lennart waaras blogg

Den som önskar förstå Bob Dylans egensinniga beteenden – nu senast i samband med Nobelpriset i litteratur – kan med fördel läsa Heinrich Deterings (prof. I litteraturvetenskap och kritiker i Frankfurter Allgemeine) bok ”Bob Dylan” och i synnerhet det första kapitlet ”Alias” (också namnet på hans rollfigur i den utmärkta filmen Pat Garrett and Billy the Kid). I all korthet beskrivs Bob Dylans många persona, alias och faktiskt också olika namn. Varje gång kritiker och beundrare trott att de fångat in den aktuella essensen av konstnären Bob Dylan har han redan flyttat sig på den karta av världskulturen han rört sig över.
När jag läser kapitlet inser jag hur logiskt det är att Bob Dylan var tvungen att landa i att Nobelpriset faktiskt tilldelats honom innan han kunde ringa upp Sara Danius och med glädje och tacksamhet acceptera priset.

Slutligen vill jag med en travesti hämtad från en 30-talsfilm (The Scarlet Pimpernel efter boken av baronessan Orczy med Leslie Howard i huvudrollen) apostrofera Akademiledamoten Per Wästberg som totalt förlorade den Code of Conduct som skall prägla en Akademiledamot.

They seek him here.
The seek him there.
The Academy seek him everywhere…
Is he in heaven
Or
Is he in hell
That damn elusive Pimpernel (Dylan)

Perukstockarna i Svenska Akademin har vaknat! Kan det vara de nya ledamöterna med ständige sekreteraren Sara Danius i spetsen? Bob Dylan! Kan inte vara fel! En lyrik som handlar om vår tid hela vägen från 60-tal till idag! Lyssna bara på strofen: ”Something is happening but you don’t know what It is, do you Mr Jones.” Hur många sådana ser vi inte runt om oss i politik och samhälle!
Min bedömning är inte bara att detta är ett brott med tidigare traditioner utan att det också kommer att få historisk betydelse, En vattendelare i valet av pristagare, mer aktualitet i vid mening och mindre udda akademipreferenser vid val. Några av tidigare pristagare har efter priset inte sålt en enda bok! Undrar varför!
Var skulle jag vilja vara ikväll? I Las Vegas! Surprise surprise… Bob Dylan uppträder där tillsammans med Rolling Stones! Bättre än så kan det inte bli i detta livet! Whooeeee…. Det här är det bästa som hänt litterärt i mitt liv och då skall ni veta att jag har läst kopiösa mängder med böcker. I det närmaste en bok om dagen de senaste åren! Bob Dylan är en stor lyriker och de ser inte kulurfjantarna i media som nu upprörs! Det känns så j-a bra! Obildningen i sin prydno!

Dagen har inte bara ägnats åt skådning på Nabben utan också åt hommage till Dag Hammarskjöld genom ett meditativt besök på hans fyrlängade gård Backåkra mellan Lödderup och Sandhammaren på Österlen.

Dag Hammarskjöld har sedan unga år fascinerat mig. Jag minns än när dödsbudet i september 1961 kom om att hans plan störtat i Ndola i dåvarande Nordrhodesia på väg till ett möte med Moise Tshombe i utbrytarrepubliken Katanga.
Idag har jag en halv hyllmeter med de bästa biografierna om Dag Hammarskjöld, däribland den bästa – enligt min mening – Brian Urquharts. Brian U var en nära medarbetare och rådgivare till Dag Hammarskjöld som senare skrev den ledande biografin. Om man kan ha något som kallas hjälte och idol så är det i mitt fall alldeles entydigt Dag Hammarskjöld!

Dag Hammarskjöld är samtidigt nationalekonomen, statstjänstemannen, FNs generalsekreterare 1953-1961 – den bäste FN någonsin haft, modig, oväldig och med enorm integritet – och den religiösa mystikern. Läs hans bok Vägmärken! En vidunderligt viktig bok som också visar varifrån Hammarskjöld fick sin kraft och sitt enorma mod.

I min bok är Dag Hammarskjöld den störste svensken i modern tid. Väl värd att beundras och hyllas även om hans själv skulle värjt sig starkt emot det. Han gjorde bara det han måste och var kallad till från den som satt honom på posten som generalsekreterare i en tid präglad av kalla kriget. Dag Hammarskjöld visade stort mod och vek sig inte för någon av stormakterna USA eller Sovjetunionen eller deras medlöpare Frankrike och Storbritannien som vid olika tillfällen och av olika skäl försökte avsätta honom! Till slut fick Dag Hammarskjöld betala det ultimata priset, hans DC 6:a sköts med viss sannolikhet ner, även om det inte på långa vägar är klarlagt av vem och på vems order.

Om man läser ett par tre hundra böcker om året råkar man ibland ut för en läsupplevelse som tar andan ur en. Har precis läst Giuseppe Tomasi di Lampedusas ”Leoparden” som handlar om en italiensk ”ädlings” liv och erfarenheter åren efter Garibaldis enande av Italien. Lysande översatt av Viveca Melander.
Jag har läst boken tidigare en gång för många många år sedan utan att den då lämnade några tydliga spår. Uppenbarligen hade jag inte den intellektuella eller känslans mognad och klarhet som krävs för boken. Den är så långt från gängse konsumerad ”litteratur” – av populär, bekännelse eller kriminell typ – som man kan komma.
Som man brukar säga; om du bara skall läsa en bok i år – och inte orkar läsa Shakespeares dramer – läs Leoparden. Att säga att det är belönande är ett kraftigt understatement!

Folkbiblioteken avför med jämna mellanrum böcker ur sin katalog. Dessa brukar säljas ut till bibliotekens besökare för någon krona volymen. Idag hade jag med mig två kassar med mycket goda böcker inhandlade på Karlskoga folkbibliotek.

När jag står där och bläddrar igenom de utbjudna böckerna slår det mig alltid att de verkligt tunga böckerna (i meningen seriös och betydande litteratur) är i de närmaste olästa eller aldrig utlånade medan den lättviktiga litteraturen är sönderläst.

Jag tänker mycket på om det säger något om vår tids samhälle eller om det bara är ännu en av mina idiosynkrasier!