MASSMIGRATIONEN 2018 ENLIGT SCB

21 februari 2019

 

 

Vid utgången av 2018 var Sveriges folkmängd 10 230 185 personer. Det var en folkökning med 109 943 personer fördelat på 50 167 kvinnor och 59 776 män, en minskning med 12,1 procent eller 15 146 personer jämfört med folkökningen året innan. Befolkningen i Sverige ökade av två anledningar. Dels föddes fler personer än det dog, 22 procent av folkökningen, och dels invandrade fler personer än det utvandrade, 78 procent av folkökningen.

Det var främst ett högt invandringsöverskott som låg bakom den svenska folkökningen och så har det varit varje år sedan 1993. Under året invandrade 132 602 personer vilket var en minskning med 8 procent eller 11 887 personer jämfört med 2017. För femte året i rad var Syrien det vanligaste födelselandet bland de som invandrar till Sverige. Under 2018 var det 14 387 personer som invandrade födda i Syrien vilket var en minskning med 36 procent eller 7 940 personer jämfört med 2017. För andra året i rad minskade antalet invandrade födda i Syrien efter några års kraftig ökning.

Den näst största invandringsgruppen var personer födda i Sverige som återinvandrade till Sverige, 12 805 personer återinvandrade vilket var en minskning med 11 procent eller 1 623 personer.

Det är samma tio länder som var de vanligaste födelseländerna för invandrare både 2018 och 2017. Av dem var det bara invandringen av personer födda i Indien och Kina som ökade. Den största ökningen hade Indien med en uppgång på 28 procent eller 1 594 personer jämfört med 2017. Indien klättrade även en placering på topplistan, från femte till fjärde vanligaste födelselandet bland invandrarna. Totalt invandrade 7 311 personer födda i Indien under 2018.

Födelseland 2018 2017 Förändring
      Antal Procent
Totalt 132 602 144 489 ‑11 887 ‑8,2
Syrien 14 387 22 327 ‑7 940 ‑35,6
Sverige 12 805 14 428 ‑1 623 ‑11,2
Afghanistan 8 093 9 297 ‑1 204 ‑13
Indien 7 311 5 717 1 594 27,9
Irak 4 883 7 236 ‑2 353 ‑32,5
Iran 4 053 4 264 ‑211 ‑4,9
Polen 3 817 4 405 ‑588 ‑13,3
Eritrea 3 364 3 991 ‑627 ‑15,7
Kina 3 049 2 871 178 6,2
Somalia 2 968 2 979 ‑11 ‑0,4
Övriga länder 67 872 66 974 898 1,3

 

 

Samtidigt som invandringen minskade så ökade utvandringen. Under 2018 utvandrade 46 981 personer vilket var 3 procent eller 1 361 personer fler än under 2017. Personer födda i Sverige var den största gruppen utvandrare. De stod för 35 procent av alla utvandringar eller 16 655 personer. Det var en liten minskning jämfört med året innan då 16 760 svenskfödda utvandrade. Av de utrikes födda utvandrarna var personer födda i Finland den största gruppen med 2 059 personer utvandrade.

Till följd av minskad invandring och ökad utvandring minskade invandringsöverskottet med 13 procent eller 13 248 personer. Största minskningen hade personer födda i Syrien, Irak, Sverige och Afghanistan. Dessa fyra länder hade tillsammans ett minskat invandringsöverskott på 13 318 personer. Störst ökning av invandringsöverskottet jämfört med 2017 hade Indien följt av Pakistan och Bangladesh med tillsammans 2 829 personer.

 

DAESH/IS BEDRIFTER.

21 februari 2019

 

En bur full med människor som filmas av en undervattenskamera när den sänks ned i en pool och männen dränks. En grupp män med sprängmedel runt halsen som exploderar samtidigt som deras död filmas i slowmotion. Fångar som sitter i en bil som skjuts sönder med ett raketgevär. Filmas.

Dessa filmer återfanns och spreds av dem som åtalas för terroristbrott vid Stockholms tingsrätt. Det här är sådant som de minst 150 daesh/IS terrorister som återvänt och går fria på våra gator varit med om. I Vivalla i Örebro går några tiotal av dem. Att de sedan på öppen gata lynchar en man till döds är inte förvånande!

