Archive for the ‘Kultur’ Category

ANGÅENDE ATT ”URSVENSKT ÄR BARA BARBARIET”.

01 juli 2019

Fredrik Reinfeldt har blivit herostratiskt beryktad för sitt uttalande efter ett besök hos muslimerna i Ronna i Södertälje den 15.11.2006: ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” Det är en märklig användning av en strof hos Esaias Tegner. Ursprunget är ett tal Esaias Tegnér, höll vid Svenska Akademiens högtidssammankomst 5 april 1836:

”All bildning står på ofri grund till slutet

Blott barbariet var en gång fosterländskt.”

Dvs en insikt om att vetenskap, kunskap och kultur rör sig över tidsåldrar och kulturer. Det var inget knäfall på det sätt Reinfeldt åsyftade för den barbariska muslimska religion och kultur vi släppt in i Sverige.

Vi skall också i det sammanhanget komma ihåg att Esais Tegner 1818, till hundraårsdagen av Karl XII:s död skrev det svenska folkets och alla nationalisters älsklingsepos:

Kung Carl den unga hjälte, / han stod i rök och damm. / Han drog sitt svärd från bälte /och bröt i striden fram. / ”Hur Svenska stålet biter / kom låt oss pröva på. / Ur vägen, Moskoviter / Friskt mod, I gossar blå!

 Den ursvenska äldre historien uppvisar inget barbari. Se de sofistikerade hällristningarna från yngre bronsålder med bilder av deras stora skepp, ”taggar” i form av fotavtryck, personer i strid, kopulerande, jagande djur m.m. Den yngre bronsåldern var inget barbari det var en sofistikerad kultur. Vikingarna 700 – 1000 e.Kr har lämnat meddelanden till oss i runstenarna. Vikingarna var sofistikerade entreprenörer som reste ända ner till Konstantinopel via ryska floder och tog tjänst i ”särkland” (nu begripligt namn när vi sett muslimerna) som krigare och soldater hos Kejsaren. Hem kom, de som inte dog i strider eller under färden, med förmögenheter och förvärvade jord, lät resa runstenar över sig etc.

Som en runmästare i Uppland ristade på sin sten för tusen år sedan. Översatt till nutidssvenska.

”Detta ska vara till människors hågkomst så länge människor leva.”

Men detta mångtusenåriga kulturarv är på väg att vanvårds bort. När länsstyrelserna tog över ansvaret för hällristningar och runstenar från Riksantikvarieämbetet år 2014 efter drygt 400 år har man ca 500 000 kronor att dela på för skötseln. Uppland som är rikast på hällristningar och runstenar har 1500 fornvårdsobjekt och 100 000 kronor per år för uppgiften. Man har resurser för ca 50 objekt årligen.

Att vi inte vårdar vårt kulturarv utan låter det förödas för de småsummor som skulle behövas är BARBARI. JÖK-regeringen lägger mellan 200 och 400 miljarder kronor årligen av skattebetalarnas pengar på den muslimska massmigrationen. Det är BARBARI!

TRE MEDELTIDA SLAG SOM BIDROG TILL ATT ENA SVEA RIKE UNDER JARLEN BIRGER MAGNUSSON.

01 juni 2019

 

Slaget vid Gestilren var det första upproret och stod år 1210 mellan Erik Knutssons och Sverker  den yngres trupper. Sverker den yngre stupade i slaget liksom Birger Jarls far Magnus Minnesköld och Folke Birgersson av Bjälboätten. Slaget är den första händelse där folkungarna skall ha varit inblandade. Genom slaget led den sverkerska ätten sitt slutgiltiga nederlag i maktkampen om Sverige. (Vi återkommer med bilder och vidare text från Gestre i Uppland, där slaget stod, i en senare artikel.)

Slaget vid Sparrsätra utkämpades år 1247 nära Sparrsätra kyrka utanför Enköping.

IMG_1942

Kyrkans äldsta del är sakristian som troligen uppfördes på 1200-talet invid en äldre träkyrka

Fältslaget blev kulmen på folkungarnas andra uppror mot Erik läspe och halte

Folkungarna leddes vid Sparrsätra av tronpretendenten Holmger Knutsson son till kung Knut Holmgersson. Folkungarna förlorade och därmed krossades motståndet mot kungligt centralstyre och skatter. I Skänningeannalerna från omkring år 1290 heter det under år 1247: ”Detta år förlorade Upplands allmoge vid Sparrsäter segern och sin frihet, och man pålade dem spannskatt, skeppsvist och flera bördor”. Dock är det oklart om kungamakten verkligen lyckades ta ut dessa skatter.

IMG_1943

Här strax utanför Sparrsätra kyrka stod slaget.

Enligt Erikskrönikan flydde Holmger till Gästrikland men blev tillfångatagen och halshöggs därefter år 1248. Hans nära förbundne Filip Larsson tvingades gå i landsflykt.

Erikskrönikan författad på 1320-talet, berättar så här:

Folkunge samnade sig ock då och ville konungenom annan tid bestå

Erik konunge lyckades då bätter

och vann då seger i Sparsäther

Folkunga flydde och han tappat

Den blev döder som var skapat

Till Gästringa land flydde Holmger då

Där låt konung Erik han få

och låt sedan hugga honom huvudet av

och låt honom följa vänliga till grav

 

Slaget vid Herrevadsbro år 1251 utkämpades mellan svenska upprorsmän, understödda av legohär, sannolikt främst tysk sådan men även danskar och norrmän, och den svenska kungamaktens styrkor under ledning av Birger jarl. Den traditionellt vedertagna tolkningen pekar ut en bro över Kolbäcksån Herrevadsbro vid Kolbäck i Västmanland. 

Platsen vid Kolbäcksån för slaget vid Herrevadsbro 1251 där Birger jarl besegrade och avrättade upprorsmakare

Här vid Herrevadsbro, en bro över Kolbäcksån för bl a Kungens Eriksgata stod slaget.

De äkta folkungarna anses ha besegrats året 1247 i slaget vid Sparrsätra. År 1250 valdes Jarlen Birger Magnussons son Valdemar Birgersson till kung, åtta dagar efter det att Erik läspe och halte hade avlidit. Det fanns flera som hade anspråk på tronen och året därpå startade stormännen, troligen ledda av folkungarna junker Karl, Knut Magnusson och Filip Knutsson ett uppror, vilket nedslogs vid Herrevadsbro år 1251.

Jarlen fick upprorsmännen i sitt våld. Han lät avrätta ledarna och många av deras män. Avrättningarna vållade ovilja mot Jarlen men efter denna vapenträffning var det lugnt i Svea rike i ett kvarts sekel. Jarlen Birger Magnusson kunde därefter driva igenom vad han ville och stärka kungamakten. Slaget hade därför en större betydelse än flertalet medeltida träffningar.

Både slagen vid Sparrsätra och Herrevadsbro liksom slaget vid Gestilren vill udda hembygdsforskare i Västergötland placera i Västergötland. En stenmonolit har också placerats i Västergötland som minne av slaget vid Gestilren. Ett något märkligt förfarande men möjligen typiskt för amatörmässiga s.k. hembygdsforskare. Ingen slagfältsarkeologi talar för det. En udda rörelse som dock fått visst stöd av den medialt aktiva Dick Harrison. En pikant detalj är att Jan Guillou (KGB-agent, muslimkramare m.m.) bidrar till förvanskningen av svensk historia i sina böcker om Arn där slaget vid Gestilren placeras i Västergötland. All konfliktlogik och historisk realitet talar för Uppland/Västmanland i samtliga tre fallen. Varför skulle Upplands bönder bege sig till Västergötland för att möta kungen i en vapenträffning? Svea rikes absoluta centrum var Uppland allt sedan järnåldern och tidigare, med Gamla Uppsala som tydlig tidig exponent. Se också antalet runinskrifter ca 1300, mer än något annat län.

 

 

BALL OF CONFUSION. THAT´S WHAT THE WORLD IS TODAY.

12 maj 2019

Every now and then the music business produces songs that live on over the years because the lyrics expresses a common conception of the world’s situation. One of these songs is “Ball of Confusion. That´s What the World Is Today.”

The lyrics, as we will see, deals with world problems that were and still are ignored by big politics and big media. The lyrics are even more relevant today than when it was first released.

Ball of Confusion. That´s What the World Is Today is a 1970 hit single for The Temptations. It was released on the Gordy (Motown) label and written by Norman Whitfield and Barrett Strong.

The Temptations is an American Motown vocal group who released a series of successful singles and albums with Motown Records during the 1960s and 1970s. The repertoire has included soul, funk, R&B among others.

Now to the lyrics. Read them slowly and you´ll see how depressingly relevant the lyrics still are to this day.

”People moving’ out, people moving in.
Why, because of the color of their skin.
Run, run, run, but you sure can’t hide
An eye for an eye, a tooth for a tooth.
Vote for me and I’ll set you free

Rap on, brother, rap on.
Well, the only person talking about love thy brother is the preacher
And it seems nobody’s interested in learning but the teacher
Segregation, determination, demonstration, integration, aggravation,
humiliation, obligation to our nation
Ball Of Confusion that’s what the world is today (yeah, yeah)
The sale of pills is at an all-time high
young folks walking around with their heads in the sky
Cities aflame in the summer time,

and the beat goes on
Eve of destruction, tax deduction,
City inspectors, bill collectors,
Evolution, revolution, gun control, the sound of soul,
Shooting rockets to the moon, kids growing’ up too soon
Politicians say more taxes will solve everything,

and the band played on.
Round and round and around we go, where the world’s headed nobody knows.
Great googa mooga, can’t you hear me talking to you, just a
Ball of Confusion that’s what the world is today.
Fear in the air, tension everywhere
Unemployment rising fast, the Beatle’s new record’s a gas,
and the only safe place to live is on an Indian reservation,

and the band played on
Eve of destruction, tax deduction,
City inspectors, bill collectors, mod clothes in demand,
population out of hand, suicide too many bills, hippies moving’ to the hills
People all over the world are shouting end the war

and the band played on.
Round and round and around we go, where the world’s headed nobody knows.
Great googa mooga, can’t you hear me talking’ to you, just a
Ball of Confusion that’s what the world is today
Let me hear you, let me hear you, let me hear you
Ball Of Confusion that’s what the world is today.”

Randy Shilt quoted the lyrics from Ball of Confusion when he named his award-winning journalistic account of the AIDS epidemic, And the Band Played On. The repeated use, in the song, of the phrase ”and the band played on” signaled that no one was paying proper attention to world problems, in the same manner the AIDS epidemic was initially ignored.

Personally, I love the line; “Politicians say more taxes will solve everything.” Big politics are pressing the people of Sweden with heavier and heavier taxes. Swedish people being the world´s most heavily taxed people. And the argument is always that it´s needed to solve any given problem.

Another great line is the following; “Vote for me and I’ll set you free.” A common basic phrase by our politicians. A lie thru and thru! The politicians don’t set anybody free but themselves. In Sweden we can see more and more of legislation and proposals with an East-German totalitarian slant.

BALL OF CONFUSION. THAT´S WHAT THE WORLD IS TODAY. IS THAT DENIABLE?

 

 

 

UPPLAND OCH SVEA RIKE FRÅN 980 – 1100 I RUNSTENSVÄRLDEN.

11 maj 2019

Tusentalet i det forntida Sverige var en omvälvande period. Kristendom ersatte allt mer asa-tron som dominerande religion. Det syns tydligt i de uppländska runstenarna. Cirka 1300 uppländska runinskrifter finns bevarade idag och är till antalet i särklass flest i jämförelse med andra landskap i Sverige. De är också de mest elaborerade och konstnärliga. Några mästare bland runristarna är kända från ett flertal stenar dels Livsten samt hans lärjunge och följare Balle.

Sigtuna ger oss en talande bild av kultur- och religionsbrytningen under denna period.

Staden som ligger vi Mälaren grundades av Erik Segersäll (ca 945 – 995) runt år 980. Det var då en de första städerna i Svea rike. De andra två var Löddöse och Skara. Staden blev sedan säte för den förste kristne kungen Olof Skötkonung (980 – 1021). Olof Skötkonung föddes runt 980 och var son till Erik Segersäll. Som kung slog han de första svenska mynten och gjorde Sigtuna till ett kungligt, kyrkligt och kommersiellt centrum. Den ställningen behöll staden ända fram till slutet av 1200-talet.

Det är under denna period som vi via runstenarna kan se hur asa-tron i Uppland ersätts av den kristna tron.  Både kristna och asa-troende runstenar förekommer under denna period. Sannolikt verkade de båda trosriktningarna parallellt. Det kan ha varit så att man som person, i familjen och/eller byn under en övergångsperiod omfattade båda trosriktningarna. För säkerhets skull! Man visste inte vilken gud som var starkast. Runstenar med kristna kors och texter finns med bara några kilometers avstånd från asa-troende runstenar ristade under samma period, dvs perioden 1000-1100. Den ena byn kan ha varit asa-troende medan grannbyn var kristen. Det är en spekulativ och intressant tanke.

Det Svea rike som då fanns utgör historisk grund och bas till Sverige med den etniskt svenska befolkning och kultur som vi har idag. Jag funderar mycket på om vi nu står inför Sveriges undergång som kristet land med en etnisk svensk befolkning. Runt 2050 kommer muslimer från Mellanöstern och Nordafrika att vara i majoritet i Sverige. Kommer de då efter mönster från bl.a. Syrien slå sönder och förstöra alla kristna symboler och kyrkor och inte minst de (i muslimers ögon) än mer avskyvärda asa-troende symbolerna? Kanske är det därför vi ägnar så mycket tid åt att studera den perioden i svensk historia?

Två runstenar (U 1162 OCH U 1163)  får i denna text illustrera asa-tron och dess föreställningar och den kristna tron.

 

IMG_1907

Translitteringav runraden:

uiþbiurn × ok : karlunkr : ok × erinker : ok × nas(i) × litu × risa × stii × þina × eftir × eriibiun × f[aþu]r × sii × snelan[4]

Normalisering till runsvenska:

Viðbiorn ok Karlungʀ ok Æringæiʀʀ/Æringærðr ok Nasi/Næsi letu ræisa stæin þenna æftiʀ Ærinbiorn, faður sinn sniallan.[4]

Översättning till nusvenska:

Vidbjörn och Karlung och Ärenger och Nase läto resa denna sten efter Ärenbjörn, sin käcke fader.

Vem som ristade stenen anges däremot inte.

 Ornamentiken i U 1163 är välgjord och motivet illustrerar en scen ur sagan om Sigurd Fafnesbane. Ristningen visar hur Sigurd sticker sitt svärd rakt upp genom ormens buk. Svärdets spets syns också helt ha penetrerat ormens buk och sticker upp i ovandelen av stenen. Snett nedanför Sigurds fötter syns dvärgen Andvare som kommer med den magiska ringen och valkyrinan Sigdriva, som räcker honom ett dryckeshorn.

Sigurd är den mytomspunne hjälten och drakdödaren i den forngermanska sagokretsen. Berättelsen kan vara inspirerad av olika gestalter menkan också gå tillbaka på äldre sagokretsar. I fornnordiska traditioner fick han tillnamnet Fafnesbane – den som dödade draken Fafne. Sigurd Fafnesbane återfinns även på andra runstenar i Sverige och stenkors på de brittiska öarna från 1000-talet.

Myten om Sigurd Fafnesbane finns nedtecknade i flera äldre texter bl.a. i Nibelungenlied, Völsungasagan och Den poetiska Eddan. Sigurd förekommer också i många andra medeltida sagor och berättelser från Tyskland och Skandinavien. Richard Wagner använde legenden om Sigurd i operacykeln Nibelungens ring

Bilden ovan visar hur ser sten ut idag. Men frågan är hur de såg ut när de ristades för 1000 år sedan. Ungefär så här kan de ha sett ut. De var nämligen färglagda. De har man kunnat se av mycket små färgpigment som hittats på runstenar.

u1163introjamforelse

I den andra avbildade stenen U 1162 är asa-tron tydlig. Tyvärr är min bild av framsidan, trots datormanipulering, svårläst, beroende av mycket urblekt infärgning av runor och ornamentik.

IMG_5606

Texten på framsidan av stenen lyder:

”Vifast, Folkad, Gunnar läto resa stenen efter sin fader Holmfast och efter sin broder Arnfast. Far och son blevo båda innebrända. Och Balle och Frösten, Livstens följselagare ristade.”

Det sistnämnda är mycket intressant som vi ser det. Det innebär att runristaren Balle vandrade runt och med stor konstnärlig skicklighet ristade stenar åt BÅDE asa-troende och kristna. På den sistnämnda stenen med guden Tor finns inga kors eller textrader som: ”Gud hjälpe hans själ.” Beställaren bestämde uppenbarligen vad som skulle stå på stenen.

IMG_5607

Runstenens smalsida är intressant och belysande. I den övre delen av smalsidan ses en krigare till häst, med svärdet draget och höjt. Hästen i galopp är ristad på ett mycket naturalistiskt sätt.

Bilden på den nedre delen av smalsidan visar ett mycket känt motiv ur den forn-nordiska gudasagan. Bilden visar asa-guden Tor som har fångat Midgårdsormen med ett oxhuvud som bete. Tor är beredd med Hammaren för att slå ihjäl odjuret. I arbetet med att dra upp ormen till ytan trampar Tor igenom båtens botten. Foten syns sticka fram under båten. En mycket dramatisk och levande ristad bild.

De två här avbildade och analyserade stenarna U 1162 och U 1163 står med någon enstaka kilometers mellanrum i Altuna socken i Uppland.

ÖRSUNDSBRO PÅ 1000-TALET – EN RUNSTEN VID VADET ÖVER ÖRSUNDAÅN

11 maj 2019

Örsundsbro är en av de mindre betydliga orter i Uppland. Ändock, man behöver inte söka länge för att finna lämningarna efter Svea rikes grundläggning. Av olika skäl tillbringar jag en hel del tid i trakterna runt just Örsundsbro.

I äldre tid fanns ett vad över Örsundaån – på bilden – någon kilometer norr om dagens Örsundsbro. Det var ett vad som samtidigt var en del av den kungliga Eriksgatan. Vid vadet stod en runsten ristad av den berömde runristaren Balle. Hans signatur finns också på denna runsten. I den högra slingan strax ovan mitten.

 Ornamentiken består av två symmetriska rundjur som omsluter ett kristet stavkors. Runstenen är från andra halvan av 1000-talet och således ett tydligt exempel på en kristen sten under den brytningstid som skapade både kristna och asa-troende runstenar. (Kommande text om Sigurd Fafnesbane och Asa-guden Tor.) På runstenen finns också texten ”Gud hjälpe hans själ.” En vanlig text på kristna runstenar.

Stenen stod som sagts tidigare vid vadet över Örsundaån men är nu flyttad 200 meter NO och står alldeles S om landsvägen

 Runor:

ᚦᛁᚴᚠᛆᛋᛏᚱ᛫ᛚᛁᛏ᛫ᚱᛆᛁᛋᛆ᛫ᛋᛏᛆᛁᚿ᛫ᚦᛁᚿᛋᛆ᛫ᛆᛏ᛫ᚼᚢᛚᛘᚴᛆᛁᚱ᛫ᚠᛆᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚿ᛫ᚴᚭᚦᛆᚿ

ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛂᛚᛒᛁ᛫ᛋᛆᛚ᛫ᚼᛆᚿᛋ᛫ᛒᚭᛆᚿᛏᛆ᛫ᛁᚴᚢᛦ᛫ᛒᛆᛚᛁ᛫ᚱᛁᛋᛁ᛫ᛋᛏᛆᚿ᛫ᚦᛁᚿᛋᛆ[nb 1]
Runsvenska:

* þikfastr * lit * raisa * stain * þinsa * at * hulmkair * faþur * sin * koþan *

* kuþ * hielbi * sal hans * boanta * ikuR * bali * risi * stan * þinsa *[4]
Normaliserad:

Þingfastr let ræisa stæin þennsa at HolmgæiR, faður sinn goðan,

Guð hialpi sal hans, boanda InguR. Balli risti stæin þennsa.[4]
Nusvenska:

”Tingfast lät resa denna sten efter Holmger, sin gode fader, Ingas man.

Gud hjälpe hans själ. Balle ristade denna sten.”[2]

 

INTERNATIONALEN

01 maj 2019

Eugène Pottier medlem av Pariskommunen skrev det franska originalet i juni 1871. År 1904 blev Internationalen den internationella socialisternas och kommunisternas kampsång.

Idag sjungs Internationalen av kommunister och socialister. Oftast under röda fanor men ibland också med knutna nävar och fanor med hammaren och skäran som emblem.

Internationalen, de röda fanorna och den knutna näven är de socialistiska symbolerna par preference. Men vad står det för om vi granskar den allmänna socialistiska historien?

Den 1 maj finns anledning att påminna om de samlade kommunistiska/socialistiska illdåden. Enligt den enormt väldokumenterade ”The Black Book of Communism. Terror Crimes Repression.” 850 sidor. Harvard Press London 1999 är de civila kommunistiska/socialistiska offren ca 100 miljoner döda. Militär oräknad. Och trotskisterna ropar: ”Hammaren i huvudet och skäran i halsen.” Verkligheten överträffar dikten än en gång.

Den 1 maj som firas med röda fanor och Internationalen av socialdemokrater/ allsköns socialister o kommunister i hela Sverige är inget annat än det socialistiska förtryckets, tyranniets och illdådens dag! Betänk det!

Jag påminner om detta för att det är den 1 maj men också för att det är deklarationstider (inlämning senast i morgon). Jag lyfter därför fram en vers i Internationalen som faktiskt har aktualitet i Sverige idag men som aldrig sjungs av kommunister och socialdemokrater. Det är nedanstående vers. Läs den två gånger! I flera avseenden en kraftfull beskrivning.

Båd´ stat o lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.

Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag!
Med plikterna vi hittills nöjt oss,
nu taga vi vår Rätt en dag!

(min kursiv)

RUNTEXTER – NÅGRA HISTORISKA KOMMENTARER.

30 april 2019

Sonen och jag ägnar oss åt att studera Sverige och de etniska svenskarnas äldre historia. Uppland är en bra bas för sådana studier. Centrum för det blivande Sverige som det varit.

De runstenar som diskuteras här är två av de drygt tusen runstenar som finns i Uppland. Dessa två är inte ovanliga eller märkliga i det stora hela eller på något övergripande sätt. De är dock intressanta och märkliga i förhållande till varandra. De kan berätta lite om hur kristnandet av Sverige kan ha gått till. Både den traditionella asatron och den kristna tron existerade sannolikt under en ganska lång tid parallellt. Indikationer på det framgår när vi granskar stenarna, deras ornamentik och text. De här presenterade runstenarna är från samma tid, fastställda till 1000-talet efter Kr.

Det kanske var så att samma familj och personer under en längre period omfattade båda trosriktningar, för säkerhets skull. Man visste ju inte vilken som var kraftfullast. Några i familjen eller by kan ha antagit  den kristna tron snabbare än andra. Ungefär som att det idag i samma familj/vänkrets kan finnas de som tror på klimatalarmisternas häxor och häxprocesser medan andra insett att det är en vantro. En by kan ha antagit den kristna tron medan grannbyn levde kvar i asatron. De två runstenarna som vi fotograferat visar väl det sistnämnda? De båda avbildade runstenarna ligger inte mer än ca 10 km från varandra. Tio minuter med bil.

På stenen till höger (nr U1155, Hjälteberga Simtuna socken) nedan finns ett tydligt kristet kors ristat och texten lyder i transkriberad form och översatt till nutidssvenska: ”Rolf och Bjart reste stenen efter Raskulv. Gud hjälpe hans ande.” Historien bakom att de reste stenen över Raskulv känner vi inte. Stupat i österled? Vi kan bara spekulera. Något har dock föranlett ristandet av en runsten.

På stenen till vänster nedan (U839, Ryda Kungsgård Nysätra socken) finns inget kors däremot en drake eller en orm och texten lyder transkriberad och översatt till nutidssvenska: ”Amunde och Ödgärd läto resa denna sten efter Anund, sin son, och göra bro.” Var bron som nämns legat har man inte kunnat avgöra. Ingen hänvisning till hans själ eller något kors. Varför man ville markera sonen med en runsten och en bro framgår inte. Anund kan ha stupat under ett vikingatåg i österled men det är en ren gissning. Något hade han gjort för att hedras på detta tydliga sätt med en sten och en bro.

Det är ändock oerhört spännande att dessa texter talar till oss och ger oss både svar och frågor ännu drygt tusen år efter att de ristades av runmästare som levde på att rista budskap i sten för framtiden. Sten är ett resistent material mot tidens tand. Färgen i text och ornamentik är förstärkt i datorn för att göra bilden läsbar.

 

I min och sonens odyssé genom den äldre svenska historien kanske vi skulle ta med sådana figurer som fru Sahlin och herr Reinfeldt. De har ju den bisarra föreställningen -artikulerad i media – att Sverige saknar kultur och historia och att äldre tider bara består av barbari. Det kunde vara lärorik för dem att ta del av Sveriges sofistikerade kultur och samhälle redan i äldre tid.

THE NIGHT THEY DROVE OLD DIXIE DOWN – EN TEXTANALYS

25 april 2019

Sjuttiotalslåten “The Night They Drove Old Dixie Down” var en hit med Joan Baez. Idag är både låten och Joan Baez invalda i Rock´n Roll Hall of Fame.

Låten skrevs av Robbie Robertson och Levon Helm. Den framfördes först av det kanadensiska bandet The Band året 1969. Men verkligt stor framgång fick låten 1971 med bl.a. en topp 3 placering på amerikanska Billboardlistan med Joan Baez. På youtube finns fantastiska versioner inklusive lyriken.

Jag har funderat mycket över texten genom åren. Jag gillar sången och spelar den ganska ofta. Den är mycket bra, naturligt sentimental och känslosam samtidigt historiskt intressant. Bäst är den när den sjungs av Joan Baez med hennes höga, klara vackra röst. Hon är en vänsterinriktad protestsångerska. Det är det jag funderat över. Ni som lyssnat på texten förstår varför. Hur texten skall tolkas är föremålet för min diskussion.

Texten speglar och skildrar känslorna hos en besegrad manlig sydstatare inför det förlorade kriget. Sången ingår i en ideologi som går under namnet ”Lost Cause of the Confederacy.”

“The Lost Cause of the Confederacy, or simply the Lost Cause, is an American historical negationist ideology that holds that, despite losing the American Civil War, the cause of the Confederacy was a just and heroic one. The ideology endorses the supposed virtues of the antebellum South, viewing the war as a struggle primarily for the Southern way of life or ”states’ rights” in the face of overwhelming ”Northern aggression”. At the same time, the Lost Cause minimizes or denies outright the central role of slavery in the outbreak of the war.”

Det är viktigt att hålla i minnet den gamla sanningen om att det är segrarna som skriver historien och lägger tillrätta egna misstag och illdåd. Det gäller andra världskrigets segrare såväl som segrarna i det amerikanska inbördeskriget. Det finns mycket att säga på den punkten men det är inte ämnet denna gång.

Med Dixie avses i allmänhet de elva stater som i slutet av 1860 och början av 1861 lämnade Unionen och bildade ”Confederate States of America” med Richmond Virginia som huvudstad. Staterna var i den ordning de lämnade Unionen: South Carolina, Mississipi, Florida, Alabama, Georgia, Lousiana, Texas, Virginia, Arkansas, North Carolina och Tennessee.

Nu till texten och några innehållsliga och historiska kommentarer. Sången öppnar med en presentation av huvudpersonen, hans arbete och vad som hände:

Virgil Caine is the name, and I drove on the Danville train,

Till Stoneman’s cavalry came and tore up the tracks again.”

Virgil Caine är i sångtexten den enkle mannen som symbol för den besegrade och hårt hanterade sydstataren. Stoneman är kavallerigeneralen George Stoneman i United States Union Army. En av hans uppgifter under det amerikanska inbördeskriget var att bakom Confederate Armys linjer förstöra kommunikationer och möjligheter att föra fram material och förnödenheter. Hans kavalleri rev därför upp järnvägsräls. I sången hänvisas till ett sådant historiskt tillfälle då järnvägen vid Danville förstördes.

Som en parentes kan nämnas att generalen George Stoneman under utbildning vid officersskolan West Point var rumskamrat med en av USA:s berömda generaler Stonewall Jacksson som under inbördeskriget var engagerad i Confederate Army direkt under generalen och överbefälhavaren Robert E Lee. Stonewall Jacksson stupade senare under inbördeskriget.

Sången fortsätter med att tydligt ange när under inbördeskriget vi befinner oss, hur deras situation var och det tragiska som hände:

In the winter of ’65, We were hungry, just barely alive.
By May the tenth, Richmond had fell, it’s a time I remember, oh so well.

 Texten understryker och konkretiserar fattigdomen och eländet i krigets slutskede. I Richmond å andra sidan stod flera slag under kriget.  När Confederate Army tvingades till reträtt senvåren 1865 brände de själva ner staden.  Det är vad ”Richmond had fell” refererar till. Förlust-temat fortsätter i de följande fyra stroferna som utgör refrängen:

The Night They Drove Old Dixie Down, and all the bells were ringing,
The Night They Drove Old Dixie Down, and all the people were singin’.

………..

Ya take what ya need and ya leave the rest,
But they should never have taken the very best.

Strofen ”The Night They Drove Old Dixie Down” i refrängen kan tänkas avse det slutliga nederlaget för Confederate Army / Confederacy och/eller specifikt när den retirerande Confederate Army brände ner staden Richmond i april/maj 1865. Varför man ringde i kyrkklockor är välförståeligt. Jag är dock osäker på hur ”all the people were singin´” skall tolkas. Tröstande de sig över förlust och elände med sång? Eller vad?

Detsamma gäller nästa rad, ”Ya take what ya need and ya leave the rest”. Jag är osäker på den mer exakta tolkningen medan den följande raden” But they should never have taken the very best” sannolikt kan/skall tolkas som nederlaget för Confederacy alternativt endast Richmonds fall.

General Robert E Lee var under kriget medveten om att Confederate Army var underlägsen I antal soldater och utrustning i jämförelse med resurserna som Union Army och industristaterna i norr hade och att risken för en förlust för Confederacy var överhängande.  En finkänsligt uttryckt hyllning till överbefälhavaren för Confederate Army Robert E Lee är den enkla textraden:

Back with my wife in Tennessee,

One day she said to me,
”Virgil, quick, come see,

there goes Robert E. Lee!”

 Efter kriget fråntogs generalen Robert E Lee medborgaskap och all egendom. Arlingtonkyrkogården är byggd på hans egendom. Först med presidenten Gerald Ford fick generalen Robert E Lee 1975 postumt tillbaka sitt medborgarskap. En liten parentes; Robert E Lee erbjöds först att bli överbefälhavare för Union Army med tackade nej och blev istället överbefälhavare för Confederate Army. Han var född i Virginia och kunde inte överge fränder, släkt och vänner där. Han kunde inte göra på något annat sätt. Efter kriget skrev han att han skulle komma till samma beslut om han stod inför samma situation igen.

Sångens avslutande lyrikrader betonar att huvudpersonen är en man av det arbetande folket som bara vill fortsätta med sitt liv:

Now I don’t mind’em choppin’ wood, and I don’t care if the money’s no good.
Like my father before me, I’m a workin’ man,

Sedan kommer avslutningen som är ideologiskt tydlig och viktig och visar huvudpersonens medvetna ställningstagandet för Confederacy i likhet med en äldre broder som mycket ung stupade för saken dödad av motståndaren, ”a Yankee”:

Like my brother before me, I took a rebel stand.
He was just eighteen, proud and brave,  

But a Yankee laid him in his grave,

 Texten “I took a rebel stand” är ett kraftfullt och tydligt ställningstagande. Det är här om inte förr som jag undrar över vänsterprotestsångaren Joan Baez som sjunger just dessa textrader med enormt tryck och inlevelse.

Slutligen det sorgligt definitiva slutet med den slagne sydstatsmannen

I swear by the mud below my feet,
You can’t raise a Caine back up when he’s in defeat.

Ibland sjungs ”blood” istället för ”mud”. Det gör texten än mer dramatiskDet är verkligen en definitivt slutgiltig textfras. Slutet för Virgil Caine, men också för Confederacy.

Syftet med min analys av texten är att resa frågan hur en protest- och vänstersångare kunde sjunga och göra denna låt till en sådan enorm succé? Vilka känslor, stämningar och tankar speglar det? Det fanns uppenbarligen en mycket bredare acceptans för olika ståndpunkter och ideologiska uppfattningar på 1970-talet än idag. Åsiktskorridoren var bredare. Kan någon idag tänka sig en protest- och vänstersångare sjunga en sådan renodlad Lost Cause sång om Confederacy i det amerikanska inbördeskriget?

Fakta i artikeln bygger på English Wikipedia. Resten är mina analyser och uppfattningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VÄSTERBY FORNBORG UPPLAND.

22 april 2019
Några bilder från min och sonens studiebesök vid Västerby Fornborg. Borgen är en mäktig, dramatisk och välbevarade fornborg. En av intressantaste vi besökt.
Västerby fornborg eller Borgberget är ca 125 × 80 meter stor och belägen på ett högt berg som stupar brant i öster, söder och väster. I nordost, norr och väster finns flera stenmurar med en sammanlagd längd om 225 meter. I den norra delen finns dubbla murar. Ovanpå murarna brukar man anta attdet fanns någon form av träpalissad. Inne i borgen har sannolikt funnits både ett långhus och flera mindre hus för försvarare och de hantverkare som bodde i borgen.
Borgen är från ca 500 e.Kr och har sannolikt använts under tidig Vinkingatid. Nedanför och runt borgen har sannolikt vattnet nått segelbart ända fram till de lägre liggande marknivå.
Borgen är ovanligt välbevarad och har kraftiga dimensioner så det råder knappast någon tvekan om att den fungerat som en försvarsanläggning.
Bilderna visar hur naturligt lättförsvarade de östra, södra och västra delarena är med branta bergväggar. På ett par bilder visas den norra entréporten som tydligt syns med den västra muren ganska väl bevarad. När vi vandrade runt både uppe på borgmurarna och stupkanterna samt nedanför kunde vi tydligt uppleva hur lättförsvarad den måste ha varit. Det kan inte ha varit lätt att anfalla och äntra uppför branter och murar med spjut, pilar och stora stenar som försvararna använde.
En del av vår historia innan vi blev Svea rike men med Uppland som centrum. Jag vet inte, men det kanske är denna period den djupt bildade Reinfeldt avsåg med att ”blott barbariet svenskt är.” Fast nått barbari upplever man inte vid besök. Snarare är man oerhört imponerad vad man kunde åstadkomma.

RUNSTEN 808 UPPLAND

16 april 2019

 Runsten 808 står på östra sidan vägskälet där landsvägen mellan Biskopskulla kyrka och Fröslunda kyrka möter vägen mot Hamra. Runstenen visar en mycket fin ornamentik med två invecklade rundjur. Vid skogskanten ca 10 m bakom runstenen står en till rest sten utan inskrift.

Inskriften börjar vid huvudet av det rundjuret som tittar åt vänster, fortsätter längs rundjuret till dess svans. Den andra delen av inskriften börjar sedan på det andra rundjurets svans, ovanför det första rundjurets huvud för att sluta vid det andra rundjurets huvud. Notera att runstenen är från kristen period med ett tydligt kors inlagt och hänvisningen till Gud hjälpe hennes själ.

ᚴᛁᛋᛚ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᚾᚴᛁᛘᚢᚾᛏᚱ᛫ᚴᚭᚦᛁᛦ᛫ᛏᚱᛂᚴᛅᛦ᛫ᚴᛂᚱᚢᛅ᛫ᛚᛁᛏᚢ᛫ᛘᛂᚱᚴᛁ᛫ᛅᛏ᛫ᚼᛅᛚᚠᛏᛅᚾ

ᚠᛅᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᛅᛏ᛫ᛅᚤᛏᛁᛋᛁ᛫ᛘᚭᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾᛅ᛫ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛂᛚᛒᛁ᛫ᛋᛅᛚ᛫ᚼᛂᚾᛅᛦ᛫ᚢᛂᛚ᛫ᚾᚢ[

translitterering

* kisl * auk * nkimuntr * koþiR ‘ trekaR ‘ kerua * litu * merki * at * halftan ‘*

faþur ‘ sin ‘ auk ‘ at ‘ aytisi * moþur ‘ sina * kuþ ‘ hielbi * sal * henaR ‘ uel nu ‘ [3]

normalisering

Gisl ok Ingimundr, goðiR drængiaR, gærva letu mærki at Halfdan,

faður sinn, ok at Øydisi, moður sina. Guð hiælpi sal hennaR vel nu.

översättning

”Gisl och Ingemund, goda unga män 1), läto göra minnesmärket efter Halvdan, sin fader, och efter Ödis, sin moder. Gud hjälpe nu väl hennes själ.”

Stenen ristades av Runmästaren Balle som var aktiv under den senare hälften av 1000-talet och har lämnat ett tjugotal runstenar i Uppland.

  1. Jag föredrar översättningen ”goda drängar”. Drängar betyder något helt annat än idag. Innebörden är att de tillhörde kungens män. Ev. hirden.

Jag har förstärkt den röda fägen i datorn och skärpan så att texten skall vara läsbar och kunna förstoras på din skärm.

Runsten.jpg


%d bloggare gillar detta: