Archive for the ‘Ironisk saga’ Category

RÖDSKRIKAN ÅTER OBSERVERAD!

12 november 2018

Redan i min första observation och rapport av arten RÖDSKRIKA antog jag att om klimatet i biotopen runt Stureplan blir för hotande eller svåruthärdligt så kan rödskrikan alltid migrera till Bilderbergen.

Nu verkar något vara på gång. Den rödskrikehona som observerades först verkar ha funnit en art-partner (ev. av underarten Malign Sorosskrika) just i miljön runt Bilderbergen i Davos. Födosökandet kommer att kraftigt underlättas eftersom den hane som dykt upp inte bara är mycket duktig på födosökande utan också har den för arten vanliga egenheten att lägga upp stora högar av födotillgångar.

Rödskrikan som upptäcktes runt Stureplan kan nu med fog antas migrera och som revirförädare lämna hembiotopen runt Stureplan för en mer globalistisk biotop runt Bilderbergen och Davos. Födosökandet kommer i det närmaste upphöra eftersom matningarna där är mycket generösa och livsvariga!

RÖDSKRIKAN EN NY ART!

30 oktober 2018

Rödskrikan (eng. Red Shrike, lat. Rubecula Glandarius), en ny fågelart för Sverige har identifierats. Länge trodde vi som sökt efter arten att den första rödskrikan skulle hittas på landsbygden i ren jordbrukarmiljö.

Vi som spanat efter artens första observation i Sverige hittade den dock, mycket förvånande, runt Stureplan i centrala Stockholm. Det förefaller också redan finnas avkommor till den honfärgade rödskrika som var den första att identifieras!

Rödskrikan ”sång” är ett okontrollerat pladdrande i högt tonläge. Ibland endast ett oartikulerat skrikande! Därav namnet rödskrika! Skrikandet i kombination med det morotsröda huvudet hjälper observatören att identifiera arten. Utmärkande för rödskrikans ”sång” (även om vi tvekar att kalla artens oartikulerade läten för sång) är också att den är osammanhängande och att arten varierar ”sången” från gång till gång utan att man kan hitta något sammanhang mellan de olika delarna.

Parningslätet har vi ännu inte lyckats höra. Lika gott är väl det! Däremot är revirmarkeringslätet mycket typiskt för rödskrikan, ett närmast hysteriskt, aggressivt och föga varierat skrikande med helt öppen näbb och stirrande fågelögon.

En annan egenhet hos arten rökskrika är att den vid mötet med en hotande större art från andra sidan (men i samma typ av biotop) blir mycket entonig och sångfraserna upprepas monotont i det oändliga.

I skrivande stund erfar rapportören att rödskrikan trots en mycket begränsad population tar över reviret runt Stureplan. Övriga i området befintliga arter trängs raskt undan. Någon enstaka kraxande kråkfågel (eller är det möjligen en olyckskorp?) dröjer sig kvar!

Rapportören avvaktar, under löpande och intensiv observation, vad som händer. Nya rapporter ifråga om rödskrikans överlevnad utlovas! Om habitatet Sverige blir för svåruthärdligt för rödskrikan kanske den migrerar söderut till hembiotopen Bilderbergen. Vi är naturvänner och miljömuppar men alla arter är kanske inte lika viktiga för Sverige!

LANDET LETTYGIEN.

09 november 2017

En dystopisk allegori om det fiktiva landet Lettygien.

Landet Lettygien är beläget i utkanten av den civiliserade världen. Utanför denna värld fanns obegripligheter, krig och elände. Knappast någon lettygier bekymrade sig om att besöka de okända områden som omgav den civiliserade världens gränser. Utmarkerna var i stort okända och outforskade områden befolkade av människor med udda vanor, konstiga kläder och brutala riter och sedvänjor. Deras rättssystem liknade det som den civiliserade världen ägnat sig åt för 900 år sedan. Offentliga piskningar, hängningar och stympningar förekom! Det visste lettygierna även om de flesta inte riktigt ville tro att det var sant! Präntare som skrev om detta avfärdades som fobiker!

Landet Lettygien var ett långsmalt land med en liten men mycket enhetlig och historiskt homogen befolkning.

Istiden var inte längre bort än att den fortfarande kunde kännas i människornas blyghet och försiktighet. Kylan och frosten präglade lettygierna! Landet hade varit helt täckt av is för mindre än 25 000 år sedan. När isen smälte från söder mot norr befolkades de sydliga delarna först av stammar som kom från söder. Denna tid kallades för stenålder 8700 – 800 f.Kr.). Dessa utgjorde landets urbefolkning. De sydligaste områden införlivades med nationen Lettygien för 300 år sedan efter ett krig med det sydliga landet Danerna. När isen smält hela vägen upp mot de nordliga delarna vandrade nomader in från öster. I Lettygien kom man därför att kalla dessa sista invandrade för ”landets urbefolkning” eftersom de levde som nomader och av att sköta ett däggdjur som kallades renar. Lettygierna var ett vänligt sinnat folk som tyckte att vore otrevligt att inte ge ”ursprungsbefolkningen” en stor del av landet!

Lettygierna i gemen var ett mycket arbetsamt, duktigt och ansvarskännande folk. Långt ifrån det barbari som en sentida tingshövding påstod! Parollen var ”gör rätt för dig och ligg inte andra till last.” Det var en livsfilosofi som under många århundraden kom att tjäna lettygierna väl. De allra flesta brukade jorden i sitt anletes svett och tillbad först en Gud som kallades katolsk och de senaste 600 åren en Gud som kallades luthersk. I båda fallen var det en sträng och straffande Gud som gjorde att lettygierna höll sig i herrans tukt och förmaning.

Än i denna dag då denna dystopiska fiktion nedtecknas – inte på pergament eller papper som tidigare utan som ettor och nollor i en obestämd cyberrymd – så har varje lettygier en far- eller morförälder som var brukare av ett litet jordbruk. Undantagen från den regeln är så få att dessa skriver och publicerar böcker i ämnet. Ofta mycket sorgliga historier om personliga misslyckanden och avvikelser. Några hade bildat organisationer med olika bokstäver som sammanhållande faktor. Där träffades dessa och umgicks under former som man i det gamla samhället skulle betraktat som avskyvärda i Guds ansikte.

Det strävsamma, arbetsamma och duktiga lettygierna skapade så småningom ett av den civiliserade världens mest framgångsrika, stabila och trygga länder. En framgångssaga och exempel för många andra länder!
En stor sorg drabbade landet för drygt hundra år sedan när rikets östliga del förlorades till ruserna genom en förrädisk lettygisk officer. Saken var mycket länge ihågkommen!

Efter detta krig med ruserna hade Lettygien inte haft något mera kring under de 200 år som passerat bland annat tack vara klok statsmannakonst och mycket starkt försvar. Allt detta sammanhängde ytterst med den lettygiska historien och tidigare kungar som med arméer strövat omkring och besegrat armé efter arme´ på stäpperna i den övriga civiliserade världen. Konstskatter samlades in och kan än i denna dystopiska dag beskådas på de lettygiska muséerna. Det var en tid då ärat Lettygiens namn flög över jorden!

Ännu så sent som för femtio år sedan hade Lettygien världens femte största flygvapen och ett mycket starkt försvar. Egenutvecklade stridsflygplan, stridsvagnar och en armé där varje lettygisk man ingick borgade för det. Men allt detta var före de stora katastroferna. Mer därom senare i denna dystopiska berättelse.

Det enhetliga och homogena lettygiska folket hade inte bara skapat och utvecklat några av den civiliserade världens bästa stridsflygplan utan hade utvecklat två egna bilmärken båda i topp kvalitetsmässigt och två lastbilsföretag likaså i topp. Listan på vad det lettygiska folket hade åstadkommit kan göras mycket lång och imponerar än idag för den som läser den lettygiska historien. Tyvärr är det allt färre som känner den historien. Ett resultat av skolväsendets tillbakagång i samband med de stora katastrofer som komma skulle. Dock, en samlad redogörelse för alla segrar och framgångar skulle göra denna historiska berättelse alltför lång och hamna vid sidan av den dystopiska huvudfåran.

Lettygien var ända fram till för några årtionden sedan en lugn och trygg vrå av världen där folket styrde och ställde via valda tingsmedlemmar. Dessa tingsmedlemmar samlades ofta och länge och behandlade problem och behov som folket ville ha ordning på. Den tingshövding som fått flest folkliga röster styrde tinget! De största stridsfrågorna under decennierna efter De Stora Krigen var om lettygierna skulle köra på vänster eller höger sida av vägen. Naturligtvis, en fråga som det var viktigt att man beslutade om. Folket ville köra till vänster men tingsmedlemmarna valde ändock att markera vem som bestämmer genom ett beslut om att köra till höger. Det lettygiska folket är lydigt och fogligt folk så övergången från vänster till höger gick förvånansvärt väl. Inget av den fruktade katastrofen inträffade.

Den andra stora stridsfrågan var om man skulle samla i ladorna till kommande pensioner för det lettygiska folket i en stor lada eller i många små lador. Folket sade sitt och tinget beslutade sålunda, det blev en stor lada. Det är med kännedom om det lettygiska folket inte så konstigt, eftersom kollektiva beslut och former alltid varit det lettygiska folkets kännemärke. En fransk resenär på 1700-talet noterade att det lettygiska folket var skelögda eftersom de alltid sneglade på vad grannen skulle tycka.

Men snart närmade sig katastroferna som kom att ske under en period av tre decennier. Det första som en gång för alltid tog ifrån lettygierna den grundläggande känslan av trygghet och fred var när Lettygiens tingshövding – en man från Lettygiens övre skikt som anslutit sig till det folkdemokratiska partiet – mördades på öppen gata av en vinddriven existens. Domstolarna kunde dock inte komma överens om han faktiskt var skyldig. En domstol sade att han var skyldig och en annan att han var oskyldig. Det medförde att den vinddrivna existensen fortsatte att vandra vinddrivet på gatorna tills de onda makterna slutligen satte stopp för honom.

Lettygien var efter detta aldrig mer detsamma. Hela det lettygiska folket traumatiserades och någon skyldig hittades aldrig. Konspirationerna florerade och blev allt mer fantastiska. Experter på mord och skörlevnad – s.k. kriminologer – kunde i den statliga televisionen fortsätta att presentera den ena fantastiska teorin efter den andra. Med det uppenbara resultatet att lettygierna fortsatte att traumatiseras.

Lettygien hade i stort två olika grupperingar – s.k. poolparties – som slogs om att få vandra stigen uppför tingshögen och inta hövdingaplatsen. Det ena var folkdemokraterna vars program var socialfolkligt och det andra var folkmoderaterna vars program var moderatfolkligt. Skillnaderna mellan dem var föremål andeskådande och gräl – någon enstaka gång slagsmål med blodvite – mellan en grupp personer som kallades mandariner och befolkade den statliga televisionen och den statliga radion. De tvingades arbeta hårt och djupsinnigt för att hitta någon skillnad. I det var de å andra sidan mycket duktiga och begåvade! En programpunkt med en blandning av andeskådande och politoskopande på statstelevisionen var mycket underhållande och samlade stora skaror tittare ute i bygderna i Lettygien. Politoskopet förtjänar några ord. Det var ett alldeles nyligen utvecklat instrument som mätte det lettygiska folkets preferenser och samtidigt vägledde tingets valda medlemmar i hur de skulle föra sig på vägen upp mot tingshögen. Instrumentet var utvecklat av knappologerna vid Västborgs universitet. Stor spridning och eventuell export förväntades!

När en man från folkmoderaterna lyckades bli vald till tinget två tingsperioder i rad så påbörjades den verkliga katastrofen och utförsbacken som ännu i denna stund av dystopisk reflektion och präntande inte kunnat hejdas.

Folkdemokraterna hade dominerat lettygien i flera decennier efter De Stora Krigen. Nu äntligen fick också folkmoderaterna chansen. Det var så uppseendeväckande och speciellt att lettygierna på tinget fick höra att folkmoderaterna hade bytt namn till Nya Folkmoderaterna. Nåväl, till katastroferna!

Det lettygiska försvaret, som tjänat landet Lettygien så väl genom en lång historia och ända fram till helt nyligen, beslutades av den – som det visade sig galna – nya tingshövdingen vara ett s.k. särintresse. Det betyder att försvaret inte längre betraktades som ett allmänintresse för landet Lettygiens försvar utan ett särintresse dvs ett försvar för sig själv. Det är ju klart att ett sådant kan man inte ha! Tinget beslöt därför att avveckla försvaret! Från ett av världens starkaste försvar med ett lysande flygvapen till ett försvar av ingenting.

Efter att tingshövdingen bestämt att Lettygiens gränser inte skulle eller behövde försvaras kom nya irrläror dansande ner över det lettygiska folket. Tingshövdingen öppnade gränserna för alla från den icke civiliserade delen av världen som ville komma till Lettygien. De var välkomna! Parollerna var; ”öppna era hjärtan! ”Det finns så mycket ledig mark att alla får plats (hövdingen såg med eufori framför sig myrar och skogar i de norra delarna av Lettygien).

Euforin kring budskapet spred sig till andra på tinget. De som inte höll med den folkmoderata tingshövdingen utsattes för det vanliga straffet för den som inte lydde ukaser från hövdingen! De sparkades nakna nedför tingshögen ”allom till varning och enom till varnagel” och lämnades påt sitt öde!

Lettygien och lettygierna hade på senare tid blivit ett folk med svag självkänsla och dåligt självförtroende och det var länge sedan Lettygien var en politisk och militär stormakt. Det hade t.o.m. blivit fult att vifta med den Lettygiska vackra fanan och sjunga den historiskt klingande Nationalhymnen. Hövdingarna för de två grupperingarna på tingshögen såg här möjligheten av att åter bli en stormakt – en humanitär stormakt. Något större intryck på andra länder gav det dock inte! Några muttrade om att det är väl den enda stormakt Lettygien någonsin kan bli. Andra muttrade ”die dumme lettygien”. Åter andra tyckte att det var bra att Lettygien tog emot massorna i den pågående folkvandringen. Så slapp de!

En modern folkvandring satte också igång som en följd av det budskap som med brevduvans cyberhastighet spred sig ner till områdena runt den civiliserade världen. Kom till Lettygien här finns plats och värme, vi kommer att ta hand om er och försörja er! Men allt hade inte tänkts igenom av den galne tingshövdingen för folkmoderaterna! Lettygien hade inga bostäder, man tvingades byggde tältläger, en del tvingades sova på gatorna. Lettygierna är som vi tidigare konstaterat lydiga och fogliga. Några knöt nävarna i fickorna men sade inget. Det som nu inträffade under loppet av några år var att det skapades nya samhällen, vanor och kulturer inom det enhetliga Lettygien. Några på tinget stödde också folkvandringen under parollen ”Från enfald till mångfald!” I dessa nya sammanhållna enklaver på begränsade geografiska områden skapades nya kulturer, minareter och moskéer byggdes. I enklaverna gavs fritt utrymme för mannen – kallades för patriarkat – att bestämma diktatoriskt, att äkta flera kvinnor samtidigt, att gifta sig med barn, att leva helt och hållet på de resurser som lettygierna skrapat ihop under de goda åren. Enklaverna hade också egna lagar och egna domstolar. Ett eget rättssystem, sharia! Några ungdomar från den minst civiliserade delen av världen utanför bildade kriminella gäng som mördade, främst varandra och våldtog lettygiska kvinnor och män.

Den galne tingshövdingen hävdade också att någon svensk kultur eller svenska värderingar inte fanns! Det enda som fanns var ”barbari!” Så hälsade tingshövdingen från folkmoderaterna de nykomna – ny-lettygierna – välkomna! Dessa stirrade vantroget på tingshövdingen. Deras bild av Lettygien var ett generöst, avancerat och rikt land som skulle försörja dem på ett sätt som de aldrig kunnat erfara i sina tidigare liv. De såg inget barbari!

Nu har vi präntat oss fram till den stund i tillvaron där vi ser höstlöven singla sakta mot marken, frosten biter i kinderna och tydliga grupper funderar på att emigrera men kan inte hitta något lämpligt land. Den dystopiska berättelsen har inte nått vägs ände! Tinget är numera helt förlamat mellan folkdemokrater och folkmoderater. En ny tingsgrupp folksvenskarna har kommit in i tinget – och ställer till oreda – som ett resultat av den galne tingshövdingen som nu dragit till andra länder och där tillsammans med sina likar slickar sina sår och undrar vad som hände! Blev jag inte hjälte. Hur kommer min roll i historien att bli! Är jag den sämste tingshövding som Lettygien någonsin haft!
Framförallt folkdemokraterna hade haft ett antal riktigt lysande tingshövdingar som fört Lettygien framåt och skapat den vällevnad och trygghet folket i Lettygien upplevt och uppskattat! Är allt detta nu över?

Hur detta slutar för Lettygien kan inte präntas här och nu! Det är ju en helt fiktiv dystopi. Om man skådar i kristallkulan – sådana finns många, präntaren till dessa rader inkluderad – så ser det väl inte helt lovande ut de närmaste tingsperioderna. Förr eller senare kommer det arbetsamma, lydiga och duktiga lettygiska folket att resa sig och åter skapa ett Lettygien vars namn beryktat skall flyga över jorden.

Leonardo Montagna
Präntare
Lettygien.

RESAN TILL THULE – KJELL ESPMARK

28 oktober 2017

Kjell Espmark är medlem av Svenska Akademin sedan 1981 och har skrivit ett femtiotal böcker. I våras kom en liten bok med titeln Resan till Thule. Det är en kort bok på 125 sidor om en fransman som i forskningssyfte besöker det norröna landet Thule.

Den som är det minsta intresserad av att se sig själv och dagens samhälle med lite distans och i en befriande skrattspegel bör läsa denna bok. Den är inte mer kontroversiell än en ledare i Dagens Nyheter men ändock en allegoriskt satirisk berättelse om Stefan Löfvéns Sverige 2017.

Några exempel. Thule är ett land vars främsta exportvara är soltorkat samvete och där befolkningen är skelögd beroende på att den hela tiden sneglar på vad grannen tycker. Landet Thule har också fått en nationalekonomisk Nobelpristagare för upptäckten att den som har mer pengar i fickan än andra tenderar att köpa mer än andra.

När en tjuv sätts i fängelse är det för att få ”vård”. I dessa ”bothus” hoppas man kunna läka de sår samhället åsamkat dem som i sin nöd tvingats bryta mot lagen. När man efter avslutad ”vård” kastar ut den olycklige på gatan kallas det ”återinpassning i samhället”!

Kjell Espmark skriver själv om boken: ”Berättelsen skildrar livet i Thule på 1700-talet. Den som blir förargad och menar att den handlar om något helt annat får vara så god att visa vad det är som kommit honom/henne att tro det. En så snarstucken misstanke rymmer ett intressant mått av självkritik.”

MILJÖPARTIET LAGSTIFTAR OM PERMANENTA NEDFÖRSBACKAR!

30 mars 2017

En politisk satir!

Från vanligtvis välunderrättade källor i regeringen (dvs från partikansliet) meddelas att miljöpartiet MP arbetar med ett lagförslag om att införa permanenta nedförsbackar i Sverige.

På presskonferens i Kanslihuset presenterar MP:s språkrör Gösta OrmOlin förslaget. Han försäkrar att detta kommer att leda till avsevärda minskningar av fossila bränslen som bensin och diesel. Särskilt gynnsamma resultat kan förväntas på landsbygden eller ”redneck country” som de bildade svartklädda vänsterfolket (Fi, V och MP) på Södermalm säger medan de bakar sitt surdegsbröd och låter muslimskägget växa i sympati med de muslimska invandrarna (utanför Södermalm skall tilläggas där får de inte plats).

Ett tillägg till lagförslaget som arbetats fram tillsammans med Stockholm Real Silly Center är att förse framhjulen på samtliga bilar med de nya supergeneratorerna som Elon Musk tagit fram. Generatorerna skall kopplas till kraftfulla ackumulatorer som kan lagra den producerade elen vid körning i nedförsbacke-Sverige. Ackumulatorerna skall sedan på vissa särskilt uppbyggda stationer kunna tankas ur till el-nätet och därigenom bidra till elförsörjning i Sverige. Nedförsbackebilkörning (NFBBK som förkortningen lyder i propositionstexten) beräknas i det bästa scenario kunna lämna ett bidrag som överstiger vindkraftens så snart alla nedförsbackar är på plats!

Ett smolk i bägaren är att dessa supergeneratorer i likhet med vindkraftverkens generatorer kräver stora mängder av de sällsynta jordartsmetallerna skandium, ytrium och lantanoiderna. Dessa finns i brytningsbara mängder (typ, 1 gram per 10 ton brytmassa) i Sverige i ett område öster om Vättern. MP försäkrar att en storskalig dagbrytning i området kommer att åläggas strängast tänkbara miljökrav. Bland annat skall alla maskiner drivas med elektricitet från den elkraft som återvinns av bilarna i det nya nedförsbacke Sverige.

MP:s talesperson Gösta OrmOlin säger att detta är ett systemgenombrott för MP i regeringen men rättar sig snabbt och säger att han menade ett systemskifte för den svenska bensinförbrukning och elproduktionen som nu äntligen fått en samlad lösning. Lösningens kärna är att man lyckats göra bensinförbrukning och elproduktion kompatibla med varandra.

Den politiska reporter som för statstelevisionen rapporterade i direktsändning från presskonferensen i Rosenbad var dock inte riktigt säker på att han förstod vad Gösta OrmOlin menade men den starkt positiva responsen från den samlade presskåren var sådan att han inte vågade ställa en klargörande fråga.

Alliansen som inte längre finns i sinnevärlden svarar från Andevärlden att man inte kan svara nu utan förhåller sig stabilt tveksamma.

Vänsterpartiet stödjer förslaget och hävdar att de redan under den stalinistiska perioden visat att man kan använda tvångsarbetskraft för kraftiga förändringar i landskapet medelst grävning för hand.

S som regeringskollega till MP är beredd att i budgetprocessen pröva förslaget utifrån kalkylerade kostnader och vinster. Finansminister Maggan Anders föreslår en skatteintroduktion på den el som levereras från ackumulator till elnätet. Den förväntas bli blygsam till en början.

Kommunalråden ute i landet ser möjligheter till att utveckla den regionala elförsörjningen samt en möjlighet att sysselsätta flyktingar och välfärdsinvandrare. För att gräva fram alla nedförsbackar kan det uppstå sysselsättningsmöjligheter för dem med låg eller ingen utbildning! Analfabeter från Somalia bidrar redan idag till nedförsbackarna!

Prof. Strömrock vid Stockholm Real Silly Center är försiktigt positiv och ser stora möjligheter att detta kan vara ett tungt svenskt bidrag till globaliseringen och hela vårt jordklots nedförsbacke! Professor Strömrock kommer att ta upp frågan på det kommande mötet i Jaruba Jamaica med World Congress on One-eyed Climate Research
Fattiga länder skulle kunna se förslaget som en möjlighet att lösa elbristen.

USAs president Donald J Trump är dock tveksam till förslaget. Han avfärdar förslaget rakt av som Fake News! Enligt läckor från Vita Huset till Washington Post har Donald J Trump hörts
mumla; ”Sweden, Sweden…. I can´t believe it´s Sweden”!

Leonardo Montagna  

Eastern Street

Hammerfield


%d bloggare gillar detta: