ANGÅENDE FEMINISM OCH KVOTERING.

27 maj 2019

Feministerna driver den för världen helt avgörande frågan om kvotering men kraven på kvotering är väldigt selektiva.

Varför inte kvotera till manuell skogshuggning, coast gard resquers, slamsugning och sophämtning, asfaltläggning, m fl tunga, smutsiga och farliga yrken?

Vita medelålders män är de som gör dessa tunga, smutsiga och farliga jobb och har en välförtjänt bättre lön än de som sitter på kommunens socialkontor och sprätter ut skattepengar till muslimska migranter som varken kan eller vill arbeta!

Vita medelålders män är de som ligger bakom och åstadkommit hela den civilisatoriska utvecklingen. Se min blogg:

https://lennartwaara.com/2019/03/08/vasterlandsk-hogkultur-och-feminismens-hat-mot-vita-medelalders-man/

”KD-bluffen” avslöjas: Ställer sig bakom regeringens generösa invandring – ”Ni har ljugit för väljarna”

26 maj 2019

Publicerad 25 maj 2019 kl 10.02
Kristdemokraterna stödjer nu regeringens generösare invandringspolitik. I sociala medier rasar svenskarna mot partiet, och flera säger de ska ändra sina röster.
Kristdemokraterna framställde sig som tuffa och ansvarstagande i invandringsfrågan.
Då sköt opinionssiffrorna i taket.
Nu visar det sig dock att partiet står bakom Annie Lööfs och regeringens nya invandringspolitik, som kommer gör den till en av de mest generösa i Europa, locka hit tiotusentals nya invandrare och i värsta falla skapa ”en ny flyktingström”.
”Regeringens migrationsförslag är full av brister men det är bättre än att gå tillbaka till 2015 års oansvariga pol. Att rösta nej är inte realistiskt och inte ansvarsfullt. Frågan nu är varför Löfven inte drar igång en parlamentarisk utredning för långsiktighet”, skriver KD-ledaren Ebba Busch Thor på Twitter.
Reaktionerna på uttalandet har blivit starka.
”Igår stod Kristdemokraterna för ett stort svek i riksdagen när de valde att helt ställa sig bakom regeringens proposition om att utöka anhöriginvandringen. Detta leder till tiotusentals nya migranter till Sverige. Ni som förtidsröstat KD kan ångra er imorgon”, skriver SD i Europaparlamentet på Twitter.
I kommentarsfältet är folk rosenrasande på Ebba Busch Thor.
”Nu blir det ingen röst på KD. Oerhört besviken på Kristdemokraterna iom detta. Kommunerna går på knäna pga en extrem invandringspolitik och nu gör ni den än mer extrem”, skriver en person. ”Fru Busch, du är avslöjad. Ännu en av elitens lakejer”, skriver en annan. ”Ni har ljugit för väljarna. Medvetet skapat en falsk bild. Detta för att locka över SD-väljare och M-väljare”, heter det också.

 
Hanif Bali om att KD stödjer fortsatt massinvandring: ”Ett svek”, ”vettlöst”

Publicerad 25 maj 2019 kl 13.02

Fler och fler kritiserar nu Kristdemokraternas godkännande av Löfvenregeringens och Annie Lööfs generösa invandringspolitik. I sociala medier skämtas det bland annat om att KD ”lajvar” sin borgerliga politik.
Kristdemokraterna har nu visat sig vara för en fortsatt massinvandring till Sverige. Detta genom att stödja regeringens planerade generösa anhöriginvandring.
I sociala medier riktas därför en häftig kritikstorm mot partiet, som bland annat anklagas för att vara lögnare och svikare.
Även Hanif Bali (M) kritiserar partiet.
”Idag kl 16:00 gick deadline för att motionera mot den centersocialistiska regeringens vettlösa öppning av bidragsberoende anhöriginvandring till ex asylmigranter med TUT. KD väljer att svika och ställa sig bakom regeringen. Jag hade hopp till det sista. Så grymt besviken”, twittrade han på fredagen.
Enligt Bali öppnar dessutom KD för en invandring av de människor som är allra svårast att ”integrera”. ”KD öppnar alltså upp för den tidigare ordningen där 90% av anhöriginv. var arrangerande distansäktenskap. Det är också den mest svårintegrerade gruppen som man väljer att öppna upp för. ‘Borgerlig feminism’ är inte att designa en migration som bäddar för arrangerade äktenskap”, fortsätter han under lördagen.

Artiklarna från Fria Tider.

FÖRFALLET PÅ UNIVERSITETEN ÄR TOTALT – EXEMPLET OXFORD.

23 maj 2019

I mångfaldspolitikens och identitetspolitikens namn erbjuds nu elever från ”missgynnad bakgrund” men med sämre betyg platser på Oxford University.

Från och med 2020 kommer 250 elever från statliga skolor att slippa studieavgifter och få gratis boende som en del av ett projekt som syftar till att rekrytera elever med en missgynnad bakgrund. 50 av dessa ska bestå av bland annat flyktingar som kommer att bli berättigade till erbjudanden baserade på lägre betyg.

Det är egentligen värre än bara sämre betyg och ”missgynnad bakgrund”. Vi vet att migranterna de senaste fem åren kommer från länder i MENA (Mellanöstern och Nordafrika) med ett genomsnittligt IQ på 70 – 80 medan IQ i våra länder ligger på ca 100. Det betyder att de saknar kognitiva förutsättningar att klara studierna. De begåvade elever som inte får plats utan undanträngs medför en nationellt och genomsnittligt sämre utbildningsutveckling och färre examinerade högutbildade med konsekvenser för tillväxten i ekonomin. Redan idag är det så att den genomsnittliga IQ-nivån i exempelvis Sverige är sjunkande beroende på inflödet av drygt en miljon migranter från MENA med en lägre genomsnittlig IQ än etniska svenskar. Det syns också i skolorna med sjunkande resultat och sämre utbildningsförutsättningar för alla inklusive de begåvade.

Med projektet vill Oxford öka mångfalden och till 2023 hoppas man på att 25 procent (OBS en fjärdedel!) av de nya eleverna kommer från landets mest underrepresenterade bakgrunder. De brittiska universiteten är satta under press att anta fler elever från etniska minoriteter och annan missgynnad bakgrund. I förlängningen en ren katastrof för högre utbildning, kvalitet och tillväxt i UK.

Massmigrationen av muslimer och dess konsekvenser kommer att slå sönder den europeiska kulturen och den sociala sammanhållningen ända in i det totala förfallet.

Källa: https://www.telegraph.co.uk/news/2019/05/20/oxford-university-agrees-let-disadvantaged-students-lower-grades/

 

DET BLINDA SVERIGE – SVERIGE SETT UTIFRÅN.

22 maj 2019

BOKEN DET BLINDA SVERIGE ÄR VIKTIG.  Den är dock svår att komma över. Därför relateras (inkl reviews) en längre text om bokens innehåll. Boken kan sägas vara en social och mental beskrivning av det Sverige som gjorde att Olof Palme kunde påbörja den politiska förstörelseprocess som nu fullföljts av Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Olof Palme påbörjade politisering av SVT och SR med politiska utnämningar av högre tjänstemän som sedan kunnat fullföljas fram till dagens indoktrinerings-ministerium via statstelevisionen och statsradion. Olof Palme tog bort tjänstemanna ansvaret som gjorde statens tjänstemän till politiserande aktörer i den politiska maktens intressen. Olof Palme var slutligen den som införde mångkulturen i Sverige efter lobbying av Swartz.

Författare: Arnstberg m.fl

Sverigekorrespondenten för den brittiska dagstidningen The Observer i Sverige på 1960-talet hette Roland Huntford. 1971 kom hans The new totalitarians ut och året därpå i översättning som Det blinda Sverige. På 300 lättlästa sidor tecknar han bilden av ett halvt västerländskt nordligt land som mer har med Sovjetunionen att göra än med Europa.

Förtrycket är inte lika öppet som under den kommunistiska diktaturen men i sak samma ofrihet och dyrkan av trygghet.

Den smygande nya totalitarism han sett under sina år här liknar de dystopiska författarna Aldous Huxleys Du sköna nya värld och George Orwells 1984. Boken är en hemsk vidräkning med den svenska mentaliteten och väckte uppståndelse när den kom ut. Den bygger delvis på anonyma intervjuer Huntford gjort med myndighetspersoner, politiker och journalister och delvis på hans studier av svensk historia.

Boken saknar källhänvisningar och har en journalistisk stil vilket gjorde att den avfärdades. Men han var något på spåren som andra utländska observatörer som tysken Hans-Magnus Enzensberger, chilenaren Mauricio Rojas och polacken Maciej Zaremba senare skulle bekräfta, svenskarnas frivilliga underkastelse under den starka staten. Kärleken till slavoket kallade Huntford fenomenet.

Sverige är hopplöst efterblivet på alla områden utom det tekniska menade han. Landet är en relik från medeltiden, en stat bestående av korporationer och kommuner, och svenskarna är ett medeltidsfolk som bara kan leva i grupp. Ordet individualism har en nedsättande klang här som i Sovjet.

Sverige har aldrig varit en naturlig del av västvärlden hävdade Huntford vidare i sin historiska analys. Dess perifera läge utanför det europeiska fastlandet, landets frånvaro av romerskt herravälde, feodalism och egentlig renässans, har gjort Sverige till ett slags halvslaviskt arktiskt rike.

Svenskar ser enligt en av riksdagens justitieombudsmän rätten till liv och skydd som något staten ska ge medborgarna snarare än en konstitutionell rätt till liv och skydd. Svenskarna är i och med detta närmast medeltida i sin bonniga förtröstan på statens gåvor och vill gärna bli omhändertagna kollektivt än att vara individuellt ansvariga.

Korporativism och modern teknologi har utvecklat landet till ett nytt slags kontrollsamhälle, en nytotalitarism. Svenskarnas förhållande till kontroll fascinerade Huntford. Han hävdade att svenskarna skulle gjort mer som ryssarna gjorde under de kommunistiska diktaten. När en underordnad kamrat fick veta från en överordnad kamrat i kommunistpartiet att en obegriplig eller farlig order skulle utföras sade den underlydande – Da Tavarish! Ja kamrat! – men utförde den inte. Svenskar däremot åtlydde allt dumt som staten bad dem göra.

Resultatet blev en foglig massa under en suverän byråkrati. Samma åtlydnad skulle långt senare återfinnas i Sveriges underdånighet inom EU, där landet ofta är bäst i klassen i att genomföra vad dumt än Bryssel hittar på.

Den socialdemokratiskt dominerade offentliga förvaltningen, den socialdemokratiska regeringen och det socialdemokratiska partiet med dess mäktiga verkställande utskott lämnade lite manöverutrymme för en alternativ politik även om en opposition skulle väljas hävdade Huntford år 1971 vilket han fick rätt i när Fälldinregeringen tillträdde år 1976. Cirklarna av socialdemokratiskt influerade enheter inom Rörelsen och de öppna partiorganisationerna hade skapat en monolit som Huntford inte var ensam om att beskriva och kritisera vid denna tid, men få såg så tydligt och delvis djupt.

Han såg långt in i den svenska massans rädsla för och beroende av överheten, den loja svenska konformismen och tilltron till att livet kan planeras rationellt av de bästa byråkrater i folkets intresse. Huntford var inte ensam vid denna tid i att notera hur svenskarna uppförde sig så väl genom att själva reglera och styra sig utan yttre tvång och kontroll. Den franske idéhistorikern Michel Foucault levde två år på 1950-talet i Uppsala där han författade sitt genombrottsverk om osynliga men verkningsfulla disciplineringsstrategier genom institutioner, självkontroll och sjukdomsförklaringar med liknande slutsatser som Huntford hade om Sverige.

Intressant nog förebådar Huntford Foucaults sexualitetsanalys med fem år då fransmannen publicerade Sexualitetens historia del 1. Viljan att veta (1976). För båda var sexualiteten något makten gärna använder för att skapa lojalitet, befolkningskontroll och hålla människor fast i statliga moralpåbud. Att staten förespråkade fri kärlek var lika illa för Huntford som för Foucault.

Felet var inte målet med fri kärlek och sex, utan att staten styrde även över sexlivet och intima relationer. En skillnad svenskar har svårt att se, särskilt 1971 i den svenska syndens högtid. För kritiker av svensk korrekthet är Roland Huntfords bok en historia väl värd att läsa igen. Tyvärr aktuellare än någonsin.

Reviews

Ignorance is bliss (Okunnigheten är säll)

Två pessimistiska framtidsvisioner som redan hunnit bli klassiska är är George Orwells ”1984” och Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld”. Historien om den sköna nya världen trycktes redan 1932, den om år 1984 redan år 1949.

En tredje ännu inte lika uppmärksammad bok, om hur det svenska folket i dag uppfyller Aldous Huxleys alla krav på den nya totalitarismen, skrevs av den engelske författaren och journalisten Roland Huntford för mer än 30 år sedan med titeln: The New Totalitarians.

Den snabba tekniska utvecklingen i både Sverige och utomlands har redan visat i hur hög grad dessa tre böcker skrevs med profetians gåva. Böckerna förutsåg också en annan sak, vilken numera framstår som pinsamt självfallen: att naturvetenskaparnas utveckling måste framskapa en ny sorts härskarklass med förut okänd makt. De tre författarna förutsåg mänsklighetens slutgiltiga underkastelse, under en revolutionär bastardform, mellan teknisk experimentator och politisk partidirigent.

Ekonomisk trygghet i sig själv behöver nödvändigtvis inte betyda kärlek till slavoket, skriver Roland Huntford. Det krävs också andra betingelser – från de styrandes sida en djupgående förståelse mellan ekonomi och makt. Från de styrdas sida fordras underkastelse under auktoriteterna, och vördnad för expertisen. I båda fallen också en viss aversion mot individualismen.

Det krävs också dyrkan av statens majestät. Och en förkärlek för en byråkratisk regim gentemot en direkt politisk.

Genom hela sin historia har svenskarna konsekvent uppfyllt dessa betingelser, menar Roland Huntford. Det är därför som den teknopolitiska etablering, vilken tagit makten i Sverige genom en vetenskaplig och industriell revolution, funnit en så lättmanövrerad befolkning att arbeta med.

I Sverige har personligheten blivit undertryckt. Kollektivet dyrkas på individens bekostnad. Författaren vet vad han talar om. Han arbetade 8 år i Sverige som tidningen Observers korrespondent. Han menar att den svenska erfarenheten redan visat oss att vi står inför valet mellan teknologisk perfektion och personlig frihet. Svenskarna har valt perfektionen.

Ordet ”frihet” är i Sverige begränsat nästan uteslutande till det sexuella området. Inom varje annat område av livet har det ersatts med kollektivets och inskränkningens vokabulär, menar författaren. En jargong med fraser som ”socialt ansvar”, ”socialt välanpassad” och inskärpande av de rätta sociala attityderna bombarderar allmänheten.

Den nya socialismen finansieras med hjälp av världens högsta skattetryck. I den form som Sverige har utvecklat, verkar de nya totalitärerna med både morot och piska. Genom övertalning och manipulation.

De mycket rika kan utnyttja avdrag. Dom fattigaste får bidrag. Det har redan visat sig vara mycket effektivare än de gamla socialistiska systemet, som förbjöd själva kapitalismen, och var beroende av våld.

Roland Huntford varnar andra länder för att ta efter det svenska välfärdstänkandet. Den har tagit en aggressiv form, och begagnas i syfte att utöva ett slags tyranni genom efterhängset påtrugad välvilja; att få staten att framstå som allseende och allövervakande.

