En dystopisk allegori om det fiktiva landet Lettygien.
Landet Lettygien är beläget i utkanten av den civiliserade världen. Utanför denna värld fanns obegripligheter, krig och elände. Knappast någon lettygier bekymrade sig om att besöka de okända områden som omgav den civiliserade världens gränser. Utmarkerna var i stort okända och outforskade områden befolkade av människor med udda vanor, konstiga kläder och brutala riter och sedvänjor. Deras rättssystem liknade det som den civiliserade världen ägnat sig åt för 900 år sedan. Offentliga piskningar, hängningar och stympningar förekom! Det visste lettygierna även om de flesta inte riktigt ville tro att det var sant! Präntare som skrev om detta avfärdades som fobiker!
Landet Lettygien var ett långsmalt land med en liten men mycket enhetlig och historiskt homogen befolkning.
Istiden var inte längre bort än att den fortfarande kunde kännas i människornas blyghet och försiktighet. Kylan och frosten präglade lettygierna! Landet hade varit helt täckt av is för mindre än 25 000 år sedan. När isen smälte från söder mot norr befolkades de sydliga delarna först av stammar som kom från söder. Denna tid kallades för stenålder 8700 – 800 f.Kr.). Dessa utgjorde landets urbefolkning. De sydligaste områden införlivades med nationen Lettygien för 300 år sedan efter ett krig med det sydliga landet Danerna. När isen smält hela vägen upp mot de nordliga delarna vandrade nomader in från öster. I Lettygien kom man därför att kalla dessa sista invandrade för ”landets urbefolkning” eftersom de levde som nomader och av att sköta ett däggdjur som kallades renar. Lettygierna var ett vänligt sinnat folk som tyckte att vore otrevligt att inte ge ”ursprungsbefolkningen” en stor del av landet!
Lettygierna i gemen var ett mycket arbetsamt, duktigt och ansvarskännande folk. Långt ifrån det barbari som en sentida tingshövding påstod! Parollen var ”gör rätt för dig och ligg inte andra till last.” Det var en livsfilosofi som under många århundraden kom att tjäna lettygierna väl. De allra flesta brukade jorden i sitt anletes svett och tillbad först en Gud som kallades katolsk och de senaste 600 åren en Gud som kallades luthersk. I båda fallen var det en sträng och straffande Gud som gjorde att lettygierna höll sig i herrans tukt och förmaning.
Än i denna dag då denna dystopiska fiktion nedtecknas – inte på pergament eller papper som tidigare utan som ettor och nollor i en obestämd cyberrymd – så har varje lettygier en far- eller morförälder som var brukare av ett litet jordbruk. Undantagen från den regeln är så få att dessa skriver och publicerar böcker i ämnet. Ofta mycket sorgliga historier om personliga misslyckanden och avvikelser. Några hade bildat organisationer med olika bokstäver som sammanhållande faktor. Där träffades dessa och umgicks under former som man i det gamla samhället skulle betraktat som avskyvärda i Guds ansikte.
Det strävsamma, arbetsamma och duktiga lettygierna skapade så småningom ett av den civiliserade världens mest framgångsrika, stabila och trygga länder. En framgångssaga och exempel för många andra länder!
En stor sorg drabbade landet för drygt hundra år sedan när rikets östliga del förlorades till ruserna genom en förrädisk lettygisk officer. Saken var mycket länge ihågkommen!
Efter detta krig med ruserna hade Lettygien inte haft något mera kring under de 200 år som passerat bland annat tack vara klok statsmannakonst och mycket starkt försvar. Allt detta sammanhängde ytterst med den lettygiska historien och tidigare kungar som med arméer strövat omkring och besegrat armé efter arme´ på stäpperna i den övriga civiliserade världen. Konstskatter samlades in och kan än i denna dystopiska dag beskådas på de lettygiska muséerna. Det var en tid då ärat Lettygiens namn flög över jorden!
Ännu så sent som för femtio år sedan hade Lettygien världens femte största flygvapen och ett mycket starkt försvar. Egenutvecklade stridsflygplan, stridsvagnar och en armé där varje lettygisk man ingick borgade för det. Men allt detta var före de stora katastroferna. Mer därom senare i denna dystopiska berättelse.
Det enhetliga och homogena lettygiska folket hade inte bara skapat och utvecklat några av den civiliserade världens bästa stridsflygplan utan hade utvecklat två egna bilmärken båda i topp kvalitetsmässigt och två lastbilsföretag likaså i topp. Listan på vad det lettygiska folket hade åstadkommit kan göras mycket lång och imponerar än idag för den som läser den lettygiska historien. Tyvärr är det allt färre som känner den historien. Ett resultat av skolväsendets tillbakagång i samband med de stora katastrofer som komma skulle. Dock, en samlad redogörelse för alla segrar och framgångar skulle göra denna historiska berättelse alltför lång och hamna vid sidan av den dystopiska huvudfåran.
Lettygien var ända fram till för några årtionden sedan en lugn och trygg vrå av världen där folket styrde och ställde via valda tingsmedlemmar. Dessa tingsmedlemmar samlades ofta och länge och behandlade problem och behov som folket ville ha ordning på. Den tingshövding som fått flest folkliga röster styrde tinget! De största stridsfrågorna under decennierna efter De Stora Krigen var om lettygierna skulle köra på vänster eller höger sida av vägen. Naturligtvis, en fråga som det var viktigt att man beslutade om. Folket ville köra till vänster men tingsmedlemmarna valde ändock att markera vem som bestämmer genom ett beslut om att köra till höger. Det lettygiska folket är lydigt och fogligt folk så övergången från vänster till höger gick förvånansvärt väl. Inget av den fruktade katastrofen inträffade.
Den andra stora stridsfrågan var om man skulle samla i ladorna till kommande pensioner för det lettygiska folket i en stor lada eller i många små lador. Folket sade sitt och tinget beslutade sålunda, det blev en stor lada. Det är med kännedom om det lettygiska folket inte så konstigt, eftersom kollektiva beslut och former alltid varit det lettygiska folkets kännemärke. En fransk resenär på 1700-talet noterade att det lettygiska folket var skelögda eftersom de alltid sneglade på vad grannen skulle tycka.
Men snart närmade sig katastroferna som kom att ske under en period av tre decennier. Det första som en gång för alltid tog ifrån lettygierna den grundläggande känslan av trygghet och fred var när Lettygiens tingshövding – en man från Lettygiens övre skikt som anslutit sig till det folkdemokratiska partiet – mördades på öppen gata av en vinddriven existens. Domstolarna kunde dock inte komma överens om han faktiskt var skyldig. En domstol sade att han var skyldig och en annan att han var oskyldig. Det medförde att den vinddrivna existensen fortsatte att vandra vinddrivet på gatorna tills de onda makterna slutligen satte stopp för honom.
Lettygien var efter detta aldrig mer detsamma. Hela det lettygiska folket traumatiserades och någon skyldig hittades aldrig. Konspirationerna florerade och blev allt mer fantastiska. Experter på mord och skörlevnad – s.k. kriminologer – kunde i den statliga televisionen fortsätta att presentera den ena fantastiska teorin efter den andra. Med det uppenbara resultatet att lettygierna fortsatte att traumatiseras.
Lettygien hade i stort två olika grupperingar – s.k. poolparties – som slogs om att få vandra stigen uppför tingshögen och inta hövdingaplatsen. Det ena var folkdemokraterna vars program var socialfolkligt och det andra var folkmoderaterna vars program var moderatfolkligt. Skillnaderna mellan dem var föremål andeskådande och gräl – någon enstaka gång slagsmål med blodvite – mellan en grupp personer som kallades mandariner och befolkade den statliga televisionen och den statliga radion. De tvingades arbeta hårt och djupsinnigt för att hitta någon skillnad. I det var de å andra sidan mycket duktiga och begåvade! En programpunkt med en blandning av andeskådande och politoskopande på statstelevisionen var mycket underhållande och samlade stora skaror tittare ute i bygderna i Lettygien. Politoskopet förtjänar några ord. Det var ett alldeles nyligen utvecklat instrument som mätte det lettygiska folkets preferenser och samtidigt vägledde tingets valda medlemmar i hur de skulle föra sig på vägen upp mot tingshögen. Instrumentet var utvecklat av knappologerna vid Västborgs universitet. Stor spridning och eventuell export förväntades!
När en man från folkmoderaterna lyckades bli vald till tinget två tingsperioder i rad så påbörjades den verkliga katastrofen och utförsbacken som ännu i denna stund av dystopisk reflektion och präntande inte kunnat hejdas.
Folkdemokraterna hade dominerat lettygien i flera decennier efter De Stora Krigen. Nu äntligen fick också folkmoderaterna chansen. Det var så uppseendeväckande och speciellt att lettygierna på tinget fick höra att folkmoderaterna hade bytt namn till Nya Folkmoderaterna. Nåväl, till katastroferna!
Det lettygiska försvaret, som tjänat landet Lettygien så väl genom en lång historia och ända fram till helt nyligen, beslutades av den – som det visade sig galna – nya tingshövdingen vara ett s.k. särintresse. Det betyder att försvaret inte längre betraktades som ett allmänintresse för landet Lettygiens försvar utan ett särintresse dvs ett försvar för sig själv. Det är ju klart att ett sådant kan man inte ha! Tinget beslöt därför att avveckla försvaret! Från ett av världens starkaste försvar med ett lysande flygvapen till ett försvar av ingenting.
Efter att tingshövdingen bestämt att Lettygiens gränser inte skulle eller behövde försvaras kom nya irrläror dansande ner över det lettygiska folket. Tingshövdingen öppnade gränserna för alla från den icke civiliserade delen av världen som ville komma till Lettygien. De var välkomna! Parollerna var; ”öppna era hjärtan! ”Det finns så mycket ledig mark att alla får plats (hövdingen såg med eufori framför sig myrar och skogar i de norra delarna av Lettygien).
Euforin kring budskapet spred sig till andra på tinget. De som inte höll med den folkmoderata tingshövdingen utsattes för det vanliga straffet för den som inte lydde ukaser från hövdingen! De sparkades nakna nedför tingshögen ”allom till varning och enom till varnagel” och lämnades påt sitt öde!
Lettygien och lettygierna hade på senare tid blivit ett folk med svag självkänsla och dåligt självförtroende och det var länge sedan Lettygien var en politisk och militär stormakt. Det hade t.o.m. blivit fult att vifta med den Lettygiska vackra fanan och sjunga den historiskt klingande Nationalhymnen. Hövdingarna för de två grupperingarna på tingshögen såg här möjligheten av att åter bli en stormakt – en humanitär stormakt. Något större intryck på andra länder gav det dock inte! Några muttrade om att det är väl den enda stormakt Lettygien någonsin kan bli. Andra muttrade ”die dumme lettygien”. Åter andra tyckte att det var bra att Lettygien tog emot massorna i den pågående folkvandringen. Så slapp de!
En modern folkvandring satte också igång som en följd av det budskap som med brevduvans cyberhastighet spred sig ner till områdena runt den civiliserade världen. Kom till Lettygien här finns plats och värme, vi kommer att ta hand om er och försörja er! Men allt hade inte tänkts igenom av den galne tingshövdingen för folkmoderaterna! Lettygien hade inga bostäder, man tvingades byggde tältläger, en del tvingades sova på gatorna. Lettygierna är som vi tidigare konstaterat lydiga och fogliga. Några knöt nävarna i fickorna men sade inget. Det som nu inträffade under loppet av några år var att det skapades nya samhällen, vanor och kulturer inom det enhetliga Lettygien. Några på tinget stödde också folkvandringen under parollen ”Från enfald till mångfald!” I dessa nya sammanhållna enklaver på begränsade geografiska områden skapades nya kulturer, minareter och moskéer byggdes. I enklaverna gavs fritt utrymme för mannen – kallades för patriarkat – att bestämma diktatoriskt, att äkta flera kvinnor samtidigt, att gifta sig med barn, att leva helt och hållet på de resurser som lettygierna skrapat ihop under de goda åren. Enklaverna hade också egna lagar och egna domstolar. Ett eget rättssystem, sharia! Några ungdomar från den minst civiliserade delen av världen utanför bildade kriminella gäng som mördade, främst varandra och våldtog lettygiska kvinnor och män.
Den galne tingshövdingen hävdade också att någon svensk kultur eller svenska värderingar inte fanns! Det enda som fanns var ”barbari!” Så hälsade tingshövdingen från folkmoderaterna de nykomna – ny-lettygierna – välkomna! Dessa stirrade vantroget på tingshövdingen. Deras bild av Lettygien var ett generöst, avancerat och rikt land som skulle försörja dem på ett sätt som de aldrig kunnat erfara i sina tidigare liv. De såg inget barbari!
Nu har vi präntat oss fram till den stund i tillvaron där vi ser höstlöven singla sakta mot marken, frosten biter i kinderna och tydliga grupper funderar på att emigrera men kan inte hitta något lämpligt land. Den dystopiska berättelsen har inte nått vägs ände! Tinget är numera helt förlamat mellan folkdemokrater och folkmoderater. En ny tingsgrupp folksvenskarna har kommit in i tinget – och ställer till oreda – som ett resultat av den galne tingshövdingen som nu dragit till andra länder och där tillsammans med sina likar slickar sina sår och undrar vad som hände! Blev jag inte hjälte. Hur kommer min roll i historien att bli! Är jag den sämste tingshövding som Lettygien någonsin haft!
Framförallt folkdemokraterna hade haft ett antal riktigt lysande tingshövdingar som fört Lettygien framåt och skapat den vällevnad och trygghet folket i Lettygien upplevt och uppskattat! Är allt detta nu över?
Hur detta slutar för Lettygien kan inte präntas här och nu! Det är ju en helt fiktiv dystopi. Om man skådar i kristallkulan – sådana finns många, präntaren till dessa rader inkluderad – så ser det väl inte helt lovande ut de närmaste tingsperioderna. Förr eller senare kommer det arbetsamma, lydiga och duktiga lettygiska folket att resa sig och åter skapa ett Lettygien vars namn beryktat skall flyga över jorden.
Leonardo Montagna
Präntare
Lettygien.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
lennart waaras blogg 