Jag har kommit att tänka allt mer på Berlin-Muren (numera bara Muren) och dess sönderfall. Anledningen är att sönderfallet allt mer liknar vad som just nu händer Euro-projektet!
Muren, som ett synligt uttryck för Sovjet-systemet och kommunismen, krackelerade under trycket inifrån av ett omöjligt och absurt system. Kostnaderna i människor och resurser för de dryga 70 åren av kommunism och knappa 40 åren av Muren har varit enorma (to say the least!!!).
Min egen oro (riskbedömning ) vad gäller Euron är att den krackelerar ( pågår för fullt ) och faller samman precis som Muren! Kostnaderna för Euro-projektet för skattebetalarna är redan nu enorma. Jag hoppas att den följande förödelsen inte blir lika omfattande.
Anledningen till att Euron riskerar att falla sönder är i likhet med Muren dess inre omöjlighet och absurditet! Väldigt olika ekonomiska strukturer och realekonomiska förutsättningar skall samsas under en gemensam valuta och valutapolitik! Medlemsländerna är i hög grad olika välskötta (läs hanterar budgetunderskott och skuldsättning).
Den roll som ländernas egna valutor skulle ha i att harmoniera och hantera varierande konjunkturer, ekonomisk utveckling och nationella ekonomisk politiska förutsättningar har försvagats/försvunnit med Euron. Se gärna exemplet Sverige och de fördelar (i ett antal avseenden) vi haft av att behålla en egen valuta. Nu försöker Europas ledare att förhandla fram gemensamma förutsättningar för ekonomisk politik (bara det en näst intill omöjlig uppgift) . Första steget är en bankunion (som vi absolut inte skall delta i) och på den följer logiskt andra kommande gemensamma verktyg. Förhandlingarna och besluten oroar mig som sådana bortsett från att jag misstänker att de ändock inte kommer att fungera och att kostnaderna för Euro-projektet bara växer tills det blir omöjligt att hålla Euro-projketet vid liv!
Grekland (ett av flera exempel) visar det omöjliga i att hitta en gemensam verktygslåda som skulle kunna hantera nationella problem. Följderna har blivit enorma kostnader i mänskligt lidande och resurser (för bl.a. skattebetalarna). Vad politikerna än säger; det finns inga fria luncher! Det var ju vad grekerna länge trodde! Skattebetalarna i Europa ( och Sverige ) kommer i slutänden att få betala!
Länderna bör själva besluta/hantera och betala för sina åtgärder och misslyckanden. Det har Sverige redan gjort med åtgärderna under den första finanskrisen! En egen valuta är en självklarhet och nödvändighet för ett sådant nationellt ansvarstagande OCH ansvarsutkrävande!
lennart waaras blogg 
Kommentera