DEN INRE CENSUREN

Höstterminen år 2000 gjorde Ann Nordberg ett examensarbete i allmän rättslära vid Stockholms universitet, under handledning av professor emeritus Jacob W.F. Sundberg, en av den svenska juridikens lätt räknade dissidenter. Om sin handledare skriver hon:

Ett beteende uppmärksammat av Huntford och enligt honom särskilt för Sverige, var förekomsten av icke-personer. Personer som var kritiska mot staten behandlades som om de ej ”existerade”. I sin bok tillhandahöll Huntford en ingående beskrivning av fenomenet. Detta stämmer påfallande väl med mottagandet av Professor Sundbergs inauguralföreläsning.

Och så här formulerade sig Huntford:

Det som saknas i det svenska samhället är inte uppskattningen av outsidern (som inte är särskilt framträdande i de flesta andra länder) utan erkännandet av hans existens. I västerländska stater kan han väl ofta nog bli illa omtyckt, men man erkänner åtminstone att han finns till, och även han har rätt till en plats i solen. Endast i Sverige förvägras outsidern rätten att existera.

Det är ganska länge sedan jag läste ”The New Totalitarians”. För detta blogginlägg har jag inte läst om den utan enbart utgått från Ann Nordbergs text. Gunnar och jag har också behandlat Huntford rätt utförligt i första delen av ”Invandring och mörkläggning”.

Ann Nordbergs hundra sidor långa och mycket gedigna uppsats bär titeln ”Hade Huntford Rätt?” och handlar om ”The New Totalitarians”, Roland Huntfords kritiska beskrivning av svenskarna och i synnerhet den svenska makteliten. Boken publicerades 1971 och kom året därefter på svenska i Åke Ohlmarks något slarviga översättning, under titeln ”Det blinda Sverige”, Tema Förlag. Den översattes också till norska, danska, finska, franska, tyska och portugisiska. Det är med andra ord en spridd bok. Kanske var det allra svårast att få den utgiven i Sverige. En av de förläggare som tackade nej betecknade boken som ”farlig”. Ann Nordberg skriver:

Per Israel Gedin, dåvarande chefen för Bonnier förlaget Wahlström & Widstrand var en av dem som avböjde. Så här i efterhand har Gedin tillstått att han och andra faktiskt bedrev åsiktscensur. I sak hade Huntford fullständigt rätt, men det var något obehagligt över hans sätt att skriva /…/

Flera svenska förläggare tackade nej innan slutligen enmansförlaget Tema förbarmade sig över den. Något särskilt lyckosamt projekt blev det inte, eftersom boken enligt förläggaren utsattes för en bokhandelsbojkott.

Huntford var gift med en svenska och åren 1961 – 1974 stationerad i Stockholm, som korrespondent för den brittiska tidningen Observer. Efter att han lämnat Sverige år 1974 gjorde han sig ett namn inom polarforskningen. Men dessförinnan hällde han en rejäl skvätt ättika i den svenska sockerkakssmeten. Huntford beskrev Sverige som en lightversion av George Orwells ”1984” eller kanske Aldous Huxleys ”Du sköna, nya värld”. Efter ett nästan 40-årigt socialdemokratiskt maktinnehav menade han att svensken hade indoktrinerats till att bli ett med staten. Hans mor var ryska och Huntfords uppfattning var att Sverige mera liknade andra öststater än övriga Europa.

Jämförelsen var inte gripen ur luften. Huntford behärskade ryska och hade bedrivit studier i bolsjevismens tidiga historia. Han arbetade mer som en forskare än som en journalist och det tog honom tre år att skriva ”The New Totalitarians”. De första 18 månaderna ägnade han sig åt att läsa in sig på svensk historia. Därefter intervjuade han ett åttiotal svenska beslutsfattare som till hans förvåning var ytterst samarbetsvilliga. Flera av dem blev senare förskräckta över det som Huntford skrivit och ansåg sig felciterade. Expressen skrev en serie artiklar som den 29 januari 1972 resulterade i en dementi från Statsrådsberedningen. Då protesterade Olof Palme, Ingvar Karlsson, Sven Moberg och Camilla Odhnoff under rubriken ”Det har vi aldrig sagt”.

Vad var det som var så provocerande i det Huntford skrev om svenskarna, och i synnerhet då om den svenska makteliten? Några smakprov:

Vad svenskarna begär istället är välstånd och inget annat. De har konditionerats till tron på att deras materiella säkerhet är en gåva av staten. Och de betraktar politisk träldom som ett nödvändigt villkor och ett hyggligt pris för välståndets fortsättning.

Språket har manipulerats på så sätt att det har blivit praktiskt taget omöjligt att ge uttryck för opposition, särskilt när det gäller staten och kollektivet.

Regeringen är mån om att överallt ha kanaler för indoktrinering och propaganda. I slutanalysen blir syftet med agitprop detsamma som hos Orwells tankepolis eller Huxleys kontrollanter: kontrollen över tänkandet.

Det var mycket få som var i stånd att känna igen indoktrineringen i den språkliga manipuleringen. I ordets egentligaste bemärkelse hade folket genomgått hjärntvätt.

Samförståndets princip styr allting: den privata konversationen, det intellektuella livet och statens regerande.

Det finns ett konspiratoriskt drag i Huntfords uppfattning av hur makten fungerar i Sverige. Han menar att det är ungefär trehundra personer som alla känner varandra och som tillhör ett ”spindelvävsnät” av likasinnade. De har strängt privata möten om vilka det aldrig rapporteras i massmedia. Det är där den politiska dialogen äger rum medan riksdagsdebatten mest är ”taktisk svada”. Det som möjliggör för detta nätverk att fungera och så totalt regera Sverige är samförståndsandan. Det betyder också att de fåtaliga dissidenter som finns saknar betydelse. De kommer aldrig in i maktens inre cirklar och de har rent allmänt svårt att göra sig hörda.

Svenskarna har en närmast ömsint relation till överheten och förstår därför inte demokratins innersta väsen, som är att skapa samhället genom politisk dialog: ”De är fullständigt tillfreds med att lämna landets styrelse och skötsel åt byråkraterna, under förutsättning att fasaden är korrekt klädd”.

Inte heller hade Huntford särskilt mycket till övers för svenska universitet. De var totalt kapade av socialdemokratin och vänstern och utgjorde förgreningar av den statliga byråkratin. Den akademiska friheten var bara en retorisk fras, om ens det: ”Akademisk frihet har aldrig förekommit i Sverige: oberoende universitet skulle ha förhindrat tankekontrollen och var därför inte önskvärda.” Om svenska journalister tyckte han ännu sämre. De skiljer sig från sina kollegor utomlands på följande sätt:

Behovet av att förses med ett lager godkända åsikter är ett särdrag hos den svenska pressen och övriga massmedia.

De agerar som en hjord.

De är konformister till övermått och önskar bara att befordra det allmänna samförståndet.

Det finns ingenting av den självrannsakan och efterprövning av grundprinciperna som annars ‘plågar’ västerlandet.

Svensk press saknar den vitalitet och kritiska problemuppställning som kännetecknar den bästa anglosaxiska pressen; den är obligatoriskt samstämmig i en direkt förfärande grad – och detta i ett land där det skall härska yttrandefrihet. Pressen stöder allt som systemet bygger på; den viktigaste grundvalen är samförstånd, men den täcker allt annat också.

Det är praktiskt taget omöjligt för någon som opponerar mot regeringen att få göra sig hörd. Radio och TV har förvandlats till partiets och statens lydiga tjänare.

Bedömt uteslutande efter sina olika massmedia verkar Sverige som om det styrdes av en tolerant, manipulerande diktatur.

Medierna gör ett intryck av att finnas till för att indoktrinera en bestämd synvinkel.

Det finns ett bestämt område av tolererade åsikter, och det är litet och trångt; ve den som inte håller sig inom dess råmärken!

Det verkligt intressanta och skrämmande är att så mycket av det som Huntford skrev för över fyrtio år sedan stämmer in på dagens situation. Den stora skillnaden är att Huntford förklarar 1970-talets Sverige som ett resultat av ett långt och i det närmaste totalt socialdemokratiskt maktinnehav.

I dag vet vi att samstämmigheten och den totalitära ambitionen sträcker sig över partigränserna. Det är absolut ingen förbättring. Det gör bara en verklig opposition inom systemet svårare. Den enda politiska opposition av betydelse som finns i Sverige kommer som bekant från Sverigedemokraterna. Den utlöser onekligen skrämmande politiska reaktioner, inte minst när det gäller uppfattningen av vad demokrati är. I Sverige handlar demokrati inte om folkets vilja utan om värdegrunden. Eftersom Sverigedemokraterna inte delar de övriga riksdagspartiernas värdegrund, så beskylls de för att vara odemokratiska – ja till och med fascistiska (eller nyfascistiska). Att de är framröstade i demokratisk ordning och att deras partiprogram inte innehåller några som helst avsteg från demokratins principer är irrelevant.

Detta är det totalitära tänkandets kärna: demokrati handlar inte om att respektera folkets vilja utan om att folket måste tänka rätt. För att få dem att tänka rätt behövs det en massiv propaganda. Som Expressen konstaterade i sin artikelserie om Huntfords bok i januari 1972: ”TV, radio och press likriktar oss.” De som inte är mottagliga för denna propaganda. Ja, de är helt enkelt odemokratiska. Då är det dags för journalistflocken att veva igång nyspråket: fascistrasistnazist … Eller som Huntford skriver om journalisterna:

I deras mentala värld är avvikelse från den accepterade normen ett slags förräderi … De har ett inre tvång att tänka som alla andra tänker. Följaktligen har de utvecklat ett slags hämning, som ryssarna kallar ”den inre censuren”, vilken skär till uttrycken för deras tankar efter de dominerande synpunkterna.

SVERIGEKRITIKENS OPUS MAGNUM

”Den kanske märkligaste, viktigaste och mest uttömmande boken som skrivits om Sveriges tragedi under 70- och 80-talet heter ”Drabbad av Sverige” och är skriven av Marianne Alopaeus.

Hon skärskådar det svenska samhället och analyserar genomträngande den morbida svenska samhällsutvecklingen från en mönsterstat med alla möjligheter, till ett tragiskt offer för ett gigantiskt maktmissbruk, i vilket alla försynens omåttligt generösa resurser förslösades.”

Marianne Alopaeus om den svenska av socialdemokrater skapade familjepolitiken:

”Upp i ottan för att få halvsovande småungar vakna, tvättade, matade, klädda och iväg till dagis – där de skall vistas i en bullernivå jag inte fattar att de eller någon vuxen klarar – hämta dem efter arbetstidens slut, handla mat, hem och laga den, mata barnen, lägga dem.

För sådant fordras en fysisk och psykisk robusthet jag aldrig haft och med förundran iakttar hos andra. Hur orkar de? Klappar de aldrig ihop? Att mammor och småbarn tvingas till en så stressande tillvaro är kanske nödvändigt av privatekonomiska skäl. Men kalla det inte välfärd! Åtminstone inte för barnen.”

En annan viktig bok är ”The New Totalitarians” av Roland Huntford, översatt 1972 till ”Det blinda Sverige”, till danska ”Fagre nye Sverige”. Han skriver: ”I västerländsk kultur beror individens säkerhet på lagens höghet och välde, men i Sverige baseras den på den sociala välfärden.”

Hade Alopaeus och Huntford rätt? När ska vi ta av oss skygglapparna och granska vårt heliga folkhem? På papperet har vi parlamentarism och har valt en ny regering, men har den vilja att ändra på något? ”Borgerlighetens relation till socialdemokratin har varit ett långt Norrmalmstorgsdrama. De borgerliga partierna var ett slags gisslan hos socialdemokratin.”

Nu ställs välfärdsstaten inför stora utmaningar genom den stora invandringen från mindre utvecklade länder. Regeringen borde både bromsa invandringen och hejda förvandlingen av medborgarna till bidragsmottagande klienter.

Vad händer om till exempel föräldrapenningen försvinner? Utan alla bidrag skulle skatten minska åtskilliga tusenlappar varje månad, pengar vi kunde lägga undan till barnafödande. Om vi kunde släppa vårt omyndigförklarande av oss själva. I själva verket skulle det bli mer pengar över än nu. Du skulle till och med uppnå verkligt välstånd i stället för att leva med illusionen att samhället alltid tar hand om dig, en lättsinnig attityd som gör att du till slut hamnar hos kronofogden. Välfärd är inte samma sak som välstånd. Välfärd är socialdemokratiskt nyspråk för höga skatter och bidrag.

Vi har blivit indoktrinerade att tro på vår egen förträfflighet. Indignationen blir stor om någon har avvikande åsikter. Alla ska tycka likadant, till exempel den absurda ståndpunkten att de muslimska invandrarna kommer att överge sin hederskultur bara de får tillräckligt mycket omvårdnad av socialstaten.

Kanske medias politiska korrekthet börjar få sprickor i kanten, åtminstone tillfälligt i samband med de senaste muslimska terrordåden. Fantastiskt att det finns journalister som vågar vara en liten smula öppenhjärtiga, det är vi inte vana vid. Men när får vi se någon handlingskraft från regeringen?

EN BOK SOM FORTFARANDE ÄR AKTUELL OCH SOM ALLA SOM ÄR INTRESSERADE AV POLITIK ELLER NUTIDSHISTORIA BORDE LÄSA

Jag har läst en del böcker med anknytning till fascismen den senaste tiden. I någon av dem hittade jag en referens till en bok om Sverige på sjuttiotalet vid namn The New Totalitarians, eller Det blinda Sverige som den svenska översättningen heter. Den finns inte i nytryck längre, men jag hittade en begagnad kopia på Amazon.com. Nu har jag läst ut den och måste säga att det är den intressantaste bok jag har läst på flera år.

Författaren Roland Huntford var den brittiska tidningen The Observers skandinavienkorrespondent. Han lärde sig norska för att kunna läsa Ibsen på orginalspråk, och verkar ha nått en hyfsad nivå även i svenska. Boken är dock skriven för en engelskspråkig publik.

Sverige hade en mycket mer framträdande roll i världspolitiken i början på sjuttiotalet än idag, och framställdes ofta som en framgångssaga och alternativ till både kapitalismen och kommunismen. Svenskarna var ännu mer övertygade än idag om att de levde i det bästa landet i världen. Vilken chock det måste ha varit när Huntford skrev en bok som varken smickrade eller hyllade oss, utan tvärtom varnade omvärlden för att de kunde bli som oss om de inte ändrade kurs!

Boken förefaller vara skriven i något sorts återhållet raseri, vilket märks tydligast i hans ensidigt negativa tolkning av den svenska historien och den svenska folksjälen. Han menar att vi alltid har varit en isolerad avkrok befolkad av bönder som undergivet böjde på nacken för varje statligt dekret, och att upplysningens idéer aldrig fick fäste i folkdjupet på grund av vår isolation och efterblivenhet. Alla tecken på kontakt med omvärlden, såsom handeln med Hansan, svenska språkets stora andel tyska låneord, vikingarnas resor eller emigrationen till Amerika förminskas konsekvent. Svenskarna som folk kallas för intellektuellt och kulturellt efterblivna boken igenom, ja rent av för dumma. Han skriver också att vi i modern tid inte har kommit med något eget utan bara har kopierat och förfinat idéer och uppfinningar som tagits fram i andra länder, som om Tetrapak, Alfa Laval eller IKEA aldrig hade existerat. Strindberg bortförklaras med att han var för avvikande för att kunna klassas som en riktig svensk! En intressant sak i sammanhanget är dock att synen på den svenska befolkningen som efterbliven återkommer många gånger även i citaten av de ledande svenskar han intervjuar.

Men även om boken verkar vara skriven med ett övermått av känslor så måste man ta den på allvar, för det verkar sannerligen inte finnas någon brist på argument som talar för hans teser om sjuttiotalets Sverige. Hans kritik är verkligt fundamental och omfattar hela samhället — allt från svenskarna som individer till samhällets, demokratins och statens uppbyggnad.

Han tar avstamp i Aldous Huxleys berömda dystopi Brave New World, som beskriver ett framtida totalitärt samhälle där inget våld längre behövs för att upprätthålla diktaturen eftersom medborgarna på olika sätt har manipuleras till att stödja den. Här har vi förklaringen till bokens engelska titel The New Totalitarians — han menar att Sverige var Brave New World i verkligheten: ett samhälle där staten är total och allomfattande, men inget signifikant motstånd existerar och den så kallade oppositionen bara invänder mot detaljer. När han skrev detta hade Socialdemokraterna regerat oavbrutet i 40 år, en bland västländer anmärkningsvärt lång tid.

För att belägga detta går han igenom olika sätt på vilka han menar att ”arbetarrörelsen”, dvs Socialdemokraterna, LO och med dem lierade organisationer har manipulerat svenskarna. Det främsta verktyget är den korporativa staten, som är så omfattande och penetrerar moder Svea så djupt att det hade gjort Mussolini grön av avund. Tack vare att många skenbart fristående organisationer fått statliga funktioner eller tillsatt företrädare för arbetarrörelsen i sina ledningar kan de användas av socialdemokratiska regeringar för att föra upp saker på agendan på ett sätt som får det att se ut som om frågan väcktes bland gräsrötterna eller av någon oberoende expertgrupp. Sedan kan regeringen efter en skendebatt ”ge med sig” och genomföra förslaget.

En av de intressantaste sakerna med boken är de många citaten av ledande svenska politiker och beslutsfattare. Vana som de var vid hyllningar från omvärlden och med den tidsanda som rådde så var de stolta över vad de hade gjort och medgav villigt agendan — hur allt från vilka pjäser som sattes upp på Dramaten till formen för undervisningen i skolan eller vilken sorts bostadshus som byggdes beslutades utifrån det övergripande målet att krossa all individualitet och främja kollektiva former (tillägg: de flesta intervjuobjekt uppgav efter att boken kom ut att deras ord hade blivit förvrängda och att citaten i många fall var direkt felaktiga).

Trots att jag har läst mycket om politik och historia och har hört en del av kritiken förut så blev jag överraskad av hur djupt den gick. Min syn på den svenska demokratin skakades om ordentligt. Det här är en bok som fortfarande är aktuell och som alla som är intresserade av politik eller nutidshistoria borde läsa.

VÅRA SVENSKA MEDIER

Roland Huntford, född 1927 i Kapstaden, är en brittisk journalist, historiker och författare. År 1971 utgav han boken ”The New Totalitarians”. Det var en översikt över Sveriges sociala och historiska utveckling. Åke Ortmark gjorde den svenska översättningen 1972. Boken hette då ”Det blinda Sverige”. Jag arbetade då på stadsbyggnadskontoret och jag kommer ihåg att innehållet debatterades livligt på kafferasterna. Som planerare var vi alla intresserade av utvecklingen i Sverige.

Roland Huntford ansåg att i Sverige skiljer sig media från andra västerländska stater genom att formera, d.v.s. forma opinionen istället för att informera medborgarna. Roland Huntford hade intervjuat TV2 chefen Örjan Wallquist som menade att svenskarna är ”intellektuellt primitiva och underutvecklade” och därför behövs medier som formar deras åsikter. Det var en mycket livlig diskussion på SBK och rastens längd översteg sannolikt de obligatoriskt tillåtna tolv minuterna.

Huntford ansåg att SVT och övriga media såg det som sin uppgift att övertyga svenskarna om att vi var världens lyckligaste folk och att den svenska staten var överlägsen den defekta omgivningen. Olof Lagercrants, han som talade sig varm om Maos Kina, utvecklade det ytterligare och sa ungefär så här: Det går inte i ett litet land att individer sticker upp med egna synpunkter, det är gruppen som räknas, kollektivet, och då svenskarna reagerar gruppvis är de lätta att påverka, de är formbara.

När Olof Palme blev utbildningsminister förvandlades SVT till ett politiskt redskap, genom att personer som var partivänliga fick höga poster inom de administrativa och produktionsmässiga funktionerna, det gäller att ha kontroll. Hela den svenska klanen av informatörer, kommentatorer, vägledare, kulturarbetare och uppfostrare uppträdde som en kollektiv enhet. Vi var världsbäst och vi åkte ut i världen för att tala om för andra hur de skulle lösa sina problem. En del som varit ute och rest och sett sig om, kom tillbaka med delvis en annan uppfattning, det fanns faktiskt andra länder som inte var så dumma.

Huntford hade en skarp analytisk förmåga, han kunde tränga igenom alla vackra ord, och han såg helheten. Vi som levde mitt i händelsernas centrum kunde inte riktigt förstå hur vi sakta men säkert föstes in i en fålla på grund av den ständiga pågående indoktrineringen genom media, det var inget annat än droppen som urholkade stenen. Detta var på sin tid Göbbels specialitet i Hitlers tusenåriga rike, han såg till att de rätta filmerna producerades. Vi i Sverige fick ”Nyfiken blå och gul” mfl.

Idag har vi en situation som påminner om den på 70-talet. Nu skall vi bli världsbäst på invandring. Miljöpartiet, i samförstånd med moderaterna, styr media så att invandrarkritiska synpunkter har svårt att komma fram. Meningen är att vi skall fostras, som på 70-talet. Vi tvingas därför att söka upp andra nyhetskällor för att få reda på hur det står till i kungariket Sverige. Jag kommer antagligen göra en del research i ämnet med risk för att bli kallad för rasist, stor sak i det. Jag anser att det är angeläget för Sverige, alla skall får reda på så mycket som möjligt för att själva kunna ta ställning, det är liksom demokratins idé. Man säger att det är bra för Sverige med invandring, det berikar landet säger statsministern, men är detta hela sanningen?

”FOLKET SKALL FOSTRAS” — SVENSKARNA, NYTOTALITÄRER?

”Det svenska läget är skarpare totalitärt än det ryska”, skriver han redan i förordet till sin bok.

Huntfords bärande tanke var att allt svenskt liv anpassades för att stödja regeringsmaskineriet. Välfärdssystemet var kallt och effektivt men passade det fogliga svenska kynne som Huntford ansåg sig kunna iaktta. Han gick så långt att han kallade svenskarna för ”nytotalitärer” och ”ett medeltidsfolk som lever endast såsom medlemmar av en grupp”. I Sverige behövdes ingen yttre diktatur, det gick bra i alla fall eftersom svensken, så länge han erbjöds stugvärmen tillsammans med flocken, kysste sina bojor, allt under det han kastade tacksamma blickar mot det byråkratiska himlavalvet.

SVERIGE SKÄRSKÅDAT

Det blinda Sverige 1972 är en översättning av The New Totalitarians som 1971 utgavs av den brittiske journalisten och historikern Roland Huntford (svensk översättning av Åke Ohlmarks). Boken är en översikt över Sveriges sociala och historiska utveckling, där Huntford kritiskt jämför den snabba sociala omvandlingen i Sverige under 1950- och 1960-talen med Aldous Huxleys dystopi Du sköna nya värld (1932).

Huntfords huvudtes var att Sveriges socialdemokratiska arbetareparti förlitat sig mindre på våld och hotelser, som de gamla totalitära staterna gjorde, utan snarare på smygövertalning och mjuk manipulation, på social ingenjörskonst. Inverkan av staten blev tydligt i de mest privata angelägenheter, i områden som tidigare inte nåtts av politisk kontroll. Den sexuella revolutionen i Sverige fungerar som ett surrogat för frihet. Sex hade blivit en ställföreträdande passion för ett samhälle i övrigt instängd i tristess och socialt påtryckt samförstånd av politisk korrekthet påtvingat på folket av de styrande, som kännetecknar det svenska samhället.

