lennart waaras blogg

Med frågan skjuts en intellektuell Excalibur av Archer rakt in i fundamentet för identitetspolitisk, feministisk och pervers HBTQI ideologi.

Frågan är litterärt hämtad från pågående läsning av James Joyces ”Finnegans Wake” (på svenska från 2021 ”Finnegans likvaka”).

Frågan alluderar inte främst på den intellektuellt ohållbara tesen att kön inte är en binär biologisk fråga utan en ”social konstruktion”, dvs en fråga om vad man själv tycker och ”känner”.  Transor och könsbytare s.k. könsdysfori (nytt märkligt begrepp) är en konsekvens av tesen om kön som social konstruktion. Om du vaknar på morgonen och är osäker på om du är man eller kvinna – avarterna finns – räcker det inte att lyfta på täcket och titta ner. Det är vad och hur du ”känner” som avgör vilket kön du tillhör. Känner du dig som kvinna så kan du gå ut och tävla mot riktiga biologiska kvinnor i exempelvis tyngdlyftning. De är naturligtvis sorgliga figurer som i ”kön som social konstruktion” söker pseudolösningar för en dysfunktionell persona och djuppsykologiska problem. Osäkerheten får dessutom frekvent suicidala konsekvenser. Dessa personer är dock marginellt förekommande ute på landsbygden och vischan. De har däremot lyckats bli en profilfråga fråga för politiker, byråkrater och journalister i fjollträsk.

Rubrikens fråga är fundamental och ställs för att lyfta ett strukturellt socialt problem, feminismen och dess avarters härjningar. Frågan i rubriken bör varje västerländsk vit man i allmänhet och varje etnisk svensk i synnerhet, också i ledande samhällspositioner, ställa sig själv och andra. 

Den ideologiska feministindoktrineringen ifrån förskolan (Alva Myrdal (S) var den som initierade den socialistiska reformen med kollektiva barnstugor och ”samhällelig socialisering” av barnen med ett alltmer exkluderande familjeansvar) och framåt i utbildningsväsendet har förorsakat enorma skador på pojkar och unga män och ytterst på många vuxna män. Därför måste frågan i rubriken ställas och diskuteras för att västerlandet inte skall rasa samman helt i pervers HBTQI-ideologi, aggressiv feminism och identitetspolitik.

Det är en historiskt ostridig sanning att det är den vite medelålders mannen som åstadkommit ALLT av kultur (några få kvinnor finns), utveckling, konst, vetenskapliga framsteg, uppfinningar, innovationer, industri och företagande. Det finns inte en svart afrikan, inte en arabisk muslim, inte en feminist eller HBTQI-figur så långt öga når.

Nu hotas pojkar och unga män inte bara av aggressiv feministisk ideologi. Vad värre är, de har passiviserats i sin blivande manlighet av feminister i förskolan och skolan till den grad att de inte längre törs/förmår uppfatta sig som blivande män och leva upp till vad det innebär att vara man. Därför måste varje etnisk svensk man ställa sig rubrikens fråga för egen del och för andras. Hur mycket av oss som män förnekar vi för att vara PK-ideologer med anti-vit, anti-manliga och feministiska agendor till lags. Har vi anammat och accepterat deras agendor för att inte löpa risken att utsättas för kritik eller ifrågasättande.

Därför bör vi, riktiga män OCH riktiga kvinnor, som identifierat och analyserat problemet, initiera kritisk offentlig diskurs kring frågan WHEN IS A MAN NOT A MAN för att definiera spegelsatsen WHEN IS A MAN A MAN, fritt från feministiskt tankegods och överlagringar. Det är en nödvändig fråga också för alla kvinnor. 

När mannen blir man kan också kvinnan tillåtas bli/vara kvinna. Det innebär en befriande utveckling för båda könen. Kanske vi också, som en bieffekt, blir av med sjuklig HBTQI propaganda och intellektuellt ohållbart ifrågasättande av de två biologiska könen, dvs personens kromosomuppsättning. Ett friskare samhälle och en mindre dysfunktionell nation blir den yttersta konsekvensen.

WHAT IS HE, IF HE IS NOT A MAN?

Not. Archer är en svensktillverkad haubits monterad på ett lastbilchassi som med spränggranaten Excalibur har en räckvidd med meterprecision på 50 kilomer.

I samband med VM i fotboll för damer hypas damfotbollen, i synnerhet i den svenska diskursen. Den avviker i flera avseenden från den i andra länder. Samtidigt, det VAR  (ursäkta det VAR en ofrivillig vits) en spännande match mot Tyskland som de svenska damerna vann rättvist!

I den svenska feministiska diskursen hävdas att damfotbollsspelare är underbetalda och utsatta för fördomar från ”patriarkatet” som gynnar och stödjer herrfotbollen. Jag vill ifrågasätta denna tes.

Bakgrunden är följande:

Den allsvenska herrfotbollen 2018 hade ett publiksnitt på 8400 medan damallsvenskan hade ett publiksnitt på 900. En skillnad på drygt faktor 9.

De herrallsvenska lag som drog mest publik till arenan var Hammarby och AIK med ett snitt vardera på 23 600 personer. De fem publikmässigt största matcherna 2018 i herrallsvenskan var samtliga matcher med AIK mot olika lag (t.o.m. icke publiklag) med mellan 30 000 och 50 000 i publiken. AIK – Sundsvall drog 50 100 och AIK – Dalkurd drog 30 300. Samtidigt hade Dalkurd ett publiksnitt på 1080. Matchen Dalkurd – BK Häcken sågs av 202 personer. Dalkurd är ursprungligen ett socialt projekt med och av kurder. Kanske en rationell förklaring till ointresset för laget!

Det bästa damallsvenska laget Eskilstuna drog en arenapublik på 1817 personer i snitt medan AIK:s damer hade ett snitt på 310. Jämför AIK:s herrar! Eskilstunas damer var dock publikmässigt intressantare är Dalkurds herrar i den allsvenska fotbollen 2018, 1800 för Eskilstuna i publiksnitt mot 1080 för Dalkurd i publiksnitt. Ett intressant faktum att analysera.

Slutsats:  publiken kommer och betalar för kvalitetsfotboll. Det levererar inte damallsvenskan och damfotbollen i tillräcklig utsträckning men inte heller alla lag i herrallsvenskan (möjligen alltför många lag precis som i SHL med några lag som blir slagpåsar).

Således skall damerna inte heller vara betalda i närheten av herrarna. Liksom fotbollsspelare herrar i AIK och Malmö har helt andra och högre löner än i de sämsta allsvenska lagen. Det är inte orättvist att de har sämre betalt, det är rättvist. Damerna är snarare överbetalda i förhållande till prestation, vilket sannolikt också gäller spelarna i den sämsta herrallsvenska lagen!

Om damerna skulle betalas i nivå med herrarna så innebär det att de klubbar som har både herr- och damfotboll får ta från de finansiella och ekonomiska resurser herrarna drar in och föra över till damfotbollen och betala damerna löner de i olika avseenden inte presterar för. Ett sådant beskattningsförfarande har dessutom den negativa effekten att försämra finansiella och ekonomiska förutsättningar för herrarnas fotbollslag. Den enskilt viktigaste för att inte säga avgörande faktorn för ett bra herrlag i allsvenskan är finansiell styrka och goda ekonomiska intäkter dvs ytterst resurser att införskaffa de bästa spelarna. Det är bara att titta på de lag som har en mycket god ekonomi och också de bästa spelarmaterialet. Malmö är väl det tydligaste exemplet på en rik klubb som alltid är med i toppstriden med ett brett och högkvalitativt spelarmaterial. AIK kan också ses som en sådan klubb med mycket högkvalitativt spelarmaterial.

De damlag som inte har ett herrlag att luta sig emot har helt enkelt inte resurser att betala damerna mer än de drar in i publikintäkter och relaterade sponsorintäkter.

Jag har inte gått igenom tittarsiffrorna för damallsvenskans TV sändningar respektive herrallsvenskans TV sändningar men med stor sannolikhet är diskrepansen i tittarsiffror desamma eller liknande publiksiffrorna.

Det innebär också i nästa led att sponsor dras till de sporter och lag som har stor publik. Det vill säga att de får genomslag för sin reklam i ökade intäkter genom försäljning av produkter och/eller tjänster. Sedan finns ett fåtal företag som av andra skäl – ex. feministpolitiska – sponsrar damfotboll.

Under min period i styrelsen för ÖSK diskuterades kvaliteten på damfotbollen enkannerligen KIF Örebro. Det var uppenbarligen så att damerna i KIF Örebro i en riktig match skulle besegras tvåsiffrigt av pojkjuniorerna 14/15 år. Det säger en del om kvaliteten. Det är några år sedan så förhoppningsvis har damerna höjt sin kvalitet och skulle klara sig undan en ensiffrig förlust.

Således, kvalitet och prestation är huvudförklaringen till befintliga löneskillnader.

Feministerna driver den för världens framtid och utveckling helt avgörande frågan om kvotering av kvinnor till maktposter. Men kraven på kvotering är selektiva. Styrelser i statliga och börsnoterade bolag står i centrum för kraven. Det är ju livsviktiga krav för varje svensk arbetande kvinna!

Varför inte också kvotera till manuell skogshuggning, coast gard resquers, slamsugning och sophämtning, asfaltläggning, m fl tunga, smutsiga och farliga yrken?

Vita medelålders män är de som gör dessa tunga, smutsiga och farliga jobb och bör ha en välförtjänt bättre lön än de kvinnor som sitter på kommunala förvaltningar och fördelar skattepengar!

Vita medelålders män är de som ligger bakom och åstadkommit hela den civilisatoriska utvecklingen. Se bloggen:

https://lennartwaara.com/2019/03/08/vasterlandsk-hogkultur-och-feminismens-hat-mot-vita-medelalders-man/

Professor Moriah Thomasons forskning på hjärnans uppbyggnad visar att man redan i det prenatala stadiet kan urskilja skillnader i uppbyggnaden av hjärnan hos flickor och pojkar

Läs också på följande adresser:

https://www.amren.com/…/controversial-study-finds-that-bra…/

https://www.wnd.com/…/study-confirms-boys-and-girls-born-d…/

Här är länken till hela den vetenskapliga rapporten:

Sex differences in functional connectivity during fetal brain development

 https://www.sciencedirect.com/…/artic…/pii/S1878929318301245

En studie från New York visar att pojk- och flickfosters hjärnor ser olika ut redan i fosterstadiet. Detta konstaterar forskarna efter att ha magnetröntgat 118 foster mellan veckorna 25-40. Studien kan ses som ett hårt slag mot förhärskande genusteoretiska idéer om att kön är en ”social konstruktion”.

Finns det skillnader mellan pojkar och flickor? Är skillnaderna biologiska? Eller är det rent av så, vilket är det radikalfeministiska svaret, att ”kön bara är en social konstruktion”? Efter den amerikanska studie som bedrivits vid New York University Langone kan det sistnämnda påståendet bli allt svårare att försvara, då det visar sig att skillnaden mellan pojk- och flickfosters hjärnor skiljer sig åt redan tidigt i fosterstadiet. Uppbyggnaden av hjärnorna är så olika mellan könen att det till och med kan utläsas i röntgenbilder.

Forskaren Moriah Thomason, som har varit med och utfört studien, sade till brittiska The Times att hon förvisso inte är förvånad över resultatet, men att hon ändå imponeras av hur tydliga resultaten var:
– Det var många skillnader när det gäller hur flick- och pojkfosters hjärnor är uppbyggda.

Rent konkret innebär skillnaderna mellan pojk- och flickfostrens hjärnor att förbindelserna mellan olika delar av hjärnan ser olika ut. Flickhjärnorna visade på längre ”nätverk” än pojkhjärnorna. Vad detta har för praktisk betydelse vet forskarna ännu inte, men Moriah Thomason påpekar att man har noterat att pojkars hjärnor är mer föränderliga än flickors.

– Pojkbebisar påverkas mer av omgivningen än flickbebisar. Vi har tidigare noterat att flickfostrets hjärna verkar vara mer robust, mer sammankopplad med framtida beteende. Det är nästan som om kvinnliga hjärnor har en närmare koppling mellan hjärnan och ”slutresultatet”. Om det stämmer skulle det delvis kunna tala för det faktum att män är mer sårbara och programmerbara.

Studien har uppmärksammats i flera medier och har kommenterats av debattörer som Jordan B. Peterson, som länge har varit aktiv i debatten om feminism och naturliga könsroller. Enligt kritiker till feminismen och den så kal­la­de genusvetenskapen, som exempelvis Peterson, är studien ett tydligt bevis för att idén, om att kön skulle vara ”en social konstruktion” snarare än ett biologiskt faktum, helt enkelt inte stämmer och nu återigen motbevisas.

Genusvetarna ger dock inte upp så lätt. Den amerikanska professorn Kara Smith hävdar nu rent av att den sociala påverkan som ”konstruerar” könen, redan sker i livmodern och att studien från New York snarare är ett bevis för den feministiska föreställningen:

”Uppgifter visar, i det här fallet, att könssocialisering börjar innan barnet är fött”, skriver Smith och hävdar att den påstådda socialiseringen börjar redan när barnets kön blivit känt för föräldrarna – en uppfattning hon bygger på utifrån hur hon själv pratat och rört vid magen annorlunda beroende på barnens kön när hon varit gravid.

Moriah Thomas är dock skeptisk till sådana teorier och säger till The Times att det inte finns några vetenskapliga bevis för Smiths påståenden:
– Det finns undersökningar som visar att könsanpassning börjar redan första dagen, men jag ser inte något bra argument för att det skulle ske redan i magen.

Den svenska texten är hämtad från (www.nyatider.nu)

 Abstract: Sex differences in functional connectivity during fetal brain development

Sex-related differences in brain and behavior are apparent across the life course, but the exact set of processes that guide their emergence in utero remains a topic of vigorous scientific inquiry. Here, we evaluate sex and gestational age (GA)-related change in functional connectivity (FC) within and between brain wide networks. Using resting-state functional magnetic resonance imaging we examined FC in 118 human fetuses between 25.9 and 39.6 weeks GA (70 male; 48 female). Infomap was applied to the functional connectome to identify discrete prenatal brain networks in utero. A consensus procedure produced an optimal model comprised of 16 distinct fetal neural networks distributed throughout the cortex and subcortical regions. We used enrichment analysis to assess network-level clustering of strong FC-GA correlations separately in each sex group, and to identify network pairs exhibiting distinct patterns of GA-related change in FC between males and females. We discovered both within and between network FC-GA associations that varied with sex. Specifically, associations between GA and posterior cingulate-temporal pole and fronto-cerebellar FC were observed in females only, whereas the association between GA and increased intracerebellar FC was stronger in males. These observations confirm that sexual dimorphism in functional brain systems emerges during human gestation.