Pro primo
Ryssland har i en ohämmat brutal militär aktion överfallit och ockuperat delar av Ukraina och slagit sönder bostäder och infrastruktur etc. Vladimir Putin och Ryssland har försökt erövra ett grannland i en helt oprovocerad attack, Orwellskt kallat ”a special military operation”.
Det är huvudsidan i konflikten. Det är huvudmotsättningen i denna geo-politiskt unika konflikt i Europa. Ryssland överfaller militärt ett grannland. Ryssland begår därmed en folkrättsligt brottslig och straffbar handling. Härav det världsvida stöd och sympatier som möter Ukraina. Det är korrekt av USA, Europa och Sverige att bidra med humanitära resurser, militära vapen samt i förlängningen en ”Marshall-plan” för att återuppbygga Ukraina efter ett krigsslut som sannolikt inte ligger långt bort. Hur freden kommer att se ut i form av landavträdelser från Ukraina till Ryssland undgår min bedömning men sannolikt delar av östra Ukraina. Ukraina har dock visat sig kunna bjuda kraftigare motstånd än alla militära experter kunnat förutse liksom uppenbarligen också Vladimir Putin och hans underrättelseagenter och militära experter. Är möjligen Ryssland militärt ett korthus, en koloss på lerfötter?
Motivation och hemmaplan har visat sig viktigt.
Flyktingarna från kriget i Ukraina är främst kvinnor och barn som med stor sannolikhet kommer att återvända hem när kriget väl är över. Däri skiljer de sig från välfärdsmigranterna, unga män, från Mellanöstern och Afrika som kommit hit för försörjas av svenska skattebetalare och stannar, no matter what!
Det jag ovan skrivit instämmer en stor majoritet av svenskar i.
Pro sekundo
Det jag nu kommer att behandla blundar många för, som med rätta stödjer Ukraina. Vissa på ”högerkanten” använder informationen för att relativisera Rysslands överfall på Ukraina och gör det till en huvudfråga.
Ukraina är ett genomkorrumperat land, sannolikt ett av de mest korrumperade av länderna i det forna Sovjetimperiet. Det är ett empiriskt faktum. Det är viktig att orka inse och erkänna. Just därför att stödet humanitärt och militärt till Ukraina mot Ryssland är korrekt och viktigt.
En härskande elit i ett proto-demokratiskt land, med val som genomförts med rapporter för demokratiska brister från valobservatörer. Den nuvarande maktstrukturen och regimen lever på och är ett historiskt arv från en struktur som tillkommit i en statskupp. Det är historiska fakta som media tiger om eller t.o.m. förnekar idag. Det är på ett sätt förståeligt när man stödjer och måste stödja den sig tappert försvarande och överfallna parten. Psykologiskt vill man inte se eller ta till sig den informationen.
Den tidigare komikern Zelinsky har, det medges, vuxit som talesman och makthavare i det nuvarande Ukraina och med det uppenbarligen framgångsrika försvaret av den ukrainska fosterjorden.
Men han omges av precis samma typ av judiska oligarker som Vladimir Putin. Han är visserligen vald i någon form av generöst tolkat ”fria val” men sitter på ett mandat och en regimstruktur som skapades i en statskupp med aktiv inblandning från aktörer som CIA och USA:s utrikesadministration. Joe Biden som vice president under krigshetsaren Barack Obama och med den helt korrupta Hillary Clinton var inblandade i statskuppen. Joe Bidens son Hunter Biden skaffade sig med hjälp av och hot från de nämnda politikerna lukrativa poster med ersättningar i mångmiljonklassen.
Joe Bidens som Hunter Biden bedriver flera korrumperade verksamheter i Ukraina med den sittande maktelitens godkännande. Läs den historien som bland annat avslöjas av innehållet i Hunter Bidens laptop. Det finns USA-finansierade (via CIA eller andra organ) laboratorier i Ukraina som forskar kring att framställa biologiska och medicinska stridsmedel.
Azov-bataljonen, med uttalade nazist-sympatier, har begått svåra brott mot Geneve stadgan om hur man behandlar krigsfångar. De har själva filmat tortyr och mord av tillfångatagna ryska soldater. Brott av samma typ av krigsbrott emot ”krigets lagar” som också Ryssland begår och som också kan anses bevisade.
Men det är INTE Rysslands sak att korrigera dessa grava inadvertenser. Det är en fråga för det ukrainska folket den dag det blir fred igen.
Pro tertio
Det är mycket intressant att granska Putin-apologeterna. De använder skiftande argument och är av olika karaktär. Vi noterar dem som potentiella ”förrädare”. Ja, det är ett hårt och möjligen överdrivet och orättvist ord men i ljuset av svag försvarsvilja bland svenskar (52 procent) kan frågan ställas. Fråga blir än mer relevant enär Sverige hållit sig med en partiledare och rikspolitiker för Liberalerna (liberal???) ”svart och kvinna” som hon ofta säger om sig själv som signalerat att hon drar till Norge om Sverige hotas av krig.
Det av Vladimir Putin initierade och ledda brutala militära överfallet på Ukraina har uppenbarligen bidragit till att skingra agnarna från vetet, från vettet t.o.m. på många olika sätt från ”vänsterytter” till ”högerytter”.
I den politiskt liberala bloggen ”Det Goda samhället” finns en politisk skribent Gösta Wallin som skriver, jag citerar: ”Det börjar nu framstå som helt klart att det som pågår i Ukraina är det senaste amerikanska angreppskriget”.
Ukraina är ett amerikanskt angreppskrig?! Ja det finns personer som tänker, tycker och också SKRIVER så! Det liknar ju verkligen exempelvis Vietnam. Eller hur?
Tendenser av det slaget har jag upplevt tidigare i ett helt annat sammanhang men med samma psykologiskt-politiska bakgrund. Nämligen under vänsterrörelsen i slutet av 1960-talet. Jag var på den tiden aktiv kamrat som redaktör för SKP:s teoretiska organ Marxistiskt Forum.
Apologeter styrda av en ideologisk övertygelse har ofta svårt att skilja mellan att agera sympatisör och att bli medlöpare de facto och ytterst potentiell förrädare till olika typer av extrema avvikelser.
I Uppsala fick jag höra ryktet att en kamrat i SKP härbärgerade en eller två Baader Meinhof terrorister i sitt hem. Jag försökte luska och höra mig för vem det var. Idag tror jag mig veta vem. När ”kamraterna” fick klart för sig att jag avsåg att omedelbart gå till polisen med uppgifterna tystnade alla rapporter och informationen stannade upp..
Detsamma gäller min syn på dem som är Putin-apologeter idag eller t.o.m ser kriget i Ukraina inte som ett ryskt angreppskrig utan ett amerikanskt. Jag har ingenting gemensamt dem, och vill inte ha något gemensamt med dessa förvirrade personer även om de skulle göra en korrekt analys i andra aktuella och viktiga samhällsfrågor på tvärs med PK-media och SAP-klanen. De nämnda figurerna visar sig nu i Sverige som en rysk daimon.
Min egen intellektuella politiska samhällssyn är följande: Jag svär inte på något parti, någon organisation eller ideologi eller partiprogram. Jag förhåller mig helt fri. Se min logga nedan och kärnorden i den; Veritas, Libertas, Pro Suecia. Jag är nationalist och för ett värnande av Sverige med ett kraftigt utbyggt försvar, samarbete försvarsmässigt med främst Finland men också Norge och Storbritannien men inget NATO medlemskap, men som nu ändock ser ut att komma till stånd. Det har jag skrivit om i flera bloggar helt nyligen. Scrolla neråt på min FB för att ta del av dessa. I en allmän, icke organiserad mening, är jag en del av den nationella rörelsen. And that´s that!
Frågan står således: Vilka är att lita på när skiten träffar fläkten? Där mälde exempelvis Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni ut sig. Nu är hon tack och lov avpolletterad saknad av ingen! Flera skribenter på den yttre ”högerkanten” mäler sig också ut från de pålitliga.
Putin-apologeterna representerar helt enkelt ett empiriskt och intellektuellt moras av relativisering. Vänd åter och se huvudfrågan!
RYSSLAND UT UR UKRAINA!
lennart waaras blogg 