Archive for the ‘Kultur’ Category

ROLLING STONES´BROWN SUGAR EXKLUDERAD FRÅN OFFENTLIGA KONSERTER.

15 oktober 2021

Nu har Rolling Stones hamnar i den mentala köttkvarn som vevas av liberaler, PK-ideologer och BLM stollar. Rocklåten Brown Sugar har befunnits icke politiskt korrekt.

Brown Sugar skrevs av Keith Richards (Keef Riffhard för oss afficionados) i Muscle Shoals Studio i Alabama 1969. Låten spelades in 1970 eller 1971. Och har spelats på alla Stones´ konserter sedan dess.

Enligt vissa uppgifter Stones´ näst mest spelade låt och – to my mind – en låt helt i nivå med de bästa som Gimmie Shelter, You can´t always get what you want, Love in vain, etc.

Den har nu exkluderats från Stones´ fortsatta konserter. Mick Jagger mumlar otydligt om varför medan Keith Richards säger att ”han är trött på skiten”. Dvs diskussionen från PK- skiten!

Vad handlar låten om? Den diskussionen har pågått i femtio år har nu helt spårat ur under liberalers och PK-dårars media hegemoni.

I likhet med Keith Richards ser jag nog låten snarast som en antislaveri låt. Öppningsraderna kan inte tolkas på annat sätt. ”Gold Coast slave ships bound for cotton fields. Sold in a market down in New Orleans”. Det är väl en rak och sann om än brutal beskrivning av det historiska skedet. Andra hävdar att brown sugar är heroin. Jag är inte tillräckligt insatt i amerikansk slang för att vare sig avvisa eller bekräfta tolkningen, men uppfattar den som mindre sannolik, även om både Beatles och Rolling Stones sjungit om droger i förtäckta ordalag. Jag ser Brown Sugar snarast som en låt om sex i den svarta natten, ”hear him whip his women just around midnight”. Det behövs inte mycken fantasi för att förstå den eleganta och intressanta omskrivningen. Andra tolkar den som en hyllning till unga svarta kvinnor. 

Jag vet inte vad som är rätt tolkning, om det ens finns någon ”rätt” tolkning Det vet möjligen endast Keith Richards. Vad rörde sig i hans hjärna 1969?

I varje fall har Keith Richards och Mick Jagger och Rolling Stones skapat en av rockhistoriens mest ikoniska låtar som nu lär blir än mer ikonisk. Det blir resultatet av att Jagger och Richards ”pressats” att exkludera låten från konserterna. Men, den kommer nog tillbaka på spellistan. Det kommer vi afficionados att se till!

Det goda med hela ”skiten” är att man retat upp att alla hundratals miljoner Stones´ fans över hela världen. ATT spela Brown Sugar har nu blivit en anti-PK, anti-BLM, anti-liberal manifestation. Vi spelar således Brown Sugar! Här är länken till en av de bästa versionerna.

PRINCIPEN OM TANKENS FRIHET

19 september 2021

Principen om tankens frihet är grundläggande för mig som intellektuell. Den styr mitt läsande, skrivande och videobloggande till försvar för de demokratiska fri- och rättigheterna, en gång i tiden i spåren av den franska revolutionen (1789–94) kallad de borgerliga fri- och rättigheterna.

Principen ligger bakom mina intellektuella analyser av hotet i Sverige idag emot demokratin och de demokratiska fri- och rättigheterna, nämligen den socialdemokratiska regeringen med ministern Morgan Johanssons olika lagförslag som steg för steg, i en poli ticalpiecemeal engineering process, inskränker och urholkar dessa. Wuhan pandemin har givit Socialdemokraterna och deras handgångna män i myndigheterna – enkannerligen FHM – och oreflekterade och obildade läkare, sociologer och organisations psykologer en möjlighet att få stå på PK-scenen med stolliga tankar och än mer långtgående krav där apartheidlikande vaccinationspass nu står på agendan.

Min logga som avslutar texten har sin grund i principen om tankens och ordets frihet.

Jag tar hjälp av professorn i praktisk filosofi vid Upsala universitet – på den tiden det var ett universitet – Ingemar Hedenius (1908–1982) och hans två böcker ”Tro och vetande” (Stockholm 1949) och uppföljaren ”Att välja livsåskådning” (Stockholm 1951).

Det är viktigt som Hedenius oförtröttligt påpekar att skilja på tro och vetande. Jag är djupt troende kristen i den karismatiska traditionen. Men jag försöker aldrig med sak och förnufts argument övertyga någon annan om att jag har ”rätt”. Jag vet att jag har rätt (i likhet med C.G. Jung) men det är en tro inte ett vetenskapligt vetande. Andra får komma till andra trossatser i det fria samhället. Det är också därför jag vänder mig emot att Svenska kyrkan under socialdemokratisk styrning nu lämnat den kristna tron för att drivas av socialistiska politiska trossatser. Jag är inte heller som de bekännande ateister som i grunden är troende men som inte inser det utan försöker driva sina teser med förnufts och logiska argument. De har dessutom den märkliga egenheten att kalla sig för ”humanister”, vilket väl alla är.

Jag citerar explicit ur Hedenius’ ”Att välja livsåskådning”.

”Förnuftets metod vid åstadkommandet av nytt vetande om verkligheten är iakttagelser och logiskt ordnande av iakttagelser. … Vad vi kallar vetande är från början till slut en funktion av mänsklig intelligens och iakttagelseförmåga”

Skulle inte någon kunna förklara detta för de okunniga och obildade socialistiskt troende i den socialdemokratiska maktklanen med Stefan Löfven i spetsen.

Nu till den grundläggande principen om tankens frihet som är så grundläggande för den västerländska kulturen och allt vad utvecklingen av samhälle, socialt liv, företagande och produktion heter. 

Hedenius skriver: ”Principen om tankens frihet: Därmed förstår jag nämligen just den maximen, att ingen auktoritet har rätt till mitt bifall innan jag själv har underkastat dess utsagor prövning och funnit dess anspråk berättigade”.

”Ty den riktar en vass udd mot allt vad skola, kyrka och trossamfund heter”. Liksom emot universitet och troende socialdemokrater kan man tillägga.

Nämligen, för att ”principen om tankens frihet inte bara betyder motstånd mot alla sådana makter som fordrar tro utan kritik. Principen har också en positiv innebörd: att mitt val av tro är en fortgående, aldrig avslutad process i vilken jag tar hänsyn till ständigt nya erfarenheter och kunskaper om livet.”

Så formulerar den praktiska filosofen Ingemar Hedenius också min syn på vetande och tro och vikten av att ha klart för sig vad som är vad och att förmå skilja dem åt.

Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av den socialistiska SAP regeringen med de olika totalitära lagförslag de kommer med förmedlade av Morgan Johansson för att begränsa yttrandefrihet, mötesfrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet och demokratiska grundläggande spelregler.

Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av klimatalarmisternas lögner och överdrifter styrda av och på uppdrag av globalisterna och deras organisationer och dokument. 

Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av identitetspolitik, mångkultur ideologier, feminism, genusteorier och pervers sexuell propaganda i form av HBTQI.

Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av den katastrofala invasionen av en miljon dysfunktionella och lågkognitiva personer från MENA och det kaos, den oreda och de enorma kostnader de ställer till med för oss etniska svenska skattebetalare.

Se där, bakgrunden till mina intellektuella analyser av läkares, sociologers och psykologers medlöperi i Wuhan-pandemi politiken.

”De är alltid den falska lojaliteten med en skola, ett trossamfund, eller ett parti eller den förnedrande underkastelsen under lärare, överordnade, lärjungar eller vänner som gör tanken ofri”.

Jag kunde inte ha förklarat min inställning bättre själv än med dessa ord från professorn Ingemar Hedenius.

Däri ligger också, vilket inte alla tänker på, den fullkomligaste frihet gentemot den västerländska kulturens s.k. stora traditioner, med andra ord ’de eviga följeslagarna’. Detta historiska arv består av en ofantlig mängd olika påståenden om vad som är sant och falskt, gott och dåligt, heligt och syndigt, ädelt och oädelt; och dessa påståenden strider i hög grad mot varandra”.

Någon större eller viktigare roll i livet än att försöka, efter individuellt begränsad intellektuell förmåga och bildning, verka i den traditionen kan jag inte tänka mig. Jag har levt och fortsätter att leva med den övertygelsen och glädjen.

Det innebär som Hedenius skriver kravet att välja själv och att vara ensam med sin tro”.

LARS NOREN ÄR DÖD

26 januari 2021

Min favoritförfattare (lyrik, prosa, dagböcker och inte minst dramatiken) är död. Nu är de borta, alla stora svenska författare som var samtida med mig Lars Norén, Lars Gustafsson, P-O Enquist och Jan Myrdal. Resten är bosch och oläsbart!

Jag har förvärvat och läst, inte allt men en betydande del av, Lars Noréns lyrik, hans dramatik och prosa samt hans 4 volymer dagböcker – En dramatikers dagbok I-IV – på sammanlagt 6 000 sidor. Den fjärde volymen avslutade jag för några veckor sedan. Läste de 1200 sidorna långsamt så att boken skulle räcka minst en månad. Normalt läser jag ut en bok en eller två dagar. Via dagböckerna har jag ”lärt känna” – så gott man kan via texter – Lars Norens tänkande och läsande (av främst Martin Heideggers Vara och tid) och Lars Norens vardag i verkligt konkret mening. Jag är så glad att dessa dagböcker finns att återvända till för att leva med i Lars Norens skrivande, läsande, tänkande och vardag. Dagböckerna är stor konst och stor estetik i både text och böckernas konkreta formgivning. Makalöst vackra böcker i ett minimalistiskt utförande. Han skrev i den sista volymen mycket om döden i samband med att hans nära vänner dog en efter en. Han kände sig allt mer nära döden och tänkte och skrev om den och berättade att han kände sig svagare och sjukligare. Att han var så sjuk han stod inför döden uppfattade jag inte under läsningen. Men mycket av det bli nu helt klart

Lars Norén är Sveriges genom tiderna största dramatiker som spelas på alla stora teatrar över hela världen. Det skriver och säger man nu från många håll i Sverige och utomlands. Lars Norén spelas idag på alla stora teatrar över hela den civiliserade världen. Han tjänade enormt med pengar på ersättningen för sina pjäser från alla världens teatrar men gjorde också av med allt på extremt dyra designkläder, alltid i svart eller vitt, och på sitt älskade Bryor.

Men August Strindberg, som Lars Norén lärt av, är i min mening större som dramatiker. Men Lars Noren är på den nivån.  Helt outstanding i det moderna Sverige. Ingen kommer ens i närheten av hans dramatik. Dagböckerna är också helt unika i sin ärliga och sanna skildring av Lars Noren själv. Lyriken är mångfacetterad, mångbottnad, dubbeltydig och inte helt enkel att tränga in i. Men just för sina uppfordrande krav också oerhört belönande.

Jag känner djup sorg, via hans dagböcker kom jag att lära känna honom även om jag aldrig träffade Lars Noren i verkliga livet. En dröm som jag ofta talade med min fru Britt om vore att få ta en fika på någon timme med Lars Noren och tala samman. Vi har inga likheter som personligheter men just därför. Jag vill tro att vi kommit mycket bra överens.

Nu skall jag se om alla hans pjäser som finns inspelade och kan ses på SVT Play inte minst hans ”självbiografiska” två mästerverk ”Natten är dagens mor” samt ”Kaos är granne med Gud”. Hans debut som regissör var med August Strindbergs ”Dödsdansen” med Jan Malmsjö och Marie Göranzon i huvudrollerna. Makalöst bra.  Finns också på SVT Play. Se också ”Ge oss skuggorna” som handlar en av hans läromästare som dramatiker Eugene O`Neill. ”Bobby Fischer bor inte längre i Pasadena” är lysande dramatik och med lysande skådespelarprestationer liksom pjäsen ”Som löven i Vallombrosa”. Bara för att nämna några.

Saknar Lars Noren. Inga fler böcker från kommer mera från hans skrivmaskin att med spänning vänta på att köpa och läsa! Han hade en glasklar och ömsint blick på människorna i lyriken, i dagböckerna och inte minst i dramatiken.

Vad skall nu hända med hans älskade Bryor på Gotland?

I KLAS ÖSTERGRENS ESTETIK

25 oktober 2020

I någon dryg vecka har jag levt i Klas Östergrens estetik läsandes hans senaste verk ”Renegater”. Tredje delen i trilogin som började med ”Gentlemen” 1980 följt av Gangsters 2005.

Låt mig omedelbart säga; det här är närmast ett mästerverk! Jag har läst det mesta av vad Klas Östergren skrivit och denna bok är ”by far” den bästa. Ett magnum opus som blir svårt att överträffa i den svenska socialpornografiska litteraturen.

Boken handlar om bland andra Henry Morgan som alla, som läst de tidigare två volymerna i trilogin, känner igen. Men, om man inte läst de tidigare två delarna i trilogin så gör det inget. Renegater står helt för sig själv. Bättre litteratur i senare års svenska utgivning är enligt min mening svår att hitta.

Klas Östergren är idag en helt avklarnad mogen författare som skriver en svenska som man vill försöka efterlikna. Ingen svensk levande författare kan berätta en skröna med mystik och allt som han. Även om skrönan förefaller osannolik är man övertygad om att allt detta inträffat i den verkliga världen inte bara i den föreställda världen.

Renegater är full av reflektioner kring liv, relationer, trädgårdsarbete, skrivande, vintermotiv i målerikonsten samt en lång rapport från Klas Östergrens fyra år i Svenska Akademin. Den sistnämnda nästan intellektuellt pornografiskt intressant. Herr Styvrepe, Horace Engdahl, begås vad som närmast är att lika vid ett lustmord. Sannolikt sanningsenligt. I berättelsen är vidare invävd en utförlig beskrivning av Sveriges försäljning av JAS Gripen till Sydafrika. En i långa stycken helt sanningsenlig berättelse.

Tro det eller ej men allt, allt, hänger ihop och får sin samlade förklaring.

Renegater är 750 sidor lång med en vindlande historia, full av skrönor på vägen som får sin samlade lösning och förklaring i bokens allra sista sidor.

Inte bara språk och berättelse är mästerligt utförda. Renegater är spännande med ett underrättelsestänk av John le Carré.

Boken är en läsupplevelse.

MOTGIFT TILL BLACK LIVES MATTER (BLM)

25 juli 2020

När man fått nog av den vänsterextrema BLM-galenskapen, som på propagandistiska vingar sveper över världen i en finansierad, orkestrerad och styrd aktion, kan man lyssna på musiker och band från den amerikanska södern. Där är det helt andra kulturella, sociala och samhälleliga strömmar som virvlar fram. Kort sagt ett helt annat narrativ. En åttafaldig fängelsekund och livsstilskriminell blir inte hjälte och ikon i södern!

Att lyssna på följande låtlista är en politisk form av katharsis och ett mentalt reningsbad.

Lyssna gärna på låtarna i presenterad ordning. Samtliga finns i bra versioner på Youtube. Några av dem med livefilmer.

 

Joan Baez                            The Night They Drove Old Dixie Down

 

Lynyrd Skynyrd                   Sweet Home Alabama (live Atlantic City)

 

Lynyrd Skynyrd                   The Last Rebel

 

Charlie Daniels Band          Simple Man (live versionen)

 

Charlie Daniels Band          What The World Needs Is A Few More

 

Charlie Daniels Band          The South Gonna Do It Again

 

Hank Williams Jr.                If The South Would Have Won

 

Bellamy Brothers                    Rebels Without A Clue

 

Länkar till låtarna i nämnd ordning:

https://www.youtube.com/watch?v=nnS9M03F-fA

https://www.youtube.com/watch?v=Zup5Pg98m5U

https://www.youtube.com/watch?v=x-D33GlUfyw

https://www.youtube.com/watch?v=FNyadT5ifZ4

https://www.youtube.com/watch?v=FNyadT5ifZ4

https://www.youtube.com/watch?v=McIxMlOXbS0

https://www.youtube.com/results?search_query=hank+williams+jr+if+the+south+would+have+won

Happy listening!

 

AKTUELLA DYSTOPIER

19 juli 2020

Jag är egentligen inte särskilt svag för eller någon i grunden engagerad läsare av dystopiska romaner. Ändock har jag självfallet läst de dystopier som kan sägas ingå i västerländsk kulturkanon och normal allmänbildning.

George Orwells 1984 från 1948, Karin Boyes Kallocain från 1940, Anthony Burgess A Clockwork Orange från 1962, Ray Bradburys Fahrenheit 451 från 1953, Aldous Huxleys Du sköna nya värld från 1932.

Vi kan konstaterar att flera av romanerna initierat och djupsinnigt beskriver samhälleliga trender och förändringar, som inte bara berör det f.d. kommunistiska Sovjetunionen, utan också i fiktionaliserad romanform visar och tydliggör skrämmande tendenser i det PK-vänsterdominerade Sverige (och övriga Europa).

Samtliga nämnda romaner har några år på nacken. Yngst är Anthony Burgess A Clockwork Orange från 1962 och äldst är Aldous Huxleys Du sköna nya värld från 1932. De olikartade teman som skildras i romanerna kan faktiskt iakttagas i realtid i samhälle och maktkultur. Det handlar om ”storebror ser dig”, ”nyspråk” och andra totalitära ”reformer” som idag förekommer i den svenska verkligheten. Många av romanernas begrepp fungerar utmärkt i analysen av vad som händer i Sverige. Politiseringen av myndigheterna och de totalitära dragen i den djupa staten liknar allt mer DDR och det som de dystopiska romanerna skildrat uppvriden i fiktion. Också de ohämmade och blodiga gatu- och gängvåldet/väldet som råder har beskrivits i romanform. Karin Boyes lysande roman Kallocain ÄR fortfarande viktig läsning. Sanningsserumet Kallocain för osökt tankarna till den politiska maktens och PK-medias avvisande av all kritisk empiri och analys som ”fake news” och osanning. Sanningen – maktens sanning – står JÖK-en och statsmedia för. Det mentala ”sanningsserumet” kommer från SVT/SR.

Däremot behandlar nämnda dystopiska romaner inte alla tendenser och maktstrukturer i dagens samhälle och definitivt inte förhållanden som följer av massmigrationen av dysfunktionella muslimer från MENA med en åtföljande islamisering av de västerländska samhällena och den västerländska kulturen. Sverige utgör härvidlag ett extremt exempel. Över två och en halv miljoner utlandsfödda och deras barn har kommit till Sverige allt sedan år 2000. Den absoluta majoriteten utgörs av muslimer/islamister.

En modern dystopisk roman på fransk grund är Michel Houellebecqs roman Underkastelsen som utspelar i fransk kultur och maktsfärer. Boken redovisar i romanfiktion hur ett islamistiskt övertagande av makten i Frankrike sker i samband med ett presidentval och hur snabbt samhälle, myndigheter och universitet anpassar sig till de nya makthavarnas mål och intentioner. Om du inte läst Houellebecq så gör det.

Uppskattade du Michel Houellebecqs roman så kommer du att gilla Arne Weinz bok Perfekt storm som utspelar sig i svensk miljö. Den fullständiga titeln är Perfekt storm. Sverige under muslimsk attack. En politisk och militär spänningsroman. Titeln är både rättvisande och beskrivande vad avser innehåll och intrig. En mycket dramatiskt skriven framtidsvision i fiktionens form. Det är en bok som man som rättänkande och kritisk svensk bör läsa. Kapitel 1 romanens upptakt är en sakligt korrekt beskrivning av den samhälleliga situationen i Sverige. Kapitel 45 om rensningen av Vivalla är intressant läsning.

Boken rekommenderas. 

EKOTEMPLET I SÖDERFORS

06 februari 2020

Ekotempel

I samband med en affärsresa till Söderfors besökte Gustaf och jag Ekotemplet i den engelska parken vid Dalälven. År  1795 byggdes, med Theseustemplet i Aten som förebild, det grekiska tempel som fortfarande ger parken en andligt upphöjd karaktär. Templets intryck – ses från vägen – är helt enkelt ett magnifikt inslag i den engelska parken vid Daläven. Templet stod färdigt år 1797. Templet renoverades sedan 1803-04. Templet blev stilrenare och långsiktigt hållbarare eftersom man bytte de tidigare pelarna av trä mot kolonner i putsat tegel. Valven är fortfarande byggda i trä.

Ett ekotempel är en mindre fristående byggnad med tak som bärs upp av pelare alternativt kolonner. Byggnaden är ofta ett arkitektoniskt inslag i engelska trädgårdar och i engelska landsortsparker. De fungerade som uterum för samvaro och måltider. De utgör ett intagande och vackert blickfång. Förledet eko kommer av att byggnadstypen med det kupolformade taket gav en viss ekoeffekt.

OM BILDNING OCH POLITIK I HISTORIEN

01 januari 2020

Jag har några juldagar ägnat mig åt Snorre Sturluson och Snorres Edda (Den Prosaiska Eddan till skillnad från den Poetiska Eddan / Äldre Eddan) och Heimskringla (Nordiska Konungasagor) som bl.a. behandlar den svenska ynglingaätten.

 

Den sistnämnda är en av få historiskt beskrivande källor till de tidiga kungarna/hövdingarna i Svitjod. I kölvattnet till den viktiga och riktiga källkritiska skolan inom historieskrivningen har senare källkritiska fanatiker i stort sett underkänt Konungasagorna som källor. Det är att kasta ut barnet med badvattnet. Trots allt innehåller Snorre Sturlusons Konungasagor både välskrivna och sannolikt korrekta beskrivningar av det tidiga Svitjods mäktiga.

 

Nåja, det var egentligen inte poängen med min text. I en beskrivning av den för sin tid (och vår tid) bildade, kloka och enormt välskrivande Snorre Sturluson behandlas hans liv, verksamhet och verk som en Islands mäktigaste man.

 

I texten läste jag följande: ”Snorre Sturluson lever kvar i vårt medvetande för sina historiska och kulturhistoriska skrifter. Men den kulturella gärningen kan snarast betraktas som en aspekt av hans statsmannaskap. Som politiker gjort i årtusenden, odlade Snorre historieskrivningen och allmän lärdom som en självklar och nödvändig del av den politiska verksamheten”.

 

Texten kom mig att börja fundera på om det fortfarande stämmer. På vilka av våra makthavare i politik, näringsliv och förvaltning kan man säga att beskrivningen stämmer? Jag kan inte komma på ett enda namn. Kan du?

 

Tvärtom! Riksdagspolitiker, regeringsledamöter, partiledare och par preference vår statsminister Stefan Löfven utmärker sig med sin obildning och begränsade kognitiva och verbala förmåga. Kan kaoset i Sverige ekonomiskt, socialt och politiskt ha något med detta att göra?

JAN MYRDAL.

08 november 2019

Jan Myrdal är en av Sveriges väsentligaste författare under de senaste 60-70 åren.

Jag läste Jan Myrdal första gången på 1960-talet i form av hans krönikor – som det heter idag – i Aftonbladet. Aftonbladet var då en helt annan tidning än dagens kulturella och intellektuella sörja med Anders Lindberg som ledande dödgrävare. Krönikorna hade på den tiden den stående beteckningen, Söndagsmorgon.

Den 23 januari 1967 köpte jag och läste hans ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell.” . By the Way, den engelska versionen Confessions of a Disloyal European är av någon outgrundlig anledning bättre än den svenska. Mitt exemplet av Samtida bekännelser är sedan genom åren läst ett otal gånger. Den faller idag sönder i lösa blad mellan slitna pärmar. Boken har haft en oerhörd och svåranalyserad betydelse för mig och mina ställningstaganden i livet allt sedan 1967.

I mitt bibliotek har jag runt 2-3 hyllmeter med Jan Myrdals böcker vilket i det närmaste är allt han skrivit på svenska språket

Nu slutar Jan Myrdal med sin Skriftställningar i FIB Kulturfront. En tidning som i egentlig mening är näst intill oläsbar. Dock, jag går på biblioteket i Örebro och läser Jan Myrdals Skriftställning i varje nummer. Han har alltid gått sin egen väg. Så också nu när den ”eländigare vänstern” – med Jan Myrdals ord – hamnat i postmodernistisk PK-ideologi. Det har medfört att Clarté – den gamla en gång i tiden intellektuella organisationen och tidskriften med bl.a Karin Boye – nu uteslutit Jan Myrdal. Han har kallts ”brunröd” i dessa eländiga vänsterkretsar. Det känner jag igen, när argumenten tryter tar man till invektiv. Jag har väl närmare tio personer som åkt ut och blockerats efter att ha skrikit invektiv istället för att argumentera i sak.

Det finns många böcker man kan rekommendera i Jan Myrdals rika litterära produktion inte minst hans serie om barndomen i det myrdalska hemmet med Gunnar och Alva Myrdal som föräldrar. En analys som återstår att göra är Alva Myrdals destruktiva roll i förstörelsen av familjen i Sverige med daghem och kvinnorna ut i arbetslivet och det som senare blev den antipatiska feminismen med me-too-rörelsen som avskräckande slutpunkt.

Men – som sagts – läs ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell”. Boken handlar i grunden om den intellektuelles ansvar för att se, beskriva och analysera samhällets utveckling och att också gå in och ta kampen för att förändra. En i hög grad aktuell uppgift i Sverige idag.

 

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/AdB5ox/myrdal-har-skrivit-sin-sista-artikel

MUSLIMER TAR ÖVER SVERIGE – två dystopier.

29 september 2019

 

Det finns två läsvärda böcker som handlar om hur muslimerna tar över. Den första handlar om Sverige och den andra om Frankrike.

”Perfekt Storm” är skriven av Arne Weinz. 239 kr på bokus. Boken är en dystopi om vad som händer när Brödraskapet från ett kryssningsfartyg landsätter tusentals välutrustade elitsoldater i Sverige.

”Underkastelse” är skriven av den franske författaren Michel Houellebecq. 59 kr på bokus. 2022 vinner Muslimska brödraskapet det franska presidentvalet och tar över makten i Frankrike. Båda böckerna är extremt läsvärda.

Michel Houellebecq är en författare i Nobel-klass som jag ser det. Men med en sådan bok i bagaget är han självfallet utesluten från varje PK-pris. Ungefär som Salman Rushdie fegt och ryggradslöst uteslöts av Svenska Akademin efter ”Satansverserna”.

I Sverige sker idag smygislamiseringen i de tysta vid sidan av det svenska folkets medvetande. Ungefär som Sverige infört rena kommunist-DDR lagar utan protester. Gamla kommunistiska KGB agenter från forna Sovjet hyllar socialdemokratin som i tysthet och under demokratins täckmantel åstadkommit vad sovjetsystemet misslyckades med: Nämligen, ett helt tystat, följsamt och lydigt folk som traskar patrullo i maktens spår utan att revoltera. Likt flagellanter piskar medborgarna sig själva i sträva efter att följa maktens ukaser. Se bara på hur medborgare ringer in och föreslår än mer långgående åtgärder för oss medborgare för att ”rädda klimatet.”


%d bloggare gillar detta: