eller är det bara jag som uppfattar det så? Jag vaknar upp, mentalt, i soffan nu på morgonen och upptäcker att vi redan befinner oss i det slutande april. Jag som nyss ställde undan snöskyffeln efter att ha skottat mig fram till garaget. Vad har hänt sedan dess och vad har jag uträttat?
Tiden rinner iväg och jag hinner inte med. Stiger upp kl 06 och arbetar för fullt hela dagen. Ändock hinner jag inte med. Det är tusentals böcker som skall lösas, artiklar och texter som skall skrivas. Det är bokmanus som skall färdigställas, exkursioner som skall genomföras. Öland och Halland i maj. Natur- och fågelbilder skall tas och redigeras och än har jag inte tagit årets första dopp. Måste bli idag. Fastigheterna skall skötas och underhållas. Bilar tvättas och servas, däckbyten. Jag hinner knappt fixa kaffe och dricka det innan en timme försvunnit. Min katt Tessan kommer tassande och pockar på berättigad uppmärksamhet.
Håller tiden på att ta slut, går tiden fortare, hur skall jag hinna med allt? Är det ett åldersfenomen? Tiden är ju utmätt för oss alla, chagrängskinnet krymper som Jan Myrdal (efter Honoré de Balzacs roman) ofta påpekade. Jag hinner inte med, tiden blir knappare och rusar allt fortare.
Ändock vill jag inte stoppa världen/tiden och kliva av. Det är alltför spännande tider, jag är nyfiken, att se vad som kommer, vad som väntar oss, runt hörnet. Skall vi tillsammans på vår kant lyckas rädda Sverige och de etniska svenskarna från undergången som planerats och nu genomförs av våra politiker på uppdrag av globalisterna och finansoligarkerna.
lennart waaras blogg 
Kommentera