Archive for the ‘Okategoriserat’ Category

ANGÅENDE FEMINISM OCH KVOTERING.

27 maj 2019

Feministerna driver den för världen helt avgörande frågan om kvotering men kraven på kvotering är väldigt selektiva.

Varför inte kvotera till manuell skogshuggning, coast gard resquers, slamsugning och sophämtning, asfaltläggning, m fl tunga, smutsiga och farliga yrken?

Vita medelålders män är de som gör dessa tunga, smutsiga och farliga jobb och har en välförtjänt bättre lön än de som sitter på kommunens socialkontor och sprätter ut skattepengar till muslimska migranter som varken kan eller vill arbeta!

Vita medelålders män är de som ligger bakom och åstadkommit hela den civilisatoriska utvecklingen. Se min blogg:

https://lennartwaara.com/2019/03/08/vasterlandsk-hogkultur-och-feminismens-hat-mot-vita-medelalders-man/

HÄXPROCESSEN RULLAR VIDARE

07 maj 2019

Precis som på 1600-talet då både prästerliga och juridiska experter intygade att barnens berättelser om kvinnor som bolat med djävulen var sanningsenliga går nu 171 psykologer och psykoterapeuter ut i Expressen till stöd för den dysfunktionella flickan. ”Regeringens passivitet i klimatfrågan kan leda till att barn går in i destruktiva processer.Deras klimatstrejkande är en frisk och konstruktiv reaktion på en adekvat oro för framtiden. Därför höjer vi våra röster till stöd för Greta Thunberg” skriver 171 psykologer och psykoterapeuter. De stödjer därmed häxliknande påståenden om jordens undergång och att kunna se CO2! För det är ju sant, eller hur?

Klimat-Greta tillskrivs övernaturliga krafter – kan se koldioxid i luften med blotta ögat

INDRAGNING AV MEDBORGARSKAP.

09 mars 2019

 

 Nederländerna, Storbritannien, Belgien, Finland, Tyskland och Frankrike är de EU-länder som hittills börjat eller avser att börja återkalla medborgarskap för muslimska terrorister och neka dem att återvända efter att ha anslutit sig till IS i Syrien och Irak. Men den svenska regeringen är inte beredd att ompröva sin hållning – IS-terrorister med svenskt medborgarskap kommer att välkomnas tillbaka in i landet.

 Till en början skyllde statsministern socialdemokraten Stefan Löfven på internationell rätt / konventioner. Argumentet apades efter av politiker på det lokala planet. När det visade sig inte vara något hinder eftersom internationella konventioner är underordnade svensk grundlag och svensk lag så skickades Morgan Johansson fram och hänvisade till svensk Grundlag och att det tar fyra fem år att ändra den.

 Ändringar i grundlagen har varit möjligt i andra sammanhang och för närvarande pågår arbetet flera ändringar – de mest kontroversiella avser inskränkningar för medborgarna i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Det finns parlamentariskt stöd från SD, M och L för en grundlagsändring gällande medborgarskapet men regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill inte ansluta sig till den linjen så att en lagändring kan komma till stånd.

MIGRATIONENS KOSTNADER.

16 februari 2019

 

EN MYCKET VÄSENTLIG ARTIKEL. SR:s siffror ligger nära de kalkyler jag gjort och som landar på 150 – 225 miljarder kronor per år. Kostnader för tredje man oräknade. Därutöver kommande skattehöjningar de närmaste fem åren i kommunerna med ca 5 kr/skattekrona. Det har redan börjat inträffa i flera kommuner som Sundsvall och är sannolikt på gång ex i Örebro! Kalkyler kan alltid diskuteras och beräknas på olika sätt och med olika utgångspunkter och antaganden. Jag känner mig dock trygg med att rekommendera denna eftersom den i huvudsak är korrekt och stämmer med mina egna beräkningar!

 

Artikeln är publicerad på Det Goda Samhället och skriven av Sven Robach. Presentation i slutet av artikeln.

Hur mycket kostar invandringen till Sverige? Jag har funderat mycket på det. Tyvärr är det svårt att få ett klar och tydlig information om den saken. Ämnet verkar tabubelagt. Politiker ger anmärkningsvärt lite om ens någon information till oss väljare, vare sig före eller efter riksdagsvalen. Massmedia, som kan lägga ner mycket tid och spaltkilometer på att utreda alla turer omkring kostnaderna för Nya Karolinska, ägnar förstrött eller inget intresse åt att klara ut för oss läsare vad invandringen kostar. Med risk för felaktigheter och missförstånd tvingas den enskilde väljaren på egen hand försöka bilda sig en uppfattning. Det som följer är några av mina trevande försök att orientera mig om saken:

Kostnaderna för invandringen till Sverige består av två delar. Dels kostnaderna för mottagandet, dvs kostnader för migrationsverket under utgiftsområde (uo) 8, integration under uo 13 och nystartjobb under uo14.

Under senare år var kostnaderna:

2015: 33,6 mdr
2016: 60,4 mdr
2017 : 69,9 mdr
2018: 48,5 mdr
2019: 37,0 mdr (budget)
2020: 31;6 mdr (prognos)
(Källa: finansdepartementet)

Den andra delen av kostnaderna är den del av offentlig konsumtion (skola, sjukvård, rättsväsende osv) och transfereringar (försörjningsstöd och alla andra former av bidrag) som går till invandrare efter avdrag för de skatter som invandrare betalar in. Ett seriöst försök att beräkna dessa kostnader gjordes år 2009 av professor Jan Ekberg i ESO 2009:3. (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) Han kom fram till en grov uppskattning av kostnaderna avseende år 2006 till 1,5-2% av BNP, (vilket tillämpat på år 2018 skulle innebära 1,5-2% av 4580 mdr eller 68,7-91,6 mdr) Siffran gäller de kostnader som överförs från inrikes födda till utrikes födda och inrikes födda barn till två utrikes födda föräldrar, (som enligt Ekberg år 2006 uppgick till 1 530 000 personer) Om man ska få fram de sammanlagda kostnaderna skall, såvitt jag kan utläsa, adderas migrationsverkets kostnader. (Det finns här troligen en viss risk för en mindre överlappning) Totalkostnaderna 2018 skulle då hamna på i storleksordningen 117,5-140,1 miljarder sek. Denna siffra kan, med samma beräkningsmetod, vara betydligt högre 2018, eftersom den befolkningsgrupp som avses nu är betydligt större än den var 2006.

Joakim Ruist och Lennart Flood utförde en beräkning i bilaga 6 till långtidsutredningen 2015, avseende siffror gällande år 2013. Resultatet blev att 26 miljarder per år, eller 0,7% av BNP, överförs från inrikes födda till utrikes födda. Migrationsverkets kostnader var dock endast inräknade till viss del. Kostnaderna för inrikes födda barn med en eller två utrikes födda föräldrar hade också lämnats utanför. Adderas dessa två poster bör kostnaderna hamna på någonstans i storleksordningen 60-70 miljarder. Detta gäller alltså tiden före den stora invandringen från 2015 och framåt. Med stor sannolikhet är siffran betydligt högre idag.

En senare utredning, ESO 2018:3, ”Tid för integration….” av Joakim Ruist visade att 690 000 flyktingar år 2015 kostade 41,5 miljarder. Prognosen framöver är en nettokostnad på 74 000 sek per år och genomsnittlig flykting, eller ca 51 miljarder sek per år. Efter en inledande period då den genomsnittliga flyktingen lever på bidrag följer en period då flyktingen arbetar och betalar skatt. Därefter går flyktingen i pension. De skatter som hinner betalas in täcker inte de kostnader som uppkommer före och efter perioden med arbete. Nettoeffekten, sett över flyktingens livstid, blir en årlig nettokostnad för det offentliga på 74000 per (genomsnittlig) flykting. Nuvärdet av denna kostnad blir, med 2% ränta, 2,2 mkr sek. För 690 000 flyktingar blir nuvärdet av den totala diskonterade kostnaden 1 518 miljarder sek. Det förhållande som bör uppmärksammas är att dessa flyktingar aldrig under sin livstid i Sverige klarar av att ”bli lönsamma”. Allt tal om att flyktingarna så småningom kommer att bidra ekonomiskt till Sverige kan alltså nu avfärdas.

Studien ovan omfattar bara en begränsad grupp av 690 000 flyktingar. Det är rimligt att anta att totalkostnaderna är betydligt högre för samtliga utrikes födda och deras inrikes födda barn med en eller två utrikes födda föräldrar. Den 31 december 2017 fanns 1 877 050 utrikes födda i Sverige. (Enligt SCB) Dessutom finns ca 500 000 inrikes födda barn med två utrikes födda föräldrar samt barn med en utrikes född förälder. Hur mycket kostar alltså dessa? Jag hittar inget bra svar på den frågan. Jag tvingas konstatera att om jag ska tro på forskarna ovan bör svaret ligga någonstans mellan 60 och 140 miljarder per år. Jag tror att siffran är ännu högre. Men jag kan inte bevisa det. Det är troligen inte heller meningen. Som väljare ska jag hållas i okunnighet. Men regeringen borde ta fram och redovisa den informationen fortlöpande.

Varför är det viktigt att känna till dessa kostnader? Det handlar om demokrati och om Sveriges nationella suveränitet. Om svenska väljare inte får veta hur mycket skattepengar som spenderas på invandring blir det omöjligt att fatta upplysta beslut på valdagen. Demokratin försätts ur spel. Det väljarna får veta är på sin höjd vilka partier som vill öka invandringen (Mp, C och V) vilka som vill begränsa den (S och M) samt vilket parti som vill ta ner den till ett minimum (SD). Men om väljarna ska kunna ta ställning borde det vara en demokratisk självklarhet att partierna redovisar åtminstone i grova drag hur många invandrare de planerar för och hur mycket det kommer att kosta. Även väljare som tycker att Sverige bör betala för invandringen – avsikten är ju att hjälpa flyktingar, inte att tjäna på dem, eller hur? – behöver veta vilka summor det handlar om. Annars väljer man ju helt i blindo. Rimligen har man en gräns för hur mycket man vill att hjälpen ska få kosta. Hur många tycker att 1 518 000 000 000 är lagom?

Om vi antar att vi (inrikes födda) betalar 140 miljarder per år (troligen mer) för utrikes födda och deras barn så är det 2,5 gånger vad det svenska försvaret kostar och tre gånger hela det svenska rättsväsendet och nästan två gånger hela UNHCR:s årsbudget. Många säger att ”Sverige har råd med invandringen”. Hur kan man veta det, om man inte känner till beloppet? Uppenbarligen har vi inte råd med tillräckligt försvar, tillräckliga löner till poliser och sjuksköterskor eller tillräckligt god åldringsvård. Att säga sådant anses vara att ”ställa grupp mot grupp”. En uppmaning till att blunda för verkligheten och att hålla tyst.

Man bör också komma ihåg att en svensk krona ger 40-50 gånger mer i köpkraft i många av de länder invandrarna kommer ifrån. Om vi hjälper 2 miljoner migranter i Sverige kan vi kanske för samma belopp hjälpa 80 miljoner på plats. Vilket är mest humant? Att hjälpa människor som har pengar och kraft att ta sig hit eller att hjälpa dem som har det för svårt för att kunna ta sig någonstans?

En gång i tiden har Sverige undertecknat ett antal internationella konventioner som idag anses ligga till grund för vår migrationspolitik. Våra politiker anser att Sverige måste följa konventionerna och därmed har vi inte längre något val. Jag säger inte att besluten att underteckna internationella konventioner inte har fattats i demokratisk ordning. Men man kan idag ifrågasätta om politiker och väljare då insåg de långsiktiga konsekvenserna tillfullo. Det är också tydligt att konventionerna kan tolkas olika. Våra Nordiska grannländer tycks göra andra tolkningar än Sverige. Kanske är det tid att för en gångs skull ta upp och diskutera innehållet i de konventioner som vi så slaviskt anser oss böra följa. Är de verkligen fortfarande fullt adekvata och ändamålsenliga för vår tid? Det förefaller som om svenska väljares valmöjligheter – och med det själva demokratins funktionssätt – idag är underordnad dessa konventioner. Kostnaderna för svenska skattebetalare att följa konventionerna blir vad de blir, allteftersom människor från hela världen väljer att ta sig hit. Det kan tyckas att vi givit upp vårt nationella självbestämmande på denna punkt. Det är inte längre svenska väljare som genom demokratiska val kan avgöra vilken migrationspolitik vi ska bedriva och vilka belopp vi vill betala för den.

Är detta en rimlig ordning?

Sven Robach är pensionerad civilekonom med universitetspoäng i historia, filosofi och teologi. Han har varit verksam inom statlig förvaltning, finansbolag och tillverkningsindustri, senast som etableringschef på ett färgföretag.

 

 

VENEZUELA

03 februari 2019

 

Venezuela är ett rikt land inte minst på grund av oljetillgångarna som enligt vissa uppgifter är större än Saudiarabiens. Dessutom har landet stora malmtillgångar. Venezuela är ett land som borde vara ett välfärdsland men som i vanlig ordning förstörts i grunden av kommunist-socialistiska regimer med först Hugo Chavez och numera Nicolas Maduro. Båda valda i allmänna val. Dock kraftigt ifrågasatta pga. stora hinder för en verklig opposition och sannolikt rent valfusk. Idag är Venezuela trots alla tillgångar som nation bankrutt och med negativ ekonomisk tillväxt. Alla relevanta ekonomiska parametrar visar samma sak!

 Venezolanerna protesterar rättmätigt på gatorna mot Nicolas Maduro på samma sätt som fransmännen protesterar emot Emanuel Macrons regim! Den sittande presidenten, Nicolás Maduro, har betydligt mindre stöd, både nationellt och internationellt, än talmannen Juan Guaidó, som utropat sig till interimspresident.

 Det som är geo-politiskt oroande är det amerikanska erkännandet av Juan Guaidó som president och vapenskramlet och hotet att skicka 5000 soldater. Det vet vi hur det slutar!

 Från 1946 och fram till idag har USA med CIA som vägröjare varit inblandade i 81 statskupper i olika länder. För det mesta med framgång i USA:s och CIA:s ögon. I Libyen fick man bort diktatorn Muammar Gaddafi som sedan mördades. Sedan bombades Libyen från en fungerande nation och stat ”tillbaka till stenåldern” som frasen lyder i USA alltsedan Vietnamkriget. Sverige deltog med JAS Gripen i spaningsuppdrag i det rövartåget! I Irak gjorde sig USA med CIA som spjutspets av med diktatorn Saddam Hussein i en likaledes fungerande nation och stat. Saddam Hussein dödades sedan efter en rättegångsliknande process! Irak är idag en dysfunktionell stat. Försvarat idag av ideologiskt förvirrade och förblindade neo-cons! Läs kommentarerna på mitt inlägg på Det goda Samhället! I Syrien har USA och CIA misslyckats med att få bort Bashir Al Assad trots CIA:s intriger och covert operations, bombningar och vapensamarbete med rebellgrupper inklusive IS. Israel är självfallet inblandat i Syrien med rena bombningar.

 Ett annat exempel på en misslyckad operation är invasionen på Kuba vid Grisbukten (Bay of Pigs 1961). Grisbuktsinvasionen började som en helt CIA ledd och initierad operation med stöd av ett antal militärt tränade exil-kubaner. Invasionen misslyckades därför att den geo-politiskt hederliga (Vietnam och Israel) John F Kennedy vägrade sända militärt stöd vilket CIA räknat med. Det medförde ett hat inom CIA emot JFK som så småningom ledde till mordet på JFK i Dallas med CIA:s inblandning.

 Venezuelas befrielse från Nicolás Maduro måste vara venezolanernas eget verk. Den uppfattningen utgår ifrån en geo-politiskt viktig princip; ”ett folks befrielse måste vara dess eget verk”. Historiskt har befrielse på andras länders bajonetter sällan blivit lyckade! Libyen och Irak är tillräckligt tydliga exempel. Erkännandet av Jean Guaidó som president i Venezuela är därför geo-politiskt felaktig. Vilka de nationella och internationella politiska konsekvenserna blir kan inte överblickas. Utifrån vilka kriterier kan ett land ”erkänna” en icke vald politiker i ett annat land som legal regent? Ett exempel, Tyskland erkände marionetten Vidkun Quisling som Norges regent efter den tyska ockupationen. Norges legala regering satt i England tillsammans med statsöverhuvudet! Är det möjligt att erkänna Marinne Le Pen som president i Frankrike eftersom Emanuel Macron f.n. har mycket lågt stöd? Naturligtvis inte! Det skulle medföra allehanda internationella och legala problem.

Jag misstänker att CIA är inblandade och agerar i bakgrunden till Juan Guidó. USA:s snabba ”erkännande” av honom som president var i säck innan det kom i påse. Kanada har heller inte där att göra! När EU parlamentet nu uppmanar EU kommission att ”erkänna” Juan Guaidó Som president är det en helt felaktig geo-politik. Eftersom den är principiellt felaktig så väntar jag på att de politiskt erbarmliga Margot Wallström och Stefan Löfven också erkänner Juan Guaidó.

 Vi vet redan på förhand vart ett ingripande militärt från USA:s sida leder. Vi har sett det flera gånger redan bl.a. i Mellan-östern. Fokus kommer att ligga på att ”befria” oljefälten på samma sätt som de gjort i Syrien och andra länder. Sedan kommer ägande och utnyttjandet av dessa oljefält genom olika skenaffärer att hamna hos några få amerikanska finansfamiljer vars namn är väl kända i sådana sammanhang, Rockefellers och Rothshields.


%d bloggare gillar detta: