Diagrammet från PEW Research Center visar utvecklingen för socialdemokratiska partier i åtta länder i Europa. Diagrammet är glädjande för alla nationalister som bekämpar de totalitära S-socialistiska krafterna i Sverige och i Europa. Utvecklingen är entydig med tydliga trendmässiga tapp i väljarstöd på nationell och europeisk nivå.
Grekland har haft den kanske mest glädjande utvecklingen. PASOK, det grekiska Socialdemokraterna var statsbärande med (SAP vännen) Andreas Papandreou som premiärminister 1981–89 och 1993–96. Sonen Giorgios Papandreou var premiärminister 2009–11. År 2015 fick partiet 4,7 procent av rösterna och 2017 upplöstes partiet. Kan vi hoppas på en liknande utveckling för S-socialisterna i Sverige.
Men än så länge är kurvan för S-socialisterna i Sverige inte tillräckligt brant neråt (t.o.m. en liten återhämtning i 2022 års val) beroende på påfyllnad av muslimska migranter och offentliganställda som väljare. Dessa har i betydande utsträckning ersatt de arbetar-, hantverkar-, småföretags- och landsbygdsväljare som övergått till SD.
Den lysande begåvade Stefan Löfven har Socialdemokraterna misslyckats med att placera i någon internationell organisation som han själv önskade och trodde (”en internationell karriär”). Han var uppenbarligen inte önskvärd någonstans trots löften om att lönen skulle betalas av svenska skattebetalare.
Nu har han placerats som ordförande för SIPRI (ett socialistiskt s.k. fredsforskningsinstitut) som är en del av den socialdemokratiska rörelsen skapad av Tage Erlander och Alva Myrdal på 1966.
Till detta, och det är intressant, så planerar man att sätta Stefan Löfven som ordförande för de europeiska Socialdemokraterna. Det måste väl glädja oss alla. Kan någon komma på en enda lyckad insatts från Stefan Löfvens sida under hans åtta år som statsminister? Stefan Löfven kommer därmed att aktivt medverka till den fortsatta nergången av socialdemokratiska partier i Europa.
Den ljusnande framtid är vår!
lennart waaras blogg 
25 september 2022 kl. 16:43 |
Det går utför för S och det kommer troligen att fortsätta att gå utför, men begåvningar som Strandhäll och Johansson och den lysande Farmanbar. Andersson har heller inte rosat marknaden. Helt olämplig som statsminister. Hon har inte den överblick och den självbehärskning som krävs när det blåser snålt. Och inte talets gåva. Det sista var en underdrift.