Immanuel Kant behandlar ämnena i textens del 1 primärt i sina politiska skrifter och essäer från 1780- och 1790-talen. Det är viktigt att notera, vilket vi påpekade i del 1, att Kant i sina analyser och texter presterade en djup filosofisk diskurs kring den individualistiska rättssynen liksom en samtidig fundamental kritik av paternalistiska stater och statsmakter. Samtidigt måste vi också förstå och anamma att Immanuel Kant fundamentalt motsatte sig all form av våldsam revolution eller uppror mot sittande maktcentra/maktklaner. Den linjen fullföljde han också fullt ut (om än med en mycket klok och klarsynt variant) i sitt eget liv när kungen förbjöd publicering a en text.
Förutom nedan anförda huvudverk behandlas frågorna i några specifika verk:
För yttrandefrihet och kritik av statsmakten
”Svar på frågan: Vad är upplysning?” (Beantwortung der Frage: Was ist Aufklärung?, 1784)
Detta är Kants mest berömda försvar för yttrandefriheten. Han introducerar begreppet ”offentlig användning av förnuftet” (öffentliche Regsamhet des Verstandes). Han argumenterar för att medborgare (särskilt akademiker och tänkare) måste ha absolut frihet att i skrift kritisera statens lagar, skatter och religiösa doktriner.
Han vänder sig starkt emot kungar eller regeringar som agerar förmyndare över folket och dess uppfattningar och tänkande. Statens uppgift är inte att styra vad människor tycker, utan att garantera ordning medan folket fritt debatterar.
För en individualistisk samhällssyn och mot paternalism
”Om ordspråket: Det kan vara rätt i teorin, men duger inte i praktiken” (Über den Gemeinspruch: Das mag in der Theorie richtig sein, taugt aber nicht für die Praxis, 1793)
I en del av essän formulerar Kant principerna för en laglig stat (republik) baserad på individens frihet. Kant utgår ifrån en individualistisk samhällssyn som stakar ut och definierar varje enskild samhällsmedlems frihet som människa. Ingen ska tvingas att bli lycklig på någon annans villkor. Varje individ måste själv få söka sin lycka på det sätt den anser bäst, så länge det inte inkräktar på andras frihet.
Han kritiserar statsmakten genom att angripa den paternalistiska staten (en ”fadersstyrt stat” där härskaren behandlar medborgarna som omyndiga barn). Kant kallar en sådan stat för ”den största tänkbara despotismen”, eftersom den berövar individen all personlig autonomi. Frågan känns igen som den definierande grunden för den svenska socialdemokratins ideologi och praktik allt sedan Hjalmar Branting och fram till Magdalena Andersson.
Det systematiska rättsliga ramverket
”Sedernas metafysik: Rättsläran” (Metaphysik der Sitten: Metaphysische Anfangsgründe der Rechtslehre, 1797)
Kants filosofiska huvudarbete om juridik och politik i vilken
Kant slår fast att det bara finns en enda individualistisk rätt. Den utgörs av en medfödd mänsklig rättighet nämligen frihet/friheten (oberoende av någon annans tvingande vilja). Begränsningen är enkel, verklig frihet kan bara existera sida vid sida med andras frihet, begränsat enligt allmän lag. Staten existerar enbart för att skydda denna individuella frihet och egendom, inte för att moralisera eller styra medborgarnas dygder. Det borde vara en ideologisk grund och ett politiskt mål för svenska riksdagspartier, av vilka ingen i grunden respekterar eller står för denna rätt. Så illa ställt är det med de svenska maktklanerna. Nota bene!
Immanuel Kant förespråkar dessutom, vilket bör påpekas, en uppfattning om att makten bör ha markerade gränser för maktens utövning vilket innebär en maktdelningsprincip som i mångt och mycket liknar liknar Montesquieus. Målet är självfallet att förhindra tyranni från maktens (maktklanernas) sida gentemot folket och medborgarna. Samtidigt, vilket är både intressant och viktigt i sammanhanget, uttrycker Kant med emfas, i förhållande till ovan nämnda satser, att man måste lyda den sittande makten i handling, även om man får kritisera den i ord. Ett råd han i ett berömt sammanhang verkligen intelligent genomfört själv följde.
Statsskick och internationell kritik
”Till den eviga freden” (Zum ewigen Frieden, 1795)
Kant argumenterar kraftfullt för att var och en av världens stater måste ha en republikansk författning och kritiserar, som nämnts, despotism. Han kritiserar vidare monarkers tendenser (typiska för den tid han verkade i) att behandla staten och dess medborgare som sin privata egendom eller som schackpjäser i krig. Tesen är fullt ut tillämplig och överförbar till våra dagars globala regimer även dem som i likhet med den svenska definieras som demokratiska. En legitim stat måste bygga på medborgarnas medgivande (det ursprungliga kontraktet) och respektera individens rättigheter i grunden. Hur är det ställt med den saken i Sverige idag?
Till sist ett tips på en1 tim 40 min lång video på Youtube med svenskt tal om Immanuel Kants liv, arbete och tankesystem med relevans och resonemang i anslutning till de båda texterna i del 1 och del 2. Sevärd!
Immanuel Kants samhällssyn var individualistisk och byggde på idén om människans moraliska självständighet (autonomi). Det förde honom vidare i analysen till principiellt formulerad kritik mot auktoritära stater. Kant menade att varje människa är ett mål i sig själv och aldrig får användas enbart som ett medel för statens syften. Nota bene! Se socialdemokratins politiska förlöpningar som åskådligt exempel.
Kant är således inte bara nyttig och bildande läsning i allmänhet. Kant begåvar oss därutöver med intellektuellt skarpslipade instrument och operationsknivar med vilka vi kan dissekera det ruttnande totalitära socialistiska lik som är Socialdemokraterna.
Kants kritik mot den härskande statsauktoriteten riktade sig främst mot ”statlig paternalism” nämligen idén att staten ska agera som en förmyndare över sina medborgare. Känns det igen från decennier av socialistisk politik under Socialdemokraternas ideologiska hegemoni? Uppfattningen är idag så djupt rotad i svensken att populasen varken ser eller ifrågasätter förhållandet.
CENTRALA DELAR I KANTS INDIVIDUALISTISKA SAMHÄLLSSYN OCH KRITIKEN MOT STATSAUKTORITETEN
Vi börjar redovisningen med det viktiga begreppet ”det kategoriska imperativet” visavi individens värde
Enligt Kants kategoriska imperativ får individer aldrig reduceras till verktyg för statens eller härskarens vilja. Människan är så att säga målet i sig.
Var och en vuxen människa har (borde eller kan förväntas ha) ett eget förnuft och därmed också förmåga att på egen hand och självständigt avgöra vad som är moraliskt rätt. Framför allt varken krävs eller behövs aktiv eller bestämmande vägledning från statsapparat, kung, politiska partier eller kyrka. Människan är således moraliskt autonom.
