NATIONALDAGEN HAR USURPERATS

07 juni 2026

Den svenska nationaldagen som är en sen (1983) skapelse sprungen ur Svenska flaggans dag kunde ha blivit och gjorts till en dag för Nationell manifestation, en dag för det genuint och etniskt svenska.

Men icke så. Maktklanerna, enkannerligen socialister, kommunister, miljökommunister och moderatsocialister har t. o. m. lyckats lura Carl XVI och kungahuset att deltaga i spektaklet. Nationaldagen är numera vriden ur det svenska folkets händer och kontroll. På en rockkonsert jag var på igår, sjöngs Du gamla du fria inledningsvis. Det var korrekt och bra men tyvärr utan någon entusiasm och engagemang i de folkliga publika leden. Jag anar varför, folket känner instinktivt att Nationaldagen den 6 juni inte är en folklig fest och angelägenhet utan ett spektakel för att maktklanerna skall få tillfälle att förstöra det genuint svenska och hylla islam och bidragslevande migranter från Mellanöstern och svarta Afrika.

Vad är nationaldagen numera vorden? Den är vorden en manifestation för det ICKE SVENSKA. Afrikaner, araber och liknande möter upp. Allehanda dysfunktionella, lågkognitiva och lågkompetenta migranter och muslimer hyllas och medlemskap i det svenska riket sprätts frikostigt ut av makthavare i synnerhet vid kommunala tillställningar.

Socialdemokratiska politiker och andra skyler nödtorftigt sin svenskfientlighet bakom folkdräkt medan de hyllar allt som inte är svenskt, utan svek mot det svenska, mångkultur, integration och assimilering. Ju mer Sverige- och svenskfientliga de är desto mer högtravande blir deras tal. Med blossande röda kinder levereras lögnaktigt tal om Sverige och svenskhet. Den genuint svenska traditionella kulturen och historien (som de i sin obildning är okunniga om) hyllar de inte och allra minst hyllas etniska svenskar och folk. Svenska medborgare (medborgarskap som tilldelats frikostigt och utan kontroll) från allehanda arabstater och Afrika benämns dock orwellskt som ”svenskar”. Se där, har vi vad det handlar om. Svenskhet är snart sagt nästa vad som helst. Politikerna som gömmer sig i folkdräkt och talar mörkt är förrädare. Ulvar i fårakläder. 

Betänk vad Sveriges nationaldag skulle ha kunnat vara i kampen för Sverige och det etniska svenska folket. Kan vi vrida tillbaka den till att bli och vara just det? 

Flamma stolt du svenska fana du bär på en ärorik och heroisk historia och kultur och leder ett storartat folk! I avvaktan lyssnar vi och stärks av Jussi Björlings Land du välsignade och Sverige, Sverige fosterland.

Våtsjön den 7 juni 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

DEN METABOLA PANDEMIN

07 juni 2026

PREAMBEL 

”Den metabola pandemin” med underrubriken ”det största hotet mot en hållbar framtid” är en bok av Lars Bern 2014 (fjärde upplagan).

Boken har för mig varit en ögonöppnare, ja faktiskt en personlig game changer ifråga om hälsa och vad vi stoppar av mat och mediciner.

Det är en bok som alla intresserade av den egna och samhällets metabola hälsa bör läsa och begrunda. Själva har vi börjat ändra i vår kost. Då har vi ändock länge varit medvetna om hur dålig de industriproducerade och processade livsmedlen är för vårt välbefinnande och hälsa, därtill en kvalitetsmässigt katastrofal massproduktion av spannmål och kött i det industrialiserade jordbruket.

BOKENS INNEHÅLL OCH TES

Den metabola pandemin, som är bokens titeln, är enligt Lars Bern det största hotet mot en hållbar framtid.  Boken är en kritisk genomgång och diskussion kring metabol hälsa och visar detaljerat hur livsstilsförändringar under 1900-talet och främst sedan 1980 har skapat en global våg av kroniska sjukdomar. 

Bokens tema och budskap i korta satser:

Den industrialiserade kosten: Bern argumenterar för att förändringarna i människans naturliga livsmiljö under 1900-talet – framför allt industrialiseringen av matproduktionen (spannmål och kött) och framväxten av ultraprocessad mat – är grundorsaken till den globala ohälsan. 

Det metabola syndromet: Sjukdomsutveckling till följd av metabol ohälsa börjar enligt Bern oftast med övervikt och typ 2-diabetes. Därmed skapas grunden för det som kallas för det metabola syndromet med (CVD) hjärt-kärlsjukdomar, cancer och demens. 

Kritik mot skolmedicinen: Lars Bern kritiserar skarpt den moderna skolmedicinen och läkemedelsindustrin. Han hävdar på empirisk grund att vården fokuserar på att dämpa symptom med medicinska substanser istället för att åtgärda de underliggande kost- och livsstilsorsakerna. 

Ekonomiskt och socialt hot: Bern lyfter fram att den skenande metabola ohälsan inte bara drabbar enskilda individer, utan utgör ett direkt hot mot samhällsekonomin och en hållbar framtid på grund av de enorma vårdkostnaderna.

Lars Berns konkreta råd fokuserar primärt på metabol hälsa, kostförändringar och ett ifrågasättande av industriellt producerad mat och skolmedicinens standardråd. Lars Bern driver han tesen att moderna kroniska sjukdomar orsakas av felaktig kost. 

Här är hans mest centrala och konkreta råd för att förbättra hälsan:

Kost och födoämnen att undvika

Lars Bern menar att den moderna livsmedelsindustrin har utarmat maten och fyllt den med komponenter som skadar blodkärlen och skapar inflammation. 

Sluta med socker: Han identifierar socker som en av de absolut största drivkrafterna bakom den metabola pandemin (fetma, diabetes, hjärt-kärlsjukdom). 

Undvik raffinerade kolhydrater: Särskilt modernt vetemjöl bör väljas bort för att hålla blodsockret stabilt. 

Bort med industriella fröoljor: Undvik oljor som solrosolja, majsolja och linolja. Han menar att dessa är starkt inflammationsdrivande och bör ersättas med naturliga fetter. 

Kost att lägga till (LCHF-fokus)

Bern förespråkar en kost som ligger mycket nära strikt LCHF (Low Carb High Fat) eller en mer köttbaserad kost: Ät naturligt, animaliskt fett.  Välj smör, ister och kokosolja istället för margarin och växtoljor.

Ät mer kött och fisk: Han avfärdar varningarna mot rött kött och menar att animalisk kost är biologiskt naturlig och näringstät för människan. 

Var inte rädd för kolesterol: Enligt Bern är kolesterol en livsviktig byggsten (bland annat för hjärnan) och höga värden är ofta ett tecken på att kroppen försöker läka inflammationer, inte en orsak till sjukdom i sig. 

Kosttillskott för immunförsvaret och hjärtat

För att kompensera för näringsfattig mat och stärka kroppens eget försvar rekommenderar han specifika tillskott: 

Vitamin D3 och Vitamin C: Särskilt viktigt för att upprätthålla ett starkt immunförsvar mot virus och infektioner.

Zink och Magnesium: Mineraler som han anser att många har brist på på grund av utarmade jordar.

Nattokinas och Q10: Rekommenderas för att stödja hjärt- och kärlhälsan. 

Synen på sjukvård och läkemedel

Ett av Berns mer kontroversiella råd handlar om ett stort mått av skepticism mot det han kallar det ”läkemedelsindustriella komplexet”. 

Behandla orsaken, inte symtomen. Han uppmanar individer att förändra sin livsstil istället för att förlita sig på livslång medicinering (till exempel med statiner mot kolesterol eller insulin mot typ 2-diabetes). 

Sök oberoende information!

Våtsjön den 5 maj 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

PS

Min biologilärare i klass 8 år 1960 lärde mig att det inte heter eller är fråga om matsmältning. Maten smälts inte den spjälkas. Således matspjälkning. Det är också ett begrepp Bern genomgående använder. 

Detsamma gäller åderförkalkning som jag allt sedan unga år undrat över. Var kommer all kalk ifrån som stoppar blodflödet i våra ådror? Korrekt benämning och förklaring är således åderförfettning. Det är plack/fett som stoppar till blodflödet i ådrorna. 

DS

VARFÖR HAVERERAR PROJEKT ”GRÖN CEMENT”?

27 maj 2026

PREAMBEL

Satsningarna på storskalig ”grön cement” har bromsat in kraftigt och riskerar att haverera på grund av uteblivna statliga miljardstöd, bristande kommersiell lönsamhet och svag efterfrågan från kunder. Nota bene! Skattepengar annars…går det åt helvete…men det gör det ändå till slöseri med skattepengar och kapitalförstöring.

Grandiosa visioner, det medges, men utan förankring i verkligheten som ser annorlunda ut: Prognoser pekar mot att i bästa fall 2 procent av den globala cementen kan vara klimatneutral till år 2035.

ORSAKERNA till att ”grön cement” med betydande sannolikhet havererar till slut.

1. Slopade statliga miljardstöd

Att ställa om cementfabriker kräver enorma investeringar. Jätten Heidelberg Materials valde att pausa sin miljardsatsning på koldioxidinfångning (CCS) vid fabriken i Slite på Gotland på obestämd tid. Den direkta utlösande faktorn var att den svenska staten sade nej till företagets ansökan om ett klimatomställningsstöd på nästan 8 miljarder kronor. Än en gång krav på mina pengar att slösa bort på mycket osäkra projekt/företag!  Utan offentlig medfinansiering blir den ekonomiska risken för stor för industrin. Men med stor risk för skattebetalarna!

2. Kunder vägrar betala det högre priset

”Grön cement” – oavsett om den görs via ”koldioxidinfångning” (i praktiken ett rent trams) eller med alternativa, koldioxidsnåla bindemedel – har betydligt högre drifts- och produktionskostnader än konventionell cement. Nota bene! Marknadens efterfrågan på ”grön cement” är mycket svag eftersom köpare och byggherrar inte är beredda att betala den prisskillnad som krävs för att täcka industrins omställningskostnader. Nota bene!

3. Tekniska utmaningar med alternativ

Vid sidan av dyr koldioxidinfångning (trams således!) försöker branschen ersätta den traditionella, utsläppsintensiva kalkstensklinkern med material som bränd lera eller industriavfall (såsom slagg och flygaska). Problemet är att man rent kemiskt bara kan byta ut en begränsad del av klinkern innan cementens långsiktiga hållfasthet och härdningsegenskaper börjar kompromissas. För infrastruktur som broar och tunnlar krävs extremt strikta säkerhetsmarginaler där oprövad teknik möter skepsis. Nota bene!

4. Politiska regelverk driver inte på tillräckligt

För att ”grön cement” ska bli konkurrenskraftig krävs antingen massiva subventioner (vilket exempelvis Norge har valt att ge till sina fabriker) eller politiska styrmedel som gör det kännbart dyrare att släppa ut koldioxid. Ännu en anledning att stoppa S och MP från att komma till makten! Eftersom dessa globala och nationella regelverk inte stramats åt i den takt som industrin räknat med, blir det billigare för marknaden att fortsätta med traditionell cement. Statlig lagstiftning krävs som medför att Sverige som framgångsrikt industriland havererar än mer. Det blir konsekvenserna av den ”önskade” lagstiftningen. Make no mistake about that!

Hur kan politiker och företagare efter denna genomgång av läget med osäkerheter, kostnader för oss skattebetalare och en mycket osäker och svag marknad, ens fortsätta att driva projektet. Lägg ner snarast.

Våtsjön den 27 maj 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

Faksimil från SVD

GRÖNA PROJEKT/FÖRETAG OFTA KOMMUNALA HAVERIER

25 maj 2026

PREAMBEL

”Det är med omtanke om våra yngsta kommuninvånare och barnens framtid vi bygger denna förskola.”

Mariestads kommun sjösatte en satsning på vätgasdagis. Hycklande Moderat kommunalråd! Men det skapade som vanligt ett medialt uppbåd och uppmärksamhet. 

Det innebar att den enskilde politikern eller VD:n för ett kommunalt bolag får värdefull PR och boost för fortsatt karriär. Politiker positionerar sig inför kommandeval, klättrar på partiets riksdagslista blir aktuell för andra attraktiva uppdrag. Hon/han ”visar framfötterna” som de brukar säga i dessa kretsar.

De inte sina egna pengar utan leker, verkligen leker utan ansvar med skattebetalarnas pengar. När projektet havererar, som de tenderar att göra oftare än som rapporteras, har figuranten gått vidare på den politiska klätterstegen för oduglingar på marknaden.

Skattebetalarna får ta smällen och medborgarna belönas med sämre välfärd, ökad kommunal skuldsättning och högre skatter.

Våtsjön den  25 maj 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

FINLANDS MARSKALK CARL GUSTAF MANNERHEIM 

24 maj 2026

Carl Gustaf Mannerheim är Finlands och Nordens viktigaste militära ledare och statsman under 1900-talet. Han är nationalhjälte och spelade en avgörande roll i att rädda Finlands självständighet under attackerna från Josef Stalin och hans kommunisthorder. I flera krig inklusive ett inbördeskrig.

Under andra världskriget var Mannerheim överbefälhavare för Finlands försvarsmakter. Under hans ledarskap kämpade Finland mot Sovjetunionen både under vinterkriget och fortsättningskriget. 

Han hade tidigare under inbördeskriget framgångsrikt lett de ”vita” till seger över de sovjetstyrda ”röda horder” som vid seger hade skapat en rysk sovjetrepublik i Finland. Vi svenskar ryser vid tanken och hyllar Carl Gustaf Mannerheim för segern över de ”röda” även om slagfälten var brutala och det blev hårt regemente efter inbördeskrigets slut. Det är en gammal historisk sanning att inbördeskrig tenderar att vara de mest brutala.

Hans strategiska ledarskap och förmåga att upprätthålla finskt motstånd mot Stalins arméer gjorde honom internationellt respekterad.

Innan Finland blev självständigt hade Mannerheim redan byggt upp en framstående militär karriär i den kejserliga ryska armén, där han steg till generallöjtnant. Hans erfarenhet av den ryska militären visade sig senare värdefull för att organisera och leda Finlands väpnade styrkor i krigen under WWII.

Carl Gustaf Mannerheim räddade indirekt också Sverige. I händelse av seger för de ”röda” i inbördeskriget hade Sverige haft en sovjetrepublik vid sin gräns i Tornedalen. Detsamma gäller om Mannerheim och hans enormt skickliga och tappra soldater som stoppade de ryska arméerna. De finska soldaterna kan med fog betraktas som Andra Världskrigets bästa soldater i försvarsstrid. Hade Josef Stalin vunnit hade Sovjetunionen haft en gräns med Sverige längs Torne älv. Sverige hade tvingats vara en lydig tjänare åt Stalin i det läget. Vi insiktsfulla och historiskt kunniga svenskar hyllar Finlands marskalk Carl Gustaf Mannerheim för det ledarskapet. Han räddade inte bara Finland utan också Sverige. And that’s that!


År 1944, när Finland lämnade kriget och sökte säkra en acceptabel fred blev Mannerheim landets sjätte president och tjänstgjorde till 1946. Hans presidentskap fokuserade på att stabilisera nationen, förhandla fram de minst dåliga fredsvillkoren och vägleda Finland genom den svåra övergången från krigstid till återhämtning efter kriget och betalning av det enorma krigsskadeståndet till Sovjetunionen.

Mannerheim är fortfarande en av de mest beundrade och vördnadsvärda personerna i Nordens och Finlands historia och den enda person som någonsin tilldelats hederstiteln Finlands marskalk.

NATOS UKRAINA-STOLLIGHETER UNDER MARK RUTTE VET INGA GRÄNSER

22 maj 2026

När man inte trodde att maktklanerna kunde uppfinna fler skatter att plåga det svenska och europeiska folken med så kommer just det, en UKRAINASKATT! Från en av de verkligt svaga och svagsinta ”ledare” Europa begåvats med.

Nu vill Mark Rutte och NATO (Förankrad med enighet???) att medlemsländerna skall införa en långsiktigt permanent ”ukrainaskatt” på sina medborgare att skicka till det korrumperade Ukraina och den genomkorrupta administrationen under Voldomyr Zelinski, hans regering och tjänstemän.

Begreppet ”ukrainaskatt” handlar om ett förslag från Nato generalsekreteraren Mark Ruttes förslag om att medlemsländerna ska avsätta 0,25 procent av sin bruttonationalprodukt (BNP) i långsiktigt stöd till Ukraina. True story!

Initiativet har internt inom försvarsalliansen NATO beskrivits som en obligatorisk avgift eller skatt för att garantera ett stabilt, flerårigt och förutsägbart finansiellt och militärt stöd till Zelinski och Ukraina.

NOTA BENE! Utan att behöva löpande riksdagsbeslut eller att tillfråga skattebetalarna, kan man tillägga.

Detaljer om förslaget

  • Målet: Att säkra miljardtals dollar i långsiktigt stöd och visa Ryssland att västvärldens engagemang är långfristigt. Rutte har betonat att allierade snabbt måste nå målet om minst 60 miljarder dollar i militärt stöd enbart under det innevarande året. Allt för att ytterligare berika Voldomyr Zelinski och hans anhang i administration och regering.
  • Kritik och motstånd: Förslaget kräver enhällighet bland Natos medlemsländer. Flera tunga aktörer – däribland Frankrike och Storbritannien – har uttryckt skepsis eller direkt motstånd mot idén. Bland annat vill flera EU-länder att deras bidrag till EU:s gemensamma lånepaket till Ukraina ska räknas av mot framtida Natokrav. 
  • Konsekvenser för medlemsländerna: Rutte har tidigare hävdat att det ökade trycket på försvarsutgifter och stöd till Ukraina kommer att kräva svåra prioriteringar i medlemsstaternas nationella budgetar. Han har nämnt att länder kan tvingas välja mellan att skära i välfärd och pensioner, öka statsskulden eller höja de inhemska skatterna för att ”finansiera säkerheten”. 

Vilken säkerhet och vems säkerhet frågar sig alla som förstår vad det hela handlar om.

Frågorna om hur stödet ska struktureras över tid kan förväntas bli föremål för debatt och förhandlingar under det kommande utrikesministermötet i Helsingborg och inför Natos stora toppmöte i juli. 

Hur ställer sig Sverige till förslaget? Eller snarare, vad säger de NATO-följsamma och ryggböjliga små (fysiskt och kognitivt) männen Kristersson och Jonsson till förslaget? Finns det ingen i Sveriges riksdag som kan stoppa detta fullständigt vanvettiga förslag för oss skattebetalare. Gränsen för Sveriges medlöperi i stödet till en korrupt regim och ledare måste få ett slut. Måste stoppa!

Sverige och det svenska folket som pressas hårt privatekonomiskt behöver pengarna mer än väl för de stora strukturella och finansiella problem landet har på flera områden, i åldringsvården, skolan, sjukvården, energiförsörjning, migranternas kriminalitet och dysfunktionella konsekvenser för hela vårt samhälle, för att nämna några. 

Våtsjön den 22 maj 2026

Lennart waara

070 710 77 24

KÄLLOR:

RÄTTEN ELLER ORÄTTEN TILL ABORT

20 maj 2026

Idag röstar RISKDAGEN (ej felstavat), som uppenbarligen består av icke aborterade idioter, om att grundlagsfästa rätten/orätten till abort. Aborterar vi möjligen fel foster? En osökt om än elak tanke, jag vet!

Den siste idioten är tyvärr ännu inte invald till tjänst i knapptryckarkompaniet på en sumpig holme på gränsen mellan Saltsjön och Mälaren.

I mycket äldre fattiga och brutala tider ställdes oönskade födda foster ut i skogen eller överlämnades i smyg till ”änglamakerskor”, en klockren Orwellsk omskrivning för barnamördare. I vår civiliserade och humanistiska tid gör vi naturligtvis inte så, så ociviliserade är vi inte.

I Sverige gör vi på annat sätt. På sjukhus amed läkare i vita rockar och i sterila och steriliserade miljöer, så inte modern skadas, plockas levande foster ut, aborteras, ända fram till vecka 21 plus 6 dagar.

Det aborterade levande fostret bärs bort i en rondskål för destruering eller för allehanda medicinska experiment och provningar/prövningar.

Motiveringen till den föreslagna ändringen av Grundlagen är som regeringen skriver: ”Den fortsatta bedömningen är därmed att rätten till abort är en viktig del av den grundläggande rätten att bestämma över sin egen kropp.” 

Men stopp och belägg! Vems kropp? VEMS KROPP? Fostrets? Den diskussionen ser jag inte alls intellektuellt, moraliskt, etiskt eller kristet behandlad! Var står Svenska kyrkan i frågan? Var står Kristdemokraterna? Aborteras det för lite eller för mycket, kanske? Barnafödandet minskar i Sverige. Jag bara säger! Feminismen i sin mest brutala form har segrat! Feminismen är fanatisk intill systematiserat, godkänt och industriellt mord och man har fått med alla (KD?) partier på vansinnet. Kvinnans rätt att ”bestämma över sin kropp” ända intill medvetet dödande av ett levande foster, dvs mord.

”Grundläggande rätt”? Vems grundläggande rätt? Grundläggande på vilken grund? Moralisk? Etisk? Kristen? På vilken rättslig grund rätt?

Grundlagsfästa? ”Därför föreslår regeringen att rätten till abort ska skrivas in i grundlagen. Konstitutionsutskottet ställer sig bakom regeringens förslag.”

”Regeringen vill dock att rätten till abort ska kunna garanteras även om det skulle ske en utveckling i Sverige där rätten ifrågasätts.” Läs igen! Tänk efter för Guds skull, om inte för annat.

Regeringen vill alltså hindra ett framtida samhälle som har en mer kristen syn på abort att införa striktare lagar. Är vår tid den rätta i alla avseenden?  Är vår tid, se er omkring, utrustad med det yttersta förnuft och förstånd som aldrig kan komma att omprövas och/eller ifrågasättas? Är vår tid en tid av hög moral, etik och humanitet? Se er omkring en gång till! Pretentiöst och vettlöst förslag bortom all moral.

”Hela svenska folket” accepterar förslaget, säger regeringen. Hur vet de det? Och, om det vore så, är det relevant? Dumhet, brutalitet och brist på moral blir väl inte mer acceptabel, snarare tvärtom, för att en majoritet är med på tåget ner i Dantes Helveteskrets.

Omänskligt förslag, beteende och en arrogans som bara kan stamma ur intellektuell dumhet och avsaknad av moral och förnuft. Vad gör och säger Svenska kyrkans ärkebiskop och biskopar? Tiger som sju dövstumsinstitut?

För att tala ren svenska: Fyy faan! Denna gång ett relevant och välfunnet utrop. De apostroferade potentaten lär ju vara aktören bakom förslaget.

SOCIALDEMOKRATI OCH SOCIALDEMOKRATER

17 maj 2026

Nämnda parti, organisation och politruker är en strukturell SKADEVERKSAMHET på samhällskroppen ekonomiskt, politiskt, socialt och ideologiskt liksom de är klimatalarmister och migrant- o muslimkramare (Inkl den av flera länder officiellt klassade terrororganisationen Muslimska Brödraskapet) m.m.

SKADEAGENTERNA på samhällskroppen

Politiska grenen: Socialdemokraterna (SAP) och dess sidoförbund som SSU och S-kvinnor.

Fackliga grenen: Landsorganisationen (LO) och dess medlemsförbund, som har nära ekonomiska och organisatoriska band till partiet.

• Civilsamhället: Studieförbund (som ABF), kooperation (COOP), bostadsbolag (historiskt Riksbyggen) och ekonomiska verksamheter (till exempel A-lotterierna)

Den socialdemokratiska klanen och dess ledning är i grunden och utan undantag skadliga för Sverige som nation och för etniska svenskar och folk.

Det kan bli värre än det redan är i Sverige, nämligen om S vinner valet!

SAP, S-klanen och S-konglomeratet måste stoppas och en PASOK utveckling inledas.

Valet i höst blir strategiskt för årtionden framåt.

Gör valet till ett kosackval!

KLIMATALARMISTERNAS HYSTERI ÄR FALSIFIERAD AV FAKTA

16 maj 2026

Sverige har Europas lägsta utsläpp av koldioxid redan i utgångsläget. Dessutom absorberar våra stora växande skogar (sannolikt i likhet med Finland) mer koldioxid än våra utsläpp.

UTSLÄPP  totalt 47 miljoner ton koldioxidekvivalenter

UPPTAG  totalt 54 miljoner ton koldioxidekvivalenter

NETTO   -7 miljoner ton koldioxidekvivalenter

Sverige absorberar således mer växthusgaser än landet släpper ut totalt. 

Klimatalarmisternas, i regeringar och riksdag, påståenden och förslag är falsifierade. De far i samlad tropp med osanning, dvs ljuger, när de ylar om än mer förtryckande förslag och skatteslöseri för att ”rädda klimatet”.

Allt detta framgår av den rapport som publiceras nedan in extenso.  

Ändock fortsätter regeringar och riksdag att ödsla skattefinansierade miljarder på meningslösa, ja i vissa fall direkt skadliga (vindkraftverk, Northvolt och sannolikt också Stegra även om Wallenbergklanen klivit in av oklara skäl) s.k. ”gröna omställningsprojekt”.

Läs rapporten på 17 sidor nedan och sprid informationen.

Surahammar den 16 maj 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

OM VLADIMIR PUTIN OCH NATO EXPANSIONEN ÖSTERUT.

11 maj 2026


Alla som vill veta och förstå vad som triggade president Vladimir Putins beslut om en ”special operation” in i Ukraina bör, snarare måste, läsa denna artikel om NATOs expansion österut trots löften om motsatsen. Artikeln är lång och utförlig med rikhaltiga citat. Det finns slutsatser och påståenden i artikeln som kan diskuteras, inte ifrågasättas, men sådan är den seriösa analysen av verkligheten och empirin.

Verklighet är nyanserad, komplex och svårare att begripa och något helt annat än den politiska propaganda som öses över den svenska populasen och som en stora majoritet svalt och därmed hjärntvättats bortom den begripliga.

Skyldiga Kristersson/Åkesson/Andersson/Jonsson et consortes som ljuger samtidigt som de öser skattepengar 128 miljarder) rakt ner i de privata fickorna hos Volodomyr Zelenskyi och hans henchmen. Bidrag som ges utan uppföljning, utan kontroll, utan revision av vad pengarna används till, nämligen ett privat berikande och lyxliv av gigantiska mått.

NATO’S EASTWARD EXPANSION – IS VLADIMIR PUTIN RIGHT?

PREAMBEL

”Jack Matlock, who was the U.S. ambassador to Moscow at the time, has said that ”categorical assurances” were given to the Soviet Union that NATO would not expand eastward.”

”The versions of the talk provided by Mikhail Gorbachev, the last leader of the Soviet Union, are particularly confusing. On one occasion, he said that German Chancellor Helmut Kohl and the Americans had promised him that NATO ”will not move one centimeter further east.” But in another instance, he said that ”the topic of NATO expansion was never discussed” – yet he nevertheless insisted that the West had violated the spirit of the agreements reached at the time.

Luckily, there are plenty of documents available from the various countries that took part in the talks, including memos from conversations, negotiation transcripts and reports. According to those documents, the U.S., the UK and Germany signaled to the Kremlin that a NATO membership of countries like Poland, Hungary and the Czech Republic was out of the question. In March 1991, British Prime Minister John Major promised during a visit to Moscow that ”nothing of the sort will happen.”

Yeltsin expressed significant displeasure when the step was ultimately taken. He gave his approval for NATO’s eastward expansion in 1997, but complained that he was only doing so because the West had forced him to.In early February, Genscher and Baker presented the idea in Moscow independently of one another.

The German foreign minister assured the Kremlin that: ”For us, it is a certainty that NATO will not expand to the east. And that applies generally,” clearly meaning beyond just East Germany. The American, for his part, offered ”ironclad guarantees that NATO’s jurisdiction or forces would not move eastward.”

When Gorbachev said that NATO expansion was ”unacceptable,” Baker responded: ”We agree with that.”, who was the U.S. ambassador to Moscow at the time, has said that

THE ARTICLE IN DER SPIEGEL.

Vladimir Putin insists that the West cheated Russia by expanding NATO eastward following the end of the Cold War. Is there anything to his claims? The short answer: It’s complicated.

In September 1993, Russian President Boris Yeltsin wrote a long letter to U.S. President Bill Clinton. The letter, addressed to ”Dear Bill,” began with a mention of the two leaders’ ”candid exchange of opinions.” And then Yeltsin let loose.
Poland, Hungary and the Czech Republic were interested in joining the North Atlantic Treaty Organization (NATO), which was a source of concern to the Russian president. Of course, Yeltsin noted, every country can decide for itself what alliance it would like to be a part of. But the Russian public, he continued, saw the eastern expansion of NATO as ”as a sort of neo-isolation” of Russia, a factor, he insisted, that must be taken into account. Yeltsin also made a reference to the Two Plus Four Treaty pertaining to Germany’s reunification in 1990. ”The spirit of the treaty,” he wrote, ”precludes the option of expanding the NATO zone into the East.”

That letter marked the first time that Russia had accused the West of having broken its word. And despite the fact that the Americans rejected the accusation, a resolution to the conflict has never been found – a situation which has had far-reaching consequences stretching to the present-day. There is essentially no other historical issue that has poisoned relations between Moscow and the West as much in the last three decades as the disagreement over what, precisely, was agreed to in 1990.

”You Cheated Us Shamelessly”

In the years since Yeltsin sent his letter, NATO has accepted 14 countries in Eastern and Southeastern Europe into the alliance. And the Kremlin has complained of having been duped every step of the way. Just recently, current Russian President Vladimir Putin complained: ”You cheated us shamelessly.”
The focus of the Kremlin’s ire is no longer exclusively on the Two Plus Four deal, but essentially on all accords negotiated since the fall of the Berlin Wall. ”You promised us in the 1990s that (NATO) would not move an inch to the East,” Putin said in late January. And he is using that history to justify his current demands for written guarantees that Ukraine will never be accepted into the Western alliance.
But that’s not all. At the end of January, Russian Foreign Minister Sergei Lavrov wrote an open letter to his Western counterparts in which he cited additional understandings. In particular, he focused on the Charter for European Security, rooted in agreements reached in 1990. East and West had concurred at the time that every country has a right to freely choose the alliance it wished to be part of, while also emphasizing the ”indivisibility of security.” Later, that became ”the obligation of each State not to strengthen its security at the expense of the security of other States,” as Lavrov explicitly mentions in his letter.

So, is Putin right in feeling that Russia has been duped by NATO’s eastward expansion?

There is no lack of accounts from a variety of witnesses to the various discussions between the West and Moscow following the fall of the Berlin Wall. In 1990, a veritable army of politicians and high-ranking officials from Moscow, Washington, Paris, London, Bonn and East Berlin met for discussions on German reunification, on the disarmament of both NATO and the Warsaw Pact, and on a new charter for the Conference on Security and Cooperation in Europe (CSCE) – which became the Organization for Security and Cooperation in Europe (OSCE) in 1995.

”Categorical Assurances”

But the recollections of those involved aren’t always consistent. Roland Dumas, who served as the French foreign minister in 1990, would later say that a pledge was made that NATO troops would not advance closer to the territory of the former Soviet Union. But the U.S. secretary of state at the time, James Baker, has denied that any such promise was ever made – a claim that some of his own diplomats, however, have contradicted. Jack Matlock, who was the U.S. ambassador to Moscow at the time, has said that ”categorical assurances” were given to the Soviet Union that NATO would not expand eastward.

The versions of the talk provided by Mikhail Gorbachev, the last leader of the Soviet Union, are particularly confusing. On one occasion, he said that German Chancellor Helmut Kohl and the Americans had promised him that NATO ”will not move one centimeter further east.” But in another instance, he said that ”the topic of NATO expansion was never discussed” – yet he nevertheless insisted that the West had violated the spirit of the agreements reached at the time.

Luckily, there are plenty of documents available from the various countries that took part in the talks, including memos from conversations, negotiation transcripts and reports. According to those documents, the U.S., the UK and Germany signaled to the Kremlin that a NATO membership of countries like Poland, Hungary and the Czech Republic was out of the question. In March 1991, British Prime Minister John Major promised during a visit to Moscow that ”nothing of the sort will happen.” Yeltsin expressed significant displeasure when the step was ultimately taken. He gave his approval for NATO’s eastward expansion in 1997, but complained that he was only doing so because the West had forced him to.

There is, of course, no legally binding agreement between the two sides from the period following the fall of the Berlin Wall. The verdict as to whether the West has broken its word depends entirely on how binding one believes the assurances made by Major and the others actually were.

The wrestling over NATO’s eastward expansion began in January 1990 with an initiative from German Foreign Minister Hans-Dietrich Genscher. Across Eastern Europe, the people had toppled Moscow’s satellite governments, and Genscher was concerned about the Kremlin’s possible response. He still had vivid memories of the 1956 uprising in Hungary. When an element of the rebellion sought to withdraw from the Warsaw Pact and establish closer ties to the West, the Soviets moved in to crush the rebellion. Genscher wanted to avoid a repeat, and he was prepared to make broad concessions to the Kremlin.

In a Jan. 31, 1990, speech, he proposed that NATO issue a statement saying: ”Whatever happens to the Warsaw Pact, there will be no expansion of NATO territory to the east and closer to the borders of the Soviet Union.” Genscher’s speech was well received by the allied governments in Britain, the U.S., France and Italy. In a discussion with his counterpart in London, Genscher said that he needed reassurances that ”Hungary would not become part of the Western alliance in the event of a change in government.”

His American counterpart Baker ”wasn’t exactly elated” by the idea, but considered it to be ”the best we had at the moment.” The primary concern among the Western allies was whether a united Germany would remain in NATO, and not the future of Eastern European countries, all of which were still in the Warsaw Pact.

An Issue Settled

In early February, Genscher and Baker presented the idea in Moscow independently of one another. The German foreign minister assured the Kremlin that: ”For us, it is a certainty that NATO will not expand to the east. And that applies generally,” clearly meaning beyond just East Germany. The American, for his part, offered ”ironclad guarantees that NATO’s jurisdiction or forces would not move eastward.” When Gorbachev said that NATO expansion was ”unacceptable,” Baker responded: ”We agree with that.”

Later, Baker would say that his exclusive focus had been on Germany. Apparently, he was uncomfortable with having negotiated with the Soviets to the detriment of Budapest and Warsaw. Genscher would also play down the importance of his visit to Moscow, later saying that he had wanted to ”gauge” the Soviet response, nothing more. A short time after that, the Two Plus Four negotiations began, extending into September 1990. The Soviets, Genscher said, never returned to the question of NATO expansion into Eastern Europe, a fact he interpreted to mean that the issue had been settled.

There is room for doubt regarding this version of events. As early as February 1990, it was no secret that some Eastern European countries had begun dreaming of eventual NATO membership. Newspapers were writing about it and Soviet officials mentioned it on a number of occasions to Western politicians. Without success. The West only provided general statements of reassurance. U.S. President George H. W. Bush, for example, said: ”We have no intention, even in our thoughts, to harm the Soviet Union in any fashion.” French President François Mitterrand told Gorbachev that he was ”personally in favor of gradually dismantling the military blocs.” NATO Secretary General Manfred Wörner later expressed his clear opposition to the expansion of the Western alliance.
The message was clear. If Gorbachev were to provide his acquiescence for German reunification within NATO, the West would aim at establishing a Western security architecture that took Moscow’s interests into account.

Informal assurances were not unusual during the Cold War. U.S. political scientist Joshua Shifrinson compares the 1990 discussions with the verbal agreements made between the Americans and Soviets that led to the easing of the Cuban Missile Crisis in 1962.

This view of the situation is supported by the fact that it was extremely difficult for Gorbachev to accept NATO membership for a reunited Germany. It is difficult to imagine that the Kremlin boss would have agreed to such a step if he had believed that the pledges from Bonn, London, Paris or Washington were anything but genuine. In fact, the German government ultimately had to accept a special status for the states that formerly belonged to East Germany, guaranteeing that the region would in principle not play host to troops from NATO alliance members or any other country.

Given the documents available, some even speculate that the West intentionally misled the Soviets from the very beginning. A few weeks after his trip to the Kremlin, in any case, Baker expressly told Genscher that some Eastern European countries were eager to join NATO, engendering Genscher’s response that the issue ”shouldn’t be touched for now.” A formulation which kept all options on the table for later.

The U.S. administration at the time also included influential hardliners like Defense Secretary Dick Cheney and his neo-conservative undersecretary of state, Paul Wolfowitz. These were men who dreamed of developing the U.S. into the only global superpower, and saw NATO primarily as a tool to assert U.S. dominance in Europe. The interest shown by countries in Eastern Europe in joining the alliance was helpful in that regard. The Defense Department urged that NATO leave ”the door ajar.”

Such statements would seem to support Putin’s assertions that the West has ”cheated” Russia intentionally. Nonetheless, that view, in its simplicity, is erroneous.

The 1990s was the decade of good intentions and vast illusions, on both sides. Gorbachev promised that the Kremlin would introduce democracy, respect human rights and recognize the right of countries to self-determination. He even broached the possibility that the Soviet Union itself could become a member of NATO. His successor Yeltsin expressed a similar confidence, claiming that ”we are becoming a different country.”

Growing Distrust

The eastern empire looked for a time as though it was ready for reform. And with that impression foremost in their minds, Kohl, Genscher, Bush and his successor Clinton really did want to transform NATO and take the Kremlin’s interests seriously. There was, however, one potentially significant contradiction: On the one hand, all countries were allegedly united by the ”indivisibility of security,” while on the other, each country allegedly had the right to decide which alliance it wanted to join. Still, that seemed at the time to be nothing more than a theoretical problem.

On top of that, Clinton, Kohl and the others spent years rejecting NATO membership for Poland, Hungary and the Czech Republic. Such an expansion was viewed as too expensive, the fledgling democracies in those countries appeared too fragile and their militaries were too reactionary. But then, the reform process in Russia slowed and distrust began to grow. And the Republicans, for their part, realized that the issue of expanded NATO membership was useful for scoring political points against Clinton. Many Americans with Eastern European roots lived in the decisive swing states in the Midwest. Leading Clinton to ultimately decide to expand the alliance.

In doing so, the West didn’t break any treaties, but some participants were concerned nevertheless. Years later, Genscher said that the expansion was just fine from a formally legal point of view. But it was impossible to deny, he said, that it was counter to the spirit of the understandings reached in 1990.

Länk
https://www.spiegel.de/international/world/nato-s-eastward-expansion-is-vladimir-putin-right-a-bf318d2c-7aeb-4b59-8d5f-1d8c94e1964d?fbclid=IwY2xjawRuPnRleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZBAyMjIwMzkxNzg4MjAwODkyAAEeCVkTAGvWcUkkGe-UF_oV9OY096yDOlnzfOXm1DegO3NxqnSylWgOISgDAV0_aem_wPoprlo2sAcGZ4WgN5b9Tg

MER OM VAD DE DIPLOMATISKA ARKIVEN AVSLÖJAR OM LÖFTEN ATT INTE EXPANDERA NATO. NR 2.

Declassified documents show security assurances against NATO expansion to Soviet leaders from Baker, Bush, Genscher, Kohl, Gates, Mitterrand, Thatcher, Hurd, Major, and Woerner