Archive for the ‘Strindberg August’ Category

DE TVÅ VIKTIGASTE BÖCKERNA PÅ SVENSKA SPRÅKET – VILKA ÄR DET?

05 juli 2022

I analysen undantages sådana förr vitt spridda publikationer som Statens Järnvägars tidtabell och Almanackan (Lingonalmanackan) som ofta fanns i varje svenskt hem. Ni som är samtida med mig känner igen er.

Jag tror inte heller att det handlar om någon översättning av William Shakespeare, Dante Alighieri eller någon annan större författare.

Den självklara och i särklass viktigaste boken för det svenska språket är Gustav Wasas Bibel. Nya testamentet kom 1526 och hela Bibeln 1541. Den svenska Bibeln översattes från Martin Luthers tyska Bibel. En Bibel som skrev tyskarna det tyska språket. På samma sätt kom den svenska översättningen av Laurentius Petri och Olaus Petri att skriva svenskarna det svenska språket.

Gustav Wasas bibel (Wasabibeln) är den första översättningen av hela Bibeln till svenska, gjord under Gustav Vasas regeringstid. Först utgavs Nya Testamentet år 1526 sedan hela Bibeln år 1541. 

Gustav Wasas bibel byggde på Martin Luthers tyska översättning av Bibeln. Wasabibeln utgavs av en bibelkommission, med ärkebiskopen Laurentius Andreae (latinisering av Lars Andersson) i ledningen, medverkade gjorde också Olaus Petri (latinisering av Olov Pettersson). 

Gustav Wasas bibel har haft grundläggande betydelse, i ordets genuina mening, för det svenska språket. Det finns ett före och ett efter Gustav Wasas Bibel. Det handlar om en övergång från fornsvenska till nysvenska. Man sätter en gräns mellan fornsvenskan och nysvenskan just vid utgivningen av Nya testamentet år 1526. Den texten är den första text som har skrivits på nysvenska. 

Idag kostar en Wasabibel tryckt 1541 på den antikvariska bokmarknaden över 50 000 kronor. Tyvärr har dessa pengar medfört att antikvariatsbokhandlare slaktar en Gustav Vasa bibel och säljer den blad för blad för 100 kr bladet. Med en omfattning på drygt 700 blad så kan var och en räkna ut vad en bibel inbringar. Vad jag tycker om förfarandet att slakta gamla inkunabler och sälja den blad för blad kan inte uttryckas i skrift.

BIBLIA THET ÄR

All then Helgha Scrifft

På Swensko

Tryckt i Upsala 1541

Läs gärna i Gustav Wasas Bibel. Språket sjunger av klarhet. Ett vackert språk, rakt, tydligt och begripligt. Se exempelvis Johannesprologen i Gustav Vasas Bibel. Den i mitt tycke kanske vackraste texten i hela Bibeln.

I begynnelsen war Ordet 

och Ordet war när Gudhi

och Gudh war Ordet

thet samma war i begynnelsen när Gudhi

Genom thet äro all ting giord

Och thy föruthan är intet giordt

thet giordt är.

I thy war lijssuet

Och lijssuet war menniskiornars Liws

Och Liwfet lyser i mörkret

Och mörkret haffuer thet icke begripit.

Nu inställer sig rubrikens fråga. Vilken är den andra bok som har haft grundläggande betydelse för det svenska språket.

Författaren till boken är given. Det finns bara ett möjligt svar: Johan August Strindberg. Den som i likhet med undertecknad på allvar läst och läser Johan August Strindberg förstår omedelbart vad jag menar. Johan August Strindberg var inte bara en stor författare (läs honom!), han var och är den i särklass störste på svenska språket. Han var ett geni, ett mycket allround beläst geni och han skrev oss det moderna svenska språket. För dig som läser dagens svenska sörja i media och litteraturutgivning, bryt av emellanåt med en bok av Johan August Strindberg. Därefter blir det olidligt att läsa dagens bekännelsesörja.

Johan August Strindberg var författare. Han arbetade, skrev och läste som en intellektuell. Hans i pjäser och filmer beskrivna noja och hojtande är bara bosch i vinden om en författare som makten på t.ex. universiteten än idag inte vill skall läsas på allvar. Han satt från morgon till kväll under sin levnad och skrev sammanlagt 2 ½ hyllmeter stor litteratur. Det var inte noja och hojtande som utmärkte Johan August Strindberg utan pennans ständiga raspande mot pappret (Lessebo). Det stilla småborgerliga liv Johan August Strindberg levde beskriver han själv: ”Gå och lägga oss kl. 8 à ½ 9 och stålpennan håller sig varm från 8 på morgonen till 6 på kvällen”.

När jag i mitt stilla inre, under en längre tid, kontemplerat rubrikens fråga blev det entydiga svaret just den nämnde. När jag var klar med min frågeställning kom jag, under mitt stora läsprojekt Johan August Strindberg, att läsa Jan Myrdals efterord till densammes sammanställning ”Ordet i min makt. Läsebok för underklassen” (Stockholm 1968) samt ”Strindberg och Balzac. Essayer kring realismens problem” (Stockholm 1981). 

Ett citat från ”Strindberg och Balzac” visade att jag var på rätt väg i mina tankar. ”Strindbergs språk är svenskt på ett sätt som kungens och herrarnas aldrig kunde bli (jmfr dagens media-, politiska- och myndighetspråk). Och det är med detta snabba och fräna språk fyllt av glidningar och tvära kast där orden har sinnlighet som Strindberg skapade den moderna svenskan. Akademin har inte ens lyckats få färdig sin ordbok men Strindberg gav svenskarna ett språk att älska och hata med, att göra politik med och att tukta fähundar med (min fetstil och fähundarna är fler idag inte färre). Strindberg är det största som hänt med det svenska språket sedan den stora bibelöversättningen på femtonhundratalet.”

Well, well, då var författaren etablerad Johan August Strindberg vid sidan av Lauretius Andreae och Olaus Petri. Men frågan återstår, vilken bok står vid sidan av Gustav Wasas Bibel som den andra viktigaste boken på svenska språket?

Svaret är också om än inte lika enkelt att fastslå men ändock till sist ostridigt. Röda rummet som kom att hatas av den etablerade överklassen i Sverige från Svenska Akademin och dess Fredrik Böök till regering och kungahus.

Den femtonde februari 1879 börjar Johan August Strindberg skriva boken. Den femtonde augusti samma år var boken färdig, allt enligt författarens egna anteckningar på manuskriptet. Johan August Strindberg var som så ofta i ekonomiskt trångmål. I början av januari 1879 begärde han och Siri von Essen sig i konkurs.

Boken är rappt skriven, oerhört skön att läsa och direkt i sitt tilltal och frän i kritiken och ironin. Vill man förstå ”folkhemmet” måste man börja med att läsa Röda rummet. Hans kritik är fortfarande levande och fungerar också igenkännande på samtidsfenomen.

Jag bygger vidare i analysen med hjälp av Gunnar Brandells stora Strindberg biografi i fyra delar utkomna av trycket 1983 – 1989, ”Strindberg – ett författarliv”.

Röda rummet överglänste allt vad föregångare fanns till den grad att jämförelser blir ovidkommande. Röda rummet var och fortfar att vara något helt unikt i svensk litteratur. Man kan säga samma sak om eventuella jämförelser med den svenska litteraturens efterföljare. Röda rummet är oöverträffad. Johan August Strindberg skrev oss den moderna svenska romanen. And that´s it!

Han skapade en ny prosa. Konkretion i handling och skildring, vidgade ordförråd, införde talsspåkliga vändningar och inte minst makten drabbande och avslöjande metaforer. Det är ett sinnligt och intellektuellt nöje att läsa Röda rummet. Fungerar i hög grad än idag. Företeelserna finns kvar med precis samma innehåll och syften, då som nu. Redan då hade den Socialdemokratiska rörelsen svårt med Johan August Strindberg. De visste inte vilket ben de skulle stå på. Hjalmar Branting vacklade hit och dit. Men folket följde Strindberg och då sprang delar av den socialdemokratiska rörelsen inklusive Hjalmar Branting efter, motvilligt och under partiella avståndstaganden.

Mycket har sagt om Röda rummet och fortsätter att sägas. Men för vårt ändamål räcker det. Vi konstaterar att den bok på svenska språket som tillsammans med Gustav Wasa Bibel haft störst betydelse för det svenska språket är romanen Röda rummet skriven av Johan August StrindbergDen förstnämnda gav oss det svenska språket och språnget från fornsvenskan, den senare gav oss den moderna roman och det moderna svenska språket.

PROJEKT AUGUST STRINDBERG

27 april 2022

Förra årets stora läsprojekt var Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”, Robert Musils ”Mannen utan egenskaper” och Lawrence Durrells ”Alexandriakvartetten.

I år har läser jag Strindberg systematiskt. Läst Strindberg har jag gjort i 57 år men alltid sporadiskt. Min första Strindbergupplevelse var ”I havsbandet.”

Nu läser jag igenom Strindbergs samlade, i varje fall merparten, som jag har i den röda linneupplagan med guldtryck i 55 band utgivna av John Landquist åren 1912 – 1921 av Albert Bonnier. Till det kommer de viktiga biografierna av Olof Lagercrantz och Gunnar Brandell m.fl liksom ”Gamla Stockholm” och ”Strindbergsfejden”.

Jag antecknar citat med relevans för det samtida Sverige. De är många och utgör redan 14 sidor. Jag är rädd att mina texter framöver kommer att tryfferas med citat av August Strindberg.

APROPÅ AKTUELLA PROBLEM – AUGUST STRINDBERG

24 april 2022

CITATEN NEDAN ÄR HÄMTADE FRÅN AUGUST STRINDBERGS ”EN BLÅ BOK I” SKRIVEN 1907.

115 år senare är de aktuellare än någonsin.

”Ny-hedningarne som nu ha stormat fram och 
tro sig vara världens herrar, därför att de tjäna världsfursten, 
förefaller vara en bottensats av vilda folk, som genom giften 
och invandring kommit in som jäst i Europas gamla nationer. 
Jästen uppfyller sin bestämmelse i ugnsvärmen, men förvand- 
las själv till gaser och försvinner lämnande blåsor och hål 
efter sig. Degen blir kvar, lucker, mör, vit, doftande varmt 
bröd. Jästen är en mögelsvamp som uppstår av förruttnelse, 
och ändå får den vara med att göra vitt bröd. Allt tjänar! Men 
bara mögelsvamp ger intet bröd! Man skall därför icke vred- 
gas på hedningarne, ty de förstå icke bättre; upplysa dem kan 
man väl svårligen, ty den grå starren kan man sticka, men icke 
den svarta.

Frukta dem, skall man icke, ty då bitas de, men de skola ha 
sin tid.

….

Kan man icke upplysa Hedningen? – Erfrenheten har visat att 

det nästan är omöjligt; ty ett dumhuvud 
kan icke fatta de enklaste saker, icke inse ett axioms självklar- 
het. Förföljes han systematiskt av olyckor, kallar han det otur, 
slås han av sjukdom, stiger han upp lika dum, råkar han i 
fängelse, så sitter han bara och tänker ut nya knep; straffas 
han på sträckbänk, så anser han sig lida för sin tro, han som 
ingen tro har. Och han går ut ur väckelserna och prövning- 
arne lika stort fä som förut, ty han begrep ingenting. Och alla 
dyngherrarne prisa hans karaktärsfasthet, hans själsstyrka, 
hans starka tro på sin sak. Han har fyllt sexti år och har arbe- 
tat för utvecklingen, men han har icke kunnat utveckla sig 
själv; han kolporterar precis samma smörja nu som för fyrtio 
år sen, när han upptäckte »sanningen» i sina lärares böcker; 
han har aldrig fött en ny tanke, aldrig fått en ny syn på gam- 
mal sak; han har stått stilla, men världen har gått framåt. Han 
har trott sig vara i täten, när han var i kön; han gick kräft- 
gången tillbaka till hedendomen, fastän Kristendomen låg 
framom”.


%d bloggare gillar detta: