Archive for the ‘Svensk historia’ Category

ALBERTUS PICTOR – TRE UPPLÄNDSKA MEDELTIDSKYRKOR ILLUSTRERAR

26 juli 2020

Under en och samma eftermiddag besökte vi tre uppländska medeltidskyrkor. Syftet var att fördjupa studierna i Albertus Pictors bildvärld. Det var möjligt eftersom kyrkorna med bevakning var öppna vilket de normalt inte är.

De tre kyrkorna var Husby-Sjutolft vid gamla E18 mellan 15 km öster om Enköping, Litslena vid korsningen gamla E18 och Uppsalavägen samt Gryta kyrka strax öster om Salnecke slott vid gamla Eriksgatan. I viss mening var det en tillfällighet (de var öppna för allmänheten) som gjorde att det blev dessa tre kyrkor. De givna exemplen för att illustrera Albertus Pictors kyrkokonst är väl annars Härkeberga, Härnevi och Täby kyrkor i Uppland.

IMG_2633 2En riktigt gammal historisk vägHär gick nämligen den gamla medeltida Eriksgatan förbi Gryta kyrka och Salnecke slott.

Samtliga kyrkor, beskrivna nedan, har intressanta kyrkomålningar av Albertus Pictor och hans verkstad, som i litteraturen också går under namnet Albrekt Målare eller Albrekt Pärlstickare eftersom han vid sidan av kyrkomålningar i sydvästra Uppland också utformade ett antal mässhakar.

Albertus Pictor var Stens Stures och Jacob Ulvssons (grundade Uppsala universitet 1477) målare. Albert var en unik målare både i kvantitet och kvalitet. Helt enkelt Nordeuropas store medeltidsmålare.

Albertus Pictor

200px-Albertus_Pictor_selfportrait_cropped

Det enda kända signerade självporträttet av Albertus Pictor i Lids kyrka

Albertus Pictor (1440-1509) var en tysk-svensk kyrkomålare. Han målade kyrkor runt i Mälardalen men främst i Uppland. Idag finns det 39 kyrkor med kalkmålningar i olika skick som anses vara målade av honom eller hans verkstad.

Albertus motivbild visar att han använt tyska förlagor bland annat på grund av att han bland sina motiv visar judiska karikatyrer. Sådana fann inte i Sverige som inte hade någon judisk befolkning vid den tiden och därmed heller inga folkliga föreställningar om judar.

Albertus Pictor är omnämnd i flera medeltida källor vilket gör att man känner till mer om honom än man normalt skulle göra om en hantverkare på 1400-talet.

Albertus nämns första gången 1465 när han blir upptagen som mästare av borgerskapet i Arboga. I Stockholms jordebok anges han när barnen till hustru Anna, änka till en Johan målare, får ut sitt fädernearv. Genom giftermålet övertog Albertus en plats som mästare i staden liksom verkstad och kunder. Änkans försörjning klarades därmed också ut. Stockholms tänkeböcker nämner Albertus tio gånger perioden 1479 – 1508 i samband med olika tvister.  Året 1509 försvinner han ur skotteboken förmodligen död under året.

Det stora antalet målade kyrkor innebär att Albertus Pictor och hans målarverkstad är den mest framträdande under 1400-talet. Verkstaden låg i Stockholm men målade kyrkor finns i Uppland, Västmanland, Södermanland. Man kan beskriva Albertus Pictors kyrkomålande som ett slags företag med en mästare – Albertus Pictor – som hade 4-6 gesäller och lärlingar som utförde det konkreta arbetet efter instruktioner. Det medför att större målningar snarast är verkstadsarbeten och inte mästarens egna arbete i allt. Idag är det inte längre möjligt att identifiera exakt vem som målat vad.

Albertus nämns även som pärlstickare. Han broderade således ex mässhakar. I Uppsala domkyrkas samlingar (liksom i andra kyrkor) finns mässhakar efter Albert pärlstickare. Han lär också ha producerat altarskåp och skulpturer som målats och sålts vidare. Bokmålningar lär också finnas. Han omnämns vidare som kyrkomusiker. En mycket mångsidig och begåvad hantverkare således. Denna mångsidiga sysselsättning sammanhänger sannolikt med att kyrkomålande bara kunde utföras under det ljusa och varma sommarhalvåret och det under andra delar av året producerades andra konstföremål.

Ibland är kyrkomålningarna signerade av Albertus Pictor men långt ifrån alltid. Genom attribueringar gjorda av forskare har man kunnat tillskriva Albertus Pictor övriga kyrkor av de sammangt 39 kyrkor han målat.

Stilistisk attribuering bygger på att man jämför med de kyrkor som har säkra signeringar. Ornamentiken är viktig för attribuering. Tyvärr är många målningar överkalkade under 1800-talet och senare framtagna och restaurerade. Det har därvid tillfogats irreparabla skador och förändringar. Vi skall i kyrkoredogörelsen nedan visa hur en alltför ambitiös restaurering med följande imålande medfört att man idag kan se att det inte är Albertus målningar annat än i motivval och grova drag. Albertus Pictors måleri anses dock var så särpräglat och åtskiljande från samtida svenska målare att det inte råder tvivel om upphovsman.

Hur skiljer sig då Albertus målningar från andra samtida målare? De är ovanligt livfullt utförda och presenterar motiven i rörelse. Albertus målningar beskrivs i litteraturen som ”plastiska med högdagrar och skuggningar, särskilt i de individuellt varierade och anatomisk korrekt avbildade ansiktena. Hår har getts volym genom att slingor har målats. Klädernas veck i brutna-linjen-stil är djupt skuggade. Det är även påtagligt att ett ovanligt stort urval av pigment har använts. Färger har målats i flera lager och genomskinliga lasyrer har använts. Tekniken påminner mer om oljemåleri på pannå än den teknik som traditionellt använts i svenskt kalkmåleri, vilket varit mycket mer linjebaserat. Vad gäller ornamenten så finns vissa för Albertus Pictors verkstad typiska drag. Även här förekommer det glansdagrar som ger ett mer plastiskt intryck och även här har lasyrer använts”.

Albertus Pictor visar en konstnärlig självständighet i val av motiv och utförande. Även om bilderna varierar mellan kyrkorna finns ändock ett tydligt mönster. Till skillnad från målningar utförda av målare från andra skolor målar Albertus Pictor figurscener i valven och inte bara på väggarna. Förlaga till motivsviter och enskilda bilder är bildbibeln Biblia Pauperum som dessutom ofta har utgjort förlaga till de enskilda motiven. Vapenhusen där man inträder i kyrkan är intressanta med ofta dramatiska och expressiva bilder och motiv. Moraliserande motiv som till exempel livshjulet eller djävulsscener med häxor och tjuvmjölkning, som har varit avsedda som varning för det onda. Ornamentiken är i allmänhet mycket medvetet använd för att betona arkitektur och kyrkorummets indelning. Bildfält avgränsas av schablonbårder och bakgrunderna är fyllda av schablonornament. Albertus Pictors användning av språkbanden -innehållande Bibliska referenser och textutsnitt – var unika och förnyande av redovisningen av Bibelns värld på väggar och tak i kyrkorummet

I äldre litteratur hänvisas till en målare vid namn Peter som anses ha väglett Albert som sedan övertog Peters stil. Vissa kyrkor, exempelvis Sala, har t.o.m ansetts målade av Peter. Sala är dock ett tidigt arbete utfört av Albert vilket visas av att man senare hittat signeringar av Albert. Nyare forskning avvisar helt tanken på en Peter i den rollen.

Husby-Sjutolft kyrka

IMG_2601Namnet Husby-Sjutolft föranleder tankar kring bakgrunden. Har det med ledungen att göra? Var det sju tolftedelar av ledungen som denna kungsgård/by (framgår av namnet husby/husaby som var kungsgårdar) svarade för? Delvis rätt och delvis fel. Sju kommer av sjö. Namnet skrevs 1344 Husaby Siutolft . Förleden är Husby. Efterleden är sammansatt av sju, ‘sjö’ och tolft, ‘grupp av tolv’, en underavdelning i hundaret. Tolkningen blir då ‘husabyn i tolften vid sjön’. Sannolikt ändock kopplat till ledungen då hundaret svarade för hundra ledungskrigare.

Nuvarande kyrkas äldsta del är sakristian som byggdes under 1200-talet eller 1300-talet och ursprungligen hörde till en tidigare träkyrka. Långhuset uppbyggdes under 1300-talet och byggdes i början av 1400-talet. Tornet fungerade som på många håll också som försvarstorn med nuvarande utseende från 1783. Vapenhuset byggdes under 1400-talet dåkyrkorummet försågs med tegelvalv. Någon gång på 1470-talet eller 1480-talet dekorerade Albertus Pictor hela kyrkan med bibliska motiv. Alberts namnteckning finns ovanför ingången till sakristian. År 1665 slogs nya valv i långhus och kor och de tidigare valvens målningar gick förlorade. Troligen var det då väggmålningarna överkalkades. År 1877 togs de medeltida målningarna fram.

I samband med att målningarna togs fram förstördes de också delvis. Målning och ”förbättring” av färger och linjer liksom ändringar i motivets presentation och plastik visar att vi har att göra med en sentida målare. ”Linjeretuscher utfördes och färgerna ifylldes. Restaureringen var ändock relativt återhållsam om man jämför med många andra restaureringar vi denna tid”.

IMG_2602S:t Olofs seglats. Intressant bild eftersom den visar en kung i fören av båten och hans ledungsmän/hirdmän ombord. Studera deras beväpning, kläder och skydd. Så här såg sannolikt en hirdman ut under den andra halvan av 1400-talet.

IMG_2606 2Markolfs hustru Pulitana. Till vänster Jesus och synderskan Maria Magdalena. Till höger Gregorii mässa. Hostian förvandlas till Kristus som Smärtoman.

IMG_2617Jesus driver månglarna ut månglarna ur templet.

IMG_2610Barnamorden i Betlehem.

IMG_2615S:t Göran dödar draken med hjälp av ett lejon.

IMG_2609Dopfunten i sandsten är kyrkans äldsta inventarium och altarskåpet är från 1460-talet.

Litslena kyrka

IMG_2618

Litslena kyrka är en salkyrka som består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i öster. Vid nordöstra sidan finns en vidbyggd sakristia och vid sydvästra sidan ett vapenhus. Den ursprungliga kyrkan av gråsten uppfördes troligen på 1100-talet och invigdes till Johannes Döparen ära. Murar från den romanska 1100-talskyrkan finns i långhusets nordvästra hörn.

Ett kyrktorn byggdes till redan under medeltiden och försågs med en spetsig hög tornspira. Numera borta.

Kalkmålningarna, som överkalkats vid en restaurering 1838, togs fram 1948. Målningarna har ovanligt väl bibehållna färger.

IMG_2619Ringar på stenar för kyrkobesökares hästar på den tiden när man mangrant anlände till kyrkan med häst och vagn.

IMG_2620Karl XV:s standar. Konung av Sverige och Norge.

IMG_2622Litslena kyrka interiört med kalkmålningar av Albertus Pictor.

IMG_2623Kalkmålningarnas klarhet i färgerna är efter övermålning och framtagning mycket väl bevarade.

Gryta kyrka

Kyrkan är byggd med skalmurar av gråsten och består av långhus med ett runt kor i öster av samma bredd som långhuset. Norr om koret finns en vidbyggd sakristia. Alla byggnadsdelar har tak täckta med tjärade träspån. Även fönsterbänkarna är täckta med tjärade spån.

 Gryta kyrka ligger längs den gamla Eriksgatan ett långt stenkast från Salnecke slott som under flera generationer ägdes av den numera utdöda ätten Grissbach. Närheten till deras slott visas av att en överste i Karl XII:s Karolinerarmé har sin vapensköld i kyrkan. Flera av ätten Grissbachs innehavare var officerare i Karolinerarmén och stupade i strider på kontinenten. Någon tillfångatogs efter nederlaget vid Poltava.

IMG_2631Överstens i Södermanlands Infanteriregemente Carl Gustaf Grissbach (1663-1722) vapensköld.

116326853_884402745403370_5522735992641065400_n112775050_289498548938251_2778264944334534983_nVapensköld för kaptens löjtnanten i kavalleriet Steusson Böllia död 1664.

109099877_3107617406026528_7192580879462315971_n.jpg Kungligt tal – Gustaf III – placerad på kyrkväggen.

Gryta kyrkas målningar är i Långhusets tre valv mycket väl bevarade, i det fjärde valvet – tornvalvet – som är rikt dekorerat har fragment av fyra scener. Endast två av scenerna har kunnat tolkats. Väggarnas målningar är ju i stort sett borta, bland annat till följd av fönsterupptagningarna.

IMG_2629Målningarna i Gryta kyrka är sannolikt utförda av en lärjunge till Albertus Pictor vid den senares verksatd i Stockholm. Målningarna är daterade genom en inskrift på södra väggen: ”Anno Domini 1487 die Marie” (Marias dag).

Källor och litteratur:

Erik Lundberg, Albertus Pictor. Sveriges allmänna konstförenings publikation LXX. Stockholm 1961.

Pia Melin (red.), Albertus Pictor. Målare av sin tid. I. Bilder i urval samt studier och analyser. Stockholm 2009.

Christina Sandquist, Albertus Pictor. Målare av sin tid. II. Samtliga bevarade motiv och språkband med kommentarer och analyser. Stockholm 2009.

 

 

 

 

ÖVERGRANS KYRKA

13 juli 2020

Vår odyssé i den äldre uppländska historien fortsätter. Vi besöker systematiskt järnåldersborgar, bronsåldersgravar, vikingatida runstenar och tidig medeltida kyrkor.

Ingress och bakgrund 

Anledningen till vårt fokus och intresse är kunskapen om att Uppland allt sedan Asa templet i Gamla Uppsala varit ett centrum i och för Svitjod och det senare skapade Svea rike.

Asa-dyrkans Gamla Uppsala blottlägges allt mer i pågående utgrävningar. Det stora tempel som Rimbert berättat om förefaller ha existerat. En enorma rektangel och processionsväg i form av stolphål talar för att Rimberts beskrivningar stämmer, vilket ifrågasatts av en viss typ av historiker. Ta gärna del av detta genom ett besök på museet. Läsning av Snorre Sturlussons ”Ynglingaätten” bidrar till förståelse av Svea rikes tidiga historia. Vikingatågen österut hade sitt bekräftade centrum i Mälarenområdet. Runstenar, läsbara än idag, berättar om färderna. Erik Segersätt, kung 975 – 990, styrde en tid över hela Svealand, Östergötland och Västergötland inklusive delar av Danmark. Sonen Olof Skötkonung bidrog till kristnandet av Svea rike. Den förste svenske konung som döpts. Senare kom striderna mellan olika ätter/hövdingar som folkungar och sverkrar. Efter slagen vid Gestilren och Sparrsätra i Uppland och Herrevasbro i Västmanland kunde den store Birger Jarl med hårda metoder och därefter hans söner Valdemar och främst Magnus Birgersson (likaledes en hårdför konung) skapa Sverige med Stockholm allt mer som i praktiken huvudstad.

Centrum i Svitjod/Svea rike har sett över längre historisk tid legat i Uppland och Mälardalen. Under kortare historiska perioder har andra delar av Svea rike varit maktcentrum med kungaborgar och nya ätter, exempelvis Visingsö och borgen Näs.

Som exempel kan nämnas att den store Jarlen Birger Magnusson är född i Östergötland i Bjälbo kyrka. Hans mor Ingrid Ylva och maken Magnus Minnesköld bodde i tornet i Bjälbo kyrka. Den kan besökas än i dag. Det är en rent magisk upplevelse att vandra upp för den smala trupp som leder upp till bostadsutrymme och veta att Birger Jarl som liten sprungit i dessa trappor. Födelseorten har givit namn åt ätten Bjälboätten alternativt namn Folkungaätten. Utifrån en skulptur i Varnhems kyrka och en osteologisk undersökning av Jarlen Birger Magnusson grav i Varnhems kyrka har man skapat en vaxbyst av Jarlen som finns utställd på Historiska museet i Stockholm. Det är faktiskt anmärkningsvärt och märkligt att vi idag kan ha en, om än tentativ, uppfattning om hur Jarlen Birger Magnusson såg runt år 1250.

By the way. Den som läst Jan Guillous böcker om Arn Magnusson skall veta att hans beskrivningar är bara delvis historiskt korrekta. Det mesta inklusive Korsriddaren och Västergötland som centrum är historiskt falska.

En lång ingress för att motivera nästa kyrkobesök. Denna gång Övergrans kyrka 7 km norr om Yttergrans kyrka.

Övergrans kyrka

Övergrans kyrka med runmästarens Balles runsten vid vapenhuset.

Kyrkan ytterväggar av gråsten och belagda med puts. Hela kyrkan tjärade spåntäckta sadeltak Kyrkorummet ingångar går via vapenhuset och tornet.

Vid Övergrans kyrka finns tre runstenar, beskriva i tidigare publicerade blogg texter, bl.a. en av runmästaren Balle med hans typiska kors.

Historia

Övergrans kyrka är en romansk kyrka byggd på 1100-talet. Från början var kyrkan smalare och hade ett smalt kor med absid. Kyrkan har som vanligt är byggt om och till under olika epoker under sin 920 åriga historia. Det som återstår av ursprunget är långhusets västra del. Kyrktornet i väster uppfördes redan under 1200-talet. Det var verkligen att känna de historiska vingslagen när vi sakta klättrade hela vägen upp i tornet. Under det senare 1200-talet förlängdes långhuset österut och sakristian byggdes. År 1460 fick kyrkorummet tegelvalv istället för de tidiga tunnvalven av trä. Vapenhuset är också från denna tid.

Albertus Pictor

Kyrkans interiör präglas av senmedeltid kalkmålningar som anses vara Albertus Pictors första självständiga verk.

En tidig version av Albertus Pictors Livshjulet. Jämför gärna likheter och skillnader med samma Livshjul i Yttergran kyrka.Likheterna dominerar. Kan det indikera att det har funnits en förlaga som Albertus Pictor följt? sannolikt är det så. kanske en bild från tyskt eller franskt ursprung.Interiört

 

Dopfunten

Dopfunten är av sandsten är från slutet av 1100-talet. Funten består av en rund, slät cuppa som vilar på en fyrkantig fot.

Predikstolen

Predikstolen är skänkt till kyrkan 1670 av Ebba Brahe. 1712 byggdes predikstolen om. 1834 målades predikstolen om i nya färger som ändrades vid restaureringen 1905. 1972 tog man fram predikstolens gamla färger.

Tornet

För att undersöka tornets struktur, klockupphängningar och inte minst utsikten klättrade upp hela vägen till en lanternin ovan kyrkklockorna.

Kyrkklockornas stabila upphängning för att undvika att en klocka faller ner. Det har i äldre tid hänt att kyrkklockor fallit ner och skadat eller dödat människor.
Lanterninen interiört. Hur den ser ut exteriört framgår av den inledande översiktsbilden över kyrkan.

Bild och text:

YTTERGRANS MEDELTIDSKYRKA

11 juli 2020

Under våra historiska exkursioner har Gustaf och jag ofta kört förbi Yttergrans medeltidskyrka i Uppland. Den har alltid varit stängd i likhet med de flesta svenska kyrkor. Anledningen är naturligtvis att ett visst klientel stjäl kyrksilver och andra historiskt värdefulla artefakter ur kyrkan. Bara om det finns någon i kyrkan som vaktar kan den hållas öppen.

Kyrkan har lockat oss med sin litenhet och tidig medeltida arkitektur. Denna dag stod kyrkan öppen och vi kunde granska den exteriört och interiört med de vackra Albertus Pictor målningarna. Vi fick också tillfälle att klättra upp i kyrktornet som varit försvarsanläggning.

Yttergrans kyrka sedd från söder. Tornet som försvarsanläggning framgår av de tjocka stenmurarna och de små försvarsgluggarna på säker höjd.

Kyrkans interiör med altarpredikstolen.

Kyrkans historia

Under slutet av 1100-talet eller cirka år 1200 uppfördes den lilla romanska kyrkan med ett smalt kor och absid. Den har sannolikt från början fungerat som gårdskyrka vilket förklarar litenheten. Ännu i dag efter tillbyggnader rymmer kyrkan inte flera än 70 besökare. Det som idag kan beses och som finns kvar av den ursprungliga kyrkan är långhus och kor. När kyrkan byggdes hade kyrkorummet ett platt trätak eller kanske öppna takstolar. 

Från början fanns en rundbågig ingång på södra sidan som senare vidgades och blev nuvarande portal mellan vapenhus och långhus. Kyrktornet i väster byggdes sannolikt under början av 1200-talet. Tornet var då isolerat från övriga kyrkobyggnaden.

Under orostider var kyrkan tillflyktsplats och tornet användes då till försvar. Det var därför ett lite spännande äventyr när vi klättrade upp i kyrktornet och kunde öppna luckorna i tornet och se ut över omgivningarna.

Bilden visar utsikten söderut från en av försvarsöppningarna. Det är varje gång en upplevelse att klättra runt de grova senvuxna furubjälkar som bär upp tornet och som är huggna och handbilade för nästan 850 år sedan. Det är närmast andäktigt att ta på dem. En intressant diskussion är hur man hantverksmässigt bar sig åt för att med handkraft få upp de tunga bronsklockorna i tornet. Gustaf kunde också berätta hur de i äldre lagstiftning finns lagtexter som reglerar ansvaret om en kyrkklocka faller ner och dödar/skadar kyrkobesökare eller andra. Att frågan föranlett formell lagstiftning är en tydlig indikation på att det faktiskt hänt att kyrkklockor fallit ner och skadat människor.

Fackverk av senvuxen furutimmer i kyrktornet.

Vi har vid alla våra uppländska kyrkobesök upptäckt att tornet och/eller tornkammaren ofta är upplag för utrangerade föremål, äldre artefakter från kyrkans interiöra utsmyckning, som plockats ner. Vi har hittat tavlor, bilder, förgyllda skulpturer, svärd m.m.

GUSTAV DEN STORE. En bild som en gång i tiden med rätta hängde i kyrkan. Den bör förpassas dit igen. Sverige kommer åter i en framtid att hylla våra stora ledare. Gustav II Adolf är en av Sveriges största kungar. Vad PK-vänster, svarta rasister, universitetens historierevisionister o deras handgångna i media o makt tycker är fullständigt ointressant med deras totala okunnighet o ideologiska förblindning.

Tornkammaren hade från början ett massivt tunnvalv av gråsten. Omkring år 1300 kan kyrkorummet ha uppfattats som för litet. Mellan långhuset och tornkammaren byggde man då en arkadbåge av tegel som dekorerades med kvadermålningar. Triumfbågen mellan långhus och kor vidgades. På triumfbågens västra sida finns en delvis bevarad målning i sicksackmönster som visar storleken på den vidgade triumfbågen. 

På 1480-talet ersattes tidigare trätak med nuvarande tegelvalv i kor och långhus. Kyrkorummets valv och väggar målades med kalkmålningar med bibliska motiv av Albertus Pictor (Albrekt målare).

Vapenhuset i söder uppfördes och i öster avskildes absiden från koret för att nyttjas som sakristia. Tornet höjdes och försågs med en gotisk spira.

Den järnbeslagna ekdörren.

Kyrkans äldsta inventarium är nederdelen av dopfunten från 1200-talet. Den är huggen i gotländsk kalksten. 

Kuriosa: Lasse-Maja gjorde här en av sina kupper och stal kyrksilvret. Kyrkporten med det upptagna hålet är bevarad och står uppställd vid klockstapeln.

Text och bild:

BESÖK STRÖMSHOLM OCH VÄSTMANLANDS VACKRA BAROCKSLOTT.

05 juli 2020

Strömsholms barockslott

Västmanlands vackraste pärla, för att inte säga diamant, är Strömholms barockslott. Beläget naturskönt längs Kolbäcksån i Kolbäcks socken, Hallstahammars kommun. Slottet ägs och förvaltas idag av svenska staten.

Ett besök rekommenderas

En stark rekommendation är att besöka slottet – öppettider anges på hemsidan. Vandra i parken som omsluter slottet. Stanna till och beundra välklippta häckar och snörräta rader av perfekt klippta buskar. Vallgravarna utgörs naturligt av Kolbäcksån som omsluter slottet på alla sidor. En magnifik anblick utgör helheten, slottet, parkanläggningen och det forsande vattnet.

Historia

Redan under medeltid fanns en befäst gård som då hette Mölntorp. Gustav Vasa lät på 1550-talet uppföra en kraftig stenborg – sannolikt en typisk vasaborg – på ön i den nedre delen av Kolbäcksån (vilken bildar en naturlig vallgrav). Därmed var grunden lagd till det som idag är Strömsholms slott. Borgen blev änkesäte för drottning Katarina liksom även för drottning Maria Eleonora.

Drottning Hedvig Eleonora fick senare borgen i morgongåva av den store vasakungen Karl X Gustav. Hon lät bygga om den gamla borgen till ett barockslott 1669.

Karl X Gustav är kungen som under Andra kriget mot Danmark med en hel armé tågade över Bälten under det som kallats ”den lilla istiden”.

Ritningarna till Strömsholm gjordes av Nicodemus Tessin d.ä. Slottet stod helt färdigt år 1681. Det är det slott vi kan se idag.

HAGA MEDELTIDSKYRKA OCH ERIK DEN HELIGE

19 juni 2020

Haga medeltidskyrka med en gammal ask i förgrunden. Kyrkan och kyrkogården omgiven att stort antal gamla askar. Haga kyrka är belägen i en magnifik omgivning, högre belägen än det omgivande jordbrukslandskapet.

Haga kyrka tillhör den talrika gruppen små medeltidskyrkor i Uppland av vilka vi har besökt ett stort antal under de senaste två åren. 
Dagens kyrka har ett enskeppigt plan bestående av ett rektangulärt långhus, ett smalare kor med rak avslutning och mot norr en sakristia. Kyrkan är uppförd av gråsten i form av utvald marksten. Västfasadens gavelröste är murad i tegel med blinderingar. Delvis skymda på bilden av askens grenverk.

Vid undersökningar 1974 har konstaterats att den tunnvälvda sakristian är den äldsta delen av kyrkan. Den var sannolikt i sitt första skede fogad till en träkyrka. Anledningen till att man på medeltiden byggde sakristian i sten i anslutning till en träkyrka var att man ville skapa maximalt skydd för värdefulla kyrkoföremål i bl. a silver som förvarades i sakristian. 

Sakristian och koret är äldre än kyrkan i övrigt vilket visar att stenkyrkan tillkommit i etapper under en utdragen byggnadstid. Sannolikt är att den byggts ett stycke in på 1300-talet. Sakristian och koret kan dateras till tiden före 1300-talets mitt, sakristian tidigast till 1200-talets slut, medan långhuset har tillfogats under 1300-talets senare del. Kyrkan har medeltida takstolar som i långhuset är bevarade i ursprungligt skick.

Huvud från medeltida skulptur inmurad på utsidan ovan kyrkans portal. Skulpturen syns också på bilden av kyrkobyggnaden ovan. Gustaf och jag diskuterade vem huvudet skulle kunna förställa. Sonen menade att huvudet liknade skulpturen av Erik den Helige i Gamla Uppsala domkyrka varför det sannolikt är Sankt Erik som huvudet föreställer. Efter mycket sökande i litteraturen hittade jag på RAÄ uppgifter om skulpturen. Där anges att det är Sankt Erik alternativt Sankt Olof. De är enligt RAÄ sannolikt sedan gammalt kyrkans speciella skyddshelgon. Vi stannar med angiven bakgrund för uppfattningen att detta kan vara ett huvud (del av medeltida skulptur) av Erik den Helige. Den har inmurats som exteriör utsmyckning någon gång under åren 1470–1499.

Källa: Riksantikvarieämbetet (RAÄ)

Text o foto. Gustaf o Lennart Waara

HISTORISK EXKURSION TILL SALA OCH HEBY.

27 maj 2020

Rapport från dagens historiska exkursion tillsammans med Gustaf till Sala sockenkyrka, Livstens runristning på kyrkan samt Västerlöfsta kyrka i Heby.

 Sala sockenkyrka.

Kyrkan uppfördes omkring år 1300 och bestod då av ett långhus med ett smalare kor i öster. Vapenhuset vid södra sidan tillkom troligen vid början av 1400-talet, men kan vara samtida med långhuset. I långhuset finns helt eller delvis bevarade medeltida takstolar med stommen efter trätunnvalv bevarat. Taklaget är uppskattningsvis från tidigt 1300-tal. Strax därefter bemålades de nya valven av Albertus Pictor.

Tyvärr medför förekomsten av ett visst klientel att kyrkor inte längre är öppna utan låsta. Vi kunde således varken bese eller fotografera Albertus Pictors magnifka målningar. Vi får passa på någon gång i sommar när kyrkan är öppen i samband med någon förrättning.

I kyrkans sydvästra hörn finns en mycket omtalad och märklig runsten av runmästaren Livsten inmurad.

IMG_2402

Kyrkan sedd från sydväst.

IMG_2407

Kyrkan sedd från entréportalen

IMG_2408

Sala sockenkyrka sedda från syd.

IMG_2398

Kyrkan sedd från öst med de äggklippta tujorna. Himlen bidrar till dramatiken.

IMG_2409

En gammal brunn i kyrkans nordvästra hörn.

 

IMG_2403

En gammal ”insamlingsbössa” för kyrkbesökarnas allmosor.

IMG_2394

En närbild av kyrkans gamla tjärbestrukta takpaneler i trä.

Livstens runsten.

IMG_2397

Den ståtliga runstenen är i liggande ställning inmurad i kyrkans södra vägg, med rotändan vid långhusets sydöstra hörn och med nedre långsidan — alltså stenens vänstra kant — alldeles i markytan.

Runsten har inget kors. Man kan diskutera om stenen verkligen är kristen även om Livsten som runmästare anses ha varit en kristen runristare. Stenen är ristad runt 1150 med +/- 15 år

Inskrift:

+ uisti + yk + alfton + litu + akua + stin + yftir + ulmo + faþur + sen + yk + ulfast + bruþur + sen +

lifsten + risi + runi + þisa +

Viseti ok Halfdan letu haggva stæin æftÍR Holma, fadur sinn, ok Holmfast, brodur sinn. Lifstæinn risti runi þessa.

»Visäte och Halvdan läto hugga stenen efter Holme, sin fader, och efter Holmfast, sin broder. Livsten ristade dessa runor.»

Vad ornamentiken beträffar domineras ristningsytan av det stora fyrfotadjuret med sin påfallande långa hals och sin utdragna, ringlande svans, som löper framåt, mellan bakbenen och tränger mitt igenom rundjurets bål.

I litteraturen anses Livstens konstnärliga »betydelse ligger i att han bevarar det stora runstensdjuret intakt och gör det till centrum»

När runstenarna ristades och restes så var de bemålade. På vissa stenar har man hittat små fragment av färg som gör att man med hjälp av datorn kan visa hur runstenarna såg ut och uppfattades på 1100-1200-talet. Kalle Runristare – en runristare i våra dagar – har datoranimerat Livstens runsten vid Sala sockenkyrka. Så här kan den ha sett ut.

vs29a

Västerlöfsta kyrka i Heby.

IMG_2411

Den nuvarande kyrkan är en senmedeltida salkyrka som består av ett rektangulärt långhus med kyrktorn i väster. Långhuset täcks av ett mansardtak. Kyrktornet kröns av en lanternin med svängda former och tornspira. En 1200-tals dopfunt antyder att en tidigare kyrka har funnits på platsen. Delar av denna ursprungliga kyrka ingår möjligen i nuvarande kyrkobyggnad. I norra utbyggnaden har man funnit äldre medeltida murverk.

Denna 1400-talskyrka är belägen på en höjd. Vi har besökt många landsortskyrkor. Vi var överens om detta är en av de pampigaste vi sett inte minst sett till det höga läget med utsikt över en stor del av omgivningarna. Tyvärr var också denna kyrka låst. Ett besök med bilder över det omgivande landskapet från kyrktornets lanterninen hade varit en upplevelse med guldsmak. Tyvärr får det vänta. Så drabbas vi alla kyrkohistoriskt intresserade av att ett onämnbart klientel gör att man inte kan hålla kyrkorna öppna.

Text och foto

 

 

 

 

EN MÄRKLIG UPPLÄNDSK RUNSTEN.

24 april 2020

Rapport från en kort runstensexkursion med Gustaf och mig.

IMG_2266.jpeg

Runstenen U 887 står på en morän-holme i en åker strax norr om vägen mellan Skogstibble och Hagby (väster om Uppsala) Det är en ovanligt stor sten 2.15 meter hög och av en rödaktig granit. Runsten är från 1000-talet. Närmare datering än så är inte möjlig.

Ristningen är djupt och säkert huggen. Inskriften är tydlig och väl bevarad.  Inskriften lyder:

x iokeR x auk x fastkeR x auk x aurikr x litu • rita • sten x yftiR x borkeR – fabur sin frehn selfr • hiok < aurikr x yfti : sin • faþur • runi • þisa • roþi • sa • kuni

IogœÍRR oh FastgœÍRR oh AurihR lein retta stœin œftÍRBor(g)gœÍRR,faðursinnfrœg[a]n. liiogg AurihR œfti[R] sinn faður runi pessa. Radi sa hunni.

»Joger och Fastger och Orik läto uppresa stenen efter Bor(g)ger, sin frejdade fader. Själv högg Orik efter sin fader dessa runor. Tyde den som kan.»

Den avslutande textmeningen är märklig. Vad betyder den? Något dolt budskap i runraden? Eller helt enkelt, tyd runorna den som kan läsa och tyda dem. Antyder väl i så fall att långt ifrån alla kunde läsa och tyda runalfabetet på 1000-talet. Det latinska alfabetet skulle inte på allvar göra entré i Sverige förrän drygt 100 år senare.

Ornamentiken är huggen med stor skicklighet. Det är den enda kända stenen av AurikR/Örik. Stenen är välgjord trots att Örik sannolikt inte var en tränad runristare.  Runstensornamentiken som förekom på den tiden måste ha gjort ett starkt intryck. Örik var, kan man med fog förmoda, konstnärligt lagd eftersom han lyckades producerade detta mästerverk.

Det skriftbärande rundjuret är framställt på stenen på ett vanligt sätt. Detaljerna är elegant utformade med säker rytm, vilket ger ett vackert helhetsintryck. På övre delen av stenen, där man kunnat vänta ett kors, är i stället en vingad drake inkomponerad. Det antyder att stenen är en hednisk runsten. Kristna och hedniska runstenar förekommer parallellt under 1000-talet.

Längst ned på stenen finns en s. k. repstav.

ANUNDS HÖG OCH BADELUNDA KYRKA

21 april 2020

En redovisning av sonen Gustafs och min historiska exkursion till Västerås med fokus på Anundshögen och Badelunda kyrka.

IMG_2217.jpg

Anundshögen sedd från den gamla Eriksgatan.

Anundshög är namnet på en stor gravhög i utkanten av Västerås. Högen är Sveriges största gravhög. En härd under högen i boplatslagret har med C-14 metoden daterats till 210-540 e.Kr vilket enligt Riksantikvarieämbetet innebär att högen troligen kan dateras till folkvandringstid-vikingatid. Högen har ett avplanat krön som skadats av rovgrävning.

Namnet är belagt från medeltiden då högen användes som tingsplats (”Anunda Högh”). Pastor Jonas Holstenius omtalar på 1600-talet att ”Wid thenna högh hafwer fordom tidh warit Tingsplats” vilket framgick av sex bevarade brev hos Bengt Person i Tible från 1355, 1355, 1358, 1391, 1393 och 1437. Johan Peringskjöld utpekade högen som Bröt Anunds grav. Namnet förekommer även förekommer på en runsten på platsen.

IMG_2218.jpg

Framför storhögen har en pampig och märklig runsten rests till minne av ”Heden, Anunds broder”, och det omnämns också att den som gjorde detta också har rest alla andra stenar på platsen. En lång rad stenar resta längs med vägen markerar nämligen Eriksgatan som passerar strax söder om Anundshögen.

Ornamentiken är av märklig och liknar ett antal personer stående på varandra i en romersk port. Det finns inget kors inhugget i runstenen varför vi utgår ifrån att den är hednisk. Både hedniska och kristna runstenar förekommer under 1000-talet. De kristna överväger i antal i Uppland. Den konstnärligt utförda ristningen är signerad av runmästaren Vred. Den historiska informationen om hur delar av Anundshögs området skapats är vidare ovanlig och innehåller mycken information. dessutom var uppenbarligen Folkvid Anunds fader. Frågan är varför det är viktigt att omnämna att Heden för vilken stenen är rest också var broder med Anund. Svaret kan vara att Anund var så känd och mäktig att informationen blir intressant. Anund är kanske liktydig med kungen Bröt-Anund? Är det vad som meddelas på stenen? Dock, måste runstenens Anund vara en annan Anund än Bröt-Anund. Enligt Snorre Sturlasson och Ynglingasagan var Bröt-Anund son till Yngvar som stupade i strid med esterna. Den graven kan vara funnen vid utgrävning i Estland. Se min artikel om detta.

Translittereringnav runraden:

× fulkuiþr × raisti × staina × þasi × ala × at × sun ×× sin × hiþin × bruþur × anutaʀ × uraiþr hik × runaʀ

Normalisering till runsvenska:

Folkviðr ræisti stæina þasi alla at sun sinn Heðin, broður Anundaʀ. Vræiðr hiogg runaʀ.

Översättning till nusvenska:

Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna.

Hela fornminnesområdet där Anundshög ingår i består av tolv gravhögar, tio runda stensättnigar, fem skeppsättningar, 14 resta stenar och en runsten. Enligt vissa teorier har det vid Badelunda funnits ett sekundärt maktcentrum som stått i konflikt med – och slutligen, runt tidpunkten för regionens kristnande, besegrats av – någon starkare maktpol. Kanske kan den maktpolen ha varit Uppsala.

IMG_2212.jpg

Området kring högen undersöktes 2008 med georadar. Undersökningen var inriktad på områdets status som tingsplats. Man fann en 200 m lång rad med igenfyllda hål, två meter djupa och två meter breda. Forskarna tror att det i hålen stått ett 30-tal stora stenar eller stolpar. Raden löper från ett gammalt vadställe snett in mot högen. Än idag kam man se en snörrät rad av stenar som markerar Eriksgatan från vadstället och västerut. Här kom de nyvalde kungen ridande med sitt följe, kungavalet bekräftades på platsen för Västmännens del sannolikt mitt i den stora skeppsättningen.

Klicka på respektive bild så visas den i större och bättre upplösning. Bildarna visar den gamla Eriksgatan med vadstället som på den tiden var en seglingsbar vattenled från Mälaren norrut och en stenrad som visar den gamla Eriksgatan som gick förbi här.

Den kung som ligger i den stora högen Anundshögen är sannolikt Bröt Anund.

Bröt-Anund tillhörde Ynglingaätten vars status som historisk person är omtvistad. Om han har existerat bör han ha verkat under första hälften av 600-talet. Enligt Snorre Sturlason skall han ha härskat i Tiundaland.

Den främsta källan rörande Bröt-Anund (eller ”Bryt-Önund” som han benämns häri) är Snorres ”Ynglingasagan”. Snorre berättar där att Anund var son till kung Yngvar av Ynglingaätten som stupade i kamp med esterna. Efter honom blev Anund kung i Svitjod. Han skall ha hållit fred i Svitjod och blivit mycket rik. Han hämnades sin far i Estland och byggde sedan vidare i Svitjod. Han röjde land och byggde vägar och kallas därför Bröt-Anund (”väg-Anund”). Han hade en kungsgård i varje storbygd (”husby”), men hans eget land var det uppsvenska Tiundaland. Enligt Snorre var Anund en omtyckt kung och det skall ha varit ”god årsväxt” i landet under hans styre.  Han efterträddes av sin son Ingjald Illråde, som blev den siste kungen av ätten. En möjlig historisksanning är att den väldiga Anundshögen är kung Anunds grav.

Badelunda kyrka ligger i Badelunda socken utanför Västerås.

IMG_2226.jpg

De östra delarna av kyrkan är de äldsta, från 1200-talet. Även om koret senare är ombyggt har kyrkan som en av få i Svealandden under tidig medeltid dominerande romanska formen med ett smalare och lägre kor bevarat. Sakristian och vapenhus är också medeltida. Det finns bevarade medeltida takstolar i långhuset, södra vapenhuset och i sakristian. Träslagen är gran och ek. En äldre och ursprunglig takkonstruktion med bindbjälkar och korsande stödben har funnits i långhus och sakristia.

I klockstapeln finns återanvända medeltida brädor och golvplank med den medeltida tekniken sprättäljning. I grunden påminner konstruktionen om en medeltida tornstapel.

Den nuvarande kyrkan uppfördes troligtvis under andra halvan av 1200-talet och var då betydligt mindre än den nuvarande. Dendrodatering av virkesdelar i långhuset och korets taklag visar att det restes mellan 1228-1242.

IMG_2227.jpg

Till kyrkans äldsta delar hör den östra halvan av långhuset samt delar av koret, som från början var smalare och lägre. På 1300-talet byggdes sakristian, och vapenhuset under första delen av 1400-talet. Innertakets tegelvalv tillkom senare under samma århundrade.

Anundshög hade en betydande roll som tingsplats fram till 1450-talet, då denna flyttades till Badelunda kyrka.

IMG_2230.jpg

År 1912 hittade man spår efter kalkmålningar i vapenhuset, men de togs fram och konserverades först 1959-1960, av Nils Källe. En del av målningarna är daterade till 1540-talet och är tillskrivna Urian Olofssonmedan andra har tillkommit redan på 1400-talet och föreslagits vara av Albertus Pictor Bland motiven finns änglar med Kristus pinoredskap, Guds hand i himlen med solen och månen, Kristus på korset och tre djävlar, varav en håller i ett horn och en rider på en kvinna. Om resten av kyrkan har blivit målad under medeltiden eller 1500-talet är okänt.

IMG_2233.jpg

Äldsta föremålet är ett triumfkrucifix, tillverkat i Mälardalen på 1300-talet. 1929 sattes krucifixet upp på sin ursprungliga plats, i triumfbågen, mellan långhusetoch koret, efter att ha varit undanlagt på kyrkans vind i några decennier.

IMG_2232.jpg

Predikstolen är byggd 1655 av Israel Snickare i Västerås. Den skänktes till kyrkan av Nicolaus Johannis Rudbeckius och har skulpturer föreställande Kristus och evangelisterna .

Dopfunten är tillverkad av täljsten och sandsten och har en åttasidig dopskål. Den skänktes till kyrkan av kyrkoherde Fredrik Arfwedsson 1892.

IMG_2235.jpg

I gravkoret finns de flesta av kyrkans totalt 21 begravningsvapen efter bl.a. ätten Horn.

IMG_2236.jpg

Barockskulptiurerna som står på vardera sidan om altaret föreställer Matteus och Johannes och köptes av kyrkan 1702. Tillsammans med en skulptur av Kristus med pinoredskap som i dag står i gravkoret har de tillhört en tidigare altaruppsats. Möjligen är alla tillverkade av Kaspar Schröder, men även Burchard Precht har föreslagits.

Kyrkan sedd från öst. Till vänster Horns gravkor från 1600-talet. Till höger sakristian samt den östra delen av kyrkan koret. De äldsta delarna från 1200-talet

 

 

 

HÅTUNA KYRKA.

13 april 2020

Håtuna är ett bekant namn för alla som haft förmånen att läsa Historia i skolan. Det var i en annan tid, långt tillbaka. Vi som är äldre minns den, när skolan var skola, innan den blev indoktrineringsanstalt för genustänkande, feminism och mångfaldskultur för att inte nämna än värre riktningar.

IMG_2710Håtuna kyrka med det ovanliga begravningskoret i väster:

IMG_2724Stigluckan till Håtuna kyrka.

Sonen och jag besökte häromdagen, för andra gången i år, i en av våra historiska exkursioner Håtuna kyrka i Uppland. Uppland var tidigt i historien centrum för det Svea rike som skapades på 1200-talet av Jarlen Birger Magnusson och som hans söner och sonsöner fortsatte under 1300-talet.

Denna text avser att beskriva Håtuna medeltidskyrka men först en expose kring orten Håtuna och begreppet Håtunaleken.

Vad som hände finns beskrivet i Erikskrönikan, sannolikt skriven på 1320-talet, alltså tidsmässigt nära inpå de händelser som vi relaterar här.

Håtunaleken

Erikskrönikans berättar hur Håtunaleken utspelade sig. Enligt krönikan inleds händelserna den 29 september 1306, då hertig Erik och hertig Valdemar anlände från en bröllopsfest i Bjälbo (Bjälboättens/Folkungaättens maktcentrum) till kung Birger Magnusson på hans kungsgård Håtuna vid Mälaren. Kung Birger Magnusson var son till kung Magnus ladulås och sonson till den store Jarlen Birger Magnusson.

Under medeltiden hade kungsgården och Håtuna kyrka förbindelse med Mälaren då Håtunaviken sträckte sig längre upp. Idag finns inga synliga rester/runier av den medeltida kungsgården.

Kungen Birger Magnusson togs emot enligt protokollet. Hertigarna och Birgers bröder planerade dock ett försåt. I hemlighet väpnade sig nämligen hertigarnas män, och då kvällen kom tillfångatog de på hertigarnas befallning både Birger och hans drottning. Hertigarna förde först Birger till Stockholm, men släpptes där inte in av det Birger-trogna borgerskapet. Valdemar och Erik tog därför Birger till Nyköping för att där låta honom fängslas. Birger hölls fången till dess att han lovade att dela det dåvarande Sverige med Valdemar och Erik. Han släpptes fri efter att han förlorat två tredjedelar av riket till sina bröder. Det är dessa händelser som är kända i historien som Håtunaleken.

Nyköpings gästabud

Hertig Erik tog makten i Sverige. Stridigheter med Danmark och Norge tvingade dock fram att Birger släpptes ur Nyköpingshus efter två års fångenskap.

Under omkring tio år höll sedan bröderna fred med Birger. Håtunaleken fick slutligen 1317–1318 sin dramatiska upplösning vid Nyköpings gästabud.

År 1317 bjöd Birger sina bröder till gästabud vid Nyköpingshus med ymnigt med mat och vin. Bröderna Valdemar och Erik blev druckna. Med orden, ”Minnes I Håtunaleken?” stormade Birger på natten in till hertigarna och fängslade dem. Hertigarna kom aldrig därifrån med livet. Innan Birger lämnade Nyköpingshus låste han dock fängelset där hertigarna satt, och kastade enligt krönikan nyckeln i den djupa strömmen. De svalt ihjäl i fängelsehålan.

Håtuna kyrka

IMG_2725Kyrkan sedd från sydost.

Nuvarande kyrkobyggnad är en stor och rymlig salkyrka med murar av gråsten och tegel. Långhuset och det lika höga och breda koret har ett sadeltak.

IMG_2726Vapenhuset och entrén till kyrkan.

Troligen var den första kyrkan i Håtuna en träkyrka byggd runt 1100. Senare under 1100-talet byggdes en liten kyrka av av gråsten i romansk stil. Av denna kom kyrktornet och murpartier i nordvästra hörnet att ingå i nuvarande kyrkobyggnad som tillkom vid en genomgripande ombyggnad under 1300-talets början. Tornspiran blåste ner år 1700 och byggdes aldrig upp igen.

IMG_2181 2.jpeg

Den skadade runstenen från 1000-talet på bilden lades en gång i tiden som tröskel till kyrkan. I slutet av 1800-talet placerades den på sin nuvarande plats. Den kraftigt stympade stenen och texten lyder: ” .. ger lät göra dessa märken och Sigfus, efter …sin broder”.

Vår misstanke är att det var en hednisk sten och man vid kyrkobygget vanhedrade den gamla religionen genom att lägga runstenen som tröskelsten.

Dock, runor levde vid sidan av latinsk skrift kvar långt in i 1800-talet på samma sätt som hedniska riter och föreställningar kan spåras ända fram till det begynnande 1900-talet.

IMG_2711

Denna runsten har en intressant historia. Runristaren är Fot och när stenen hittades under märkliga omständigheter så fanns det röd färg kvar i runorna.

Texten lyder transkriberad och översatt. ”Andvitt och Äger och Vighjälm och kale reste stenen efter Gerfast sin fader”.

Stenen låg länge – hur länge vet man inte – begravd i blålera på en bondes åker. Bonden fastnade alltid med plogen i stenen, tröttande och beslöt att spränga bort stenen. Det är trettiotal. Dagen därpå upptäcker bonden, som dessutom är kyrkvärd, att stenen på undersidan innehåller runor. Bestörtning! Så småningom, sätts bitarna ihop, runorna målas i och stenen ställs i vapenhuset eftersom den inte klarar utomhusklimat. Stenen är en kristen sten. Some story!

Vapenskölden till vänster tillhör Mörnerätten som har flera medlemmar begravda under kyrkan. Vapenskölden till höger tillhör generalmajoren i artilleriet Niclas Rappe.

IMG_2714

Detta är en av de vackraste och mest imponerande vapensköldar jag sett och jag har sett många. Den finns i det västra gravkoret och tillhör generalmajoren i kavalleriet och Kommendören av Kungl. Svärds orden Mårten Cronstierna. Född 1682 och död 1752. Herre till Håtuna. Sannolikheten att han deltagit i krigen i Europa under karl XII är betydande. Sannolikt också framgångsrikt med tanke på Svärdsorden.

IMG_2717

Kalkmålningarna är utförda av okänd målare tillhörig den s.k. Tierpskolan sannolikt under andra halvan av 1400-talet. Helt uppenbart inte av samma konstnärliga lödighet som Albertus Pictor.

IMG_2721

Triumfkrucifixet är från 1300-talet och målningarna i bakgrunden är från tidig medeltid.

IMG_2720

Dopfunten har en cuppa av rödaktig kalksten från 1200-talet.

IMG_2727

En praktmässhake från 1600-talet.

En ståldörr in till sakristian skapades genom sammannitning av mindre plattor. Den är från 1600-talet. Tänk på alla präster som under 400 år passerat genom dörren! Svärdet i sakristian är funnen bland gravarna under kyrkan och sannolikt en Karolinervärja att döma av utseendet.

 

GRÄNSEN MELLAN FJÄRDHUNDRALAND OCH VÄSTMÄNNENS LAND.

17 mars 2020

Några bilder och kommentarer från dagens exkursion med Gustaf till de gamla gränsområdena mellan Fjärdhundraland (ett av tre folkland som senare i historien blev Uppland) och Västmanland. Västmanland eller ”västmännens land” har fått sitt namn i geografisk jämförelse med Uppland, som var en huvudbygd under järnåldern.

Kung Östens hög är en gravhög från järnåldern. Den är belägen i Östanbro socken i östra delen av Västerås kommun. Högen ligger strax söder om nuvarande E18 vid Sagån och gränsar till Enköpings kommun. Den är fem meter hög och 60 meter i diameter och en av de största storhögarna i Västmanland. Högen kan vara samtida med Anundshög, efter Kung Bröt-Anund, i Västerås. Kung Bröt-Anund fick namnet för att bröt nya vägar och byggde broar.

På andra sidan gränsen Sagån i Fjärdhundraland ligger kung Skutes hög.

Skutes hög-.jpg

Bilden visar kung Skutes hög i förgrunden med Östens hög i bakgrunden. Östens hög ligger i Västmanland på andra sidan Sagån.

Här ligger den forna Eriksgatans vattenövergång, Östens bro.  I Upplandslagen stadgas att vid Östens bro på gränsen mellan Västmanland och Uppland skulle västmanlänningarna och upplänningarna mötas. När en ny kung red sin Eriksgata skulle västmännen följa honom till Östens bro, där upplänningarna skulle möta och överta ansvaret. ”Kung Östens hög” och ”Kung Skutes hög” ligger på vardera sidan om gränsen vid den gamla färdvägen. Förbindelsen var en av landets viktigaste och för brounderhållet ansvarade flera hundaren.

Näs fornborg nordost om Näs by, är belägen på toppen av en ca 30 m hög bergbrant. Den har manshöga murar med lodräta ytter- och innersidor och en ingång i norr. Utsikten över Sagån mot upplandssidan är anslående.

Fornborgar har historiskt varit platser för tillflykt vid orostider och har sannolikt också varit bevakningsplatser vid farleder. Det är tydligt i fallet med Näsborgen högt ovan Sagån. Fientliga farkoster hade ingen möjlighet att segla uppför Sagån och passera Näsborgen utan att stoppas. Ibland var borgar befästa gårdsanläggningar. I fallet med Näsborgen är det dock osannolikt att den varit en befäst gårdsanläggning med tanke på den ojämna topografin inne i borgen.

Denna borg liksom de flesta har anlagts under järnålder.

Fornborgar har anlagts på lätt försvarade höjder och med branta stup åt ett eller flera håll. Det var lättförsvarade åt den branta sidan, som i fallet med Näsborgen, vilket var den mest sannolika anfallsriktningen från båtar som kom uppströms Sagån.

Borgarna har mäktiga stenmurar som numera är raserade. Markerade ingångar kan ofta ses. På de mäktiga stenmurarna kan träpalissader varit uppförda för att ytterligare förstärka försvaret av borgen.

 

IMG_2130.jpg

På Näs-borg kan man av dess ruiner se att den varit mycket väl befäst. Enligt en gammal berättelse har ”en  konung Torborg (måhända uppslakonungen Eriks dotter) haft sitt säte och vid striden med västgötakonunegne Götriks son Rolf flytt härifrån och till Ulleråker i Simtuna socken. Varest hon sedan utstod en svår belägring”. O Grau 1754.

Text och bilder; Gustaf och Lennart Waara

 

 

 

 


%d bloggare gillar detta: