Ojämlikhet har följt människan så länge hon har funnits. Det är ett faktum som är lätt att empiriskt konstaterbart och det får tjäna som mitt inledande statement.
Vi skall nämligen analysera ett ideologiskt begrepp – jämlikhet – som oftast tas självklart som ett självklart positivt laddat begrepp och mycket sällan utsätts för en kritisk analys. Det skall vi ägna oss åt idag.
Påfallande mycket politisk ideologi och filosofi har skrivits om jämlikhet utan närmare kontakt med samhällsvetenskaperna och historien.
Den gängse longitudinella historie-kausala förklaringen till ojämlikheten är människors och etniska gruppers olika kognitiva och fysiska förmågor och arbetsinsatser. Det kan empiriskt iakttagas utifrån individ, grupp, etnisk tillhörighet och faktiskt också nationellt. Jämför Afrika och Europa!
Hur förklarar vi att det i Sverige trots en lång historisk och långt, extremt långt, driven jämlikhetspolitik ändock uppstår stora ojämlikheter som dessutom sannolikt ökar/ökat, trots att man politiskt försökt utjämna allt vad avser materiella förutsättningar. Men flit, drivkraft och kognitiv förmåga är inte jämnt fördelade. Små avvikelser i dessa avseenden förstärks över tiden och går på olika sätt vidare i arv.
Historiska beskrivningar av ojämlikhet visar just detta.
De oftast använda måttet på ojämlikhet är Gini-koefficienten eller Gini-index. Indexet är ett mått på den faktiska fördelningen av exempelvis inkomst och förmögenhet i förhållande till en tänkt helt jämn fördelning. Gini-koefficienten är således ett tal mellan 0 och 1. Noll om hela inkomsten är jämt fördelad och 1 om en enda person innehar hela inkomsten/förmögenheten. Sverige låg på sjätte plats år 2000 med 0,252. Det kreativa och entreprenörinriktade USA 29:a med 0,368. Gini-index i Sverige ökar över tid från 0,2 år 1980 till 0,32 år 2010 trots en dramatisk och exeptionell jämlikhetspolitik. Varför? Svaret är enkelt! Ojämlikhet krävs och behövs för att ett samhälle skall utvecklas. Lönespridningen i Sverige är alldeles för liten mellan okvalificerade och outbildade och långtids- och högutbildade. Tydligt inom sjukvården där löneskillnaderna mellan lågutbildade undersköterskor, akademiskt utbildade sjuksköterskor och högutbildade läkare är alldeles för liten. Dessa tendenser går igen på alla områden, inte minst i den offentliga sektorn där löneskillnaderna mellan lågutbildade och högutbildade är för låg.
Om man granskar samhällen med olika ekonomisk historia och struktur från jägar/samlarsamhället, trädgårdsskötande småskaliga samhällen, boskapsskötande samhällen, olika jordbrukssamhällen, industrisamhällen och marknadsekonomiskt kapitalistiska samhällen så finner vi att ojämlikheten ökat och förstärkts under den samhälleliga och historiska resan från jägar/samlarsamhället till den moderna marknadsekonomiska kapitalismen. Förklaringen är enkel. Små skillnader i början i form av kognitiv förmåga, förmåga till arbetsinsats och uthållighet har skapat skillnader som sedan ärvs vidare i form av bättre föda med starkare familj och bättre överlevnad, större odlade jordegendomar som ärvs, och så vidare.
Idag kan vi se hur kreativa och nya idéer i USA kan skapa enorma rikedomar långt ifrån jämlikhet. Namn som Elon Musk, Mark Zuckerberg, Jeff Bezos, Bill Gates för att inte nämna Steven Jobs och Steve Wozniak med Apple och allt vad detta varumärke stått och står för. Det är otänkbara företagsskapelser i ett socialistiskt eller kommunistiskt samhälle. En långt driven socialistisk jämlikhet och jämlikhetspolitik hade förhindrat dessa att komma fram. Sovjetunionen stagnerade och kollapsade därför att initiativkraft och kreativitet stagnerade. Det har PRC/CCP förstått och öppnat en ohämmad kapitalism kombinerat med ett systematiskt stjälande av idéer och forskningsresultat från Väst.
I den europeiska socialistiska diskursen kring ojämlikhet har man till och med infört och försökt räkna fram en kurva som beskriver en maximal ojämlikhetsgräns att jämföra länders faktiska ojämlikhet med. Det är naturligtvis en matematiskt och teoretiskt framräknad ojämlikhetskruva utan annan mening eller relevans än ideologisk.
En ideologiskt skruvad slutsats av är Per Molanders i boken Ojämlikhetens anatomi: ”Utan en aktiv fördelningspolitik driver samhället mot ojämlikhetsgränsen lika obönhörligt som en sten faller mot marken när man släpper den; i varje ögonblick glider det omärkligt nedåt. Om inga motkrafter sätts in. Ojämlikheten hör till människans villkor, men den kan påverkas”.
Ja! Men är det önskvärt och hur långt? Det är frågan att ställa.
För att summera så långt. Det finns en tydligt markerad tendens till ökande ojämlikhet i det longitudinella historiska perspektivet.
Jämlikhetsbegreppet kommer från den franska revolutionens stridsrop Liberté, égalité, fraternité. Inte minst frihetsbegreppet står idag i centrum i kampen för demokratiska fri- och rättigheter i Sverige som hotas av korrupta och totalitära maktklaner. Jämlikhet har blivit en politisk ideologi i samtiden.
Ett exempel i samtiden kan hämtas från Chalmers i Göteborg. Där lämnar man vad vi trodde var det självklara inom akademin, nämligen en ren meritokrati och går inför kraven ”jämlikhet” och ”mångfald” vid rekrytering till akademiska tjänster. Först humaniora, sedan samhällsvetenskaperna och nu naturvetenskaperna. Det kommer naturligtvis att gå åt pipan!
Frihet, jämlikhet, broderskap (franska Liberté, égalité, fraternité) är Frankrikes motto, officiellt sedan den tredje republiken med rötter i slagord som associeras med den franska revolutionen 1789-94 och julirevolutionen och Februarirevolutionen 1848. Slagorden var centrala under Pariskommunen 1871.
Redan under den franska revolutionen ledde begreppet till pogromer och offentliga avrättningar av dem som inte var jämlika dvs intelligentian i dåtidens Frankrike.
Under franska revolutionen 1789 – 1794 avrättades i Paris mellan 15 000 – 20 000. Värst var det under det s.k. skräckväldet med Robesspierre vid makten då 4 000 halshöggs med giljotinen i offentliga evenemang under stridsropet jämlikhet. Merparten de ledande klasserna i Frankrike.
I den historiska förlängningen bidrog de franska revolutionerna till socialistiska revolutioner som den ryska revolutionen 1905 och 1917 och inspirerade Mao Zedong till att skapa en kommunistisk diktaturstat i Kina. Allt i jämlikhetens namn! Så har det fortsatt med kommunistiska och socialistiska jämlikhetsideologier och ett antal groteska förintelser i spåren.
En svensk tolkning, liknande den om allas lika värde, är begreppet Jämställdhet vilket tolkas som jämlikhet mellan män och kvinnor. Det svenska ordet jämställdhet började användas under 1970-talet när frågan om en lagstiftning mot könsdiskriminering aktualiserades. År 1979 fick Sverige sin första jämställdhetslag som sedan omarbetades 1991 till jämställdhetslagen.
Den PK-ideologiska beskrivningen av jämlikhet hämtar vi från Wikipedia.
”Jämlikhet, eller social jämlikhet, är ett socialt tillstånd där alla människor inom ett visst samhälle eller inom en viss isolerad grupp har samma status och respekt, att alla människor är lika mycket värda.
Politiskt är jämlikhetens viktigaste manifestation den allmänna och lika rösträtten. Jämlikhet kan även inbegripa ekonomisk jämlikhet, vilket enligt socialismen är till exempel utjämning mellan de olika samhällsklasserna samt lika lön för lika arbete.
Den minsta omfattningen (ja man skriver faktiskt så?) av begreppet jämlikhet är att alla människor har likhet inför lagen, allmän och lika rösträtt, yttrandefrihet och mötesfrihet, rätt till egendom”.
Det sistnämnda instämmer vi i. I synnerhet som just dessa hotas idag i Sverige.
När det gäller hur PK-ideologisk analys och beskrivning ser ut är Wikipedia en säker källa däremot osäker som källa för sanningsutsagor.