MORE PROPHETIC THAN ORWELL

Roland Huntford’s ”The New Totalitarians” is a book far more prophetic than George Orwell’s ”1984”. Written several decades ago, Huntford’s book has accurately foretold the kind of ”soft totalitarianism” that is overtaking the west today. The Swedish model is that of a heavily taxed, bureacratic, totalitarianism in which ”consensus” is achieved by ostracisizing dissenters, establishing unlegislated but very real thought and speech boundaries, compelling everyone to think alike and behave alike and discouraging individuality at every opportunity. The situation has been made much worse by the blossoming of a psychopathic feminist movement with idiot females misdefining every concept from ”rape” to you name it. The average Swede literally lives in a mental strait jacket.

The same thing is happening outside of Sweden where Swedish socialist tax and regulate everything from finance to thought and behavior now flourishes everywhere. This was just getting started in Huntford’s day but now it is on a rampage. Read the book – and tremble for the future.

THE REAL SWEDEN

A brilliant book. Huntford’s insights have come to fruition and not just in Sweden, but in Scandinavia at large. The heart of the question becomes, what is the proper balance of freedom and individual thought vs. security provided by a government which takes over those responsibilities. Huntford maps how this happened in Sweden, how the Swedes over centuries, have been lulled into sleepwalking and what they have lost in the process of giving up the living of their lives to a ”benevolent” bureaucracy making life’s decisions for them. A great read and never more appropriate than the present, as the Swedish government mandates an immigration policy with which most Swedes are unable to cope.

SKEWERING THE ”SCANDINAVIAN MODEL”

This book made a huge impression on me when I read it as a young socialistic liberal in my mid 20’s still enamored with the much-touted ”benevolent socialism” of the ”Scandinavian system”. Huntford, a historian best known for his work on polar exploration, took a polemical detour with ”The New Totalitarians” to write a blistering critique of the Swedish system, which he derided as soulless ”soft totalitarianism” more akin to Huxley’s _Brave New World_ than the Stalinist monstrosities in Eastern Europe and the former Soviet Union at the time. Scathing and unsentimental, Huntford painstakingly and angrily documents how the Swedish system, which was presented unequivocally by most on the Left as proof positive that ”socialism works”, did little more than create a sterile, spiritually barren society populated by a docile, hyperconformist populace. With the ”Swedish experiment” now seemingly in the final stages of unraveling as it reaches increasingly bizarre and cartoonish extremes in its reach for egalitarianism while simultaneously being assaulted with massive waves of unassimilable Third World immigrants, this book is proving to be not only prescient, but also timely as well. It’s too bad that it is out of print with the available copies seemingly only available for a vastly inflated price, but a copy should be available from a decent university library.

KÄLLOR
https://morklaggning.wordpress.com/2014/12/27/den-inre-censuren-2/
http://everykindapeople.blogspot.se/2007/07/sverigekritikens-opus-magnum.html
https://randig.wordpress.com/2009/09/27/det-blinda-sverige/
http://joh27cam94lou.bloggo.nu/Vara-svenska-medier/
https://morklaggning.files.wordpress.com/2014/05/invandring-och-morklaggning-karl-olov-arnstberg_gunnar-sandelin_2014-04-29.pdf
https://www.flashback.org/sp58456150
http://eindtijdinbeeld.nl/EiB-Bibliotheek/Boeken/The_New_Totalitarians__Brave_New_Sweden___1980_.pdf
https://www.amazon.com/new-totalitarians-Roland-Huntford/dp/0713902604/ref=cm_cr_arp_d_product_top?ie=UTF8
https://sv.wikipedia.org/wiki/Totalitarism

 

SVERIGE ÄR … JA VADÅ?

18 maj 2019

MSB säger sig vara oroliga över den negativa bild av Sverige som sprids i media utomlands. Myndigheten menar dock att detta är ett resultat av ”långsiktiga påverkanskampanjer” utomlands, rapporterar SR. MSB är således inte oroliga för den empiri om Sverige som finns tillgänglig och som sprids utomlands men döljs för svenska medborgare.

 Regeringen tillför nu ytterligare 195 miljoner skattekronor till landets kommuner för att finansiera mottagandet av ’ensamkommande’ migranter. Sedan år 2017 har därmed sammanlagt 980 miljoner skattekronor extra i ”tillfälliga kommunbidrag” överförts. Hur mycket hade de 273 000 kvinnliga fattigpensionärernas pensioner kunnat höjas med dessa pengar? Svar ca 3 600 kr för bara denna del. Hela den statliga kostnaden för ”ensamkommande” (tidigare ”barn” men den lögnen sprack när vi såg bilder på skäggbarnen och de började våldtaga tjejer och kvinnor!) är mellan 6 och 9 miljarder per år! Det ger en möjlig höjning av pensionen med ca 1 800 kronor per månad för samma kostnad.

På lördagen anordnade den snabbt växande Facebookgruppen ”Bensinupproret 2.0” med 575 000 anslutna protester runt om i landet. Nu meddelar statsminister Stefan Löfven (S) missnöjda medborgare att bensinpriset inte kommer att sänkas. ”Jag tycker det här är en tydlig signal om att vi måste ställa om och göra oss oberoende av oljan”, säger Löfven.

 

 

 

STATSRADION OCH RIKSPOLISENS NOA

13 maj 2019

Chefen för NOA (Polisens Nationella Operativa Avdelning) Linda Håstad intervjuades i statsradions P1. Ämnet var internationella kriminella nätverk som begår systematiska stölder i Sverige av ex dyra båtmotorer.

Två gånger – för säkerhet skull – upprepade hon att dessa välorganiserade stödligor kunde jämföras med ”vinstdrivande företag”! Hon betonande vinstdrivande. Vadå? Vad är det för kommunism/socialism? För det första företag skall vara vinstdrivande. Det är själva motivet för företagande, överlevnadsfaktorn och deras ranson d´etre. Men för det andra och än värre; hon jämför lagliga, nyttiga, producerande företag som är ryggraden i svensk ekonomi med internationella kriminella ligor. Man häpnar över vart Sverige är på väg.

Naturligtvis inga följdfrågor på denna upprörande jämförelse från statsradions vänsterjournalist som föreföll helt köpa jämförelsen.

Jag hoppas att Svenskt Näringsliv och andra företagarorganisationer uppmärksammar detta övertramp och agerar!

BALL OF CONFUSION. THAT´S WHAT THE WORLD IS TODAY.

12 maj 2019

Every now and then the music business produces songs that live on over the years because the lyrics expresses a common conception of the world’s situation. One of these songs is “Ball of Confusion. That´s What the World Is Today.”

The lyrics, as we will see, deals with world problems that were and still are ignored by big politics and big media. The lyrics are even more relevant today than when it was first released.

Ball of Confusion. That´s What the World Is Today is a 1970 hit single for The Temptations. It was released on the Gordy (Motown) label and written by Norman Whitfield and Barrett Strong.

The Temptations is an American Motown vocal group who released a series of successful singles and albums with Motown Records during the 1960s and 1970s. The repertoire has included soul, funk, R&B among others.

Now to the lyrics. Read them slowly and you´ll see how depressingly relevant the lyrics still are to this day.

”People moving’ out, people moving in.
Why, because of the color of their skin.
Run, run, run, but you sure can’t hide
An eye for an eye, a tooth for a tooth.
Vote for me and I’ll set you free

Rap on, brother, rap on.
Well, the only person talking about love thy brother is the preacher
And it seems nobody’s interested in learning but the teacher
Segregation, determination, demonstration, integration, aggravation,
humiliation, obligation to our nation
Ball Of Confusion that’s what the world is today (yeah, yeah)
The sale of pills is at an all-time high
young folks walking around with their heads in the sky
Cities aflame in the summer time,

and the beat goes on
Eve of destruction, tax deduction,
City inspectors, bill collectors,
Evolution, revolution, gun control, the sound of soul,
Shooting rockets to the moon, kids growing’ up too soon
Politicians say more taxes will solve everything,

and the band played on.
Round and round and around we go, where the world’s headed nobody knows.
Great googa mooga, can’t you hear me talking to you, just a
Ball of Confusion that’s what the world is today.
Fear in the air, tension everywhere
Unemployment rising fast, the Beatle’s new record’s a gas,
and the only safe place to live is on an Indian reservation,

and the band played on
Eve of destruction, tax deduction,
City inspectors, bill collectors, mod clothes in demand,
population out of hand, suicide too many bills, hippies moving’ to the hills
People all over the world are shouting end the war

and the band played on.
Round and round and around we go, where the world’s headed nobody knows.
Great googa mooga, can’t you hear me talking’ to you, just a
Ball of Confusion that’s what the world is today
Let me hear you, let me hear you, let me hear you
Ball Of Confusion that’s what the world is today.”

Randy Shilt quoted the lyrics from Ball of Confusion when he named his award-winning journalistic account of the AIDS epidemic, And the Band Played On. The repeated use, in the song, of the phrase ”and the band played on” signaled that no one was paying proper attention to world problems, in the same manner the AIDS epidemic was initially ignored.

Personally, I love the line; “Politicians say more taxes will solve everything.” Big politics are pressing the people of Sweden with heavier and heavier taxes. Swedish people being the world´s most heavily taxed people. And the argument is always that it´s needed to solve any given problem.

Another great line is the following; “Vote for me and I’ll set you free.” A common basic phrase by our politicians. A lie thru and thru! The politicians don’t set anybody free but themselves. In Sweden we can see more and more of legislation and proposals with an East-German totalitarian slant.

BALL OF CONFUSION. THAT´S WHAT THE WORLD IS TODAY. IS THAT DENIABLE?

 

 

 

UPPLAND OCH SVEA RIKE FRÅN 980 – 1100 I RUNSTENSVÄRLDEN.

11 maj 2019

Tusentalet i det forntida Sverige var en omvälvande period. Kristendom ersatte allt mer asa-tron som dominerande religion. Det syns tydligt i de uppländska runstenarna. Cirka 1300 uppländska runinskrifter finns bevarade idag och är till antalet i särklass flest i jämförelse med andra landskap i Sverige. De är också de mest elaborerade och konstnärliga. Några mästare bland runristarna är kända från ett flertal stenar dels Livsten samt hans lärjunge och följare Balle.

Sigtuna ger oss en talande bild av kultur- och religionsbrytningen under denna period.

Staden som ligger vi Mälaren grundades av Erik Segersäll (ca 945 – 995) runt år 980. Det var då en de första städerna i Svea rike. De andra två var Löddöse och Skara. Staden blev sedan säte för den förste kristne kungen Olof Skötkonung (980 – 1021). Olof Skötkonung föddes runt 980 och var son till Erik Segersäll. Som kung slog han de första svenska mynten och gjorde Sigtuna till ett kungligt, kyrkligt och kommersiellt centrum. Den ställningen behöll staden ända fram till slutet av 1200-talet.

Det är under denna period som vi via runstenarna kan se hur asa-tron i Uppland ersätts av den kristna tron.  Både kristna och asa-troende runstenar förekommer under denna period. Sannolikt verkade de båda trosriktningarna parallellt. Det kan ha varit så att man som person, i familjen och/eller byn under en övergångsperiod omfattade båda trosriktningarna. För säkerhets skull! Man visste inte vilken gud som var starkast. Runstenar med kristna kors och texter finns med bara några kilometers avstånd från asa-troende runstenar ristade under samma period, dvs perioden 1000-1100. Den ena byn kan ha varit asa-troende medan grannbyn var kristen. Det är en spekulativ och intressant tanke.

Det Svea rike som då fanns utgör historisk grund och bas till Sverige med den etniskt svenska befolkning och kultur som vi har idag. Jag funderar mycket på om vi nu står inför Sveriges undergång som kristet land med en etnisk svensk befolkning. Runt 2050 kommer muslimer från Mellanöstern och Nordafrika att vara i majoritet i Sverige. Kommer de då efter mönster från bl.a. Syrien slå sönder och förstöra alla kristna symboler och kyrkor och inte minst de (i muslimers ögon) än mer avskyvärda asa-troende symbolerna? Kanske är det därför vi ägnar så mycket tid åt att studera den perioden i svensk historia?

Två runstenar (U 1162 OCH U 1163)  får i denna text illustrera asa-tron och dess föreställningar och den kristna tron.

 

IMG_1907

Translitteringav runraden:

uiþbiurn × ok : karlunkr : ok × erinker : ok × nas(i) × litu × risa × stii × þina × eftir × eriibiun × f[aþu]r × sii × snelan[4]

Normalisering till runsvenska:

Viðbiorn ok Karlungʀ ok Æringæiʀʀ/Æringærðr ok Nasi/Næsi letu ræisa stæin þenna æftiʀ Ærinbiorn, faður sinn sniallan.[4]

Översättning till nusvenska:

Vidbjörn och Karlung och Ärenger och Nase läto resa denna sten efter Ärenbjörn, sin käcke fader.

Vem som ristade stenen anges däremot inte.

 Ornamentiken i U 1163 är välgjord och motivet illustrerar en scen ur sagan om Sigurd Fafnesbane. Ristningen visar hur Sigurd sticker sitt svärd rakt upp genom ormens buk. Svärdets spets syns också helt ha penetrerat ormens buk och sticker upp i ovandelen av stenen. Snett nedanför Sigurds fötter syns dvärgen Andvare som kommer med den magiska ringen och valkyrinan Sigdriva, som räcker honom ett dryckeshorn.

Sigurd är den mytomspunne hjälten och drakdödaren i den forngermanska sagokretsen. Berättelsen kan vara inspirerad av olika gestalter menkan också gå tillbaka på äldre sagokretsar. I fornnordiska traditioner fick han tillnamnet Fafnesbane – den som dödade draken Fafne. Sigurd Fafnesbane återfinns även på andra runstenar i Sverige och stenkors på de brittiska öarna från 1000-talet.

Myten om Sigurd Fafnesbane finns nedtecknade i flera äldre texter bl.a. i Nibelungenlied, Völsungasagan och Den poetiska Eddan. Sigurd förekommer också i många andra medeltida sagor och berättelser från Tyskland och Skandinavien. Richard Wagner använde legenden om Sigurd i operacykeln Nibelungens ring

Bilden ovan visar hur ser sten ut idag. Men frågan är hur de såg ut när de ristades för 1000 år sedan. Ungefär så här kan de ha sett ut. De var nämligen färglagda. De har man kunnat se av mycket små färgpigment som hittats på runstenar.

u1163introjamforelse

I den andra avbildade stenen U 1162 är asa-tron tydlig. Tyvärr är min bild av framsidan, trots datormanipulering, svårläst, beroende av mycket urblekt infärgning av runor och ornamentik.

IMG_5606

Texten på framsidan av stenen lyder:

”Vifast, Folkad, Gunnar läto resa stenen efter sin fader Holmfast och efter sin broder Arnfast. Far och son blevo båda innebrända. Och Balle och Frösten, Livstens följselagare ristade.”

Det sistnämnda är mycket intressant som vi ser det. Det innebär att runristaren Balle vandrade runt och med stor konstnärlig skicklighet ristade stenar åt BÅDE asa-troende och kristna. På den sistnämnda stenen med guden Tor finns inga kors eller textrader som: ”Gud hjälpe hans själ.” Beställaren bestämde uppenbarligen vad som skulle stå på stenen.

IMG_5607

Runstenens smalsida är intressant och belysande. I den övre delen av smalsidan ses en krigare till häst, med svärdet draget och höjt. Hästen i galopp är ristad på ett mycket naturalistiskt sätt.

Bilden på den nedre delen av smalsidan visar ett mycket känt motiv ur den forn-nordiska gudasagan. Bilden visar asa-guden Tor som har fångat Midgårdsormen med ett oxhuvud som bete. Tor är beredd med Hammaren för att slå ihjäl odjuret. I arbetet med att dra upp ormen till ytan trampar Tor igenom båtens botten. Foten syns sticka fram under båten. En mycket dramatisk och levande ristad bild.

De två här avbildade och analyserade stenarna U 1162 och U 1163 står med någon enstaka kilometers mellanrum i Altuna socken i Uppland.

ÖRSUNDSBRO PÅ 1000-TALET – EN RUNSTEN VID VADET ÖVER ÖRSUNDAÅN

11 maj 2019

Örsundsbro är en av de mindre betydliga orter i Uppland. Ändock, man behöver inte söka länge för att finna lämningarna efter Svea rikes grundläggning. Av olika skäl tillbringar jag en hel del tid i trakterna runt just Örsundsbro.

I äldre tid fanns ett vad över Örsundaån – på bilden – någon kilometer norr om dagens Örsundsbro. Det var ett vad som samtidigt var en del av den kungliga Eriksgatan. Vid vadet stod en runsten ristad av den berömde runristaren Balle. Hans signatur finns också på denna runsten. I den högra slingan strax ovan mitten.

 Ornamentiken består av två symmetriska rundjur som omsluter ett kristet stavkors. Runstenen är från andra halvan av 1000-talet och således ett tydligt exempel på en kristen sten under den brytningstid som skapade både kristna och asa-troende runstenar. (Kommande text om Sigurd Fafnesbane och Asa-guden Tor.) På runstenen finns också texten ”Gud hjälpe hans själ.” En vanlig text på kristna runstenar.

Stenen stod som sagts tidigare vid vadet över Örsundaån men är nu flyttad 200 meter NO och står alldeles S om landsvägen

 Runor:

ᚦᛁᚴᚠᛆᛋᛏᚱ᛫ᛚᛁᛏ᛫ᚱᛆᛁᛋᛆ᛫ᛋᛏᛆᛁᚿ᛫ᚦᛁᚿᛋᛆ᛫ᛆᛏ᛫ᚼᚢᛚᛘᚴᛆᛁᚱ᛫ᚠᛆᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚿ᛫ᚴᚭᚦᛆᚿ

ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛂᛚᛒᛁ᛫ᛋᛆᛚ᛫ᚼᛆᚿᛋ᛫ᛒᚭᛆᚿᛏᛆ᛫ᛁᚴᚢᛦ᛫ᛒᛆᛚᛁ᛫ᚱᛁᛋᛁ᛫ᛋᛏᛆᚿ᛫ᚦᛁᚿᛋᛆ[nb 1]
Runsvenska:

* þikfastr * lit * raisa * stain * þinsa * at * hulmkair * faþur * sin * koþan *

* kuþ * hielbi * sal hans * boanta * ikuR * bali * risi * stan * þinsa *[4]
Normaliserad:

Þingfastr let ræisa stæin þennsa at HolmgæiR, faður sinn goðan,

Guð hialpi sal hans, boanda InguR. Balli risti stæin þennsa.[4]
Nusvenska:

”Tingfast lät resa denna sten efter Holmger, sin gode fader, Ingas man.

Gud hjälpe hans själ. Balle ristade denna sten.”[2]

 

HARRY FLAM OCH FINANSPOLITISKA RÅDET VAKNAR UPP.

09 maj 2019

NU har Harry Flam och Finanspolitiska Rådet vaknat upp. Äntligen frestas man säga! Men det är för sent! Sverige befinner sig redan på det tillväxtekonomiska sluttande planet.

Vi är många som allt sedan 2015 skrivit om och med empiri, ekonomiska analyser och argument påvisat de tillväxtpolitiska riskerna.

När den muslimska massmigrationen exploderade från 2015 och framåt så hävdade inte bara sådana som Morgan Johansson och Stefan Löfven att massmigrationen av muslimer var lönsam. ”Kanske en kostnad nu men lönsam på lång sikt” som Stefan Löfven påstod i en TV-debatt.

Också andra hävdade samma sak:

Invandring är en lönsam affär för skattebetalare, slog OECD fast i sin migrationsrapport 2013. ”Migranter har en positiv och som värst en neutral påverkan på ekonomin”, sa generalsekreteraren Angel Gurría.

 EU-kommissionären Cecilia Malmström (L) fyllde i: ”Vi behöver migranter” och hon pekade på EU:s åldrande och minskande befolkning samt kunskapsunderskottet.

 Forskaren Jesper Strömbäck gav i samma tid ut boken ”Utan invandring stannar Sverige” i vilken han menade att flyktingar ledde till vinster. Boken hyllades av Annie Lööf som på Twitter kallade kritikerna för ”troll”. 

Det hävdades då också – mot alla fakta – att migranterna var högutbildade. Det talades om att Stockholms Taxi-förare var världens mest välutbildade med alla tandläkare och läkare som körde taxi. Den vanföreställningen är sedan länge borta överbevisad av verkligheten.

Den muslimska massmigrationen har – det vet vi nu – till överväldigande del bestått att dysfunktionella migranter med låg intelligens (från länder med ett genomsnittligt IQ på mellan 70 och 80 och de är inte den intellektuella eliten som migrerat), låg kompetens och låg utbildning. De som migrerat från Nordafrika är till 60 procent funktionella analfabeter.

Vi beskrev entydigt vilken effekt denna massmigration skulle få på både kort och lång sikt på svensk tillväxt, BNP per capita och sysselsättning. För att inte tala om effekterna på de offentliga budgetarna och skattetrycket kommunalt och statligt.

Nu har också Harry Flam och Finanspolitiska Rådet inför hårda fakta om tillväxten tvingats konstatera det vi vetat i flera år nämligen att svensk BNP tillväxt per capita är bland de lägre i Europa. Ett par miljoner muslimska migranter drar ner siffrorna.

Så här beskriver Harry Flam och Finanspolitiska Rådet dagens problem.

En rapport från finanspolitiska rådet förklarar den dåliga svenska tillväxten med invandringen från 2015. De beskriver det som ett ”allvarligt problem” om trenden skulle vara bestående.

Det är BNP per capita som de senaste två åren haft en mycket svag utveckling och det kopplar rådets ordförande, Harry Flam, till den stora invandringen år 2015.

I rapporten skriver rådet också att Sveriges beredskap för lågkonjunktur kan ifrågasättas. En lågkonjunktur förväntas samtidigt vara nära förestående.

Ett annat allvarligt problem är att Sveriges beredskap för lågkonjunktur är begränsad eftersom Riksbanken, i syfte att bl.a. hantera det politiskt viktiga inflationsmålet med bl.a en skenande bostadspriser som följd, har Riksbanken behållit minusräntan under hela högkonjunkturen. När lågkonjunkturen kommer saknar myndigheten möjligheten att sänka räntan för att få igång tillväxten. Framförallt pekas på att handlingsutrymmet i en lågkonjunktur när vi redan har en minusränta är mycket begränsat.

Dessutom har regeringen sparat för lite under högkonjunkturen vilket gör det svårare att uppnå överskottsmålet under en lågkonjunktur, menar rådet.

Tillväxten per capita står still och ”skulle det visa sig att detta är en bestående trend är det ett allvarligt problem”, skriver rådet i rapporten. Ordföranden Harry Flam efterlyser nu att regeringen ska vara beredd på en allvarlig konjunkturnedgång.

Om Sverige skulle drabbas av en allvarlig konjunkturnedgång kanske finanspolitikens automatiska stabilisatorer inte räcker till för att rädda situationen, enligt rådet.

– Därför efterlyser vi att regeringen är beredd att vidta åtgärder, säger ordföranden Harry Flam till TT.

Ja det är så dags nu att kräva åtgärder. Dessa skulle ha satts in redan 2014/15 genom att man stoppat massmigrationen av välfärdsmigranter från Mellanöstern och Nordafrika.

Dessutom släppte EU-kommissionen igår sin tillväxtprognos för medlemsländerna. För Sverige och flera andra mångkulturer ser det mörkt ut. Däremot går Polen och Ungern starkt både i år och nästa år, enligt rapporten.

 

 


%d bloggare gillar detta: