Archive for the ‘Ryssland / Sovjet’ Category

« Äldre poster

INTERVJU MED DIPLOMATEN BO THEUTENBERG: ”DET FINNS TVÅ SÄTT ATT ERÖVRA ETT LAND”

22 juni 2026

Publicerad 2026-06-20 i Samnytt. Texten skriven av Jonas Andersson

KGB-agenter, inflytelseoperationer, fredsrörelser och hemliga Nato-kontakter. Folkrättsprofessorn Bo Theutenberg tillbringade decennier i den svenska utrikesförvaltningens innersta kretsar och hävdar i dag att Sverige utsattes för en omfattande sovjetisk infiltration som påverkade både medier, myndigheter och politiken.

I en lång intervju berättar han om Mitrochinarkivet, Olof Palme, IB-affären och varför han anser att många fortfarande inte förstått vad som egentligen hände under kalla kriget.

Theutenberg återkommer gång på gång till ett tema som han menar präglat stora delar av hans yrkesliv – infiltration. Enligt honom behöver en stat inte nödvändigtvis erövras med stridsvagnar och soldater.

– Det finns två sätt att erövra ett land. Det ena är militärt och det andra är infiltrationsvägen.

Han beskriver hur han under sina år inom utrikesförvaltningen kom att se påverkan som en central del av stormakternas arbete.

Theutenberg menar att Sovjetunionen under decennier arbetade metodiskt för att påverka opinionen i väst. Han beskriver hur Moskva enligt honom inte bara använde traditionella spioner utan också byggde upp nätverk av personer som kunde påverka samhällsdebatten, kulturlivet, medierna och politiken.

Som stöd för sina resonemang hänvisar Bo Theutenberg även till det så kallade Mitrochinarkivet – ett omfattande KGB-arkiv som blev känt efter Sovjetunionens fall.

Arkivet bygger på material som den tidigare KGB-arkivarien Vasilij Mitrochin under åratal i hemlighet kopierade innan han hoppade av till väst.

Theutenberg berättar att han själv tillsammans med den tidigare IB-medarbetaren Svante Winquist studerade delar av materialet och att han där fann uppgifter om sovjetiska agenter, inflytelseoperationer och kontaktnät i västvärlden.

Enligt honom bekräftade dokumenten mycket av det som under kalla kriget länge avfärdats som rykten om sovjetisk påverkan på politiska rörelser, fredsorganisationer och opinionsbildare i Europa. Han hänvisar också till arkivet som en viktig källa i sitt eget författarskap om kalla krigets svenska historia.

– När jag tillsammans med en tidigare IB-agent gick igenom Mitrochinarkivet hittade jag en hel del intressanta bevis.

Han menar att arkivet innehåller uppgifter om personer som under lång tid misstänkts ha arbetat för sovjetiska intressen.

– Många av de personer som ryktades vara KGB-köpta personer hittade jag faktiskt bevis på i arkivet, berättar han för Samnytt

Enligt Theutenberg fungerade den sovjetiska ambassaden i Stockholm som ett nav för omfattande påverkansarbete.

– Residenten på ambassaden, alltså KGB-chefen, byggde upp nätverk av människor, framför allt ungdomar.

Han menar att syftet var att påverka opinionen mot Nato, västligt försvarssamarbete och amerikanskt inflytande.

– Alla som sysslade med någon form av fredsarbete stod i praktiken under residentens inflytande.

UD / Bo Theutenberg. Foto: ArildV / Jonas Andersson

När samtalet går vidare till murens fall menar Bo Theutenberg att bilden av Michail Gorbatjov skiljer sig beroende på vem man frågar. I väst hyllas han ofta som den ledare som bidrog till kalla krigets slut och öppnade vägen för Östeuropas frigörelse.

Men inom den sovjetiska maktapparaten såg många honom annorlunda. Enligt Theutenberg uppfattades Gorbatjovs reformer av stora delar av militären, KGB och den kommunistiska partieliten som ett direkt hot mot Sovjetunionens ställning som stormakt.

När imperiet föll förlorade Moskva kontrollen över Östeuropa och de baltiska staterna, något som enligt honom skapade ett missnöje som senare kom att prägla den politiska miljö ur vilken Vladimir Putin växte fram.

Theutenberg hävdar också att bilden av Olof Palme i Moskva var betydligt mer komplicerad än vad som senare kommit att prägla den svenska historieskrivningen.

Från början var det ju en enda stor radikal arbetarrörelse, från 1800-talets slut. Sedan bildades två falanger och partisprängningen inträffade 1917, samma år som den ryska revolutionen och Lenin åker över och tar över makten. Då fick vi en högerdel och en vänsterdel. Och högerdelen är ju den nuvarande socialdemokratin – och vänsterdelen, det är ju VPK, alltså kommunisterna. Det är ju Nooshi Dadgostar som idag leder den sidan.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

Trots sin återkommande kritik mot USA betraktades Palme enligt honom inte som någon pålitlig vän av Sovjetunionen.

Tvärtom menar Theutenberg att KGB såg honom som en i grunden västorienterad politiker som upprätthöll Sveriges nära, men hemliga, kopplingar till Nato och USA.

I hans tolkning växte därför ett betydande missnöje fram inom delar av den sovjetiska maktapparaten, där Palme snarare uppfattades som ett problem än som en tillgång för Moskva, vilket han återkommer till senare i intervjun.

Jan Guillou, IB-affären och Lenin.

En central händelse i svensk samtidshistoria är IB-affären 1973. IB, Informationsbyrån, var en hemlig underrättelseorganisation som kartlade ytterlighetsgrupper och kommunistiska miljöer.

När verksamheten avslöjades av journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt blev det en av Sveriges största politiska skandaler. Han menar att verksamheten måste förstås mot bakgrund av Sveriges hemliga samarbete med västmakterna.

Man hittar agenter som man med tiden låser fast vid vissa tjänster, positioner och gentjänster, vi kan kalla dem inflytelseagenter. Man köper in sig eller mutar in sig i presskåren i första hand.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

– Sverige behövde amerikansk teknologi och skrev därför under de regler som skulle förhindra att högteknologi hamnade hos kommunistländerna.

Birger Elmér var den svenske underrättelseofficer som byggde upp och ledde den hemliga organisationen IB under kalla kriget. Verksamheten kartlade bland annat kommunister och andra personer som bedömdes kunna utgöra säkerhetsrisker, och blev rikskänd när IB-affären avslöjades 1973.

I intervjun återkommer diplomaten också till Jan Guillou.

– Han dömdes ju för spioneri och har själv erkänt kontakter med KGB.

Jan Gulliou och Birger Elmér, chef för IB 1965–1975. Foto: Christian Ursilva CC BY-SA 4.0 och Okänd. Public Domain

Theutenberg hävdar att påverkan mot Sverige inte främst skedde genom traditionellt spionage utan genom långsiktig etablering av vad han kallar inflytelseagenter.

Enligt honom handlar strategin om att identifiera personer som med tiden kan få inflytelserika positioner inom samhällsviktiga institutioner. Han pekar särskilt ut medierna som ett centralt mål för sådan påverkan.

– Man hittar agenter som man med tiden låser fast vid vissa tjänster, positioner och gentjänster, vi kan kalla dem inflytelseagenter. Man köper in sig eller mutar in sig i presskåren i första hand, säger han

När det gäller bakgrunden till IB-affären kommer Theutenberg även in på den så kallade partisprängningen, alltså då den vänstersocialistiska falangen bröt sig ur Socialdemokraterna och senare utvecklades till Sveriges kommunistiska parti och därefter VPK.

Kan du berätta mer om denna händelse och vad som låg till grund för den?

– Det är egentligen två faktorer här, dels är det ju de här erövrardoktrinerna med i första hand den marxistisk-leninistiska bakgrunden. Sverige hade ju tidigt en hjärtlig relation till Lenin. 

Han fortsätter:

– Lenin passerade ju Sverige och Stockholm i en förseglad tågvagn och släpptes ut här. Det finns ju en klassisk bild på Lenin när han skulle köpa kläder på varuhuset PUB. Han möttes ju här av vänsterradikalerna i det socialdemokratiska partiet. Diplomaten går vidare:

Lenin i Stockholm 1917. Foto: Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication.

– Från början var det ju en enda stor radikal arbetarrörelse, från 1800-talets slut. Sedan bildades två falanger och partisprängningen inträffade 1917, samma år som den ryska revolutionen och Lenin åker över och tar över makten. Han utvecklar:

– Då fick vi en högerdel och en vänsterdel. Och högerdelen är ju den nuvarande socialdemokratin – och vänsterdelen, det är ju VPK, alltså kommunisterna. Det är ju Nooshi Dadgostar som idag leder den sidan.

Vad kan vi säga om dagens relation mellan dessa delar av den tidigare arbetarrörelsen?

– Det fasansfulla är ju det att om nu, vid kommande regeringsbildning, Magdalena Andersson som representant för Socialdemokraterna och Nooshi Dadgostar, som representant för den gamla vänsterradikala delen, skulle bilda regering ihop – ja, då har den gamla splittringen från 1917 upphört. Han går vidare:

– Och då har vi alltså kommunister i regeringen, för första gången.

Magdalena Andersson (S) och Nooshi Dadgostar (V). Foto: Adriel.seb CC BY-SA 4.0 och Vansterpartiet bildbank CC0

Har Magdalena Andersson öppnat upp för det, som du ser det?

– Ja. Perspektiven ser inte särskilt ljusa ut. Och om vi får en vänsterregering denna gång så är vi tillbaka till infiltrationen.

Sverige var hemlig Nato-allierad

En av Theutenbergs mest långtgående slutsatser handlar om Sveriges relation till Nato. Enligt honom var neutralitetspolitiken i stor utsträckning en offentlig fasad. Bakom kulisserna pågick ett omfattande samarbete med USA och Nato.

Ja, då hade vi stått skyddslösa. Enligt den pakt som upprättades mellan Finland och Sovjetunionen efter andra världskriget, hade ju Stalin faktiskt kunnat skicka ryska trupper till Åland och till Norrbotten. Vi hade i princip kunnat ha ryska trupper helt intill våra gränser.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

– Redan på 1950-talet etablerades samarbetet med amerikanerna.

Theutenberg menar att detta samarbete blev avgörande för Sveriges säkerhet under hela kalla kriget. Han lyfter särskilt fram president John F. Kennedys så kallade kärnvapendoktrin.

– Från Kennedys tid finns den ensidiga deklarationen om att Sverige låg under den amerikanska kärnvapenskölden.

Enligt honom var detta den verkliga säkerhetsgarantin bakom svensk neutralitet.

Diplomaten Bo Theutenberg i tjänst. Foto: Privat

– Det var den som skyddade oss under större delen av kalla kriget. Jag har alltid insett att vi aldrig hade klarat oss utan Nato.

Men det var alltså en dold medverkan?

– Ja, den var dold. Men vi hade den tack vare Tage Erlander och hans hemliga göranden och låtanden, med president Truman och lite grann med Palme som insyn.

Och detta visste ryssarna?

– Ja, de visste. Storspionen Wennerström, eller ”Örnen” som han hette på KGB-språk, hade naturligtvis berättat för ryssarna. Allting som hände i Sverige måste sättas i samband med det han gjorde. Han dömdes ju 1964 till livstids fängelse.

Hade vi inte haft den här dolda överenskommelsen med USA och NATO…?

– Ja, då hade vi stått skyddslösa. Enligt den pakt som upprättades mellan Finland och Sovjetunionen efter andra världskriget, hade ju Stalin faktiskt kunnat skicka ryska trupper till Åland och till Norrbotten. 

Han fortsätter:

– Vi hade i princip kunnat ha ryska trupper helt intill våra gränser

Enligt Theutenberg borde Sverige ha blivit medlem av Nato redan i slutet av 1940-talet. Han menar att landet aldrig hade kunnat försvara sig på egen hand mot Sovjetunionen och att den officiella neutralitetspolitiken dolde ett nära samarbete med USA och Nato.

Enligt honom betraktades Sverige som en nyckelspelare i västvärldens försvarsplanering av både Eisenhower och Kennedy, inte minst på grund av sitt geografiska läge och sin betydelse för underrättelseinhämtning mot Sovjetunionen.

Artikel om Theutenberg på 80-talet. Bo Theutenberg i State Department i Washington 1984. Foto: Faksimil Theutenberg.org / Privat.

Hade Sverige anslutit sig till Nato redan från början, argumenterar han, skulle osäkerheten kring landets säkerhetspolitiska ställning ha varit betydligt mindre under hela det kalla kriget.

Ubåtsfrågan återkommer flera gånger under samtalet. Bo Theutenberg berättar att han under 1970- och 80-talen hade en ovanlig position genom att samtidigt röra sig mellan Utrikesdepartementet och Försvarsstaben. 

Det gav honom, enligt egen utsago, insyn i både de diplomatiska och militära bedömningarna under de uppmärksammade ubåtsincidenterna. Han menar att de sovjetiska intrången i svenska vatten var verkliga och att det under lång tid fanns betydligt starkare bevisning än vad som senare kommit att framgå i den offentliga debatten.

De ville ju då till varje pris nedrusta, framför allt kärnvapnen. Men det var de västliga kärnvapnen som skulle nedrustas. De kärnvapen som bland annat skyddade Sverige skulle bort. Men däremot kunde ju ryssarna då bevara sina kärnvapen, på Kola-halvön eller bakom Uralbergen. De svenska politikerna var i detta läge redo att döma oss själva till undergång.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

Särskilt lyfter han fram händelserna i Hårsfjärden 1982. Enligt Theutenberg fanns det teknisk bevisning som pekade på sovjetisk närvaro, bland annat genom avlyssningsmaterial som analyserades med hjälp av franska experter. 

Han menar att flera centrala personer inom den svenska statsledningen var övertygade om att Sovjetunionen låg bakom intrången och ser ubåtskränkningarna som en del av det bredare sovjetiska påverkans- och underrättelsearbete som han anser riktades mot Sverige under kalla kriget.

Olof Palme – dubbelspelare eller strateg?

När samtalet kommer in på Olof Palme blir bilden betydligt mer komplex än den som ofta presenteras i den offentliga debatten. Theutenberg menar att bilden av Olof Palme som ensidigt antiamerikansk och neutralistisk är missvisande.

Enligt honom förde Palme ett dubbelspår där han offentligt kritiserade USA, Vietnamkriget och västmakterna, samtidigt som han bakom kulisserna såg till att Sveriges militära och underrättelsemässiga kontakter med USA och Nato förblev intakta.

Olof Palme och Bo Theutenberg. Foto: Faksimil Theutenberg.org / Privat

Han hävdar att Palme gav tydliga instruktioner till överbefälhavarna att de militära kanalerna till väst under inga omständigheter fick störas av den offentliga retoriken.

Resultatet blev, enligt Theutenberg, att Sverige även under Palmes tid i praktiken låg under den amerikanska säkerhets- och kärnvapenskölden, samtidigt som landet utåt upprätthöll bilden av strikt alliansfrihet.

– Samtidigt som han kritiserade USA såg han till att de militära kanalerna till Nato var öppna.

Han menar att detta skapar en helt annan bild av den tidigare statsministern. Theutenberg har själv skrivit boken Palme omvärderad? där han diskuterar frågan.

– Antingen kan man säga att han egentligen var en västagent eller en östagent. I alla fall spelade han säkert dubbelt.

”Vänsterkotteriet tog över UD”

En annan återkommande kritik riktar Theutenberg mot utvecklingen inom Utrikesdepartementet från början av 1970-talet.


Han menar att en ny generation diplomater förändrade myndigheten i grunden.

– Vi hade inte haft den här formen av politisk infiltration tidigare, men det fick vi med vänsterkotteriet från och med början av 1970-talet.

Han nämner flera namngivna diplomater, ”nedrustarna i UD”, som enligt honom kom att dominera utrikespolitiken under lång tid, bland andra Pierre Schori och det han kallar ”nedrustningsdamerna” och kvinnorörelsen, med Inga Thorsson, Maj Britt Theorin och andra.

På vilket sätt påverkade dessa personer Sverige och balansen?

– De ville ju då till varje pris nedrusta, framför allt kärnvapnen. Men det var de västliga kärnvapnen som skulle nedrustas. De kärnvapen som bland annat skyddade Sverige skulle ju bort. Han går vidare:

Maj Britt Theorin (S) och Inga Thorsson (S). Foto: Equmeniakyrkan CC BY 3.0 och okänd fotograf Public Domain

-Men däremot kunde ju ryssarna då bevara sina kärnvapen, på Kola-halvön eller bakom Uralbergen. De svenska politikerna var i detta läge redo att döma oss själva till undergång. 

Theutenberg fortsätter

– Det jag gjorde som självständig folkrättssakkunnig var att jag hela tiden höll emot bildandet av kärnvapenfria zoner, eftersom jag visste att det här kom via KGB.

Folk tror att allt detta är avslutat. Det är det inte. Man måste förstå hur det fungerade. Annars förstår man inte heller vad som händer idag.

UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg

Theutenberg beskriver till och med vad han kallar ett kuppförsök inom UD 1973. Enligt honom blev motsättningarna så stora att flera av departementets ledande personer reagerade kraftigt.

– Det gick så långt att Sverker Åström enligt min uppfattning sade ifrån.

Sverker Åström och Pierre Schori. Foto: Okänd Public Domain och Eskil Malmberg CC BY-SA 4.0

Sverker Åström var en av Sveriges mest inflytelserika diplomater under efterkrigstiden. Han tjänstgjorde bland annat som kabinettssekreterare, FN-ambassadör och ambassadör i Paris.

Under flera decennier befann han sig nära den svenska utrikespolitiska maktens centrum och spelade en viktig roll i utformningen av Sveriges neutralitets- och säkerhetspolitik under kalla kriget.

I Bo Theutenbergs berättelse framträder Åström som en central maktfigur inom Utrikesdepartementet, men också som en person som alltså hamnade mitt i de interna striderna kring vänstergrupperingarnas växande inflytande inom svensk utrikesförvaltning under 1970-talet.

Pierre Schori tillhörde under flera decennier den mest vänsterorienterade delen av den socialdemokratiska utrikespolitiska eliten. Som nära medarbetare till Olof Palme blev han en stark förkämpe för revolutionära rörelser i Afrika, Asien och Latinamerika och förknippades med Sveriges omfattande stöd till olika befrielserörelser under kalla kriget. 

För sina kritiker, däribland Theutenberg, kom Schori att symbolisera en utrikespolitik som ofta visade större förståelse för socialistiska revolutioner än för västvärldens säkerhetspolitiska intressen.

Historien som fortfarande formar Sverige

För Bo Theutenberg är kalla kriget inte bara historia. Han menar att många av de konflikter som präglar dagens Sverige ytterst handlar om samma frågor som dominerade under 1900-talets andra hälft – suveränitet, ideologi, påverkan och stormaktsintressen.

– Folk tror att allt detta är avslutat. Det är det inte.

Han menar att förståelsen för dagens politiska konflikter kräver kunskap om de strukturer som byggdes upp under kalla kriget.

– Man måste förstå hur det fungerade. Annars förstår man inte heller vad som händer idag.

”Dagbok från UD” – Bo Theutenbergs bokserie om tiden på UD som finns ute i handeln. Foto: Privat

Många av dessa erfarenheter, dokument och analyser har Theutenberg samlat i den omfattande bokserien Dagbok från UD, där han skildrar decennier av svensk utrikespolitik, underrättelsearbete och internationella maktspel ur ett perspektiv få andra haft tillgång till.

Texten och bilderna är faksimil från Samnytt

Publicerat i Geo-politik / internationellt, Ryssland / Sovjet, SAP | Leave a Comment »

OM VLADIMIR PUTIN OCH NATO EXPANSIONEN ÖSTERUT.

11 maj 2026


Alla som vill veta och förstå vad som triggade president Vladimir Putins beslut om en ”special operation” in i Ukraina bör, snarare måste, läsa denna artikel om NATOs expansion österut trots löften om motsatsen. Artikeln är lång och utförlig med rikhaltiga citat. Det finns slutsatser och påståenden i artikeln som kan diskuteras, inte ifrågasättas, men sådan är den seriösa analysen av verkligheten och empirin.

Verklighet är nyanserad, komplex och svårare att begripa och något helt annat än den politiska propaganda som öses över den svenska populasen och som en stora majoritet svalt och därmed hjärntvättats bortom den begripliga.

Skyldiga Kristersson/Åkesson/Andersson/Jonsson et consortes som ljuger samtidigt som de öser skattepengar 128 miljarder) rakt ner i de privata fickorna hos Volodomyr Zelenskyi och hans henchmen. Bidrag som ges utan uppföljning, utan kontroll, utan revision av vad pengarna används till, nämligen ett privat berikande och lyxliv av gigantiska mått.

NATO’S EASTWARD EXPANSION – IS VLADIMIR PUTIN RIGHT?

PREAMBEL

”Jack Matlock, who was the U.S. ambassador to Moscow at the time, has said that ”categorical assurances” were given to the Soviet Union that NATO would not expand eastward.”

”The versions of the talk provided by Mikhail Gorbachev, the last leader of the Soviet Union, are particularly confusing. On one occasion, he said that German Chancellor Helmut Kohl and the Americans had promised him that NATO ”will not move one centimeter further east.” But in another instance, he said that ”the topic of NATO expansion was never discussed” – yet he nevertheless insisted that the West had violated the spirit of the agreements reached at the time.

Luckily, there are plenty of documents available from the various countries that took part in the talks, including memos from conversations, negotiation transcripts and reports. According to those documents, the U.S., the UK and Germany signaled to the Kremlin that a NATO membership of countries like Poland, Hungary and the Czech Republic was out of the question. In March 1991, British Prime Minister John Major promised during a visit to Moscow that ”nothing of the sort will happen.”

Yeltsin expressed significant displeasure when the step was ultimately taken. He gave his approval for NATO’s eastward expansion in 1997, but complained that he was only doing so because the West had forced him to.In early February, Genscher and Baker presented the idea in Moscow independently of one another.

The German foreign minister assured the Kremlin that: ”For us, it is a certainty that NATO will not expand to the east. And that applies generally,” clearly meaning beyond just East Germany. The American, for his part, offered ”ironclad guarantees that NATO’s jurisdiction or forces would not move eastward.”

When Gorbachev said that NATO expansion was ”unacceptable,” Baker responded: ”We agree with that.”, who was the U.S. ambassador to Moscow at the time, has said that

THE ARTICLE IN DER SPIEGEL.

Vladimir Putin insists that the West cheated Russia by expanding NATO eastward following the end of the Cold War. Is there anything to his claims? The short answer: It’s complicated.

In September 1993, Russian President Boris Yeltsin wrote a long letter to U.S. President Bill Clinton. The letter, addressed to ”Dear Bill,” began with a mention of the two leaders’ ”candid exchange of opinions.” And then Yeltsin let loose.
Poland, Hungary and the Czech Republic were interested in joining the North Atlantic Treaty Organization (NATO), which was a source of concern to the Russian president. Of course, Yeltsin noted, every country can decide for itself what alliance it would like to be a part of. But the Russian public, he continued, saw the eastern expansion of NATO as ”as a sort of neo-isolation” of Russia, a factor, he insisted, that must be taken into account. Yeltsin also made a reference to the Two Plus Four Treaty pertaining to Germany’s reunification in 1990. ”The spirit of the treaty,” he wrote, ”precludes the option of expanding the NATO zone into the East.”

That letter marked the first time that Russia had accused the West of having broken its word. And despite the fact that the Americans rejected the accusation, a resolution to the conflict has never been found – a situation which has had far-reaching consequences stretching to the present-day. There is essentially no other historical issue that has poisoned relations between Moscow and the West as much in the last three decades as the disagreement over what, precisely, was agreed to in 1990.

”You Cheated Us Shamelessly”

In the years since Yeltsin sent his letter, NATO has accepted 14 countries in Eastern and Southeastern Europe into the alliance. And the Kremlin has complained of having been duped every step of the way. Just recently, current Russian President Vladimir Putin complained: ”You cheated us shamelessly.”
The focus of the Kremlin’s ire is no longer exclusively on the Two Plus Four deal, but essentially on all accords negotiated since the fall of the Berlin Wall. ”You promised us in the 1990s that (NATO) would not move an inch to the East,” Putin said in late January. And he is using that history to justify his current demands for written guarantees that Ukraine will never be accepted into the Western alliance.
But that’s not all. At the end of January, Russian Foreign Minister Sergei Lavrov wrote an open letter to his Western counterparts in which he cited additional understandings. In particular, he focused on the Charter for European Security, rooted in agreements reached in 1990. East and West had concurred at the time that every country has a right to freely choose the alliance it wished to be part of, while also emphasizing the ”indivisibility of security.” Later, that became ”the obligation of each State not to strengthen its security at the expense of the security of other States,” as Lavrov explicitly mentions in his letter.

So, is Putin right in feeling that Russia has been duped by NATO’s eastward expansion?

There is no lack of accounts from a variety of witnesses to the various discussions between the West and Moscow following the fall of the Berlin Wall. In 1990, a veritable army of politicians and high-ranking officials from Moscow, Washington, Paris, London, Bonn and East Berlin met for discussions on German reunification, on the disarmament of both NATO and the Warsaw Pact, and on a new charter for the Conference on Security and Cooperation in Europe (CSCE) – which became the Organization for Security and Cooperation in Europe (OSCE) in 1995.

”Categorical Assurances”

But the recollections of those involved aren’t always consistent. Roland Dumas, who served as the French foreign minister in 1990, would later say that a pledge was made that NATO troops would not advance closer to the territory of the former Soviet Union. But the U.S. secretary of state at the time, James Baker, has denied that any such promise was ever made – a claim that some of his own diplomats, however, have contradicted. Jack Matlock, who was the U.S. ambassador to Moscow at the time, has said that ”categorical assurances” were given to the Soviet Union that NATO would not expand eastward.

The versions of the talk provided by Mikhail Gorbachev, the last leader of the Soviet Union, are particularly confusing. On one occasion, he said that German Chancellor Helmut Kohl and the Americans had promised him that NATO ”will not move one centimeter further east.” But in another instance, he said that ”the topic of NATO expansion was never discussed” – yet he nevertheless insisted that the West had violated the spirit of the agreements reached at the time.

Luckily, there are plenty of documents available from the various countries that took part in the talks, including memos from conversations, negotiation transcripts and reports. According to those documents, the U.S., the UK and Germany signaled to the Kremlin that a NATO membership of countries like Poland, Hungary and the Czech Republic was out of the question. In March 1991, British Prime Minister John Major promised during a visit to Moscow that ”nothing of the sort will happen.” Yeltsin expressed significant displeasure when the step was ultimately taken. He gave his approval for NATO’s eastward expansion in 1997, but complained that he was only doing so because the West had forced him to.

There is, of course, no legally binding agreement between the two sides from the period following the fall of the Berlin Wall. The verdict as to whether the West has broken its word depends entirely on how binding one believes the assurances made by Major and the others actually were.

The wrestling over NATO’s eastward expansion began in January 1990 with an initiative from German Foreign Minister Hans-Dietrich Genscher. Across Eastern Europe, the people had toppled Moscow’s satellite governments, and Genscher was concerned about the Kremlin’s possible response. He still had vivid memories of the 1956 uprising in Hungary. When an element of the rebellion sought to withdraw from the Warsaw Pact and establish closer ties to the West, the Soviets moved in to crush the rebellion. Genscher wanted to avoid a repeat, and he was prepared to make broad concessions to the Kremlin.

In a Jan. 31, 1990, speech, he proposed that NATO issue a statement saying: ”Whatever happens to the Warsaw Pact, there will be no expansion of NATO territory to the east and closer to the borders of the Soviet Union.” Genscher’s speech was well received by the allied governments in Britain, the U.S., France and Italy. In a discussion with his counterpart in London, Genscher said that he needed reassurances that ”Hungary would not become part of the Western alliance in the event of a change in government.”

His American counterpart Baker ”wasn’t exactly elated” by the idea, but considered it to be ”the best we had at the moment.” The primary concern among the Western allies was whether a united Germany would remain in NATO, and not the future of Eastern European countries, all of which were still in the Warsaw Pact.

An Issue Settled

In early February, Genscher and Baker presented the idea in Moscow independently of one another. The German foreign minister assured the Kremlin that: ”For us, it is a certainty that NATO will not expand to the east. And that applies generally,” clearly meaning beyond just East Germany. The American, for his part, offered ”ironclad guarantees that NATO’s jurisdiction or forces would not move eastward.” When Gorbachev said that NATO expansion was ”unacceptable,” Baker responded: ”We agree with that.”

Later, Baker would say that his exclusive focus had been on Germany. Apparently, he was uncomfortable with having negotiated with the Soviets to the detriment of Budapest and Warsaw. Genscher would also play down the importance of his visit to Moscow, later saying that he had wanted to ”gauge” the Soviet response, nothing more. A short time after that, the Two Plus Four negotiations began, extending into September 1990. The Soviets, Genscher said, never returned to the question of NATO expansion into Eastern Europe, a fact he interpreted to mean that the issue had been settled.

There is room for doubt regarding this version of events. As early as February 1990, it was no secret that some Eastern European countries had begun dreaming of eventual NATO membership. Newspapers were writing about it and Soviet officials mentioned it on a number of occasions to Western politicians. Without success. The West only provided general statements of reassurance. U.S. President George H. W. Bush, for example, said: ”We have no intention, even in our thoughts, to harm the Soviet Union in any fashion.” French President François Mitterrand told Gorbachev that he was ”personally in favor of gradually dismantling the military blocs.” NATO Secretary General Manfred Wörner later expressed his clear opposition to the expansion of the Western alliance.
The message was clear. If Gorbachev were to provide his acquiescence for German reunification within NATO, the West would aim at establishing a Western security architecture that took Moscow’s interests into account.

Informal assurances were not unusual during the Cold War. U.S. political scientist Joshua Shifrinson compares the 1990 discussions with the verbal agreements made between the Americans and Soviets that led to the easing of the Cuban Missile Crisis in 1962.

This view of the situation is supported by the fact that it was extremely difficult for Gorbachev to accept NATO membership for a reunited Germany. It is difficult to imagine that the Kremlin boss would have agreed to such a step if he had believed that the pledges from Bonn, London, Paris or Washington were anything but genuine. In fact, the German government ultimately had to accept a special status for the states that formerly belonged to East Germany, guaranteeing that the region would in principle not play host to troops from NATO alliance members or any other country.

Given the documents available, some even speculate that the West intentionally misled the Soviets from the very beginning. A few weeks after his trip to the Kremlin, in any case, Baker expressly told Genscher that some Eastern European countries were eager to join NATO, engendering Genscher’s response that the issue ”shouldn’t be touched for now.” A formulation which kept all options on the table for later.

The U.S. administration at the time also included influential hardliners like Defense Secretary Dick Cheney and his neo-conservative undersecretary of state, Paul Wolfowitz. These were men who dreamed of developing the U.S. into the only global superpower, and saw NATO primarily as a tool to assert U.S. dominance in Europe. The interest shown by countries in Eastern Europe in joining the alliance was helpful in that regard. The Defense Department urged that NATO leave ”the door ajar.”

Such statements would seem to support Putin’s assertions that the West has ”cheated” Russia intentionally. Nonetheless, that view, in its simplicity, is erroneous.

The 1990s was the decade of good intentions and vast illusions, on both sides. Gorbachev promised that the Kremlin would introduce democracy, respect human rights and recognize the right of countries to self-determination. He even broached the possibility that the Soviet Union itself could become a member of NATO. His successor Yeltsin expressed a similar confidence, claiming that ”we are becoming a different country.”

Growing Distrust

The eastern empire looked for a time as though it was ready for reform. And with that impression foremost in their minds, Kohl, Genscher, Bush and his successor Clinton really did want to transform NATO and take the Kremlin’s interests seriously. There was, however, one potentially significant contradiction: On the one hand, all countries were allegedly united by the ”indivisibility of security,” while on the other, each country allegedly had the right to decide which alliance it wanted to join. Still, that seemed at the time to be nothing more than a theoretical problem.

On top of that, Clinton, Kohl and the others spent years rejecting NATO membership for Poland, Hungary and the Czech Republic. Such an expansion was viewed as too expensive, the fledgling democracies in those countries appeared too fragile and their militaries were too reactionary. But then, the reform process in Russia slowed and distrust began to grow. And the Republicans, for their part, realized that the issue of expanded NATO membership was useful for scoring political points against Clinton. Many Americans with Eastern European roots lived in the decisive swing states in the Midwest. Leading Clinton to ultimately decide to expand the alliance.

In doing so, the West didn’t break any treaties, but some participants were concerned nevertheless. Years later, Genscher said that the expansion was just fine from a formally legal point of view. But it was impossible to deny, he said, that it was counter to the spirit of the understandings reached in 1990.

Länk
https://www.spiegel.de/international/world/nato-s-eastward-expansion-is-vladimir-putin-right-a-bf318d2c-7aeb-4b59-8d5f-1d8c94e1964d?fbclid=IwY2xjawRuPnRleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZBAyMjIwMzkxNzg4MjAwODkyAAEeCVkTAGvWcUkkGe-UF_oV9OY096yDOlnzfOXm1DegO3NxqnSylWgOISgDAV0_aem_wPoprlo2sAcGZ4WgN5b9Tg

MER OM VAD DE DIPLOMATISKA ARKIVEN AVSLÖJAR OM LÖFTEN ATT INTE EXPANDERA NATO. NR 2.

Declassified documents show security assurances against NATO expansion to Soviet leaders from Baker, Bush, Genscher, Kohl, Gates, Mitterrand, Thatcher, Hurd, Major, and Woerner

https://nsarchive.gwu.edu/briefing-book/russia-programs/2017-12-12/nato-expansion-what-gorbachev-heard-western-leaders-early?fbclid=IwY2xjawRugfNleHRuA2FlbQIxMABicmlkETFmZ254WFhhU0t0RjZscTZ2c3J0YwZhcHBfaWQQMjIyMDM5MTc4ODIwMDg5MgABHvF3FCZ5KeQfyqOWGB7Ibtlwbad3mOueGbFclpLiVBg8w3VVwdwb-uRXRWvf_aem_1pPvHZFMNNX3lWrzcgUj9Q

Publicerat i Geo-politik / internationellt, Ryssland / Sovjet, USA | Leave a Comment »

DE INTELLEKTUELLA GRÅSUGGORNA TVINGAS FRAM 

21 februari 2026

Att publicera en bild på naturens gråsugga som illustration till texten är möjligen att chikanera den nyttiga gråsuggan på ett otillbörligt sätt.

PREAMBEL

Jag skrev ett kort inlägg den 17 februari 2026 på FB om det självklara förhållandet att majoriteten av svenska folket, oavsett social tillhörighet, inte önskar krig eller att man hetsar för krig med Ryssland.

Jag påtalade också att Ulf Kristersson, Pål Jonsson, Magdalena Andersson och Jimmy Åkesson aktivt hetsar för krig och fortsätter använda skattepengar samt lånar för att finansiera kriget och berika Wallenbergklanen och det militärindustriella komplexet (i Sverige och USA, Sverige betalar nämligen för amerikanska sekunda vapen som den amerikanska militären vill bli av med och som skickas till Ukraina). De motarbetar och motverkar aktivt fredliga lösningar. För att inte tala om den internationellt belagda korruption som innesluter den ukrainska administrationen.

Till dags dato har FB-inlägget lästs av 19 000 och ett stort antal på min blogg (lennartwaara.com). Det är glädjande, oavsett vad man tycker i sak om mitt inlägg. Jag skriver för att läsas och väcka tankar. Man måste inte hålla med mig eller instämma. Det skall också sägas att de flesta kommentarer är positiva och resonerande liksom det finns kritiska kommentarer som på olika sätt argumenterar eller invänder i sak eller bara inte håller med. De rena invektiven och förolämpningarna har jag raderat och kommer att radera. 

Några ”förtjänar” att behandlas utifrån hur uppseendeväckande de är i brist på tankeskärpa illustrerande en gammal sanning formulerad av Esaias Tegner (1782 – 1846); ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”.

STOLLIGHETER

En man som skrev: ”Vad är det för fel på dig…” Det är en intressant reaktion på en text som hävdar att svenska folket inte vill ha krig med Ryssland. Jag avstår från den självklara motkommentaren… ja, ni förstår.

Vad som skrämt mig är alla invektiv, förolämpningar och stollekommentarer. Jag är ändock inte naiv, jag har varit aktiv på FB sedan 2008 så en del har man läst men kanske inte upplevt direkt själv, nämligen den okontrollerade ilska som demonstreras liksom geopolitiska världsbilder så okunniga, fördomsfulla och förledda att man undrar. 

Å andra sidan, när landets media, regering och riksdag i det närmaste dagligen påstår falska saker om kriget, krigets förlopp och förluster samt skickar den ena miljarden efter den andra (utan efterföljande kontroll och uppföljning av vart pengarna tar vägen) till den ukrainska administration (och till USA) så är det kanske inte konstigt att ”buskagitationen bland populasen” antar antipatiska former. 

30 PROCENT AV BIDRAGEN TILL UKRAINA ÄR KORRUPTION

By the way; uppemot 30 procent av stödet till Ukraina försvinner i korruption. Det hävdar den amerikanske ekonomiprofessorn Steve Hanke. Steve Hanke är professor i tillämpad ekonomi vid det privata John Hopkins University. I Baltimore Maryland (ett av världens mest prestigefyllda elituniversitet). Det skulle betyda för svensk del att drygt 30 miljarder av våra skattepengar, som har skickats till Ukraina har slutat i Zelinski-administrationens privata fickor. I dagarna avslöjas ännu ett sådant exempel, nämligen Herman Halusjtjenko.

EN KORRUPT UKRAINSK MINISTER

Ukrainas tidigare energi- och justitieminister Herman Halusjtjenko åtalas nu, misstänkt för omfattande penningtvätt efter att han ska ha slussat åtminstone en miljard kronor till ett skatteparadis i Stilla havet, pengar som också förts till andra konton i Europa. Hans familj lever lyxliv i Schweiz. Under kriget i Ukraina har Sveriges energiminister Ebba Busch (KD) vid flera tillfällen träffat den korruptionsåtalade ministern och hyllat honom för hans arbete, som hon menar att Sverige har mycket att lära av. I bästa fall godtrogen i värsta fall ”turning a blind eye”.

”FREDSSKADAD”

När jag granskat varifrån de intellektuellt och socialt märkliga kommentarerna på min text härrör framträder en grupp markant tydligt. De är medelålders/äldre medelålders män så vitt man kan se av uppgifter och/eller bild. Undantag finns men de är få, endast någon enstaka kvinna.

En unik plats intar mannen som skrev att var man ”fredsskadad” och en del av det ”fredsskadade folket” om man hävdade att svenska folket inte vill ha krig med Ryssland. Det är ett intressant begrepp. Fundera en stund på vad ”fredsskadad” kan betyda! Begreppet är närmast Orwellskt: ”Krig är fred, fred är krig”. 

Krigsskadad tror jag alla vet vad det är. En person skadad fysiskt och/eller psykiskt. I svåra fall får de fortsätta att i åratal leva med svåra fysiska handikapp och ofta posttraumatiskt stressyndrom, ibland för resten av livet.

Men hur ser man att en svensk man eller kvinna är ”fredsskadad”? Vad utmärker en sådan person? Kan en ”fredsskadad” person ha posttraumatiskt stressyndrom? Man undrar. I den kommenterande mannens föreställningar är folket uppenbarligen ”fredsskadade” om de påstår, tycker, hävdar att de inte vill ha krig med Ryssland. Fascinerande föreställning, minst sagt. Om man inte är för krig och/eller hetsar för krig är man ”fredsskadad”. Det är uppenbarligen inte är någon eftersträvansvärd egenskap. Man skall föredraga krig.

När man påpekar att Sverige som nation inte varit i krig sedan 1809–1810 blir det än värre. Påståendet är att håna våra ”veteraner” som varit soldater och stupat i olika delar av världen. Mannen hävdar således att Sverige visst varit i krig. Ja, svenskar har krigat och stupat i Spanien på 30-talet, i Finland under WWII, i Tyskland under WWII, under ett flertal insatser under FN-flagg i Kongo, Cypern, Afghanistan m fl. Det betyder inte att Sverige son nation och statsbildning varit i krig. Så kom då Esaias Tegnér åter 

”ALLT ANNAT (NÄSTAN) SEKUNDÄRT” – ÄN STÖD TILL UKRAINA

Om stödet till Ukraina och krigshetsandet mot Ryssland i ord och geopolitiska uttalanden och insatser samt det ohämmade och okontrollerade (i dubbel mening, nämligen varken här eller där) pengaflödet inklusive ammunition, fordon och vapen till Ukraina skriver en man: ”Just nu är allt annat (nästan) sekundärt”. 

Verkligen? ”Allt annat” med reservationen ”nästan”. Man undrar vad detta ”nästan” är som det svenska folket skall få behålla efter att det finansiella stödet skickats till den ukrainska administrationen? 

Vilka statsfinansiella poster utgörs av det som ”kallas allt annat” och som bedöms som ”sekundärt” i förhållande till det finansiella och militära (materiel som ammunition, vapen, fordon, stridsfordon, Archer m.m) stödet till kriget mot Ryssland? Förefaller som en rejält fanatisk ståndpunkt.

Vilka statsfinansiella poster, vad skall få stryka på foten, vad är ”sekundärt” för att Sverige skall fortsätta sända vapen, utrustning, och pengar till kriget. Pensioner? Barnbidrag? Kostnader för sjukvård? Kostnader för det sociala skyddsnätet? Kostnader för infrastruktur? Kostnader för skola och utbildning? Kostnader för… Vad är ”sekundärt”?

KRIGSHETSEN HAR BEDÖVAT DET SVENSKA FOLKET

Krigshetsen i Sverige ledd av regering och riksdag har uppenbarligen i ”populasens buskagitation” blivit hysterisk I ord, tankar och reaktioner. Kristersson, Bohlin, Jonsson och Malmer Stenergard (med stöd av Andersson och Åkesson) fortsätter förslösa mina och dina skattepengar. De skickar i dagarna ytterligare 12 miljarder till den ukrainska administrationen. Det skrämmande är att svenska folket inte har en aning om vad dessa pengar avser och innehåller. Det nämns bara en rund summa. Till vad? Vem är formell mottagare? Vilka krav på återredovisning finns? Uppföljning? Släpphäntheten med mina skattepengar är typisk för socialister men också moderater som är av samma lågkompetenta skrot och korn. Ansvarslösa slösare av folkets skattepengar! Den svenska kakistokratin. Men vi då, det svenska folket? Vad gör vi? Accepterar vi? Omfattande protester? Reser vi krav på redovisning? Nej! Folket betalar som den fårskock de är. Därför, ja just därför, kan regeringen fortsätta skicka mina och dina skattepengar till ett korrupt land, en korrupt administration som ”leds” av en korrupt, icke vald snortande komiker som president och global tiggare och som för säkerhets skull omger sig med en korrupt administration.

INVEKTIV RADERAS

Andra frekventa invektiv på min text är, rysstroll (mycket vanligt), Putinlakej, landsförrädare, ”vedervärdig överlöpare och förrädare”, vettvilling, dårfink och än värre. Den ohämmade och okontrollerade ilskan är psykologiskt intressant som tecken på intellektuell svaghet och mentala defekter. Den känner uppenbarligen inga gränser, alla normala spärrar har släppt. Raderas.

And that´s that!

Lennart Waara

070 710 77 24

Publicerat i Geo-politik / internationellt, Ryssland / Sovjet | Leave a Comment »

SVENSKA FOLKET VILL INTE HA KRIG MED RYSSLAND

17 februari 2026

Arbetare och tjänstemän vill inte ha krig

Företagare vill inte ha krig

Köpmän vill inte ha krig.

Bönder vill inte ha krig

Svenska kyrkans ärkebiskop och biskopar lämnar besluten om vapenleveranser och militärt bistånd till Sveriges regering men motsätter sig inte det. Medlöperi och feghet således. 

Politikerna Ulf Kristersson, Pål Jonsson, Magdalena Andersson och Jimmy Åkesson däremot, vill inte bara ha krig, de hetsar aktivt för krig, de duperar och pungslår svenska folket med skatter och lånar pengar för att finansiera kriget och försörja krigsindustrin. De t o m aktivt motabetar och motverkar fredliga lösningar.

Det militärindustriella komplexets dominanta överstepräster Wallenbergklanen driver politikerna oavsett S, M eller SD framför sig för att tjäna hundratals miljarder på krigsindustrin samtidigt som miljontals unga män slaktas och invalidiseras.

Kulisserna är bjärta. Våra makthavares hållning är både omoralisk, folkfientlig och farlig.

Publicerat i Geo-politik / internationellt, Ryssland / Sovjet | Leave a Comment »

ALEXANDER SOLZHENITSYNS ”200 YEARS TOGETHER”

24 januari 2026

En enormt viktig bok, för att inte säga avgörande och omistlig, för att förstå och få kunskap om judarnas inflytande och roll i vidaste mening i det ryska samhället både före och efter Valdimir Illich Lenins oktoberstatskupp.

”200 Years Together” är en bok i två delar som behandlar i vol.1 åren 1795 – 1916 och vol.2 åren 1917 – 1995.

Jag har boken i mitt bibliotek och har läst detta, i det närmaste 1 000 sidiga, verk som är späckad med siffror, fakta, historiska belägg och analyser. Det är ett tungt intellektuellt arbete (just ett arbete) att ta sig igenom de två volymerna av nämnda skäl. Volymerna är naturligtvis extremt viktiga för varje intellektuell intresserad av en analys av judarnas roll och insatser i Ryssland före och efter den bolsjevikiska oktoberstatskuppen. I synnerhet som den bild som satts i delar av den historiska diskursen är den om förföljelser, vilket naturligtvis också skedde och behandlas i böckerna, men som i viktiga och avgörande delar och skeden inte var huvudsidan. Det finns inget liknande verk gjort av någon annan. Sannolikt beroende av motstånd mot att översätta och publicera innehållet. Därför fanns den länge bara på ryska. Boken var också länge en ”förtryckt” bok i väst. Oönskad som den var av identifierbara skäl och grupper. Jag kom för några år sedan över en engelsk översättning på nätet (1000 sidor) och kopierade upp några ex till mig själv och närstående. Det blev dyrt men enormt fruktbart för den personliga kunskapsmassan.

Det är ett centralt verk för att förstå judarnas roll i Ryssland före och efter den totalitära oktoberstatskuppen (det var ingen revolution) som förde Vladimir Illich Lenin och hans mordiska gäng till makten. 

Solzhenitsyn visar exempelvis det ofta diskuterade, av några förnekade, förhållandet att statskuppen i oktober i Ryssland i mångt och mycket var en statskupp ledd av judiska intellektuella. By the way, Karl Marx var son till en judisk rabbi.

Böckerna behandlar historiskt judarnas roll i olika samhällen i Ryssland under olika perioder liksom deras ledande roll under exempelvis förföljelserna i Ukraina liksom i Tjekan. 

Böckerna beskrivs ibland som polariserade och som antisemitiska. Jag har personligen svårt att instämma i det eftersom de redogör för och belägger historiska förlopp och händelser som inträffat och som inte redogörs för i något annat betydande verk. Böckerna har länge varit nästan omöjliga att komma över och bara till extremt högt pris. Nu är en engelsk översättning på gång (kanske redan finns) att tryckas och kan beställas, gissningsvis för strax under 1 000 kronor

Några korta citat, som jag tidigare snappat upp, från diskursen kring ”200 hundred years together”:

”Solzhenitsyn stated his goal was to provide a ”two-sided and equitable” account of the history urging both groups to acknowledge their shared past and ”sins”.

”Solzhenitsyn argues that Jews were overrepresented in the early Bolshevik leadership and the Soviet security apparatus (NKVD/Cheka). There are historians (a few, my comment) that dispute Solzhenitsyns facts and findings as exaggerated or misleading”.

Jag instämmer inte efter att ha läst böckerna i den i det omdömet. Solzhenitsyn erbjuder en enorm mängd fakta och empiriska belägg för sina teser; fakta och belägg som är svåra, för att inte säga omöjliga, att bestrida. I ett så enormt arbete som detta finns med all säkerhet ett och annat sakfel, men inte mer och inte så att teser och slutsatser usurperas intellektuellt.

”Other historians have defended Solzhenitsyn, arguing he addressed sensitive issues in a moderate manner and sought empathy for both sides”. 

Våtsjön 2026-01-24

Lennart Waara

070 710 77 24

  •  

Publicerat i J-frågan, Ryssland / Sovjet | Leave a Comment »

TYSKLAND BÖRJAR INSE SANNINGEN – UKRAINA FÖRLORAR KRIGET

28 december 2025

I en ledare skriver Jacques Schuster Chefredakteur WELT AM SONNTAG

”Schmerzhafte Wahrheiten. Die Ukraine wird den Krieg gegen Russland verlieren – das müssen sich die Europäer eingestehen, auch wenn es weh tut. Es kann nun nur noch darum gehen, das Schlimmste zu verhindern”.

”Ukraina kan inte vinna kriget mot Ryssland och bör därför förhandla om fred med Kreml”. Det säger Storbritanniens tidigare överbefälhavare David Richards och NATOS högsta befäl i Afghanistan.

”Det är omöjligt för Ukraina att vinna kriget – Kiev måste därför inse att det är dags att tänka nytt”. Den tuffa uppmaningen kommer från en amerikansk expert Charles Kupchan.

”Allt blir bara värre”, men Carl Bildt ”vägrar släppa tron på en bättre värld. Vändningen kan komma redan om några månader – när Ryssland inser att kriget i Ukraina inte går att vinna”. Är karln naiv? Nej, jag tror att han talar mot bättre vetande. Carl Bildt är en del av den medvetet orkestrerade hjärntvätten och krigspropagandan. Han talar på uppdrag och mot betalning.

Det är också budskapet från Ulf Kristersson, Pål Jonsson, Magdalena Andersson och Jimmy Åkesson, krigshetsare som fortsätter ösa miljarder av mina och dina skattepengar (utan att fråga om svenska folket accepterar) rakt ner i fickorna på en korrupt administration ledd av en korrupt skådespelarpresident som tillsattes som riktig president av judiska finansoligarker. De har därefter som betalning för insatsen berikat sig på korruption i miljardklassen och därefter tillåtits fly till Israel.

Mitt inlägg på FB och min blogg från den 26 december om Alexander Stubb versus Mark Rutte, ifråga om verkligen Ryssland avser att attackera NATO eller ej, har väckt stor uppmärksamhet med hittills över 40 000 visningar och fortsätter att öka.

Väldigt många har svarat och diskuterat både instämmande och kritiskt. Det är OK. Frågorna är komplexa och kan diskuteras från olika geopolitiska synvinklar. Ingen av oss sitter inne med svaret på hur det kommer att sluta. Tyvärr har min text också lockat fram mest okunniga reaktioner och känsloutbrott. De har alldeles uppenbarligen inte läst texten alternativt inte begripit. De väljer att vräka ur sig oerhörda invektiv och verbala vomeringar. Jag har nu börjat ta bort dessa. De som i fortsättningen på mina texter svarar med invektiv och verbala vomeringar kommer generellt att deletas och blockeras. MEDDELAS ENDAST PÅ DETTA SÄTT!

Denna artikel kommer i morgon att följas av en beskrivning kring hur frågan om att stjäla ryska finansiella tillgångar nu fallit. I ställer har ett gigantiskt lån, med tre länder befriade, vars räntor skall betalas av våra barn i årtionden framöver. Allt ner i korrupta fickor för att hålla en korrupt ukrainsk administrations statsbudget under armarna 2026.

Lennart Waara

070 710 77 24

Publicerat i Geo-politik / internationellt, Ryssland / Sovjet | Leave a Comment »

ALEXANDER STUBB FINLANDS PRESIDENT: ”RYSSLAND KOMMER INTE ATTACKERA NATO”

26 december 2025

Nej och det är vi många som insett och egentligen aldrig trott på.

”Ryssland har inget intresse av att attackera något Nato-land”. Finlands president Alexander Stubb avfärdar bryskt NATO:s generalsekreterare, den vanvettigt farliga warmongern Mark Rutte, som uppenbarligen inte begriper konsekvenserna av vad han säger och gör.

På Fox news desavouerar den finske presidenten Alexander Stubb det gängse krigslarmet som också våra krigsgalningar Kristersson/Pålsson et consortes ägnar sig år. Mark Rutte har nämligen på allvar hävdat att Europa står inför ett nytt världskrig. True story, så kognitivt instabil är denne figur. Denne krigshetsare tänker och säger precis så galna och farliga saker. 

Man saknar ord som intellektuell för att beskriva och förstå en så farligt krigshetsande ledare för en militär samarbetsorganisation som NATO. Det är normalt sådant som byfånar på FB skriver. I detta numera krigshetsande NATO har Sveriges rikspolitiker utan egentlig opposition fört in Sverige.

”Vi är Rysslands nästa mål”! sade Rutte vid besök i Berlin.

Svenska partiledare som den komplexfyllde Ulf Kristersson och hans minister en i flera avseenden ”small man” Pål Jonsson ylar om hot och krigsberedskap inför ett fantasifoster om ryskt anfall på Sverige. Magdalena Andersson och Jimmy Åkesson gläfser efter som byrackor utan att hesitera sig ett ögonblick. Brueghels tavla ”En blind leder en blind” är sinnebilden för Sveriges rikspolitiker.

Ruttes utspel medförde reaktioner av olika slag i Europa. USA:s nationella säkerhetsrådgivare Tulsi Gabbard markerade i sociala medier mot ”djupa statens krigshetsare och deras propagandamedier”. Hon hävdade att de försöker ”underminera president Trumps ansträngningar att mäkla fred i Ukraina”. En argumentation som man kan diskutera om det är en huvudförklaring kausalt. Det är propagandafraser, dock inte krigshetsande.

USA:s säkerhetsstrategi, från november, pekar INTE ut Ryssland som vare sig en motståndare eller fiende. Och Gabbard menar att Ryssland inte klarar av att erövra Ukraina, än mindre Europa. Hon har både delvis fel och delvis rätt. Ryssland skulle kunna ta större delen av Ukraina, om än inte hela, i en renodlad fullskalig krigsoperation, vilket det som nu pågår inte är.

Det är en slutsats som Alexander Stubb delar även om han uttrycker det mindre drastiskt av geopolitiskt taktiska skäl.

”Natos beslutsamhet är så stor att det inte finns något intresse för Ryssland att attackera”, säger han till Fox news och påpekar att det går dåligt för Ryssland i Ukraina. 

NATO:s ”beslutsamhet”, nåja vad den är värd i verkligheten kan vi tvista om, den kommer tack och lov inte att testas. I krigiskt språkbruk är den beslutsam, men sannolikt inte mer. Vad är NATO i en svensk kontext? Sverige har skrivit under DCA avtalet som innebär ett kapitulationsavtal som till sitt innehåll liknar det Japan skrev under efter WWII. USA, inte NATO, får extraterritoriella rättigheter i Sverige, dvs en ockupation! Sverige har med inträdet i NATO och DCA avtalet betydligt försämrat det säkerhetspolitiska läget. Från en geopolitisk fredssträvan till en geopolitisk krigshetande utrikespolitik. Kan förändringen vara mer dramatisk? 

Vem/vilka ligger bakom och tjänar på den politiken? Vilka företagsaktier har stigit i värde utifrån enormt ökande försäljningar och avkastningar och vem äger dessa. Svaret är Sveriges skuggregering alldeles oavsett om regeringen är röd eller blå, nämligen oligarkklanen Wallenberg. Marcus Wallenberg rapporteras äta lunch med statsministern röd eller blå en gång i veckan. 

Är det härifrån initiativet till det fullständigt ohemula förödandet av svenskt försvar genom att skicka Archer och annan tung försvarsmateriel till Ukraina för att inte tala om att sälja JAS Gripen E till det korrupta Ukraina och betala genom att stjäla ryska finansiella tillgångar. T o m ekonomen Svantesson är ute och hävdar galenskapen, trots att hon vet bättre. Tack och lov verkar det finnas krafter bl a Belgien som förhindrar att det skapas kaos i det globala i finans- och valutasystemet.

Det sistnämnda i Stubbs påpekande, att det går dåligt för Ryssland, är inte korrekt om man granskar situationen på slagfältet, men sannolikt måste Stubb hävda det mot bättre vetande. Ryssland tar ukrainsk mark månad för månad och har gjort så sedan ”special operations” inleddes. Men det ingår i krigspropagandan i bl a Sverige att Ryssland löpande förlorar, förlorar big time och att landet snart är kört i botten; krigar med WWII utrustning: förlorar massor med soldater; krigar med undermålig utrustning och personal etc. Ändock utökar och tar Ryssland ukrainsk mark månad för månad.

Varje liten träff på ett ryskt fordon lyfts i svenska media upp som en seger på slagfältet. Svenska militärer, ni vet vilka, ljuger i media mot betalning och på uppdrag. Sanningen är att Ukraina förlorar både strider, städer och mark löpande över tid. Snart tvingas de till fred, hur många miljarder Sverige och EU än öser in i form av finansiella tillgångar och material, exempelvis svenska skyddsvästar, som säljs och därefter skickas annan undermålig utrustning istället till de egna soldaterna. 

Judiska finansoligarker låg bakom att skådespelaren och komikern Volodymyr Zelinski från en TV serie där hans spelat president gjordes till verklig president i ett av de mest korrumperade länderna i världen enligt oberoende rankingar. Det parti som skapades runt Zelinski gavs samma namn som hans TV-serie. Volodymyr Zelinski är en man som fotograferats med vitt pulver runt näsan.

Han och hans entourage av judiska finansoligarker har berikat sig i miljardklassen. Innan antikorruptionsmyndigheten hann gripa dem tilläts de utvandra hem till Israel med sina oärligt förvärvade miljarder (varav en del är dina och mina skattepengar strödda över dessa personer av Pålsson/Kristersson och resten av riksdagens knapptryckare, utan undantag. Israel kommer inte att utvisa oligarkerna.

Det är väl därför Alexander Stubb som tidigare krigshetsare nu omprövar sina ställningstaganden. Därav också den krigspropagandistiska uppfattningen att: ”De uppnår inte sina strategiska mål heller”. Sanningen är att det inte blir fred innan Ryssland uppnår de säkerhetspolitiska mål de från början haft med president Vladimir Putins ”special operation”. Det vet president Donald J Trump.

Den finske presidenten tror att anledningen till att Mark Rutte och Tulsi Gabbard tycks se så olika på saken är att de ”talar till olika publik”. Det är möjligen en delförklaring men frågan är mer komplex än så och det är sannolikt inte huvudförklaringen. NATO var efter WWII en gemensam försvarsorganisation och EU som Sverige gick med i var enligt Ingvar Carlsson m fl ett ”fredsprojekt”. Idag är EU och NATO krigsprojekt och krigsorganisationer. Simple as that.

Alexander Stubb: ”Det generalsekreterare Mark Rutte gör är att elda på stödet för att öka försvarsanslagen i Nato-länderna. Alltså i länder som inte har den storlek på sin militär som vi har här i Finland.” 

I det sistnämnda har han rätt. Finland har inte övergivit värnpliktsarmén, idag kan landet i krissituationer mobilisera en styrka på upp till 280 000 soldater. Det gör att Finland har ett av Europas starkaste försvar i förhållande till storlek, med en stor och kostnadseffektiv reserv som upprätthåller beredskapen genom grundutbildning och repetitionsövningar. 

Sverige avskaffade värnpliktsarmén den 1 juli 2010 under den tredubbla landsförrädaren moderaten Fredrik Reinfeldt och ”tomhylsan” Sten Tolgfors från Örebro som försvarsminister. Glöm aldrig att Fredrik Reinfeldt med Kristersson i regeringen såg på Försvarsmakten som ett ”särintresse”. Kolla gärna i läggen. Det är true story! Nu stärker Kristersson och Pålsson sina fysiskt och mentalt ynkliga personligheter och kryper undan ansvar för tidigare avrustningsbeslut, med att yla som rabiessmittade hundar om krig mot Ryssland.

Den finske presidenten hävdar och det är glädjande om det är korrekt att parterna närmar sig ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina. Parterna är ”nästan framme”. Han borde vara tillräckligt informerad för att man skall kunna ta hans utsaga som en någorlunda sanningsenlig bedömning. Hans relation till president Donald J Trump är välkänt god. 

”Vi är sannolikt närmare fred än vi någonsin varit under det här kriget. De senaste tre-fyra veckorna har Trumps särskilda sändebud, Jared Kushner och Steve Witkoff, arbetat dygnet runt för att föra de två parterna närmare varandra” hävdar Alexander Stubb. Sant eller inte sant kan jag inte avgöra. Dock osannolikt är det inte, Stubb kan ha erhållit aktuell information.

Faksimil red. i s/v från nätet.

Publicerat i Geo-politik / internationellt, Ryssland / Sovjet | Leave a Comment »

MAGNUS RANSTORP DEN ALLESTÄDES NÄRVARANDE – VEM ÄR HAN?

25 juli 2025

Magnus Ranstorp är explicit agendadriven med ett politiskt uppdrag, anställd vid Försvarshögskolan och nära de olika säkerhetsorganisationerna. När det behöver anföras ”trovärdighetspoäng” beskrivs Magnus Ranstorp i media som ”statsvetare, docent, strategisk rådgivare och forskningsledare på Försvarshögskolan”. Det sker regelmässigt sker i samband med intervjuer i media (MSM och stats) om högerextremister, terrorister/terrorism som infiltrationshot, utländsk/rysk/iransk påverkan och/eller infiltration, koranbränningar som utnyttjas av Ryssland m.m. Magnus Ranstorp levererar alltid uppseendeväckande och oroande svar när han tillfrågas i intervjuer om än det ena än det andra men alltid tjänande ett och samma syfte. Skrämma det svenska folket å maktklanernas vägnar. Googla gärna ”Magnus Ranstorp intervjuer och uttalanden”. Det blir en salig och upplysande (om Ranstorp) blandning påståenden. Jag citerar inte alla ståndpunkter och teser (förutom ett par exempel) här utan hänvisar till Edra sökningar och belägg! Men, dra gärna öronen åt Er (ett uttryck som är sedan gammalt och betyder att man bör bli misstänksam och avvaktande) när han som exempel i en intervju berömmer SÄPOs skicklighet och effektivitet. SÄPO är brett och frekvent kritiserat bland annat för att aldrig plocka några riktiga spioner. SÄPOs officiella försvarslinje (utan redovisade belägg) har länge varit att de tar spioner men att vi inte alltid får veta det. Magnus Ranstorp kraxar dock med som en SÄPO-papegoja. Jag delar gärna ut ett användbart råd: ”Stopp och belägg”! Det är ett uttryck sedan gammalt. Betänk att uttrycket faktiskt utsäger något viktigt om hur man bör bete sig. Intervjuaren, oavsett vem, bör be herr Ranstorp att stoppa svadan och belägga påståendet. ”Stanna upp och belägg vad du påstår”. Mycket sällan gör journalister i MSM eller statsmedia det när de intervjuar favorit ”experterna”. Säpo, för att fortsätta det spåret, har numera en kvinnlig makten lyhörd och följsam chef som driver de frågor maktklanerna (oavsett färg) efterfrågar, inte minst med förslag och åtgärder emot oss fria radikala samhällsanalytiker och kritiker. Magnus Ranstorp åter, är skadlig med sin förledande vältalighet och förföriskt förmenta saklighet. Ranstorp berömmer exempelvis i en intervju Pål Jonsson som en av de bästa försvarsministrar Sverige haft. Försvarsministern i SD/M regeringen Pål Jonsson är de facto en av de värsta landsförrädare Sverige haft på årtionden. Pål Jonsson skrev på ockupationsavtalet med USA, det s.k. DCA-avtalet som innebär att Sverige kapitulerar för USA med extraterritoriella rättigheter för US-soldater (avtalet liknar i betydande utsträckning det kapitulationsavtal som Japan skrev på efter att ha förlorat kriget). Ranstorps fokus och uppdrag är numera att skrämma med ”ryssen”, vilket i sammanhanget låter som gammalt vin i nya läglar då det t.ex. handlar om tomtköp nära försvarsanläggningar och annat liknande. Ranstorp agerar på uppdrag från Pål Jonsson som inte bara vill skicka mer pengar och vapen (vi har snart inga egna Archers kvar) än de redan sända 100 miljarderna utan också driver på för att Sverige skall skicka svensk trupp till Ukraina och den korrupta, som nu själv styr antikorruptionsmyndigheterna, icke valda presidenten Volodymyr Zelenskyi. Det är i det perspektivet och det uppdraget hans skrämsel om ”ryssen” skall ses och analyseras. Ifråga om Iran samma sak. Vad ligger i pipelinen framöver visavi Iran? Uppslutning bakom Israels och USAs planer på att bomba Iran till grus med enorma flyktingströmmar till Europa och Sverige, som vid tidigare liknande USA/Israel insatser i Mellanöstern. Det är bara det att Iran har 90 miljoner invånare och ett bombkrig kommer att generera flyktingströmmar som får 2015 att likna en picnic i parken. Varför har vi så gott om migranter från Mellanöstern? Svar: Israels och USA anfalls- och bombkrig i regionen för att utplåna starka och fungerande stater (med hårt regemente javisst). Fler blir det om Israel/USA med politiskt stöd från Sverige lyckas bomba sönder Iran. Då passar Ranstorps obehagligt falska ”varningar” som hand i handske! Han grundar för warmongers som Kristersson/Jonsson. Jag är uppriktigt oroad över bristen på distans och ifrågasättande av denne makthavare. Han är ingen oberoende analytiker. Han agerar och uttalar sig på UPPDRAG. Han har en AGENDA!!! And That’s that!

Faksimil

Publicerat i DAGSKOMMENTAR, Fake news, M/SD regeringen, Ryssland / Sovjet | Leave a Comment »

DEN SAKROSANKTE VOLODYMYR ZELINSKI – VEM ÄR HAN EGENTLIGEN?

20 februari 2025

Information om Ukrainas president Volodymyr Zelinski som sällan eller aldrig anförs i svenska media.

Volodymyr Zelinski började som skådespelare i humorserien Folkets tjänare. Han var samtidigt delägare av produktionsbolaget, producent, medförfattare och huvudrollsinnehavare och blev rik affärsman som exporterade sina program till den ryskspråkiga världen.

Volodymyr Zelinskis politiska parti Folkets tjänare (med mycket vagt politiskt program, det var inte det viktiga) har sitt namn efter den nämnda ukrainska tv-serien där Zelinski hade huvudrollen som en oligarkbekämpande ukrainsk president, med namnet Vasyl Holoborodko

Men Folkets tjänare blev också i presidentvalet 2020 en politisk maskin, en ”osäkrad handgranat inkastad av en ukrainsk finansoligark för att driva ut en annan”, som det skrevs i internationella media. Ihor Kolomojsjyj  (en av femton dominerande ukrainska oligarker med judisk bakgrund) en stormrik oligark och ägare av åtta tv-kanaler där gruppen Kvartal 95 (grundat av Zelinski) ingick som använde programmen till att driva bort den konkurrerande finansoligarken, dåvarande presidenten och chokladmiljardären Porosjenko och tillsätta Volodymyr Zelensk som Ukrainas president.


Pandora Papers också kallade Panama läckan (12 miljoner dokument som visar prominenta personer, företag och banker som tagit hjälp av advokatfirman Mossack Fonseca för att dölja tillgångar i skatteparadis genom brevlådeföretag) i oktober 2021 visade att Zelenski ägde/hade ägt offshorebolag liksom andra i den korrupta ukrainska statsledningen inklusive tidigare presidenten Porosjenko. I april 2022 uppskattade tidningen Forbes Zelinskis förmögenhet till flera miljoner amerikanska dollar. Hur mycket det är idag går inte att hitta säkra uppgifter om idag, siffrorna varier mycket, men stora delar av svenska skattepengar har sannolikhet hamnat i Volodymyr Zelinskis och hans henchmens fickor. Snyggt jobbat Kristersson/Andersson/Åkesson!

Ett citat från den långa artikeln, länk nedan, som handlar om ukrainska potentater, inklusive Zelenski, som har pengar i offshoreföretag. Ämnet avhandlas eller nämns aldrig i svenska media vare sig statsmedia eller privata media. Närmast tabubelagt. Varför?

“Actor Volodymyr Zelensky stormed to the Ukrainian presidency in 2019 on a wave of public anger against the country’s political class, including previous leaders who used secret companies to stash their wealth overseas.

Now, leaked documents prove that Zelensky and his inner circle have had their own network of offshore companies. Two belonging to the president’s partners were used to buy expensive property in London.

The revelations come from documents in the Pandora Papers, millions of files from 14 offshore service providers leaked to the International Consortium of Investigative Journalists and shared with partners around the world”. 

https://www.occrp.org/en/project/the-pandora-papers/pandora-papers-reveal-offshore-holdings-of-ukrainian-president-and-his-inner-circle

Efter att Zelenskis presidentperiod gått ut har han vägrat nytt presidentval med hänvisning till pågående krig och avskedat varje annan ledande person som börjat få allmän popularitet, ett exempel är den brett populäre överbefälhavaren Valerij Zaluzjnyj som fick gå. Flera andra liknande fall har rapporterats. Volodymyr Zelinski vill inte ha någon konkurrent eller hot om konkurrent i rollen som semi-diktator.

Detta sagt som en bakgrund till US president Donald J Trumps text nedan. Den är intressant, mycket intressant som inspel i förhandlingarna med president Vladimir Putin om vapenstillestånd och fred i Ukraina. Läs gärna mellan raderna, vad är syftet med inspelet? Donald J Trump har alltid ett annat syfte än det han säger med sina inspel, typ hotet om 25 procentiga tullar mot México och Canada. Snabbt erhöll Trump vad han var ute efter nämligen förstärkning av gränsbevakningen för att stoppa smuggling av narkotika in i USA.

Publicerat i Finansoligarker, Geo-politik / internationellt, Ryssland / Sovjet, USA | Leave a Comment »

UKRAINA OCH RYSSLAND – EN POSITIONSBESTÄMNING I APRIL 2022.

12 april 2022

Pro primo

Ryssland har i en ohämmat brutal militär aktion överfallit och ockuperat delar av Ukraina och slagit sönder bostäder och infrastruktur etc. Vladimir Putin och Ryssland  har försökt erövra ett grannland i en helt oprovocerad attack, Orwellskt kallat ”a special military operation”.

Det är huvudsidan i konflikten. Det är huvudmotsättningen i denna geo-politiskt unika konflikt i Europa. Ryssland överfaller militärt ett grannland. Ryssland begår därmed en folkrättsligt brottslig och straffbar handling. Härav det världsvida stöd och sympatier som möter Ukraina. Det är korrekt av USA, Europa och Sverige att bidra med humanitära resurser, militära vapen samt i förlängningen en ”Marshall-plan” för att återuppbygga Ukraina efter ett krigsslut som sannolikt inte ligger långt bort. Hur freden kommer att se ut i form av landavträdelser från Ukraina till Ryssland undgår min bedömning men sannolikt delar av östra Ukraina. Ukraina har dock visat sig kunna bjuda kraftigare motstånd än alla militära experter kunnat förutse liksom uppenbarligen också Vladimir Putin och hans underrättelseagenter och militära experter. Är möjligen Ryssland militärt ett korthus, en koloss på lerfötter?

Motivation och hemmaplan har visat sig viktigt.

Flyktingarna från kriget i Ukraina är främst kvinnor och barn som med stor sannolikhet kommer att återvända hem när kriget väl är över. Däri skiljer de sig från välfärdsmigranterna, unga män, från Mellanöstern och Afrika som kommit hit för försörjas av svenska skattebetalare och stannar, no matter what!

Det jag ovan skrivit instämmer en stor majoritet av svenskar i.

Pro sekundo

Det jag nu kommer att behandla blundar många för, som med rätta stödjer Ukraina. Vissa på ”högerkanten” använder informationen för att relativisera Rysslands överfall på Ukraina och gör det till en huvudfråga.

Ukraina är ett genomkorrumperat land, sannolikt ett av de mest korrumperade av länderna i det forna Sovjetimperiet. Det är ett empiriskt faktum. Det är viktig att orka inse och erkänna. Just därför att stödet humanitärt och militärt till Ukraina mot Ryssland är korrekt och viktigt. 

En härskande elit i ett proto-demokratiskt land, med val som genomförts med rapporter för demokratiska brister från valobservatörer. Den nuvarande maktstrukturen och regimen lever på och är ett historiskt arv från en struktur som tillkommit i en statskupp. Det är historiska fakta som media tiger om eller t.o.m. förnekar idag. Det är på ett sätt förståeligt när man stödjer och måste stödja den sig tappert försvarande och överfallna parten. Psykologiskt vill man inte se eller ta till sig den informationen. 

Den tidigare komikern Zelinsky har, det medges, vuxit som talesman och makthavare i det nuvarande Ukraina och med det uppenbarligen framgångsrika försvaret av den ukrainska fosterjorden.

Men han omges av precis samma typ av judiska oligarker som Vladimir Putin. Han är visserligen vald i någon form av generöst tolkat ”fria val” men sitter på ett mandat och en regimstruktur som skapades i en statskupp med aktiv inblandning från aktörer som CIA och USA:s utrikesadministration. Joe Biden som vice president under krigshetsaren Barack Obama och med den helt korrupta Hillary Clinton var inblandade i statskuppen. Joe Bidens son Hunter Biden skaffade sig med hjälp av och hot från de nämnda politikerna lukrativa poster med ersättningar i mångmiljonklassen.

Joe Bidens som Hunter Biden bedriver flera korrumperade verksamheter i Ukraina med den sittande maktelitens godkännande. Läs den historien som bland annat avslöjas av innehållet i Hunter Bidens laptop. Det finns USA-finansierade (via CIA eller andra organ) laboratorier i Ukraina som forskar kring att framställa biologiska och medicinska stridsmedel.

Azov-bataljonen, med uttalade nazist-sympatier, har begått svåra brott mot Geneve stadgan om hur man behandlar krigsfångar. De har själva filmat tortyr och mord av tillfångatagna ryska soldater. Brott av samma typ av krigsbrott emot ”krigets lagar” som också Ryssland begår och som också kan anses bevisade.

Men det är INTE Rysslands sak att korrigera dessa grava inadvertenser. Det är en fråga för det ukrainska folket den dag det blir fred igen.

Pro tertio

Det är mycket intressant att granska Putin-apologeterna.  De använder skiftande argument och är av olika karaktär. Vi noterar dem som potentiella ”förrädare”. Ja, det är ett hårt och möjligen överdrivet och orättvist ord men i ljuset av svag försvarsvilja bland svenskar (52 procent) kan frågan ställas. Fråga blir än mer relevant enär Sverige hållit sig med en partiledare och rikspolitiker för Liberalerna (liberal???) ”svart och kvinna” som hon ofta säger om sig själv som signalerat att hon drar till Norge om Sverige hotas av krig. 

Det av Vladimir Putin initierade och ledda brutala militära överfallet på Ukraina har uppenbarligen bidragit till att skingra agnarna från vetet, från vettet t.o.m. på många olika sätt från ”vänsterytter” till ”högerytter”.

I den politiskt liberala bloggen ”Det Goda samhället” finns en politisk skribent Gösta Wallin som skriver, jag citerar: ”Det börjar nu framstå som helt klart att det som pågår i Ukraina är det senaste amerikanska angreppskriget”.

Ukraina är ett amerikanskt angreppskrig?! Ja det finns personer som tänker, tycker och också SKRIVER så! Det liknar ju verkligen exempelvis Vietnam. Eller hur?

Tendenser av det slaget har jag upplevt tidigare i ett helt annat sammanhang men med samma psykologiskt-politiska bakgrund. Nämligen under vänsterrörelsen i slutet av 1960-talet. Jag var på den tiden aktiv kamrat som redaktör för SKP:s teoretiska organ Marxistiskt Forum.

Apologeter styrda av en ideologisk övertygelse har ofta svårt att skilja mellan att agera sympatisör och att bli medlöpare de facto och ytterst potentiell förrädare till olika typer av extrema avvikelser.

I Uppsala fick jag höra ryktet att en kamrat i SKP härbärgerade en eller två Baader Meinhof terrorister i sitt hem. Jag försökte luska och höra mig för vem det var. Idag tror jag mig veta vem. När ”kamraterna” fick klart för sig att jag avsåg att omedelbart gå till polisen med uppgifterna tystnade alla rapporter och informationen stannade upp..

Detsamma gäller min syn på dem som är Putin-apologeter idag eller t.o.m ser kriget i Ukraina inte som ett ryskt angreppskrig utan ett amerikanskt. Jag har ingenting gemensamt dem, och vill inte ha något gemensamt med dessa förvirrade personer även om de skulle göra en korrekt analys i andra aktuella och viktiga samhällsfrågor på tvärs med PK-media och SAP-klanen. De nämnda figurerna visar sig nu i Sverige som en rysk daimon.

Min egen intellektuella politiska samhällssyn är följande: Jag svär inte på något parti, någon organisation eller ideologi eller partiprogram. Jag förhåller mig helt fri. Se min logga nedan och kärnorden i den; Veritas, Libertas, Pro Suecia. Jag är nationalist och för ett värnande av Sverige med ett kraftigt utbyggt försvar, samarbete försvarsmässigt med främst Finland men också Norge och Storbritannien men inget NATO medlemskap, men som nu ändock ser ut att komma till stånd. Det har jag skrivit om i flera bloggar helt nyligen. Scrolla neråt på min FB för att ta del av dessa. I en allmän, icke organiserad mening, är jag en del av den nationella rörelsen. And that´s that!

Frågan står således: Vilka är att lita på när skiten träffar fläkten? Där mälde exempelvis Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni ut sig.  Nu är hon tack och lov avpolletterad saknad av ingen! Flera skribenter på den yttre ”högerkanten” mäler sig också ut från de pålitliga.

Putin-apologeterna representerar helt enkelt ett empiriskt och intellektuellt moras av relativisering. Vänd åter och se huvudfrågan!

RYSSLAND UT UR UKRAINA!

Publicerat i Höger extremism, Liberalism, Mina utgångspunkter, Ryssland / Sovjet | 2 Comments »

« Äldre poster