GETTLINGE GRAVFÄLT PÅ ÖLAND

Gettlinge gravfält på Öland (mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta) är en av öns största fornlämningar. Gravfältet är närmare två kilometer långt och ligger i anslutning till den västra högvägen. Se kartan nedan. 

Den imponerande raden av förhistoriska lämningar börjar norr om Gettlinge by. Många av gravarna har genom århundradena ramponerats och förstörts genom att stenar avlägsnats och av skattsökare i äldre tider.

Gravfältet beskrevs i äldre historiska texter 1634 av historikern Johannes Haquini Rhezelius i ”Monumenta runica”. 

Han ritade också av skeppssättningen i sin resedagbok. Se längst upp till höger på högra sidan. 

Den av Rhezelius avritade skeppssättning här fotograferad i oktober 2022.

Skeppssättningen är 30 meter lång och består av 23 resta granitblock intill varandra. 

Den nordliga stävstenen har ett tjugotal skålgropar. Det visar att stenen en gång legat som en häll där människor huggit in dessa skålgropar i vilka man offrade för god växt, tillfriskande och kanske också god skörd. Skålgropar är ett vanligt och återkommande motiv på hällristningar från bronsåldern.

De stora resta kalkstenshällarna i den norra ”entrén” till gravfältet utgör en formlig portal till gravfältet, kanske just för begravningsprocessioner. De har naturligtvis också rests för att markera platsens betydelse som gravfält för befolkningen i byarna omkring. De två stora hällarna markerar, eller snarare en demarkationslinje och entre till, en plats som sannolikt av befolkningen omkring uppfattades och hedrades som helig ägnad å gångna generationer och förfäder.

Ursprungligen fanns det omkring 250 gravar, men numera är cirka 200 kvar i identifierbart skick. Carl von Linné lär också ha undersökt en av gravarna 1741 enligt Linnés ”Öländska och Gothländska resa”.

Tidsbestämning av gravfältet

Tidsbestämningar visar att de flesta stensättningar är från yngre bronsålder och järnålder. I några av de kvadratiska eller runda stensättningarna har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande med olika utformning av stensättningarna. 

Ett femtontal gravar undersöktes arkeologiskt år 1900. Det man fann var uteslutande mansgravar. I några fann man vapen men tyvärr var de flesta redan plundrade. 

Den bäst bevarade graven var uppförd av tio kalkstenshällar    med ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Den gravformen är från första århundradet efter Kristus. 

Gravfältet har använts under en imponerande tidsperiod på 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus dvs övergången från vikingatid till medeltid.

På gravfältet står också en av Ölands många välbevarade väderkvarnar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: