lennart waaras blogg

Vid EMU-omröstningen lutade jag åt ett ja, därmed travesterande en känd pin från valkampanjen. Det var, menade jag då, en hållbar ståndpunkt med de fakta och argument som var kända.

Idag har jag omprövat den inställningen. Idag skulle jag aktivt argumentera emot en anslutning till Euron. Orsaken stavas Grekland! Och andra länder med liknande problem!

Angela Merkel ( tidigare emot olika former av stöd och för en strikt tillämpning av EMUs regelverk ) har nu tillsammans med övriga ledare i Europa ( via Europarådet ) öppnat portarna till syndafloden med 30 miljarder € ( samt 15 miljarder yterligare från IMF ) lånet till Grekland.

Därmed har man de facto satt budgetbalans kraven ur spel. En rad länder står på tur och kan komma att kräva Europas stöd för att hantera en offentlig ekonomi som inte finansierats. Sådana ekonomier ( bland annat budgetmässigt ) finns både i södra Europa och i de forna sovjetiska lydrikena. Sådana finansiella ansträngningar klarar inte valutasamarbetet.

Vad sker på sikt med Euron om det ena landet efter det andra behöver stöd för att Euron inte skall urholkas?

Jag kan se två scenarion. Vi får två olika EMU – i någon mening -den starka delen med stöd av de stora ekonomierna i Europa, Tyskland och Frankrike.

Ett annat scenario kan vara att Tyskland återför en egen stark valuta och lämnar Euron. Stämningar åt det hållet finns redan i Tyskland. Hur många räddningsinsatser till länder med misskött ekonomi tål de tyska skattebetalarna innan det revolterar?

Det är också anledningen till att jag anser att det är bra att vi nu står utanför Euro samarbetet med en hyggligt stark egen valuta. De närmaste åren skall vi så förbli. Jag hoppas att Euro frågan nu är död för överskådlig tid i Sverige. Jag ser ingen anledning till att som skattebetalare vara med att skattevägen finansiera en offentlig överkonsumtion i andra läder.

EU består men Euron förgår!

Flera länder som tidigare delat upp och bolagiserat delar av sitt järnvägssystem har nu åter skapat ett sammanhållet järnvägssystem i statlig ägo!

Skälen är uppenbara! Efter denna vinters påfrestningar är det tydligt att det system vi har i Sverige inte klarar att hantera situationer som kräver betydande insatser av samordning.

När järnvägssystemet under det slutande 1800-talet byggdes upp och ut under statlig intervention och ledning så skapade man ett sammanhållet statligt järnvägssystem. Skälen var dels de stora investeringar som krävdes i kombination med risker och förväntad låg direktavkastning. Järnvägssystemet var nödigt för den framväxande industrin och behoven av person- och godstransporter. Detta har jag behandlat utförligt i min avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier.

Ett sammanhållet järnvägssystem är exempel på en samhällelig funktion där de viktiga vinsterna inte uppstår i form av avkastning i själva systemet utan hos systemets kunder. De verkliga vinsterna för enskilda och företag såväl som för samhälle uppstår när människor kan transportera sig till och från arbeten och när företag får leverenser in och ut av råvaror och färdiga produkter.

Ett järnvägssystem är ett mycket komplex system av banor, stationer, personhantering, godshantering, tidtabeller, underhåll av banor, underhåll av rullande materiel etc.

När järnvägen avreglerades 1998 skapades ett antal bolag som var och en med krav på lönsamhet skulle ansvarar för olika delar. Erfarenheterna visar nu att detta inte fungerar. delarna fungera men innebär vertikala suboptimeringar. Ingen tar ansvarar för och styr att helheten fungerar.

Avsluta nu detta experiment med att leka bolag! Skapa ett sammanhållet järnvägssystem i statlig ägo! Ta kostnaderna i helheten och avsluta att göra de olika delarna drivna av lönsamhetskrav med påföljden suboptimeringar i delarna men förluster på helhetsnivån.

Ett sammanhållet statligt järnvägssystem kan bidra till tillväxt, utveckling i ekonomin och i regionerna samt inte minst användas som instrument för minskande biltransporter (inkl lastbilstransporter). Det är helt OK att ta en del av kostnaderna för detta över skattsedeln i medvetande om att vinsterna uppstår hos medborgare och företagare.

Jag är helt övertygad om att detta är i kommande i flera länder än dem som redan startat processen – ex. England. Jag hoppas att vi i Sverige också kan
genomföra förändringen innan den tvingar sig på oss med fler misslyckanden än dem vi sett i vinter.

Ge oss ett nytt dynamiskt Statens Järnvägar!