Archive for the ‘Strindberg August’ Category

PROJEKT AUGUST STRINDBERG

27 april 2022

Förra årets stora läsprojekt var Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”, Robert Musils ”Mannen utan egenskaper” och Lawrence Durrells ”Alexandriakvartetten.

I år har läser jag Strindberg systematiskt. Läst Strindberg har jag gjort i 57 år men alltid sporadiskt. Min första Strindbergupplevelse var ”I havsbandet.”

Nu läser jag igenom Strindbergs samlade, i varje fall merparten, som jag har i den röda linneupplagan med guldtryck i 55 band utgivna av John Landquist åren 1912 – 1921 av Albert Bonnier. Till det kommer de viktiga biografierna av Olof Lagercrantz och Gunnar Brandell m.fl liksom ”Gamla Stockholm” och ”Strindbergsfejden”.

Jag antecknar citat med relevans för det samtida Sverige. De är många och utgör redan 14 sidor. Jag är rädd att mina texter framöver kommer att tryfferas med citat av August Strindberg.

APROPÅ AKTUELLA PROBLEM – AUGUST STRINDBERG

24 april 2022

CITATEN NEDAN ÄR HÄMTADE FRÅN AUGUST STRINDBERGS ”EN BLÅ BOK I” SKRIVEN 1907.

115 år senare är de aktuellare än någonsin.

”Ny-hedningarne som nu ha stormat fram och 
tro sig vara världens herrar, därför att de tjäna världsfursten, 
förefaller vara en bottensats av vilda folk, som genom giften 
och invandring kommit in som jäst i Europas gamla nationer. 
Jästen uppfyller sin bestämmelse i ugnsvärmen, men förvand- 
las själv till gaser och försvinner lämnande blåsor och hål 
efter sig. Degen blir kvar, lucker, mör, vit, doftande varmt 
bröd. Jästen är en mögelsvamp som uppstår av förruttnelse, 
och ändå får den vara med att göra vitt bröd. Allt tjänar! Men 
bara mögelsvamp ger intet bröd! Man skall därför icke vred- 
gas på hedningarne, ty de förstå icke bättre; upplysa dem kan 
man väl svårligen, ty den grå starren kan man sticka, men icke 
den svarta.

Frukta dem, skall man icke, ty då bitas de, men de skola ha 
sin tid.

….

Kan man icke upplysa Hedningen? – Erfrenheten har visat att 

det nästan är omöjligt; ty ett dumhuvud 
kan icke fatta de enklaste saker, icke inse ett axioms självklar- 
het. Förföljes han systematiskt av olyckor, kallar han det otur, 
slås han av sjukdom, stiger han upp lika dum, råkar han i 
fängelse, så sitter han bara och tänker ut nya knep; straffas 
han på sträckbänk, så anser han sig lida för sin tro, han som 
ingen tro har. Och han går ut ur väckelserna och prövning- 
arne lika stort fä som förut, ty han begrep ingenting. Och alla 
dyngherrarne prisa hans karaktärsfasthet, hans själsstyrka, 
hans starka tro på sin sak. Han har fyllt sexti år och har arbe- 
tat för utvecklingen, men han har icke kunnat utveckla sig 
själv; han kolporterar precis samma smörja nu som för fyrtio 
år sen, när han upptäckte »sanningen» i sina lärares böcker; 
han har aldrig fött en ny tanke, aldrig fått en ny syn på gam- 
mal sak; han har stått stilla, men världen har gått framåt. Han 
har trott sig vara i täten, när han var i kön; han gick kräft- 
gången tillbaka till hedendomen, fastän Kristendomen låg 
framom”.


%d bloggare gillar detta: