Archive for the ‘Omläsning / recension’ Category

GÖRAN PALMS ”INDOKTRINERINGEN I SVERIGE” – EN OMLÄSNING.

28 januari 2019

Det europeiska upprorsåret 1968, då min fru jag och befann oss i studentrevoltens Paris, utkom en bok Indoktrineringen i Sverigeskriven av den socialistiske författaren Göran Palm, död 2016.

Det var en mycket omskriven och diskuterad bok inte minst inom den svenska vänstern. Jag köpte och läste den. Fann den intressant vilket jag gör än idag om än av motsatta skäl. Boken är sedan länge utrangerad ur mitt omfattande bibliotek. Inför en omläsning och en artikel så har den inhandlats på nytt för 40 kronor på antikvariat. Så kan det gå.

Anledningen till att jag funderat på en omläsning är självfallet att boken behandlar indoktrineringen utifrån det dåtida ”bestående samhället” med kapitalism och borgerlig hegemoni. SVT ansågs på den tiden ”högervridet.” Idag kan vi som granskar och följer samhällsutveckling, medias nyhetsrapportering och samhälls- och kulturdebatten tydligt identifiera förändringen. Indoktrineringen i Sverige utgår numera från en huvudsakligen vänsterpolitisk ideologi. Mer exakt tysk neo-marxism och fransk postmodernism som smälts samman till identitetspolitisk ideologi. Svårförståeliga begrepp men det är den konkreta teoribasen bakom det som oftast kallas PK-ideologi. Den filosofiska utvecklingen finns analyserad i bland annat Stephen R.C. Hicks Postmodernismens förklaring. Skepticism och socialism från Rousseau till Foucault samt Roger Scruton Fools, Frauds and Firebrands. Thinkers of the New Left.

Göran Palm definierar år 1968 indoktrinering, utifrån Bonniers lexikon som: ”intensiv psykisk påverkan på en person i syfte att få honom att omfatta en viss politisk doktrin.” Jag gillar inte den definitionen och föreslår tre andra.

Wikipedia: ”Indoktrinering kan betyda dels upplärning, instruering, dels politisk påverkan, hjärntvätt. Ordet kommer av doktrin som betyder lära, lärosats, åskådning. Till skillnad från annan undervisning går indoktrinering ut på att få eleven att omfatta en given doktrin utan att ifrågasätta den.”

Svensk Ordbok: ”ensidig (och ständig) intellektuell påverkan ofta indirekt.”

Svenska Akademins Ordlista:  ”genom intensiv påverkan bringa ngn att omfatta en lära, uppfattning e.d.”

Genom att kombinera dessa tre definitioner vill jag med indoktrinering avse en ständig och ensidig intellektuell och politisk påverkan för att bringa någon att okritiskt omfatta en lära, uppfattning och doktrin.

Upprorsåret 1968 identifierade Palm följande kollektiva medel för indoktrinering: massmedia, böcker, förordningar, affischer etc. I annat sammanhang nämner han också utbildning och uppfostran. Palm skriver också om ”den faktabeljugande anti-kommunismen i skolornas läroböcker.” Idag utmärks skolans läroböcker snarast av ett förtigande av de kommunistiska brotten. Medan elever med rätta lärt sig allt om de nazi-tyska brotten så är man okunnig om de 60 miljoner civila dödade i den stalinistiska kommunismens namn och de över 100 miljoner döda civila som Mao Tse Tung är ansvarig för (se den detaljerade och omfattande The Black Book of Communism av S. Courtois). Skildringen av historien har bytt skepnad och förtecken.

