Internet och arabvärlden!

27 februari 2011

Arabvärlden går inför våra ögon igenom en veritabel transformationsprocess! I arabvärldens diktaturer marscheras och demonstreras nu för frihet, demokrati och klassiska borgerlig fri- och rättigheter. Allt är dock inte löst med att diktatorer faller men man skapar möjligheter som inte funnits tidigare. Därmed öppnas en potential för ekonomisk och social utveckling liksom övergång från religiös fanatism och efterblivenhet till tolerans och pluralism!

Har ni förresten tänkt på att den amerikanska dominoteorin från Vietnamkrigets dagar (containment mot kommunism för att om ett land i Sydostasien faller så faller de andra en efter en i händerna på kommunismen), då felaktig, nu stämmer helt i Nordafrika och Mellanöstern. Först Tunisien, sedan Egypten, nu Bahrein och Libyen, i morgon Algeriet, Palestina osv…

Det här är dock bara ingressen; den huvudsakliga tesen är INTERNETs och WORLDWIDEWEBs (www) betydelse för utvecklingen. Jag har länge tillhört skaran som hävdat en positiv, för att inte säga entusiastisk, syn på Internet och www. På denna blogg och i diskussioner har jag hävdat tesen om dess betydelse för utveckling och demokrati i världen. Jag har hävdat att Internet och www är det viktigaste som hänt öppenhet, demokrati och insyn. Inte minst Wikileas har på senare tid accentuerat detta. Alla diktaturer begränsar eller stänger Internet! Fråga dig; Varför?

Jag är numera helt euforisk inför Internet och www! När jag ser vad de betyder för rörelserna i arabvärlden idag är jag beredd att argumentera för och driva tesen att Intenet och www är den enskilt viktigaste förändringen i världen de sista 110 åren i synnerhet om vi beraktar potetialen för framtiden.

Demonstrationer och aktioner kallas till via Internet ( Facebook och Twitter ), bilder och skildringar av maktens förbrytelser silar ut via Internet, via mejl kallas till möten och kommuniceras vad som händer och beslutas om taktiska åtgärder! En ung utbildad arbetslös frustrerad generation van vid Internet och allt vad den öppnar för möjligheter har bestämt sig för att säga; Enough is enough! Internet och www har varit deras viktigaste verktyg!

Visst är väl min eufori berättigad?

Fidel Castro har uttalat stöd för Muhammed Khaddafi! Med sådan vänner behöver man inga fiender!

Leif GW Persson och Palme mordet – fler stolle teorier!

23 februari 2011

Leif GW Persson brukar hävda att personer med avvikande eller underlig verklighetsuppfattning har ”råkat ut för att propparna gått”! Jag undrar efter den märkliga föreställningen på SvT igår (22.1.11) om detta inte också hänt med herr Persson själv.

Mordet på Olof Palme är uppklarat  – hävdar jag – men ingen mördare är dömd vilket inte är riktigt samma sak. Polisiärt är mordet uppklarat,  det anser också många i den gamla riktiga Palme-gruppen (inte Holmers stolligheter).  Efter att Christer Pettersson frikändes i hovrätten (i en underligt motiverad dom) kan naturligtvis ingen polis officiellt hävda att Christer Pettersson är mördaren!

Nu sällar sig Leif GW Persson till de privatspanande (och polis) stollarna som hävdat alla möjliga underliga teorier; polischefen Holmers PKK-spår, Sydafrikansk yrkesmördare, Jugoslaviska spår, Palme-familjen själv, polisspår av olika slag etc. Allt detta är noggrant granskat och avfärdat i dag!

För att hävda en konspiration av polis och säkerhetstjänst måste Leif GW underkänna inte minst Lisbeth Palmes tydliga och fortsatta utpekande av mördaren. Utan någon egentligt saklig grund har Leif GW i en TV-show skapat ännu ett konspirations spår. Det är naturligtvis i någon mening tjusigare med en konspiration (därför att det ofta är det vid politiska mord) än med en nergången knarkare och alkoholist som mördare.

Leif GW underkänner Lisbeth Palmes tydliga – och fortsatta – utpekande med att ”hon ville få ett slut på det hela” (citat). Det är välkänt att polisen klantade sig vid konfrontationen med Christer Pettersson men Lisbeth Palme har dock – trots allt – känt igen och pekat ut mördaren. Dessutom har sonen som var med på biografen känt igen Christer Pettersson tidigare under kvällen.

Leif GW hävdar dock att Lisbeth Palme tar miste och pekar ut fel person. Trots att hon SÅG mördaren lufsa iväg efter att ha skjutit Olof Palme och också påskjutit Lisbeth Palme – något hon dock inte är medveten om då!

I tingsrätten dömdes Christer Petterson för mordet, i stor utsträckning på Lisbeth Palmes vittnesmål. I hovrätten frikändes han efter en – i mångas ögon – avvikande bevisvärdering.Två vittnesexperter vittnade. Den första hävdade kort att Lisbeth Palme kan ta miste och den andra att hon är trovärdig. Hovrätten gick på det första vittnesmålet! Bevisen värderades var för sig utan att någon samlad värdering gjordes. Högsta Domstolen nekande sedan prövningstillstånd!  I inget annat rättsfall i svensk kriminalhistoria hade en mördare gått fri efter ett sådant utpekande!

Leif GW Persson är ute och cyklar med sin ”nya” konspirationsteori med poliser och säkerhetstjänst som mördare utan att ha någon annan grund än att mordet inte stämmer med den gängse bilden av politisk mord (den är dock magnifik i den meningen att den slår det mesta i fantasteri!).  Han tvingas också till att helt underkänna det viktiga  (för att inte säga avgörande) vittnesmålet om mördaren från Lisbeth Palme! Den i mångt och mycket briljante, intelligente och kunnige polisprofessorn har här helt enkelt fel. Ofta är han mycket se- och hörvärd men denna gång kändes det sorgligt. Varför fortsätta med detta spekulerande spektakel när mordet är klart och löst? Att polis och åklagare måste fortsätta är i sig givet eftersom Christer Pettersson faktiskt frikändes i hovrätten.

Detta är ett verkligt dilemma! Om man är frikänd efter rättegång – i detta fall i alla instanser utom tingsrätt – så är man juridiskt oskyldig!!!

I detta fall innebär det att mördaren gått fri – numera avliden – och att traumat hos polis och åklagare måste fortsätta. Vi andra behöver dock inte låna vårt kunnande och intelligens till att spä på förvirringen och idiot spekulationerna. Eller hur Leif GW Persson?

THE ROLLING STONES OCH DRESSMAN

09 februari 2011

Jag vänder mig inte i min grav men det vänder sig i magen på mig. Kan inte gå ut på stan längre! Reklamen på de kommersiella kanalerna har alltid varit usla nu är de åt helvete totalt!

Jag har lyssnat på Stones sedan början av 1960-talet. Har en halv meter med vinylskivor och ett par dm med CD med Stones! Kan jag lyssna på dem längre?

Vad har hänt?

Rolling Stones – The Greatest Rock´n Roll Band of All Times – har sålt sin själ – för en grynvälling! Ett norskt klädföretag som marknadsför och säljer tönt kläder har köpt musik och reklam med Stones. De säljer T-shits med Stones emblem. Vad gör jag med alla autentiska konsert t-shirts köpta alltsedan 1960-talet?

När jag går förbi butikerna med det norska skitföretaget hör jag Stones musik ( Rolling Stones CD utgiven av Dressman) och ser modeller med Stones bilder på! Vad gör man?

Bandet som gjort låtar som Street Fighting Man, Symphony for the Devil, Honky Tonk Women, Gimmi Shelter och Ventilator Blues m.fl. har för reklampengar lånat sitt starka varumärke till denna jävla skit!

Att Mick Jagger skulle kunna låna sig till detta har jag länge misstänkt. En fullständigt lysande r&b sångare men också helt igenom kommersiell.

Det värsta är ändock att se Keith Richards – a retrobate thru and thru and a true bluesman – stå och se cool ut – som bara han kan – och flina i dessa norska tönt kläder! Too much!

Jag inser – naturligtvis – att detta är en helt känslomässigt styrd drapa men jag kan inte låta bli! Naivt? Javisst! Barnsligt? Javisst! Omoget? Javisst.

Men, jag har ändock RÄTT!

TVÅ FÖRSLAG TILL (S)!

28 januari 2011

Två tips till den krisande Socialdemokratin.  Två frågor från folkdjupen som skulle kunna medföra rejäla rösttillskott!

Den första handlar om järnvägen. Att den befinner sig i kris idag är väl tydligt för alla.

Jag tänker inte bara på snöproblemen med jätteförseningar och inställda tåg. ( Hur gör LKAB förresten med malmtågen mellan Kiruna och Narvik där snön är riklig och vinter sträng. Dessa tåg går! Lär av LKAB!)

Jag tänker också att flera stora företag tröttnat på försenade leveranser av insatsvaror till sina produktionsanläggningar och därför  nu hotar att vintertid gå över från tåg till lastbil för att säkra leveranserna!

Jag har tidigare skrivit om SJ. Jag menar att man skall sluta leka bolag i olika delar av järnvägssystemet och åter skapa ett sammanhållet Statens Järnvägar som ansvarar för banor, rullande materiel och att köra tåg (person och gods). Det skulle kunna bidra till en bättre planering och effektivitet i HELA systemet. Idag kan vi se suboptimeringar med god effektivitet i delar av systemet medan andra delar inte fungerar alls eller att helheten inte fungerar optimalt!

Investera sedan systematiskt och kontinuerligt i Statens Järnvägar med fler dubbelspår (snarare än snabbtåg) för att öka den kapacitet som idag slår i taket inte minst avseende godstransporter.

Ett tydligt politiskt initiativ på detta område skulle omfattas med stor entusiasm av svenska folket det är jag helt sker på!

Mitt andra förslag – denna gång – handlar om elmarknaden! Denna vinters prisbildning/utveckling i kombination med långvarig sträng kyla har skakat om ekonomin i många hushåll!

Oligopolet på elmarknaden fungerar helt enkelt inte! Inte för oss konsumenter. Vi `skimmas`! Det är för få aktörer på de nordiska och europeiska elmarknaderna. De stora företagen samverkar (både genom gemensamma pruduktionsanläggningar och i prissättning)  vilket medför att vi som konsumenter får betala för den sist producerade (och dyraste elektriciteten) även om vi har tillgång till billig vattenkrafts och kärnkrafts producerad el.
Avsaknaden av konkurrens är besvärande, `to say the least`!

Ett politiskt initiativ från Socialdemokratin om att åter reglera elmarknaden (åtminstone till dels) samt att faktiskt använda Vattenfall som vi fortfarande äger till att hålla nere priserna på elmarknaderna, skulle mötas av stor entusiasm i de folkdjup som utgör (S) potentiella väljare!

Se där två riktigt konkreta ”sakpolitiska” ( för att använda politikerspråk) initiativ! Båda innebär en rejäl potential för att vinna väljare!

ANEKDOTISK HISTORIESKRIVNING

17 januari 2011

Jag har kommit att undra allt mer över hur journalistutbildningen ser ut med avseende på metodkunskap, källkritik och analys. Eller, handlar det bara om drömmar om det stora avslöjandet. När en journalist känner lukten (bildligt menat!) av ett avslöjande far alla metodgrunder och källkritik all världens väg som en stormvind! Fantasien/drömmen om Stora Journalistpriset har lett mången fåkunnig journalist på avvägar!

Både i TV (inte bara de usla kommersiella kanalerna utan också på TV1 och TV2) och i pappersmedia (nätbloggarna kan vi lämna därhän i detta sammanhang, de har ingen seriositet alls och inte ens ambitionen att vara det heller) förekommer vad jag har valt att kalla ”anekdotisk historieskrivning”.

Med det avses att man letar upp ett exempel på individ som stämmer med den tes man vill driva. Den individens berättelse kör man sedan bortom all sans och balans! Hur helheten fungerar är ointressant! Exemplet får illustrera helheten! En ”metod” som aldrig fungerat i seriös forskning men inom journalistiken blivit alltför vanlig!

Det system, reform eller organisation finns inte – hur perfekt den än är – som inte har någon/några som inte passar in eller kommer i kläm på ett eller annat sätt. Även om 95 procent av deltagarna i någon av de nämnda företeelserna är nöjda och/eller gynnas så kan man vara säker på att någon journalist letar upp den individ som inte tillhör denna grupp. I synnerhet ”vänsterjournalissor” är svaga för att leta efter och greppa den enstaka individ som är missnöjd eller missgynnad! Det kan väl vara OK om man beskriver denna som en enstaka missgynnad individ men det gör man inte. Man ger denna individ tolkningsföreträdet som en bild av hela systemet!

Därefter springer man i full fart till närmaste minister och frågar vad de avser att göra åt saken. Tyvärr är dessa i nio fall av tio fega och ger sig in i försvar/förklaringar och ibland till och med lovar ändrad lagstiftning. Det riktiga vore naturligtvis att påpeka/påvisa att systemet/reformen/organisationen fungerar bra för den övervägande majoriteten och att hänvisa till korrekt statistisk och källkritisk analys.

Det är vad jag menar med ANEKDOTISK HISTORIESKRIVNING. Om du börjar leta efter detta i media så kommer du att upptäcka hur oerhört vanligt det är! Sorgligt men sant!

VARGJAKTEN REVISITED

17 december 2010

Nu är det dags för eländet i naturen igen! Ja, jag menar inte vädret, kylan eller snön! Den är – som jag som fotograf ser det – helt underbar. Se några av dessa vinterbilder på min hemsida!

Med eländet i naturen avser jag att det är dags igen för den eländiga vargjakten! Eländig, varför?

För det första för att Naturvårdsverket med stöd av den fåniga s.k. miljöministern Carlgren tillstyrker jakt och fällande av 20 vargar i år. Det gör Naturvårdsverket utan att veta hur vargstammen har utvecklats. Det säger de själva också. De vet inte hur många föryngringar det blivit utan de bygger beslutet på en prognos! Det är så bråttom att tillgodose den starka jaktmaffian att man inte kan invänta utvärderade fakta! Jägarna tycker att det är ”katastrof” att de inte får skjuta 27 som förra gången!

Jaktintressena är smarta i sin lobbyverksamhet och har knutit till sig riksdagsledamöter, regeringsledamöter och tunga beslutsfattare i näringslivet. Då väger naturligtvis naturintressen lätt.

Eländig för det andra för att nu skall skjutglada jägare med sina penisförlängare ut och skjuta vilt. Det skadas och dödas långt fler människor, hundar och husdjur varje år av jägare än av den samlade svenska rovdjursstammen.
Vilken annan verksamhet skulle få fortgå oreglerad och ohämmad med så många olyckor som jakten ger?

Eländigt och pinsamt är det att vi över huvud tillåter jakt på varg. Under de år jag som organisationskonsult arbetade i Ryssland vistades jag i en region där man hade 1000 vargar bara i ett område stort som ett av våra län. På fråga om de hade problem kunde de inte redovisa några sådana. De jag talade var själva jägare och med en sådan storlek på stammen kunde jag mer än väl förstå jakten!

Ja, jag är upprörd och förbannad! Jag tycker att vargjakten är alldeles åt helvete! Jag tillbringar mycket tid i skogarna i Kilsbergen i jakt på att få se och ev. fotografera varg.
Jag har inte lyckats än däremot har min son nattetid spanat in flera vargar. Ingen av oss upplever den minsta rädsla vid detta möte. Vargrädslan för att inte säga vargskräcken är nyktert och sakligt analyserat inget annat än trams!

Jag vet att jag ropar förgäves men i alla fall:
STOPPA VARGJAKTEN!

NOBELS FREDSPRIS TILL WIKILEAKS OCH ASSANGE

04 december 2010

Om Julian Assange har begått våldtäkt, att det bevisas i domstol, ja, då skall han släpas hit och dömas. Detta är självklart och rätt och riktigt!
Unikt är det ändock att man spanar efter en man med denna misstanke via Interpol!

Det viktiga i detta är att det inte ändrar ett kommatecken i det som Julian Assange och Wikileaks gjort med sina läckor av främst amerikanskt förvaltning- och diplomatiskt material.

Wikileaks publiceringar är det viktigaste som hänt sedan den allmänna rösträttens införande! Wikileaks bevisar också min tes om hur Internet förändrat världen till det bättre!

Det krävs idag inga månadslånga kopieringar av dessa enorma mängder av dokument (som när de hemliga Vietnam dokumenten avslöjades i början av 1970-talet). Det behövs bara en minutlång nedladdning och utlägg på nätet! Grandiost! Jag blir euforisk vid blotta tanken…

All världens makthavare går nu ut – stödda av några köpta forskare, även svenska – och förklarar hur farligt detta kan bli. Bland annat hänvisar man till angivare (amerikanska) i Afghanistan! Men mest farligt naturligtvis för makthavarna och deras myglande. Det är nu tider i världen då makthavare på piedestaler skall falla!

Just i dagarna pågår samlade insatser från olika håll i världen för att stoppa och stänga Wikileas data servrar. Det kommer tack och lov aldrig att lyckas. Nätet är anarkistiskt och decentraliserat i bästa mening! Det kommer alltid nya intressenter som är beredda att bidra till publiceringen av dessa för oss medborgare viktiga dokument!

Jag nominerar härmed Julian Assange till Nobels Fredspris och vädjar till den norska fredspriskommittén om detta. Det kan bli ett sätt för den norska Nobelkommittén att rehabilitera sig efter fadäsen med ”fredsivraren” och pratkvarnen i Vita Huset!

Norge – som sedan 1200-talet och fram till 1905 i sort sett vandrat mellan Sverige och Danmark som provins – har vädrat sitt monumentala komplex genom att välja ett dyrare och sämre amerikanskt stridsflygplan före JAS Gripen! Wikileaks publicerade material visar att ”affären” var uppgjord på förhand och hela upphandlingen ett stort spel för gallerierna! Naturligtvis förnekar inblandade detta! Men det stormar i Norge kring detta nordiska svek! Heja Norge!

SOCIALDEMOKRATINS DILEMMA OCH KRIS

13 november 2010

Hela havet stormar och socialdemokrater skär halsen av varandra inför öppen ridå! Sahlin avgår och partistyrelsen uppmanas avgå. Ledande socialdemokrater positionerar sig helt öppet inför framtida förändringar och val. Debattartiklar skrivs i sådan mängd att man knappt hinner ta del av alla. Politiken är i stöpsleven och alla damluckor är öppna! Det här har vi inte sett så länge jag har politiskt minne och det är ändock ända tillbaka till omröstningen om ATP 1959! ( Har jag skrivit om tidigare).

Varför har det blivit så? Dåligt ledarskap efter valet? Sannolikt en bidragande faktor! Samarbetet med kommunisten Ohly? Viktig faktor hos några, särskilt traditionella socialdemokrater som alltid hållit vakt mot kommunismen! Chock och blockering efter valresultatet? Man har tappat en stor del av sin gamla väljarkår bland yrkesarbetande och medelklass? Kanske den viktigaste faktorn!

Ledande företrädare formulerar nu målet att åter bli ett 40/50-procents parti! Jag är bara en intresserad betraktare från sidan och har ingen inside information! Jag gör ändock bedömningen att det med hygglig sannolikt är ett orealistiskt mål! Personligen tror jag att socialdemokraterna har all möda i världen att fortsätta att vara ett 30 procents parti. Risken/möjligheten är stor att man landar på 25 procent, dvs en mer normal europeisk situation.

Vilka är skälen till denna bedömning?

För det första syns spänningar som alltid funnits i SAP nu tydligt (och tydligare än någonsin inkluderande det Rosornas krig som rasade för ett par decennier sedan med bland annat K-O Feldt och S Malm som aktörer ) mellan vänster och höger i partiet!

Vänstern vill satsa på skattehöjningar och bidrag till arbetslösa, invandrare och sjukskrivna (som Pagrotski, Batjlan, Ljungren och andra uttryckt det ). Med en sådan strategi får man vara glad om man klarar 20 procent på lite längre sikt. Det stora skattebetalarkollektivet bland yrkesarbetande och medelklass är alldeles uppenbarligen inte med på ett sådant tåg! Det har väl de två senaste valen och inte minst de fyra senaste åren visat. Kan man inte ”läsa” detta har man inte mycket till politisk näsa!

Högern ( Batjlan och Östros m.fl ) vill satsa på ”högerpolitik” med accepterande av RUT och Alliansens fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Se Östros artikel i DN häromdagen om att SAP skall acceptera fastighetsskatten i Alliansens tappning. Under valrörelsen var detta högsta orättvisa ( ”rika i Djursholm gynnas på sjukskrivnas bekostnad” ) och senast i budgetmotionen för några veckor sedan var man också inne på liknade tankegångar ( då tillsammans med kommunisterna i V) .
Hur trovärdigt är detta och hur många nya väljare får man på att traska patrullo efter Alliansen. Alliansen måste ändock anses vara bäst på att föra borgerlig politik och har verkligen gått i bräschen för att vrida det svenska skattesystemet bort från ett expropriativt system och i en mer normal europeisk riktning.

Problemet som man försöker lösa med detta är att man i valet tappade medelklassen ( definierad som alla kvalificerade yrkesarbetare vare sig man kallar sig tjänsteman eller arbetare ). Endast 22 procent av dessa röstade på Socialdemokraterna.

Det skall bli oerhört intressant att följa Socialdemokratins diskussion framöver när vi närmar oss val av valberedning, kriskommissionens rapport och extra kongress. Hur skall den formel se ut som överbryggar de nämnda oförenliga motsättningarna. Säkert hittar man man formuleringar (det är man bra på ) som alla ställer upp bakom! Men kommer väljarna att acceptera detta?

Detta är dock inte allt! Vi har andra motsättningar som nu kommer i tydlig dager för den som läser socialdemokratiska ledarsidor och lyssnar på intervjuer i TV och radio. Själv slukar jag just nu allt i den vägen som jag hittar!

Vi har en gammal motsättning mellan den tillväxt fientliga miljödelen inom socialdemokratin. Det är denna del som är emot kärnkraft och som hyllar och gillar samarbetet med miljöpartiet. Mot dessa står de mer traditionella socialdemokraterna (gråsossar om ni så vill ) inom bland annat IF Metall som är starkt tillväxt orienterade och som också är för en anslutning till EMU och för utbyggd kärnkraft! Som någon formulerat det; ”man driver ingen industri med vindkraft”!

En tredje tydlig motsättning är den mellan storstad och landsbygd. Egentligen kan den läsas som motsättningen mellan socialdemokraternas Stockholms-maffia och resten av landet. Den kan säkert överbryggas med fördelning av platser i de ledande organen.

Det finns flera linjer och trender i dagens debatt inom socialdemokratin. SSU skriker högt genom Jytte Guteland som tydligt medialt positionerar sig för en toppkarriär i partiet. SSUs förankring bland vanligt folk är dock mycket marginell. Enligt S-B Ljunggren umgås de bara med varandra i SSU. Så snappar man kanske upp något men mest om vart vindarna blåser och vad som är opportunt att driva!

Det kommer att finnas anledning att under de kommande månaderna återkomma till vad som händer med den svenska socialdemokratin. Spännande och intressant är det och hela det svenska politiska landskapet är i grunden förändrat genom Alliansens andra raka valseger, Sverigedemokraternas inträde i riksdagen och Socialdemokratins djupa kris.

Om att skjuta sig foten!

10 oktober 2010

Jag funderade om denna blogg skulle ha som rubrik att ”verkligheten överträffar dikten” men bestämde mig för att veckan uppvisat flera exempel på att ”skjuta sig själv i foten”.

Utan annan än tillfällig rangordning kan vi börja med det dubbla skott som avlossades i samband med riksdagens högtidliga öppnande.

Först exemplifierade biskopsvänstern ( Brunne ) människovärdet med att hänvisa till en demonstration mot SD ledd av extremvänstern!! Hon hade dock inte sett eller uppfattat något stötande under de ”15 minuter” hon var där! It is in the eyes of the beholder!

Sedan sköt SD sig själva i foten med att resa sig och gå under pågående Gudstjänst. Snacka om känsla för det kristna budskapet om att vända andra kinden till. Brukar SD inte hänvisa till Sverige som en gammal kristen nation? Betyder det inte något i så fall?

Sverige har nu som ett av det första demokratiska länder i världen skaffat sig en propagandaminister! Schlingman skall svara för kommunikationen med medborgarna men det handlar enligt uppdraget om regeringens kommunikation till medborgarna. Kanske vi skall vara snälla och – som någon föreslagit – kalla det för en retuscherings minister! Tycker nog att Reinfelt skulle avstått från detta fotskott! Den bedrivna politiken har fått breddat stöd i valet och står för sig själv utan detta tillskott!

Slutligen gläder det mig att få hylla den Norska Nobelkommittén för valet av den kinesiska demokratiförkämpen Xiaobo till Nobels fredspris. Vuxet och modigt att ta detta beslut mot en växande stormakt som också reagerat som kommunistiska diktaturer brukar dvs med repression och ”unpersons”. Efter tidigare års priser till sådana ledande ”fredskämpar” som Arafat och Obama återupprättar man tidigare fotskott!

Demokratins infarkt!

26 september 2010

Demokrati är inte normen. Den är inte för alltid självklar och given. Man måste kämpa för den hela tiden, inbland i de mest oväntade sammanhang.

Sverigedemokraterna (SD) har utan avsikt lyckats att sätta ljus på de mest oväntade demokratiska källarmörker.

Jag har tidigare – före valrörelsen – skrivit om rektorer som inte förstått de konstitutionella innehållet i demokratin.

Nu visar det sig att partiledare som Sahlin och Reinfelt också svävar på målet.
De måste ta sig en funderare och tala med sina partistyrelser innan de kan ge besked om SD som röstats in i Riksdagen skall ha utskottsplatser. Sahlins rådgivare Pekgul anser till och med på rak fråga att SD inte skall ha platser i utskotten men väl Vänsterpartiet trots att de är mindre!

Heder åt SE Österberg som ändock ganska ( allt är relativt och i detta sammanhang får vi uppenbarligen inte kräva för mycket) tidigt klargjorde att SD självklart skall ha utskottsplatser.

Observera också alla krumbukter hos dem som ansett att SD skall ha utskottsplatser. Argumenten har varit att det är praktisk eftersom man då vet hur SD kommer att ställa sig i olika frågor.
Ett annat argument ( framfört bl a av den kloke Carl Rudebeck i Sydsvenskan) är att SD annars blir martyrer och attraherar fler anhängare!

Nej! Skälet till att SD ( hur illa vi än tycker om deras politik ) är att det självklart är demokratiskt riktigt att platser tilldelas alla partier efter deras röstetal och mandat!

Vi kan tydligt notera att språket har brutaliserats ( och jag avser inte i detta sammanhang SD:s språkbruk ) utan från sådana som Sahlin och Reinfelt. Det är nu politiskt korrekt att säga att man inte tar i politiska motståndare ”med tång.” Det är OK att tillvita SD epitet och åsikter som inte skulle varit korrekt mot något annat parti.

En man med kommunistiskt förflutet och som enligt egen utsago grät när Berlinmuren föll vägrar att sitta i samma sminkloge som SD:s partiledare. Mannen – Ohly – som kallat sig kommunist till för några år sedan sitter i glasbur och kastar sten! Hur slutar det? Med vilken trovärdighet skall ha ”ta kampen” mot SD?

När lärare och rektorer på skolor med problem med mobbning mellan elever nu skall peka på hur vi agerar i vuxenvärlden kan de ju använda Sahlin och Reinfelt som förebilder ( jag ÄR ironisk!!). Ohly kanske kan fungera som förebild! Men för vem och för vad?

Till statsministern och dennes utmanare har jag bara att säga ( och det trodde jag aldrig att jag skulle komma att behöva skriva ): Väx upp!

Vart tog Voltaires gamla sentens vägen. Jag har noterat att några som försökt hyfsa debatten har åberopat Voltaire. Heder åt dem!

Men skäms på Er i stora delar av det politiska etablissemanget!

Det är ju också i grunden mycket oroande att den demokratiska fernissan är så tunn. Vad händer om vi skulle utsättas för svårare demokratiska lackmustest än SD:s inträde i Riksdagen ( uppenbarligen förväntad av all utom nämnda personer )?