Kant riktar därför kritik mot den paternalistiska staten för bland annat dess förmynderskap. På denna punkt bränner det till rejält när och om vi granskar svensk politiks användandet av statsapparaten för långt driven paternalism driven under decennier av socialdemokratisk hegemoni och ”problemformuleringsprivilegium”. Detta grava svenska missförhållande ifrågasätts inte alls av svensken eller politiker från andra partier. Var och en av mina läsare kan sannolikt peka på ett antal förmynderskap som berör familjers och individers dagliga liv och leverne. Se exempelvis på hur alkoholpolitiken drivits, motiverats och beslutats av en majoritet klåfingriga nykterister i riksdagen med ett monopol i form av Systembolaget än i denna dag. Exempellistan kan göras lång.
Kant riktade skarp kritik mot stater som agerar förmyndare och försöker göra medborgarna ”lyckliga” mot deras vilja. Han kallade en sådan stat för den ”största tänkbara despotismen”. Precis så är situationen i Sverige. Ingen grundläggande opposition eller ifrågasättande vare sig intellektuellt, filosofiskt eller politiskt. Alla jamsar med!
Otaliga svenska exempel belyser tesen. Socialdemokraternas politik, med betydande stöd av övriga partier, bekräftar och illustrerar Kants kritik. Ända in i absurdum. Kan det bli mer illustrativt? Sverige utgör vad avser paternalistisk styrning, begränsning och dominans över medborgarens livsval närmast ett lågintensivt helvete! Nota bene! Hur har det kunnat ske och pågå decennium efter decennium utan opposition, olydnad och obstruktion. Svensken är ett lydigt och ryggböjligt folk som följer och lyder maktklanerna utan protester, hjärntvättade och indoktrinerade ner i ren dumhet. Uttrycket ”Die dummen Schweden”, skapat i Sverige av svenskar (oh yes!) oftast felaktigt uppfattat som kommande från Tyskland. Precis så illa är det!
I sin berömda essä ”Vad är upplysning?” beskrev Immanuel Kant hur auktoriteter (statschefer, präster) håller människor i ett tillstånd av ”självförvållad intellektuell omyndighet” genom att tänka åt dem, ja faktiskt än i denna dag dominerar denna intellektuella omyndighet populasen frånsett en mycket liten grupp aktivt kritiska intellektuella. Det är en förklaring till att socialdemokratin kunnat behålla greppet om väljarna, bevara den ideologiska hegemonin liksom problemformuleringsprivilegiet utan allvarlig och hotande utmaning. Tvärtom samtliga partier har definierat in sig i förhållandet, till och med i grundfrågor ocht inkluderat delar i sin egen ideologi och politiska framtoning. Polemiskt kan man beskriva Moderaterna som SAP2.0 i dessa avseenden.
Kants filosofiska paroll var Sapere aude – ha mod att använda ditt eget förnuft. Tänk själv, enkelt uttryckt. Hur ofta, eller snarare sällan, råkar man ut för eller träffar personer som gör just det? Traska patrullo, är generellt det förhärskande beteendet vare sig det gäller en idelogi eller ett parti. Se exempelvis den dominerande ideologiska klimatalarmismen.
Statens, rättsstatens, verkliga legitima uppgift och begränsande roll är att garantera rättssäkerhet och skydda medborgarnas frihet, inte att styra deras liv eller moral. Det är också vad medborgarna under ett outtalat/underförstått socialt kontrakt förväntar sig.
Individens frihet kan och bör sträcka sig så långt att individens frihet kan samverka, samexistera och fungera tillsammans med alla andras frihet enligt en allmän lag, frihet under lag.
Kants komplexa syn på uppror är intressant. Trots grundläggande kritik mot auktoritära härskare var Kant övervägd och övertygad motståndare till våldsamma revolutioner. Hans tes var att staten, trots sina brister, är den samhälleliga instans som upprätthåller den lagliga ordning som krävs för att samhället inte ska falla samman i ett laglöst naturtillstånd och för att medborgarna skall acceptera att leva med och under frihet under lag. I stället förespråkade han reform genom offentlig debatt och tryckfrihet – det han kallade ”förnuftets offentliga bruk”.
Kant försvarade därför rätten till offentlig kritik utifrån en grundläggande yttrandefrihet. Han ansåg att förändring måste ske gradvis genom lagliga reformer, vilket i sig innebär att yttrandefriheten är det absolut viktigaste verktyget för fredlig samhällsförändring. Att uttrycka sina tankar var för Kant en medfödd rättighet, så länge det gjordes genom rationell argumentation och inte genom laglöshet eller uppvigling.
För Immanuel Kant var yttrandefriheten inte bara en politisk rättighet, utan i grunden en fundamental förutsättning för mänsklighetens utveckling och moraliska mognad. I en essä ”Svar på frågan: Vad är upplysning?” (1784) argumenterade han för att människan måste ta sig ut ur sin självförvållade omyndighet genom att våga tänka själv. För att detta ska vara möjligt krävs det vad Kant kallade för det fria förnuftiga ordet, men han gjorde en viktig och unik distinktion mellan hur denna frihet får användas.
Kant delade upp förnuftets användning i två sfärer, vilket definierade var yttrandefriheten var absolut och var den behövde begränsas dvs i offentlighet alternativt i den privata sfären.
Offentligt innebär yttrandefrihet att tala eller skriva i egenskap av vetenskapsman eller tänkare inför en hel läsande värld. Här ansåg Kant att yttrandefriheten måste vara helt obegränsad. Nota bene! Samhället kan bara utvecklas om medborgare fritt får kritisera lagar, religion och statens beslut i skrift. Således allt annat än det som socialdemokratiska partiet förespråkar och som SÄPO med kvinnliga chefer aktivt motverkar genom att kalla oss kritiker för ”antistatlig extremism och systemhotande aktörer”.
Privat yttrandefrihet avser enligt Kant när en person agerar i en specifik borgerlig tjänst eller ämbete (exempelvis en officer, en präst eller en skatteuppbördsman). Här menade Kant att man måste lyda och följa reglerna för att staten och dess institutioner ska fungera. En officer kan inte vägra lyda order mitt under ett slag, men han har full rätt att efteråt kritisera strategin offentligt i en akademisk text. Liknar väl i mångt och mycket det gamla ”tjänstemannaansvaret” avskaffat av samhällsförstöraren och folkförrädaren adelsmannen Olof Palme
Kant formulerade det kända mottot för upplysningen: Sapere aude! – ”Ha mod att använda ditt eget förstånd!”. Han menade att makthavare som förbjuder sina medborgare att tänka och yttra sig fritt hindrar mänsklighetens naturliga framsteg. I stället för att frukta fria diskussioner borde staten välkomna dem, eftersom en upplyst befolkning som lyder lagarna av eget förnuft – snarare än av blind rädsla – skapar en stabilare och mer rättvis stat. Kritik mot makten och upplysning bör tillåtas, accepteras jag stimuleras, rakt emot vad totalitära socialdemokrater som Morgan Johansson med DDR i åtanke hävdar.
När Magdalena Andersson inte flörtar med muslimer visar hon vad hon lärt i DDR under sina studier (1998 officiellt i tyska). Hon har uppenbarligen sett och lärt hur man hanterar opposition.
Enligt DDR-modell skall opposition förbjudas och en partiledare tillhållas att stoppa vad hon kallar en ”hat turné” som i praktiken är en bokturné. Så illa ställt är det med denna totalitära partiledare
Jomshof har varit en tydlig SD-röst i kritiken mot islam och mot en utveckling för ett allt större islam-inflytande i Sverige. Det är på grund av Socialdemokraterna som Sverige håller på att slitas sönder, enligt Jomshof.
Magdalena Andersson, å sin sida, hävdar att Jomshofs turné för den nyutgivna boken ”Kafir” bidrar till att öka splittringen i samhället. ”Den är ett typexempel på en utstuderad strategi för att öka splittringen i vårt land”, skriver S-ledaren. I samma inlägg nämner hon även skoldådet i Fagersta! Hennes förmåga att invertera verkligheten är monumental och skrämmande.
Magdalena Andersson tillhåller också i DDR-anda Jimmie Åkesson att se till att Jomshof avbryter sin turné. Därmed försöker S-ledaren påverka hur ett konkurrerande parti hanterar en central politisk fråga.
Richard Jomshof ifrågasätter Anderssonskans kritik om splittring och menar att Socialdemokraterna knappast är i någon position att tala om vare sig hat eller politiskt tonläge.
Jomshof riktar hård kritik mot Socialdemokraterna för att svartmåla politiska motståndare och deras ansvar för segregation, gängkriminalitet och en allt djupare islamisering av Sverige.
Socialdemokraterna har smutskastat och spridit rena lögner om politiska motståndare och pekat ut dem som nazister, fascister och demokratihot.
Alltmer framstår de tidigare Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) som det Socialdemokratiska muslimpartiet (SMP) sedan arbetarna övergett SAP för Sverigedemokraterna och SMP börjat köpa muslimska röster med etniska svenskars skattepengar för att behålla hegemonin bland de dysfunktionella, lågkognitiva och lågkompetenta muslimska migranterna. Valboskap enkelt uttryckt!
VALET I SEPTEMBER
Det kan till och med gå så illa att etniska svenskar förlorar valet till ett parti som med skattepengar pytsar ut bidrag, bostäder (hotar med tvångsblandning i etniska svenska bostadsområden), gratis eller billigare tand- och sjukvård liksom mediciner, skattefinansierade s.k. arbeten i offentlig sektor, kostnader för tolkar, advokater, polis, rättsväsende och fängelser för att hålla igång de muslimska migranterna.
Den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen började tidigt samarbeta med det islamistiska muslimska Brödraskapet. Läs Sameh Egyptsons lysande avhandling i ämnet.
SAMARBETE MED ISLAMISTISKA ORGANISATIONER
Broderskapsrörelsen (sedan 2019 Tro och solidaritet) har analyserats och med rätta kritiserats för sitt historiska initiativ och samarbete med företrädare för den islamistiska miljön och Muslimska brödraskapet som märkligt nog inte är terror klassat i EU och Sverige men väl i USA samt iEgypten, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Ryssland och Österrike.
De historiska kontakterna med islamisterna togs under slutet av 1990-talet och 2000-talet när Broderskapsrörelsen aktivt initierade kontakter med svenska muslimska organisationer, däribland Sveriges muslimska råd (SMR).
Syftet, hävdade Socialdemokraterna själva, var att integrera troende muslimer i det politiska systemet och bygga broar mellan socialdemokratin och det muslimska civilsamhället. Men, vilket var det verkliga syftet?
Icke öppet uttalat men det verkliga politiska syftet och målet var att hitta nya väljargrupper när arbetarklassen alltmer övergick till Moderaterna och senare till Sverigedemokraterna. Det var ett sätt för SAP att bli SMP och att attrahera (köpa sig) nya väljare.
Den samhälleliga kritiken, grundad i empiri, är hård mot Socialdemokraterna. Forskare som Sameh Egyptson, har i sin avhandling påvisat omfattande och övertygande fakta och belägg för att företrädare för Broderskapsrörelsen blev dörröppnare för aktörer med ideologisk förankring i Muslimska brödraskapet in i det Socialdemokratiska partiet. Egyptson liksom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) pekar ut organisationer som Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) och Sveriges Muslimska Råd (SMR) som en del av brödraskapets ideologiska nätverk Exemplen idag är legio. Infiltratörer med officiella formella roller i det socialdemokratiska partiet är exempelvis Omar Mustafaoch Mahmoud Aldebem.fl.
Vissa kritiker hävdar att SAP underskattade den politiska islamismens mål och samarbeten med organisationer som delar brödraskapets värderingar. Det är en naiv kritik. I själva verket var Socialdemokraternas ändrade hållning medvetet politiskt beslutad efter att man gjort analysen och insett att stora grupper kärnväljare ur arbetarklassen överger SAP.
Tro och solidaritet har mumlat mörkt om att målet har varit att värna alla människors lika värde (rena nonsens satsen) och motverka främlingsfientlighet. Verkligen? I själva verket har socialdemokraternas agerande för etniska svenskar medfört alltmer av skattekostnader för att finansiera vidlyftiga bidrag, samhälleligt socialt elände, svårigheter i skolor och socialtjänst och grov samhällsfarlig kriminalitet. Självfallet är svenskarna kritiska, djupt kritiska men främlingsfientlighet och rasism är det inte, tvärtom en korrekt och fullt ut begriplig reaktion.
Det stod en air av frihet och möjligheter under den gustavianska tiden som verkligen i genuin mening saknas i det Sverige vi kan se och analysera idag. Allt av vikt befinner sig i förfall och degenerering. Hur skulle Sverige se om vi på allvar kunde säga att ”det står en air av frihet och möjligheter över landet”. Det är den kontrafaktiska frågan.
Sverige fick en tryckfrihetslagstiftning 1776 som nu urholkas och inskränks av regeringar oavsett politisk färg. Se bara på den vedervärdiga gummiparagrafen ”hets mot folkgrupp” som av åklagare och domstolar tolkas lite hipp som happ, mest happ. Rättsväsendet styrs och avdöms av en majoritet kvinnliga handgångna drängar. Se Erik J Olssons böcker Det nya matriarkatet: en kartläggning av feminiseringen inom staten (2026) och Den mjuka staten: feminisering av samhället och dess konsekvenser (2024). Det är direkt skrämmande hur feminismen och kvinnorna tagit över och skapat ett matriarkat som styr statsapparaten.
Sverige fick under den gustavianska tiden en medelklass, omnämnt i källorna första gången 1792. I dag är medelklassen förfallen till udda familjebildningar, familjesöndring, hedonism, pengadyrkan, materialism, obildning, okunskap hyllandes allehanda sexuella perversioner. Man blir benägen att vomera i stall och kyrka. Stalldrängar må ursäkta, liksom riktiga präster i Svenska kyrkan. Några udda sådna finns det trots allt kvar i den politiskt styrda Svenska feministkyrkan med dess dyrkan av sexuella perversioner i kyrkorummet. Den medeltida Nicolaikyrkan i Örebro har, som ett avskräckande exempel, en ful ”regnbågsfärgad” matta genom hela kyrkorummet symboliserande den nya dyrkan av pervers hbtqia ideologi.
Böcker tryckte lästes och diskuterades under den gustavianska eran. I dagböcker redogjorde man för sina reaktioner. Oppositionella tidningar startades. Var finns dessa oppositionella publiceringar och tidningar idag? Det finns små marginaliserade alster och grupper. Jag är själv en del av den kritiska oppositionen. Det är, tänker jag i mina dystra stunder, som att ”slåss mot väderkvarnar”. Don Quijote trodde att väderkvarnarna var jättar. Sancho Panza påpekade direkt att det var vanliga kvarnar. Don Quijote anföll ändå och fastnade med sin lans och skadade sig. Don Quijote skyllde efteråt på att en trollkarl hade förvandlat jättarna till kvarnar. Miguel de Cervantes bok om Don Quijote skrevs 1605 och 1615. Läs och se parallerna. Båda figuren finns på vår kant.
Privata biliotek skapades under den nämnda tidsperioden. Det sker inte idag. Själv har jag sedan juli 1967 efter läsning av Jan Myrdals Confessions of a Disloyal European” (personlig game changer) läst systematiskt och samlat böcker. Efter att jag avyttrat några tusen mindre viktiga böcker omfattar mitt bibliotek idag drygt 6000 volymer som fyller två hus.
Idag befinner sig Sverige på ett bildningsmässigt och intellektuellt sluttade plan för att inte våga ta bladet från mun och säga som det är; ett groteskt förfall. Se bara på offentliga figurer som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt som lever i föreställningen, som de också har den dåliga smaken att torgföra, att Sveriges historia är en historia av barbari. Reinfeldt: ”ursvenskt är bara barbariet”. Sahlin: Svensk kultur är tom på traditioner vi har bara ”töntiga saker”.
Böcker läses inte längre. Men påpekar någon petimäter, vi har ju storsäljande, via ICA, svenska kvinnliga deckarförfattare. Dock, om någon av Er försökt läsa dem, det har jag faktiskt gjort, kan ni säkerligen konstatera att de knappt kan skriva korrekt och logisk svenska. Lektörer på förlagen räddar uppenbarligen de värsta tanke- och språkvurporna. Läs Stieg Trenter och jämför!
Ungdomar och yngre personer kan inte läsa och begripa innehållet i en bok. Det omvittnas löpande och explicit av lärare till och med ända upp på universitetsnivå.
Obildning, okunskap och låg intellektuell nivå präglar dessutom Sveriges politiska maktklaner oavsett politisk färg. Sverige är vorden en kakistokrati. Så hur skall de kunna bli en förändring? De klarar inte ens att pejla problemets djup och riktning.
Vi lever i en tid av svår social hjärntvätt och politisk indoktrinering. Glöm inte KGB mannen som uttryckte förvåning och överraskning över vad Socialdemokraterna åstadkommit, nämligen en svensk befolkning som är maktklanerna följsam och ryggböjligt lydig, genom systematisk hjärntvätt och indoktrinering utan att avfyra ett enda revolverskott.
Maktklanerna har via statsapparaten skapat en institution, enkannerligen SVT och SR, vars uppdrag det är göra det smutsiga och intellektuellt vedervärdiga arbetet med hjärntvätt och indoktrinering. SVT och SR kallas med rätta i folkmun statstelevision och statsradio.
Min reaktion och text kommer sig naturligen av min pågående historiska läsning av 1700-talet. Jag låter texten illustreras av Per Hilleströms målning ”Dotter Ulrica” från 1780-talet. Litteratur och läsning var som redan nämnts på modet i medelklassen. Voltaire i bakgrunden. En byst av Voltaire var vanlig i medelklasshem under den gustavianska tiden.
Hur har det kunnat gå här illa? Sverige är bortom räddning? Eller, är det otillåten svartsyn? Svaret på den inledande frågan har enempiriskt analyserbar huvudförklaring. Kausalt handlar det om Socialdemokratins socialistiska grundideologi som i ”facklig-politisk samverkan” med LO och fackförbunden styrt landet och folket via ett sekellångt maktinnehav. Den socialdemokratiska politiska historien är fylld av ideologisk korruption och politiskt folkförräderi, överlagrat och överbestämt av de ledande politrukernas (granska gärna själv) illvilja och avund mot dem som har pengar, begåvning, kreativitet, entreprenörskap och bildning. Redan George Orwell påpekade detta i boken The Road to Wigan Pier (1937).
Till den inledande kontrafaktiska frågan: Hur hade Sverige sett ut och fungerat om allt historiskt politiskt elände inte drabbat folket? Det gör ont inte bara intellektuellt utan också i själ och hjärta att tänka sig bilden och se den konkret framför sig. Se framför dig det svenska etniskt homogena, stolta, begåvade, skapande och starka vikingafolket i högsätet med självbestämmande och makten i egna händer. Fria starka familjer med kvinnor och män i naturlig självbestämmande samverkan. Inga politiska pekpinnar och försök att styra och förstöra familjen som samhället kärnenhet. Väck med de partiklaner som sitter och gottar och förser sig vid köttgrytorna (socialdemokrater mer än andra, namnen är legio) och ljuger ikapp, ”trollar med truten” som Jan Myrdal ofta skrev.
Inför i svensk lagstiftning det ultimata straffet för förräderi mot folk och nation. Skapa också en författningsdomstol att hantera övergripande grundlagsfrågor. Förräderi mot land och folk skall göras straffbart i krigs- och fredstid inklusive politiskt förräderi. Ställ den politiska ledningen (klägget) och deras henchmen i politik och statsapparat inför rätta och döm dem för deras verkliga gärningar.
Publicerad 2026-06-20 i Samnytt. Texten skriven av Jonas Andersson
KGB-agenter, inflytelseoperationer, fredsrörelser och hemliga Nato-kontakter. Folkrättsprofessorn Bo Theutenberg tillbringade decennier i den svenska utrikesförvaltningens innersta kretsar och hävdar i dag att Sverige utsattes för en omfattande sovjetisk infiltration som påverkade både medier, myndigheter och politiken.
I en lång intervju berättar han om Mitrochinarkivet, Olof Palme, IB-affären och varför han anser att många fortfarande inte förstått vad som egentligen hände under kalla kriget.
Theutenberg återkommer gång på gång till ett tema som han menar präglat stora delar av hans yrkesliv – infiltration. Enligt honom behöver en stat inte nödvändigtvis erövras med stridsvagnar och soldater.
– Det finns två sätt att erövra ett land. Det ena är militärt och det andra är infiltrationsvägen.
Han beskriver hur han under sina år inom utrikesförvaltningen kom att se påverkan som en central del av stormakternas arbete.
Theutenberg menar att Sovjetunionen under decennier arbetade metodiskt för att påverka opinionen i väst. Han beskriver hur Moskva enligt honom inte bara använde traditionella spioner utan också byggde upp nätverk av personer som kunde påverka samhällsdebatten, kulturlivet, medierna och politiken.
Som stöd för sina resonemang hänvisar Bo Theutenberg även till det så kallade Mitrochinarkivet – ett omfattande KGB-arkiv som blev känt efter Sovjetunionens fall.
Arkivet bygger på material som den tidigare KGB-arkivarien Vasilij Mitrochin under åratal i hemlighet kopierade innan han hoppade av till väst.
Theutenberg berättar att han själv tillsammans med den tidigare IB-medarbetaren Svante Winquist studerade delar av materialet och att han där fann uppgifter om sovjetiska agenter, inflytelseoperationer och kontaktnät i västvärlden.
Enligt honom bekräftade dokumenten mycket av det som under kalla kriget länge avfärdats som rykten om sovjetisk påverkan på politiska rörelser, fredsorganisationer och opinionsbildare i Europa. Han hänvisar också till arkivet som en viktig källa i sitt eget författarskap om kalla krigets svenska historia.
– När jag tillsammans med en tidigare IB-agent gick igenom Mitrochinarkivet hittade jag en hel del intressanta bevis.
Han menar att arkivet innehåller uppgifter om personer som under lång tid misstänkts ha arbetat för sovjetiska intressen.
– Många av de personer som ryktades vara KGB-köpta personer hittade jag faktiskt bevis på i arkivet, berättar han för Samnytt
Enligt Theutenberg fungerade den sovjetiska ambassaden i Stockholm som ett nav för omfattande påverkansarbete.
– Residenten på ambassaden, alltså KGB-chefen, byggde upp nätverk av människor, framför allt ungdomar.
Han menar att syftet var att påverka opinionen mot Nato, västligt försvarssamarbete och amerikanskt inflytande.
– Alla som sysslade med någon form av fredsarbete stod i praktiken under residentens inflytande.
UD / Bo Theutenberg. Foto: ArildV / Jonas Andersson
När samtalet går vidare till murens fall menar Bo Theutenberg att bilden av Michail Gorbatjov skiljer sig beroende på vem man frågar. I väst hyllas han ofta som den ledare som bidrog till kalla krigets slut och öppnade vägen för Östeuropas frigörelse.
Men inom den sovjetiska maktapparaten såg många honom annorlunda. Enligt Theutenberg uppfattades Gorbatjovs reformer av stora delar av militären, KGB och den kommunistiska partieliten som ett direkt hot mot Sovjetunionens ställning som stormakt.
När imperiet föll förlorade Moskva kontrollen över Östeuropa och de baltiska staterna, något som enligt honom skapade ett missnöje som senare kom att prägla den politiska miljö ur vilken Vladimir Putin växte fram.
Theutenberg hävdar också att bilden av Olof Palme i Moskva var betydligt mer komplicerad än vad som senare kommit att prägla den svenska historieskrivningen.
Från början var det ju en enda stor radikal arbetarrörelse, från 1800-talets slut. Sedan bildades två falanger och partisprängningen inträffade 1917, samma år som den ryska revolutionen och Lenin åker över och tar över makten. Då fick vi en högerdel och en vänsterdel. Och högerdelen är ju den nuvarande socialdemokratin – och vänsterdelen, det är ju VPK, alltså kommunisterna. Det är ju Nooshi Dadgostar som idag leder den sidan.
UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg
Trots sin återkommande kritik mot USA betraktades Palme enligt honom inte som någon pålitlig vän av Sovjetunionen.
Tvärtom menar Theutenberg att KGB såg honom som en i grunden västorienterad politiker som upprätthöll Sveriges nära, men hemliga, kopplingar till Nato och USA.
I hans tolkning växte därför ett betydande missnöje fram inom delar av den sovjetiska maktapparaten, där Palme snarare uppfattades som ett problem än som en tillgång för Moskva, vilket han återkommer till senare i intervjun.
Jan Guillou, IB-affären och Lenin.
En central händelse i svensk samtidshistoria är IB-affären 1973. IB, Informationsbyrån, var en hemlig underrättelseorganisation som kartlade ytterlighetsgrupper och kommunistiska miljöer.
När verksamheten avslöjades av journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt blev det en av Sveriges största politiska skandaler. Han menar att verksamheten måste förstås mot bakgrund av Sveriges hemliga samarbete med västmakterna.
Man hittar agenter som man med tiden låser fast vid vissa tjänster, positioner och gentjänster, vi kan kalla dem inflytelseagenter. Man köper in sig eller mutar in sig i presskåren i första hand.
UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg
– Sverige behövde amerikansk teknologi och skrev därför under de regler som skulle förhindra att högteknologi hamnade hos kommunistländerna.
Birger Elmér var den svenske underrättelseofficer som byggde upp och ledde den hemliga organisationen IB under kalla kriget. Verksamheten kartlade bland annat kommunister och andra personer som bedömdes kunna utgöra säkerhetsrisker, och blev rikskänd när IB-affären avslöjades 1973.
I intervjun återkommer diplomaten också till Jan Guillou.
– Han dömdes ju för spioneri och har själv erkänt kontakter med KGB.
Jan Gulliou och Birger Elmér, chef för IB 1965–1975. Foto: Christian Ursilva CC BY-SA 4.0 och Okänd. Public Domain
Theutenberg hävdar att påverkan mot Sverige inte främst skedde genom traditionellt spionage utan genom långsiktig etablering av vad han kallar inflytelseagenter.
Enligt honom handlar strategin om att identifiera personer som med tiden kan få inflytelserika positioner inom samhällsviktiga institutioner. Han pekar särskilt ut medierna som ett centralt mål för sådan påverkan.
– Man hittar agenter som man med tiden låser fast vid vissa tjänster, positioner och gentjänster, vi kan kalla dem inflytelseagenter. Man köper in sig eller mutar in sig i presskåren i första hand, säger han
När det gäller bakgrunden till IB-affären kommer Theutenberg även in på den så kallade partisprängningen, alltså då den vänstersocialistiska falangen bröt sig ur Socialdemokraterna och senare utvecklades till Sveriges kommunistiska parti och därefter VPK.
Kan du berätta mer om denna händelse och vad som låg till grund för den?
– Det är egentligen två faktorer här, dels är det ju de här erövrardoktrinerna med i första hand den marxistisk-leninistiska bakgrunden. Sverige hade ju tidigt en hjärtlig relation till Lenin.
Han fortsätter:
– Lenin passerade ju Sverige och Stockholm i en förseglad tågvagn och släpptes ut här. Det finns ju en klassisk bild på Lenin när han skulle köpa kläder på varuhuset PUB. Han möttes ju här av vänsterradikalerna i det socialdemokratiska partiet. Diplomaten går vidare:
Lenin i Stockholm 1917. Foto: Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication.
– Från början var det ju en enda stor radikal arbetarrörelse, från 1800-talets slut. Sedan bildades två falanger och partisprängningen inträffade 1917, samma år som den ryska revolutionen och Lenin åker över och tar över makten. Han utvecklar:
– Då fick vi en högerdel och en vänsterdel. Och högerdelen är ju den nuvarande socialdemokratin – och vänsterdelen, det är ju VPK, alltså kommunisterna. Det är ju Nooshi Dadgostar som idag leder den sidan.
Vad kan vi säga om dagens relation mellan dessa delar av den tidigare arbetarrörelsen?
– Det fasansfulla är ju det att om nu, vid kommande regeringsbildning, Magdalena Andersson som representant för Socialdemokraterna och Nooshi Dadgostar, som representant för den gamla vänsterradikala delen, skulle bilda regering ihop – ja, då har den gamla splittringen från 1917 upphört. Han går vidare:
– Och då har vi alltså kommunister i regeringen, för första gången.
Magdalena Andersson (S) och Nooshi Dadgostar (V). Foto: Adriel.seb CC BY-SA 4.0 och Vansterpartiet bildbank CC0
Har Magdalena Andersson öppnat upp för det, som du ser det?
– Ja. Perspektiven ser inte särskilt ljusa ut. Och om vi får en vänsterregering denna gång så är vi tillbaka till infiltrationen.
Sverige var hemlig Nato-allierad
En av Theutenbergs mest långtgående slutsatser handlar om Sveriges relation till Nato. Enligt honom var neutralitetspolitiken i stor utsträckning en offentlig fasad. Bakom kulisserna pågick ett omfattande samarbete med USA och Nato.
Ja, då hade vi stått skyddslösa. Enligt den pakt som upprättades mellan Finland och Sovjetunionen efter andra världskriget, hade ju Stalin faktiskt kunnat skicka ryska trupper till Åland och till Norrbotten. Vi hade i princip kunnat ha ryska trupper helt intill våra gränser.
UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg
– Redan på 1950-talet etablerades samarbetet med amerikanerna.
Theutenberg menar att detta samarbete blev avgörande för Sveriges säkerhet under hela kalla kriget. Han lyfter särskilt fram president John F. Kennedys så kallade kärnvapendoktrin.
– Från Kennedys tid finns den ensidiga deklarationen om att Sverige låg under den amerikanska kärnvapenskölden.
Enligt honom var detta den verkliga säkerhetsgarantin bakom svensk neutralitet.
Diplomaten Bo Theutenberg i tjänst. Foto: Privat
– Det var den som skyddade oss under större delen av kalla kriget. Jag har alltid insett att vi aldrig hade klarat oss utan Nato.
Men det var alltså en dold medverkan?
– Ja, den var dold. Men vi hade den tack vare Tage Erlander och hans hemliga göranden och låtanden, med president Truman och lite grann med Palme som insyn.
Och detta visste ryssarna?
– Ja, de visste. Storspionen Wennerström, eller ”Örnen” som han hette på KGB-språk, hade naturligtvis berättat för ryssarna. Allting som hände i Sverige måste sättas i samband med det han gjorde. Han dömdes ju 1964 till livstids fängelse.
Hade vi inte haft den här dolda överenskommelsen med USA och NATO…?
– Ja, då hade vi stått skyddslösa. Enligt den pakt som upprättades mellan Finland och Sovjetunionen efter andra världskriget, hade ju Stalin faktiskt kunnat skicka ryska trupper till Åland och till Norrbotten.
Han fortsätter:
– Vi hade i princip kunnat ha ryska trupper helt intill våra gränser
Enligt Theutenberg borde Sverige ha blivit medlem av Nato redan i slutet av 1940-talet. Han menar att landet aldrig hade kunnat försvara sig på egen hand mot Sovjetunionen och att den officiella neutralitetspolitiken dolde ett nära samarbete med USA och Nato.
Enligt honom betraktades Sverige som en nyckelspelare i västvärldens försvarsplanering av både Eisenhower och Kennedy, inte minst på grund av sitt geografiska läge och sin betydelse för underrättelseinhämtning mot Sovjetunionen.
Artikel om Theutenberg på 80-talet. Bo Theutenberg i State Department i Washington 1984. Foto: Faksimil Theutenberg.org / Privat.
Hade Sverige anslutit sig till Nato redan från början, argumenterar han, skulle osäkerheten kring landets säkerhetspolitiska ställning ha varit betydligt mindre under hela det kalla kriget.
Ubåtsfrågan återkommer flera gånger under samtalet. Bo Theutenberg berättar att han under 1970- och 80-talen hade en ovanlig position genom att samtidigt röra sig mellan Utrikesdepartementet och Försvarsstaben.
Det gav honom, enligt egen utsago, insyn i både de diplomatiska och militära bedömningarna under de uppmärksammade ubåtsincidenterna. Han menar att de sovjetiska intrången i svenska vatten var verkliga och att det under lång tid fanns betydligt starkare bevisning än vad som senare kommit att framgå i den offentliga debatten.
De ville ju då till varje pris nedrusta, framför allt kärnvapnen. Men det var de västliga kärnvapnen som skulle nedrustas. De kärnvapen som bland annat skyddade Sverige skulle bort. Men däremot kunde ju ryssarna då bevara sina kärnvapen, på Kola-halvön eller bakom Uralbergen. De svenska politikerna var i detta läge redo att döma oss själva till undergång.
UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg
Särskilt lyfter han fram händelserna i Hårsfjärden 1982. Enligt Theutenberg fanns det teknisk bevisning som pekade på sovjetisk närvaro, bland annat genom avlyssningsmaterial som analyserades med hjälp av franska experter.
Han menar att flera centrala personer inom den svenska statsledningen var övertygade om att Sovjetunionen låg bakom intrången och ser ubåtskränkningarna som en del av det bredare sovjetiska påverkans- och underrättelsearbete som han anser riktades mot Sverige under kalla kriget.
Olof Palme – dubbelspelare eller strateg?
När samtalet kommer in på Olof Palme blir bilden betydligt mer komplex än den som ofta presenteras i den offentliga debatten. Theutenberg menar att bilden av Olof Palme som ensidigt antiamerikansk och neutralistisk är missvisande.
Enligt honom förde Palme ett dubbelspår där han offentligt kritiserade USA, Vietnamkriget och västmakterna, samtidigt som han bakom kulisserna såg till att Sveriges militära och underrättelsemässiga kontakter med USA och Nato förblev intakta.
Olof Palme och Bo Theutenberg. Foto: Faksimil Theutenberg.org / Privat
Han hävdar att Palme gav tydliga instruktioner till överbefälhavarna att de militära kanalerna till väst under inga omständigheter fick störas av den offentliga retoriken.
Resultatet blev, enligt Theutenberg, att Sverige även under Palmes tid i praktiken låg under den amerikanska säkerhets- och kärnvapenskölden, samtidigt som landet utåt upprätthöll bilden av strikt alliansfrihet.
– Samtidigt som han kritiserade USA såg han till att de militära kanalerna till Nato var öppna.
Han menar att detta skapar en helt annan bild av den tidigare statsministern. Theutenberg har själv skrivit boken Palme omvärderad? där han diskuterar frågan.
– Antingen kan man säga att han egentligen var en västagent eller en östagent. I alla fall spelade han säkert dubbelt.
”Vänsterkotteriet tog över UD”
En annan återkommande kritik riktar Theutenberg mot utvecklingen inom Utrikesdepartementet från början av 1970-talet.
Han menar att en ny generation diplomater förändrade myndigheten i grunden.
– Vi hade inte haft den här formen av politisk infiltration tidigare, men det fick vi med vänsterkotteriet från och med början av 1970-talet.
Han nämner flera namngivna diplomater, ”nedrustarna i UD”, som enligt honom kom att dominera utrikespolitiken under lång tid, bland andra Pierre Schori och det han kallar ”nedrustningsdamerna” och kvinnorörelsen, med Inga Thorsson, Maj Britt Theorin och andra.
På vilket sätt påverkade dessa personer Sverige och balansen?
– De ville ju då till varje pris nedrusta, framför allt kärnvapnen. Men det var de västliga kärnvapnen som skulle nedrustas. De kärnvapen som bland annat skyddade Sverige skulle ju bort. Han går vidare:
Maj Britt Theorin (S) och Inga Thorsson (S). Foto: Equmeniakyrkan CC BY 3.0 och okänd fotograf Public Domain
-Men däremot kunde ju ryssarna då bevara sina kärnvapen, på Kola-halvön eller bakom Uralbergen. De svenska politikerna var i detta läge redo att döma oss själva till undergång.
Theutenberg fortsätter
– Det jag gjorde som självständig folkrättssakkunnig var att jag hela tiden höll emot bildandet av kärnvapenfria zoner, eftersom jag visste att det här kom via KGB.
Folk tror att allt detta är avslutat. Det är det inte. Man måste förstå hur det fungerade. Annars förstår man inte heller vad som händer idag.
UD-tjänstemannen och folkrättsprofessorn Bo Theutenberg
Theutenberg beskriver till och med vad han kallar ett kuppförsök inom UD 1973. Enligt honom blev motsättningarna så stora att flera av departementets ledande personer reagerade kraftigt.
– Det gick så långt att Sverker Åström enligt min uppfattning sade ifrån.
Sverker Åström och Pierre Schori. Foto: Okänd Public Domain och Eskil Malmberg CC BY-SA 4.0
Sverker Åström var en av Sveriges mest inflytelserika diplomater under efterkrigstiden. Han tjänstgjorde bland annat som kabinettssekreterare, FN-ambassadör och ambassadör i Paris.
Under flera decennier befann han sig nära den svenska utrikespolitiska maktens centrum och spelade en viktig roll i utformningen av Sveriges neutralitets- och säkerhetspolitik under kalla kriget.
I Bo Theutenbergs berättelse framträder Åström som en central maktfigur inom Utrikesdepartementet, men också som en person som alltså hamnade mitt i de interna striderna kring vänstergrupperingarnas växande inflytande inom svensk utrikesförvaltning under 1970-talet.
Pierre Schori tillhörde under flera decennier den mest vänsterorienterade delen av den socialdemokratiska utrikespolitiska eliten. Som nära medarbetare till Olof Palme blev han en stark förkämpe för revolutionära rörelser i Afrika, Asien och Latinamerika och förknippades med Sveriges omfattande stöd till olika befrielserörelser under kalla kriget.
För sina kritiker, däribland Theutenberg, kom Schori att symbolisera en utrikespolitik som ofta visade större förståelse för socialistiska revolutioner än för västvärldens säkerhetspolitiska intressen.
Historien som fortfarande formar Sverige
För Bo Theutenberg är kalla kriget inte bara historia. Han menar att många av de konflikter som präglar dagens Sverige ytterst handlar om samma frågor som dominerade under 1900-talets andra hälft – suveränitet, ideologi, påverkan och stormaktsintressen.
– Folk tror att allt detta är avslutat. Det är det inte.
Han menar att förståelsen för dagens politiska konflikter kräver kunskap om de strukturer som byggdes upp under kalla kriget.
– Man måste förstå hur det fungerade. Annars förstår man inte heller vad som händer idag.
”Dagbok från UD” – Bo Theutenbergs bokserie om tiden på UD som finns ute i handeln. Foto: Privat
Många av dessa erfarenheter, dokument och analyser har Theutenberg samlat i den omfattande bokserien Dagbok från UD, där han skildrar decennier av svensk utrikespolitik, underrättelsearbete och internationella maktspel ur ett perspektiv få andra haft tillgång till.
Socialdemokraternas trollfabrik på Sveavägen 68 har kreerat bilden av hur vi skall betrakta PartietS ledande företrädare och valets utmanare.
Propagandacentralen har valt socialismens och kommunismens röda fanfärg. De har t o m med kreerat en utstyrsel helt i enlighet med Satanismens färg och attribut. Nota bene! Medvetet?
Socialdemokrater och socialister styrs, som socialisten George Orwell konstaterade i boken The Road to Wigan Pier, inte av omtanke om arbetarklassen, de styrs av avund gentemot dem som har bildning, utbildning, begåvning, pengar och vackra hus. De kan vi se t o m på det lokala planet. Winston Churchill har på liknande sätt kärnfullt sammanfattat socialismens credo.
Faksimil från nätet från S propagandabild. Beskuren.
Läsare av mina texter vet att jag då och då publicerar socialdemokratiska texter och ukaser in extenso. Avsikten är självfallet att visa hur socialdemokratins psykopatologi verkligen ser ut när de sjäkva får formulera sig. Alltså, det är bättre att lära känna fienden genom dennes egna orda än alla så ordrika analyser och derivat från deras motståndare och sådan finns en uppsjö av idag alla mer eller mindre träffsäkra eller korrekta. Alltså läs in extenso vad de socialdemokratin/Socialdemokraterna själva säger.
På det spåret publicerar jag en direktlänk till en av Socialdemokraternas sidor här på FB, sannolikt skapad av trollfabriken på Sveavägen 68.
Det utmärkande för denna FB-tråd med alla hatiska inlägg är att den utan hämningar visar, hur fruktansvärt erbarmlig socialdemokratin är intellektuellt och i avsaknad av balans, sanning och moral.
Det är lärorikt att scrolla igenom sidan för att se hur valserna inför valet dras.
Nämnda parti, organisation och politruker är en strukturell SKADEVERKSAMHET på samhällskroppen ekonomiskt, politiskt, socialt och ideologiskt liksom de är klimatalarmister och migrant- o muslimkramare (Inkl den av flera länder officiellt klassade terrororganisationen Muslimska Brödraskapet) m.m.
SKADEAGENTERNA på samhällskroppen
• Politiska grenen: Socialdemokraterna (SAP) och dess sidoförbund som SSU och S-kvinnor.
• Fackliga grenen: Landsorganisationen (LO) och dess medlemsförbund, som har nära ekonomiska och organisatoriska band till partiet.
• Civilsamhället: Studieförbund (som ABF), kooperation (COOP), bostadsbolag (historiskt Riksbyggen) och ekonomiska verksamheter (till exempel A-lotterierna)
Den socialdemokratiska klanen och dess ledning är i grunden och utan undantag skadliga för Sverige som nation och för etniska svenskar och folk.
Det kan bli värre än det redan är i Sverige, nämligen om S vinner valet!
SAP, S-klanen och S-konglomeratet måste stoppas och en PASOK utveckling inledas.
Valet i höst blir strategiskt för årtionden framåt.
”Internationalen” är en marxistisk sång som på 1 maj med blossande kinder sjungs av socialdemokratiska politruker och partikadrer i tron att den ”åt alla lycka bär”. I själva verket ingår den i en politisk ideologi som berikar partiet och politrukerna och förtycker folket och förstör nationen.
Partifolket sjunger ”Internationalen” om ”lycka åt alla” men bräker som en fårskock inför varje ukas eller lögn från trollfabriken på Sveavägen 68 i tron och övertygelsen att partiet är vägen, sanningen och livet.
SAP SOLIDARISERAR SIG
Det är viktigt att upplysa alla och envar vad ”Internationalen” verkligen är inför Socialdemokraternas stora röda dag den 1 maj. De röda fanorna vajar för vinden men var är hammaren och skäran? Javisst, det var ju inte SAP utan kusinerna i kampen, Sovjetkommunisterna liksom alla kommunister som för dessa fansymboler (jag höll på att skriva fans symboler). Eller som de brukade ropa under demonstrationer: ”Hammaren i huvudet och skäran i halsen”. Det är inte riktigt gångbart länge. Det är dock med sådana vänner Socialdemokraterna sjunger ”Internationalen”. Make no mistake about that!
HISTORIA
Först lite historia. ”Internationalen” skrevs av kommunarden Eugène Pottier 1871 och har från begynnelsen av det 1900 århundradet varit den s.k. arbetarrörelsens (enkannerligen den socialistiska/kommunistiska) kampsång No 1. Den vanligast framförda svenska texten är skriven av Henrik Menander 1902.
VERSER SOM INTE SJUNGS
Den femte versen i den ursprungliga texten sjungs inte alltsedan Hjalmar Branting ansåg att den var alltför revolutionär. Den lyder:
”Till krigets slaktande vi dragits
Vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits.
Nu vill vi säkra evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler
mot våra grannar än en gång
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.”
Den versen är tydligt, liksom hela kampsången, anti-nationalistisk, vilket också gäller all marxistisk kommunism och socialistisk socialdemokrati.
Den fjärde versen sjungs inte heller av de socialdemokratiska politrukerna och kadrerna. De första stroferna lyder nämligen:
”Båd´ stat och lagar oss förtrycka.
’Vi under skatter dignar ner.”
Statligt förtryck, inskränkande lagstiftning och kontroll apostroferas i den första versraden. Idéer och uppslag kring sådan politik har Socialdemokraterna (Andersson, Johansson och Arvidsson) under decennier hämtat från bland annat DDR. Den sekellånga politiken vill partiets ledning och kadrer inte påminna populasen om. By the way. Kritiken mot missförhållandena i den statliga byråkratin kallar de kvinnliga SÄPO-cheferna ”extremistisk myndighetskritik”.
Sveriges skattehöjarparti No 1 vill naturligtvis inte heller upplysa om att partiets standardlösning på snart sagt vilket uppdykande samhällsproblem som helst (”det såg vi inte komma”) är höjda skatter. När skattetrycket i Sverige var som värst under socialdemokratisk hegemoni hade Sverige världens högsta skattetryck (över 50 procent av BNP) utan att några problem löstes strukturellt av det. Efter att skattetrycket sänkts ylar nu partiledaren åter inför valet, med patologiskt psykopatiska drag, om ytterligare skattehöjningar.
INNEHÅLLET
Vad är ”Internationalen” till sitt innehåll? Den är i form av en sångtext en sammanfattning av Karl Marx´ och Friedrich Engels ”Kommunistiska Manifest”. Texten i ”Internationalen” presenterar också marxismen från den första organisatoriska internationalens ”Inauguraladress”. ”Internationalen” är präglad av en marxistisk och kommunistiska grundsyn och politik. Nota bene!
PARTIETS KAMRATER I KAMPSÅNGEN
Men det är värre än så. Det Socialdemokratiska Arbetarepartiet (SAP) sjunger denna kommunistiska och marxistiska sång tillsammans med alla tänkbara och otänkbara vänsterextremistiska terrororganisationer som Rote Arméfraktion/Baader-Meinhof ligan i Tyskland, som Afrikas kommunistorganisationer typ ANC och terroristledaren Nelson Mandela, som alla latinamerikanska terrororganisationer, som Fidel Castro och den internationella mördaren Che Guevara. ”Internationalen” var dessutom SUKPs (Sovjetunionens kommunistiska partis) kampsång och Sovjetunionens nationalsång från 1917 till 1944. Det har inte fått SAP att hesitera eller att tänka efter. Samma socialister och kommunister här som där!
Nedan presenteras en lista på aktuella och historiska vänsterterrorister i vars ideologiska sällskap och universum Socialdemokraterna befinner sig när de sjunger ”Internationalen”. Har PK-media tänkt på detta? Varför ingen politico ideologisk granskning av SAP och dess organisationer?
Aktiva organisationer
FARC-EP & Segunda Marquetalia (Colombia): Utbrytargrupper från den forna gerillan FARC som vägrat lägga ner vapnen. De följer en marxist-leninistisk ideologi och finansierar sin verksamhet genom narkotikahandel.
ELN – Nationella befrielsearmén (Colombia): En aktiv marxistisk gerillagrupp som strider mot den colombianska staten.
DHKP/C – Revolutionära folkbefrielsepartiet/fronten (Turkiet): En militant marxist-leninistisk grupp som utfört attacker mot turkiska myndigheter och utländska intressen.
Sendero Luminoso – Den lysande stigen (Peru): En maoistisk grupp som i dagsläget är kraftigt försvagad men fortfarande kontrollerar vissa områden för kokainproduktion.
CPP-NPA – Filippinernas kommunistparti/Nya folkarmén: En av världens äldsta aktiva kommunistiska gerillarörelser som kämpar för att störta regeringen i Filippinerna.
Historiskt betydelsefulla grupper
Rote Armee Fraktion (RAF) i Västtyskland.
Röda brigaderna i Italien.
Japanska röda armén, kända för samarbete med palestinska grupper under 1970-talet.
Tänk er att något parti eller organisation på högerkanten skulle sjunga kampsånger från 1930-talets och 1940-talets Tyskland. Mediakåren skulle gå i spinn över tilltaget. Men Socialdemokratiska partiets politruker och kadrer kommer undan tilltaget utan kritik eller granskning av vad de faktiskt sysslar med och i vilka sällskap. Ja, vad sysslar det med? De solidariserar sig genom att sjunga ”Internationalen” med allsköns politiska avskräde, terrorister, folkförtryckare och folkmördare i hela världen från det kommunistiska Sovjetunionen, Kina, Nordkorea, Kampuchea och Pot Pot, Castros Kuba m.fl. m.m.
EPILOG
Det är ett illustert sällskap med vilket socialdemokrater sjunger ”Internationalen”. Sången sjungs ibland i direkt sympati och samverkan med, men sannolikt oftast oavsiktligt och omedvetet i samma politiska och ideologiska universum som, marxistiska terrorister, folkmördare och folkförtryckare. By the way. Stalin och Mao Tse Tung mördade mer än 20 gånger fler civila än Tyskland under WWII. Det finns många förintelser, begångna av länder som Sovjetunionen, Kina, Kambodja, Kuba med flera. Det finns dock inga förintelsemuseer eller förintelsemyndigheter för att påminna om dessa. ”Internationalen” däremot sjungs eftersom den ”åt alla lycka bär”.
”Internationalen” ÄR en vedervärdig kampsång till sitt ideologiska innehåll, till sina politiska syften, till sin politiska världshistoria och till sin politico praktiska tillämpning. Notera de vedervärdiga ”kamrater” Socialdemokraterna skaffat sig i den socialistiska/kommunistiska/vänsterterroristiska kampen genom”Internationalen”.
lennart waaras blogg 