Jag vet att man i en intellektuell civiliserad diskussion inte bör skriva det jag nu ämnar skriva om en enskild person. Men det är nödvändigt att försöka förstå! Det har gått för långt. Personen har tunga ministerposter i Magdalena Anderssons socialdemokratiska ministär.
Ministern ärfarlig, med totalitära lagförslag, vedervärdiga förlöpningar, brist på intellektuell hederlighet och saknar normala behov att tala sanning (ja, det är kraftigt pejorativa ord som bör användas med extrem restriktivitet, men tyvärr relevanta här). Lögn är en rutinmässigt medveten aktivitet för honom. Allt är tillåtet bara det tjänar den socialdemokratiska maktklanen.
Frågor man osökt som iakttagare av rikspolitiken ställer sig är: hur står det till med ett politiskt parti som tar in och låter en figur som Morgan Johansson husera fritt i det offentliga rummet. Har han hållhakar på partiledning och statsminister? Hurudant är hans mentala tillstånd?
Hans nästan dagliga utspel får en allt säregnare prägel. De har sällan något med verkligheten att skaffa. Ofta är det rena fantasifoster sprungna ur en närmast solipsistisk hjärna. Eller, så presenteras totalitära anslag mot svenska folkets demokratiska fri- och rättigheter med lagförslag som urholkar Grundlagen.
”Högern” med L, KD och M som samarbetar med SD är ”nazistanhängare”, ”trump-supporters” (halva USA:s befolkning) och ”Putinkramare”. För att nämna det senaste mediala utspelet.
Är det misstroendeomröstningen i riksdagen, som han klarade med en rösts marginal med hjälp av en kommunistisk PKK-kurd, som spökar och plågar honom?
Är förklaringen en psykopatisk personlighet som utvecklats till sjukdom? Förvärrad ”small man complex”? Mobbad i unga år? Trauman som plågar? Ex-frun, som ansluter sig till Sverigedemokraterna? Cherchez la femme.
Han måste bort från regeringsmakten!
PS.
Tänk er! Ett partihögkvarter (gissa vilket) skickar ut fula kepsar (typ amerikansk baseball) med namntryck: MAGDA
Lokala politruker går sedan omkring bland folk med kepsen. Det skrattas gott. Av artighet i smyg.
De kallar sig hycklande för ”arbetarregering” men är en regering för muslimska bidragsmigranter, bidragstagare och offentliganställda. Arbetare, hantverkare och småföretagare har dragit!
PRO PRIMO
Första halvåret exporterade Sverige mer el än något annat land i Europa, Frankrike inkluderat. Analysföretaget Enappsys skriver att Frankrike normalt exporterar mer el än de importerar men under det första halvåret 2022 nettoexporterade Sverige 16 terawattimmar el.
Det är det verkliga innehållet i Socialdemokraternas och Magdalena Anderssons folkfientliga politik. En klart utarmande politik för majoriteten av etniska svenskar. Följden för oss alla är elbrist och extremt skenande elpriser. Alltså ”Sossepriser”!
PRO SECUNDO.
Dessutom! Dessutom! Skattehöjarpartiet nummer 1 Socialdemokraterna genomför automatiska och smygvägen enorma skattehöjningar på el och drivmedel som du och jag måste betala med redan skattade pengar! Trippelbeskattning således; först skatter på el/drivmedel, sedan moms på den skatten som därefter betalas med beskattade inkomster! Nota bene! Via momsen på stigande livsmedelspriser, genom skatter och moms på drivmedel och genom skatter och moms på el har regeringen stulit minst 70 miljarder ytterligare från svenska folket på ett halvår.
Varför tiger DN, SVD och statstelevisionen om detta? Ställ regeringen mot väggen i skattefrågan! Det är dags för ett svenskt SKATTEUPPROR!
SÄNK SKATTEN OCH MOMSEN PÅ EL OCH DRIVMEDEL OMEDELBART!
PS. Kakistokrati (grek.) betyder styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna och där de värsta människorna sitter vid makten.
Morgan DDR Johansson föreslår att det fria ordet skall begränsas genom att fria svenskar skall kunna förföljas av SÄPO på bland annat twitter med obehagliga konsekvenser för deras privata liv! Var finns debatten om detta i våra stora media, i DN, i SVD , istatsrevisionen och statsradion?
Tystanden skriker! Det är tyst i Sverige, trots kommande val, som på sju dövstumsinstitut!
– Twitter är en kloak för högerextremism, hävdar Morgan DDR Johansson. Belägg? Vilka? Vilka frågor?
– En del sociala medier är plattformar för radikalisering. Twitter till exempel är en kloak ibland – för högerextremism, rättshaverism och radikalisering, påstår Morgan DDR Johansson.
Vad menar han egentligen? Rättshaverister? Vilka då? I vilka ämnen? Högerextremism? Vad och vilka är det? Vilka debattfrågor är ”högerextrenistiska”? De som, likt undertecknad analyserar och kritiserar Morgan DDR Johansson för hans återkommande totalitära lagförslag? De som skriver om Annika Strandhälls beteende i Visby? De som påvisar Annika Strandhälls totala okunnighet om kärnkraften? De som påtalar Magdalena Anderssons kopplingar till globalisterna i World Economic Forum och Klaus Schwab? De som kritiserar klimatalarmismen? De som är tveksamma till att ta ett ”preparat” som fått ”nödgodkännande”? De som påvisar vad två miljoner muslimska migranter kostar skattebetalarna i form av högre skatter och allmänt elände som brottslighet, våldtäkter och dödskjutningar på öppen gata? De som påvisar socialdemokratiska ministrars okunnighet i frågor de är satta att sköta? De som påtalar faktalögner av utpekade och KU-prickade ministrar som Johansson och Farmanbar? De som visar på hur statstelevisionen och statsradion vinklar nyheter, utelämnar fakta, sprider fake news och distribuerar ren propaganda för Socialdemokraterna och Miljöpartiet?
Kort sagt: ”Högerextremism” är liktydigt med dem som är kritiskt analyserar den socialdemokratiska regeringens ministrar och politik! Simple as that!
Regeringen vill därtill skärpa vapenlagstiftningen för att kunna beslagta ”extremisters” lagliga vapen och stoppa dessa individer från att vara med i skytteföreningar. Varför? Skall man börja åsiktskontrollera och åsiktsregistrera medlemmar i skytteföreningar? Vilka skall göra det? SÄPO? EXPO?
– De här personerna ska inte ha jaktvapen eller sportskyttevapen, inte göra lumpen eller kunna bli poliser, säger Morgan DDR Johansson. De skall alltså förföljas in i det privata livet. Jägare skall kunna fråntas vapen på grund av åsikter. Lex Karl Hedin? Andra skall inte kunna bli poliser. Men muslimska islamister kan bli poliser och i uniform fortsätta sin propaganda.
Våldsamma upplopp, uppror och inbördeskriget från muslimska migranter nämns inte. Inte heller de vänsterextremistiska AFA:s flerfaldiga upplopp och våldsamheter för vilka de dömts ett flertal gånger. Dessa verkliga brottslingar lyser helt med sin frånvaro i Morgan DDR Johanssons vokabulär.
Men ingen, vare sig på den politiska vänster- eller högerkanten, skall förföljas av staten på fria media för vad de tycker, yttrar eller skriver. Däremot skall muslimer och AFA-extremister dömas enligt brottsbalken, och i förekommande fall utvisas, för verkliga våldsbrottbrott som de rutinmässigt begår. 9 av 10 som begår och döms för straffbara våldshandlingar är vänsterextrema AFA.
Yttrande- och tryckfriheten däremot skall vara total. Den amerikanska Konstitutionen är ett föredöme jämfört med de socialdemokratiska urholkningarna av den svenska Grundlagen.
Den socialdemokratiska ministären under Magdalena Andersson vandrar ledda av Morgan DDR Johansson vidare allt djupare in i en socialistisk totalitär statsapparat som förföljer meningsmotståndare och kritiker. Det är mycket illavarslande.
Den fråga vi måste börja ställa oss och empiriskt analysera är om Socialdemokratin längre är ett demokratiskt parti.
Tyvärr har Sverige, till skillnad från en del andra länder, inte en författningsdomstol som juridiskt kan hålla ministrar straffansvariga för brott mot grundlagen och hindra regeringars försök att urholka grundlagen. Brottet landsförräderi borde vidare återinföras i såväl krigs- som fredstid. Enskilda politiker och ministrar som begått landsförräderi skulle därmed kunna ställas inför rätta och dömas.
I denna text djupanalysernas Anundshögsområdet som centrum rör Siende härads tingsplatsfrån 800-talet fram till 1500-talet och den unika arkeologiskt belagda förekomsten av ett tingshus. Anundshög, den största högen i Sverige byggd under perioden 550 e.Kr – 1050 e.Kr., samt skeppssättningarna, runstenen, pålverket och Eriksgatan behandlas utförligt. De har jag delvis skrivit om i en annan bloggtext:
Platsen har under järnålder (eventuellt från bronsålder) och fram till medeltiden varit en samlingsplats och en kommunikationspunkt, eventuellt också en kultplats. Under järnåldern markerades vägen förbi platsen med resta stenar och ett unikt runstensmonument. Samma väg användes under medeltidens Eriksgata.
Ett hålvägssystem (en hålväg är en forntida artefakt som består av en fåra i marken där en forntida väg gått fram. Den har bildats av slitage från hovar, klövar och fötter. När en hålväg på grund av slitage blev för djup eller på annat sätt obekväm, valde man att gå vid sidan om. I hålvägstäta områden kan man se flera parallella stråk intill varandra) leder österut, förbi Långby och Tuna och vidare. Denna östliga vägsträckning var en del av Eriksgatan och är i någon mening föregångare till dagens E18. Anundshög ligger precis i mötet mellan Badelundaåsen och vägen österut. Bäcken som idag meandrar runt Anundshögsområdet kan ha varit seglingsbar under bronsålder och järnåldern hela vägen upp från Mälaren.
Kommunikationsläget i centrum av Mälardalen är nyckeln till förståelsen av områdets stora kulturhistoriska betydelse och också till områdets ekonomiska välstånd via handel med järn, skinn och pälsprodukter mellan Bergslagen, Dalarna och Mälaren.
2. Anundhögssområdets ålder?
Kol 14-dateringarna från Anundshögsområdets olika delar har stor tidsmässig spridning vilket visar att området har använts för olika ändamål under en mycket lång historisk period. Dateringar av härdområdet (ett område med ett stort antal härdar från eldstäder) i anslutning till storhögen spänner mellan förromersk och romersk järnålder (dvs 500 f.Kr. – 400 e.Kr.). Det innebär att härdområdet fanns århundradena kring Kristi födelse. Härdområden har generellt, enligt arkeologiska undersökningar, använts under mycket lång tid från yngre bronsålder till äldre järnålder (dvs från 1100 f.Kr – 550 e.Kr). och det visar därmed på platser där människor återkommande och regelbundet har samlats.
Gravarnas ålder är till stora delar okända. Anundshögarna dateras traditionellt till mellersta eller yngre järnålder. Skeppssättningarna är inte säkert daterade.
Dock, man vet att skeppssättningar på andra håll oftast finns på gravfält med gravar från yngre järnålder, vilket skulle indikera att också Anundsområdets skeppssättningar uppfördes under denna period
3. Anunds hög och Yngligasagans Bröt-Anund
Varför heter den stora högen Anundshög och vem var Anund?
Om Anund, också kallad Bröt-Anund, var en historisk person har diskuterats och i synnerhet ifrågasatts av dem som utifrån en övertolkning av den källkritiska skolan helt dömer ut historiska annaler som Snorre Sturlassons Ynglingasaga som historisk källa. Om Bröt-Anund har existerat (och någon historisk förlaga har han haft) bör han ha verkat under första halvan av 600-talet. Enligt Snorre Sturlasson skall han ha härskat i Tiundaland i dagens Uppland.
Den främsta källan rörande Bröt-Anund (bröt kallas en väg, efter bryta) är således Snorres Ynglingasagan. (a.a. s. 32-33) Snorre berättar att Anund var son till kung Yngvar av Ynglingaätten som stupade i kamp med esterna. Efter honom blev Anund kung i Svitjod. Han höll enligt Snorre fred i Svitjod och blev mycket rik. Han hämnades faderns död i Estland. Han röjde sedan land och byggde vägar i Svitjod och kallas därför Bröt-Anund. Han hade flera kungsgårdar (”husby”), men hemlandet var Tiundaland. Snorre beskriver Anund som en omtyckt kung och det skall ha varit ”god årsväxt” i landet under hans styre.
Enligt Snorres dramatiska berättelse om Anunds död skall kung Anund en höstkväll passerat ett ställe kallat Himmelshed (Himinheid) med trånga fjälldalar och höga berg på båda sidorna. Det regnade och den snö som låg på bergstopparna rasade ner i ett stort snöskred tillsammans med lera och sten varvid kungen och många av hans män dog. Enligt en annan källa Historia Norwegiæ skall Anund ha dödats av sin halvbror Sigvard. Vi vet helt enkelt inte säkert vad som hände under Svea rikes historiska gryning.
Anund efterträddes av sonen Ingjald Illråde, som blev den siste kungen av ätten. Ett vanligt historiskt antagande är att den väldiga Anundshögen i Badelunda socken i utkanten av Västerås är kung Anunds verkliga eller symboliska grav.
Olov Graus beskrivning av det historiska skeendet runt Anunds hög och Bröt-Anund framgår av följande citat: »Uti denna hög är Konung Amund eller Bröt-Amund begrafwen, som wid år Christi 730 skal regeradt och warit en af Hedna tidens berömligasta Konungar, om hwilkens död Ynglinga sagan således förtäljer at, ‘när Han färdats en höst här i orten och ärnat sig til en af sine gårdar, Himmels hed kallad, der någre fjälldalar warit, så har mycket snjö och sedan rägn fallit, som låssat en stor skreda af stenar och sand uti fjället, hwilket oförmodeligen fallit öfwer Konungen och hans medfölje, hwaraf de blifwit ihjälslagne’. Detta skal händt wid pass Anno 760.»
Den på runstenen (se nedan om runstenen, min kommentar) nämnde »Hedin, Konung Amunds broder, … har ock förmodeligen warit denna gången med Konungen på resan och här, lika som han, fådt sin död; ty man finner eljest ej, at denna ättehög warit någon ordentelig eller Kungelig ättebacke». (a. a. s. 331 f)
Namnet ”Anunds hög” är skriftligt belagt från medeltiden (även om kung Anund/Bröt-Anund nämns redan i Snorre Sturlassons Yngligasaga i Heimskringla skriven runt 1219-1220) som diskuterats ovan) då högen användes som tingsplats, ”Anunda Högh”. Pastor Jonas Holstenius omtalar på 1600-talet att ”Wid thenna högh hafwer fordom tidh warit Tingsplats” vilket skall framgå av sex brev hos Bengt Person i Tible från 1355, 1355, 1358, 1391, 1393 och 1437 (numera förkomna).
4. Runstenen vid Anunds hög
Runstenen vid Anunds hög kan dateras till första halvan av 1000-talet och är rest i linje med den rad av stenar som syns på bilden nedan och som senare markerade Eriksgatans lopp förbi Anunds hög.
5. Runtexten
x fulkuiþr x raisti x staina x basi x alax at x sun x x sin x hiþin x brubur anutcm x uraibr hik x runan
Folkviðr ræisti stæina þasi alla at sun sinn Hedin, broður AnundaR. Vræiðr hiogg runaR.
»Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna.»
Eftersom namnet Anund även förekommer på en runsten på platsen hävdar en del att det är sannolikt därifrån namnet kommer. Det är enligt min mening en alltför snäv tolkning av namnet och som helt förkastar Ynglingasagans redogörelse om Bröt-Anund. Den naturliga och sannolika tolkningen är att Bröt-Anund har sin gravplats i högen.
Ristarens namn Vred, Vræiðr, är endast känt från ytterligare tre runstenar, alla sörmländska.
Det enda minnesmärke inom Anundshögsområdet som för närvarande kan tidssättas med säkerhet är runstenen och därmed »alla dessa stenar».
Textens ”alla dessa stenar” tolkas som en hänvisning till de resta stenarna i stenraden. Runstenen är daterad till 1000–1050 och därmed är också dateringen klar för uppförandet av stenraden. Stenraden ansluter i öster till en bred och djup hålväg förbi ett vadställe över den dåtida ån (idag bara en liten bäck). Hålvägen ingår i den medeltida Eriksgatan som passerade Anundshög. Det äldsta skriftliga belägget för Eriksgatan finns i Äldre Västgötalagen, bevarad i en handskrift från 1280.
Cirka 100 meter norr om storhögen leder en annan hålväg (från dagens Cafébyggnad) in till fornlämningsområdet. Det har således funnits två vägar in till platsen, även om de inte med säkerhet användes samtidigt.
6. Varför tingsplats här?
Under en mycket lång historisk period, sannolikt från 800-talet och fram till 1500-talet var Anundshögsområdet också centrum för en tingsplats för Siende härad. Någon gång under 1500-talet flyttades tingsplatsen till Badelunda kyrka. Under vikingatid och medeltid hölls häradets regelbundet återkommande ting utomhus. Vi återkommer till hur menigheten deltog. Tvister avgjordes, domar avkunnades och beslut i gemensamma frågor togs.
Ur arkeologisk synvinkel har Anundshögsområdet många typiska tingsplatsdrag, identifierade från andra tingsplatser.
Ligger på ett gravfält.
Lokalisering nära våtmark.
Flera kommunikationsleder (både land och vatten) möts på platsen.
En runsten finns på platsen.
Resta stenar finns på platsen.
Härdar och kokgropar finns på platsen.
Med utgångspunkt i denna mängd av historiska händelser och artefakter inklusive kungliga namn och konnotationer är det för oss sentida betraktare och analytiker förståeligt och naturligt att häradets tingsplats förlades till just Anunds hög.
7. Beläggen i de historiska annalerna
Enligt ”Rannsakningar efter antikviteter” från 1680-talet var vid den tiden sex brev kända från 1355, 1358 (2 st), 1391, 1393 och 1437, som alla nämnde en tingsplats vid Anundshög. Det äldsta idag bevarade brevet är från 1392 (som inte är något av de ovan nämnda) . Tingsplatsen för Siende härad kallas där ”Anunda høgh” Det sista kända brev som nämner tingsplatsen är ett brev från 1467.
Vi vet att mötena vid sent 1500-tal hade flyttat från Anundshög. De hölls då inomhus i socken-/ klockarstugan vid Badelunda kyrka. Ett första skriftligt belägg av tinget i Badelunda är från år 1594 när möten hölls i ”Balunghs socken”. Årets första ting år 1600 hölls i klockarstugan i januari. Tinget i maj samma år hölls sannolikt i klockarstugan (text saknas delvis i originaldokumentet) medan tinget i september ha hållits i sockenstugan. År 1602 anges att tingsmötena hölls i Badelunda sockenstuga (”Balungs sochnestuffva”). Tingsmötena hölls numera inomhus om än i olika stugor. Sedan 1400-talets mitt stadgades att församlingar skulle förse klockaren med tre hus: sockenstuga, stall och visthus. Klockarbostället användes då även som allmän samlingssal).
8. Skeppssättningarna och tinget
En skeppssättning består av resta stenar som placerats i form av ett skepp. Det är en typisk nordisk fornlämning som främst finns på gravfält. Skeppssättningarna kan ha symboliserat riktiga båtar på färden till dödsriket, eller använts som festplats till de begravdas ära.
Vid Anundshög finns fem skeppssättningar placerade i närheten av högen. Den största är 53 meter lång och 16 meter bred. Den bredvid är 51 meter lång och 25 meter bred. De tre mindre är 23, 28 och 35 meter långa. Inget annat fornlämningsområde i Sverige har lika många stora skeppssättningar.
Bilder från arbetet år 1932 med att restaurera och resa de sedan århundraden liggande stenarna.
Enligt skriftliga källor var stenarna liggande vid mitten av 1600-talet och liggande förblev de fram till 1932, då fyra av skeppssättningarna restaurerades. Samtidigt undersöktes marken kring de liggande stenarna. Stenarna i den femte stensättningen ligger ännu ner, så att det är möjligt att se hur alla skeppssättningarna vid platsen sett ut under hundratals år.
I mitten av skeppen finns mittstenar i form av klot, vilka möjligen symboliserar skeppets mast. De stora stenarna restes 1932 upp och placerades på ursprunglig plats.
9. Tingsstuga vid tingsplatsen
En märklig artefakt rörande tinget vid Anundshög är att man funnit rester av ett tingshus i anslutning till den stora högen och en av skeppssättningarna. Det är unikt och något liknande har man inte funnit vid någon annan känd tingsplats i Sverige. Tingshuset har varit föremål för utgrävningar av arkeologer vid flera tillfällen efter år 2006.
Förekomsten av ett tingshus finns också nämnt och beskrivet i de historiska annalerna.
Enligt ”Rannsakningar efter antikviteter” fanns det på 1680-talet synliga rester av en ”tingsstuga” vi Anundshög. Den historiska källan anger att det 18 meter norr om den största stenen i skeppssättningen norr om Anundshög förekom trasigt tegel från ”ugnen” i ”tingsstugan”
Pastor Holstenius skriver i en antikvitetsinventering följande: ”nor om högen äre 7 Stenar uppreste, både ändstenarna äre 3 och ½ aln höga, den förste Steenen äro 10 famnar ifrån högen. Strax norr om förste Steenen synes söndrigt tegel effter tingzstufwuugnen”.
Befallningsmannen Hans Spaak ger i sin »berättellsse», daterad »Westeråhs d. 11 Maj 1682», följande skildring av Anundshögen och av runstenens tillstånd: »Öster om Aus- sen Norr om Upsala wägen är een Stoor Rundh ihoopburen Jordehögh, som kallas i gambla Jordebreeff Anunda högh och vulgö Ånundz eller Ånshögen, och sägz en konungh medh det nampnet eller en Jätte der liggia begrafwen, sombliga meena der Skall finnas Jordegodz, effter som lius är syntz der ofta brinna; Men det är wist, att fordom har där warit Tingzplatz, och Rummet effter Tingzstugu Skorsteenen finnes. Älliest der straxt öster om hardt wijdh höijen äre twenne oval Rundelar af 24 stenar hwardera lagde, een godh fampn emellan hwar steen, och mitt uthi en Rundh Steen, där laghföraren förmenas sutit på”.
De skriftliga indikationerna om en byggnad med funktion i tingsförhandlingarna är av högsta historiska och arkeologiska intresse eftersom den är unik i Sverige.
10. Arkeologiska utgrävningar av tingshuset 2006 – 2019.
Uppgifterna i de historiska annalerna om stämmer dessutom väl överens med arkeologiska utgrävningsresultat. Vi kommer till den saken nu och citerar utförligt ur de arkeologiska rapporter som redovisar utgrävningsresultaten. Citaten från de arkeologiska rapporterna blir omfattande och in extenso just för att de vetenskapligt inte bara är viktiga i allmänhet utan avgörande för bedömning av det funna husets funktion och ålder.
Den läsare som nöjer sig med resultaten och inte är intresserad av urgrävningarna och tolkningarna per se kan hoppa över detta kapitel.
Det här är ”den första byggnaden på en tingsplats med troliga rötter i järnåldern som har identifierats i fält och undersökts arkeologiskt. Det finns inget som tyder på att stugan var ett vanligt bostadshus. Inga vardagsartefakter hittades och ingen gård finns heller dokumenterad på platsen. Huset har också en mycket ovanlig placering, vägg i vägg med skeppssättningen. Slutsatsen måste vara att detta med hög sannolikhet är den omtalade ”tingsstugan” (min kursiv), vilket är av högsta intresse. De skriftliga källorna från slutet av 1500-talet och framåt visar att tingsmötena hade flyttats och då hölls inomhus i socken/klockarstugan vid Badelunda kyrka … Övergången från möten på tingsplatser med troliga rötter i järnålder till möten vid socken-/klockarstugan vid kyrkan följer samma mönster som i resten av Sverige och Skandinavien”.
”Det mest troliga är att stugan byggdes för att man behövde en byggnad där skrivaren kunde färdigställa de handskrifter som behövdes för tingsförhandlingarna. 1300- och 1400-talen verkar ha varit en övergångstid då folk hade ett behov av att vara inomhus på grund av den skriftliga dokumentationen, medan själva mötena fortfarande hölls utomhus på den gamla, traditionella platsen. Detta ändrades framförallt från 1500-talet och framåt när tingen flyttades till platser vid sockenkyrkorna”.
Om stugan funnits på Anundshögsområdet åtminstone sedan 1300-talet, så nämns den ändock inte i en enda medeltida källa.
”Dateringen av stugan är intressant av flera skäl. Kolet, som troligen kommer från brukandet av spisen, har daterats till 1300-tal – möjligen även sent 1200-tal. Detta stämmer mycket bra överens med att fingerringen (en i stugan funnen förgylld silverring med Mariasymbol, min kommentar) även den har daterats till senmedeltid och även med de skriftliga källorna. Som diskuterats … är Anundshög dokumenterad (skriftligt, min kommentar) som tingsplats mellan 1355 och 1467 och senast 1594 hade mötena flyttats till socken/klockarstugan i närheten av Badelunda kyrka.
Det kan därför inte råda något tvivel om att detta är en medeltida byggnad, och troligen den tidigaste arkeologiskt kända byggnaden på en gammal tingsplats i hela Skandinavien”. (min kursiv)
”Rannsakningar efter antikviteter finns en uppgift från 1682 om att ”tingzstugu bordet” från tingshuset vid Anundshög ska ha funnits på en gård i Tibble. Det finns således en indirekt uppgift om att inventarier från det gamla tingshuset i Anundshög kan ha spridits ut i den närmaste omgivningens byar då byggnaden troligen upphörde att fungera som tingshus i slutet av 1400-talet. Uppgiften i Rannsakningar innebär att delar av inventarierna fortfarande på 1600-talet (två hundra år senare) fanns på en gård i trakten. Vid samma inventering noterades vidare att ”rummet efter tingzstugu skorseenen finnes”. Murstocken har således varit så synlig under 1600-tal att man kunnat göra bedömningen att det rört sig om en spismur. Intressant i sammanhanget är också som ovan nämnts det faktum att stenar från (den närmaste?) skeppssättningen varit inbyggda i huset”.
”2018 slutundersöktes lämningarna av tingsstugan, och det kunde konstateras att den varit en kvadratisk timrad stuga (6,6×6,6 meter) på syllstensgrund, bestående av ett rum med en spis i ena hörnet. Ingången låg sannolikt i norr, där en ränna parallell med vägglinjen har tolkats motsvara ett ingångsparti (rester av en stock eller takdropp från ett utbyggt ingångsparti)”.
”Syllstenarna visar att byggnaden var kvadratisk med sidor på 6,6×6,6 meter, belägen i riktning N–S med en svag dragning åt SO. Det innebär att tingshuset har utgjorts av en liten stuga på mindre än 44 m2. Hörnstenarna antyder att det rört sig om en timrad byggnad men det kan inte heller uteslutas att det varit frågan om någon typ av resvirkeskonstruktion”.
”Kol från tingsstugans golvlager daterades 2017 till 1340–1400 e.Kr. (53,2% sannolikhet), alternativt 1280–1330 (42,2% sannolikhet). De medeltida dateringarna från stolpmonumentet spänner mellan åtminstone 1170 och 1340, möjligen ända ner till 1020 och upp till 1400. Det förefaller därmed inte osannolikt att tingsstugan fanns på plats redan under 1200-tal, och att den fanns kvar till tinget flyttades till Badelunda kyrka någon gång mellan 1467 och 1594. En viktig anledning att ha en tingsstuga var troligen att producera dokument rörande tingsförhandlingarna. Brev från lokala tingsförhandlingar finns bevarade från sent 1300- och framför allt 1400-tal och framåt”.
Det citerade ger sammantaget en sannolik datering av tingshusets, vid Anundshögs tingsplatsför Siende härad, till 1200-talet som tidigaste uppförande och funktion som tingshus.
11. Var och hur satt menigheten under tinget?
Min idé, som jag inte sett framförd någonstans är att de ursprungligen under järnålder resta stenarna inte fallit utan lagts omkull för att fungera som sittplatser under de dagslånga och ibland flera dagar långa tingen. Jag ser framför mig liggande stora stabila stenar med grova plankor emellan. Utmärkta sittplatser under ett långt ting för de tillresta deltagarna som kommit, ridande på häst eller efter häst och vagn, till tinget från de kringliggande socknar som ingick i Siende härads ting, dvs tingets juridiska område.
Att det vid Anundshög funnits en tingsstuga för tingets funktionärer har arkeologer slagit fast. Men också den deltagande menigheten måste ha haft faciliteter under ett dagslångt och ibland flera dagar långt ting. Platser att tillreda måltider. I andra sammanhang har nämnts möjlighet till enklare övernattning vid ting över längre tid. Om ett ting hölls utomhus i januari så frågar man sig hur tingets deltagare höll sig någorlunda varma. Eldar runt tingsplatsen? Många frågor om praktikaliteter runt genomförandet av ett ting som jag inte sett några svar på. Tingshuset vid Anundshög visar ändock på en detalj i sammanhanget, nämligen hur tingets funktionärer hade att förbereda, organisera och genomföra ett ting.
12. Nya utgrävningar av Anunshögsområdet visar på en monumental stolprad likande den som man funnit vid utgrävningar vid Gamla Uppsala
Arkelogiska undersökningar 2006 och 2008 visade att det funnits en monumental stolprad i områdets södra del, strax norr om den resta raden stenar – Eriksgatan – som avgränsar Anundshögsområdet söderut.
Geofysiska undersökningar som genomfördes 2006 och 2008 identifierade en rad med stora stolphål vid Anundshögsområdet, med stor likhet med Gamla Uppsala, arkeologiska rester efter en monumental rad med resta stolpar genom området. Vi citerar de arkeologiska rapporterna.
”Utgrävningen undersöker lämningarna av den långa stolprad som har hittats i området. Monumentet kan ha varit en helig avgränsning av tings- och kultplatsen”.
”Monumentet har sannolikt fungerat som en avgränsning av platsen och kan eventuellt liknas med ett “viband”, en helig avgränsning av den tingsplats som funnits på platsen. Viband finns omnämnda i medeltida skriftliga källor, som till exempel Egil Skallagrimssons saga och den norska Frostatingslagen En annan tänkbar parallell funktion som föreslogs är att stolparna markerat en ”processionsväg” in till själva området, möjligtvis till platsen där tingsmötena hölls. I Gamla Uppsala där man påträffat två olika stolprader, var den längre drygt 900 meter lång”.
Vid utgrävningar av stolphålen har samtliga slutat med medeltida dateringar från 1000-/1100- tal till 1300-tal. Det var överraskande för arkeologerna.
”Inte bara är de medeltida, de spänner även över både tidig-, hög- och senmedeltid. Det innebär att stolpmonumentet (monumenten?) har haft en betydligt längre historia än vad som tidigare hade kunnat anas, vilket får konsekvenser för tolkningarna av platsen”.
”De stolphål som undersöktes 2018 uppvisade stora likheter med partier av den långa stolpraden i Gamla Uppsala. Detta gäller både de enskilda stolphålens storlek och djup samt avståndet mellan stolphålen. Stolpmonumentet i Gamla Uppsala är betydligt längre än den vid Anundshög och här finns dessutom två rader i närmast 90 graders vinkel mot varandra”.
Den å, numera en liten bäck, som runnit rakt igenom området och sannolikt passerat mellan de stora stenskeppen sammanstrålar med mötet mellan stolpmonumentet, de resta stenarna vid Eriksgatan. Hur skall detta tolkats? Den frågan. Liksom flera andra, återstår inför kommande arkeologiska utgrävningar.
Källor:
Olov Grau, Beskrifning öfwer Wästmanland med sina städer, härader och socknar, 1754. Faksimil 1904.
Mathias Bäck, Kristina Jonsson, Marta Lindeberg & Alexandra Sanmark,Tingsplatsen vid Anundshög.
Medeltida tingsstuga och järnålderslämningar i Badelunda.
Arkeologisk forskningsundersökning
Fornlämning Badelunda 431:1 Långby 7:3 Badelunda socken Västerås stad Västmanlands län
Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2018:17
Mathias Bäck, Kristina Jonsson, Marta Lindeberg & Alexandra Sanmark,Tingsplatsen vid Anundshög del 2.
Lämningar från järnålder till medeltid i Badelunda
Arkeologisk forskningsundersökning
Fornlämning Västerås 431:1/ L2002:241 Långby 7:3 Badelunda socken Västerås stad Västmanlands län.
Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2019:24
Äldre annaler från 1600-talet är citerade ur Tingsplats vid Anundshög och Tingsplats vid Anundshög 2.
Snorre Sturlasson, Konungasagor. Sagor om Ynglingarne och Norges konungar intill 1177. Utgifna av Hans Hildebrand. Stockholm 1889.
Ett monumentalt inslag i den västmanländska forntidshistorien är de 45 kända fornborgarna. Flera av dem är värda ett besök. En av de största är fornborgen på Visberget i Munktorps socken. Både Britt, Gustaf och undertecknad har besökt borgen på Visberget.
Visbergets borg ligger en halv kilometer nordost om avfarten mot Munktorp vid E18.
Visberget är en till ytan stor fornborg med måtten 100×65 meter och dubbla, mycket höga och imponerande murar. Visbergets fornborg finns beskriven redan på 1600-talet och tillhör kategorin ”tillflyktsborgar”.
Allmänt om fornborgarna
I Sverige finns fler än tusen registrerade fornborgar. Listor över fornborgar i ditt län finns på nätet, sök på ”lista över svenska fornborgar”. En fornborg är en befästning som oftast anlades på en höjd. Borgen kunde ge skydd åt bygdens befolkning. De flesta borgar kan genom arkeologiska utgrävningar (av några, men långt ifrån alla) dateras till 500- eller 600-talen e.Kr., dvs. under yngre järnålder/folkvandringstid. Jag vill, i likhet med andra, hävda att fornborgarna är byggda och tillbyggda under en längre period från yngre järnålder, folkvandringstid, vikingatid och in i tidig medeltid dvs perioden 400 e.Kr – 1050 e.Kr. Omfattning, storlek och murarnas mäktiga tjocklek visar att de med stor sannolikhet använts och byggts till under längre senare perioder. Fornborgarnas mäktiga stenmurar torde vidare visa att de är planerade och byggda av en väl organiserad och stor befolkning.
Exempel på försvarsfunktion och användning under tidig medeltid kommer vi att beskriva senare.
De flesta fornborgar är ”tillflyktsborgar” byggda under längre oroliga perioder och ofredstider. Konstruktion och bygge av borgarna har pågått under loppet av lång tid, flera decennier och möjligen succesivt tillbyggts över hundratals år. Den bofasta befolkningen, huvudsakligen bönder, har med stor möda fraktat enorma mängder stora stenar till de höga, breda och mäktiga murarna, ibland med dubbla och till och med tredubbla murar som försvarsverk. Längst upp på huvudmuren har med stor sannolikt funnits palissader av trä. Ofta kan man fortfarande tydligt se de ursprungliga portöppningarna visa sig som stenlösa partier i vallarna
Fornborgana är medvetet uppförda på lätt försvarade höjder ofta med en eller ett par sidor med ointagliga branter och stup. De är vanligen belägna vid vattendrag och kan ha fungerat som bevakningsplatser vid farleder. De kan till och med ha ingått i en mer organiserat och samlat försvarssystem. Form och storlek har naturligtvis bestämts av platsen naturliga förutsättningar. Glöm inte att Mälarens vattennivå var 15–20 meter över dagens. Det som idag förefaller som otillgängliga och isolerade lägen var på den tiden vid seglingsbara vatten. De små bäckarna och vattendragen på slätterna är resterna efter stora Mälarvikar. Där hällristningar finns, som vid Häljesta i Munktorps socken, har vattnet sannolikt sköljt hällarna där den tidens människor drog upp sina utriggade farkoster och ristade in sina bomärken på hällen. Mer om Häljesta hällristningar i en kommande artikel.
Visbergets fornborg
Visbergets fornborg har uppförts på en stor ganska plan berghäll. Borgen är till formen en oval på ca 100 x 65 meter. Borgen har en inre mur och en yttre. I öster går den yttre samman med den inre. Det är ett parti där terrängen är brant upp mot borgen vilket ger en naturlig starkare försvarssituation. Bägge murarnas ytter- och innersidor har ursprungligen varit lodräta innan borgens murar raserats/rasat samman. Både den yttre och den inre muren har två ingångar som är förskjutna i förhållande till varandra för att försvåra för en fiende att tränga in.
Fornborgen beskrivs i ”Rannsakningar av Antikviteter i Västmanland” åren 1667 och 1682. Den är noggrant uppmätt på lantmäterikartor åren 1720 och 1789. Fornborgen är en av de största i Västmanland och den har inte (!) undersökts arkeologiskt. Munktorps socken, där borgen ligger, är en av de fornlämningstätaste i Västmanland. Många andra fornlämningar i närområdet är gravfält från den yngre järnåldern.
Vi vet från den historiska traditionen att borgarna Borgby skans öster om Kolbäck och Skovsta skans väster om Köping var tillflyktsort och samlingsplats för de stridande styrkorna inför slaget vid Herrevadsbro 1251 då Birger jarl skapade lugn och ro åt kungamakten i Svea rike för flera decennier framåt genom att besegra folkungarna under junker Karl, Knut Magnusson och Filip Knutsson. Upprorsmakarna avrättades av den hårdföre jarlen Birger Magnusson efter att de besegrats och kapitulerat. Borgby skans var uppsamlingsplats/läger för jarlen Birger Magnussons hird och styrkor. Borgby skans var tillflyktsort och läger för folkungarnas friskaror, legosoldater och hird.
Visbergets borg ligger betydligt närmare Kolbäck än Skovsta skans, är större och lika mäktig och bör kunna ha varit en samlingsplats/läger för de friskaror och den hird som stödde oppositionen och folkungarna emot Birger jarl. Det finns i flera avseenden både logiska (närhet till slagfältet) och logistiska argument (kortare uppmarsch till slagfältet) för min tes. Jag känner mig ganska säker på, det obevisade, antagandet. Verkligheten är ofta ganska enkel att förstå och förklara. Occams rakkniv, ni vet.
Klicka på bilderna för full storlek.
Den inre muren från söder mot norr med hela inre borgen. Britt i mitten av bilden ger en hum om dimensionerna på borgens murar.
Ingången – en av tre – ingångar genom den yttre muren i sydväst.
Den yttre muren med den inre synlig till vänster på bilden
Borgens inre med den stora och monumentala muren i söder på bilden.
En fägata är en, över lång tid, upptrampad stig av boskap som går från en bys centrum till betet på utmarken, ibland är den inhägnad av stengärdsgårdar. Historiskt och arkeologiskt är en fägata en del av ämnesområdet ”fossil åkermark”.
Under järnålder och medeltid låg åkrar och ängar i nära anslutning till byn, utanför byn låg den gemensamma utmarken. Här släppte man boskapen på bete. Åkrar och ängar var inhägnade. Via fägatan drev eller ledde man boskapen från byn till utmarken.
Många fägator är i dag i dåligt skick. Britt och jag ägnade några timmar åt att identifiera en fägata vid Konugla (Irsta socken i Västerås kommun) som så här års är igenvuxen vilket gör det svårt att tydligt visa den på bild. På en bild från 1990 syns den tydligare. Vi gör ett nytt besök nästa vår innan växtligheten döljer fägatan.
Fägatan vid Konugla i Irsta socken är 400 meter lång och går från den vikingatida byn Konugla och ut mot sankare ängar och betesmark. Kartbilden och fotografier visar var den gick, även om den är svårsedd. Fägatan har också fungerat som gärdesgräns mellan tvåsädesgärderna och har också under en tid fungerat som väg.
Fägatan skapades under vikingatid dvs mellan 824 e.Kr och 1190 e.Kr. Utgrävningar av delar har kunnat fastslå det. Fägatan har varit en del av gården Konuglas mark.
Klicka på bilden för att se den i full storlek.
Bild: ur Leif Gren, ”Fossil åkermark”.
Bild. Västerås Stadsarkiv/DigilatMuseum
Bilden kopierad ur boken ”Västmanland – Mälarbygd – bruksbygd – bergslag”. Gladh, Lennart / Ström, krister / Holmåsen, Ingemar. Västerås 1990
Bild av fägatan den 31 juli 2022.
Källor:
Västerås Stadsarkiv/DigitaltMuseum
Västeråsbygden. Ett program för kulturminnesvård. Del I Beskrivning. Fornminnen och andra lämningar. Västerås kulturnämnds skriftserie nr 16. 1987
Leif Gren, Fossil åkermark. Äldre tiders jordbruk – spåren i landskapet och de historiska sammanhangen. RAÄ, Borås 1997.
Trettiofyra (34) dödskjutningar i Sverige första halvåret 2022 främst i våra storstäder men också ute i landet. En kraftig ökning sedan samma period förra året. Trots Magdalena Andersson beryktade ”vända på alla stenar” och Morgan DDR Johanssons ”knäcka gängen”. Det muslimska påsk-upproret/inbördeskriget är att lägga till. Där myndigheter och polis backade och flydde. I det sistnämnda fallet lägger poliser och S-socialister skulden på Paludan som utövar sin rätt till demonstrations- och yttrandefrihet, inte på de våldsverkande muslimska huliganerna. Socialdemokraterna varken vill eller förmår hantera den dysfunktionella muslimska diasporan som fortsätter att växa med nya migranter. Numera Socialdemokraternas kärnväljare!
PRO SECUNDO
Pladdraren Farmanbar pladdrar vidare ända in i Konstitutionsutskottet (KU) med sina lögner/fake news om att svenska elpriser är mycket lägre än i exempelvis Frankrikes.
PRO TERTIO
Magdalena Andersson ”toppar laget” inför valet med:
Pladdraren Farmanbar från Iran som inte ens förstår konsekvenser och problem för svensken med fyra nedstängda kärnkraftverk.
Annika Strandhäll frisören som var dyngrak i Visby
Skolministern och transan Axelsson Kihlbom från Köping
Gustafsdotter som säger sig inte veta vad svensk kultur är
Nazist-hailaren Karkiainen från Haparanda
Erncrantz som med en s.k. ”högskolexamen” från Örebro universitet på fyra betyg ansvarar för universitet och forskning.
Morgan DDR Johansson som prickats i KU upprepade gånger för lögner om migrationen och som presenterar det ena lagförslaget efter det andra med inskränkningar i de demokratiska fri- och rättigheterna.
En orättvis betraktelse över en fullständigt lysande församling.
Migranterna är problemet med och i sjukvården inte lösningen, som främst vänsterfolk och socialdemokrater, tror baserat på selektivt utnyttjad statistisk av anställda i sjukvårdssektorn. De driver en propagandistisk tes bortom intellektuell sans och balans.
De socialistiska propagandisterna i S m.fl. utgår till att börja med ifrån utbudssidan. I inget annat ekonomiskt eller produktionsmässigt sammanhang analyser man sektorns/produktionsenhetens utbud först och därefter marknadens (i vid mening) efterfrågan. Så fungerade den som en naturlig följd kollapsade kommunistiska planekonomin. En centralkommitté beslutade vad som skulle produceras nästa år. Det som producerades var vad folket fick hålla till godo med. ”Take it or leave it”. Det planekonomin (som är att likna med dagens offentligt producerade sjukvård) producerade var ”nubb när det behövdes spik”. En Trabantbil (”Trabi”) med 15 års väntetid när folket ville ha BMW. Det sistnämna blev tydligt när gamla DDR (Tyska Demokratiska Republiken, sossarnas kära föredöme) rasade samman, imploderade, under tyngden av den egna orimligheten. Det såg jag på nära håll i Östtyskland (DDR) åren efter murens fall. Folket köpte begagnade BMW och körde ihjäl sig eftersom de inte var vana vid att hantera en potent bil.
Denna utvikning har sin plats. Det är nämligen så här den svenska offentliga sjukvården produceras. Det är offentlig planekonomi i sin prydno. Nåja, i sin katastrofala ineffektivitet. Mer skattepengar krävs löpande, inkompetenta, lågkognitiva och icke fungerande personer anställs och det som kommer ut är ”less bang for the buck”. Mindre produktion för varje skattekrona och anställd som sätts in.
Tänk er tillverkaren av Volvobilar. Tänk om det skulle börja med att analysera och maximera det möjliga produktionsutbudet och tillverka för lager oavsett efterfrågan. Företaget skulle snabbt få problem med lönsamhet och överlevnad. Nej, idag utgår företaget ifrån efterfrågan på Volvobilar till den grad att bilen tillverkas först efter att din beställning och dina specifikationer föreligger. Så fungerar lönsamma och livskraftiga företag idag men inte den offentliga sjukvården.
Så borde också analysen av sjukvården göras om den var intellektuellt hederlig och ekonomiskt kunnig.
Socialdemokrater och deras socialistiska svans i C, MP och V skyller ökande efterfrågan på hälso- och sjukvård på att befolkningen blir äldre. Det är sant men inte huvudproblemet med sjukvårdens efterfrågeproblem.
Huvudproblemet, par preference, är de närmare två miljonerna muslimska migranterna och deras avkommor från Mellanöstern och Afrika.
De efterfrågar sjukvård och tandvård i högre grad än etniska svenskar. Gruppen muslimska migranter från Mellanöstern och Afrika har som grupp en överefterfrågan på sjukvård i förhållande till deras relativa andel av befolkningen. Det kan ha flera förklaringar: Ovana vid fri sjukvård, man söker den för minsta myggbett. Ovana från hemländerna av att hantera fria offentliga nyttigheter. Sämre fysisk status generellt än etniska svenskar. Socialsekreterare, migrationsspecialiserade advokater och andra migrantprotagonister ”upplyser” gruppen vilka rättigheter och nyttigheter de har ”rätt till”, trots att de inte bidragit med en enda krona i skatteintäkter. Eftersom de inte arbetar och betalar skatt upplever de aldrig kostnadssidan av offentliga tjänster, som ses som fria nyttigheter. En del som intervjuats tror att det är FN som betalar. Allt som är gratis överutnyttjas grupper som har en lägre grad av civilisatorisk uppfostran i kombination med lägre kognitiva förmågor och inte ser/förstår kostnadssidan.
Ett specifikt exempel.
Ett riksdagsbeslut från år 2013 är visar problemet. ”Sjuklövern” med undantag för Sverigedemokraterna röstade för ett genomförande av Socialutskottets betänkande 2012/13:SOU 20 med titeln ”Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd”. En illustrativt ohemul tolkning av tramsfrasen ”allas lika värde”. I praktiken innebär tolkningen att den etniske svensken är mindre värd, som tvingas betala med skatter men trängs undan av nämnda gruppers överefterfrågan med långa väntetider för vård som konsekvens.
Det riksdagsbeslutet startade en rullning av skattebetalarnas pengar utom kontroll. SvD konstaterar i en artikel: ”Kostnaderna för vård till personer som vistas i landet utan tillstånd har ökat kraftigt i takt med att gruppen växt – och väntas stiga ytterligare kommande år”.
Antalet som lever illegalt i Sverige har ökat år för år. Sanningen är att ingen vet idag hur många som vistas illegalt i Sverige men som ändock kan utnyttja skattefinansierade förmåner. Uppskattningar landar på över 100 000.
Vad gäller sjukvård innebär regelverket från juli 2013, enligt nämnda riksdagsbeslut, att papperslösas rätt till vård lagstiftats. Det betyder att personer som håller sig undan verkställandet av utvisnings- eller avvisningsbeslut (”gömda”, dvs korrekt uttryckt illegala) eller personer som vistas i landet utan att ha ansökt om tillstånd för detta (”papperslösa” märkligt namn, illegala är korrektare) har laglig rätt till subventionerad vård i samma utsträckning som asylsökande som befinner sig i Sverige.
Papperslösa barn (personer som inte fyllt 18 år) ges rätt till gratis:
Fullständig vård
Regelbunden fullständig tandvård
Läkemedel
Gömda och papperslösa vuxna ges rätt till:
Akut vård och behandling
Vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd.
Mödrahälsovård
Preventivmedelsrådgivning och vård vid abort
Hälsoundersökning (om den enskilde in redan har fått det)
Tandvård som inte kan vänta
Läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner
Smittskyddsinsatser
Det förtjänar nämnas att landsting redan innan beslutet trädde i kraft hade möjlighet att erbjuda vård upp till samma nivå som gäller för bosatta inom landstinget.
Sedan juli 2013 har papperslösa (dvs illegala) barn dessutom rätt att gå i skolan.
Så ser problemet ut om man gör analysen av sjukvården intellektuellt korrekt. De muslimska migranterna från Mellanöstern och Afrika har skapat en gigantisk överefterfrågan på hälso-, och sjukvård samt tandvård. Det har medfört kostnadsexplosion, undanträngningseffekter för etniska svenskar (tydligt under den s.k. pandemin då migrantgrupperna upptog stora delar av akutvården) och ett problem med bemanningen (utbudet). Grundproblemet löses endast och enklast genom att utvisa de muslimska migranterna inte genom att anställa lågkognitiva, lågkompetenta och icke fungerande afrikaner och araber i sjukvården. Sjukvården har nu fått patienter (i synnerhet äldre etniska svenskar) som regelmässigt inte förstår vad dessa personalgrupper säger, ty även för enkla arbetsinsatser måste man behärska det svenska språket. Anställning av dessa grupper har omvittnat skapat ökande krav på arbetsinsatser från den normala svenska personalen för att täcka upp migrantgruppernas bristande kompetens och arbetsinsatser.
Slutsatsen är således att de muslimska migranterna från Mellanöstern och Afrika är ett dubbelt problem, de har skapat en strukturell överefterfrågan på hälso- och sjukvård som sedan skall lösas med ett utbud av nyanställda muslimska migranter som inte klarar av arbetet i sjukvården på grund av låg kompetens och låga kognitiva förmågor.
En längre text om Munktorp, Munktorps kyrka, Västmanlands apostel Sankt David och Davidskyrkan. Texten är initierad av en kyrkohistorisk exkursion som Britt och jag gjorde.
Munktorps socken – en medeltida socken i Snevringe härad i folklandet Västmanland.
Munktorps socken i Västmanland har en medeltida historia och ursprung. Socknen ingick i äldre tider i Snevringe härad men är sedan 1971 infogad i Köpings kommun.
Socknen har tillhört Snevringe härads (häradet var i Svea rike en del av folklandet Västmanland) fögderi, tingslag och domsaga. De indelta soldaterna tillhörde Västmanlands regemente, Strömsholms kompani.
Vid en kommunreform år 1862 fördes socknens ansvar för kyrkliga frågor till Munktorps församling och borgerliga frågor till Munktorps landskommun. Landskommunen slogs 1952 samman med Odensvi landskommun som 1971 infogades i Köpings kommun.
Munktorps socken är mycket rik på fornlämningar
Från bronsåldern finns ett flertal gravar av rösetyp, skärvstenshögar samt skålgropar. Inom socknen finns tio hällristningar. Järnåldern syns i form av cirka 50 gravfält samt fem fornborgar. Vi återkommer med en text om dessa när det fotografiska arbetet är utfört.
Namnet Munktorp
Munktorpssocken, Munkkathom nämnsår1313. Sockennamnet har från början sannolikt avsett den gamla kyrkbyn och klostret. Namnet Torp betyder ursprungligen inhägnad. Förleden Munk- har tillfogats för att skilja namnet från det närbelägna sörmländska sockennamnet Torpa. Munk antyder en förekomst av munkar och kloster i socknen. Västmanlands apostel Sankt David är historiskt knuten till Munktorps kyrka, med den ursprungliga Davidskyrkan och grundaren av munkklostret, som också̊ hyst hans grav och relikskrin, senare under 1400-talet flyttat till Västerås domkyrka. Tätorten har vuxit upp kring kyrkan och kyrkans kringliggande bebyggelse.
Sankt David.
Sankt David av Munktorp var en engelsk cluniacensermunk (från grundarorten Cluny, ofta kallade ”svartbröder”, en monastisk munkorden som ingår i Benediktinerorden) som begav sig till Sverige och enligt annalerna sändes ut av Sankt Sigfrid tillsammans med Sankt Eskil och Sankt Botvid för att kristna mälarlandskapen.
Bild av sankt David på dopfunten i kyrkan. Dopfunten av brons är tillverkad i Lübeck cirka år 1360 dvs från den ”påwiske tiden”. Bilden hämtad från Wikipedia.
Av Sigfrid sändes David till ”Snävringe kyrka” (Snevringe härad). De medeltida kalendarierna pekar tydligt ut honom som präst i Munktorp och Munktorps kyrka anges som hans gravplats. I närheten av Munktorp finns Sankt Davids källa, vilken kan vara platsen för Davids dopverksamhet. Hans festdag är den 25 juni. Det är oklart exakt när David skall ha levat, men hans dödsdag anges till 1182.
Antagandet och uppgiften att David skall ha varit Västerås förste biskop har ifrågasatts eftersom uppgifterna kommer från Nils Rabenius som samlade historiska dokument men också misstänkts för att ha förfalskat några historiska dokument. Huruvida uppgiften om Sankt David som Västmanlands första biskop är sann eller falsk kan, såvitt jag kan bedöma, helt enkelt inte säkert avgöras. Ryktet om Sankt David var dock i äldre tider så folkligt förankrat att biskop Birger Månsson 1463 begärde att få överföra hans ben till Västerås domkyrka, som saknade reliker av en helig man. En uppgift från 1542 säger att hans kranium och en arm har förflyttats från Munktorp. På en 1510 uppsatt bildsten bär Sankt David abbotens ämbetsdräkt, med abbotstav i ena handen och bok i den andra och anges vara abbot för ett cluniacenserkloster. På huvudet bär han ofta en biretta. Uppgiften hos Grau (se nedan) att Vatikanen önskat köpa reliker av Sankt David behöver inte stå i motsättning till att reliker fördes till Västerås. Andra Davids skelettben kan ha sålts till Vatikanen. Det var ett mycket vanligt förfarande. Den Heliga Birgittas ben har spritts i olika relikskrin varav de flesta är förkomna. De som förvaras i Vadstena Birgitta kyrka är endast några få ben.
Kyrkorna i Munktorp (Västmanland) och Tensta (Uppland) är helgade åt Sankt David. I Munktorps kyrka är han avbildad på dopfunten från 1300-talet, se bild ovan.
Munktorps kyrka tecknad av Olov Grau cirka 1750.
Davidskyrkan
Den lilla ursprungliga Davidskyrkan med ett ovanligt ursprungligt östtorn över koret.
Davidskyrkan interiört. Idag med koret i väster men var ursprungligen som brukligt är placerat i öster. År 1986 flyttades den lilla Davidskyrkans kor till väster av praktiska skäl.
Egentligen består Munktorps kyrka idag av två sammanbyggda kyrkor. Ursprungskyrkan var som framgår av bilden en östtornskyrka bestående av ett litet långhus och torn ovanför koret Den ursprungliga kyrkan kallas Davidskyrkan och uppfördes enligt äldre uppgifter omkring år 1055. Kyrkans upphovsman är ”Västmanlands apostel“, den engelske botten David som sannolikt avled 1082. Munkarna i det kloster han grundade blev kvar i Munktorp som blev Västmanlands kyrkliga centrum. I närheten av kyrkan finns Sankt Davids källa där Sankt David enligt traditionen förrättade kristna dop. Kvarlevorna av David lades i ett skrin som begravdes i den lilla ursprungliga kyrkan. Någon gång under 1400-talet flyttades relikerna, som redan nämnts, till Västerås domkyrka.
En annan teori (typisk för dagens ohistoriska teoretiserande och historielösa spekulerande trots uppgifter i annalerna) om Davidskyrkans tillkomst är att den varit en förhall som tidigt byggdes framför kyrkans huvudingång. Vid en inventering av vinden kunde inga tydliga spår identifieras för att tydliggöra historiken kring Davidskyrkan. Taklaget är ombyggt och delarna omflyttade men de äldsta delarna uppskattas vara senmedeltida, eventuellt 1500-tal. Den ombyggnaden av taklaget efter 400 år bevisar ingenting om ursprunget. Det finns inga uppgifter i äldre annaler som stödjer en sådan teori
Munktorps kyrka idag
Munktorps stora och pampiga kyrka sedd från sydöst.
Munktorps kyrka sedd från sydväst. Kyrkan är stor och dominerande. Västmanlands näst största kyrka efter Domkyrkan i Västerås. Ett tydligt tecken på att Munktorp i äldre tid var Västmanlands kristna centrum. Den ursprungliga lilla Davidskyrkan med ett östtorn blir tydlig på bilden. Se framför dig ett betydligt mindre torn och tänk bort hela basilikan i öster.
Munktorp kyrka interiört med senare slagna kryssvalv.
Ursprungskyrkan var som framgår av bilden ovan på Davidskyrkan en östtornskyrka bestående av ett litet långhus och torn ovanför koret. På 1200-talet tillbyggdes ett enskeppigt långhus väster om tornet, i praktiken en ny kyrka. På 1500-talet byggdes sidoskeppen och kyrkan blev därmed en treskeppig basilika. Äldre takstolar finns bevarade och är påbyggda. De kan vara från den byggfasen. Fullt utbyggd är kyrkan 70 meter lång.
Det kraftiga fästningslika tornet måste ha varit oproportionerligt stort i förhållande till den ursprungliga långhuskyrkan. Tornet har under senare tid blivit påbyggt. Numera kröns tornet av en vacker lanternin. Tyvärr var porten till kyrktornet låst varför vi inte kunde bestiga kyrktornet i vanlig ordning. I kyrkorummet finns en ambo, dvs en öppning i en pelare som kan användas som talarstol vid läsning av bibeltexter under gudstjänst.
Dörren mellan vapenhuset och kyrkorummet är från 1400-talet. Den har sannolikt ursprungligen varit den yttre porten till vapenhuset alt. direkt till kyrkan innan vapenhuset byggdes men har senare flyttats in för att skydda den unika porten med det fantastiska järnsmidet. Porten nämns i Graus beskrivning, se nedan.
Olov Grau om Munktorp i ”Beskrifning öfver Wästmanland med sina städer, härader och socknar” från 1754.
Olov Grau ger i sin bok över Västmanland en fyllig och intressant beskrivning av Munktorps socken, kyrka och Sankt Davids ankomst och verksamhet. Jag citerar texten in extenso utan att ta ställning till källvärdet i alla enskilda uppgifter. Den källkritiska skolan har gjort ett viktigt arbete med att lära oss att i historiska analyser och framställningar alltid värdera uppgifter utifrån källans trovärdighet. Tyvärr har det i mångt och mycket också i förlängningen inneburit att äldre intressanta uppgifter och annaler i det närmaste utmönstrats som användbara källtexter. Istället för att ändock hålla sig till annalernas uppgifter och redogörelser har det öppnat för ett fritt historielöst spekulerande, som ovan nämnda exempel. Olov Graus text är enormt fascinerade dels för att den levande redogör för Sankt Davids ankomst på ett sätt som inte nämns i dagens litteratur, dels ock för att där finns de vanliga helgonlegenderna. Fakticitet blandad med legender. De sistnämnda gör inte att hela berättelsen kan avfärdas. Några uppgifter som nämns kan kontrolleras idag, vapenhusdörren, dopfunten från den ”påwiske” tiden. Annat, som historiska artefakter, som Grau redogör för är borta, som exempelvis lämningar efter kloster, hus och dylikt. Jag läser Graus redogörelse, som bygger på äldre litteratur och sannolikt också muntliga traditioner i socknen som Grau fångat upp, som en mycket levande historisk berättelse. Vad som är historiskt helt korrekt och sant, vad som är delvis korrekt och sant, vad som endast är en traditionell berättelse, kan inte avgöras idag av någon vare sig den som läser allt som sanning eller den som av källkritiska skäl förkastar allt. I min värld kastar de sistnämnda ut barnet med badvattnet och har gjort vårt etniskt svenska folk urarva på historiska rötter. Vi behöver berättelserna, traditionerna, legenderna och de historiska rötterna! Vi är inget folk av ”barbari”! Vi är ett urgammalt kulturfolk med rötterna i en mycket speciell högkultur.
Nu får Olov Grau ordet utan kommentarer:
”Twärt öfwer, längst norr up i socknen är hon allenast en half mil bred; men längre neder åt söder, der stora, landswägen går fram igenom henne aåt Köping, innehåller hon en mil i bredden wid pass. Denna Forsamling är emot de andra socknarna i Häradet ganska folkrik och består af mera än 2400 personer. Kyrkan står på Kronogrund nära intil stora landswägen åt Köping: Hon är ganska · och ansenlig och innehåller i längden.113 alnar, samt i bredden 39 alnar; så at hon är den aldrastörsta Kyrka näst Wästerås Dom-Kyrka här i Höfdingedömet:
Den wastra delen af henne på wästra sidan om tornmuren, hwilken kallas Sanct Davids -Kyrka, samt sjelfwa Tornmuren, hwilke tilsammans innehålla i längden 26 ½ aln och i bredden 14 alnar, skal blifwit upbygd af Biskop David, hwilken aldraförst, då han wid år 1020 eller 1026 kom hit på orten, wistades och bodde här i socknen, hwarorn mera rätt nu, och eljest förmenes warit den förste Biskop, som den Christna läran fortplantade här i Wästmanland, samt Dalarna och Bärgslagen: Den medlersta delen af Kyrkan fram til Choret har sedermera blifwit upbygd, och som man menar, antingen uti Konung Magni tid wid år 1340, då en Mäster Nils warit Kyrkoherde här i socknen, eller ock i Konung Albrechts tid wid år 1370, då en Mäster Biörn war Kyrkoherde här: Dessa Kyrkoherdars namn hafwa warit upsatte på denna Kyrkodören söder ut i Kyrkan och den delen wi nu omtalt: Sjelfwa Choret har åter sedermera blifwit tilökt, som innehåller 33 alnar i längden, och det har skedt uti Konung Johan den III:djes tid wid år 1590: Då skola någre Påfwiske legater ifrån Rom blifwit hit sände, at hemta S:ct Davids ben härifrån til Rom, för hwilka ben desse Legater betalt en stor summa penningar, hwilka sedan säjas hafwa hlifwit endast anwände til detta nu omtalte Chorets byggnad och Kyrkans utwidgande. Uti sjelfwa Tornmuren är et litet hwälft rum, hwilket ·igenom en liten öpning utanföre på Kyrkogården ses, som kallas Sanct Davids graf, hvarest man menar, at David efter sin död, som skedde år 1082 den 30 December, har blifwit begrafwen: Hans ben hafwa warit länge der i en Silfwerkista förwarade och i den Påfwiske tiden hafwa många långwägade för deras skul besökt Munketörps Kyrka: Uti Konung Johan den III:djes tid blefwo de hemtade härifrån på sätt, som nyss är sagt. De hafwa mycket at säja om denna Sanct David här i socknen. Då han kommit hit åt orten, skal han anländt wid södra sidan af socknen, deraf en liten holme ut i sjön nedan för Dåwö Säteri ännu dag kallas Biskopsholmen, efter det han, som säjes, farit sjön öfwer ifrån Torpa sockn i Åkerbo Härad, som ligger allenast ½ mil wid pass härifrån; på andra sidan om Sjön: Sedan skal han aldraförst en tid bodt på Dåwö der nedre, hwilket efter honom fådt namnet Dawids-ö, nu til Dåf- eller Dåwö förbytt: Der skal et litet Capell af träd blifwit af honom upbygdt, hwaraf ännu teckn skola skönjas, uti hwilket han predikadt den Christna läran, så länge han der warit: Härifrån skal han flytadt längre up i socknen, såsom til mera beqwämlighet för sit ändamåls utförande, och bodt i Sandstad, 1./8 mil wid pass wäster om Kyrkan, hwilket Hemman äfwen efter honom nämnt är Sanct Davids Stad eller Sanct-d-stad: Der på gården wisas nu bodar, hwilke säjs blifwit upbygde uti hans tid, som är 700 ·år sedan, och stå de ännu uppe under godt taklag. Då David bodt här i byn, skall han ej allena lagt första grunden till Munketorps Kyrka, hwilken efterkommanderne sedermera förökadt, som förut sagt är, utan ock härwid Kyrkan då anlagt et Closter, hwilket wäl som förmenes, icke skal blifwit aldeles färdigt uti hans tid, men likwäl sedermera efter hans död: Samma Closter lärer hafwa kommit til ej mindre förmåga än de andre Clostren i riket uti Påfwiske tiden; ty Dåwö, Sandstad, Helgaby och månge flere Hemman, här i socknen allenast, hafwa derunder hördt. Af detta Closter, hwaraf lemningar ännu i dag synas, är Socknen kallad Munketorp, det är Munkars hemwist. Uti helga 4:trefaldighets wreten, som ligger emellan Kyrkan och Sandsta, hwilken åker hörer til Sandsta, ligger Sanct Davids-Källa, wid hwilken han skal döpt många af de omwända Hedningar. Uti Kyrkan ses ibland hennes andra wackra skrud, en Kalk, som ännu kallas Sanct Davids Kalk, hwilken Biskopen i Wästerås Birger Månsson, som lefde wid år 1462, skänkt hit til Kyrkan: På honom står ibland annat äfwen en bokstaf M upritad jemte twänne hanskar deröfwer satte: Med ordet M wil betecknas 1000 åratalet, då Sanct David -lefde, och om hanskarne, som äro på Kalken ritade, hafwa de här följande berättelse. Dawid skal, sedan han upbygdt Munketorps Kyrka (nämligen til förståendes, så mycket som nu i dag kallas Sanct Davids Kyrka m. m.), hwarje dag der förrättadt sin GUdstjenst och derjemte warit en så helig man, at han kunnat uphänga sina hanskar på Solstrålarne, hwilke trängdt sig in genom fönstret i Kyrkan; men en dag skal den ene hansken för honom nedfallit, hwarutaf han trodt sig hafwa begådt någon swår synd:. När han derföre gådt ifrån Kyrkan åter hem igen til Sandsta; så har han funnit, det han på wägen trampat på et sädes-ax utaf åkren: At få förlåtelse· af GUD, skal David derefter låtit göra et ax af bara guld, som han gifwit åt Kyrkan och utaf samma guld-ax menar man, at denne Kalken, som nyss nämdes, blifwit gjord, eller ock at samma ax uti Kon. Christiern Tyranns tid, då Prästegården här wid Kyrkan blef upbränd, har blifwit borttagit: Til en åminnelse af denna underliga händelsen med Sanct David skola desse hanskar blifwit på Kalken upritade. Eljest finnas här wid Kyrkan åtskillige öfwerlefwor ifrån den Påfwiske tiden, såsom en af metall konstigt arbetad döpelse Funt. fram i Choret, et rum uti Vapnhuset innanföre några järngallror, der et Påfwiskt Stänkelse Kar ännu är förwaradt, likaledes ses rummet utom Wapnhus dören, hwarest de Påfwiske gåfwo för penningar ut syndaförlåtelser, med flera dylika saker. Någre lemningar af borgar finnas här i socknen”.
Som framgått är Munktorp en ort som är värd ett besök för den äldrehistoriskt intresserade.
Text och bilder är resultatet av en exkursion med Britt i runornas och runstenarnas tecken i södra Västmanland.
Runsten nr Vs 15, Lilla Kyringe, Björksta sn nu vid Målhammar.
Vi besökte den intressanta runsten som numera står i parken till Målhammar. Ristad av den kände runmästaren Balle som ristat ett närmare fyrtiotal runstenar i Västmanland, Sörmland och främst i Uppland. Denna är enligt annalerna en av hans tidigaste stenar. Klicka på bilden för bild i fullformat.
Bilder Vs 15
Den ståtliga, på två sidor ristade runstenen står numera rest NV om Målhammars östra huvudbyggnad, V om norra infartsvägen en parkallé. Till denna plats flyttades stenen vid början av 1860-talet.
Efter träsnitt i Johan Peringskiölds Monumenta sueogothica 4, 1710. J. Hadorph och P . Helgonius tecknade.
Efter teckning av H. Hofberg 1871
Inskrift Vs 15
Framsidan:
higulfrxlit x kira x merki x þisa x at x knut x faþur san x uk x kuþlug
hanis x bali x riti x istaen x bali knutr
Baksidan: xsten : hafirx ritonxþonxstontaxmoxbali hi- rauþi xyftirx bruþ[u]rx boli
HægulfR let gæra mærki þessa at Knut, faôur sinn, ok Guðlaugu, systur hans. Balli retti stæin. Balli. Knutr.
Stæin hafÍR rettan, þann standa ma, Balli hinn raudi
æftÍR broður. Balli.
»Hägulv lät göra detta minnesmärke efter Knut, sin fader, och efter Gudlög, hans syster. Balle reste stenen. Balle. Knut.
Stenen har upprest, som stånda skall, Balle den röde efter brodern.
Balle. »
Historiken kring Vs 15.
I en reseberättelse från år 1863 skriver Dybeck: »Runstenen (med inskrift i fornyrpalag), som förr varit vid Kyringe i Björkstads socken (Baut. 1084), är nu rest vid Målhammar i samma socken.» Vs 15 hade alltså då släpats från ursprungliga plats i Kyringe och rests i Målhammars herrgårdspark.
I litteraturen beklagas, att Vs 15 bortfördes från den Lilla Kyringe. Det måste betraktas som intressant att veta exakt var den mäktiga runstenen stod och åt vilket håll ristningsytorna var vända.
Ristningen är på oskadade partier djup och tydlig. Framsidan är släthuggen och fullständigt plan medan baksidan har en mer rå i ytan. Ristningen på baksidan är delvis skadad genom vittring.
Runmästaren Balle
Runsten Vs 15 tillhör, liksom Vs 24, runmästaren Balles mest berömda ristningar. Den är sannolikt en av de äldst bevarade. E. Brate skriver i Svenska runristare(1925) att eftersom Balle har rest Vs 15 »efter sin broder, bör väl Björksta sn i Västmanland antagas vara hans hemort». Intressant att veta att runmästaren Balle sannolikt kom från Västmanland.
Runmästaren Balle levde under senare hälften av 1000-talet (se datering nedan). Drygt 40 av hans runristningar är bevarade. Ett tjugotal av dem i Västmanland, Uppland och Sörmland är signerade. Några av Balles runstenar har text på vers. Han har sannolikt varit lärjunge till runmästaren Livsten. Balle ristar sina stenar med en utvecklad ornamentik. Stenarna har rikligt med bild- och mönstervariationer. I litteraturen finns en diskussion om Balle och Balle den röde (”Röd-Balle”), som ristat två stenar i Västmanland bl.a. vid Lilla Kyringe, är samma person. Sofism enligt min mening. Tills vidare är det enligt min mening samma runmästare. Ornamentik och annat liknar varandra.
Vidare om runsten Vs 15 ur ”Sveriges runinskrifter” för att datera runmästaren Balles verksamhet.
”Som ovan har framhållits, har förekomsten av namnet Knutr på Vs 15 använts vid de försök som ha gjorts att tidfästa Balles verksamhet. Sålunda skriver O. v. Friesen (i Bunorna, s. 215): »Balles ristningar synas … böra förläggas, de tidigaste till omkr. 1050 men det stora flertalet till 1050- och 1060-talen, några kanske ännu senare. Balle ger i sina … alls icke monotont formulerade inskrifter inga anknytningar till historiska data, men av ett sådant förhållande som att en av Balles första stenar, Lilla-Kyringestenen i Björksta socken, Västmanland, är rest över en man vid namn Knut — sannolikt uppkallad efter Knut den store — av dennes son böra vi se en bekräftelse på att Balle allra tidigast har börjat uppträda som ristare framemot 1050.»”
Runstenarna Vs. 9-10 vid Saltängsbron, Långängarna i Västerås.
Bilder Vs 9-10
Efter träsnitt i Johan Peringskiölds Monumenta sueogothica 4, 1710. J. Hadorph och P . Helgonius tecknade.
Inskrift
X kisl x lit x kera x buru x eftR x osl x sun x sin x han ua[rþ] x tyþr x a eklati kub ialbi has ont auk selu
Gisl let gærva bro æftin 0ysl, sun sinn. Hann värd daudr a Ænglandi. Gud hialpi hans and ok selu.
»Gisl lät göra bron till minne av Ösel, sin son. Han blev död i England. Gud hjälpe hans ande och själ.»
Stenarna Vs 9 och 10 står vid gamla landsvägen Västerås-Köping. Den runristade stenen (Vs 9) står vid norra vägkanten 12 m Ö om Saltängsbrons östra landfäste (idag inte synligt). Vs 10 står på landsvägens södra sida mitt emot.
Vad handlar denna runsten om?
Det är vanligt runt Mälardalen att runstenar reses i anslutning till en bro för att visa att man byggt bron över ett vattendrag eller sankmark (Vilket visar alla som passerar bron att man är en betydande och sannolikt välbärgad man. Det mest betydande och tydliga exemplet på det är jarlabankes bro och runsten i Täby som enligt runtexten ”ägde hela Täby”) och och för att hedra någon som dött, ofta i samband med vikingafärd i öster- eller västerled. I detta fall på vikingatåg till England kanske vid mitten av 1000-talet. Slutorden ” Gud hjälpe hans ande och själ” visar tydligt att stenen rest av och över en kristen man.
Dateringen av runstenen är vid, dvs 1000-talet. Man kan fundera, vilket jag gjort en hel del, över i vilket sammanhang denne Ösel, dog/stupade i England. Varför inte i slaget vid Stamford bridge i samband med Harald Hårdrådes invasion.
Slaget vid Stamford Bridge utspelade sig i byn Stamford Bridge,i Yorkshire och betraktas i England som slutet på vikingatiden. Slaget ägde rum den 25 september 1066 efter att den norske kungen Harald Hårdråde och hans hird hade landstigit i England med 300 skepp och strax innan besegrat två jarlar med styrkor vid Gate Fulford söder om York.
Kung Harald Hårdråde stupade vid Stamford Bridge i strid mot kung Harald Godwinson. Nitton dagar senare förlorade Harald Godwinson både land och sitt liv i slaget vid Hastings. Odödliggjord på Bayeux tapeten som vi studerat på plats. Slaget vid Stamford Bridge kan betraktas som en betydelsefull seger i både ett vikingatida och nedledda perspektiv. Kanske har runstenen över Ösel vid Saltängsbron i Västerås den kopplingen. Att man reste två runstenar och byggde en bro kan tyda på en heroisk död i ett viktigt slag.
Runstenarnas historia
År 1685 planerade Johan Hadorph en antikvarisk resa till Västmanland. Inför resan resan skrev Hadorph (1685) ett intressant brev till landshövdingen B. Gyldenhoff i Västerås.
»Eliest måste iag tienstl berätta, att wid Broon moot Långängen, liggia 2. Runestenar omkullkastade, en på hwar sijda om wägen, och hafwa fordom stått uppe, men genom långlige tijder omkull fallne, hwilka begge något hafwa att betyda. Om hr. landshöfd:n wille befalla, att dhe begge resas up på hwar sin sijda om wägen en aln från dijken, och skolas wäl kring medh grååsteen, fast än muren ginge in till dijket, och blefwe en wägg dher af, och dhe eij längre iordsattes än Rijtningen och Bookstefwerne å begge sijdor blifwa ofwan iord, så wore det en märkelig anti- quitet och prydnat å den orten, som många andra landshöfdingar försummat hafwa. wille och hr landshöfd:n åkosta dheras uprijtning medh olliefärgor, för 2 eller 3 dhr kppmt:, så will iag tillsäija dä iag dijt reser, och kunde så uprijtas, att i 300 åhr skall färgen quart sittia. Således finnas och mångastädes Runestenar omkull, många medh Bookstäfwerna nidh åth iorden, hwarföre almogen borde angifwa alla sådanne långa gråhallar och upresa, ty dhe hafwa alla sina betydelse.»
Uppenbarligen mer känsla och ansvar för det svenska kulturarvet för 335 år sedan än idag då många runstenar brister i underhåll, med tillväxt av lavar växer och runor som inte är ifyllda. Men vad är att vänta med politiska ledare S och M, som Sahlin och Reinfeldt som ser svenskt kulturarv som ”barbari”.
Källa: Sveriges runinskrifter. Utgivna av Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademin. Trettonde bandet. Västmanlands runinskrifter. Granskade och tolkade av Sven B.F. Jansson. Stockholm 1964.
lennart waaras blogg 