Jag har flera gånger tidigare på min FB-sida betonat vikten av att Sverige förbättrar de diplomatiska relationerna med Ryssland (det ryska folket) och Putin-administrationen.
Jag återkommer till mina två skäl för det, ett primärt och ett personligt sekundärt!
Jag noterar nu att statsminister Löfvén på konferensen Folk och Försvar i Sälen betonat att det är viktigt att vi har en diplomatisk dialog med Ryssland. (Hade önskat att han verkligen också sagt med Putin och hans administration). Nåja! I varje fall arbetar svenska diplomater i UN och annorstädes på att åstadkomma ett möte mellan utrikesministrarna Margot Wallström och Sergej Lavrov. Det är gott så som ett första viktigt steg!
Mitt primära skäl till att jag ser positivt på det är naturligtvis att det tjänar svensk säkerhetspolitik, utrikespolitik och svensk ekonomi att desarmera konfliktnivåerna med Ryssland. Det tjänar verkligen också det svenska folkets intresse för fred och säkerhet.
Samtidigt skall Sverige naturligtvis förstärka vår försvarsförmåga rejält i luften, till sjöss och till lands!
Det bidrar också till ökad säkerhet för Sverige. Inkludera gärna en bättre beredskap mot cyberintrång från hackare i Kina och Ryssland och på andra håll (inkludera också en förmåga att hantera och motverka NSAs spioneri mot medborgare i Sverige och på andra håll.)
De svenska åtgärderna blir ett bidrag till den allmänna sänkning och eventuella desarmering av konfliktnivåerna mellan USA och Ryssland som president Trump hintat om men som nu hotas av säkerhetstjänsternas politiska försök att underminera president Trump till förmån för HRC. Krigsivrarna i USA, Europa och Sverige vill naturligtvis inte veta av en sådan förändring av den amerikanska utrikespolitiken. HRC är en av de verkliga krigsivrarna med ett fullt analyserbart track-record. Jag är tillfreds med att HRC inte lyckades manövrera sig till en position där hon skulle blivit supreme-commander!
Mitt sekundära och personliga skäl till att jag vill se en mindre hökaktiga (Sverige varit ledande i Europa) svensk utrikespolitik mot Ryssland är att jag under större delen av 1990-talet arbetade som ledarskaps- och organisationskonsult i Ryssland. Jag arbetande i Ryssland under Jeltsin-åren med kontakter i det ryska utrikesministeriet och några oblast-guvernörer i de Europeiska delarna av Ryssland. Jag skrev också en lärobok för dessa konsultinsatser. Bokens titel var Management för offentlig sektor i övergångsekonomier och översattes till ryska.
Under allas dessa år och konferenser och inte minst vid alla middagar lärde jag mig hur oerhört bildad den ryska medelklassen var på den tiden (till skillnad från den svenska). Med de ryska vännerna kunde man föra långa och djupa samtal om rysk historia och den stora ryska litteraturen som alla kände och hade läst. Idag är sannolikt den ryska medelklassen lika krämar/konsumtionsaktigt obildad som den motsvarande svenska.
Jag kan ärligen säga att jag var oerhört imponerad av de många ryssar jag träffade, deras bildning, deras humanism och vänlighet! Gör inte misstaget att tro att de trott på den indoktrinering de varit utsatta för. De var väl medvetna om att de ”sanningar” de serverats från statstelevisionen och andra media var vinklad information och inte motsvarade verkligheten. Jag undrar hur många amerikaner som idag inser hur indoktrinerade de är av makteliterna.
lennart waaras blogg 
Kommentera