskapacitet för det och imploderade i försöken och försvann från historiens arena, saknad av ingen utom die hard kommunister och socialister.

Pensionsbeslutet i riksdagen 1959 vann Tage Erlander med en röst efter att en folkpartist Königsson lagt ner sin röst. Men pensionsfrågan är en historia som förtjänar en egen analys. Den lösning som så småningom valdes är inte självklar i ljuset av hur pensionssystemet senare urgröpts och förändrats flera gånger, Möjligen hade ett premiereservsystem varit stabilare och hållbarare.

Berlinmuren började byggas i augusti 1961, Dag Hammarskjöld mördades 1961 under ett uppdrag i Kongo när hans flygmaskin sköts ner i Ndola. I SVT-dokumentären framkommer också en märklig reaktion från både Tage och Aina Erlander som var ”beklämda” över Dag Hammarskjölds lysande och idag hyllade bok ”Vägmärken”. I DN kritiserades boken av bland andra vänsterliberalen och den intellektuella och grundbildade Olof Lagercrantz. Vägmärken är en av de bästa böcker jag läst och läst om flera gånger. Boken är ett verkligt vägmärke och en vägledning för många människor och hyllas världen över.

Slutligen mördades också John F Kennedy år 1963 i Dallas i en konspiration – fler än en skytt har konstaterats av en federal undersökningskommission i strid med Warrenkommissionen – med olika politiska krafter inblandade. Det kan finnas kopplingar till Kennedys motstånd mot att Israel skaffade sig kärnvapen. Gunnar Sträng införde oms – omsättningsskatt – en föregångare till vår moms för att finansiera socialdemokratins reformagenda. I valet 1968 vann socialdemokratin en storseger och fick egen majoritet i riksdagen och år 1970 valdes Olof Palme till partiordförande för Socialdemokraterna efter att ha gjort sig oumbärlig för Tage Erlander som kanske inte insåg vem Olof Palme var och stod för.

End of story.

HISTORIEN OM EKETORPS BORG PÅ ÖLAND

30 oktober 2020

Av Lennart Waara

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

  1. Inledning
  2. Eketorps borgs olika aktiva perioder
  3. Järnåldern och Eketorp I
  4. Eketorp II
  5. Eketorp III
  6. Porttornet
  7. Offerplatsen
  8. Fynd av romerskt guld på Öland och i Eketorps borg
  9. Rekonstruktion och utgrävning av Eketorps borg
  10. Sammanfattning

INLEDNING

Eketorps borg är en fornborg från järnåldern 300-talet på allvaret på södra Öland. Den ligger knappt två kilometer från Östersjöns strand, mitt ute på Stora Alvaret. Källan inne i borgen har förmodligen avgjort placeringen, liksom läget vid en stor sankmark. Den kunde både stoppa fiender och fungera som vattenreserv.

Borgen byggdes ut under 400-talet och har genom tiderna haft växlande funktioner; från tidigare defensiv ringborg för ett antal familjer till förläggning för en kavallerigarnison under tidig medeltid. Bilden visar en rekonstruktion av hur Eketorps borg kan ha sett ut under den senaste fasen, dvs Eketorp III, i slutet av 1100-talet och de första årtiondena under 1200-talet.

EKETORPS BORGS OLIKA AKTIVA PERIODER

  • Eketorp I (300–400 e Kr). Järnålder och tidig folkvandringstid
  • Eketorp II (400–650 e Kr) Oroliga tider under folkvandringstid och strax innan vikingatiden
  • Eketorp III (1170–1240 e Kr). Oroliga tider i samband med striderna mellan sverkrar/folkungar och erikssöner/Bjälboätten om makten i Svea rike. Striderna slutade med att erikssönerna/Bjälboätten tog makten efter slagen vid Gestilren 1210 och Sparrsätra 1247 i Uppland. Efter slaget vid Herrevadsbro/Kolbäck 1251 i Västmanland skapade den kraftfulle Jarlen Birger Magnusson lugn i riket. Han efterträdes av två söner som kungar i Svea rike

JÄRNÅLDERN OCH EKETORP I

Den första borgen, Eketorp I, byggdes på 300-talet under en period av relativt, med tidens mått mätt, välstånd på Öland som sannolikt sammanhängande med överskott från både handel och jordbruk. Avkastningen försörjde befolkningen samtidigt som det gav ett överskott som kunde investeras i detta borgbygge och andra liknande borgar på Öland.

I syfte att försvara det relativa välståndet med ägodelar, husdjur och redskap gick ett 20-tal hushåll samman och lät bygga/byggde borgen. Den blev en gemensam samlingsplats och ett tillfälligt skydd i orostider. Så småningom blev bosättningen permanent under Eketorp II.

Denna första borg Eketorp I var 57 meter i diameter, med ett tjugotal hus tätt placerade utmed murens insida. Husen verkar ha saknat gavlar och därmed varit öppna mot borgens tomma mitt. Inne i husresterna hittade arkeologerna knappt några fynd – kanske har man sökt skydd här endast under kortare perioder. 

Byggmaterialet i muren var kalksten, stenarna hade staplats på varandra utan murbruk. Men inte bara kalksten möjliggjorde Eketorp I. Borgen hade inte haft den utformning den hade utan inblandning från romarna. Den använda måttenheten antyder det. Borgbyggarna utgick från ett alnmått på 47 centimeter. Det är sannolikt att man lärt sig att räkna med längdmåttet under vistelser i det östromerska riket, där alnen var vanlig.

Våtmarken öster om borgen – se planskissen nedan – gav ett naturligt skydd mot anfall från öster från fientliga grupper och styrkor. Den kunde inte enkelt forceras vare sig till fots eller med häst. Även den fördröjning som våtmarken utgjorde vid ett fientligt anfall gav tid att samla folk och fä och förbereda försvaret.

Det första försvarsverksmuren gick där pilen visar. Den första borgmurens diameter var således väsentligt mindre än den du ser i dag. Borgen fungerade under de första hundra åren främst som en tillflyktsborg för de familjer med anhöriga som byggt den.

EKETORP II

Vi vet inte vilka yttre hot som fick ölänningarna att på 400-talet riva borgmuren och bygga en borgmur som var dubbelt så stor. I och med detta ändrades skyddsborgen till en befäst by, med bostadshus, fähus och förråd. Sammanlagt levde 160 personer i borgen året om, tillsammans med grisar, får, kor, höns, gäss, hundar och katter. 

De 53 husen fördelades på tre kvarter längs insidan av muren, men även borgens mitt bebyggdes. Genom att mäta volymen av rasmassor har arkeologerna räknat ut att murhöjden en gång var 4,8 meter. Troligtvis hade muren, liksom romerska befästningsverk, ett krenelerat bröstvärn. Den romerska influensen syns också i en av de tre portarna. Där finns två urtag, där det en gång suttit ett höj- och sänkbart fällgaller.

Spåren från Eketorp II visar att befolkningen smidde, vävde och tillverkade kammar. Vid sidan av boskapsskötsel ägnade man sig åt åkerbruk, vilket malstenar och löpare tyder på. Det helt dominerande sädesslaget var korn. Man har funnit grodda sädeskorn som är rester från Sveriges äldsta kända öltillverkning!

I mitten av 600-talet övergavs forn­borgen, för att ligga nästan öde i mer än fyrahundra år. En viss bosättning verkar ha funnits bland ruinerna. Kusligt nog har minst tre människor tagits av daga under denna period, och kropparna har lämnats vid murens insida. I ett av likens bröst satt fortfarande mordredskapet, en kniv, kvar när arkeologerna fann kroppen. På borgområdet hittades även hundratals spridda skelettdelar. 

Det verkar som att platsen under denna mellanperiod kan ha fyllt en speciell funktion som offer- och tingsplats. Utanför den östra porten grävde arkeologerna på 1980-talet fram ett vattenhål, som innehöll två skalltak och ett vadben från människa, men också ben från häst, ko och får. De sistnämnda kan vara rester efter rituella måltider. 

Tack vare gyttjan har dessutom träföremål bevarats, bland annat en stor mängd hasselkäppar. Hasseln ansågs ha magiska egenskaper under forntiden, och i Egil Skallagrimssons saga kan man läsa att hasselkäppar sattes ned på tingsplatser. Det märkliga är att de äldsta fynden i offerkällan är från tiden för Kristi födelse – alltså innan borgen byggdes. Detta spelade förmodligen roll när man valde var Eketorp skulle anläggas.

När Eketorp II, byggdes under 400-talet ökades murdiametern till på 80 meter och var bebodd fram till senare delen av 600-talet. Eketorp fungerade som nämnts under tre hundra år som en befäst bondby. Borgmurens diameter är samma som i dag och den hade tre portar. Idag i den rekonstruerade Eketorp III finns en port kvar och öppningen mot våtmaken och offerplatsen. I borgen byggde man hus dels längs med ringmuren, dels i borgens mitt. Resterna av husgrunderna syns på bilden ovan och planstrukturen av borgens innandöme nedan. Totalt uppfördes 53 hus: boningshus, fähus, förrådshus och verkstäder. Det rekonstruerade bostadshuset har väggar av kalksten och tak av grästorv. För att hålla värmen fanns en eldstad som också användes till matlagning. I den västra delen av borgen fanns en samlingsplats för invånarna. Mitt på platsen har några stenar grävts fram som gissningsvis var ett fundament för någon form av gudabild. Här har arkeologerna gjort några av borgens finaste fynd: små tunna guldbleck med bilder av kvinnor och män, så kallade ”guldgubbar”.

Borgens brunn sedan den allra första borgen för 1800 år sedan!

EKETORP III

Under slutet av 1100-talet till 1200-talets mitt hyste Eketorp sin sista bofasta befolkning, som främst bestod av militärer. En stor mängd rester av vapen och hästutrustningar visar att plats­en befolkades av ryttare, vid sidan av de civila. Det var ett inte helt ovanligt förfarande under medeltiden att ”återuppväcka” gamla fornborgar på det här sättet. Under tidig medeltid, Eketorp III, 1170 – 1240, fungerade borgen således som en militärgarnison med ett rytteri.

Till planlösningen liknade Eketorp III mest en medeltida stad i miniatyr, med stenlagda gator och gränder som ledde fram till ett torg. I det som verkar ha varit en garnison fanns trähus byggda i skiftes­verk. En yttre ringmur uppfördes, synlig i terrängen utanför muren, och vid den placerades borgens eldfarliga smedjor. Nu var det inte jordbruk och boskapsskötsel som dominerade, utan handel och hantverk. Det är sannolikt att sill också var en viktig inkomstkälla.

Märkligt nog hade bara ett av de hund­ra husen en eldstad. Det har arkeo­logerna tolkat som ett centralkök, från vilket stadens invånare utspisades. Köket låg vid brunnen, och från den leddes avloppet ut från borgen via en stenskodd ränna.

Eketorp II övergavs som nämnts någon gång i slutet av 600-talet och början av 700-talet och fick förfalla i nästan 500 år. Byggnadsmaterial för uppförande av egna bostadshus och fähus hämtade bönderna sannolikt rån den förfallande borgen. På 1100-talet flyttade nya människor in och började reparera borgens försvarsverk. Borgmuren förstärktes och dessutom uppfördes en låg yttre mur. Idag tydligt synlig som en upphöjning i landskapet utanför muren. Ett centralt placerat kök och ett antal verkstäder byggdes. Föremål funna i borgen, bland annat ett stort antal pilspetsar, visar att försvaret spelade en större roll under denna tid.

De nya husen placerades med gaveln mot ringmuren, vända mot en öppen plats mitt i borgen. Istället för hus med stenväggar byggdes långa huslängor med väggar av trä som vilade på sten. Mellan byggnaderna fanns stenlagda gränder som strålade samman i ett centralt torg. Många av husen fungerade som stall och logement, men det bodde inte bara soldater på borgen under denna tid. Här fanns även kvinnor och barn, eftersom soldaterna tog med sina familjer när de flyttade in i borgen.

Brunnen – syns på planstrukturen ovan som en blå ring – har legat på samma plats ända sedan järnåldern och i närheten av den låg garnisonens centralkök. Över en väldig eldstad lagades mat till borgens alla invånare. En avloppsränna ledde från brunnen till den angränsande våtmarken i öster. Eketorpsborna var väl medvetna om brandrisken som borgen täta träbebyggelse utgjorde. Därför placerades smedjorna utanför södra porten på området mellan inre och yttre ringmuren.

Försvarsmuren i de senare utförandet med romersk inspirerade kreneleringar och rekonstruktion visar hur murens försvarsplattform runt borgen kan ha sett ut.

Borgen förblev oanvänd till sent 1100-tal, då den byggdes upp på nytt. Den gamla strukturen användes, med undantag för att vissa av de inre strukturerna som tidigare var i sten ersattes med timmerkonstruktioner. Murens kreneleringar antar man är från de senare borgarna. Träpalissader har sannolikt inte förekommit. Orsaken är naturligtvis bristen på trä. Därför har försvarsmuren krönts av kreneleringar för att ge försvarana möjlighet till skydd mot anfallare. Bakom dessa kunde de avfyra pilbågar och armborst. Bilden visar också murens utseende innan den restaurerades

Bilden visar ”planlösningen” under de senare faserna av borgens funktion. Husgrunderna som syns på bilden i en ring innanför muren härrör från Eketorp II och har grävts fram under 1900-talets utgrävningar och rekonstruktion.

Bostadshusen inne i borgen sådana man antar att de kan ha sett ut. Man har inga säkra källor eller fynd som visar hur husen såg ut. Detta är rekonstruerade antagande om hur de kan ha sett ut. Dessa hus är från mellanperioden. Under tidig medeltid ersattes husen av träkonstruktioner.

PORTTORNET

En rekonstruktion av borgens entré sådan man antar att den såg ut under borgens senaste aktiva period, Eketorp III när borgen var en garnisonsborg.

I det medeltida Eketorp III behövdes ett högt och kraftigt torn för att soldaterna i borgen skulle få en god överblick över det flacka landskapet. De nya idéerna förde ölänningarna med sig från sina resor i södern.

Eketorps borg har anfallits vid flera tillfällen. Vid den södra porten har arkeologerna funnit tjocka brandlager, som visar att porten från den tidigare bebyggelsen i Eketorp II, bränts vid ett anfall. Husen inne i borgen har dock aldrig blivit nedbrända.

Porttornet har rekonstruerats för att visa hur en medeltida port från 1200-talet kan ha sett ut under Eketorp III. Förebilder till tornet är bland annat porttornet vid Gråborg och byggnadsdetaljer från de medeltida kyrkorna på Öland.

Väggarna i porttornet är byggda som skalmurar. En skalmur är uppbyggd av två murar med mittdelen fylld av mindre kalkstenar varvade med bruk. Kalkbruket som hantverkarna murat med är bränt av öländsk kalksten från Statens fastighetsverks kalkugn vid Borgholms slott. Takkonstruktionen och trädetaljerna som portar, dörrar och luckor är av ek.

OFFERPLATSEN

Går man ut genom den smala porten i ringmurens östra del, kommer man till en våtmark med borgens offerplats. Läget framgår av den blå ytan på bilden under ”Eketorp II”.

Intill våtmarken uppfördes på 300-talet den äldsta borgen, Eketorp I. förmodligen var våtmarken den bidragande orsaken till att eketorpsborna valde denna plats för borgen. Den vattenrika marken hindrade fiender från att anfalla borgen från det hållet. Vatten är också livsviktigt för människor och djur och måste finnas intill alla bosättningar.

Våtmarken var inte bara den plats varifrån man fick sitt vatten, den har också använts vid offerceremonier. För att avgränsa den heliga källan har hasselkäppar stuckits ner runt den i marken. Hästen var ett heligt djur, följeslagare till krigets och fruktbarhetens gudar. Gemensamt åt man köttet. Hästens huvud sattes upp på en stång. Mängder av hästben, liksom enstaka ben från andra djur, har hittats i våtmarken, allt rester av offermåltider.

FYND AV ROMERSKT GULD PÅ ÖLAND OCH I EKETORPSBORGEN

De flesta guldfynden på Öland härstammar från perioderna romersk järnålder 0-400  e.Kr. samt folkvandringstid 400-550 e.Kr.På Öland brukar dessa perioder ibland kallas för Ölands guldålder p.g.a. att det var en sådan rik tid. Man har hittat 9 kg guld på Öland. Romerska guldmynt har hittats på Öland i större mängd än i något annat nordiskt landskap. Det säkraste sättet att förvara guldet under dessa tidsperioder var nedgrävt.

 Den massiva guldkragen från Öland hittades vid Färjestadens gård. Den visar vilken fantastisk hantverksskicklighet guldsmederna besatt redan under denna tidiga tid i det blivande Sverige. Filigranarbetet på denna halskrage är minst sagt imponerande. Knappast det ”barbari” som vissa okunniga partiledare talar om.

Ölänningarna har sannolikt tjänat ihop guldet i romarriket. Flera av föremålen som har hittats har dock tydlig nordisk karaktär. De har tillverkats av inhemska hantverkare. Guldet verkar ha kommit till Öland från Romarriket i form av solidimynt.

REKONSTRUKTION OCH UTGRÄVNING AV EKETORPS BORG

Carl von Linné berättar i sin ”Öländska resa” om ett besök vid Eketorp den 8 juni 1741 då regnet ”konstituerade hela dagen”. Linné skriver: ”Eketorpsborgen besågs med dess radera och nedfallna murar, som låg 1/4 mil ifrån östra havsstranden och som fordom varit en av de yppersta på detta land: ty han var ett muskötskott i diameter med en källa mitt uti, som alltid giver vatten. Utan tvivel har dessa borgar varit asyler för invånarna, förrän krut och lod voro upptäckta”. I vilket skick borgen var vid Linnés besök vet vi inte men sannolikt i bättre bevarat skick än innan restaureringen på 1900-talet. Tvåhundra år senare, 1964–1973, totalundersökte arkeologer borgen. Utgrävningsfynden av tre ton djurben och 26 000 fynd modifierade Linnés bild. Borgen hade inte bara tjänat som ”asyl” och skydd.

Under 1900-talet rekonstruerades Eketorp under ledning av Riksantikvarpeämbetet. Eketorp är det enda av 15 kända förhistoriska försvarsverk på Öland som har blivit fullständigt utgrävt och dessutom rekonstruerad. Den är också den enda rekonstruerade fornborgen i Sverige.

Flygbilden av Eketorp är sannolikt tagen i mitten av 1970-talet.

Eketorp uppfördes av den ursprungliga järnåldersbefolkningen runt år 300 e.Kr. – under en period då de bosatta hade nära band till Romarriket. En antagande är att ringborgar vid den här tiden var en religiös-, fest- eller tingsplats. Samtidigt skyddade befästningen lokalbefolkningen när fiender invaderade. 

Ruinerna efter husgrunder visar hur husen låg i ring på insidan av muren.under de två senare faserna av användning. De var inte bostäder utan snarare tillflyktsställen i händelse av ofärd och hotande anfall och krig.

Bilden visar hur muren såg ut innan den restaurerades liksom de kreneleringar man antar att borgen fått i de två senare utförandena med inspiration från romarna.

Eketorps borg som byggnadsverk och konstruktion kan som nämnts delas in i tre olika faser med olika utseende, storlek och användning av borgen. Idag i den rekonstruerade borgen är det inte helt lätt för en amatör att se de olika fasernas kvardröjande ruiner etc. det är sådant som professionella utgrävningar av borgen visat arkeologer och historiker.

SAMMANFATTNING

Eketorps borg är den enda fullt utgrävda och restaurerade borgen från järnålder och folkvandringtid i Sverige. Tack vare rekonstruktioner kan dagens besökare kliva in i både folkvandringstida hus och medeltida byggnader sådan vi kan anta att de såg ut baserat på arkeologiskt fyndmaterial. Genom utgrävningarna vet vi dessutom mycket i allmänhet om de 15 borgar på Öland som stammar från samma tid och i synnerhet om Eketorps borgs historia.

Den har varit aktiv i tre avgränsade perioder under en total tidsrymd av 900 år från 300-talet till 1200-talet. Det är en imponerande tidrymd historiskt som sammanfattas och fokuseras som i ett brännglas i den rekonstruerade Eketorps borg och dess historia. Den som är intresserad av äldre svensk historia har mycket att lära av historien kring Eketorps borg. Den är samtidigt nödvändig för att förstå hur Sverige blivit det vi är och varit, fram till att Olof Palme och socialisterna i SAP med mångkultur och mångfald förstörde och islamiserade Sverige. Men, med kunskap om historien som ett av vapnen skall vi ta tillbaka Sverige. Eketorps borgs historia och kunskap om den historien är en pusselbit i det arbetet.

Skriv ut gärna redogörelsen eller ladda ner den i mobilen och ta med dig nästa gång du besöker Eketorp.

Texten är min sammanfattning av historien runt Eketorps borg utan anspråk på vetenskap och originalitet. Den bygger på information och uppgifter hämtade från Wikipedia, Eketorps borgs hemsida samt från Populär historia. Egna fotografier utom flygbilden och guldkragen.

Lennart Waara

Fil dr i ekonomisk historia


%d bloggare gillar detta: