Demokratin och S ommöbleringar!

20 mars 2011

Den parlamentariska demokratin kräver att det finns flera konkurrerande politiska grupperingar och partier. Inget land mår bra av att ett politiskt block dominerar under lång tid. Det långa socialdemokratiska maktinnehavet var inte bra för Sverige och sannolikt tappade Sverige i tillväxt under en lång följd av år som ett resultat av S skatte- och tillväxt- och företagarpolitik (läs avsaknad).

Konkurrens anses bra i alla andra sammanhang såsom företagande, varu- och tjänsteutbud samt utbildning! Jag menar att det i än högre grad gäller inom politiken. För att undvika inavel, neopotism och ärvda maktpositioner måste man riskera att förlora makten med jämna mellanrum! Se bara på alla socialdemokratiska toppar vars barn erhållit ärvda ämbeten i politik och stat! Behöver jag nämna namn?

Det är därför inte bra för demokratin att Sverige under en tid saknat opposition! Nu möbleras uppenbarligen om rejält i Socialdemokraternas VU! Knepiga Baylan, giriga Lundby-Wedin, gnälliga Östros, sega Österberg m.fl får gå!

VU bantas rejält och nya personer väljs in! Jag vet inget om dem men sämre kan det väl inte bli. Jag hoppas verkligen på en vital och levande politisk diskussion och kraftfull opposition i de fall där alliansen är ute och cyklar (ja, sådana områden finns; Afghanistan, Vattenfall, vargjakten, FRA-spaning etc). Det ser också ut som om bandet till LO tas bort vilket vore en riktig välgärning i en situation när merparten av LO-medlemmarna röstar på andra partier än S.

Sverige behöver och Alliansen behöver en riktigt kraftfull opposition om inte annat så för att demokratin skall vara levande och vital. Det som händer nu gör att jag tycker att det börjar kännas som om luften är lättare att andas. Eller, är det bara våryra som infunnit sig inför att fågelskådande och fotograferande nu tar fart igen?

Hoppas att S utveckling inte blir som med mannen som hoppade från Empire State Building och när han passerade 11:e våningen konstaterade: ”So far so good!”

På tal om Japan: En gång i tiden när Gunnar Engellau (Pehr G. Gyllenhammars tidigare svärfar) var chef för Volvo och kom hem efter ett industribesök i Japan konstaterade han: Dom kommer aldrig ifatt oss!

Intervention i Libyen!

18 mars 2011

Snön vräker ner och i FN:s Säkerhetsråd har man röstat igenom att intervenera militärt i Libyen (med en eufemism kallad flygförbudszon över Libyen). När jag sitter här på berget och tittar ut över Våtsjön kan jag nästan se Apokalypsens ryttare långt därborta i förtoningen!

Jag kan förstå jublet i Benghazi och bland alla som stödjer demokratirörelserna i Libyen (och indirekt i andra arabdiktaturer). Jag kan också förstå besvikelsen i Bahrein som gärna ser en liknande intervention där. I Bahrein har dessutom den sittande diktaturregimen kallat in främmande trupp (fr. bl.a. Saudiarabien).

Men vad betyder beslutet i Säkerhetsrådet (10 röstade för och 5 lade ner rösterna; Kina, Ryssland samt Tyskland)?

Marktrupp kommer inte att få sättas in men i övrigt finns alla möjligheter att sätta in flygattacker mot flygvapnet, flygbaser, stridsvagns- och luftvärnskoncentrationer. Vilka länder som kommer att delta är oklart men man kan gissa på USA, Frankrike och Tyskland. Det är länder som har kompetens och kapacitet (notera eufemismen) att genomföra en operation av den magnitud som krävs!

Det låter så snällt och oskyldigt med flygförbudszon men i praktiken innebär detta KRIG mot Muammar Ghaddafis militärstyrkor!

Det finns anledning att hoppas att beslutet innebär att regimen i Libyen faller snabbt (som ett resultat av inneboende motsättningar) i annat fall fruktar jag ett blodigt utdraget krig! Det förefaller just nu heller inte uteslutet att Sverige kommer att dras in i detta!

Krigshetsarna i regering och socialdemokrati är öppna för detta!

Det finns all anledning att följa detta timme för timme de närmsta dagarna. Jag kommer att ta del av varje tänkbar ukas och följa händelserna via internationella media.

Intervention eller ej i Libyen.

17 mars 2011

Den fruktansvärda Ghaddafi regimen ser just nu ut att krossa demokratirörelsen i Libyen.

Den optimistiska tonen i mitt förra inlägg om demokratirörelserna i arabvärlden och hänvisningen till dominoteorin har visat sig slå fel! I Libyen segrar just nu de antidemokratiska krafterna liksom i Bahrein och Saudiarabien.

Just nu diskuteras i FN och i EU frågan om att införa att flygförbud över Libyen. Frågan beskrivs ibland lite populistiskt som ett enkelt administrativt beslut! I själva verket innebär en implementering av ett flygförbud i Libyen bombningar av Ghaddafis flygvapen och flygfält. Sannolikt innebär det också att man (vilka?) måste skicka trupp för att övervaka att flygförbudet efterlevs. Det innebär således i praktiken främmande trupp på Libyskt område.

Demokratirörelsen i Libyen efterfrågat stöd från västvärlden men samtidigt starkt avvisat främmande trupp och militär intervention! En gammal sanning är också att ett folks befrielse måste vara dess eget verk! Vi har åtskilliga exempel på att främmande trupp försökt införa demokrati!  USA i flera länder ex. i Vietnam! Demokrati på bajonetter är ingen hållbar idé! Se bara på försöken I Afghanistan, där Sverige deltar i den amerikanska erövringskriget med motiveringar om att minska kvinnoförtrycket!

Det känns konstigt att i denna fråga ha hamnat på samma sida som amerikanska militärer och Kinesiska diplomater som är tveksamma till det rätta eller möjliga i att intervenera i Libyen. Kina gör det med ett (hycklande) argument om att ett lands inre affärer är dess egen sak.

Frågan är således inte helt enkel. Jag måste säga att jag förstår tveksamheten inför ett beslut om flygförbud och de konsekvenser det medför!

Samtidigt är det frustrerande och fruktansvärt att se demokratirörelsen hänsynslöst bombas och skjutas sönder och samman. Också här riskerar vi spridningseffekter. Andra diktaturer i arabvärlden samlar mod och kraft att hårdhänt slå ner demokratirörelserna!

Under dagen lär vi få klarhet i vilket beslut FN:s säkerhetsråd kommer till!
Oavsett vilket det blir (om det inte bara blir en urvattnad kompromiss utan verkan) så är det ett val mellan pest och kolera!

Palmemordet och stolle teorier – Revisited!

05 mars 2011

Alla som lanserar andra mördare och mördarteorier än den frikände Christer Petterson har två viktiga saker gemensamt (förutom stolligheterna) nämligen att ta sig runt Lisbeth Palmes vittnesmål och Palme utredarnas uppfattningar!

Den första är självklart att Lisbeth Palme vid konfrontation ( även om den inte gjordes polisiärt helt korrekt ) har pekat ut mördaren. Både i tingsrätt, hovrätt och även sedermera har Lisbeth Palme vidhållit sitt tydliga och klara utpekande!

Oavsett om du lanserar polis/säkerhetstjänt, PKK, Sydafrika, Jugoslavien eller andra ”teorirer” så måste du underkänna detta vittnesmål. Det görs – har jag nu funnit – med den ena konstiga logiken eller detaljen efter den andra. Hon har ”velat få ett slut på det hela”, inte kunnat känna igen mördaren för att hon var traumatiserad, tagit fel person, inte sett rätt jacka, misstagit sig på ett vittne, egentligen inte sett mördaren, andra har inte sett mördaren etc, etc.

Faktum kvarstår; det bästa vittnet till mordet och mordförsöket har tydligt pekat ut mördaren i två rättegångar och även sedan! I varje annat historiskt mordfall hade det räckt! Det räcker också för min del! Men inte för de privatspanare och andra som leker mördarjakt och som kan alla detaljer men helt saknar metodträning och analytisk kunskap och därmed fastnar i detaljer men inte förmår bedöma helheten! Selektiv perception heter sådant och är en inte helt ovanlig företeelse bland oskolade och vetenskapligt otränade personer!

Instans nummer två som stollarna har att ta sig runt är att den riktiga Palmegruppen (nu pensionerad) betraktar mordet som ”polisiärt uppklarat”. Det är väl så långt de kan gå i sina utsagor eftersom mördaren är frikänd i rättsliga instanser! Det är den mest sakkunniga gruppen, därtill insatt i hela utredningen OCH tränade och skolade i spaning och analys (till skillnad då från ….).
För min del ett blytungt argument i alla avseenden!

Shakespeare låter kungen säga om Hamlet att ”det är galenskap men det är metod i galenskapen”. I fallet med privatspanarna är det inte ens metod i galenskapen!

Det ÄR elmarknaden det är fel på – svar till SvD:s ledare.

01 mars 2011

SvD skriver i dagens (1.3.11) ledare ”Det är inte elmarknaden det är fel på”. Uppenbarligen är det kunderna som klagar det är fel på! Det utbredda – och berättigade – missnöjet förlöjligas. ”Missnöje med elpriserna tycks ha blivit en del av nationalkaraktären.”  Det är i sig en obetalbar formulering i sin fördomsfullhet men det värsta är att den dryper av folkförakt! Av gammalt obehagligt överhetsslag!

Nej SvD (det framgår inte i nätupplagan vem som skrivit ledaren!) missnöjet är reellt och i högsta grad motiverat!

Framförallt är vårt totala beroende av EN nätleverantör helt otillständig. Här finns ingen marknad över huvud, det är helt och hållet en monopolsituation med monopolprissättning. Jag kan som kund inte gå till någon annan nät-leverantör som det borde vara på en fungerande marknad.

Jag tipsar ledarskribenten om att läsa på i närmsta grundbok i nationalekonomi om monopol ( och oligopol för den delen) och konsekvenserna i den realla ekonomin.

När vi kommer till konsumentens situation vad gäller möjligheten att välja el-leverentör så är den marknaden oligopolistisk.
Ett fåtal dominerande megabolag svarar för el-leveranserna. Resultatet är att marknaden fungerar dåligt och att jag som kund har att välja mellan pest och kolera. Skillnaderna i pris mellan dem är så liten att det inte går att övertid jämföra och välja på ett vettigt sätt. Jag har verkligen försökt!

Nej SvD!  Elmarknaden fungerar inte som marknad!

SvD tar också upp marginalprissättningen som innebär att vi som konsumenter betalar ett kwh pris efter den senast producerade (och dyraste) el:en! Sverige har tillgång till billig kärnkrafts- och vattenkraftsproducerad el men som konsumenter betalar vi efter den mest ineffektiva europeiska kol-producerade kostnads- och prisnivån. Allt ett resultat av avreglering och skapandet av en europeisk el-marknad!

Priset följer således inte – som SvD hävdar – utbud och efterfrågan!  Korrektare uttryckt; priset följer endast marginellt utbud och efterfrågan. Priset styrs av ett monopol- respektive oligopolutbud och en avreglerad europeisk el-marknad!

Det är svårt att se i vems intresse Svd skrivit denna ledare. Jag har nog i andra sammanhang uppfattat att SvD tydligt varit emot monopol och oligopol vare sig de är offentliga eller privata.

SvD pekar på några åtgärder, varav den första är att sänka skatten på el. Det kommer inte att ske av en rad olika skäl. Den andra åtgärden instämmer jag helt i; öka produktionen av el genom att öka kärnkraftsproduktionen!

Mitt huvudförslag för att hantera monopolsituation på nätområdet och oligopolet på leveransområdet är att REGLERA EL-MARKNADEN!  Huvudanledningen är att skydda konsumenterna från oskälig monopol- och oligopol prissättning!

Försök inte med folkförakt för att komma undan den frågan SvD!

Internet och arabvärlden!

27 februari 2011

Arabvärlden går inför våra ögon igenom en veritabel transformationsprocess! I arabvärldens diktaturer marscheras och demonstreras nu för frihet, demokrati och klassiska borgerlig fri- och rättigheter. Allt är dock inte löst med att diktatorer faller men man skapar möjligheter som inte funnits tidigare. Därmed öppnas en potential för ekonomisk och social utveckling liksom övergång från religiös fanatism och efterblivenhet till tolerans och pluralism!

Har ni förresten tänkt på att den amerikanska dominoteorin från Vietnamkrigets dagar (containment mot kommunism för att om ett land i Sydostasien faller så faller de andra en efter en i händerna på kommunismen), då felaktig, nu stämmer helt i Nordafrika och Mellanöstern. Först Tunisien, sedan Egypten, nu Bahrein och Libyen, i morgon Algeriet, Palestina osv…

Det här är dock bara ingressen; den huvudsakliga tesen är INTERNETs och WORLDWIDEWEBs (www) betydelse för utvecklingen. Jag har länge tillhört skaran som hävdat en positiv, för att inte säga entusiastisk, syn på Internet och www. På denna blogg och i diskussioner har jag hävdat tesen om dess betydelse för utveckling och demokrati i världen. Jag har hävdat att Internet och www är det viktigaste som hänt öppenhet, demokrati och insyn. Inte minst Wikileas har på senare tid accentuerat detta. Alla diktaturer begränsar eller stänger Internet! Fråga dig; Varför?

Jag är numera helt euforisk inför Internet och www! När jag ser vad de betyder för rörelserna i arabvärlden idag är jag beredd att argumentera för och driva tesen att Intenet och www är den enskilt viktigaste förändringen i världen de sista 110 åren i synnerhet om vi beraktar potetialen för framtiden.

Demonstrationer och aktioner kallas till via Internet ( Facebook och Twitter ), bilder och skildringar av maktens förbrytelser silar ut via Internet, via mejl kallas till möten och kommuniceras vad som händer och beslutas om taktiska åtgärder! En ung utbildad arbetslös frustrerad generation van vid Internet och allt vad den öppnar för möjligheter har bestämt sig för att säga; Enough is enough! Internet och www har varit deras viktigaste verktyg!

Visst är väl min eufori berättigad?

Fidel Castro har uttalat stöd för Muhammed Khaddafi! Med sådan vänner behöver man inga fiender!

Leif GW Persson och Palme mordet – fler stolle teorier!

23 februari 2011

Leif GW Persson brukar hävda att personer med avvikande eller underlig verklighetsuppfattning har ”råkat ut för att propparna gått”! Jag undrar efter den märkliga föreställningen på SvT igår (22.1.11) om detta inte också hänt med herr Persson själv.

Mordet på Olof Palme är uppklarat  – hävdar jag – men ingen mördare är dömd vilket inte är riktigt samma sak. Polisiärt är mordet uppklarat,  det anser också många i den gamla riktiga Palme-gruppen (inte Holmers stolligheter).  Efter att Christer Pettersson frikändes i hovrätten (i en underligt motiverad dom) kan naturligtvis ingen polis officiellt hävda att Christer Pettersson är mördaren!

Nu sällar sig Leif GW Persson till de privatspanande (och polis) stollarna som hävdat alla möjliga underliga teorier; polischefen Holmers PKK-spår, Sydafrikansk yrkesmördare, Jugoslaviska spår, Palme-familjen själv, polisspår av olika slag etc. Allt detta är noggrant granskat och avfärdat i dag!

För att hävda en konspiration av polis och säkerhetstjänst måste Leif GW underkänna inte minst Lisbeth Palmes tydliga och fortsatta utpekande av mördaren. Utan någon egentligt saklig grund har Leif GW i en TV-show skapat ännu ett konspirations spår. Det är naturligtvis i någon mening tjusigare med en konspiration (därför att det ofta är det vid politiska mord) än med en nergången knarkare och alkoholist som mördare.

Leif GW underkänner Lisbeth Palmes tydliga – och fortsatta – utpekande med att ”hon ville få ett slut på det hela” (citat). Det är välkänt att polisen klantade sig vid konfrontationen med Christer Pettersson men Lisbeth Palme har dock – trots allt – känt igen och pekat ut mördaren. Dessutom har sonen som var med på biografen känt igen Christer Pettersson tidigare under kvällen.

Leif GW hävdar dock att Lisbeth Palme tar miste och pekar ut fel person. Trots att hon SÅG mördaren lufsa iväg efter att ha skjutit Olof Palme och också påskjutit Lisbeth Palme – något hon dock inte är medveten om då!

I tingsrätten dömdes Christer Petterson för mordet, i stor utsträckning på Lisbeth Palmes vittnesmål. I hovrätten frikändes han efter en – i mångas ögon – avvikande bevisvärdering.Två vittnesexperter vittnade. Den första hävdade kort att Lisbeth Palme kan ta miste och den andra att hon är trovärdig. Hovrätten gick på det första vittnesmålet! Bevisen värderades var för sig utan att någon samlad värdering gjordes. Högsta Domstolen nekande sedan prövningstillstånd!  I inget annat rättsfall i svensk kriminalhistoria hade en mördare gått fri efter ett sådant utpekande!

Leif GW Persson är ute och cyklar med sin ”nya” konspirationsteori med poliser och säkerhetstjänst som mördare utan att ha någon annan grund än att mordet inte stämmer med den gängse bilden av politisk mord (den är dock magnifik i den meningen att den slår det mesta i fantasteri!).  Han tvingas också till att helt underkänna det viktiga  (för att inte säga avgörande) vittnesmålet om mördaren från Lisbeth Palme! Den i mångt och mycket briljante, intelligente och kunnige polisprofessorn har här helt enkelt fel. Ofta är han mycket se- och hörvärd men denna gång kändes det sorgligt. Varför fortsätta med detta spekulerande spektakel när mordet är klart och löst? Att polis och åklagare måste fortsätta är i sig givet eftersom Christer Pettersson faktiskt frikändes i hovrätten.

Detta är ett verkligt dilemma! Om man är frikänd efter rättegång – i detta fall i alla instanser utom tingsrätt – så är man juridiskt oskyldig!!!

I detta fall innebär det att mördaren gått fri – numera avliden – och att traumat hos polis och åklagare måste fortsätta. Vi andra behöver dock inte låna vårt kunnande och intelligens till att spä på förvirringen och idiot spekulationerna. Eller hur Leif GW Persson?

THE ROLLING STONES OCH DRESSMAN

09 februari 2011

Jag vänder mig inte i min grav men det vänder sig i magen på mig. Kan inte gå ut på stan längre! Reklamen på de kommersiella kanalerna har alltid varit usla nu är de åt helvete totalt!

Jag har lyssnat på Stones sedan början av 1960-talet. Har en halv meter med vinylskivor och ett par dm med CD med Stones! Kan jag lyssna på dem längre?

Vad har hänt?

Rolling Stones – The Greatest Rock´n Roll Band of All Times – har sålt sin själ – för en grynvälling! Ett norskt klädföretag som marknadsför och säljer tönt kläder har köpt musik och reklam med Stones. De säljer T-shits med Stones emblem. Vad gör jag med alla autentiska konsert t-shirts köpta alltsedan 1960-talet?

När jag går förbi butikerna med det norska skitföretaget hör jag Stones musik ( Rolling Stones CD utgiven av Dressman) och ser modeller med Stones bilder på! Vad gör man?

Bandet som gjort låtar som Street Fighting Man, Symphony for the Devil, Honky Tonk Women, Gimmi Shelter och Ventilator Blues m.fl. har för reklampengar lånat sitt starka varumärke till denna jävla skit!

Att Mick Jagger skulle kunna låna sig till detta har jag länge misstänkt. En fullständigt lysande r&b sångare men också helt igenom kommersiell.

Det värsta är ändock att se Keith Richards – a retrobate thru and thru and a true bluesman – stå och se cool ut – som bara han kan – och flina i dessa norska tönt kläder! Too much!

Jag inser – naturligtvis – att detta är en helt känslomässigt styrd drapa men jag kan inte låta bli! Naivt? Javisst! Barnsligt? Javisst! Omoget? Javisst.

Men, jag har ändock RÄTT!

TVÅ FÖRSLAG TILL (S)!

28 januari 2011

Två tips till den krisande Socialdemokratin.  Två frågor från folkdjupen som skulle kunna medföra rejäla rösttillskott!

Den första handlar om järnvägen. Att den befinner sig i kris idag är väl tydligt för alla.

Jag tänker inte bara på snöproblemen med jätteförseningar och inställda tåg. ( Hur gör LKAB förresten med malmtågen mellan Kiruna och Narvik där snön är riklig och vinter sträng. Dessa tåg går! Lär av LKAB!)

Jag tänker också att flera stora företag tröttnat på försenade leveranser av insatsvaror till sina produktionsanläggningar och därför  nu hotar att vintertid gå över från tåg till lastbil för att säkra leveranserna!

Jag har tidigare skrivit om SJ. Jag menar att man skall sluta leka bolag i olika delar av järnvägssystemet och åter skapa ett sammanhållet Statens Järnvägar som ansvarar för banor, rullande materiel och att köra tåg (person och gods). Det skulle kunna bidra till en bättre planering och effektivitet i HELA systemet. Idag kan vi se suboptimeringar med god effektivitet i delar av systemet medan andra delar inte fungerar alls eller att helheten inte fungerar optimalt!

Investera sedan systematiskt och kontinuerligt i Statens Järnvägar med fler dubbelspår (snarare än snabbtåg) för att öka den kapacitet som idag slår i taket inte minst avseende godstransporter.

Ett tydligt politiskt initiativ på detta område skulle omfattas med stor entusiasm av svenska folket det är jag helt sker på!

Mitt andra förslag – denna gång – handlar om elmarknaden! Denna vinters prisbildning/utveckling i kombination med långvarig sträng kyla har skakat om ekonomin i många hushåll!

Oligopolet på elmarknaden fungerar helt enkelt inte! Inte för oss konsumenter. Vi `skimmas`! Det är för få aktörer på de nordiska och europeiska elmarknaderna. De stora företagen samverkar (både genom gemensamma pruduktionsanläggningar och i prissättning)  vilket medför att vi som konsumenter får betala för den sist producerade (och dyraste elektriciteten) även om vi har tillgång till billig vattenkrafts och kärnkrafts producerad el.
Avsaknaden av konkurrens är besvärande, `to say the least`!

Ett politiskt initiativ från Socialdemokratin om att åter reglera elmarknaden (åtminstone till dels) samt att faktiskt använda Vattenfall som vi fortfarande äger till att hålla nere priserna på elmarknaderna, skulle mötas av stor entusiasm i de folkdjup som utgör (S) potentiella väljare!

Se där två riktigt konkreta ”sakpolitiska” ( för att använda politikerspråk) initiativ! Båda innebär en rejäl potential för att vinna väljare!

ANEKDOTISK HISTORIESKRIVNING

17 januari 2011

Jag har kommit att undra allt mer över hur journalistutbildningen ser ut med avseende på metodkunskap, källkritik och analys. Eller, handlar det bara om drömmar om det stora avslöjandet. När en journalist känner lukten (bildligt menat!) av ett avslöjande far alla metodgrunder och källkritik all världens väg som en stormvind! Fantasien/drömmen om Stora Journalistpriset har lett mången fåkunnig journalist på avvägar!

Både i TV (inte bara de usla kommersiella kanalerna utan också på TV1 och TV2) och i pappersmedia (nätbloggarna kan vi lämna därhän i detta sammanhang, de har ingen seriositet alls och inte ens ambitionen att vara det heller) förekommer vad jag har valt att kalla ”anekdotisk historieskrivning”.

Med det avses att man letar upp ett exempel på individ som stämmer med den tes man vill driva. Den individens berättelse kör man sedan bortom all sans och balans! Hur helheten fungerar är ointressant! Exemplet får illustrera helheten! En ”metod” som aldrig fungerat i seriös forskning men inom journalistiken blivit alltför vanlig!

Det system, reform eller organisation finns inte – hur perfekt den än är – som inte har någon/några som inte passar in eller kommer i kläm på ett eller annat sätt. Även om 95 procent av deltagarna i någon av de nämnda företeelserna är nöjda och/eller gynnas så kan man vara säker på att någon journalist letar upp den individ som inte tillhör denna grupp. I synnerhet ”vänsterjournalissor” är svaga för att leta efter och greppa den enstaka individ som är missnöjd eller missgynnad! Det kan väl vara OK om man beskriver denna som en enstaka missgynnad individ men det gör man inte. Man ger denna individ tolkningsföreträdet som en bild av hela systemet!

Därefter springer man i full fart till närmaste minister och frågar vad de avser att göra åt saken. Tyvärr är dessa i nio fall av tio fega och ger sig in i försvar/förklaringar och ibland till och med lovar ändrad lagstiftning. Det riktiga vore naturligtvis att påpeka/påvisa att systemet/reformen/organisationen fungerar bra för den övervägande majoriteten och att hänvisa till korrekt statistisk och källkritisk analys.

Det är vad jag menar med ANEKDOTISK HISTORIESKRIVNING. Om du börjar leta efter detta i media så kommer du att upptäcka hur oerhört vanligt det är! Sorgligt men sant!