Vi har ett märkligt exempel på nära håll. Den numera avsuttna socialdemokratiske riksdagsmannen från Surahammar Olle Thorell ställde hundratals enskilda frågor till Tidöregeringens ministrar, utan att fact checka, bara för att ställa till problem för ministrar och ta upp deras tid med meningslösheter. Jag har läst några av hans frågor. Obegåvat, ointelligent, naivt och typiskt för socialdemokratiska backbenchers och knapptryckare.
Jag ställde själv följande fråga till AI och fick svar enligt nedan.
”KAN MAN LITA PÅ ATT DINA AI SVAR ÄR SANNING OCH INTE WOKE-PK INDOKTRINERING?”
”Du kan inte utgå ifrån att AI-svar alltid är den absoluta ”sanningen”, och det finns en högst levande debatt om politisk partiskhet inom AI. Som en AI-modell har jag inget eget medvetande, inga personliga åsikter och inget politiskt mål. Mitt mål är att vara neutral, saklig och balanserad, men tekniken har inbyggda utmaningar som är viktiga att känna till.
Här är en rak genomgång av hur det fungerar och varför diskussionen om ”woke-indoktrinering” och sanningshalt uppstår:
1. Träningsdata speglar världen
AI-modeller tränas på enorma mängder text från internet. Denna data innehåller allt från vetenskapliga rapporter till tidningsartiklar, forumtrådar och politiska debatter. Om källmaterialet domineras av vissa värderingar eller perspektiv, finns det en risk att AI:n upprepar dessa mönster.
2. Säkerhetsfilter och ”woke AI”-debatten
För att undvika att sprida hatiskt tal, farliga instruktioner eller grova fördomar lägger utvecklare in säkerhetsspärrar och riktlinjer. Det är ofta i dessa filter som kritiker menar att en politisk korrekthet (eller ”woke”-partiskhet) smyger sig in.
Kritiker menar att systemen ibland blir så överkorrigerade att de undviker obekväm fakta, slätar över kontroversiella ämnen eller framstår som ideologiskt färgade åt det progressiva hållet.
Utvecklare beskriver det snarare som ett nödvändigt arbete för att göra verktygen säkra, lagliga och användbara för alla människor.
3. AI är en gissningsmaskin, inte en faktabank
Tekniskt sett vet en AI inte vad som är ”sant” på samma sätt som en människa gör. Den förutsäger vilka ord som statistiskt sett bör följa efter varandra baserat på sin träning. Detta gör att AI kan drabbas av så kallade hallucinationer – den kan hitta på fakta eller presentera felaktiga uppgifter med ett väldigt självsäkert tonfall.
Hur du kan hantera detta
Eftersom AI varken är ofelbar eller helt immun mot skevheter i sin träningsdata bör du tillämpa klassisk källkritik:
Dubbelkolla viktiga fakta: Lita inte blint på AI när det gäller medicinska, juridiska eller ekonomiska beslut.
Be om flera perspektiv: Om du upplever att ett svar är vinklat, be uttryckligen om att få argumenten från den andra sidan i en debatt.
Se AI som en assistent, inte ett orakel: Använd mig för att sammanfatta, strukturera och spåna idéer, men behåll alltid det kritiska tänkandet själv.
Finns det något specifikt ämne eller fråga där du upplevt att AI ger vinklade eller felaktiga svar? Jag kan visa hur jag sammanställer olika politiska eller vetenskapliga perspektiv kring just det området.”
Det är den enkla, tydliga och empiriskt belagda sanningen. Dock, den importerade (220 000 av flagellanterna i SD/Tidö) röstboskapen och parasiterna från Mellanöstern och svarta Afrika vann valet åt socialisterna, miljökommunisterna och kommunisterna. Det sägs från visst håll att ”alla röster är lika mycket värda”. Men, nej så är det inte. För socialistiska, miljökommunistiska och kommunistiska maktbegär och avundspolitik är kaosmigranternas röster oerhört mycket mer värda. Det utgör hela skillnaden i en situation när etniska svenskar lämnar dessa partier.
Ta exemplet VIVALLA i Örebro
Välfärdsmigranterna/röstboskapen/parasiterna i Vivalla mobiliserades av V och S, vilket medförde att röstdeltagandet ökade från 52 procent i valet 2022 till 72 procents röstdeltagande 2026. Vilka fick majoritet med betydande marginal i Vivalla? Ja visst, naturligtvis Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
Detta elände riskerar vi att få leva med i fyra år. Men säkert är det inte. Först måste kaospartierna försöka komma över de varandra exkluderande s.k. ”röda linjerna”.
Var den ”rröd-grröna-rrörran” slutar kan ingen säga i nuläget.
Aldrig tidigare i mitt vuxna liv har jag varit så orolig för min egen och mina barns framtid som jag är just nu.
Hade jag varit pensionär, eller nära pensionsåldern, hade jag på fullt allvar övervägt att sälja det jag äger, packa väskan och flytta utomlands – förmodligen till Spanien. Inte av någon ideologisk anledning, utan helt enkelt därför att det går att leva ett normalt liv där till en betydligt lägre kostnad än i Sverige och därmed få pensionen och det man arbetat ihop under ett helt liv att räcka betydligt längre.
Men jag är inte pensionär. Jag är företagare, jag måste arbeta och jag måste få mitt företag och min vardag att fungera. Och därför är jag oerhört bekymrad över den politiska utvecklingen och vad en rödgrön regering skulle kunna innebära för oss som faktiskt driver företag och är beroende av bilen, energin och fungerande villkor för att kunna arbeta.
För mig är bilen inget livsstilsval. Jag kör diesel därför att mitt arbete kräver det. Jag kan inte bara byta till elbil – det finns i praktiken inget fungerande alternativ för det sätt jag behöver använda bilen. Därför blir höjda bränslepriser, skatter och ytterligare kostnader på dieselbilar inte abstrakt politik för mig. Det slår direkt mot min möjlighet att bedriva min verksamhet.
Och när det gäller företagandet sitter jag redan idag i precis den situation som gör mig så orolig. Jag är ensam i företaget och har egentligen alldeles för mycket att göra. Jag skulle behöva hjälp. Jag skulle behöva anställa.
Men det finns inte en chans att jag i dagens läge vågar ta steget från en till två personer.
Den jag anställer måste naturligtvis kunna bidra med tillräckligt mycket arbete och intäkter för att företaget ska kunna bära ytterligare en lön och alla kostnader som följer med den. Samtidigt hör jag förslag om högre kostnader för att anställa, förändringar av karensdagen och dessutom en arbetstidsförkortning till fyra dagars arbetsvecka med bibehållen lön.
För ett litet företag som mitt är det inte abstrakta procentsatser. Om jag anställer någon därför att jag redan idag inte hinner med mitt eget arbete och den personen sedan ska arbeta 20 procent mindre med samma lön, försvinner inte arbetsuppgifterna. Kunderna behöver fortfarande hjälp fem dagar i veckan. Jobbet måste fortfarande göras. I praktiken hamnar en stor del av det tillbaka på mig – samtidigt som hela anledningen till att jag anställde från början var att jag redan hade mer arbete än jag klarade själv.
Detsamma gäller sjukfrånvaro. Självklart ska människor kunna vara sjuka och ha ekonomisk trygghet när de är det. Men i ett företag med en eller två personer finns ingen stor organisation som absorberar frånvaron. Om min enda anställda är borta måste jag fortfarande ta hand om kunderna och utföra det arbete som behöver göras, ovanpå det arbete jag redan har.
Det är just sådana här saker som gör att jag inte vågar anställa, trots att jag faktiskt skulle behöva göra det. Och om många småföretagare resonerar likadant blir min fråga: varifrån ska de nya jobben då komma?
Samma oro känner jag inför energipolitiken. Sverige behöver stora mängder stabil och planerbar el, inte minst om elektrifieringen av transporter och industri ska fortsätta.
Vattenkraften är redan kraftigt utbyggd, medan kol, olja och gas av både klimat- och miljöskäl inte är vägen framåt. Vind- och solkraft kan självklart bidra, men de producerar inte el efter samhällets behov utan efter väderförhållandena. Därför har jag mycket svårt att förstå hur vi samtidigt kan säga nej till ny kärnkraft och ändå tro att vi ska klara ett kraftigt växande elbehov med ett stabilt elsystem.
Jag har bland annat lyssnat mycket på Jan Blomgren och hans resonemang kring energisystemet. För mig handlar frågan i grunden mindre om ideologi och mer om fysik: produktion, effekt, överföringskapacitet och stabilitet måste fungera samtidigt.
Och sedan kommer den kanske största frågan av alla: drivkraften att arbeta. När politiska förslag och bidragssystem diskuteras på ett sätt som riskerar att göra skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta alltför liten, samtidigt som vi diskuterar att minska arbetstiden för dem som faktiskt arbetar, då förstår jag inte hur ekvationen ska gå ihop. Välfärden måste trots allt finansieras och arbetet måste utföras av någon.
Det här är egentligen det som skrämmer mig mest. Inte en enskild skatt, ett enskilt bidrag eller en enskild energiform, utan summan av alltihop.
Jag brukar kunna förhålla mig ganska pragmatiskt till politik. Regeringar kommer och går och Sverige fortsätter. Men den här gången känner jag någonting helt annat. Jag känner en genuin oro för mitt företag, för min privatekonomi, för Sveriges konkurrenskraft och framför allt för vilket samhälle mina barn ska försöka bygga sina vuxna liv i.
Det har gått så långt att det här är bland det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen. Jag mår faktiskt dåligt av det.
Jag tycker helt enkelt att utvecklingen är ytterst tragisk och oerhört oroande.
Ondskans apologet tar över med stöd av muslimska dysfunktionella och lågkompetenta kaoshorder.
I Rosengård (som exempel, det finns fler) får S och V 95,7 procent av rösterna. Medvetna individuella val eller styrt och bestämt av politiska imamer med understöd från Nooshi Dadgostar och Magdalena Andersson? Sverige har fått röstetal i riksdagsval som endast förekommer i Nordkorea, Kina och Stalins Ryssland. Vilka är det som profiterar på och styr detta? Socialister, miljökommunister och kommunister! Det är inte längre fråga om fria medvetna val utan om imamer som rekommenderar/kommenderar vilka partiers röstsedlar som skall läggas i urnan. I vems intresse? Det vet vi! Intresset ljuger aldrig!
Hur kan det ens vara möjligt och/eller tillåtet i en parlamentarisk demokrati? Demokrati?
Till och med SVT skriver: ”Invandrarna vann valet åt vänstern”. Sanningen drabbar propagandaministeriet.
Det gick alltså som det kunde och måste gå! Sverigedemokraterna och Tidö-regeringen har sig själva att skylla. De har delat ut 200 000 nya medborgarskap till muslimer från Mellanöstern och svarta Afrika. Dessa medborgarskap skall läggas till de närmare 1,8 miljoner som redan ockuperar landet, varav drygt 800 000, enligt SCB, är funktionella analfabeter. Tidögänget skjuter sig själva i foten.
Sverigedemokraterna och Tidöregeringen har således aktivt medverkat till import av ny röstboskap till Magdalena Andersson och hennes hejdukar i den röd-gröna röran?
Allt fler ser och börjar förstå att Tidöregeringen och Sverigedemokraterna tillsammans har skapat denna övervikt för Magdalena Anderssons koalition av socialister, miljökommunister och kommunister (möjligen med inslag av en märkligt enögd centerpartist).
I stället borde (verkligen borde) Sverigedemokraterna och Tidö-regeringen ägnat de fyra åren åt att helt stoppa inflödet av dysfunktionella välfärdsmigranter från arabländer och svartingar från Afrika. De borde också på allvar ha påbörjat repatriering i stor skala. Då hade en fungerande demokrati och nationen Sverige kunnat räddas från förödelse och förstörelse.
Därför mina vänner. Det är dags nu! Det är verkligen hög tid att städa i partiet och rädda Sverigedemokraterna från ett totalt haveri. Det gamla gänget med Åkesson, Vinge, Karlsson, Gellerbrant m fl måste lyftas bort.
Tobias Andersson, Rickard Jomshof, Jessica Stegrud med flera bör förslagsvis ta över och styra Sverigedemokraterna in på en korrekt radikal politisk inriktning som; Sverige ut ur NATO, avsluta DCA avtalet med USA, avsluta stödet till det genomkorrupta Ukraina/Zelinski, stoppa för migration, integration och tvångsblandning, börja en genomgripande repatriering av muslimska migranter, stopp för det finansiella stödet med skatte- och pensionspengar till klimatalarmistiska stollerier och s.k. ”gröna projekt”, etc. Avsluta den personliga anpassningen till köttgrytorna som berikat Åkesson och Karlsson.
Nu kommer (hur skall vi kunna stå ut?) Sverige i fyra år att styras mot fortsatt folkutbyte, orwellskt kallat integration och tvångsblandning tillsammans med ledare för den politiska islam.
Själv kommer jag att fokusera mina texter på att analysera, kritisera och avslöja socialdemokratins politiskt totalitära och Sverigefientliga hot mot etniska svenskar. Allt skall granskas och kritiseras. Vi måste vara vakna på att allt som kommer att föreslås av Socialdemokraternas ledare har en svenskfientlig udd. Sådana är nämligen socialister miljökommunister och kommunister. Avund är deras onda grundkänsla.
Fyra år framåt kommer den personliga ondskan att styra Sverige.
Oh yes! Utan Magdalena Anderssons och Socialdemokraternas importerade horder av muslimsk röstboskap hade Tidöpartierna vunnit en jordskredsseger med flera hundra tusen rösters övervikt och mandat därefter.
I röstboskapsområden har de rödgröna mellan 65 och 98 procent av rösterna.
Den importerade muslimska röstboskapen från Mellanöstern och svarta Afrika är inte bara dysfunktionell och lågintelligent den gör nytta för socialister, miljökommunister och kommunister i val vilket framgår tydligt av statistiken i årets val.
I SVT:s valvaka granskades och diskuterades väljarröster och väljarströmmar efter alla tänkbara parametrar men en parameter lyste med sin frånvaro.
HUR HADE DE TOTALA RÖSTETALEN FALLIT UT EXKLUDERANDE ”UTANFÖRSKAPSOMRÅDENA”?
Kvitterat betalt och ”mission accomplished” tänker Magdalena Andersson nu, mycket nöjd med att ha satt S-partiets intressen före Sveriges och den etniske svenskens.
Detta är den råa nakna sanningen. Omöjlig att förneka!
Dagen kan komma att innebära ett nytt Poltava ett tungt nederlag för Sverige och den etniske svensken med förstörelse och förödelse lång tid framåt. Fler välfärdsmigranter som skall leva på oss etniska svenskar, mer kriminalitet, högre skatter, dyrare bensin, dyrare räntor, dyrare mat, dyrare elkostnader, mer kaos och elände. Dessutom riskerar vi att få in dessa dysfunktionella lågintelligenta horder i våra lugna villaområden, det kallas på Orwellskt nyspråk integration. Kan det bli mycket värre?
Sverige riskerar idag att gå förlorat till muslimerna och deras hejdukar i socialdemokratin, miljökommunisterna och de riktiga kommunisterna. Vinner Magdalena Andersson vinner muslimerna eller snarare muslimerna vinner makten åt henne. Sverige blir då ett land styrt av muslimernas hejdukar Det skall sedan betalas! Med fler migranter och mer bidrag och förmåner utan arbete.
Socialdemokraterna har med mina och dina skattepengar införskaffat och försörjt en valboskap som till 80 procent röstar för Magdalena Andersson som statsminister. Det var syftet med migrationen som betalar sig för Socialdemokraterna som tappat väljare till bland annat SD.
Vi etniska svenskar kan komma att bli placerade på andra plats som andra klassens medborgare för att arbeta, betala skatt och försörja analfabeter och dysfunktionella migranter från Mellanöstern och svarta Afrika som bara ställer till elände och kostar oss pengar, otrygghet, kriminalitet, våldtäkter, allmänt elände och kaos.
Den bittra människan Magdalena Andersson avslutade (true story) den sista debatten med Ulf Kristersson med att dela ut ett ”fett underbetyg i ordning” till sittande statsminister. Själv har hon ingen insikt i hur hon beter sig. Kristersson hade den goda smaken att visa att han var en mogen människa, vilket Magdalena Andersson inte är, genom att inte gå in i den bittra reaktionen utan förklarade den glädje valkampen varit. Det är och har varit det normala att uttala sig positivt om motståndaren och tacka för god match. Men nej, inte denna omogna bittra och onda person. Hon begår en förlöpning det sista hon gör.
Var tror ni Magdalena Andersson valtalar sista dagen? Just det, hos kaosfolket, muslimerna och migranterna i Tensta och Rinkeby. Hon skall dit för att tacka för att muslimer och välfärdsmigranter sannolikt vinner valet åt socialisterna, kommunisterna och miljökommunisterna. Fy f-n!
By the way. Det socialdemokratiske kommunalrådet i Göteborg Jonas Attenius är en ”socialdemokratisk landsförrädare”. Det vet och har vi alla sett. Simple as that.
Nu kan jag bara hoppas och be att denna text är en fundamental dystopi.
Immanuel Kant behandlar ämnena i textens del 1 primärt i sina politiska skrifter och essäer från 1780- och 1790-talen. Det är viktigt att notera, vilket vi påpekade i del 1, att Kant i sina analyser och texter presterade en djup filosofisk diskurs kring den individualistiska rättssynen liksom en samtidig fundamental kritik av paternalistiska stater och statsmakter. Samtidigt måste vi också förstå och anamma att Immanuel Kant fundamentalt motsatte sig all form av våldsam revolution eller uppror mot sittande maktcentra/maktklaner. Den linjen fullföljde han också fullt ut (om än med en mycket klok och klarsynt variant) i sitt eget liv när kungen förbjöd publicering a en text.
Förutom nedan anförda huvudverk behandlas frågorna i några specifika verk:
För yttrandefrihet och kritik av statsmakten
”Svar på frågan: Vad är upplysning?” (Beantwortung der Frage: Was ist Aufklärung?, 1784)
Detta är Kants mest berömda försvar för yttrandefriheten. Han introducerar begreppet ”offentlig användning av förnuftet” (öffentliche Regsamhet des Verstandes). Han argumenterar för att medborgare (särskilt akademiker och tänkare) måste ha absolut frihet att i skrift kritisera statens lagar, skatter och religiösa doktriner.
Han vänder sig starkt emot kungar eller regeringar som agerar förmyndare över folket och dess uppfattningar och tänkande. Statens uppgift är inte att styra vad människor tycker, utan att garantera ordning medan folket fritt debatterar.
För en individualistisk samhällssyn och mot paternalism
”Om ordspråket: Det kan vara rätt i teorin, men duger inte i praktiken” (Über den Gemeinspruch: Das mag in der Theorie richtig sein, taugt aber nicht für die Praxis, 1793)
I en del av essän formulerar Kant principerna för en laglig stat (republik) baserad på individens frihet. Kant utgår ifrån en individualistisk samhällssyn som stakar ut och definierar varje enskild samhällsmedlems frihet som människa. Ingen ska tvingas att bli lycklig på någon annans villkor. Varje individ måste själv få söka sin lycka på det sätt den anser bäst, så länge det inte inkräktar på andras frihet.
Han kritiserar statsmakten genom att angripa den paternalistiska staten (en ”fadersstyrt stat” där härskaren behandlar medborgarna som omyndiga barn). Kant kallar en sådan stat för ”den största tänkbara despotismen”, eftersom den berövar individen all personlig autonomi. Frågan känns igen som den definierande grunden för den svenska socialdemokratins ideologi och praktik allt sedan Hjalmar Branting och fram till Magdalena Andersson.
Det systematiska rättsliga ramverket
”Sedernas metafysik: Rättsläran” (Metaphysik der Sitten: Metaphysische Anfangsgründe der Rechtslehre, 1797)
Kants filosofiska huvudarbete om juridik och politik i vilken
Kant slår fast att det bara finns en enda individualistisk rätt. Den utgörs av en medfödd mänsklig rättighet nämligen frihet/friheten (oberoende av någon annans tvingande vilja). Begränsningen är enkel, verklig frihet kan bara existera sida vid sida med andras frihet, begränsat enligt allmän lag. Staten existerar enbart för att skydda denna individuella frihet och egendom, inte för att moralisera eller styra medborgarnas dygder. Det borde vara en ideologisk grund och ett politiskt mål för svenska riksdagspartier, av vilka ingen i grunden respekterar eller står för denna rätt. Så illa ställt är det med de svenska maktklanerna. Nota bene!
Immanuel Kant förespråkar dessutom, vilket bör påpekas, en uppfattning om att makten bör ha markerade gränser för maktens utövning vilket innebär en maktdelningsprincip som i mångt och mycket liknar liknar Montesquieus. Målet är självfallet att förhindra tyranni från maktens (maktklanernas) sida gentemot folket och medborgarna. Samtidigt, vilket är både intressant och viktigt i sammanhanget, uttrycker Kant med emfas, i förhållande till ovan nämnda satser, att man måste lyda den sittande makten i handling, även om man får kritisera den i ord. Ett råd han i ett berömt sammanhang verkligen intelligent genomfört själv följde.
Statsskick och internationell kritik
”Till den eviga freden” (Zum ewigen Frieden, 1795)
Kant argumenterar kraftfullt för att var och en av världens stater måste ha en republikansk författning och kritiserar, som nämnts, despotism. Han kritiserar vidare monarkers tendenser (typiska för den tid han verkade i) att behandla staten och dess medborgare som sin privata egendom eller som schackpjäser i krig. Tesen är fullt ut tillämplig och överförbar till våra dagars globala regimer även dem som i likhet med den svenska definieras som demokratiska. En legitim stat måste bygga på medborgarnas medgivande (det ursprungliga kontraktet) och respektera individens rättigheter i grunden. Hur är det ställt med den saken i Sverige idag?
Till sist ett tips på en1 tim 40 min lång video på Youtube med svenskt tal om Immanuel Kants liv, arbete och tankesystem med relevans och resonemang i anslutning till de båda texterna i del 1 och del 2. Sevärd!
Immanuel Kants samhällssyn var individualistisk och byggde på idén om människans moraliska självständighet (autonomi). Det förde honom vidare i analysen till principiellt formulerad kritik mot auktoritära stater. Kant menade att varje människa är ett mål i sig själv och aldrig får användas enbart som ett medel för statens syften. Nota bene! Se socialdemokratins politiska förlöpningar som åskådligt exempel.
Kant är således inte bara nyttig och bildande läsning i allmänhet. Kant begåvar oss därutöver med intellektuellt skarpslipade instrument och operationsknivar med vilka vi kan dissekera det ruttnande totalitära socialistiska lik som är Socialdemokraterna.
Kants kritik mot den härskande statsauktoriteten riktade sig främst mot ”statlig paternalism” nämligen idén att staten ska agera som en förmyndare över sina medborgare. Känns det igen från decennier av socialistisk politik under Socialdemokraternas ideologiska hegemoni? Uppfattningen är idag så djupt rotad i svensken att populasen varken ser eller ifrågasätter förhållandet.
CENTRALA DELAR I KANTS INDIVIDUALISTISKA SAMHÄLLSSYN OCH KRITIKEN MOT STATSAUKTORITETEN
Vi börjar redovisningen med det viktiga begreppet ”det kategoriska imperativet” visavi individens värde
Enligt Kants kategoriska imperativ får individer aldrig reduceras till verktyg för statens eller härskarens vilja. Människan är så att säga målet i sig.
Var och en vuxen människa har (borde eller kan förväntas ha) ett eget förnuft och därmed också förmåga att på egen hand och självständigt avgöra vad som är moraliskt rätt. Framför allt varken krävs eller behövs aktiv eller bestämmande vägledning från statsapparat, kung, politiska partier eller kyrka. Människan är således moraliskt autonom.
Kant riktar därför kritik mot den paternalistiska staten för bland annat dess förmynderskap. På denna punkt bränner det till rejält när och om vi granskar svensk politiks användandet av statsapparaten för långt driven paternalism driven under decennier av socialdemokratisk hegemoni och ”problemformuleringsprivilegium”. Detta grava svenska missförhållande ifrågasätts inte alls av svensken eller politiker från andra partier. Var och en av mina läsare kan sannolikt peka på ett antal förmynderskap som berör familjers och individers dagliga liv och leverne. Se exempelvis på hur alkoholpolitiken drivits, motiverats och beslutats av en majoritet klåfingriga nykterister i riksdagen med ett monopol i form av Systembolaget än i denna dag. Exempellistan kan göras lång.
Kant riktade skarp kritik mot stater som agerar förmyndare och försöker göra medborgarna ”lyckliga” mot deras vilja. Han kallade en sådan stat för den ”största tänkbara despotismen”. Precis så är situationen i Sverige. Ingen grundläggande opposition eller ifrågasättande vare sig intellektuellt, filosofiskt eller politiskt. Alla jamsar med!
Otaliga svenska exempel belyser tesen. Socialdemokraternas politik, med betydande stöd av övriga partier, bekräftar och illustrerar Kants kritik. Ända in i absurdum. Kan det bli mer illustrativt? Sverige utgör vad avser paternalistisk styrning, begränsning och dominans över medborgarens livsval närmast ett lågintensivt helvete! Nota bene! Hur har det kunnat ske och pågå decennium efter decennium utan opposition, olydnad och obstruktion. Svensken är ett lydigt och ryggböjligt folk som följer och lyder maktklanerna utan protester, hjärntvättade och indoktrinerade ner i ren dumhet. Uttrycket ”Die dummen Schweden”, skapat i Sverige av svenskar (oh yes!) oftast felaktigt uppfattat som kommande från Tyskland. Precis så illa är det!
I sin berömda essä ”Vad är upplysning?” beskrev Immanuel Kant hur auktoriteter (statschefer, präster) håller människor i ett tillstånd av ”självförvållad intellektuell omyndighet” genom att tänka åt dem, ja faktiskt än i denna dag dominerar denna intellektuella omyndighet populasen frånsett en mycket liten grupp aktivt kritiska intellektuella. Det är en förklaring till att socialdemokratin kunnat behålla greppet om väljarna, bevara den ideologiska hegemonin liksom problemformuleringsprivilegiet utan allvarlig och hotande utmaning. Tvärtom samtliga partier har definierat in sig i förhållandet, till och med i grundfrågor ocht inkluderat delar i sin egen ideologi och politiska framtoning. Polemiskt kan man beskriva Moderaterna som SAP2.0 i dessa avseenden.
Kants filosofiska paroll var Sapere aude – ha mod att använda ditt eget förnuft. Tänk själv, enkelt uttryckt. Hur ofta, eller snarare sällan, råkar man ut för eller träffar personer som gör just det? Traska patrullo, är generellt det förhärskande beteendet vare sig det gäller en idelogi eller ett parti. Se exempelvis den dominerande ideologiska klimatalarmismen.
Statens, rättsstatens, verkliga legitima uppgift och begränsande roll är att garantera rättssäkerhet och skydda medborgarnas frihet, inte att styra deras liv eller moral. Det är också vad medborgarna under ett outtalat/underförstått socialt kontrakt förväntar sig.
Individens frihet kan och bör sträcka sig så långt att individens frihet kan samverka, samexistera och fungera tillsammans med alla andras frihet enligt en allmän lag, frihet under lag.
Kants komplexa syn på uppror är intressant. Trots grundläggande kritik mot auktoritära härskare var Kant övervägd och övertygad motståndare till våldsamma revolutioner. Hans tes var att staten, trots sina brister, är den samhälleliga instans som upprätthåller den lagliga ordning som krävs för att samhället inte ska falla samman i ett laglöst naturtillstånd och för att medborgarna skall acceptera att leva med och under frihet under lag. I stället förespråkade han reform genom offentlig debatt och tryckfrihet – det han kallade ”förnuftets offentliga bruk”.
Kant försvarade därför rätten till offentlig kritik utifrån en grundläggande yttrandefrihet. Han ansåg att förändring måste ske gradvis genom lagliga reformer, vilket i sig innebär att yttrandefriheten är det absolut viktigaste verktyget för fredlig samhällsförändring. Att uttrycka sina tankar var för Kant en medfödd rättighet, så länge det gjordes genom rationell argumentation och inte genom laglöshet eller uppvigling.
För Immanuel Kant var yttrandefriheten inte bara en politisk rättighet, utan i grunden en fundamental förutsättning för mänsklighetens utveckling och moraliska mognad. I en essä ”Svar på frågan: Vad är upplysning?” (1784) argumenterade han för att människan måste ta sig ut ur sin självförvållade omyndighet genom att våga tänka själv. För att detta ska vara möjligt krävs det vad Kant kallade för det fria förnuftiga ordet, men han gjorde en viktig och unik distinktion mellan hur denna frihet får användas.
Kant delade upp förnuftets användning i två sfärer, vilket definierade var yttrandefriheten var absolut och var den behövde begränsas dvs i offentlighet alternativt i den privata sfären.
Offentligt innebär yttrandefrihet att tala eller skriva i egenskap av vetenskapsman eller tänkare inför en hel läsande värld. Här ansåg Kant att yttrandefriheten måste vara helt obegränsad. Nota bene! Samhället kan bara utvecklas om medborgare fritt får kritisera lagar, religion och statens beslut i skrift. Således allt annat än det som socialdemokratiska partiet förespråkar och som SÄPO med kvinnliga chefer aktivt motverkar genom att kalla oss kritiker för ”antistatlig extremism och systemhotande aktörer”.
Privat yttrandefrihet avser enligt Kant när en person agerar i en specifik borgerlig tjänst eller ämbete (exempelvis en officer, en präst eller en skatteuppbördsman). Här menade Kant att man måste lyda och följa reglerna för att staten och dess institutioner ska fungera. En officer kan inte vägra lyda order mitt under ett slag, men han har full rätt att efteråt kritisera strategin offentligt i en akademisk text. Liknar väl i mångt och mycket det gamla ”tjänstemannaansvaret” avskaffat av samhällsförstöraren och folkförrädaren adelsmannen Olof Palme
Kant formulerade det kända mottot för upplysningen: Sapere aude! – ”Ha mod att använda ditt eget förstånd!”. Han menade att makthavare som förbjuder sina medborgare att tänka och yttra sig fritt hindrar mänsklighetens naturliga framsteg. I stället för att frukta fria diskussioner borde staten välkomna dem, eftersom en upplyst befolkning som lyder lagarna av eget förnuft – snarare än av blind rädsla – skapar en stabilare och mer rättvis stat. Kritik mot makten och upplysning bör tillåtas, accepteras jag stimuleras, rakt emot vad totalitära socialdemokrater som Morgan Johansson med DDR i åtanke hävdar.
När Magdalena Andersson inte flörtar med muslimer visar hon vad hon lärt i DDR under sina studier (1998 officiellt i tyska). Hon har uppenbarligen sett och lärt hur man hanterar opposition.
Enligt DDR-modell skall opposition förbjudas och en partiledare tillhållas att stoppa vad hon kallar en ”hat turné” som i praktiken är en bokturné. Så illa ställt är det med denna totalitära partiledare
Jomshof har varit en tydlig SD-röst i kritiken mot islam och mot en utveckling för ett allt större islam-inflytande i Sverige. Det är på grund av Socialdemokraterna som Sverige håller på att slitas sönder, enligt Jomshof.
Magdalena Andersson, å sin sida, hävdar att Jomshofs turné för den nyutgivna boken ”Kafir” bidrar till att öka splittringen i samhället. ”Den är ett typexempel på en utstuderad strategi för att öka splittringen i vårt land”, skriver S-ledaren. I samma inlägg nämner hon även skoldådet i Fagersta! Hennes förmåga att invertera verkligheten är monumental och skrämmande.
Magdalena Andersson tillhåller också i DDR-anda Jimmie Åkesson att se till att Jomshof avbryter sin turné. Därmed försöker S-ledaren påverka hur ett konkurrerande parti hanterar en central politisk fråga.
Richard Jomshof ifrågasätter Anderssonskans kritik om splittring och menar att Socialdemokraterna knappast är i någon position att tala om vare sig hat eller politiskt tonläge.
Jomshof riktar hård kritik mot Socialdemokraterna för att svartmåla politiska motståndare och deras ansvar för segregation, gängkriminalitet och en allt djupare islamisering av Sverige.
Socialdemokraterna har smutskastat och spridit rena lögner om politiska motståndare och pekat ut dem som nazister, fascister och demokratihot.
Alltmer framstår de tidigare Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) som det Socialdemokratiska muslimpartiet (SMP) sedan arbetarna övergett SAP för Sverigedemokraterna och SMP börjat köpa muslimska röster med etniska svenskars skattepengar för att behålla hegemonin bland de dysfunktionella, lågkognitiva och lågkompetenta muslimska migranterna. Valboskap enkelt uttryckt!
VALET I SEPTEMBER
Det kan till och med gå så illa att etniska svenskar förlorar valet till ett parti som med skattepengar pytsar ut bidrag, bostäder (hotar med tvångsblandning i etniska svenska bostadsområden), gratis eller billigare tand- och sjukvård liksom mediciner, skattefinansierade s.k. arbeten i offentlig sektor, kostnader för tolkar, advokater, polis, rättsväsende och fängelser för att hålla igång de muslimska migranterna.
Den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen började tidigt samarbeta med det islamistiska muslimska Brödraskapet. Läs Sameh Egyptsons lysande avhandling i ämnet.
SAMARBETE MED ISLAMISTISKA ORGANISATIONER
Broderskapsrörelsen (sedan 2019 Tro och solidaritet) har analyserats och med rätta kritiserats för sitt historiska initiativ och samarbete med företrädare för den islamistiska miljön och Muslimska brödraskapet som märkligt nog inte är terror klassat i EU och Sverige men väl i USA samt iEgypten, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Bahrain, Ryssland och Österrike.
De historiska kontakterna med islamisterna togs under slutet av 1990-talet och 2000-talet när Broderskapsrörelsen aktivt initierade kontakter med svenska muslimska organisationer, däribland Sveriges muslimska råd (SMR).
Syftet, hävdade Socialdemokraterna själva, var att integrera troende muslimer i det politiska systemet och bygga broar mellan socialdemokratin och det muslimska civilsamhället. Men, vilket var det verkliga syftet?
Icke öppet uttalat men det verkliga politiska syftet och målet var att hitta nya väljargrupper när arbetarklassen alltmer övergick till Moderaterna och senare till Sverigedemokraterna. Det var ett sätt för SAP att bli SMP och att attrahera (köpa sig) nya väljare.
Den samhälleliga kritiken, grundad i empiri, är hård mot Socialdemokraterna. Forskare som Sameh Egyptson, har i sin avhandling påvisat omfattande och övertygande fakta och belägg för att företrädare för Broderskapsrörelsen blev dörröppnare för aktörer med ideologisk förankring i Muslimska brödraskapet in i det Socialdemokratiska partiet. Egyptson liksom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) pekar ut organisationer som Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) och Sveriges Muslimska Råd (SMR) som en del av brödraskapets ideologiska nätverk Exemplen idag är legio. Infiltratörer med officiella formella roller i det socialdemokratiska partiet är exempelvis Omar Mustafaoch Mahmoud Aldebem.fl.
Vissa kritiker hävdar att SAP underskattade den politiska islamismens mål och samarbeten med organisationer som delar brödraskapets värderingar. Det är en naiv kritik. I själva verket var Socialdemokraternas ändrade hållning medvetet politiskt beslutad efter att man gjort analysen och insett att stora grupper kärnväljare ur arbetarklassen överger SAP.
Tro och solidaritet har mumlat mörkt om att målet har varit att värna alla människors lika värde (rena nonsens satsen) och motverka främlingsfientlighet. Verkligen? I själva verket har socialdemokraternas agerande för etniska svenskar medfört alltmer av skattekostnader för att finansiera vidlyftiga bidrag, samhälleligt socialt elände, svårigheter i skolor och socialtjänst och grov samhällsfarlig kriminalitet. Självfallet är svenskarna kritiska, djupt kritiska men främlingsfientlighet och rasism är det inte, tvärtom en korrekt och fullt ut begriplig reaktion.
