lennart waaras blogg

GUSTAF III, GUSTAF IV ADOLF, CARL XVI GUSTAF OCH VASA ÄTTEN

19 augusti 2026

PREAMBEL

Under en tid har jag ägnat mig åt läsning kring det gustavianska 1700-talet. Jag kom därvid att fastna inte bara för den lysande intelligenta kung Gustav III utan fast mer för den märkliga skepnad som var Gustav IV Adolf. Det är en oerhört sorglig historia från konception, födelse, uppväxt, avsatt kung och ett avslut vandrande genom Europa i armod och elände.

Porträttet av Gustav IV Adolf är målat år 1809 av Per Krafft d.y.

Under läsningen kom också frågan upp om Gustav III:s släktskap med Vasa-ätten. Jag har vidare ibland funderat över eventuellt släktskap mellan de senare Bernadotterna och Vasa-ätten. Jag kände ett behov av att klara ut dessa frågor, vilket är den personliga bakgrunden till denna längre text.

GUSTAV III

Gustav III hänvisade ofta enligt samtida berättelser med stolthet till anor från Vasa-ätten. Hans stora kungliga förebild och hjälte var Lejonet från Norden Gustav II Adolf. På teckningen nedan pekar Gustav III menande på Gustav II Adolfs byst för kronprins Gustav Adolf. Teckningen är gjord av Johan Tobias Sergel.

Gustav III var faktiskt Vasa-ättling även om han tillhörde den Holstein-Gottorpska ätten. Genom sin far, kung Adolf Fredrik, härstammade han från Vasaätten och Gustav Vasa.

SLÄKTLINJEN FRÅN GUSTAV VASA

Släktlinjen från Gustav Vasa till Gustav III i rakt nedstigande led:

Gustav Vasa
Karl IX (Gustav Vasas son)
Katarina Karlsdotter Vasa (Karl IX:s dotter, gift med Johan Kasimir av Zweibrücken)
Christina Magdalena av Pfalz-Zweibrücken (Syster till kung Karl X Gustav)
Fredrik VII av Baden-Durlach (Hennes son)
Albertina Fredrika av Baden-Durlach (Hans dotter)
Adolf Fredrik (Hennes son, kung av Sverige och Gustav III:s far)
Gustav III

Även på mödernet fanns släktskap genom att Gustav III:s mor drottning Lovisa Ulrika av Preussen också hade Vasablod i ådrorna via ingifta tyska fursteätter.

RYKTEN OM AVKOMMAN GUSTAV ADOLF

Kungen Gustav III och drottningen Sofia Magdalena hade enligt samtida och samstämmiga redogörelser till en början ett avmätt, kyligt och relationslöst äktenskap utan närmare fysiskt känsloliv.

Hovstallmästare Adolf Fredrik Munck skulle komma att få en speciell medlande uppgift mellan Gustav III och drottning Sofia Magdalena.

Efter nio års barnlöshet (orsak självfallen avsaknad av sexuell attraktion och aktivitet) bad kungen hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck aktivt om hjälp för att få instruktioner och vägledning om det äktenskapliga samlivet.

Problemen med både Gustaf III och hans gemål var att de alldeles uppenbart var sexuellt naiva och okunniga vilket medförde stora svårigheter vid deras första aktiva försök att skaffa en kunglig arvinge. Hovstallmästaren A.F. Munck ombads av Gustav III att vara behjälplig. Trots stor tvekan kände A.F. Munck sig tvingad att följa kungens önskan och order.

Gustaf III (som dessutom enligt Munck hade problem med trång förhud) meddelade Munck efter första försöket med drottningen, liksom efter flera senare försök, att han som han själv sade ”inte hittade något riktigt hål”.

Drottning gavs, av Munck via närvarande hovdamer, rådet att visa kungen hur och var. Blygsel från båda försvårade konkret kommunikationen under försöken. Först efter den nionde nattens försök, med råd och hjälp av Munck som alltid väntade i rummet intill, fullbordades äktenskapet.

Efter mycken vånda med både praktiska och känslomässiga svårigheter blev drottningen ändock gravid. Sofia Magdalena födde en son, den blivande kung Gustav IV Adolf.

A.F. Muncks närmast plågsamt explicita och detaljrika berättelse om händelserna finns nerskriven av Munck själv och överlämnades i skrift till Gustav IV Adolf och finns idag bevarad i en bevittnad avskrift i Riksarkivet.

Självfallet kom kungens och drottningens svårigheter och A.F. Muncks roll att spridas inom hovet, vilket gav upphov till allehanda slidder och sladder som också nådde offentligheten. Gustav III:s fiender var inte sena att utnyttja det farligt giftiga skvallret (som det senare skulle komma att visa sig).

I en slipprig teckning som nådde ut till allmänheten har Carl August Ehrensvärd elakt illustrerat händelsen för att skandalisera både Munck, kungen och drottningen. Den föll populasen i smaken och tjänade Gustaf III:s fiender väl.

Kungens politiska motståndare drog sig således inte i pågående maktkamper för att använda politiskt skvaller och slipprigt förtal som medel emot Gustav III. Till och med hans egen mor den maktlystna och härskarbegivna änkedrottningen Lovisa Ulrika, utnyttjade situationen i sitt hat mot den sittande drottningen Sofia Magdalena genom att uppmuntra falska rykten om att det i själva verket var Munck som var far.

Vad man i skvallret glömmer är att kungaparet fyra år senare (1782) fick ytterligare en son, Karl Gustav. Hans börd ifrågasattes aldrig av samtiden vilket bevisar att Gustav III faktiskt var fertil och förmögen att befrukta drottningen.

Det finns mig veterligt inget DNA-test som skulle kunna bekräfta (eller avfärda) faderskapet mellan Gustav III och Gustav IV Adolf.

Det har inte genomförts någon genetisk undersökning för att bestämma Gustav IV Adolfs börd. Varför inte? Av hänsyn till Napoleons marskalk som valdes till regent i Sverige? Vill man behålla och bevara ett litet tvivel på äkta börd för att legitimera Bernadotte ätten?

För ett entydigt vetenskapligt belägg måste forskare göra följande: Extrahera Y-DNA från kvarlevorna av Gustav III (eller hans bror Karl XIII:s linje) för att jämföra med Y-DNA från Gustav IV Adolf som ligger begravd i Riddarholmskyrkan) eller någon av hans agnatiska (manliga) ättlingar.

Historiker betraktar dock idag sliddret och sladdret om hovstallmästaren Adolf Fredrik Munck som kungens biologiska far som motbevisat av alla viktiga källor. Bland många andra skriver Dick Harrison ”Avlandet av Gustav IV Adolf är påfallande väldokumenterat, och det finns inget, eller ytterst litet, utrymme för tvivel om faderskapet”.

GUSTAV IV ADOLF

Gustav IV Adolf var som en historiker skriver ”född under en olycklig stjärna”. Det är faktiskt milt uttryckt.

Inte minst förtalet om hans födsel och börd kom att förgifta hans liv och följa honom som en obehaglig skugga genom livet. Historikernas skildringar av den gustavianska tiden, enkannerligen Gustav IV Adolfs liv är sorgliga och förskräckande kapitel i svensk historia, från konception, födelse, livet som ung pojke och man, senare av adeln och ämbetsmännen ifrågasatt kung, förnedrande bortkuppad och slutligen av riksdagen avsatt (inklusive tronföljare och familj) efter förlusten av Finland 1809.

Den avsatte kungens liv fortsatte i exil i en tillvaro av vandringar runt i Europa, utfattig och luggsliten. Han kallade sig överste Gustafsson. Gustav IV Adolf/överste Gustafsson slutade sitt liv försupen boende på Värdshuset Zum weissen Rössli i S:t Gallen.

I historieskrivningen har Gustav IV Adolfs fortsatta liv ibland beskrivits onödigt pejorativt. Ett citat illustrerar, Sten Carlsson, professor i historia, från volym två av Carlsson/Roséns ”Svensk historia” skriver: ”I landsflykten, som tillbragtes under resor, främst i Schweiz, Tyskland och Nederländerna, brast det tunna skal av stel korrekthet, bakom vilket han tidigare förskansat sig (förvånar det verkligen någon, min kommentar). Han blev bisarr och excentrisk, sysslade med korstågsplaner och allehanda politiska hugskott; märkligt är, att han 1812 gick över till Napoleons sympatisörer. Samma år skilde han sig från sin gemål; hans privata liv kännetecknades av patologisk kverulans, alkoholmissbruk och enkla erotiska äventyr. Kungatiteln bortlade han genast och kallade sig från 1817 överste Gustafsson. Under detta namn utgav han flera politiska pamfletter, delvis av memoarkaraktär.”

Är det denna typ av skrivningar hos svenska historiker under decennier och sekler som utgjort underlagd för uppfattningar och diskussioner bland Bernadottska medlemmar om den egna legitima kungliga härligheten och den gustavianska illegitima motsatsen.

Teckning av Emil Rittmeyer ca 1833-37

Som ung pojke hade Gustav IV Adolf aldrig några jämnåriga lekkamrater. Kavaljererna och pagerna vid hovet var hans enda kamrater. Hans lärare och ansvarig från treårsåldern var riksrådet Fredrik Sparre, ”hovets ärkepedant” som inte hade det minsta sinne och förståelse för ett barns behov av ömhet och lekfullhet.

Till och med när Gustav IV Adolf arresterades1809 och avsattes försökte kungen naturligen rädda sonens arvsrätt till kronan. Kuppmakarna och riksdagen drog sig inte för att utnyttja det skamliga oäkta kortet och mot bättre vetande ifrågasätta hans börd genom att hota med att öppna process om Gustav IV Adolfs rätta börd.

Historieprofessorn Sten Carlsson skriver till och med i del 8 av det tio volymer breda och omfattande verket ”Den svenska historien”: ”Det underförstods (av kuppmakarna och riksdagen, min anmärkning) att hela Gustav IV Adolfs familj var diskvalificerad på grund av sin förmenta härstamning från hovstallmästare Munck”.

Det är självfallet en opportun maktpolitisk konstruktion från kuppmakarna och deras anhängare inför beslutet att fråntaga Gustav IV Adolf och hans son arvsrätten och skicka hela familjen i exil. Huruvida det finns historiska belägg för att maktgruppen verkligen resonerade som påstås har jag inte undersökt. Finns det källor bakom Sten Carlssons påstående? I detta ljus blir statskuppen och avvisandet av Gustav IV Adolfs son som tronarvinge en än märkligare för att inte säga skamlig åtgärd som underbyggs och motiveras av och med falska rykten.

Den lilla gruppen kuppmakare kände och var vid den aktuella tidpunkten välbekanta med rapporter och beskrivningar vilka intygade och klargjorde att Gustav IV Adolf med all sannolikhet var Gustav III:s äkta son.

Statskuppen 1809 av en mycket liten grupp adelsmän och militärer, liksom riksdagens avsättning och dess konsekvenser är i dagens ljus en skammens berättelse och en skammens åtgärd av landets yppersta makthavare.

STATSKUPPEN, RIKSDAGENS BESLUT OCH

VARFÖR HELA ÄTTEN FRÅNTOGS TRONFÖLJDEN

Efter det katastrofala finska kriget 1808–1809, där Sverige förlorade den östra rikshalvan Finland till Ryssland genomfördes paradoxalt en svensk statskupp mot den legitima kungen Gustav IV Adolf ledd av en mycket liten grupp militär.

En starkt bidragande orsak till förlusten av Finland 1809, om än inte alls den enda, var en förrädisk konteramiral med Svärdsorden, Johanniterorden m.m. Carl Olov Cronstedt som överlämnade Sveaborg den 3 maj 1808 med 7 000 soldater, 2000 kanoner, vapen, ammunition, förnödenheter samt skärgårdsflottans 110 skepp till den ryske befälhavaren general Friedrich Wilhelm von Buxhoevden, Den svenska historiens värsta landsförräderi.

Förlusten av Finland, vår östra rikshalva, kan svårligen lastas Gustav IV Adolf. Ansvaret faller snarare på ämbetsmännen i rikets ledning. Kungen kan möjligen anklagas för att inte ville ingå i fredsförhandlingar med Ryssland utan fortsätta kampen om Finland.

Efter statskuppen, inledningsvis av en mycket begränsad grupp adelsmän och militärer, förklarade riksdagen (tveksamma och motsträviga stånd hotades och tvingades till enhällighet) den 10 maj 1809 att kungen och alla hans framtida arvingar för evigt hade förlorat rätten till Sveriges krona. Något bredare folkligt missnöje med kungen förelåg inte. Gustav IV Adolfs son, kronprins Gustav, fick aldrig bli kung eftersom riksdagen formellt fråntog hela kungafamiljen rätten till den svenska tronen.

Den svenska riksdagen, adeln och militären hade dock inga problem med konsekvenserna av sitt ohemula tilltag. Den är en historia som inte diskuteras över hövan i litteraturen. Möjligen av hänsyn till Bernadotte-ätten som saknade kungliga förfäder.

Hela den avsatta kungafamiljen tvingades lämna landet i slutet av 1809. Sonen Gustav levde resten av sitt liv i exil i Europa under titeln ”Prinsen av Vasa”. Mer om det längre fram.

Det fanns flera samverkande politiska orsaker till att sonen och hela ätten fråntogs tronföljden. De huvudsakliga skälen beskrivs nedan, sådana de kan utläsas av den historiska litteraturen.

Rädslan för kungens kommande hämnd

De adelsmän och officerare som ledde statskuppen mot Gustav IV Adolf var livrädda för den tioåriga kronprinsen och vad han skulle göra som vuxen och vorden kung. De vågade helt enkelt inte låta kronprinsen ärva tronen. De var djupt oroade och fruktade att sonen skulle utkräva hämnd på de personer som hade störtat och fängslat hans far. De ville till och med, med en författningsändring skydda sig mot framtida efterräkningar.

Kuppmakarna hade sannolikt i minne kungamördaren Anckarströms öde med tredubbel offentlig spöslitning (hudstrykning kallad), avhuggning av höger hand och huvud samt kroppen delad och lagd på stegel. Det var en brutal tid och brottsliga hanterades med mycket hårt regemente.

En napoleonsk militär valdes som tronföljare

För att säkra stabilitet och tronföljd erbjöds kronan till Gustav IV Adolfs farbror Karl, som blev kung Karl XIII. Eftersom Karl XIII saknade egna biologiska barn tvingades riksdagen att söka en ny tronföljare vilket innebar att maktgrupperingarna kunde välja en tronföljare utifrån. Man sökte i Frankrike och kontaktade Napoleon.

Kronprins Gustav var medvetet avpolletterad.

Maktgrupperna och riksdagen valde en fransman nämligen Napoleons marskalk Jean Baptiste Bernadotte till blivande kung av Sverige (senare kallad Karl XIV Johan). Därför sitter Sverige idag med Bernadotte-familjen utgörande ett svenskt kungahus, nåja fransksvenskt.

KRONPRINS GUSTAV

Gustav III:s sonson ”kronprins Gustav” son till den avsatte Gustav IV Adolf, antog senare i österrikisk exil den officiella titeln Prinsen av Vasa bland annat för att markera och påminna om familjens historiska härstamning från den stora svenska kungalinjen. Det fanns dock ytterligare en orsak.

Napoleons marskalk som valts till tronföljare tvingade arvprinsen Gustav att avstå från sin titel som ”svensk arvprins”. Han kände eller inbillade sig kanske att det kunde föreligga ett potentiellt hot mot hans tron från en till Europa landsförvisad ”arvprins”. Arvprinsen Gustav var sannolikt dessutom en obehaglig ständig påminnelse om att det fanns en legitim konkurrent om kungatronen i Europa som kunde komma till användning som alibi från Sverigefientliga makter som önskade påverka svensk politik i någon bestämd ny riktning.

Gustav, Prins av Vasa, försörjde sedan i hemlighet sin far som fattig irrade omkring i Europa. Även Österrikes store man Metternich var mån om att den forne svenske kungen inte drabbades av alltför många förödmjukelser och obehag.

FAMILJEN TVINGADES TILL LANDSFLYKT I EUROPA

Efter avsättningen tvingades hela familjen i exil. Kronprins Gustav växte upp i Wien och gjorde karriär som officer i den österrikiska armén som nämnts under namnet ”Prinsen av Vasa”. Han levde resten av sitt liv i Europa och dog 1877 utan att någonsin ha återfått den svenska tronen.

Gustav IV Adolfs och Prinsen av Vasas stoft vilar sedan 1884 i Riddarholmskyrkan efter att Viktoria av Baden (kungens dottersons dotter) blivit svensk kronprinsessa. Genom henne härstammar Gustav VI Adolf i fjärde led från Gustaf IV Adolf. Mer om det senare.

Gustav IV Adolfs ättlingar lever i högsta grad vidare i dag och har via giftermål återknutit till det svenska kungahuset. Trots att kungen avsattes vid statskuppen 1809 och familjen förvisades från Sverige, återkom hans gener till den svenska tronen genom hans dotterdotter Victoria av Baden.

GUSTAV IV ADOLFS FEM BARN

Vi presenterar en översikt över Gustav IV Adolfs barn och hur en del av hans släktlinje anknyter till Bernadotterna

Gustav IV Adolf fick fem barn tillsammans med drottning Fredrika av Baden.

Gustav, prins av Vasa (1799–1877): Blev österrikisk fältmarskalklöjtnant. Hans enda överlevande barn, prinsessan Carola, gifte sig med kung Albert av Sachsen men dog barnlös. Gustavs manliga linje dog därmed ut.

Prinsessan Sofia (1800–1865): Gifte sig med storhertig Leopold av Baden. Det är genom henne som Gustav IV Adolfs ättlingar lever vidare i dag.

Prins Carl Gustav (1802–1805): Dog i tidig barndom i Sverige.

Prinsessan Amalia (1805–1853): Förblev ogift och dog barnlös.

Prinsessan Cecilia (1807–1844): Gifte sig med storhertig August av Oldenburg och fick tre söner, men hennes linje dog ut inom några generationer.

VASA-ÄTTENS SLINGRANDE VÄG TILLBAKA TILL DEN SVENSKA TRONEN

År 1881 gifte sig den blivande svenske kungen Gustaf V med Victoria av Baden. Hon var dotterdotter till prinsessan Sofia av Baden och därmed Gustav IV Adolfs dotterdotters dotter.

Genom detta äktenskap förenades den gamla svenska kungliga Vasa-ätten med huset Bernadotte.

Eftersom Victoria av Baden är farmors mor till Sveriges nuvarande kung, innebär det att följande personer är biologiska ättlingar till Gustav IV Adolf och därmed ytterst ättlingar på långt håll till Gustav Vasa:

Kung Carl XVI Gustaf (och därmed Kronprinsessan Victoria, Prins Carl Philip och Prinsessan Madeleine).

Drottning Margrethe II av Danmark (och därmed kung Frederik X), då hennes mor drottning Ingrid var svensk prinsessa.

Kung Philippe av Belgien och Storhertig Henri av Luxemburg, via den svenska prinsessan Astrid som blev drottning av Belgien.

Surahammar den 19 augusti 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

Publicerat i Svensk historia | Leave a Comment »

DET STOD EN AIR AV FRIHET OCH MÖJLIGHETER UNDER DEN GUSTAVIANSKA TIDEN.

12 augusti 2026

Det stod en air av frihet och möjligheter under den gustavianska tiden som verkligen i genuin mening saknas i det Sverige vi kan se och analysera idag. Allt av vikt befinner sig i förfall och degenerering. Hur skulle Sverige se om vi på allvar kunde säga att ”det står en air av frihet och möjligheter över landet”. Det är den kontrafaktiska frågan.

Sverige fick en tryckfrihetslagstiftning 1776 som nu urholkas och inskränks av regeringar oavsett politisk färg. Se bara på den vedervärdiga gummiparagrafen ”hets mot folkgrupp” som av åklagare och domstolar tolkas lite hipp som happ, mest happ. Rättsväsendet styrs och avdöms av en majoritet kvinnliga handgångna drängar. Se Erik J Olssons böcker Det nya matriarkatet: en kartläggning av feminiseringen inom staten (2026) och Den mjuka staten: feminisering av samhället och dess konsekvenser (2024). Det är direkt skrämmande hur feminismen och kvinnorna tagit över och skapat ett matriarkat som styr statsapparaten.

Sverige fick under den gustavianska tiden en medelklass, omnämnt i källorna första gången 1792. I dag är medelklassen förfallen till udda familjebildningar, familjesöndring, hedonism, pengadyrkan, materialism, obildning, okunskap hyllandes allehanda sexuella perversioner. Man blir benägen att vomera i stall och kyrka. Stalldrängar må ursäkta, liksom riktiga präster i Svenska kyrkan. Några udda sådna finns det trots allt kvar i den politiskt styrda Svenska feministkyrkan med dess dyrkan av sexuella perversioner i kyrkorummet. Den medeltida Nicolaikyrkan i Örebro har, som ett avskräckande exempel, en ful ”regnbågsfärgad” matta genom hela kyrkorummet symboliserande den nya dyrkan av pervers hbtqia ideologi.

Böcker tryckte lästes och diskuterades under den gustavianska eran. I dagböcker redogjorde man för sina reaktioner. Oppositionella tidningar startades. Var finns dessa oppositionella publiceringar och tidningar idag? Det finns små marginaliserade alster och grupper. Jag är själv en del av den kritiska oppositionen. Det är, tänker jag i mina dystra stunder, som att ”slåss mot väderkvarnar”. Don Quijote trodde att väderkvarnarna var jättar. Sancho Panza påpekade direkt att det var vanliga kvarnar. Don Quijote anföll ändå och fastnade med sin lans och skadade sig. Don Quijote skyllde efteråt på att en trollkarl hade förvandlat jättarna till kvarnar. Miguel de Cervantes bok om Don Quijote skrevs 1605 och 1615. Läs och se parallerna. Båda figuren finns på vår kant.

Privata biliotek skapades under den nämnda tidsperioden. Det sker inte idag. Själv har jag sedan juli 1967 efter läsning av Jan Myrdals Confessions of a Disloyal European” (personlig game changer) läst systematiskt och samlat böcker. Efter att jag avyttrat några tusen mindre viktiga böcker omfattar mitt bibliotek idag drygt 6000 volymer som fyller två hus.

Idag befinner sig Sverige på ett bildningsmässigt och intellektuellt sluttade plan för att inte våga ta bladet från mun och säga som det är; ett groteskt förfall. Se bara på offentliga figurer som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt som lever i föreställningen, som de också har den dåliga smaken att torgföra, att Sveriges historia är en historia av barbari. Reinfeldt: ”ursvenskt är bara barbariet”. Sahlin: Svensk kultur är tom på traditioner vi har bara ”töntiga saker”.

Böcker läses inte längre. Men påpekar någon petimäter, vi har ju storsäljande, via ICA, svenska kvinnliga deckarförfattare. Dock, om någon av Er försökt läsa dem, det har jag faktiskt gjort, kan ni säkerligen konstatera att de knappt kan skriva korrekt och logisk svenska. Lektörer på förlagen räddar uppenbarligen de värsta tanke- och språkvurporna. Läs Stieg Trenter och jämför!

Ungdomar och yngre personer kan inte läsa och begripa innehållet i en bok. Det omvittnas löpande och explicit av lärare till och med ända upp på universitetsnivå.

Obildning, okunskap och låg intellektuell nivå präglar dessutom Sveriges politiska maktklaner oavsett politisk färg. Sverige är vorden en kakistokrati. Så hur skall de kunna bli en förändring? De klarar inte ens att pejla problemets djup och riktning.

Vi lever i en tid av svår social hjärntvätt och politisk indoktrinering. Glöm inte KGB mannen som uttryckte förvåning och överraskning över vad Socialdemokraterna åstadkommit, nämligen en svensk befolkning som är maktklanerna följsam och ryggböjligt lydig, genom systematisk hjärntvätt och indoktrinering utan att avfyra ett enda revolverskott.

Maktklanerna har via statsapparaten skapat en institution, enkannerligen SVT och SR, vars uppdrag det är göra det smutsiga och intellektuellt vedervärdiga arbetet med hjärntvätt och indoktrinering. SVT och SR kallas med rätta i folkmun statstelevision och statsradio.

Min reaktion och text kommer sig naturligen av min pågående historiska läsning av 1700-talet. Jag låter texten illustreras av Per Hilleströms målning ”Dotter Ulrica” från 1780-talet. Litteratur och läsning var som redan nämnts på modet i medelklassen. Voltaire i bakgrunden. En byst av Voltaire var vanlig i medelklasshem under den gustavianska tiden.

Hur har det kunnat gå här illa? Sverige är bortom räddning? Eller, är det otillåten svartsyn? Svaret på den inledande frågan har enempiriskt analyserbar huvudförklaring. Kausalt handlar det om Socialdemokratins socialistiska grundideologi som i ”facklig-politisk samverkan” med LO och fackförbunden styrt landet och folket via ett sekellångt maktinnehav. Den socialdemokratiska politiska historien är fylld av ideologisk korruption och politiskt folkförräderi, överlagrat och överbestämt av de ledande politrukernas (granska gärna själv) illvilja och avund mot dem som har pengar, begåvning, kreativitet, entreprenörskap och bildning. Redan George Orwell påpekade detta i boken The Road to Wigan Pier (1937).

Till den inledande kontrafaktiska frågan: Hur hade Sverige sett ut och fungerat om allt historiskt politiskt elände inte drabbat folket? Det gör ont inte bara intellektuellt utan också i själ och hjärta att tänka sig bilden och se den konkret framför sig. Se framför dig det svenska etniskt homogena, stolta, begåvade, skapande och starka vikingafolket i högsätet med självbestämmande och makten i egna händer. Fria starka familjer med kvinnor och män i naturlig självbestämmande samverkan. Inga politiska pekpinnar och försök att styra och förstöra familjen som samhället kärnenhet. Väck med de partiklaner som sitter och gottar och förser sig vid köttgrytorna (socialdemokrater mer än andra, namnen är legio) och ljuger ikapp, ”trollar med truten” som Jan Myrdal ofta skrev.

Inför i svensk lagstiftning det ultimata straffet för förräderi mot folk och nation. Skapa också en författningsdomstol att hantera övergripande grundlagsfrågor. Förräderi mot land och folk skall göras straffbart i krigs- och fredstid inklusive politiskt förräderi. Ställ den politiska ledningen (klägget) och deras henchmen i politik och statsapparat inför rätta och döm dem för deras verkliga gärningar.

Våtsjön den 12 augusti år 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

Publicerat i ORSAKERNA TILL KAOSET I SVERIGE, Politisk korrekthet, Politisk stollighet, SAP, Socialism/kommunism, Svensk historia, Svenska kyrkan, Yttrande- och tryckfrihet. | Leave a Comment »

GRAHAM GREENE ESTETIK. DEL 4

07 augusti 2026

Romanen Slutet på historien/The End of the Affair kom 1951. Boken måste betraktas som en av de starkaste kärleksromaner som skrivits dock utan att alls hamna i romantisering. Romanen är sista delen i Greenes kända ”katolska kvartett”.

Boken är ett mästerverk språkligt och tekniskt liksom ifråga om berättelsens innehåll och djup. Berättelsens narrativ handlar om en destruktiv otrohetsaffär med svartsjuka, Guds-tro och släktskap mellan kärlek och hat och den smala gränsen mellan kärlek och hat. Romanen inleds också med de berömda orden om att detta är en bok av hat, inte av kärlek. Psykologiskt är romanen briljant och en osminkad skildring av svartsjuka och mänsklig svaghet

Romanen utspelar sig i London under och efter andra världskriget. Författaren Maurice Bendrix har en kärleksaffär med Sarah Miles som är gift med ämbetsmannen Henry. Ett bombanfall under Blitzen dödar nästan Maurice. Sarah bryter efter det utan förklaring kontakten varvid Maurices kärlek till Sarah förvandlas till ett frätande hat när han blir lämnad. Åratal senare anlitar Maurice en privatdetektiv för att spionera på Sarah. När han får tillfälle att läsa hennes dagbok förändras bilden. Sarahs avslutande av relationen berodde på ett löfte till Gud för att rädda Maurices liv efter bombanfallet.

Det som började som ett triangeldrama utvecklas genom romanens berättelse till ett drama mellan tre parter där den tredje parten är Gud. Sarahs kamp mellan den mänskliga, köttsliga kärleken till Maurice och den andliga underkastelsen efter löftet till Gud för att rädda Maurices liv skildras med psykologisk skärpa.

Översättningen är lysande och ger Greenes strama, eleganta och vemodiga prosa full rättvisa. Romanen är entydigt en klassiker. Den stannar kvar hos mig som läsare långt efter att jag läst ut den.

Publicerat i Omläsning / recension | Leave a Comment »

GRAHAM GREENE ESTETIK. DEL 3

30 juli 2026

Graham Greene själv delade in sin litterära produktion i romaner och underhållning. I det sistnämnda facket placerades The Third Man (kom 1950) liksom också Gun For Sale. Boken The Third Man är en novellförlaga till Greenes filmmanus och kom faktiskt att publiceras ett år efter filmens premiär.

Boken och filmen utspelar sig i Wien efter krigsslutet och handlar om amerikanska Holly Martins som anländer till staden för ett eventuellt arbete med/hos sin vän amerikanen Harry Lime. När Martin anländer till Wien har Lime dött i en förmodad bilolycka. Martin blir av olika skäl misstänksam och stannar för att gräva i saken.

The Third Man som film kom 1949 i regi av Carol Reed med Alexander Korda som producent, Orson Wells som en lysande Harry Lime och Joseph Cotten som Holly Martins. Anton Karas sitarmusik ”Harry Lime Theme” har i hög grad bidragit till filmens ikonstatus. Filmen röstas regelbundet som en av den engelskspråkiga världens bästa filmer någonsin. Med rätta.

Filmens fotograf använde ett senare berömt svartvitt expressionistiskt foto med kraftigt ljus, belysning och kontraster och en kamerateknik med sned kameravinkel. Bild exempel nedan.

Kombination mellan den ikoniska cittramusiken ”Harry Lime Theme” och bilder av ett sönderbombat Wien och lysande insatser av skådespelarna bidrar till filmens framgångar. En stark känsla skapas hos tittaren av ett luggslitet, korrumperat, cyniskt efterkrigstida Wien.

När jag nu läst om boken för, vilken gång i ordningen och sett filmen för 25 gången, har jag också reflekterat över skillnaden, som finns, mellan bok och film.

Den största skillnaden mellan film och roman är att boken skrevs som ett novellförlaga till filmmanus och film. Det betyder att filmen faktiskt är den slutgiltiga versionen av berättelsen om Harry Lime. Graham Greene skrev novellförlagan för att strukturera handlingen innan han skrev filmmanuset tillsammans med regissören Carol Reed.

Huvudkaraktärerna i filmen är Holly Martins (Joseph Cotten) och Harry Lime (Orson Welles) är amerikaner i anpassning till skådespelarna. I boken är Martins och Lime britter från samma engelska privatskola. I boken heter huvudpersonen dessutom Rollo Martins i stället för Holly.

Filmen har ingen genomgående berättare. Historien skildras direkt och löpande genom de dramatiska händelserna. Den inleds med en speakerröst (Carol Reed själv) som redogör för den svarta marknaden i efterkrigstidens Wien som är huvudtema i bok och film. I boken förs handlingen framåt av att den brittiske polisöversten Calloway (i filmen major) som berättare ser tillbaka på händelserna.

En urförlig och god text om filmen finns på https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_tredje_mannen

Den berömda gökursmonologen (”The Cuckoo Clock Speech”) i filmen där Harry Lime vid pariserhjulet jämför Italiens blodiga historia under familjen Borgia med Schweiz 500 år av fred som bara resulterade i gökuret. Den monologen finns inte med i boken. Den improviserades och skrevs av Orson Welles underinspelningen.

Filmen slutar med den världsberömt bittra scen där Anna Schmidt går längs den långa allén på kyrkogården och passerar Holly Martins helt utan att se på honom. Boken däremot har ett lyckligare slut. Där går Anna och Martins därifrån arm i arm, vilket antyder att de kommer att starta en relation.

Bilderna faksimil från internet. Bilden nedan AI färgsatt. Filmen är svartvit.

Publicerat i Omläsning / recension | Leave a Comment »

GRAHAM GREENE ESTETIK. DEL 2

28 juli 2026

Graham Greene var under flera år föreslagen som mottagare av Nobelpriset i litteratur men kom tvåa tre gånger, blockerad av bl a vänstermannen Artur Lundqvist.

Boken Hjärtpunkten är genuint stor litteratur med mycket hög verkshöjd som bör läsas av varje bildade person. Hjärtpunkten är av sådan lödighet att den i sig motiverar en Nobelprisnominering.

Hjärtpunkten (The Heart of the Matter) är en Graham Greenes mest hyllade romaner. Tidskriften Time utsåg 2010 Hjärtpunkten till en av de hundra bästa engelskspråkiga romanerna.

Hjärtpunkten utgavs 1948. Den utspelar sig i brittiska Sierra Leone under andra världskriget och handlar om den katolske polisofficeren Henry Scobie som hamnar i olika moraliska dilemman.

Romanen tillhör Greenes centrala katolska romaner och diskuterar litterärt djupa moraliska dilemman, synd, skuld och destruktiv medkänsla.

Huvudkaraktären major Henry Scobie är en strikt och plikttrogen polisofficer som blir förbigången vid en befordran vilket gör hans olyckliga fru Louise djupt frustrerad. För att betala för en nödvändig resa för henne till Sydafrika tar han ett lån av en skum syrisk smugglare. Medan frun är borta förälskar sig Scobie i Helen, en ung kvinna som överlevt ett skeppsbrott. Han fastnar i en härva av utpressning, otrohet och lögner och slits mellan sin katolska tro och sin vilja att inte såra någon. Hans desperata försök att bära allas olycka leder till ett oundvikligt personligt förfall och katastrof.

Scobie lider av en stark medkänsla med andra människor som blir destruktiv för honom själv. Hans personliga brist är hans överdrivna medlidande som medför att han skadar människorna runt honom mer än han hjälper dem. Boken skildrar genom Scobies agerande och överväganden konflikten mellan Guds lagar och mänsklig svaghet, särskilt kring synd och nattvard.

Miljön i romanen är det kvävande klimatet och de korrupta sociala förhållandena i Västafrika som också speglas i karaktärernas inre förfall.

Publicerat i Omläsning / recension | Leave a Comment »

GRAHAM GREENE ESTETIK. DEL 1

21 juli 2026

Preambel

Nu går jag en tid, vid sidan av historisk och samhällskritisk läsning, in i en Graham Greene estetik. Under 1960- och 1970 talen läste jag Greene extensivt. Det var år då Greene diskuterades som en välmotiverad och välförtjänt mottagare av Nobelpriset i litteratur utifrån en betydande verkshöjd. Han föreslogs också av ständige sekreteraren Anders Österling. Greene kom dock och tyvärr endast på andra plats 1961, 1966 och 1967.

Graham Greene är, to my mind, Nobelprismässig i långt högre grad än ett antal författare/poeter som erhållit priset och som ingen läste då och än mindre läser nu, exempelvis Abdulrazak Gurna, Gao Xingjian, Herta Müller, Vicente Aleixandre, Odysseas Elytis, Claude Simon, Wisława Szymborska för att nämna några.

Artur Lundkvist var, surpise surprise, den mest högljudda och betydande motståndaren mot Greene under 1970- och 1980-talen. Lundkvist hade en stark vänsterideologisk fördom och var dessutom uttalat antikatolsk. Han var skeptisk och avvisande till Graham Greenes författarskap och i synnerhet Greenes katolska teman. Greenes böcker var vidare enligt AL kommersiella och populärlitterära! Nota bene! Se där en verkligt udda (för att uttrycka det försiktigt) anledning till att inte erhålla Nobelpriset i litteratur, att vara läst.

Lars Gyllensten var tongivande ledamot i Nobelpriskommittén och senare ständig sekreterare. LG delade AL:s uppfattning att Graham Greene inte höll måttet för ett Nobelpris. Det har bekräftats att LG och AL systematiskt och organiserat blockerade Graham Greene under hans senare aktiva decennier.

De 22 böcker av Greene jag äger ingår nu i min kronologiska Greeneläsning. Just nu är jag inne i Hjärtpunkten, bibliotekets tredje bok kronologiskt.

Personalia.

Henry Graham Greene föddes den 2 oktober 1904 i Berkhamsted i Hertfordshire och dog den 3 april 1991 i Vevey i Schweiz och var författare och journalist. Greene ses som en av de främsta engelska författarna under 1900-talet. Han skrev både traditionell litteratur och thrillers. Greene skrev över 25 romaner som utforskade moraliska personliga och allmänna frågor.

Greene avlade kandidatexamen i historia vid Oxford, och konverterade till katolicismen 1926. Han arbetade som journalist och filmkritiker och litterär redaktör och senare resande frilancejournalist. Under andra världskriget var han åren 1941–1944 agent för MI6 i Afrika.

Greene hade en bipolär sjukdom vilket kom att inverka på hans författarskap likväl som privatliv.

Greene dog 86 år gammal, av leukemi och är begravd på kyrkogården i Corseaux.

Författarskap

Greenes romaner har en yttre (ofta spännande) handling men innehåller också själsliga och mentala uppgörelser hos huvudpersonerna. Greene kallade sina romaner för ”entertainments”, till formen delvis thrillers med komplexa moraliska djup.

Brighton Rock från 1938 nämns ibland som hans bästa roman. Det är jag dock personligen inte övertygad om.

Författarens katolska tro har påverkat hans främsta verk Makten och härligheten (1940) och Hjärtpunkten (1948).

Hans omfattande resor har vidare utgjort grund och inspiration för författarskapet.Den stillsamme amerikanen (1955), Vår man i Havanna (1958) och Utbränd (1960) behandlar olika länder före politiska omvälvningar.

Greene har varit en av 1900-talets mest lästa brittiska författare. Hans popularitet har sin grund i spännande intriger och berättarförmåga liksom realistiska dialoger i en flink berättarstil. Flera romaner har blivit filmer exempelvis Den stillsamme amerikanen (1958 och 2002), Den tredje mannen (1949) och Vår man i Havanna (1959).

En sorts liv (A Sort of Life) från 1971 är självbiografisk. Han skriver själv: ”En självbiografi är bara ’en sorts liv’ – den innehåller kanske färre faktiska felaktigheter än en biografi, men den är med nödvändighet ännu mer selektiv: den börjar senare och den slutar för tidigt.”

Källa: Svenska Wikipedia

Publicerat i Omläsning / recension | Leave a Comment »

KOMMER ”CO2 HOTET” I ETT HISTORISKT PERSPEKTIV ATT BETRAKTAS SOM VÄRLDENS GENOM TIDERNA STÖRSTA HOAX?

14 juli 2026

PREAMBEL

Sanningen är att det globalt, nationellt och lokalt växer mer på grund av den ökade koldioxidhalten, ett fenomen som kallas för koldioxidgödning (CO₂-fertilisering). CO2 är i verkligheten inte ett hot utan en global välsignelse för vår planet och för mänskligheten. I själva verket är CO2 en nödvändig förutsättning för liv i djupaste mening.

Globalt visar satellitdata från organisationer som NASA att jorden har blivit betydligt grönare under de senaste decennierna. ”växter stimuleras av atmosfärens stigande koldioxidhalt. Detta har sannolikt bidragit till ökad tillväxt i både skogar och jordbruksområden under de senaste decennierna, globalt sett.”

I Sverige har vi idag en negativ CO2 förändring. Den svenska skogen och jordbrukets odlingar tar sammantaget upp mer CO2 är som släpps ut i Sverige, dvs en negativ CO2 balans.

Varför nämns detta inte i debatten om klimathotet?

Svar, för att hela CO2 hoaxen är en politiskt initierad och driven lögn för att motivera statskommunistiska och skattefinansierade ingrepp i ekonomi och politik, dvs en rent totalitär politik för att pressa folket till lydnad och följsamhet.

Denna hoax ingår i ett större globalistkoncept som också omfattar den s.k. ”Covid pandemin” driven av Big Pharma med politikers hjälp för att tjäna stora pengar på att förgifta folken i världen med ett oprövat parerat som nu som en förutsägbar konsekvens visar sig i överdödlighet globalt i olika allvarliga följdsjukdomar. Make no mistake about that!

KOLDIOXIDGÖDNING

”From a quarter to half of Earth’s vegetated lands has shown significant greening over the last 35 years largely due to rising levels of atmospheric carbon dioxide, according to a new study published in the journal Nature Climate Change on April 25.

An international team of 32 authors from 24 institutions in eight countries led the effort, which involved using satellite data from NASA’s Moderate Resolution Imaging Spectrometer and the National Oceanic and Atmospheric Administration’s Advanced Very High Resolution Radiometer instruments to help determine the leaf area index, or amount of leaf cover, over the planet’s vegetated regions. The greening represents an increase in leaves on plants and trees equivalent in area to two times the continental United States”.

”Despite warnings that climate change would create widespread desertification, many drylands are getting greener because of increased CO2 in the air — a trend that recent studies indicate will continue”.

GLOBAL OCH NATIONELL PÅVERKAN

Global koldioxidgödning: Högre CO₂-halter i atmosfären fungerar som extra näring för växter via fotosyntesen. Processen har ökat den globala bladarean motsvararande hela Amazonas regnskog. Koldioxidgödning kan beräknas till att svara för 70 % av den globala förgröningen.

Svensk koldioxidgödning: Sverige bidrar den högre CO₂-halten, i kombination med ett något varmare klimat och längre växtsäsonger, till att de svenska skogarna och delvis att också jordbruksgrödorna växer snabbare.

Naturens dämpande effekt: Tack vare att växter på land fotosyntetiserar mer, tar de för närvarande upp ungefär 30 % av människans totala koldioxidutsläpp, vilket bromsar utsläppen och uppvärmningstakten.

Skogen och skogsprodukterna tar upp drygt 45 miljoner ton koldioxid per år. Sveriges totala utsläpp är 48 miljoner ton koldioxid.

Växande skog tar upp mest koldioxid. Skogen tar upp och binder koldioxid både i träden och skogsmarken. Den svenska skogen har under en lång tid varit en stabil och kalkylerbar kolsänka.

I skogsmarken finns ett stort kolförråd. De växande träden binder kol, ju mer grönmassa de har desto mer kol binder de.

Det går också att öka skogens klimatnytta genom ökad tillväxt. Skogsstyrelsen har förslag om hur skogsproduktionen kan ökas, förslag som bör genomföras.

Därför bör en riktad satsning implementeras på forskning kring framtida skogsskötsel och föryngring.

Gynna trähusbyggande i offentlig upphandling, strategier och hållbarhetsplaner.

FLASKHALSAR OCH NEGATIVA BIEFFEKTER

Även om växterna tillfälligt växer mer, är forskare eniga om att denna effekt inte kompenserar för klimatförändringarnas negativa sidor av flera skäl:

Minskad näring i grödor:

Studier publicerade visar att när jordbruksgrödor växer snabbare under höga CO₂-nivåer, sjunker deras halter av viktiga näringsämnen som zink, järn och protein. Maten blir alltså mer näringsfattig liksom än mer av den enorma gödning/förgiftning som bönderna drivna av Big Food.

Begränsade resurser:

Växter behöver mer än bara koldioxid. När tillgången på vatten, kväve och fosfor inte matchar CO₂-ökningen kan tillväxteffekten eventuellt komma att plana ut.

HOAX meaning a plan to deceive someone.

Surahammar den 14 juli 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

Publicerat i Klimatbluffen | Leave a Comment »

ÄR ADAM LEWENHAUPT EN FÖRRÄDISK SVENSK OFFICER OCH BEFÄLHAVARE I NIVÅ MED CARL OLOV CRONSTEDT?

05 juli 2026

Carl Olov Cronstedt kapitulerade den helt intakta fästningen Sveaborg med 7000 man, förråd, ammunition och livsmedel samt hela skärgårdsflottan till den ryske befälhavaren Fredrik Wilhelm von Buxhoevden den 3 maj 1809.

Finland kom därefter att besättas av ryska arméer. Det blev slutet på 600 år av Finland som den östliga delen av det svenska riket. Förlusten i det illa förberedda kriget ledde till en statskupp i Sverige, en ny grundlag och att kungen Gustav IV Adolf avsattes och landsförvisades.

General Adam Ludwig Lewenhaupts kapitulerade vid Perevolotjna den 1 juli 1709 – strax efter det katastrofala nederlaget i slaget vid Poltava.

I litteraturen anförs olika förklaringar till Adam Lewenhaupts kapitulation som kan ha någon av följande kausalförklaringar eller någon variation/kombination av samtliga; akut resursbrist, logistiskt sammanbrott, psykologisk utmattning och bristande ledarskap.

Trots att den svenska styrkan på runt 16 000–17 000 man numerärt sett var rejält överlägsen den ryska förtrupp på ca 9 000 man som hann ifatt dem, valde Lewenhaupt att lägga ner vapnen mot kungen Karl XII:s order, ordervägran av grövsta slag således.

Här är några kausalförklaringar till kapitulationen som finns anförda i litteraturen:

Geografin ett hinder och logistiskt kaos

Floden Dnjepr stängde vägen: Den retirerande svenska armén nådde floden Dnjepr vid byn Perevolotjna, men det saknades enligt uppgifter tillräckligt med båtar och material för att transportera hela hären över floden.

Kungen lämnade armén: Karl XII, som var allvarligt skadad, hade tillsammans med drygt 1 000 man evakuerats över floden mot Osmanska riket. Resten av armén lämnades kvar på flodbanken under Lewenhaupts befäl.

Brist på ammunition och mat: Soldaterna saknade mat, rent vatten och framför allt ammunition för att kunna utkämpa ett nytt, utdraget slag.

Det var Adam Ludvig Lewenhaupt i hög rad ansvarig till. I ett tidigare militärt förspel till Poltava agerade Adam Lewenhaupts felaktigt och ett alltför försiktigt gentemot den ryska armé han mötte. Lewenhaupts lät sig överraskas vid Ljesnaja och förlorade alla förråd som var avsedda för huvudarmén. Själv nådde han fram till huvudarmén med 6 000 man av ursprungliga 13 000 man.

Psykologisk kollaps och låg moral

Slagna och modfällda: Efter det blodiga nederlaget vid Poltava, där kungen själv var sårad och inte kunde leda karolinerarmén. Den leddes av Carl Gustaf Rehnskiöld (tillfångatogs vid Poltava) och Adam Lewenhaupt två ledare för armén som inte kunde samarbeta. Soldaterna i karolinerarmén och officerarna var efter nederlaget vid Poltrava sannolikt demoraliserade, utmattade och kanske också en viss panikstämning.

Krigströtthet: Armén hade marscherat och stridit i Ryssland under extrema förhållanden i flera år. Viljan att strida till sista blodsdroppen utan kungen på plats var sannolikt försvagad.

Lewenhaupts bristande ledarskap och beslutsamhet samt en rysk bluff

Utsatt ledarskap: Lewenhaupt kände sig historiskt sett ofta motarbetad och saknade den auktoritet och det jävlar anamma som krävdes för att tvinga en uppgiven armé till strid. Han hade också gruvligt misslyckats vid Ljesnaja med sin avgörande uppgift nämligen att förse huvudarmén med utrustning, förråd, vapen och ammunition.

Mensjikov bluffar: Den ryske fursten Aleksandr Mensjikov anlände med en rysk förtrupp på endast cirka 9 000 man. Han lyckades ändock övertyga Lewenhaupt om att en betydande rysk huvudarmé var i antågande.

Adam Lewenhaupt borde ha synat den bluffen betydligt bättre och grundligare och inte bara fallit för den.

Officerarnas röstning: I stället för att ge en direkt order, som han hade Karl XII:s order om, lät Lewenhaupt sina officerare rösta, i någon slags svag och förvrängd ordning, om de skulle strida eller ge upp. Majoriteten ansåg, enligt uppgifter, att läget var hopplöst och röstade för kapitulation.

Mot kungen Karl XII:s order kapitulerade Lewenhaupts vid Perevolotjna i personlig desperation, svagt ledarskap och kanske också depression med hela hären trots att motståndet utgjordes av en numerärt underlägsen styrka.

Karl XII:s armé upphörde att existera.

De svenska fångarna gick i ryska händer ett oblitt och skiftande (för att uttrycka det försiktigt) öde till mötes i rysk fångenskap. Många kom aldrig tillbaka till Sverige.

Lewenhaupt lär ha varit pessimistisk och håglös. Han har med rätta dömts hårt i efterhand.

Karl XII förlät, självfallet, aldrig Lewenhaupt och fäste inget avseende vid Lewenhaupts försvarsskrift som han skrev i fångenskapen.

Man kan spekulera, analysera kontrafaktiskt, vad som hänt den karolinska armén om Lewenhaupt handlat i enlighet med givna kungliga order.

Under fångenskapen kom Lewenhaupt att agera för och hjälpa de svenska krigsfångarna, sannolikt ett utslag av dåligt samvete som bör ha gnagt honom.

Kapitulationen innebar att i det närmaste hela den kvarvarande svenska fältarmén gick i rysk fångenskap. Konsekvensen av detta beslut och tidigare timade händelser blev i praktiken att Sveriges ställning som stormakt havererade under det Stora nordiska kriget.

Stora nordiska kriget pågick mellan åren 1700 och 1721 i norra, mellersta och östra Europa. Kriget stod mellan Sverige, hertigdömet Holstein-Gottorp och 1710–1713 även Osmanska riket på ena sidan och på andra sidan en koalitionbestående av Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland.

Våtsjön den 5 juli 2026

Lennart Waara

070 710 77 24

Publicerat i Svensk historia | Leave a Comment »

INTERVJU MED DIPLOMATEN BO THEUTENBERG: ”DET FINNS TVÅ SÄTT ATT ERÖVRA ETT LAND”

22 juni 2026

Publicerad 2026-06-20 i Samnytt. Texten skriven av Jonas Andersson

KGB-agenter, inflytelseoperationer, fredsrörelser och hemliga Nato-kontakter. Folkrättsprofessorn Bo Theutenberg tillbringade decennier i den svenska utrikesförvaltningens innersta kretsar och hävdar i dag att Sverige utsattes för en omfattande sovjetisk infiltration som påverkade både medier, myndigheter och politiken.

I en lång intervju berättar han om Mitrochinarkivet, Olof Palme, IB-affären och varför han anser att många fortfarande inte förstått vad som egentligen hände under kalla kriget.

Theutenberg återkommer gång på gång till ett tema som han menar präglat stora delar av hans yrkesliv – infiltration. Enligt honom behöver en stat inte nödvändigtvis erövras med stridsvagnar och soldater.

– Det finns två sätt att erövra ett land. Det ena är militärt och det andra är infiltrationsvägen.

Han beskriver hur han under sina år inom utrikesförvaltningen kom att se påverkan som en central del av stormakternas arbete.

Theutenberg menar att Sovjetunionen under decennier arbetade metodiskt för att påverka opinionen i väst. Han beskriver hur Moskva enligt honom inte bara använde traditionella spioner utan också byggde upp nätverk av personer som kunde påverka samhällsdebatten, kulturlivet, medierna och politiken.

Som stöd för sina resonemang hänvisar Bo Theutenberg även till det så kallade Mitrochinarkivet – ett omfattande KGB-arkiv som blev känt efter Sovjetunionens fall.

Arkivet bygger på material som den tidigare KGB-arkivarien Vasilij Mitrochin under åratal i hemlighet kopierade innan han hoppade av till väst.

Theutenberg berättar att han själv tillsammans med den tidigare IB-medarbetaren Svante Winquist studerade delar av materialet och att han där fann uppgifter om sovjetiska agenter, inflytelseoperationer och kontaktnät i västvärlden.

Enligt honom bekräftade dokumenten mycket av det som under kalla kriget länge avfärdats som rykten om sovjetisk påverkan på politiska rörelser, fredsorganisationer och opinionsbildare i Europa. Han hänvisar också till arkivet som en viktig källa i sitt eget författarskap om kalla krigets svenska historia.

– När jag tillsammans med en tidigare IB-agent gick igenom Mitrochinarkivet hittade jag en hel del intressanta bevis.

Han menar att arkivet innehåller uppgifter om personer som under lång tid misstänkts ha arbetat för sovjetiska intressen.

– Många av de personer som ryktades vara KGB-köpta personer hittade jag faktiskt bevis på i arkivet, berättar han för Samnytt

Enligt Theutenberg fungerade den sovjetiska ambassaden i Stockholm som ett nav för omfattande påverkansarbete.

– Residenten på ambassaden, alltså KGB-chefen, byggde upp nätverk av människor, framför allt ungdomar.

Han menar att syftet var att påverka opinionen mot Nato, västligt försvarssamarbete och amerikanskt inflytande.

– Alla som sysslade med någon form av fredsarbete stod i praktiken under residentens inflytande.

UD / Bo Theutenberg. Foto: ArildV / Jonas Andersson

När samtalet går vidare till murens fall menar Bo Theutenberg att bilden av Michail Gorbatjov skiljer sig beroende på vem man frågar. I väst hyllas han ofta som den ledare som bidrog till kalla krigets slut och öppnade vägen för Östeuropas frigörelse.

Men inom den sovjetiska maktapparaten såg många honom annorlunda. Enligt Theutenberg uppfattades Gorbatjovs reformer av stora delar av militären, KGB och den kommunistiska partieliten som ett direkt hot mot Sovjetunionens ställning som stormakt.

När imperiet föll förlorade Moskva kontrollen över Östeuropa och de baltiska staterna, något som enligt honom skapade ett missnöje som senare kom att prägla den politiska miljö ur vilken Vladimir Putin växte fram.

Theutenberg hävdar också att bilden av Olof Palme i Moskva var betydligt mer komplicerad än vad som senare kommit att prägla den svenska historieskrivningen.

Från början var det ju en enda stor radikal arbetarrörelse, från 1800-talets slut. Sedan bildades två falanger och partisprängningen inträffade 1917, samma år som den ryska revolutionen och Lenin åker över och tar över makten. Då fick vi en högerdel och en vänsterdel. Och högerdelen är ju den nuvarande socialdemokratin – och vänsterdelen, det är ju VPK, alltså kommunisterna. Det är ju Nooshi Dadgostar som idag leder den sidan.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

Trots sin återkommande kritik mot USA betraktades Palme enligt honom inte som någon pålitlig vän av Sovjetunionen.

Tvärtom menar Theutenberg att KGB såg honom som en i grunden västorienterad politiker som upprätthöll Sveriges nära, men hemliga, kopplingar till Nato och USA.

I hans tolkning växte därför ett betydande missnöje fram inom delar av den sovjetiska maktapparaten, där Palme snarare uppfattades som ett problem än som en tillgång för Moskva, vilket han återkommer till senare i intervjun.

Jan Guillou, IB-affären och Lenin.

En central händelse i svensk samtidshistoria är IB-affären 1973. IB, Informationsbyrån, var en hemlig underrättelseorganisation som kartlade ytterlighetsgrupper och kommunistiska miljöer.

När verksamheten avslöjades av journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt blev det en av Sveriges största politiska skandaler. Han menar att verksamheten måste förstås mot bakgrund av Sveriges hemliga samarbete med västmakterna.

Man hittar agenter som man med tiden låser fast vid vissa tjänster, positioner och gentjänster, vi kan kalla dem inflytelseagenter. Man köper in sig eller mutar in sig i presskåren i första hand.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

– Sverige behövde amerikansk teknologi och skrev därför under de regler som skulle förhindra att högteknologi hamnade hos kommunistländerna.

Birger Elmér var den svenske underrättelseofficer som byggde upp och ledde den hemliga organisationen IB under kalla kriget. Verksamheten kartlade bland annat kommunister och andra personer som bedömdes kunna utgöra säkerhetsrisker, och blev rikskänd när IB-affären avslöjades 1973.

I intervjun återkommer diplomaten också till Jan Guillou.

– Han dömdes ju för spioneri och har själv erkänt kontakter med KGB.

Jan Gulliou och Birger Elmér, chef för IB 1965–1975. Foto: Christian Ursilva CC BY-SA 4.0 och Okänd. Public Domain

Theutenberg hävdar att påverkan mot Sverige inte främst skedde genom traditionellt spionage utan genom långsiktig etablering av vad han kallar inflytelseagenter.

Enligt honom handlar strategin om att identifiera personer som med tiden kan få inflytelserika positioner inom samhällsviktiga institutioner. Han pekar särskilt ut medierna som ett centralt mål för sådan påverkan.

– Man hittar agenter som man med tiden låser fast vid vissa tjänster, positioner och gentjänster, vi kan kalla dem inflytelseagenter. Man köper in sig eller mutar in sig i presskåren i första hand, säger han

När det gäller bakgrunden till IB-affären kommer Theutenberg även in på den så kallade partisprängningen, alltså då den vänstersocialistiska falangen bröt sig ur Socialdemokraterna och senare utvecklades till Sveriges kommunistiska parti och därefter VPK.

Kan du berätta mer om denna händelse och vad som låg till grund för den?

– Det är egentligen två faktorer här, dels är det ju de här erövrardoktrinerna med i första hand den marxistisk-leninistiska bakgrunden. Sverige hade ju tidigt en hjärtlig relation till Lenin.

Han fortsätter:

– Lenin passerade ju Sverige och Stockholm i en förseglad tågvagn och släpptes ut här. Det finns ju en klassisk bild på Lenin när han skulle köpa kläder på varuhuset PUB. Han möttes ju här av vänsterradikalerna i det socialdemokratiska partiet. Diplomaten går vidare:

Lenin i Stockholm 1917. Foto: Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication.

– Från början var det ju en enda stor radikal arbetarrörelse, från 1800-talets slut. Sedan bildades två falanger och partisprängningen inträffade 1917, samma år som den ryska revolutionen och Lenin åker över och tar över makten. Han utvecklar:

– Då fick vi en högerdel och en vänsterdel. Och högerdelen är ju den nuvarande socialdemokratin – och vänsterdelen, det är ju VPK, alltså kommunisterna. Det är ju Nooshi Dadgostar som idag leder den sidan.

Vad kan vi säga om dagens relation mellan dessa delar av den tidigare arbetarrörelsen?

– Det fasansfulla är ju det att om nu, vid kommande regeringsbildning, Magdalena Andersson som representant för Socialdemokraterna och Nooshi Dadgostar, som representant för den gamla vänsterradikala delen, skulle bilda regering ihop – ja, då har den gamla splittringen från 1917 upphört. Han går vidare:

– Och då har vi alltså kommunister i regeringen, för första gången.

Magdalena Andersson (S) och Nooshi Dadgostar (V). Foto: Adriel.seb CC BY-SA 4.0 och Vansterpartiet bildbank CC0

Har Magdalena Andersson öppnat upp för det, som du ser det?

– Ja. Perspektiven ser inte särskilt ljusa ut. Och om vi får en vänsterregering denna gång så är vi tillbaka till infiltrationen.

Sverige var hemlig Nato-allierad

En av Theutenbergs mest långtgående slutsatser handlar om Sveriges relation till Nato. Enligt honom var neutralitetspolitiken i stor utsträckning en offentlig fasad. Bakom kulisserna pågick ett omfattande samarbete med USA och Nato.

Ja, då hade vi stått skyddslösa. Enligt den pakt som upprättades mellan Finland och Sovjetunionen efter andra världskriget, hade ju Stalin faktiskt kunnat skicka ryska trupper till Åland och till Norrbotten. Vi hade i princip kunnat ha ryska trupper helt intill våra gränser.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

– Redan på 1950-talet etablerades samarbetet med amerikanerna.

Theutenberg menar att detta samarbete blev avgörande för Sveriges säkerhet under hela kalla kriget. Han lyfter särskilt fram president John F. Kennedys så kallade kärnvapendoktrin.

– Från Kennedys tid finns den ensidiga deklarationen om att Sverige låg under den amerikanska kärnvapenskölden.

Enligt honom var detta den verkliga säkerhetsgarantin bakom svensk neutralitet.

Diplomaten Bo Theutenberg i tjänst. Foto: Privat

– Det var den som skyddade oss under större delen av kalla kriget. Jag har alltid insett att vi aldrig hade klarat oss utan Nato.

Men det var alltså en dold medverkan?

– Ja, den var dold. Men vi hade den tack vare Tage Erlander och hans hemliga göranden och låtanden, med president Truman och lite grann med Palme som insyn.

Och detta visste ryssarna?

– Ja, de visste. Storspionen Wennerström, eller ”Örnen” som han hette på KGB-språk, hade naturligtvis berättat för ryssarna. Allting som hände i Sverige måste sättas i samband med det han gjorde. Han dömdes ju 1964 till livstids fängelse.

Hade vi inte haft den här dolda överenskommelsen med USA och NATO…?

– Ja, då hade vi stått skyddslösa. Enligt den pakt som upprättades mellan Finland och Sovjetunionen efter andra världskriget, hade ju Stalin faktiskt kunnat skicka ryska trupper till Åland och till Norrbotten.

Han fortsätter:

– Vi hade i princip kunnat ha ryska trupper helt intill våra gränser

Enligt Theutenberg borde Sverige ha blivit medlem av Nato redan i slutet av 1940-talet. Han menar att landet aldrig hade kunnat försvara sig på egen hand mot Sovjetunionen och att den officiella neutralitetspolitiken dolde ett nära samarbete med USA och Nato.

Enligt honom betraktades Sverige som en nyckelspelare i västvärldens försvarsplanering av både Eisenhower och Kennedy, inte minst på grund av sitt geografiska läge och sin betydelse för underrättelseinhämtning mot Sovjetunionen.

Artikel om Theutenberg på 80-talet. Bo Theutenberg i State Department i Washington 1984. Foto: Faksimil Theutenberg.org / Privat.

Hade Sverige anslutit sig till Nato redan från början, argumenterar han, skulle osäkerheten kring landets säkerhetspolitiska ställning ha varit betydligt mindre under hela det kalla kriget.

Ubåtsfrågan återkommer flera gånger under samtalet. Bo Theutenberg berättar att han under 1970- och 80-talen hade en ovanlig position genom att samtidigt röra sig mellan Utrikesdepartementet och Försvarsstaben.

Det gav honom, enligt egen utsago, insyn i både de diplomatiska och militära bedömningarna under de uppmärksammade ubåtsincidenterna. Han menar att de sovjetiska intrången i svenska vatten var verkliga och att det under lång tid fanns betydligt starkare bevisning än vad som senare kommit att framgå i den offentliga debatten.

De ville ju då till varje pris nedrusta, framför allt kärnvapnen. Men det var de västliga kärnvapnen som skulle nedrustas. De kärnvapen som bland annat skyddade Sverige skulle bort. Men däremot kunde ju ryssarna då bevara sina kärnvapen, på Kola-halvön eller bakom Uralbergen. De svenska politikerna var i detta läge redo att döma oss själva till undergång.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

Särskilt lyfter han fram händelserna i Hårsfjärden 1982. Enligt Theutenberg fanns det teknisk bevisning som pekade på sovjetisk närvaro, bland annat genom avlyssningsmaterial som analyserades med hjälp av franska experter.

Han menar att flera centrala personer inom den svenska statsledningen var övertygade om att Sovjetunionen låg bakom intrången och ser ubåtskränkningarna som en del av det bredare sovjetiska påverkans- och underrättelsearbete som han anser riktades mot Sverige under kalla kriget.

Olof Palme – dubbelspelare eller strateg?

När samtalet kommer in på Olof Palme blir bilden betydligt mer komplex än den som ofta presenteras i den offentliga debatten. Theutenberg menar att bilden av Olof Palme som ensidigt antiamerikansk och neutralistisk är missvisande.

Enligt honom förde Palme ett dubbelspår där han offentligt kritiserade USA, Vietnamkriget och västmakterna, samtidigt som han bakom kulisserna såg till att Sveriges militära och underrättelsemässiga kontakter med USA och Nato förblev intakta.

Olof Palme och Bo Theutenberg. Foto: Faksimil Theutenberg.org / Privat

Han hävdar att Palme gav tydliga instruktioner till överbefälhavarna att de militära kanalerna till väst under inga omständigheter fick störas av den offentliga retoriken.

Resultatet blev, enligt Theutenberg, att Sverige även under Palmes tid i praktiken låg under den amerikanska säkerhets- och kärnvapenskölden, samtidigt som landet utåt upprätthöll bilden av strikt alliansfrihet.

– Samtidigt som han kritiserade USA såg han till att de militära kanalerna till Nato var öppna.

Han menar att detta skapar en helt annan bild av den tidigare statsministern. Theutenberg har själv skrivit boken Palme omvärderad? där han diskuterar frågan.

– Antingen kan man säga att han egentligen var en västagent eller en östagent. I alla fall spelade han säkert dubbelt.

”Vänsterkotteriet tog över UD”

En annan återkommande kritik riktar Theutenberg mot utvecklingen inom Utrikesdepartementet från början av 1970-talet.

Han menar att en ny generation diplomater förändrade myndigheten i grunden.

– Vi hade inte haft den här formen av politisk infiltration tidigare, men det fick vi med vänsterkotteriet från och med början av 1970-talet.

Han nämner flera namngivna diplomater, ”nedrustarna i UD”, som enligt honom kom att dominera utrikespolitiken under lång tid, bland andra Pierre Schori och det han kallar ”nedrustningsdamerna” och kvinnorörelsen, med Inga Thorsson, Maj Britt Theorin och andra.

På vilket sätt påverkade dessa personer Sverige och balansen?

– De ville ju då till varje pris nedrusta, framför allt kärnvapnen. Men det var de västliga kärnvapnen som skulle nedrustas. De kärnvapen som bland annat skyddade Sverige skulle ju bort. Han går vidare:

Maj Britt Theorin (S) och Inga Thorsson (S). Foto: Equmeniakyrkan CC BY 3.0 och okänd fotograf Public Domain

-Men däremot kunde ju ryssarna då bevara sina kärnvapen, på Kola-halvön eller bakom Uralbergen. De svenska politikerna var i detta läge redo att döma oss själva till undergång.

Theutenberg fortsätter

– Det jag gjorde som självständig folkrättssakkunnig var att jag hela tiden höll emot bildandet av kärnvapenfria zoner, eftersom jag visste att det här kom via KGB.

Folk tror att allt detta är avslutat. Det är det inte. Man måste förstå hur det fungerade. Annars förstår man inte heller vad som händer idag.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

Theutenberg beskriver till och med vad han kallar ett kuppförsök inom UD 1973. Enligt honom blev motsättningarna så stora att flera av departementets ledande personer reagerade kraftigt.

– Det gick så långt att Sverker Åström enligt min uppfattning sade ifrån.

Sverker Åström och Pierre Schori. Foto: Okänd Public Domain och Eskil Malmberg CC BY-SA 4.0

Sverker Åström var en av Sveriges mest inflytelserika diplomater under efterkrigstiden. Han tjänstgjorde bland annat som kabinettssekreterare, FN-ambassadör och ambassadör i Paris.

Under flera decennier befann han sig nära den svenska utrikespolitiska maktens centrum och spelade en viktig roll i utformningen av Sveriges neutralitets- och säkerhetspolitik under kalla kriget.

I Bo Theutenbergs berättelse framträder Åström som en central maktfigur inom Utrikesdepartementet, men också som en person som alltså hamnade mitt i de interna striderna kring vänstergrupperingarnas växande inflytande inom svensk utrikesförvaltning under 1970-talet.

Pierre Schori tillhörde under flera decennier den mest vänsterorienterade delen av den socialdemokratiska utrikespolitiska eliten. Som nära medarbetare till Olof Palme blev han en stark förkämpe för revolutionära rörelser i Afrika, Asien och Latinamerika och förknippades med Sveriges omfattande stöd till olika befrielserörelser under kalla kriget.

För sina kritiker, däribland Theutenberg, kom Schori att symbolisera en utrikespolitik som ofta visade större förståelse för socialistiska revolutioner än för västvärldens säkerhetspolitiska intressen.

Historien som fortfarande formar Sverige

För Bo Theutenberg är kalla kriget inte bara historia. Han menar att många av de konflikter som präglar dagens Sverige ytterst handlar om samma frågor som dominerade under 1900-talets andra hälft – suveränitet, ideologi, påverkan och stormaktsintressen.

– Folk tror att allt detta är avslutat. Det är det inte.

Han menar att förståelsen för dagens politiska konflikter kräver kunskap om de strukturer som byggdes upp under kalla kriget.

– Man måste förstå hur det fungerade. Annars förstår man inte heller vad som händer idag.

”Dagbok från UD” – Bo Theutenbergs bokserie om tiden på UD som finns ute i handeln. Foto: Privat

Många av dessa erfarenheter, dokument och analyser har Theutenberg samlat i den omfattande bokserien Dagbok från UD, där han skildrar decennier av svensk utrikespolitik, underrättelsearbete och internationella maktspel ur ett perspektiv få andra haft tillgång till.

Texten och bilderna är faksimil från Samnytt

Publicerat i Geo-politik / internationellt, Ryssland / Sovjet, SAP | Leave a Comment »

ONDSKANS FÖRETRÄDARE

17 juni 2026

Socialdemokraternas trollfabrik på Sveavägen 68 har kreerat bilden av hur vi skall betrakta PartietS ledande företrädare och valets utmanare.

Propagandacentralen har valt socialismens och kommunismens röda fanfärg. De har t o m med kreerat en utstyrsel helt i enlighet med Satanismens färg och attribut. Nota bene! Medvetet?

Socialdemokrater och socialister styrs, som socialisten George Orwell konstaterade i boken The Road to Wigan Pier, inte av omtanke om arbetarklassen, de styrs av avund gentemot dem som har bildning, utbildning, begåvning, pengar och vackra hus. De kan vi se t o m på det lokala planet. Winston Churchill har på liknande sätt kärnfullt sammanfattat socialismens credo.

Faksimil från nätet från S propagandabild. Beskuren.