En lista över indoktrineringens medel i Sverige 2019 blir mer omfattande. Massmedia (främst dagstidningar som DN och SVD) som sannolikt blivit än mer propagandistiskt påverkande som ett resultat av mediakoncentrationen till ett fåtal ägare. Statstelevisionens hegemoni hos medborgarna har större genomslag med flera kanaler och mer sändningstid inte minst ifråga om nyhetsrapportering. Statstelevisionen har intagit den Orwellska rollen som ”Sanningsministerium”. Den ”djupa staten” inkluderande statliga myndigheter bedriver en aktivistisk politisk ”informationsverksamhet”. Migrationsverket, Brottsförebyggande rådet, Försäkringskassan, Rikspolisstyrelsen, Arbetsförmedlingen presenterar politiskt vinklad och tillrättalagd statistik om exempelvis migration, migrationens kostnader, migranternas låga sysselsättning och brottsligheten i den muslimska diasporan. Sist men inte minst ser vi en oroande förändring av universiteten, i synnerhet humaniora och samhällsvetenskap, med genusinriktad pseudoforskning, rasifieringsteorier, feministisk forskning, identitetspolitiska kurser och en neo-marxistisk postmodernism som samlande ideologi.

En fullkomlig explosion av olika internetmedia har emellertid förändrat informationsförmedling och indoktrineringsmöjligheterna i grunden sedan 1968. Internetmedia innehåller också motkrafter i form av fria media och en alternativ intellektuell diskurs av hög lödighet.

Göran Palms bok är ingen vetenskaplig tungviktare och exemplen är delvis banala (borgerliga namn på rosor). Boken är dock intressant med konsekventa socialistiska teser om en borgerlig indoktrinering. Boken är ett tidsfenomen och en angelägen relief till Sverige idag.

Palm skriver också på ett ställe i boken att ”det bästa motmedlet mot indoktrinering är kunskap om att indoktrinering förekommer – och att den ofta är särskilt effektiv när den dyker upp i sammanhang där ingen letar efter den”.

Skaffa gärna Göran Palms bok via antikvariat och läs den med dagens perspektiv. Det är en både roande, intressant och lärorik läsning. Hur har den ”borgerligt kapitalistiska” indoktrineringen kunnat omvandlas under 50 år till en neo-marxistisk och PK-ideologisk indoktrinering?

Är det 68:orna som marscherade in i media, SVT/SR, myndigheter och regeringskansli och som ”förändrade systemet inifrån”? Det var faktiskt en doktrin som gamle västtyske studentledaren Rudi Dutschke förespråkade 1968. Han sköts i huvudet men överlevde attentatet och dog 1979.

GEORGE ORWELL – OMLÄSNING AV BOKEN ”1984”.

08 december 2018

År 1949 utkom boken ”Nineteen Eighty-Four” som den engelska originaltiteln lyder. Boken skrevs av den vänsterradikala författaren George Orwell som dog året därpå.

Boken är en dystopi med bakgrund i erfarenheterna från de kommunistiska och nazistiska regimerna. Det nazistiska helvetet tog slut i maj 1945. Det kommunistiska helvetet däremot pågick ända till 1989. Skaparna Vladimir Lenin och Josef Stalin fick båda omfattande stöd redan från 1917 och framåt över krigsåren och mot 1950-och 1960-tal av västmakterna i form av lån (lend lease), jordbruksmaskiner, spannmål, olika typer materiel och maskiner samt inte minst enorma mängder med krigsmateriel under krigsåren 1940/45. Stridsvagnar, flygmaskiner, granater, haubitsar, luftvärn, handeldvapen, ammunition m.m. som bland annat användes av Stalins barbariska horder för att krossa det tappra finska folket, vilket trots all västmaktshjälp till Sovjetunionen (inkl. krigsförklaring mot Finland av England) inte lyckades. Finland hade under fältmarskalken Carl Gustaf Mannerheims ledning sannolikt Europas bästa och mest motiverade soldater för försvarskrig!

Sovjetunionen hyllas naivt av många, än idag, som Europas befriare efter att ha slagit ner den tyska militära offensiven i öst och sedan själva med systematisk grymhet (Katyn) och dödlig ockupation (1944, 1945, 1956 etc.) förslavat och förtryckt befolkningen i halva Europa. Med vilka måttstockar (vem som levererat måttstocken vet vi!) mäter man, när Stalins helvete beskrivs som Europas befriare?

Nu var det inte huvudämnet för texten! Texten skall handla om George Orwells dystopi ”1984.” Dystopier är inte min favoritlitteratur även om jag läst dem som ingår i allmänbildningen; 1984 av George Orwell, Du sköna nya värld av Aldous Huxley, Fahrenheit 451 av Ray Bradbury, Kallocain av Karin Boye, till dem kan också  nämnas A Clockwork Orange av Anthony Burgess och Apornas planet av Pierre Boulle som båda filmats.

Boken ”1984”, som den heter på svenska, läste jag nyligen på nytt eftersom jag har en gnagande känsla av att det vi dagligen upplever i den svenska och europeiska politiska kontexten liknar Oceanien i ”1984.”

”Nyspråksreformen” genomförs 1984 i Oceanien under maktens överinseende, ”Storebror ser dig.” Storebror och hans parti styr med valspråken ”Krig är fred – Frihet är slaveri – Okunnighet är styrka.” Nyspråksreformen utgår från Sanningsministeriet och går ut på att utplåna vissa ord som gör det omöjligt att uttrycka kritik (jfr den juridiska användningen av ”hets mot folkgrupp-paragrafen”) eller att tänka i andra banor än makten i partiet vill. Ett viktigt begrepp i reformen är dubbeltänk och krimtänk!

Dubbeltänk innebär att medborgaren måste hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna, att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning. Exempel är: Innehållet i begrepp som genusfilosofi, hen istället för han och hon och kön inte analyserad som en vetenskapligt biologiskt binär enhet utan ideologiskt beskriven som ett flytande kontinuum och en social konstruktion. Flyktingmottagning istället för ekonomiska migranter. Våldtäktsmän och terrorister uppfattade och beskrivna som ”svenskar” istället för utlandsfödda migranter. Påståendet om högutbildade migranter (i den tidiga mytologin läkare, tandläkare och astronauter hela bunten) istället för lågutbildade lågkompetenta muslimer, mer än hälften funktionella analfabeter. Islam beskriven som en fridens och fredens religion istället för en aggressiv våldsbejakande politisk ideologi. Muhammed och Koranen beskriven som fridens förmedlare istället för Muhammed som krigare och Koranen som en hatets kolportör.

Krimtänk är en tanke som är kriminell. Det behöver inte vara något som man medvetet tänker. Det kan vara något man av misstag uttrycker. Gummiparagrafen ”hets mot folkgrupp” är väl ett närliggande exempel på vad man inte får tänka och allra minst säga. Afroamerikan (inte bara i USA utan också i Sverige!) istället för svart. Black lives matter istället för svart rasism, i praktiken jämförbar med KKK för vita!

Nyspråk är ett språk som utvecklas med syfte att begränsa individens tankeutrymme. Nyspråk är det som i långa stycken presenteras av statstelevisionen och statsradion och i Wolodarski-DN runt klimatalarmismen och den muslimska massmigrationen. Ekonomiska migranter blir flyktingar. Afghanska unga män blir ensamkommande barn, etc.

Sanningsministeriet i Sverige är närmast SVT och SR, dvs statstelevisionen och statsradion. Nu blir det dessutom omöjligt för en svensk medborgare/skattebetalare att undkomma att betala för propagandan och lögnerna, eftersom finansieringen av dessa media från 1.1.2019 sker via skattsedeln.

I en fri liberal marknadsekonomi vore naturligtvis det enda rätta att göra SVT och SR till betalkanaler för dem som önskar ta del av programutbudet. Vi som inte längre tar del av agendajournalistik och vinklad nyhetsförmedling med utelämnanden, avsaknad av neutralitet och objektivitet och kritisk distans och rena fake news, finner det upprörande att behöva betala för dessa överfinansierade kanaler som dessutom är enormt överbemannade. Den vinklade nyhetsförmedlingen har jag med exempel, fakta och empiri belagt i ett otal bloggtexter!

Jag kan analysera och förstå logiken och anledningen till att makteliten inte vill göra kanalerna till frivilliga betalkanaler. Makteliten behöver helt enkelt en säker kanal ut till medborgarna som presenterar den rådande politiskt korrekta ideologin, dvs identitetspolitik med grund i postmodernistisk neo-marxism.

Statstelevisionen och statsradion liknar Sanningsministeriet i 1984. Makteliten i Sverige har också helt i enlighet med Sanningsministeriet lyckats övertyga majoriteten av svenska folket  om att det är den objektiva, neutrala sanningen som förs ut i sändningarna. De svenska medborgarna är dubbelt lurade!

”Okunnighet är styrka” är en annan av Oceaniens paroller. Det ser vi tydliga exempel på i statstelevisionen. I klimatfrågor har man t.ex. intervjuat en tolvårig liten flicka från en dysfunktionell familj som expert. Sverige sänder t.o.m. den tolvåriga flickan till klimatkonferensen i Katowice i Polen. Meteorologer presenteras som klimatexperter. En agronom har i en politisk utnämning blivit professor i klimatforskning och beskrivs som ”Sveriges superklimatforskare.” Journalister använder enstaka väderhändelser som exempelvis en avvikande varm sommar med bränder som exempel på climatechange trots att klimatförändringar definieras av vädermönster under minst 30 år.

Kritiker eller kritiska frågor till dessa mediala propagandister lyser helt med sin frånvaro. I enlighet med den propagandistiska uppgiften för Sanningsministeriet.

Samma typ av vilseledande okunnighet präglar rapporteringen kring den muslimska massmigrationen och dess konsekvenser. Våldtäktsmän från Afghanistan eller Somalia beskrivs aldrig med signalementet i media. Statistiken kring utomhusvåldtäkter (nämnda länder är kraftigt överrepresenterade i statistiken), gängkriminalitet, dödsskjutningar är entydig. De beskrivs eller analyseras inte i statstelevisionen/Sanningsministeriet. Om uppgifter ändock sipprar fram skickas ”kriminologen” Jerzy Sarnecki fram för damage Control!

På samma sätt som i bokens Oceanien finns en liten grupp av ”broderskapet” som tar fram andra fakta (alternativa fakta), analyser och beskrivningar av vad som faktiskt är sanningen.

T.o.m. parollen ”krig är fred” har sina motsvarigheter. Den obalanserade demoniseringen av Vladimir Putin och Ryssland är ett exempel som tjänar de krigshetsande delarna i NATO och USA. Den kan i en viss mening ses som en förberedelse för krig emot Ryssland i fredens, den panamerikanska fredens, intressen. Invasionen i Irak under falska premisser om innehav av massförstörelsevapen (som bl.a. Blix visade var felaktig) är ett exempel. När man lyckats fälla alla ”diktatorer” i mellanöstern hamnade man ur askan i elden! Irak rasade samman i inbördeskrig och totalt kaos efter Saddam Hussein. Störtandet av Muammar Gaddafi medförde att Libyen idag är en helt sönderfallande dystopisk stat. Syriens Bashar al Assad lyckades man inte få bort trots indirekt vapenstöd till muslimska terrorgrupper i Syrien via Israel och Saudiarabien. Syrien har man dock lyckats slå söder till priset av massor av flyktingar till Europa och grannländerna. Krig är fred!

Läs gärna George Orwells ”1984” med Sverige 2018 i bakhuvudet. Det är en makalöst upplysande upplevelse! Allt som hjälper en att hålla huvudet intellektuellt iskallt och att varje gång media påstår ett eller annat ställa sig frågan ”varför?” och ”vad handlar det egentligen om”. Historikern Leopold von Ranke lärde oss för länge sedan att undersöka: ”Wie es eigentlich gewesen.”

 


%d bloggare gillar detta: