Archive for the ‘Kultur’ Category

BALL OF CONFUSION. THAT´S WHAT THE WORLD IS TODAY.

12 maj 2019

Every now and then the music business produces songs that live on over the years because the lyrics expresses a common conception of the world’s situation. One of these songs is “Ball of Confusion. That´s What the World Is Today.”

The lyrics, as we will see, deals with world problems that were and still are ignored by big politics and big media. The lyrics are even more relevant today than when it was first released.

Ball of Confusion. That´s What the World Is Today is a 1970 hit single for The Temptations. It was released on the Gordy (Motown) label and written by Norman Whitfield and Barrett Strong.

The Temptations is an American Motown vocal group who released a series of successful singles and albums with Motown Records during the 1960s and 1970s. The repertoire has included soul, funk, R&B among others.

Now to the lyrics. Read them slowly and you´ll see how depressingly relevant the lyrics still are to this day.

”People moving’ out, people moving in.
Why, because of the color of their skin.
Run, run, run, but you sure can’t hide
An eye for an eye, a tooth for a tooth.
Vote for me and I’ll set you free

Rap on, brother, rap on.
Well, the only person talking about love thy brother is the preacher
And it seems nobody’s interested in learning but the teacher
Segregation, determination, demonstration, integration, aggravation,
humiliation, obligation to our nation
Ball Of Confusion that’s what the world is today (yeah, yeah)
The sale of pills is at an all-time high
young folks walking around with their heads in the sky
Cities aflame in the summer time,

and the beat goes on
Eve of destruction, tax deduction,
City inspectors, bill collectors,
Evolution, revolution, gun control, the sound of soul,
Shooting rockets to the moon, kids growing’ up too soon
Politicians say more taxes will solve everything,

and the band played on.
Round and round and around we go, where the world’s headed nobody knows.
Great googa mooga, can’t you hear me talking to you, just a
Ball of Confusion that’s what the world is today.
Fear in the air, tension everywhere
Unemployment rising fast, the Beatle’s new record’s a gas,
and the only safe place to live is on an Indian reservation,

and the band played on
Eve of destruction, tax deduction,
City inspectors, bill collectors, mod clothes in demand,
population out of hand, suicide too many bills, hippies moving’ to the hills
People all over the world are shouting end the war

and the band played on.
Round and round and around we go, where the world’s headed nobody knows.
Great googa mooga, can’t you hear me talking’ to you, just a
Ball of Confusion that’s what the world is today
Let me hear you, let me hear you, let me hear you
Ball Of Confusion that’s what the world is today.”

Randy Shilt quoted the lyrics from Ball of Confusion when he named his award-winning journalistic account of the AIDS epidemic, And the Band Played On. The repeated use, in the song, of the phrase ”and the band played on” signaled that no one was paying proper attention to world problems, in the same manner the AIDS epidemic was initially ignored.

Personally, I love the line; “Politicians say more taxes will solve everything.” Big politics are pressing the people of Sweden with heavier and heavier taxes. Swedish people being the world´s most heavily taxed people. And the argument is always that it´s needed to solve any given problem.

Another great line is the following; “Vote for me and I’ll set you free.” A common basic phrase by our politicians. A lie thru and thru! The politicians don’t set anybody free but themselves. In Sweden we can see more and more of legislation and proposals with an East-German totalitarian slant.

BALL OF CONFUSION. THAT´S WHAT THE WORLD IS TODAY. IS THAT DENIABLE?

 

 

 

UPPLAND OCH SVEA RIKE FRÅN 980 – 1100 I RUNSTENSVÄRLDEN.

11 maj 2019

Tusentalet i det forntida Sverige var en omvälvande period. Kristendom ersatte allt mer asa-tron som dominerande religion. Det syns tydligt i de uppländska runstenarna. Cirka 1300 uppländska runinskrifter finns bevarade idag och är till antalet i särklass flest i jämförelse med andra landskap i Sverige. De är också de mest elaborerade och konstnärliga. Några mästare bland runristarna är kända från ett flertal stenar dels Livsten samt hans lärjunge och följare Balle.

Sigtuna ger oss en talande bild av kultur- och religionsbrytningen under denna period.

Staden som ligger vi Mälaren grundades av Erik Segersäll (ca 945 – 995) runt år 980. Det var då en de första städerna i Svea rike. De andra två var Löddöse och Skara. Staden blev sedan säte för den förste kristne kungen Olof Skötkonung (980 – 1021). Olof Skötkonung föddes runt 980 och var son till Erik Segersäll. Som kung slog han de första svenska mynten och gjorde Sigtuna till ett kungligt, kyrkligt och kommersiellt centrum. Den ställningen behöll staden ända fram till slutet av 1200-talet.

Det är under denna period som vi via runstenarna kan se hur asa-tron i Uppland ersätts av den kristna tron.  Både kristna och asa-troende runstenar förekommer under denna period. Sannolikt verkade de båda trosriktningarna parallellt. Det kan ha varit så att man som person, i familjen och/eller byn under en övergångsperiod omfattade båda trosriktningarna. För säkerhets skull! Man visste inte vilken gud som var starkast. Runstenar med kristna kors och texter finns med bara några kilometers avstånd från asa-troende runstenar ristade under samma period, dvs perioden 1000-1100. Den ena byn kan ha varit asa-troende medan grannbyn var kristen. Det är en spekulativ och intressant tanke.

Det Svea rike som då fanns utgör historisk grund och bas till Sverige med den etniskt svenska befolkning och kultur som vi har idag. Jag funderar mycket på om vi nu står inför Sveriges undergång som kristet land med en etnisk svensk befolkning. Runt 2050 kommer muslimer från Mellanöstern och Nordafrika att vara i majoritet i Sverige. Kommer de då efter mönster från bl.a. Syrien slå sönder och förstöra alla kristna symboler och kyrkor och inte minst de (i muslimers ögon) än mer avskyvärda asa-troende symbolerna? Kanske är det därför vi ägnar så mycket tid åt att studera den perioden i svensk historia?

Två runstenar (U 1162 OCH U 1163)  får i denna text illustrera asa-tron och dess föreställningar och den kristna tron.

 

IMG_1907

Translitteringav runraden:

uiþbiurn × ok : karlunkr : ok × erinker : ok × nas(i) × litu × risa × stii × þina × eftir × eriibiun × f[aþu]r × sii × snelan[4]

Normalisering till runsvenska:

Viðbiorn ok Karlungʀ ok Æringæiʀʀ/Æringærðr ok Nasi/Næsi letu ræisa stæin þenna æftiʀ Ærinbiorn, faður sinn sniallan.[4]

Översättning till nusvenska:

Vidbjörn och Karlung och Ärenger och Nase läto resa denna sten efter Ärenbjörn, sin käcke fader.

Vem som ristade stenen anges däremot inte.

 Ornamentiken i U 1163 är välgjord och motivet illustrerar en scen ur sagan om Sigurd Fafnesbane. Ristningen visar hur Sigurd sticker sitt svärd rakt upp genom ormens buk. Svärdets spets syns också helt ha penetrerat ormens buk och sticker upp i ovandelen av stenen. Snett nedanför Sigurds fötter syns dvärgen Andvare som kommer med den magiska ringen och valkyrinan Sigdriva, som räcker honom ett dryckeshorn.

Sigurd är den mytomspunne hjälten och drakdödaren i den forngermanska sagokretsen. Berättelsen kan vara inspirerad av olika gestalter menkan också gå tillbaka på äldre sagokretsar. I fornnordiska traditioner fick han tillnamnet Fafnesbane – den som dödade draken Fafne. Sigurd Fafnesbane återfinns även på andra runstenar i Sverige och stenkors på de brittiska öarna från 1000-talet.

Myten om Sigurd Fafnesbane finns nedtecknade i flera äldre texter bl.a. i Nibelungenlied, Völsungasagan och Den poetiska Eddan. Sigurd förekommer också i många andra medeltida sagor och berättelser från Tyskland och Skandinavien. Richard Wagner använde legenden om Sigurd i operacykeln Nibelungens ring

Bilden ovan visar hur ser sten ut idag. Men frågan är hur de såg ut när de ristades för 1000 år sedan. Ungefär så här kan de ha sett ut. De var nämligen färglagda. De har man kunnat se av mycket små färgpigment som hittats på runstenar.

u1163introjamforelse

I den andra avbildade stenen U 1162 är asa-tron tydlig. Tyvärr är min bild av framsidan, trots datormanipulering, svårläst, beroende av mycket urblekt infärgning av runor och ornamentik.

IMG_5606

Texten på framsidan av stenen lyder:

”Vifast, Folkad, Gunnar läto resa stenen efter sin fader Holmfast och efter sin broder Arnfast. Far och son blevo båda innebrända. Och Balle och Frösten, Livstens följselagare ristade.”

Det sistnämnda är mycket intressant som vi ser det. Det innebär att runristaren Balle vandrade runt och med stor konstnärlig skicklighet ristade stenar åt BÅDE asa-troende och kristna. På den sistnämnda stenen med guden Tor finns inga kors eller textrader som: ”Gud hjälpe hans själ.” Beställaren bestämde uppenbarligen vad som skulle stå på stenen.

IMG_5607

Runstenens smalsida är intressant och belysande. I den övre delen av smalsidan ses en krigare till häst, med svärdet draget och höjt. Hästen i galopp är ristad på ett mycket naturalistiskt sätt.

Bilden på den nedre delen av smalsidan visar ett mycket känt motiv ur den forn-nordiska gudasagan. Bilden visar asa-guden Tor som har fångat Midgårdsormen med ett oxhuvud som bete. Tor är beredd med Hammaren för att slå ihjäl odjuret. I arbetet med att dra upp ormen till ytan trampar Tor igenom båtens botten. Foten syns sticka fram under båten. En mycket dramatisk och levande ristad bild.

De två här avbildade och analyserade stenarna U 1162 och U 1163 står med någon enstaka kilometers mellanrum i Altuna socken i Uppland.

ÖRSUNDSBRO PÅ 1000-TALET – EN RUNSTEN VID VADET ÖVER ÖRSUNDAÅN

11 maj 2019

Örsundsbro är en av de mindre betydliga orter i Uppland. Ändock, man behöver inte söka länge för att finna lämningarna efter Svea rikes grundläggning. Av olika skäl tillbringar jag en hel del tid i trakterna runt just Örsundsbro.

I äldre tid fanns ett vad över Örsundaån – på bilden – någon kilometer norr om dagens Örsundsbro. Det var ett vad som samtidigt var en del av den kungliga Eriksgatan. Vid vadet stod en runsten ristad av den berömde runristaren Balle. Hans signatur finns också på denna runsten. I den högra slingan strax ovan mitten.

 Ornamentiken består av två symmetriska rundjur som omsluter ett kristet stavkors. Runstenen är från andra halvan av 1000-talet och således ett tydligt exempel på en kristen sten under den brytningstid som skapade både kristna och asa-troende runstenar. (Kommande text om Sigurd Fafnesbane och Asa-guden Tor.) På runstenen finns också texten ”Gud hjälpe hans själ.” En vanlig text på kristna runstenar.

Stenen stod som sagts tidigare vid vadet över Örsundaån men är nu flyttad 200 meter NO och står alldeles S om landsvägen

 Runor:

ᚦᛁᚴᚠᛆᛋᛏᚱ᛫ᛚᛁᛏ᛫ᚱᛆᛁᛋᛆ᛫ᛋᛏᛆᛁᚿ᛫ᚦᛁᚿᛋᛆ᛫ᛆᛏ᛫ᚼᚢᛚᛘᚴᛆᛁᚱ᛫ᚠᛆᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚿ᛫ᚴᚭᚦᛆᚿ

ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛂᛚᛒᛁ᛫ᛋᛆᛚ᛫ᚼᛆᚿᛋ᛫ᛒᚭᛆᚿᛏᛆ᛫ᛁᚴᚢᛦ᛫ᛒᛆᛚᛁ᛫ᚱᛁᛋᛁ᛫ᛋᛏᛆᚿ᛫ᚦᛁᚿᛋᛆ[nb 1]
Runsvenska:

* þikfastr * lit * raisa * stain * þinsa * at * hulmkair * faþur * sin * koþan *

* kuþ * hielbi * sal hans * boanta * ikuR * bali * risi * stan * þinsa *[4]
Normaliserad:

Þingfastr let ræisa stæin þennsa at HolmgæiR, faður sinn goðan,

Guð hialpi sal hans, boanda InguR. Balli risti stæin þennsa.[4]
Nusvenska:

”Tingfast lät resa denna sten efter Holmger, sin gode fader, Ingas man.

Gud hjälpe hans själ. Balle ristade denna sten.”[2]

 

INTERNATIONALEN

01 maj 2019

Eugène Pottier medlem av Pariskommunen skrev det franska originalet i juni 1871. År 1904 blev Internationalen den internationella socialisternas och kommunisternas kampsång.

Idag sjungs Internationalen av kommunister och socialister. Oftast under röda fanor men ibland också med knutna nävar och fanor med hammaren och skäran som emblem.

Internationalen, de röda fanorna och den knutna näven är de socialistiska symbolerna par preference. Men vad står det för om vi granskar den allmänna socialistiska historien?

Den 1 maj finns anledning att påminna om de samlade kommunistiska/socialistiska illdåden. Enligt den enormt väldokumenterade ”The Black Book of Communism. Terror Crimes Repression.” 850 sidor. Harvard Press London 1999 är de civila kommunistiska/socialistiska offren ca 100 miljoner döda. Militär oräknad. Och trotskisterna ropar: ”Hammaren i huvudet och skäran i halsen.” Verkligheten överträffar dikten än en gång.

Den 1 maj som firas med röda fanor och Internationalen av socialdemokrater/ allsköns socialister o kommunister i hela Sverige är inget annat än det socialistiska förtryckets, tyranniets och illdådens dag! Betänk det!

Jag påminner om detta för att det är den 1 maj men också för att det är deklarationstider (inlämning senast i morgon). Jag lyfter därför fram en vers i Internationalen som faktiskt har aktualitet i Sverige idag men som aldrig sjungs av kommunister och socialdemokrater. Det är nedanstående vers. Läs den två gånger! I flera avseenden en kraftfull beskrivning.

Båd´ stat o lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.

Den rike inga plikter trycka,
den arme ingen rätt man ger.
Länge nog som myndlingar vi böjt oss,
jämlikheten skall nu bli lag!
Med plikterna vi hittills nöjt oss,
nu taga vi vår Rätt en dag!

(min kursiv)

RUNTEXTER – NÅGRA HISTORISKA KOMMENTARER.

30 april 2019

Sonen och jag ägnar oss åt att studera Sverige och de etniska svenskarnas äldre historia. Uppland är en bra bas för sådana studier. Centrum för det blivande Sverige som det varit.

De runstenar som diskuteras här är två av de drygt tusen runstenar som finns i Uppland. Dessa två är inte ovanliga eller märkliga i det stora hela eller på något övergripande sätt. De är dock intressanta och märkliga i förhållande till varandra. De kan berätta lite om hur kristnandet av Sverige kan ha gått till. Både den traditionella asatron och den kristna tron existerade sannolikt under en ganska lång tid parallellt. Indikationer på det framgår när vi granskar stenarna, deras ornamentik och text. De här presenterade runstenarna är från samma tid, fastställda till 1000-talet efter Kr.

Det kanske var så att samma familj och personer under en längre period omfattade båda trosriktningar, för säkerhets skull. Man visste ju inte vilken som var kraftfullast. Några i familjen eller by kan ha antagit  den kristna tron snabbare än andra. Ungefär som att det idag i samma familj/vänkrets kan finnas de som tror på klimatalarmisternas häxor och häxprocesser medan andra insett att det är en vantro. En by kan ha antagit den kristna tron medan grannbyn levde kvar i asatron. De två runstenarna som vi fotograferat visar väl det sistnämnda? De båda avbildade runstenarna ligger inte mer än ca 10 km från varandra. Tio minuter med bil.

På stenen till höger (nr U1155, Hjälteberga Simtuna socken) nedan finns ett tydligt kristet kors ristat och texten lyder i transkriberad form och översatt till nutidssvenska: ”Rolf och Bjart reste stenen efter Raskulv. Gud hjälpe hans ande.” Historien bakom att de reste stenen över Raskulv känner vi inte. Stupat i österled? Vi kan bara spekulera. Något har dock föranlett ristandet av en runsten.

På stenen till vänster nedan (U839, Ryda Kungsgård Nysätra socken) finns inget kors däremot en drake eller en orm och texten lyder transkriberad och översatt till nutidssvenska: ”Amunde och Ödgärd läto resa denna sten efter Anund, sin son, och göra bro.” Var bron som nämns legat har man inte kunnat avgöra. Ingen hänvisning till hans själ eller något kors. Varför man ville markera sonen med en runsten och en bro framgår inte. Anund kan ha stupat under ett vikingatåg i österled men det är en ren gissning. Något hade han gjort för att hedras på detta tydliga sätt med en sten och en bro.

Det är ändock oerhört spännande att dessa texter talar till oss och ger oss både svar och frågor ännu drygt tusen år efter att de ristades av runmästare som levde på att rista budskap i sten för framtiden. Sten är ett resistent material mot tidens tand. Färgen i text och ornamentik är förstärkt i datorn för att göra bilden läsbar.

 

I min och sonens odyssé genom den äldre svenska historien kanske vi skulle ta med sådana figurer som fru Sahlin och herr Reinfeldt. De har ju den bisarra föreställningen -artikulerad i media – att Sverige saknar kultur och historia och att äldre tider bara består av barbari. Det kunde vara lärorik för dem att ta del av Sveriges sofistikerade kultur och samhälle redan i äldre tid.

THE NIGHT THEY DROVE OLD DIXIE DOWN – EN TEXTANALYS

25 april 2019

Sjuttiotalslåten “The Night They Drove Old Dixie Down” var en hit med Joan Baez. Idag är både låten och Joan Baez invalda i Rock´n Roll Hall of Fame.

Låten skrevs av Robbie Robertson och Levon Helm. Den framfördes först av det kanadensiska bandet The Band året 1969. Men verkligt stor framgång fick låten 1971 med bl.a. en topp 3 placering på amerikanska Billboardlistan med Joan Baez. På youtube finns fantastiska versioner inklusive lyriken.

Jag har funderat mycket över texten genom åren. Jag gillar sången och spelar den ganska ofta. Den är mycket bra, naturligt sentimental och känslosam samtidigt historiskt intressant. Bäst är den när den sjungs av Joan Baez med hennes höga, klara vackra röst. Hon är en vänsterinriktad protestsångerska. Det är det jag funderat över. Ni som lyssnat på texten förstår varför. Hur texten skall tolkas är föremålet för min diskussion.

Texten speglar och skildrar känslorna hos en besegrad manlig sydstatare inför det förlorade kriget. Sången ingår i en ideologi som går under namnet ”Lost Cause of the Confederacy.”

“The Lost Cause of the Confederacy, or simply the Lost Cause, is an American historical negationist ideology that holds that, despite losing the American Civil War, the cause of the Confederacy was a just and heroic one. The ideology endorses the supposed virtues of the antebellum South, viewing the war as a struggle primarily for the Southern way of life or ”states’ rights” in the face of overwhelming ”Northern aggression”. At the same time, the Lost Cause minimizes or denies outright the central role of slavery in the outbreak of the war.”

Det är viktigt att hålla i minnet den gamla sanningen om att det är segrarna som skriver historien och lägger tillrätta egna misstag och illdåd. Det gäller andra världskrigets segrare såväl som segrarna i det amerikanska inbördeskriget. Det finns mycket att säga på den punkten men det är inte ämnet denna gång.

Med Dixie avses i allmänhet de elva stater som i slutet av 1860 och början av 1861 lämnade Unionen och bildade ”Confederate States of America” med Richmond Virginia som huvudstad. Staterna var i den ordning de lämnade Unionen: South Carolina, Mississipi, Florida, Alabama, Georgia, Lousiana, Texas, Virginia, Arkansas, North Carolina och Tennessee.

Nu till texten och några innehållsliga och historiska kommentarer. Sången öppnar med en presentation av huvudpersonen, hans arbete och vad som hände:

Virgil Caine is the name, and I drove on the Danville train,

Till Stoneman’s cavalry came and tore up the tracks again.”

Virgil Caine är i sångtexten den enkle mannen som symbol för den besegrade och hårt hanterade sydstataren. Stoneman är kavallerigeneralen George Stoneman i United States Union Army. En av hans uppgifter under det amerikanska inbördeskriget var att bakom Confederate Armys linjer förstöra kommunikationer och möjligheter att föra fram material och förnödenheter. Hans kavalleri rev därför upp järnvägsräls. I sången hänvisas till ett sådant historiskt tillfälle då järnvägen vid Danville förstördes.

Som en parentes kan nämnas att generalen George Stoneman under utbildning vid officersskolan West Point var rumskamrat med en av USA:s berömda generaler Stonewall Jacksson som under inbördeskriget var engagerad i Confederate Army direkt under generalen och överbefälhavaren Robert E Lee. Stonewall Jacksson stupade senare under inbördeskriget.

Sången fortsätter med att tydligt ange när under inbördeskriget vi befinner oss, hur deras situation var och det tragiska som hände:

In the winter of ’65, We were hungry, just barely alive.
By May the tenth, Richmond had fell, it’s a time I remember, oh so well.

 Texten understryker och konkretiserar fattigdomen och eländet i krigets slutskede. I Richmond å andra sidan stod flera slag under kriget.  När Confederate Army tvingades till reträtt senvåren 1865 brände de själva ner staden.  Det är vad ”Richmond had fell” refererar till. Förlust-temat fortsätter i de följande fyra stroferna som utgör refrängen:

The Night They Drove Old Dixie Down, and all the bells were ringing,
The Night They Drove Old Dixie Down, and all the people were singin’.

………..

Ya take what ya need and ya leave the rest,
But they should never have taken the very best.

Strofen ”The Night They Drove Old Dixie Down” i refrängen kan tänkas avse det slutliga nederlaget för Confederate Army / Confederacy och/eller specifikt när den retirerande Confederate Army brände ner staden Richmond i april/maj 1865. Varför man ringde i kyrkklockor är välförståeligt. Jag är dock osäker på hur ”all the people were singin´” skall tolkas. Tröstande de sig över förlust och elände med sång? Eller vad?

Detsamma gäller nästa rad, ”Ya take what ya need and ya leave the rest”. Jag är osäker på den mer exakta tolkningen medan den följande raden” But they should never have taken the very best” sannolikt kan/skall tolkas som nederlaget för Confederacy alternativt endast Richmonds fall.

General Robert E Lee var under kriget medveten om att Confederate Army var underlägsen I antal soldater och utrustning i jämförelse med resurserna som Union Army och industristaterna i norr hade och att risken för en förlust för Confederacy var överhängande.  En finkänsligt uttryckt hyllning till överbefälhavaren för Confederate Army Robert E Lee är den enkla textraden:

Back with my wife in Tennessee,

One day she said to me,
”Virgil, quick, come see,

there goes Robert E. Lee!”

 Efter kriget fråntogs generalen Robert E Lee medborgaskap och all egendom. Arlingtonkyrkogården är byggd på hans egendom. Först med presidenten Gerald Ford fick generalen Robert E Lee 1975 postumt tillbaka sitt medborgarskap. En liten parentes; Robert E Lee erbjöds först att bli överbefälhavare för Union Army med tackade nej och blev istället överbefälhavare för Confederate Army. Han var född i Virginia och kunde inte överge fränder, släkt och vänner där. Han kunde inte göra på något annat sätt. Efter kriget skrev han att han skulle komma till samma beslut om han stod inför samma situation igen.

Sångens avslutande lyrikrader betonar att huvudpersonen är en man av det arbetande folket som bara vill fortsätta med sitt liv:

Now I don’t mind’em choppin’ wood, and I don’t care if the money’s no good.
Like my father before me, I’m a workin’ man,

Sedan kommer avslutningen som är ideologiskt tydlig och viktig och visar huvudpersonens medvetna ställningstagandet för Confederacy i likhet med en äldre broder som mycket ung stupade för saken dödad av motståndaren, ”a Yankee”:

Like my brother before me, I took a rebel stand.
He was just eighteen, proud and brave,  

But a Yankee laid him in his grave,

 Texten “I took a rebel stand” är ett kraftfullt och tydligt ställningstagande. Det är här om inte förr som jag undrar över vänsterprotestsångaren Joan Baez som sjunger just dessa textrader med enormt tryck och inlevelse.

Slutligen det sorgligt definitiva slutet med den slagne sydstatsmannen

I swear by the mud below my feet,
You can’t raise a Caine back up when he’s in defeat.

Ibland sjungs ”blood” istället för ”mud”. Det gör texten än mer dramatiskDet är verkligen en definitivt slutgiltig textfras. Slutet för Virgil Caine, men också för Confederacy.

Syftet med min analys av texten är att resa frågan hur en protest- och vänstersångare kunde sjunga och göra denna låt till en sådan enorm succé? Vilka känslor, stämningar och tankar speglar det? Det fanns uppenbarligen en mycket bredare acceptans för olika ståndpunkter och ideologiska uppfattningar på 1970-talet än idag. Åsiktskorridoren var bredare. Kan någon idag tänka sig en protest- och vänstersångare sjunga en sådan renodlad Lost Cause sång om Confederacy i det amerikanska inbördeskriget?

Fakta i artikeln bygger på English Wikipedia. Resten är mina analyser och uppfattningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VÄSTERBY FORNBORG UPPLAND.

