Idag beger vi oss i samlad tropp till en av de sex hyttor i Örebro län som är bevarade och renoverade till ett skick som gör att man faktiskt kan studera hur järnproduktionen gick till en gång i tiden. Det blir en kortare text med en mängd exteriöra bilder. Vi får fotografera interiört och komplettera bilderna någon gång när det är visning av hyttan.
Granbergsdals hytta är intressant också för att det är en sent tillkommen hytta och som var i produktion ända fram till 1925, när de flesta hyttruiner i Kilsbergen har anor tillbaka till 1100-talet och lades ner i slutet av 1800-talet och det begynnande 1900-talet. Den sena tillkomsten innebär att vi vet vem som initierade bygget av masugnen.
På 1620-talet kom nämligen bonden Mårten Eskilsson till Granbäcksdalen från Nora-Linde bergslag. Han började tillsammans med andra likaledes nyinflyttade familjer bygga den första masugnen, en liten mulltimmermasugn. Den var klar att producera, ”blåsa järn”, år 1642. Hyttelaget fick 1649 av Bergskollegiet och bergmästaren i Nora ett privilegiebrev utfärdat för hyttan. År 1732 var antalet intressenter 32. På 1850-talet var 14 hemman, totalt 50 hushåll delägare i hyttan. År 1859 bestod hyttelaget fortfarande uteslutande bergsmän.
Under 1870-talet övertogs anläggningen av Karlsdals bruk. Många bruksnedläggelser ägde rum vid denna tid i länet men Granbergsdalshytta överlevde med investeringskapital genom den nyinvigda Nora-Karlskoga järnväg. Senare under 1800-talet köptes andelarna upp av närliggande bruk. Efter 1910 var Granbergsdals hytta bruk en industrihytta till Karlsdals bruk. Hela anläggningen var i drift fram till 1925.
Många andra hyttor i Karlskogabygden tillkom under perioden 1620–1650, den tid då 30-åriga kriget skapade stor efterfrågan på järn. Sverige var en stormakt och i hög grad delaktig i 30-åriga kriget ledda av Den Store, Gustaf II Adolf Lejonet från Norden. Järn behövdes till vapen. Som en konsekvens därav kom järnhanteringen att utvecklas och byggas ut dramatiskt under perioden. Sverige dominerade därefter på världsmarknaden som järnproducerande nation långt in på 1800-talet.
Granbergsdals hytta hade en sammanhängande produktion av järn från 1642 till 1925. Granbergsdals hytta sådan den kan beses idag är en anläggning som huvudsakligen daterar sig från 1878–1880 då den stora ombyggnaden gjordes. Mulltimmermasugnen ersattes 1878 och den nya masugnen byggdes om 1896 o 1907 efter en brand. Den nuvarande femton meter höga masugnen med runt pipa i tegel, installerades 1909. I hyttan finns rostugn, förvärmningsapparat, blåsmaskin, slaggstamp och malmkross.
Grundmurarna från de föregående masugnarna finns ännu kvar vid Råstun. Hyttan hade ursprungligen en mulltimmermasugn. Ännu under 1900-talet kunde man se spåren efter den gamla bergsmansorganisationen. På hyttbacken och i dess närhet fanns 19 kolhus! Hyttgårdarna låg inte som vid andra hyttor i omedelbar anslutning till masugnen utan de var utspridda. Arbetsstyrkan i hyttan bestod 1908 av 39 personer. Yrkesbeteckningarna var exempelvis krossare, rostugnsförman, masmästare, hyttdrängar och slaggskjutare.
Malmen till hyttan hämtades från Dalkarlsberg, Persberg och Striberg. En del tackjärn användes för gjutning av kittlar, hjul, balkar, men det mesta göts i tackor och såldes vidare till stångjärnsbruken. 1925 var Granbergsdalshyttans historia som järnproducent över, hyttan lades ner. Då arbetade 32 personer vid hyttan.
I Örebro län (främst delar av Närke, Västmanland och Värmland) har under medeltiden funnits omkring 300 hyttor. Idag är bara sex hyttanläggningar bevarade, och Granbergsdal är den enda i Karlskogabygden. År 1900 fanns 135 masugnar i drift i Sverige. År 1988 producerades fem gånger så mycket råjärn i landet vid återstående fyra masugnar. Idag finns tre masugnar kvar en vid SSAB:s anläggning i Luleå och två vid samma företags anläggning i Oxelösund. Från lokalt småskaligt till globalt storskaligt. Så ser nästan all svensk ekonomisk historia ut. Torghandeln är väl den sista kvarlevande konkurrerande handeln.
Bilder:
När jag för fotografering anlände till Granbergsdalshyttan inställde sig först en besvikelse. Hyttan var klädd i byggnadsställningar som ”förstörde” fotomöjligheterna. Sedan kom euforin. Äntligen en historisk artefakt som är under rejäl reparation och underhåll. Det ser man inte för ofta. När jag ser att mina skattepengar används för att bevara Sveriges historia och dess artefakter kan jag bara glädjas. Nu till bilderna av hyttan. En reservation för att de olika bygggnadernas funktion kan ha blivit fel. När renoveringen är avslutad blir det åter möjlighet att gå runt inne i hyttan. Fler bilder kommer då och jag kan mer exakt precisera funktion.
Hyttan 1903 innan ombyggnaden av masugnen 1909. Byggnaden närmast till höger riven. Notera mannen på taknocken till masugnen.
Den här bilden bör vara tagen efter 1909.
Hyttan idag från ungefär samma position som de båda ovan.
Bör vara tagen någon efter 1909 men före nedläggningen 1925.
Hyttan sedd idag från samma position, dvs från andra sidan dammen.
Hyttan sedd från söder.
Bilden tagen från söder.
Den vattendrivna stampen som under 1500–1600-talet användes för att krossa slagg. Masugnsprocessen var inte bättre än att slaggen innehöll järn som ekonomin krävde att man tillvaratog. Senare användes stampen för att krossa flinta som tillsammans med eldfast lera och melass användes för att reparera.
Hyttan sedd från sydöst med vattenkanalen emellan.
Bilden tagen från nordöst
Bilden tagen från nordväst
Vattenkanaler för vattenhjul från dammen och dammluckan. Vattentrumman till turbinhuset är bortruttnad, endast de sammanhållande järnringarna är kvar.
Varmapparathus med skorsten.
Slagg och varphögar.
Text och bild: Lennart Waara
lennart waaras blogg 
Kommentera