Vad gör kommun- och riksdagspolitiker? Vad gör rättsväsendet? Ingenting är svaret! Hur länge måste vi svenskar finna oss i detta från makthavarna?

Dessa ”människor” (den banala tesen om ”allas lika värde” är väl i grunden falsifierad av dessa) skulle inte släppts in alternativt spärrats in. Nu riskerar vi att ytterligare av dessa omänskliga terrorister kommer till Sverige!

Samtidigt som ”the do-gooders” fortsätter TIGANDET kring detta men upprörs över Hanif Balis språkbruk.

ÄR DE MUSLIMSKA MÄNNEN RIKTIGA MÄN?

21 februari 2019

 

 Det är främst män, ofta i vapenför ålder, som lämnat sina kvinnor och barn bakom sig i Syrien och Somalia, Afghanistan och andra länder som nu kommer att kunna ta hit sina familjer. I allt väsentligt skiljer sig 2000-talets flyktingar från alla tidigare. Nu är det muslimska män som flyr och lämnar de svagaste grupperna, äldre, kvinnor och barn bakom sig.

Tidigare under 1900-talets olika kriser och krig/världskrig har flyktingarna främst bestått av de mest utsatta grupperna medan männen försvarat sitt land och sin egendom. Nu är det tvärtom.

De muslimska männen flyr och lämnar gamla, kvinnor och barn bakom sig. Det antyder att det inte främst är flyktingar från krig utan välfärdsmigranter det handlar om. De söker sig ett bättre liv i Sverige på svenska skattebetalares bekostnad. De män som verkligen flyr från krig men lämnar kvinnor och barn kvar i krigsområdet är helt enkelt ynkliga och inga riktiga män!

De välfärdsmigranter som tagit sig till Sverige arbetar inte i någon betydande omfattning.  Endast ca 5 procent bland de som kommit de senaste åren har sysselsättning mycket generöst definierat. De kommer heller inte att arbeta i någon nämnvärd utsträckning kommande år. Cirka 50 procent har sysselsättning om 15 år. Lönsamma som grupp, i meningen högre skatteintäkter än bidragskostnader, inträffar vid en sysselsättningsnivå på drygt 70 procent vilket inträffar om 19-20 år. En majoritet kommer att gå in i pensionssystemet utan att ha bidragit. Konsekvensen för oss etniska svenskar blir ytterligare kommande försämringar av pensionssystemet och kommande skattehöjningar statligt och kommunalt för att betala kostnaderna för de bidragsberoende och bidragslevande välfärdsmigranterna.

Hur som helt, jag frågar mig vad de dysfunktionella muslimska männen från MENA (Mellanöstern o Nordafrika) området är för sorts män. De är lågintelligenta, lågutbildade och lågkompetenta men är det riktiga män överhuvudtaget?

De flesta etniska svenskar jag diskuterar med skulle gjort tvärtom i en liknande situation. Vi hade skickat iväg våra kvinnor och barn först och stannat själva. De muslimska männen gör inte så därför att de INTE ÄR RIKTIGA MÄN. Svaret finns sannolikt i deras religion, islam, där kvinnor i praktiken inte har samma värde som män. Läs gärna Magda Gads Expressen-artiklar om Afghanistan. Oerhört upplysande!

SÄPO till TV4. Sverige är ”redo ta emot återvändande IS-medlemmar”. Terroristerna är extremt farliga.

20 februari 2019

 

Enligt ett uttalande från Säkerhetspolisen till TV4 Nyheterna är man är beredd att ta emot de svenskar som finns bland tillfångatagna IS-terrorister i Syrien.

Problemet är bara att de troligen inte kommer kunna dömas i Sverige, och att de är extremt farliga.

De som rest har från Väst är absolut farligast, det är dem man absolut ska akta sig för. De är mest radikala, mest hjärntvättade och har inga gränser,säger Jesper Söder, tidigare underrättelseofficer för motståndarsidan i kurdiska SDF, till TV4 Nyheterna.

På Säpo säger man att man är ”redo” att ta emot dem, enligt TV4. Det handlar om 150 IS-terrorister (som TV4 Nyheterna kallar ”IS-krigare” och ”IS-anhängare”) och 50 familjer som antingen tillfångatagits eller befinner sig i någon av de IS-styrda fickor som finns kvar i Syrien.

Men enligt Jesper Söder är terroristerna ett mycket stort hot mot det svenska samhället.De män som åkt ner har dessutom, förutom att de beskrivs som livsfarliga och gränslösa, fått vapenutbildning av IS.

Enligt SDF-veteranen kommer terroristerna förmodligen inte kunna dömas i Sverige, utan i praktiken tillåtas återgå som vanliga svenska medborgare som om ingenting har hänt.

DEN LÅGUTBILDADE REGERINGEN STEFAN LÖFVEN

19 februari 2019

 

Sveriges befolkning är mer välutbildad än OECD-snittet.

 Men det gäller inte regeringen Stefan Löfven. Utbildningsnivån bland dem som styr landet är låg.  Hälften av ministrarna i Löfvens regering inklusive statsministern själv saknar examen, vilket i det sistnämnda fallet är uppenbart i hans språkliga och kognitiva kapacitet. 

 Inte en enda minister har gjort något akademiskt avtryck att tala om.

Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP) och Ardalan Shekarabi (S) – har påbörjat doktorandstudier, men inte avslutat dem. Man kan anta att de inte kom särskilt långt.  

Bland politiker är drop outs från universitetet generellt överrepresenterade. Det är tydligt i regeringen Stefan Löfven.

 Värsting i sammanhanget är Ardalan Shekarabi som låter folk tro att han är doktor i juridik.

Ardalan Shekarabi korrigerar inte medier och partikamrater när de skriver att han ”har doktorerat i juridik” – när han faktiskt bara tog 15 poäng på forskarutbildningens introduktionskurs.  För den övervägande majoriteten svenskar betyder frasen ”har doktorerat i juridik” att vederbörande är doktor i juridik. Inte att han läste introduktionskursen.

 Academic Rights Watch  menar att politikernas brist på kontakt med akademin leder till bristande förståelse för forskningens och utbildningens villkor. Det är ett problem att professorer inte blir politiker i Sverige men att outbildade och obildade broilers från ungdomsförbunden blir det. Se alla S-exempel på just det!

Ett problem i det sammanhanget är Matilda Ernkrans. Ministern för högre utbildning och forskning har inte laddat upp sitt CV på regeringens hemsida. Men i en intervju från 2013 säger Matilda Ernkrans att C-uppsatsen aldrig blev klar. Alltså ännu en drop out!  Det är uppenbart att hon inte har någon erfarenhet av sitt politikområde.

NÄR DUMHETEN KOM TILL BYN…

17 februari 2019

 

 Svensk polis går på knäna. De saknar resurser. De får lägga afghanska och somaliska våldtäktsutredningar åt sidan för att flera hundra kriminalpoliser ägnar sig åt att utreda den muslimska (MENA) gängkriminaliteten och dödandet av varandra. Eftersom benägenheten att vittna i den miljön är nästan noll så kommer polisen ingen vart. Förövarna går fria att i nästa steg hämnas och skjuta tillbaka!

Men pengar finns!

I onsdags bekräftade utrikesminister Margot Wallström (S) att regeringen kommer fortsätta driva en feministisk utrikespolitik ”med full kraft världen över” den kommande mandatperioden.

Den svenska regeringen ger därför Serbien (!!) 123 miljoner av svenska skattebetalares pengar. Den summan möjliggör för Polismyndigheten att utbilda serbisk polis i genusintegrering (!!) och jämställdhet.

MAN TAR SIG FÖR PANNAN!

UPPSALA UNIVERSITET I DET IDENTITETSPOLITISKA TRÄSKET!

16 februari 2019

 

 Jag har studerat vid Uppsala Universitet (Sveriges äldsta universitet grundat år 1477)  från slutet av 1960-talet och under 1970-talet. Jag läste statskunskap, idé- och lärdomshistoria och ekonomisk historia. I det sistnämnda ämnet disputerade jag 1980 på en avhandling om statliga företag i marknadsekonomier.

 Det var på den tiden när Universitetet var en läroanstalt med stränga vetenskapliga krav vid uppsatsskrivande redan på två-betygsnivå. Jag kommer än idag ihåg hur kurslistan för ett betyg i statskunskap innehöll litteratur som skulle tenteras på både engelska, tyska och franska. Då hade Skytteanum professorer som Nils Elvander, Leif Lewin och Carl Arvid Hessler.  Den sistnämnde en sträng professor som krävde vetenskaplig ordning och reda i empiri, argument och analys. Jag gillade professor Hesslers skarpa intellekt men var nog lite rädd för att närma mig honom med diskussionsfrågor.

Idag är förfallet så totalt att jag har svårt att ta till mig informationen och tro att den är sann! Läs nedanstående artikel och bedöm själv! Påminner om ett rent sekt-beteende!

 

Studenter på Uppsala universitet uppmanas citera ”icke-vita” och kvinnor – ska påverka bedömning.

Exempel på vilka man bör citera är ”kvinnor och icke-vita akademiker”. Uppmaningen kritiseras av Arvid Hallén, ordförande för den borgerliga studentföreningen Heimdal som ser att man hellre bedömer forskningen och inte forskaren.

Det är i kursplanen för Statskunskap A, delkursen Medborgare och samhälle, uppmaningen om ”inklusiv citering” förekommer. Anledningen påstås vara det ”skeva citeringsmönster” forskningen idag har där vissa typer av författare förekommer oftare och får mer erkännande än andra. Utöver ”kvinnor och icke-vita akademiker” tar man även upp ”forskare från andra marginaliserade och underrepresenterade grupper” som exempel.

Uppmaningen ska dock inte vara ett krav men är något som ”värderas” i bedömningen.

Arvid Hallén:

Detta motiveras inte med vetenskapliga argument. Inget sägs om att det skulle leda till bättre PM. Och även om kursguiden ställer sig frågande till den exakta anledningen till underrepresentationen (”det finns flera skäl till detta”), är kontentan att den är problematisk.
Men med detta tvivelaktiga anslag undergräver man vetenskapens objektiva, universalistiska fundament. Forskning ska bedömas efter sin kvalitet – och bara sin kvalitet – oberoende av vem som bedriver den.

Vidare menar Hallén att signalvärdet blir att studenterna ska bedöma forskare snarare än forskning.

 

 

MIGRATIONENS KOSTNADER.

16 februari 2019

 

EN MYCKET VÄSENTLIG ARTIKEL. SR:s siffror ligger nära de kalkyler jag gjort och som landar på 150 – 225 miljarder kronor per år. Kostnader för tredje man oräknade. Därutöver kommande skattehöjningar de närmaste fem åren i kommunerna med ca 5 kr/skattekrona. Det har redan börjat inträffa i flera kommuner som Sundsvall och är sannolikt på gång ex i Örebro! Kalkyler kan alltid diskuteras och beräknas på olika sätt och med olika utgångspunkter och antaganden. Jag känner mig dock trygg med att rekommendera denna eftersom den i huvudsak är korrekt och stämmer med mina egna beräkningar!

 

Artikeln är publicerad på Det Goda Samhället och skriven av Sven Robach. Presentation i slutet av artikeln.

Hur mycket kostar invandringen till Sverige? Jag har funderat mycket på det. Tyvärr är det svårt att få ett klar och tydlig information om den saken. Ämnet verkar tabubelagt. Politiker ger anmärkningsvärt lite om ens någon information till oss väljare, vare sig före eller efter riksdagsvalen. Massmedia, som kan lägga ner mycket tid och spaltkilometer på att utreda alla turer omkring kostnaderna för Nya Karolinska, ägnar förstrött eller inget intresse åt att klara ut för oss läsare vad invandringen kostar. Med risk för felaktigheter och missförstånd tvingas den enskilde väljaren på egen hand försöka bilda sig en uppfattning. Det som följer är några av mina trevande försök att orientera mig om saken:

Kostnaderna för invandringen till Sverige består av två delar. Dels kostnaderna för mottagandet, dvs kostnader för migrationsverket under utgiftsområde (uo) 8, integration under uo 13 och nystartjobb under uo14.

Under senare år var kostnaderna:

2015: 33,6 mdr
2016: 60,4 mdr
2017 : 69,9 mdr
2018: 48,5 mdr
2019: 37,0 mdr (budget)
2020: 31;6 mdr (prognos)
(Källa: finansdepartementet)

Den andra delen av kostnaderna är den del av offentlig konsumtion (skola, sjukvård, rättsväsende osv) och transfereringar (försörjningsstöd och alla andra former av bidrag) som går till invandrare efter avdrag för de skatter som invandrare betalar in. Ett seriöst försök att beräkna dessa kostnader gjordes år 2009 av professor Jan Ekberg i ESO 2009:3. (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) Han kom fram till en grov uppskattning av kostnaderna avseende år 2006 till 1,5-2% av BNP, (vilket tillämpat på år 2018 skulle innebära 1,5-2% av 4580 mdr eller 68,7-91,6 mdr) Siffran gäller de kostnader som överförs från inrikes födda till utrikes födda och inrikes födda barn till två utrikes födda föräldrar, (som enligt Ekberg år 2006 uppgick till 1 530 000 personer) Om man ska få fram de sammanlagda kostnaderna skall, såvitt jag kan utläsa, adderas migrationsverkets kostnader. (Det finns här troligen en viss risk för en mindre överlappning) Totalkostnaderna 2018 skulle då hamna på i storleksordningen 117,5-140,1 miljarder sek. Denna siffra kan, med samma beräkningsmetod, vara betydligt högre 2018, eftersom den befolkningsgrupp som avses nu är betydligt större än den var 2006.

Joakim Ruist och Lennart Flood utförde en beräkning i bilaga 6 till långtidsutredningen 2015, avseende siffror gällande år 2013. Resultatet blev att 26 miljarder per år, eller 0,7% av BNP, överförs från inrikes födda till utrikes födda. Migrationsverkets kostnader var dock endast inräknade till viss del. Kostnaderna för inrikes födda barn med en eller två utrikes födda föräldrar hade också lämnats utanför. Adderas dessa två poster bör kostnaderna hamna på någonstans i storleksordningen 60-70 miljarder. Detta gäller alltså tiden före den stora invandringen från 2015 och framåt. Med stor sannolikhet är siffran betydligt högre idag.

En senare utredning, ESO 2018:3, ”Tid för integration….” av Joakim Ruist visade att 690 000 flyktingar år 2015 kostade 41,5 miljarder. Prognosen framöver är en nettokostnad på 74 000 sek per år och genomsnittlig flykting, eller ca 51 miljarder sek per år. Efter en inledande period då den genomsnittliga flyktingen lever på bidrag följer en period då flyktingen arbetar och betalar skatt. Därefter går flyktingen i pension. De skatter som hinner betalas in täcker inte de kostnader som uppkommer före och efter perioden med arbete. Nettoeffekten, sett över flyktingens livstid, blir en årlig nettokostnad för det offentliga på 74000 per (genomsnittlig) flykting. Nuvärdet av denna kostnad blir, med 2% ränta, 2,2 mkr sek. För 690 000 flyktingar blir nuvärdet av den totala diskonterade kostnaden 1 518 miljarder sek. Det förhållande som bör uppmärksammas är att dessa flyktingar aldrig under sin livstid i Sverige klarar av att ”bli lönsamma”. Allt tal om att flyktingarna så småningom kommer att bidra ekonomiskt till Sverige kan alltså nu avfärdas.

Studien ovan omfattar bara en begränsad grupp av 690 000 flyktingar. Det är rimligt att anta att totalkostnaderna är betydligt högre för samtliga utrikes födda och deras inrikes födda barn med en eller två utrikes födda föräldrar. Den 31 december 2017 fanns 1 877 050 utrikes födda i Sverige. (Enligt SCB) Dessutom finns ca 500 000 inrikes födda barn med två utrikes födda föräldrar samt barn med en utrikes född förälder. Hur mycket kostar alltså dessa? Jag hittar inget bra svar på den frågan. Jag tvingas konstatera att om jag ska tro på forskarna ovan bör svaret ligga någonstans mellan 60 och 140 miljarder per år. Jag tror att siffran är ännu högre. Men jag kan inte bevisa det. Det är troligen inte heller meningen. Som väljare ska jag hållas i okunnighet. Men regeringen borde ta fram och redovisa den informationen fortlöpande.

Varför är det viktigt att känna till dessa kostnader? Det handlar om demokrati och om Sveriges nationella suveränitet. Om svenska väljare inte får veta hur mycket skattepengar som spenderas på invandring blir det omöjligt att fatta upplysta beslut på valdagen. Demokratin försätts ur spel. Det väljarna får veta är på sin höjd vilka partier som vill öka invandringen (Mp, C och V) vilka som vill begränsa den (S och M) samt vilket parti som vill ta ner den till ett minimum (SD). Men om väljarna ska kunna ta ställning borde det vara en demokratisk självklarhet att partierna redovisar åtminstone i grova drag hur många invandrare de planerar för och hur mycket det kommer att kosta. Även väljare som tycker att Sverige bör betala för invandringen – avsikten är ju att hjälpa flyktingar, inte att tjäna på dem, eller hur? – behöver veta vilka summor det handlar om. Annars väljer man ju helt i blindo. Rimligen har man en gräns för hur mycket man vill att hjälpen ska få kosta. Hur många tycker att 1 518 000 000 000 är lagom?

Om vi antar att vi (inrikes födda) betalar 140 miljarder per år (troligen mer) för utrikes födda och deras barn så är det 2,5 gånger vad det svenska försvaret kostar och tre gånger hela det svenska rättsväsendet och nästan två gånger hela UNHCR:s årsbudget. Många säger att ”Sverige har råd med invandringen”. Hur kan man veta det, om man inte känner till beloppet? Uppenbarligen har vi inte råd med tillräckligt försvar, tillräckliga löner till poliser och sjuksköterskor eller tillräckligt god åldringsvård. Att säga sådant anses vara att ”ställa grupp mot grupp”. En uppmaning till att blunda för verkligheten och att hålla tyst.

Man bör också komma ihåg att en svensk krona ger 40-50 gånger mer i köpkraft i många av de länder invandrarna kommer ifrån. Om vi hjälper 2 miljoner migranter i Sverige kan vi kanske för samma belopp hjälpa 80 miljoner på plats. Vilket är mest humant? Att hjälpa människor som har pengar och kraft att ta sig hit eller att hjälpa dem som har det för svårt för att kunna ta sig någonstans?

En gång i tiden har Sverige undertecknat ett antal internationella konventioner som idag anses ligga till grund för vår migrationspolitik. Våra politiker anser att Sverige måste följa konventionerna och därmed har vi inte längre något val. Jag säger inte att besluten att underteckna internationella konventioner inte har fattats i demokratisk ordning. Men man kan idag ifrågasätta om politiker och väljare då insåg de långsiktiga konsekvenserna tillfullo. Det är också tydligt att konventionerna kan tolkas olika. Våra Nordiska grannländer tycks göra andra tolkningar än Sverige. Kanske är det tid att för en gångs skull ta upp och diskutera innehållet i de konventioner som vi så slaviskt anser oss böra följa. Är de verkligen fortfarande fullt adekvata och ändamålsenliga för vår tid? Det förefaller som om svenska väljares valmöjligheter – och med det själva demokratins funktionssätt – idag är underordnad dessa konventioner. Kostnaderna för svenska skattebetalare att följa konventionerna blir vad de blir, allteftersom människor från hela världen väljer att ta sig hit. Det kan tyckas att vi givit upp vårt nationella självbestämmande på denna punkt. Det är inte längre svenska väljare som genom demokratiska val kan avgöra vilken migrationspolitik vi ska bedriva och vilka belopp vi vill betala för den.

Är detta en rimlig ordning?

Sven Robach är pensionerad civilekonom med universitetspoäng i historia, filosofi och teologi. Han har varit verksam inom statlig förvaltning, finansbolag och tillverkningsindustri, senast som etableringschef på ett färgföretag.

 

 

ÄNTLIGEN ETT KORREKT BESLUT AV RÄTTSVÄSENDET.

16 februari 2019
Vänsterextrema EXPO har länge seglat under radarn. Används av bl.a. statstelevisionen (vem annars?) som experter på ”högerextremism”! Det är väl ungefär som att sätta bocken till trädgårdsmästare.
 
Nu kommer dock ifrågasättandet av deras opartiskhet och politiska vänsteraganda.
 
I början av december 2018 lanserade Expo en utbildning för utredare, åklagare och domare om högerextremism på nätet. Satsningen finansierades av regeringen (makalöst men förväntat av den ohederligt kampanjande Stefan Löfven) genom ett riktat bidrag från MUCF. Samhällsnytt avslöjar med hjälp av interna mejl och källor på Åklagarmyndigheten att Expos erbjudande nobbades av rättsväsendet, bland annat därför att Expo sågs som en partisk aktör i sammanhanget. ”Ett fiasko för Expo”, kommenterar en källa inifrån Åklagarmyndigheten till oss.
 
Den kontroversiella utbildningen startades av Expo i december med målet att öka lagföringen av högerextremister på nätet. Insatsen blev med rätta utsatt för kritik som ett tecken på att rättsväsendet infiltreras politiskt samt på organisationens ambition att styra det offentliga samtalet och begränsa yttrandefriheten. Farhågor restes om att utbildningen egentligen handlar om att träna upp rättsväsendet på att förfölja svenskar som i sociala medier uttrycker missnöje med regeringens politik och utvecklingen i Sverige.

TVÅ REELLA FÖRSLAG FÖR ATT HEJDA INFLÖDET AV MIGRANTER OCH FÅ DEM ATT ÅTERVÄNDA! 

15 februari 2019

 

 I Danmark talar regeringen klarspråk om de problem som uppkommit genom invandring. Ny statistik visar att i det man kallar för landets ”getton” är hela 60 procent av invånarna med utomeuropeisk bakgrund beroende av socialbidrag.

Det danska arbetsmarknadsdepartementet har presenterat nya siffror rörande landets 29 mest invandrartäta områden – ”getton” med rättfram dansk terminologi – rapporterar danska Ektstra Bladet.

Hela sex av tio invånare med utomeuropeisk bakgrund lever på socialbidrag alternativt förtidspension. Ytterligare en siffra som uppmärksammas är att endast 15 procent av dessa invånare har någon utbildning. Det är sannolikt minst lika illa i Sverige.

Arbetsmarknadsminister Troels Lund Poulsen från det liberala partiet Ventste:

– Det är ett stort problem med sammanhållningen att så många människor lever helt utanför det danska samhället och nästan bor i en parallellvärld. Vi kan inte acceptera det, förklarar Lund Poulsen.

För att lösa problematiken i dessa områden har regeringen föreslagit en ”getto-plan” som bland annat innebär hårda sanktioner mot bidragstagare som inte tar de arbeten som samhället erbjuder.

– Det måste kännas i plånboken, säger Lund Poulsen.

Den nya statistiken från arbetsmarknadsdepartementet visar även att av åtta av tio kvinnor med utomeuropeisk bakgrund är arbetslösa. När det gäller män är nästan sju av tio arbetslösa. Jag misstänker att siffrorna är minst lika alarmerande i Sverige. I Sverige presenteras dock inte denna statistik. Istället presenterar politikerna med minister Morgan Johansson i spetsen fake news om det bidrag migranterna lämnar till det svenska samhället.

Alltså: Dra eller minska bidragen rejält för de muslimska migranter som inte arbetar så kommer de att återvända hem till sina länder.

 

 I Sverige hävdas från politiskt håll att vi behöver migrationen för att vi har en åldrande befolkning och att det finns för få svenskar (svenska familjer föder för få barn) som på sikt kan ta över på arbetsmarknaden. Det finns dock en etniskt bättre lösning än att ta in lågutbildade lågkomptenta och lågproduktiva muslimska migranter. Migrantfamiljer som är mycket barnrika och fram emot 2050 kommer att vara fler än de etniska svenskarna!

Den ungerske premiärministern Viktor Orban höll sitt ”State of the Union-tal”. Där presenterade han förslag som bland annat innehåller skattelättnader för familjer som skaffar fler än ett barn.

– Det här är Ungerns svar på utmaningarna istället för invandring, sa Orban.

Punkterna i paketet innefattar bland annat att staten betalar av en miljon forinter på lånet för familjer med minst två barn, kvinnor som fött fyra barn slipper betala inkomstskatt för resten av livet och subventionerade priser på bilar för familjer med minst tre barn.

Under talet kallade Orban EU och Bryssel för ”den nya internationalismens citadell” (det vi kallar globalismen) och pekade ut invandring som ”denna nya internationalisms instrument”. Länderna som utsätts för ambitionerna om en fabricerad nations- och gränslös värld ser nu en kristen-muslim-värld växa fram i sina samhällen med en krympande andel kristna medan vi i Centraleuropa fortfarande har en egen framtid, lade Orban till.

Det långsiktiga målet för Ungern är enligt Orban att utplåna fattigdom och göra landet till en plats där alla ungrare har ett arbete och hem och varje barn har tillgång till förskola, skola, skolmat och studentlitteratur samt en värdig ålderdom för äldre.

 

 


%d bloggare gillar detta: