Idag blir det en mer omfattande rapport med många bilder från Björksta medeltidskyrka och vårt besök i det ovanligt höga kyrktornet. Vi för också en diskurs av hällristningarna från bronsåldern vid kyrkan och Länsstyrelsens i Västmanland skylttexter vid hällristningarna.
Inledning
Björksta kyrka ingår i Västerås stift. Kyrkan ligger helt nära gränsen mellan Uppland och Västmanland. Kyrkan byggdes på 1200-talet. Byggherre kan ha varit en rik familj på en gård i närheten. Den ursprungliga kyrkan var betydligt mindre, under tillbyggnader de två följande århundradena fick den nuvarande utformning. Det karakteristiska tornkrönet är från 1860. I kyrkan finns rika kalkmålningar, uppförda vid tre olika tillfällen under 1300- och 1400-talet. Här finns också medeltida inventarier bland annat i form av en träskulptur
Exteriör
Kyrkan är en hallkyrka med rektangulärt långhus, en sakristia i norr, ett vapenhus i söder och ett torn i väst. Det vill säga som den närmast allenarådande utformningen. Murarna är oputsade bortsett från fönsternischerna. Det gör att byggmaterialet syns. En mycket levande och vacker exteriör. Huvuddelen är gråsten med tegel runt fönster och dörrar och på övre delen av vapenhusets gavel och tornet samt ett mönstermurat band vid takfoten. Både på vapenhusgaveln och på tornet finns murade blinderingar. Tornets kopparklädda lanternin med spets har fyra små hörntorn.
Västra delen av kyrkan är äldst och byggdes på 1200-talet. Det var en mindre kyrka i gråsten med ett smalt torn. Att kyrkan hade ett ursprungligt västtorn kan tyda på att den från början fungerade som en privat gårdskyrka.
Tornet
I slutet av 1400-talet byggdes tornet på med tegel och kom att bli ett av de mest imponerande landsortstornen i hela Sverige. Självfallet klättrade vi upp i kyrktornet till lanterninen.
Tornet har brunnit ner flera gånger pga åsknedslag. Efter år1858 då tornet förstördes fick tornet sin nuvarande kopparklädda lanternin och spira och samtidigt tillkom de fyra småtornen intill.
I tornet finns två kyrkklockor. Den största väger 1 970 kg och göts 1905. Det var, enligt inskriptionen, den femte omgjutningen. Den mindre klockan väger 1 ton.
Utsikten åt sydöst och ett av småtornen från lanterninen.
Utsikten norrut från lanterninen och från en tornlucka åt söder ut över vapenhusets tak.
Graffitti i tornets lanternin från 1863 och 1864.
Undertecknad och Gustaf i lanterninen.
Interiör
I de två främre valven samt på korväggen finns medeltida kalkmålningar. Kyrkan byggdes ut mot öster med ett nytt kor och fick formen av en hallkyrka på 1340-talet. De första kalkmålningarna vid denna tid.
En kuriositet är historien om när högaltaret revs på 1600-talet hittade man en lapp som berättade att det hade blivit invigt 21 november 1349. I altaret fanns också reliker efter Herrens bord, sank Andreas kors kors, Erik den heliges svepning, Olof den helige och Katarina av Alexandria.
En träskulptur från första halvan av 1300-talet föreställer helgonkungen Olof med ett ”troll” under sina fötter. Olov den helige var kung i Norge 1015 – 1020. han tillhörde Hårfagerätten. Helgonbilder av Olov den helige finns i Uppsala domkyrka. Kyrkor har också byggts till Olovs ära, Sigtuna är ett exempel.
Predikstolen med ljudtak är från 1652 är troligtvis tillverkad i Danmark eller Nordtyskland.
Prästens vy över församlingen från predikstolen
Kalkmålningarna
De medeltida kalkmålningarna har tillkommit i tre olika perioder av tre olika konstnärer. De övermålades på 1740-talet och är därför till stora delar svårt skadade. Restaureringen skedde samtidigt som den invändiga renoveringen av kyrkan på 1950-talet.
På korets östra och södra vägg och i korfönstrets smyg finns flera enskilda gestalter, en figurscen och växtdekor. I korfönstrets smyg finns två sittande gestalter på vardera sidan. Överst i norr sitter Moses med stentavlorna med de tio budorden framför bröstet och mitt emot honom, överst i söder, sitter kung David med en harpa i sitt knä. Figurerna under de två är troligtvis profeter.
På väggen på vardera sidan om fönstret står två figurer som är svårt skadade, men kan tänkas föreställa apostlarna Petrus och Paulus. Dessa målningar är äldst och bör ha tillkommit före valvslagningen i kyrkan, troligtvis under 1400-talets första decennier.
Tyvärr skämmer den modernistiskt utformade korfönstret de medeltida inslagen. En, i vår mening, illa valt (för att uttrycka det försiktigt) konstnärlig utformning av glasmålningarna. Möjligen ett typiskt inslag för den historielösa modernismens härjningar i samhället.
Stjärnvalvet i koret är dekorerat med ett flertal figurmedaljonger, varav de flesta är små och svårt skadade. Medaljongerna är omgivna av växtornamentik, som är betydligt bättre bevarade än gestalterna. Dessa målningar har sannolikt tillkommit i början av 1460-talet och har en klar koppling till målningarna i korvalvet i Strängnäs domkyrka.
Målningarna i det näst östligaste valvet är de yngsta, men de har också de bäst bevarade figurframställningarna. De har tillskrivits den så kallade Roslagsmästaren, som också ligger bakom kyrkomålningar längs Upplandskusten, och daterats till 1470-talet. På dem kan man se de fyra kyrkofäderna. De sitter på stora troner, liknande sarkofager och är försedda med språkband, vilka bara delvis går att tyda i dag. Omkring dem finns växtornamentik.
Hällristningar från yngre bronsålder
Det gröna utmärker Mälarens vattennivå under äldre bronsålder 1800 – 1100 f.Kr och det vita vattennivån under yngre bronsålder 1100 – 500 f.Kr.
På kartan framgår att det skär Mälaren som kyrkan är byggd på under äldre bronsålder låg under vatten. Först under yngre bronsålder steg skäret upp ur Mälaren och utriggade båtar kunde lägga till i en paus i fisket. Då ristades också de båtar som syn på bilderna nedan.
Björksta socken var tidigt under bronsåldern en rik byggd, vilket märks av de flera hundra hällristningarna från yngre bronsålder som finns här. I närheten av vapenhuset, på kyrkans södra sida, finns ett block inmurat i kyrkomuren med 58 skålgropar, 1 rännformig fördjupning och 1 avlång fördjupning. Även i norr, alldeles intill kyrkogården, och delvis under den, finns en häll med hällristningar bestående av 4 skepp, 1 vagn, 30 skålgropar.
Avslutningen på vår rapport är en kommentar till Länsstyrelsens i Västmanland informationstavlor. (fet kursiv är Länsstyrelsens informationstext)
”Hällristningarna kunde säkert ses av alla men det var kanske få som förstod vad de betydde.”
Det finns ingen logisk eller vetenskaplig grund för det påståendet. Bilder på utriggade båtar, båtar med besättningar, jägare med pilbåge, vildgrisar, fötter, kopulerande par. Hur kan Länsstyrelsen i Västmanland skriva att de som såg ristningarna inte förstod dem? En ristning av en man med erigerad penis ovanför en kvinna förstod alla vad det betydde. Men länsstyrelsen i Västmanland tror att de var svåra att förstå. Lika lätt att förstå är en ristning av jägare med pilbåge och en vildkris framför sig. En utriggad båt (mycket vanligt motiv på de lågsluttande skären i Mälaren som man angjorde med sina båtar vid fiske eller för att rasta) förstod alla vad det var. T.o.m. en stiliserad vagn som i fallet vid Björksta. vagnen var ingen ”symbol” för någon resa över till den andra sidan Det är i trakten en ovanlig ristning vilket endast antyder att vagn var en ovanlig företeelse och att den som var ägare till vagnen förevigade (i verklig mening) sin vagn på hällen. Tyvärr är länsstyrelsens i Västmanland informationstext helt vilseledande för den allmänna menighet som besöker sevärdheten.
”Bilderna är symboler i bronsålderns religion, med dem gav människan det andliga en kropp”.
Ger närmast intryck av en new age fundering. För det första är det omöjligt att i strikt och meningsfull mening tala om en ”religion” under bronsåldern. Det fanns ingen ”religion”. Det fanns möjligen individuella eller i begränsade gruppers föreställningar/mentala bilder om det hinsides. En samlad religion för en hel tidsålder med mycket splittrat och glest boende faller på sin orimlighet. Först under vikingatiden har vi skriftliga belägg för mer samlade trosföreställningar bland annat via runstenarna. Men yngre bronsåldern är 1500 år tidigare.
Nej, de är inte i första hand, om ens alls, ”symboler” utan konkreta bilder av det egna ägandet. De ristades som konkreta bilder och de skall läsas idag som konkreta bilder. En båtägare med besättning landar sin båt på ett skär i Mälaren. Vad gör han? Han gör vad en svensk man idag gör framför sin Porsche Carrera GT3. Han tar en selfie och/eller en bild på bilen o lägger ut på FB. Det var vad bronsåldersmannen och båtägaren gjorde på stenhällen. Han avbildade vad han var stolt över. Sin båt och dess besättning. Dessutom, var och en som såg ristningen förstod dem och vad de handlade om! Vi förutsätter i detta sammanhang att Länsstyrelsen i Västmanland är bekant med andra motiv i hällristningar från yngre bronsåldern i t ex Enköpingstrakten som exempelvis det vackra Brandskogsskeppet med manstark besättning som ror båten, med frekventa bilder på vildgrisar, jägare med pilbåge, män som slås med svärd, massor av fötter avbildade, kopulerande par, en upprätt stående man med stor erigerad penis. Är dessa svårförståeliga? Vi har kommit till slutsatsen efter mycken tankemöda att argumentera för den religiösa tolkningen är att mannen med stor erigerad penis ingick i en manlig dominanskult som del av det tyranniska patriarkatet?
”Precis som korset är en symbol för kristendomen var skepp, ringar, fötter, människor och hjul förkroppsligade symboler för gudinnor och gudar. Religionen var gemensam för många människor, i hela Sydskandinavien avbildades likadana figurer. Men var kom motiven och religionen ifrån”?
Den andra delen av texten är enklast att falsifiera. Det fanns ingen alla omfattande ”religion”. Det är en i vår tid lagd schablonbild på en tid 3 500 år från oss. Att det avbildades likadana figurer över ett större geografiskt område är inget bevis för något annat än det faktum att de levde likartade liv i likartade miljöer och med likartad fysisk utrustning och redskap. Att jämföra med korset för de kristna och hävda att de lätt begripliga konkreta bilderna är ”förkroppsligade symboler för gudinnor och gudar” är ett grundlöst antagande. De hade helt enkelt inga begrepp som gudinnor och gudar. Sannolikt levde de i en magisk och besjälad naturuppfattning. Motiven kom således från det som var viktigt i deras liv och vardag. Båtfärder, jakt med båge, vildsvin i markerna, kopulerade gjorde man redan då, de avbildade sina fötter som en ”tag”. Fötterna på hällristningarna påminner väl snarare om de ”tags” som klottrare placerar på allt möjligt än något hinsides obegripligt (utom för Länsstyrelsen i Västmanland).
Text och bild: Gustaf Waara och Lennart Waara.
lennart waaras blogg 