Jämlikhet mellan kön. Hur skall man se på det? Svaret blir givetvis:
EQUALITY IN OPPORTUNITIES BUT NOT EQUALITY IN OUTCOME
Jämlikhet i möjligheter men inte i utfall. Det sistnämnda kräver allehanda statssocialistiska politiska reformer och åtgärder som medför negativa konsekvenser som lägre ekonomisk tillväxt, orättvisor mot dem som anstränger sig är kreativa och smarta, lägre tillväxt av företag etc. Meriter och meritokrati är det enda hållbara i kombination med lika möjligheter.
Nu invänder självfallet någon att vi måste hålla ojämlikheten på en rimlig eller acceptabel nivå med en statlig/offentlig jämlikhetspolitik och skattepolitik. Frågan är väl bara vilken nivå som är ”rimlig” och ”acceptabel”. Risken är överhängande att vi silar mygg och sväljer kameler. Se exemplet Chalmers ovan. Frågan är också hur kostnaderna ser ut i form av minskade incitament, kreativitet och arbetsinsatser av en alltför långt driven skatte- och jämlikhetspolitik och därmed utjämning av utfall. När vi kommer till jämställdhet blir public failures/politiska misslyckanden tydliga. Feminiseringen av förskola, skola och universitet medför katastrofala konsekvenser bl.a. för pojkar som hindras att bli riktiga män, i form av genusflum och ”feministisk” s.k. forskning. Högre chefer i den offentliga sektorn, enkannerligen kommun och stat, domineras av kvinnor med feministiska perspektiv och lägre effektivitet och produktivitet.
Det finns alltid, alltid, en trade off mellan jämställdhets-/jämlikhetsåtgärder och reformer och negativa konsekvenser som lägre tillväxt, kreativitet och entreprenörskap.
Glöm inte att det historiskt är helt entydigt vita medelålders män som skapat i stort sett allt av västerländsk kultur, utveckling, forskning, innovationer och ledande företag. Se mina bloggtexter med utförlig genomgång:
Svenska uppfinningar, upptäckter och en kulturkanon.
Västerländsk högkultur och feministernas hat mot vita medelålders män. Under kategori Feminism. Publicerad på Det Goda Samhället
Jämlikhet o jämställdhet är en omöjlig vision och ideologi som alltid i sin förlängning leder till statssocialism och samhällsförstörande inslag. Jämlikhetsideologin har inte fungerat bra någonstans.
Jämlikhet har heller aldrig funnits någonstans i historien eller globalt i samtiden. Mest ojämlika är kommunistiska o socialistiska samhällen. Titta bara på den S-märkta maktklanens insatser för att behålla makten och frånkänna andra rätten att styra landet.
I praktiken, det är min erfarenhet, tror ingen på jämlikhet när man börjar tala om konkreta arbetsinsatser och förhållanden på en arbetsplats.
Någon anstränger sig lite mer, arbetar lite mer, är lite smartare. Han/hon skall också ha lite mer. Så har det historiskt varit från de enkla ekonomiska samhällena och framåt. De har kunnat lämna lite mer till sin familj i form av byte eller mark och så har spiralen varit igång.
Summa summarum
Fyra frågor:
1. Varför är alla samhällen ojämlika
2. Kan ojämlikheten påverkas?
3. Är det önskvärt?
4. Hur ser de klassiska ideologierna på ojämlikhet?
Svaren:
- Den mänskliga konstitutionen med risktagande, intelligens och arbetsinsatser och de allmän-mänskliga förhandlingsspelet tenderar att utvecklas från små skillnader i förutsättningar i början som förstärks över tid och ökar obegränsat.
- Ja till en viss gräns sedan blir den samhälleliga politiska och ekonomisk kostnaderna kontraproduktiva. Se sovjetsamhället. Stagnation och tillbakagång med ekonomisk och social implodering som konsekvens.
- Möjligen i viss begränsad mening helt kopplat till equality in opportunities och inte alls i equality in outcome. Hade en Steve Jobs eller Elon Musk kunnat framträda i Sovjetunionen? Nej sannolikt inte
- Liberaler o socialister driver det djupt skadliga equality in outcome.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
lennart waaras blogg 