22 april 2019
Några bilder från min och sonens studiebesök vid Västerby Fornborg. Borgen är en mäktig, dramatisk och välbevarade fornborg. En av intressantaste vi besökt.
Västerby fornborg eller Borgberget är ca 125 × 80 meter stor och belägen på ett högt berg som stupar brant i öster, söder och väster. I nordost, norr och väster finns flera stenmurar med en sammanlagd längd om 225 meter. I den norra delen finns dubbla murar. Ovanpå murarna brukar man anta attdet fanns någon form av träpalissad. Inne i borgen har sannolikt funnits både ett långhus och flera mindre hus för försvarare och de hantverkare som bodde i borgen.
Borgen är från ca 500 e.Kr och har sannolikt använts under tidig Vinkingatid. Nedanför och runt borgen har sannolikt vattnet nått segelbart ända fram till de lägre liggande marknivå.
Borgen är ovanligt välbevarad och har kraftiga dimensioner så det råder knappast någon tvekan om att den fungerat som en försvarsanläggning.
Bilderna visar hur naturligt lättförsvarade de östra, södra och västra delarena är med branta bergväggar. På ett par bilder visas den norra entréporten som tydligt syns med den västra muren ganska väl bevarad. När vi vandrade runt både uppe på borgmurarna och stupkanterna samt nedanför kunde vi tydligt uppleva hur lättförsvarad den måste ha varit. Det kan inte ha varit lätt att anfalla och äntra uppför branter och murar med spjut, pilar och stora stenar som försvararna använde.
En del av vår historia innan vi blev Svea rike men med Uppland som centrum. Jag vet inte, men det kanske är denna period den djupt bildade Reinfeldt avsåg med att ”blott barbariet svenskt är.” Fast nått barbari upplever man inte vid besök. Snarare är man oerhört imponerad vad man kunde åstadkomma.

RUNSTEN 808 UPPLAND

16 april 2019

 Runsten 808 står på östra sidan vägskälet där landsvägen mellan Biskopskulla kyrka och Fröslunda kyrka möter vägen mot Hamra. Runstenen visar en mycket fin ornamentik med två invecklade rundjur. Vid skogskanten ca 10 m bakom runstenen står en till rest sten utan inskrift.

Inskriften börjar vid huvudet av det rundjuret som tittar åt vänster, fortsätter längs rundjuret till dess svans. Den andra delen av inskriften börjar sedan på det andra rundjurets svans, ovanför det första rundjurets huvud för att sluta vid det andra rundjurets huvud. Notera att runstenen är från kristen period med ett tydligt kors inlagt och hänvisningen till Gud hjälpe hennes själ.

ᚴᛁᛋᛚ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᚾᚴᛁᛘᚢᚾᛏᚱ᛫ᚴᚭᚦᛁᛦ᛫ᛏᚱᛂᚴᛅᛦ᛫ᚴᛂᚱᚢᛅ᛫ᛚᛁᛏᚢ᛫ᛘᛂᚱᚴᛁ᛫ᛅᛏ᛫ᚼᛅᛚᚠᛏᛅᚾ

ᚠᛅᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᛅᛏ᛫ᛅᚤᛏᛁᛋᛁ᛫ᛘᚭᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾᛅ᛫ᚴᚢᚦ᛫ᚼᛁᛂᛚᛒᛁ᛫ᛋᛅᛚ᛫ᚼᛂᚾᛅᛦ᛫ᚢᛂᛚ᛫ᚾᚢ[

translitterering

* kisl * auk * nkimuntr * koþiR ‘ trekaR ‘ kerua * litu * merki * at * halftan ‘*

faþur ‘ sin ‘ auk ‘ at ‘ aytisi * moþur ‘ sina * kuþ ‘ hielbi * sal * henaR ‘ uel nu ‘ [3]

normalisering

Gisl ok Ingimundr, goðiR drængiaR, gærva letu mærki at Halfdan,

faður sinn, ok at Øydisi, moður sina. Guð hiælpi sal hennaR vel nu.

översättning

”Gisl och Ingemund, goda unga män 1), läto göra minnesmärket efter Halvdan, sin fader, och efter Ödis, sin moder. Gud hjälpe nu väl hennes själ.”

Stenen ristades av Runmästaren Balle som var aktiv under den senare hälften av 1000-talet och har lämnat ett tjugotal runstenar i Uppland.

  1. Jag föredrar översättningen ”goda drängar”. Drängar betyder något helt annat än idag. Innebörden är att de tillhörde kungens män. Ev. hirden.

Jag har förstärkt den röda fägen i datorn och skärpan så att texten skall vara läsbar och kunna förstoras på din skärm.

Runsten.jpg

BILDNINGEN OCH MAKTEN – NÅGRA REFLEKTIONER.

06 april 2019

Personligen har jag ett drygt halvsekellångt politiskt intresse bakom mig. Jag började följa de politiska debatterna i 11-12 års åldern när familjen skaffade TV året 1957. Jag minns debatten mellan Högerns Jarl Hjalmarsson och Kommunisternas Hilding Hagberg. Eller, Bertil Ohlins intellektuellt skarpa attacker på Tage Erlander. Efter de första formativa åren har jag fortsatt följa rikspolitiken och dess ”utveckling” och förändring.  Jag har på senare år alltmer funderat över vad bildning är och hur det är beställt med våra makthavares (rikspolitiker, myndighetschefer och storföretagsledare) kunskaper och bildning. Jag tycker mig också ha sett en förändring av de personligheter som blir politiker och som tilldelas de högsta posterna inom rikspolitiken.

När jag diskuterar frågan med mina intellektuella vänner är deras uppfattning liksom min att våra makthavare tidigare tillhörde det bildade skiktet av medelklass och överklass. Vår gemensamma bild är också att det inte längre är förhållandet. Vi har svårt att namnge en enda person inom rikspolitik, myndighetsledare och storföretagsledare som ger intryck av eller låter ana något som liknar bildning i traditionell mening. Inom rikspolitiken inklusive regeringen är det tydligt. En tänkbar förklaring är att man ofta rekryterar till riksdag och regering från dem som påbörjat sin politiska bana inom ungdomsförbunden och sedan arbetat sig upp inom den politiska klassen. I flera fall har vi under senare år kunnat se ministrar som aldrig haft ett riktigt arbete. När vi går igenom ett antal slumpvis utvalda rikspolitiker inklusive den nuvarande regeringen slår oss förekomsten av drop out från högre utbildning. Det vore intressant att se en systematisk genomgång av detta fenomen.

Den bristande bildningsnivån kan antas bidraga till att förklara de märkliga uttalanden som Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin fällt om Sverige jämfört med de muslimska migranternas kultur.

Först Fredrik Reinfeldts herostratiska uttalande:”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.”

Mona Sahlins uttalande är av samma typ: ”Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er.”

 Båda citaten är i sin demonstrativa okunnighet remarkabla. Värst är väl ändock socialdemokraternas f.d. partiledare Mona Sahlin som frånkänner oss svenskar inte bara en kultur och identitet utan också en historia. Är Mona Sahlins historiska kunskaper ett resultat av den socialdemokratiska skolan?

Både rekommenderas att läsa mitt förslag till svensk kanon: https://lennartwaara.com/2018/08/25/kultur-och-nationalism-en-svensk-kanon/

En gång i tiden var partiledare högutbildade. Folkpartiets partiledare Bertil Ohlin som nämnts var professor i nationalekonomi och på sin tid en av de ledande ekonomerna i världen. Var har vi den typen av kompetens idag? Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Karlsson var akademiker. Carl Bildt var drop out men kan inte beskyllas för att sakna kunskaper och bildning. Göran Persson var drop out. Han uppmärksammades medialt när han påstod att trebetygsuppsatsen var klar men låg i hans kassaskåp. Han fick senare revansch när partikamraten S och rektorn vid Örebro Högskola Janerik Gidlund tilldelade statsministern Göran Persson ett hedersdoktorat. Därefter utsågs Örebro högskola till Örebro Universitet. Arbetarrörelsens tidiga ledare i övrigt har inte alltid varit akademiker.  Arbetarrörelsen hade dock i sin tidiga utveckling ett starkt bildningsideal och bildningsprogram. Ett tydligt exempel, det finns flera, är den tidigare finansministern Gunnar Sträng med statarbakgrund. Genom bred läsning skaffade de sig en gedigen bildning och som också möjliggjorde deras engagemang och senare politiska karriärer ända in i socialdemokratiska regeringar. De både hade och hyllade bildningsidealet. Det är inte lika tydligt längre.

I den nuvarande JÖK-regeringen under den socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven är detta extremt tydligt.  Utbildningsnivån i JÖK-regeringen är låg. En granskning som Dagens Industri gjort (19-04-01) visar att många ministrar dessutom på regeringens hemsida skönmålar sina CV:n för att dölja bristerna.Hela 7 av ministrarna i JÖK-regeringen är drop out eller med oavslutade enstaka universitetskurser.

Thomas Persson, som är universitetslektor vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet menar att utbildningsnivån inom regeringarna under lång tid sjunkit stadigt, samtidigt som utbildningsnivån i samhället generellt kraftigt har höjts.  Enligt Persson är en förklaring till den sjunkande utbildningsnivån bland toppolitiker att alltfler rikspolitiker gått in i sina respektive partier i unga år och sett politiken som sin huvudsakliga karriär medan det förr var vanligare att man gick in i politiken efter att man haft en yrkeskarriär. Enligt Persson är utbildningsnivån för svenska statsråd lägre än i många andra jämförbara länder som exempelvis i Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Sprungen som jag är ur klassisk arbetarklass är läsning, ordrätt, en livsnödvändighet för mig. Det illustreras av följande citat om vikten av läsning från en okänd tänkare. ” Läsning gör en inte nödvändigtvis till en god eller ens en bättre människa. Men den vidgar helt säkert ens aspektseende och det är till glädje åtminstone för en själv. Man får möjlighet att leva med i flera liv, att göra erfarenheter som man inte har. Och nuet blir inte så groteskt förstorat. Man behöver inte gå som en byfåne i tiden.”

Med bred kunskap och bildning avser jag insikter och kunskaper i filosofier och teorier om samhällets funktion och människors villkor över tiden, i den egna kulturens kanon inom litteratur, konst, skulptur, musik, arkitektur liksom det egna folkets och nationens historia och utveckling. Om man idag i diskussioner eller i texter alluderar till klassiker eller till Bibeln så förstår våra politiker inte vad man menar. De kan därför inte heller förstå äldre konst som i mycket stor utsträckning utgår ifrån, refererar till eller är en parafras på exempelvis Bibelns texter och personer

Utan läsning inga kunskaper och ingen bildning. Utan kunskaper och bildning löper man risker både som person och som politiker. Som person blir man en ”byfåne i tiden.” Anledningen är självfallet att perspektiv och aspektseende blir begränsade och man därmed blir ett offer för teoretiskt och analytiskt enkla argument och påståenden.  En politisk makthavare blir dubbelt farlig av samma skäl för att han/hon lever i en egen bubbla av okunskap och obildning och därmed låter sig påverkas av aktörer i den närmaste kretsen som lever i samma bubbla. Vanföreställningarna förstärks i en ömsesidigt kognitiv spiral. De har maktens fortlevnad för den egna gruppen som primusmotor. Deras samlade agerande speglar inte det allmännas intressen utan den egna gruppens intressen. Makthavare som lever i en sådan omgivning får den egna kognitiva bubblan bekräftad och förstärkt av dem som påverkar och influerar honom eller henne. Vederbörande har ingen ”inre agent” i form av bred bildning och kunskap som kan relativisera och korrigera utsagor och förslag i förhållande till generella idéer och sammanhang.

Diskussionen har fokuserat den obildade och okunniga politiska makthavaren ända upp på regeringsnivå. I själva verket är resonemanget i hög grad tillämpligt på makthavare i de statliga myndigheterna och bland företagsledare i de stora bolagen. Avsikten med artikeln är inte att leverera personangrepp utan att resa frågan om brister i breda kunskaper och bildning hos makthavarna innebär risker för Sverige socialt, ekonomiskt och politiskt.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design och näringslivsdirektör i Örebro kommun. Blogg kring politik, samhälle och kultur: lennartwaara.com

 

 

 

 

RISEBERGA ÅR 1174.

07 mars 2019

 

En kall vinterdag i nådens år 1174 sitter några fromma benediktinersystrar i en kall liten stuga med jordgolv på höjden vid det som idag är känt under namnet Riseberga. I närheten har de ett litet kapell där de lever sin djupa kristna kallelse.

Samtidigt på en av stormaktsgårdarna i Bjälbo i nuvarande Östergötland sitter Jarlen Birger Bengtsson kallad Birger Brosa – den leende – och hans gemål Brigida och diskuterar. De funderar över Brigidas liv när Jarlen gått bort. Det naturliga vid denna tid är att man som kvinna avslutar sitt jordeliv med att sona sina synder i ett kloster. Det här är Bjälboätt / Folkungaätt med centrum runt Bjälbo i Östergötland. Knut Eriksson är kung i denna del av det blivande Svea Rike. Jarlen Birger Magnusson – brorson till Birger Brosa – har vid denna tid ännu inte enat landet.

Slutet av deras samtal blir ett beslut att grunda ett kloster. Jarlen Birger Brosa skänker egendomar till bildandet av ett kloster vid Riseberga. I dokumentet som grundar klostret nämns en bro vid Horebro för första gången. Vid denna tid är Horebro sannolikt ingen ort utan bara en bro. Några tiotal år senare omtalas Örebro som ort för första gången i de historiska dokumenten.

På höjden vid Riseberga bildas och byggs nu ett cistersienserkloster som kommer att verka aktivt i 370 år. Via klostret förs mycket kunskap in i Sverige kring jordbruk, läkeörter, trädgårdsskötsel, kvarnar m.m.

När Jarlen Birger Brosa dör 1202 inträder Brigida som nunna och Abedissa i klostret.

Här på höjden vid Riseberga är det sedan ett cistercienserkloster fram till den märklige och kraftfulle Gustav Eriksson Vasas indragning av klostren 1535. Det är en del av omvandlingen av Sverige från ett katolskt, alltsedan 800-talet, till ett protestantiskt land under andlig ledning av Olaus Petri och Laurentius Petri (egentligen Olof Petterson och Lars Pettersson).  Tyvärr är Sverige idag inte längre ett kristet land med en protestantisk statskyrka! Så är Sverige också på väg att haverera under den muslimska massinvasionen. Gustav Vasa roterar i sin grav liksom alla senare Vasakungar!

Gustav Vasa var en hårdför och målmedveten statsbyggare och befriade Sverige från danskt tyranni och herravälde! För det behövde han kyrkans rikedomar. Gustav Vasa var samtidigt en kulturmarodör. Klostrens månghundraåriga annaler och dokument förstördes eller gjordes om till underlag för statskassans räknekammare. Några finns kvar bl.a det intressanta Vadstena-diariet som jag har i mitt bibliotek.

I ytterligare några årtionden efter 1535 uthärdar några nunnor vid klostret som förfaller allt mer. Vid mitten av 1500-talet lämnar den sista nunnan Riseberga kloster som med tiden faller samman till en ruin. En sannolik brand förstör det som är kvar liksom att byggmaterial tas från klostret för uppförandet av en kyrka i närheten. Ekporten i den kyrkan är hämtad från Riseberga kloster. En 370-årig kultur går under! På något sätt är det sorgligt. Samtidigt är de beslut som Gustav Vasa tar i statsnyttans intresse både förståeliga och rationella.

När jag vandrar runt bland ruinerna vid Riseberga kloster idag har jag inga svårigheter att försätta mig till den tiden och föreställa mig hur det var att leva här som invånare i ett medeltida kloster långt uppe i Norden.


%d bloggare gillar detta: