”Migration berikar individer och har genom åren därigenom gjort Sverige rikare, såväl ekonomiskt som kulturellt som intellektuellt. Genom ökat utbyte med omvärlden, ökar Sveriges möjligheter att utvecklas”.
Sanningshalten i det påståendet är varken överväldigande eller övertygande. Låt oss granska påståendena.
Berikar ekonomiskt: De dysfunktionella muslimska migranterna från mellanöstern och svarta Afrika kostar oss skattebetalare 250 – 300 miljarder årligen, kostnader för tredje man oräknat. Bara asylinvandringen inklusive därtill hörande anhöriginvandring kostar 130 – 150 miljarder årligen enligt en sammanställning av tre forskar rapporter.
Berikar kulturellt: Sverige har som ”berikande kultur” fått kusingiften med åtföljande kroppsliga och mentala missbildningar, barnäktenskap, månggifte, hedersförtryck och hedersmord, gängkriminalitet, rekordantal skjutningar och mord, muslimsk fundamentalism, moskéer och minareter, imamer som predikar muslimsk terrorism, antisemitism, kvinnoförtryck, våldsamma upplopp, våldtäkter av kvinnor och pojkar, halalslakt av djur, etc
Berikar intellektuellt: de muslimska migranterna från svarta Afrika har en genomsnittlig IQ, enligt omfattande internationell forskning, från under 70 till strax över 80. Muslimska migranter från mellanöstern har en IQ på strax över 80 i genomsnitt. Det är det ”intellektuella berikande” C talar om som en konsekvens medfört att genomsnittligt IQ i Sverige sjunker, nu under 100, och kommer att fortsätta att sjunka.
Av dessa anledningar önskar Centerpartiet följande:
”Den ömsesidiga fria rörligheten inom EU bör utvidgas så att den omfattar hela världen”.
Sverige skall alltså ta emot migranter från hela världen för att försörjas av en minskande andel etniska svenskar som betalar skatt och således sugs ut å det grymmaste för att försörja dessa dysfunktionella lågintelligenta migranter som varken kan eller vill arbeta!
BETÄNK DET NÄR DU LÄGGER DIN RÖST DEN 11 SEPTEMBER.
EN RÖST PÅ MAGDALENA ANDERSSON ÄR EN RÖST FÖR EN ANSVARSLÖS MIGRATIONSPOLITIK MED C I REGERINGEN!
Under bronsåldern (1800 – 500 f.Kr.), då hällristningarna vid Häljesta skapats över loppet av många århundraden, var jakt och fiske en av familjens viktiga källor till försörjning. Andra var att man samlade växter, frukter, bär och nötter. Kreatur och nötboskap hölls och kunde gå ute året runt. Ett enkelt åkerbruk hade börjat växa fram på de bördiga sjöbottnarna av Mälardalen som steg ur havet i takt med den pågående kraftiga landhöjningen. Människorna var därmed relativt bofasta. Kom ihåg att Mälaren då inte var en insjö utan en havsvik med ett vattenstånd som stod 15 – 20 meter högre än idag. De slätter och åkrar man idag ser i Mälardalen var då havsbotten och de nuvarande skogbevuxna holmarna var öar. Klimatet var mycket varmare än idag under den perioden, närmast att likna vid ett Medelhavsklimat.
Hällristningarna vid Häljesta
Den idag smala Tunabäcken som rinner 200 meter väster om Häljesta hällristningar var en seglingsbar vik under bronsålder med anslutning i en havsvik strax i sydväst. Vågorna sköljde de klippor med ristningar vi står vid. Här steg man iland och ristade in sitt skepp. Det är för en man lätt att förstå att hällarna med närmare 550 figurer domineras av 125 skepp. De övriga motiven är 49 människofigurer varav flera män med en mäktig erektion, 12 ringfigurer, 10 fotsulor, 7 djurfigurer, 3 rutnät, 274 älvkvarnar eller skålgropar som de också kallas samt 70 obestämda figurer.
Den södra hällen (som är den som redovisas och kommenteras på mina fotografier nedan) innehåller några ovanligare figurer. Bland annat en plöjningsscen med två behornade djur (sannolikt oxar) som drar ett årder. Årdret styrs av en människa med en övernaturlig stor femfingrad hand. Figurer av den typen är ovanliga i Sverige och det här är den enda i Mälardalen. Scenen visar att de bofasta bronsåldersmänniskorna bedrev jordbruk. Det är den enkla förklaringen till bilden. Man ristade in en bild av en viktig verksamhet i ens dagliga liv. Mytiska spekulationer varken behövs eller lägger något till. En annan mycket ovanlig figurtyp är en bågskytt som är ristad längst ner på hällen. Det finns också fiskescener där man tycker sig se människor fiska med metspö.
De människor som levde här på bronsåldern hade naturligtvis ett talspråk som vi inte känner det minsta av. De har ändock, till oss närmare fyra tusen år senare i eget intresse skapat figurer som blivit kvar, bilder som skildrar deras liv, vardag och prioriteringar. Det ligger däremot inget mytiskt religiöst ”budskap” i figurerna. Det är fantasifulla efterkonstruktioner.
I Häljesta utanför Munktorp i Köpings kommun finns länets största hällristningslokal. I Årby i Svedvi socken och på Gideonsberg i Västerås finns också skeppsristningar. I Dräggesta i Tortuna socken finns Sveriges största skålgropslokal med mer än 1300 skålgropar samt några skepp och fotsulor. I Vallen i Björksta socken finns ett två meter långt skepp inristat i berget. I Björksta finns flera hällristningslokaler, bl.a. vid kyrkan.
Kommunikation
Den nordiska kulturen var i begynnelsen och under flera tusen år en skriftlös kultur. Det har gällt långt fram i tiden. Muntliga berättelser har fört redogörelser om timade händelser vidare från generation till generation. Så kunde en familjs historia, bygdens historia och viktiga händelser hållas levande.
Under den äldre järnåldern kom runskriften till Norden. Runalfabetet har möjligen sin förebild i det latinska alfabetets versaler. Runorna och runskrifterna kompletterade muntliga berättelser och budskap. De äldsta kända runskrifterna i Sverige är från 200 e.Kr.
Hällristningarna hör tidsmässigt hemma i skedet innan runalfabetets och runskriftens framväxt med viss överlappning. Stenar med runskrift finns i stor utsträckning kvar medan runskrift på mjuka material som trä, ben, läder och pergament som förkommit och multnat bort under det gångna årtusendet.
Hällristningar
Från slutet av stenåldern, hela bronsåldern och den tidiga järnåldern i Norden ristades i sten och på berghällar mängder med bilder och figurer. Dessa ristningar och målningar kallas därför hällristningar och hällmålningar. De flesta hällmålningar har förstörts under årtusendenas lopp men många av hällristningarna består. I Västmanland är ett antal sådana hällristningsplatser kända, den största i Häljesta utanför Munktorp i Köpings kommun.
Ristningarna är stiliserade och kan vara såväl figurativa, t.ex. i form av människor, djur, skepp, fotsulor mm, som nonfigurativa i form av cirklar, spiraler, vågmönster, linjer och punkter eller gropar. De absolut vanligaste ristningarna är små gropar i berghällarna eller stenarna, så kallade älvkvarnar eller skålgropar. Dessa smordes med olja och man offrade små saker i groparna för välgång, välfärd, skydd mot olyckor och sjukdomar. Det har förekommit under nästan hela vår historia och det finns vittnesmål om kvinnor som offrat små saker i skålgroparna ända in i det begynnande 1900-talet.
Ristningarna visar bronsålderns materiella kultur. Man ser vilka djur som människorna jagade, hur vagnar, skepp och vapen såg ut.
De ristade och tecknade figurerna, vilkas tolkning både kräver kunskap och förståelse men mest av allt frihet från ideologiska och religiösa fördomar och antaganden. Ett barnasinne är bättre lämpat än professionella mytiska övertolkningar. Occams rakkniv är ett vetenskapligt förhållningssätt som borde vara ledstjärna för de arkeologer som i skrift tolkar figurerna.
”Problemet med våra hällristningar är att kodnycklarna (I vilken mening har de någonsin funnits? Min kursiv) som krävdes för att kunna förstå innebörden i ristningarna gått förlorade under årtusendenas lopp, språket har förändrats och den omgivande materiella och immateriella kulturen likaså. Tolkningarna av hällristningarnas budskap kommer alltså att för all framtid förbli mer eller mindre rena gissningar”.
Tolkningar är alltid byggda på rådande akademiska ideologier och föreställningar. De riskerar därför att föra till felslut och feltolkningar för att inte säga vantolkningar, men som passar in i den rådande tidsandans överideologier. Svårigheterna inträffar naturligtvis när vi, flera tusen år senare, försöker sätta oss in i hur de som ristade tänkte, upplevde och tolkade världen.
Ibland har ett sinne utan arkeologisk teori, kunskap och förutfattade meningar lättare att förstå och korrekt tolka dessa figurer och bilder. Barn kan rita bilder som liknar dessa hällristningar. Det är tänkvärt!
Det finns, som nämnts, många hällristningslokaler i Västmanland. De flesta ligger i länets södra och östra delar, runt Mälaren. Hällristningar kan vara svåra att se. De krävs en sned belysning för att de grunda ristningarna skall framträda tydligt. En del hällristningarna är ifyllda med röd färg för att synas bättre och på en del platser finns även informationsskyltar (tyvärr inte alltid med korrekta tolkningar).
Båtarna på hällristningarna – varför?
Det vanligaste motivet på hällristningar är båtar, naturligen med hällarna liggandes vid den tidens hav och vikar. Men frågan är; vilka slutsatser kan vi utifrån båtristningarna dra om båtarnas verkliga utseende? Bilderna på hällarna visar sannolikt i grova drag utseende och varierande båtstorlek. Ursprungligen under stenåldern var båten en urholkad stock. Därefter har båten med tiden utvecklats. Bilderna av bronsåldersbåten på hällristningar kan enklast beskrivas som en ”släde” med medar. Den är sannolikt en utveckling av stockbåten nu försedd med utriggare som naturligtvis ökar sidostabiliteten. Utriggaren är förbunden med själva skrovet eller stocken med ett antal tvärgående balkar. Utgrävningar av bosättningar visar att man också gjort ”tandembåtar” av två lika stora stockbåtar tätt intill varandra förenade med tvärgående ”balkar” ungefär som en smal katamaran. Det ger både bättre sidostabilitet och bärighet än en båt med ett skrov. Utriggade båtar var kännetecknande för bronsåldersbåten. Ytan mellan skrov och utriggare kunde sannolikt användas som lastyta vilket också båtavbildningar visar när man huggit in balkar mellan skrov och utriggare eller ristat ”kryss” mellan skrov och utriggare. Utriggaren är på de flesta hällristningar inte försedd med andra utsmyckningar än uppåtböjning i ena eller båda ändar. Skrovet, där besättningen troligen satt på knä (som visas på en del hällristningsbåtar), är i de detaljrikare ristningarna försedd med större uppåtböjda strävor, främst i fören på båten, ibland avslutat med djurhuvud och med horn som utsmyckning.
Arkeologerna förefaller ense om att de vertikala streck som huggits som uppstickande streck utgör markeringar för besättningen som naturligen i en smal båt sitter på rad efter varandra i skrovdelen. Det finns båtristningar där de enkla strecken har en avslutande rund del som en människas huvud. I några fall har man huggit in väldigt många i besättningen, upp till fler än 40 personer. Arkeologer ser det som en underlighet och förklarar dessa som fantasiavbildningar. Kunde man bygga en båt på bronsåldern för så många besättningsmän? Jag vet inte men är inte lika säker som arkeologerna om omöjligheten.
Brandskogsskeppet i närheten av Boglösa kyrka söder om Enköping är intressant. Den är stor, 4 meter, varför man ristat in fler detaljer än på de mindre mer stiliserade båtsristningarna. På det skeppet ser man tydliga besättningsmän som ror båten. Se bilden nedan.
En annan typ av figurer som förekommer i flertal på många hällristningslokaler är ristningar är män med erigerad penis. Jag ser det som trams när arkeologerna förklarar figurer som avbildats med stor erigerad penis med att hällristningarna har en funktion i ritualer där man hyllar manlig fortplantningsförmåga och livskraft. Det finns betydligt mer närliggande manliga förklaringar. Vi återkommer till dessa.
Så här skriver, jag citerar in extenso, exempelvis Västmanlands läns och Västmanlands länsmuseums arkeologer och tjänstemän när de med fantasifull övermytologisering för att inte säga ideologisering ”förklarar” enkla bilder som i själva verket är lätta att förstå om man tar till sig dem till face value.
”Ristningarna är ett magiskt hjälpmedel att främja fruktbarhet och välstånd där ristningarnas scenerier sätts i samband med folkliga fester med fruktbarhetsriter. De är gudomliga väsen; eftersom gudarna inte fick avbildas på ristningarna (hur vet man det, det är en sentida ortodoxt kristen och muslimsk uppfattning, knappast aktuell på bronsåldern, min kursiv) fick de tecknas som skepp (en makalös övertolkning eller ren gissning i det blå, min kursiv). Skeppsbilden är alltså i själva verket synonym med det högsta gudomliga (de hade sannolikt inget begrepp som ”det högsta gudomliga” och skeppen som ”gudomliga” är en ren och skär övertolkning, min kursiv)”.
De ristade mer troligt sina skeppsbilder för att de naturligen var mäkta stolta över sina båtar och skepp. En båt var en betydande och värdefull egendom och investering. Arkeologernas förklaringar är av sentida ideologisk typ full av lösa antaganden utan belägg, ytterst byggd på fördomar och fantasier. Jag vet dock inte varifrån, från vilka teorisystem eller från vilka utbildningar dessa fantasifoster om mytiska riter och symboler kommer. De är övertolkningar på gränsen till löjeväckande. De enklaste och mest närliggande förklaringarna hoppar man över.
Jag kommer att presentera mer närliggande och konkret begripligare tolkningar av ristningarna.
NÅGRA AV BILDERNA PÅ HÄLJESTA HÄLLRISTNING MED KOMMENTARER.
Den rika floran av ristningar vid Häljesta är inte fullständigt redovisad på dessa bilder, men de viktiga och typiska motiven finns med. Använd gärna min text om och när ni besöker Häljesta hällristningar.
Fotavbildning. Det är en av de vanligaste motiven på hällristningar i Mälardalen. Ibland ser man tolkningar med utgångspunkt i naturreligiösa motiv. Min uppfattning är att de mest är att likna vid de ”tags” som dagens graffitimålare använder. Typ, ”jag var här”. Amerikanska soldater under WWII skrev lite varstans ”kilroy was here” för att markera en tidigare närvaro. Det är vad alla dessa ”fötter” handlar om. Jag var här!
Två rader med figurer. Den undre raden visar en man med spjut och en man med rejäl erektion. Närmast till hands är väl en avbildning av en besättning på en av de båtar som ristats på hällen. De steg i land för att jaga byte, vila och äta. Prickarna är skålgropar.
Den längre raden med män, 11 personer. En besättning avbildad? En procession av något slag har angivits som förklaring. Vilken typ? Jag har sett en tolkning som landar i att det var fråga om ”begravningsprocession”. På vilken grund antas det? Jag tror att det helt enkelt är en övertolkning av personer fast i moderna föreställningar om formella kollektiva beteenden. Snarare ännu en besättning avbildad. Ytterligare två fot ”tags”. Den långa raden med prickar på de båda bilderna är skålgropar.
Fyra personer, varav en med en mäktig erektion. Varför inte jämföra en enstaka personfigur inhuggen i hällen med dagens ”selfies” på nätet. Var bronsåldersmänniskorna verkligen så annorlunda än vi. De önskade och avsåg att dokumentera sig själva för framtiden.
En båt av den typ som var vanlig då med en utriggare för att stabilisera farkosten och med kraftig uppåtsvängda för och akter. Att båten skulle var så stor att varje streck avbildade en i besättningen, 31 personer, är osannolikt men inte omöjligt. Vi vet helt enkelt inte hur stora farkoster bronsålderns människor var kapabla att bygga. Vi skall akta oss noga för att underskatta deras kunnighet, kreativitet och drivkraft. Kan det faktum att ytan mellan båten och utliggaren är ifylld tolkas som att detta var en mer utvecklad variant av båttyp där föremål/varor kunde fraktas på den mellanliggande delen?
En intressant del. Sju personfigurer, några väldigt barnsligt och rudimentärt utformade. En man med kraftig erektion. Lemmen är alltid överdrivet stort ristad på hällristningar. Hur tolkar man det? En liten båt samt möjligen ett fyrfota djur, en hund? Är två av de nedre männen inbegripna i ett slagsmål?
Det viktigaste på denna bild är den svårsedda figuren i mitten. Tyvärr, som så ofta är hällristningar och runstenar bristfälligt underhållna sedan länsstyrelserna tog över ansvaret. Urblekning och algtillväxt skymmer. Ändock har jag färgförstärkt så mycket som möjligt i datorn. Men titta noga. Det är en man med pilbåge på jakt.
En mycket motivrik del av hällristningen. Tre båtar. Den övre figuren finns på en annan bild. Två av männen står i en båt. En med ett spjut, den andra med utbredda armar och erektion.
Ett fyrfota djur. En ofärdigt ristad person, en kvinna (?) mot vilken två män med utbredda armar och erektion är vända. Den ena av dem med en mäktig lem i upphetsat tillstånd. Vad har hänt här? Det tror jag man kan föreställa sig. Vi har studerat ett stort antal hällristningar i Mälardalen, främst södra Uppland, och denna typ av mansfigurer är vanliga. Ibland förekommer också samlagsscener med en man med ristad erektion ovanpå en annan figur. Bronsålderns människor var sannolikt lika fascinerade av erotik som människor under hela historien. Se exempelvis de väggmålningar i Pompeji som i detalj beskriver erotisk kärlek. Kan ristingarna förenklat uttryckt beskrivas som ”bronsålderspornografi”? Motiven kommenteras och analyseras inte lika ofta och på djupet som solsymboler eller skepp som vantolkas som gudssymboler eller annat som kan tolkas som dyrkan eller religiös föreställning. Är verkligen de erotiska motiven så svåra att förstå och förklara?
Två större båtar med utliggare. En fot. En släde och några andra svårförståeliga figurer.
Den viktigaste figuren är på denna del av hällristningen kraftigt urblekt. Det är en man som plöjer med två oxar och ett årder. Han håller upp en hand med fem stora fingrar. I övrigt en båt, några skålgropar för att offra i, en släde.
En skålgrop i nedre högra hörnet. Dessa har man offrat i med små saker, lite olja eller annat, omvittnat ända i det tidiga nittonhundratalet. Sex båtar i varierande grad av fullständighet och storlek. Det sista är intressant. Naturligtvis förekom, om man tänker efter en liten stund, olika stora båtar byggda av olika skickliga och kreativa båtbyggare. Ett hornförsett djur förekommer. En hjort som jagades? En solsymbol. En fot överlagrar hjorten och en mindre båt.
När man studerar många hällristningar, som vi gjort, ser man också att förmågan och skickligheten att rista figurer, personer eller båtar, varier stort mellan dem som ristat in figurer på hällarna vid vattenbrynet.
PS
Ockhams (Occam) rakkniv, uppkallad efter den medeltida engelske franciskanmunken och filosofenWilliam Ockham (1287–1347), är en vetenskaplig metod/princip som innebär att man inte ska anta fler faktorer än som behövs för att förklara de observationer/företeelser man studerar.
Man kan beskriva Ockhams rakkniv som att om flera olika förklaringar till ett studerat fenomen föreligger, bör man föredra den enklaste. Det betyder dock icke att den enklare förklaringen alltid är korrekt. Det är en en princip för tänkandet. Rakkniv syftar på att man rakar bort onödiga antaganden för att nå den enklaste förklaringen.
Jag vet att man i en intellektuell civiliserad diskussion inte bör skriva det jag nu ämnar skriva om en enskild person. Men det är nödvändigt att försöka förstå! Det har gått för långt. Personen har tunga ministerposter i Magdalena Anderssons socialdemokratiska ministär.
Ministern ärfarlig, med totalitära lagförslag, vedervärdiga förlöpningar, brist på intellektuell hederlighet och saknar normala behov att tala sanning (ja, det är kraftigt pejorativa ord som bör användas med extrem restriktivitet, men tyvärr relevanta här). Lögn är en rutinmässigt medveten aktivitet för honom. Allt är tillåtet bara det tjänar den socialdemokratiska maktklanen.
Frågor man osökt som iakttagare av rikspolitiken ställer sig är: hur står det till med ett politiskt parti som tar in och låter en figur som Morgan Johansson husera fritt i det offentliga rummet. Har han hållhakar på partiledning och statsminister? Hurudant är hans mentala tillstånd?
Hans nästan dagliga utspel får en allt säregnare prägel. De har sällan något med verkligheten att skaffa. Ofta är det rena fantasifoster sprungna ur en närmast solipsistisk hjärna. Eller, så presenteras totalitära anslag mot svenska folkets demokratiska fri- och rättigheter med lagförslag som urholkar Grundlagen.
”Högern” med L, KD och M som samarbetar med SD är ”nazistanhängare”, ”trump-supporters” (halva USA:s befolkning) och ”Putinkramare”. För att nämna det senaste mediala utspelet.
Är det misstroendeomröstningen i riksdagen, som han klarade med en rösts marginal med hjälp av en kommunistisk PKK-kurd, som spökar och plågar honom?
Är förklaringen en psykopatisk personlighet som utvecklats till sjukdom? Förvärrad ”small man complex”? Mobbad i unga år? Trauman som plågar? Ex-frun, som ansluter sig till Sverigedemokraterna? Cherchez la femme.
Han måste bort från regeringsmakten!
PS.
Tänk er! Ett partihögkvarter (gissa vilket) skickar ut fula kepsar (typ amerikansk baseball) med namntryck: MAGDA
Lokala politruker går sedan omkring bland folk med kepsen. Det skrattas gott. Av artighet i smyg.
De kallar sig hycklande för ”arbetarregering” men är en regering för muslimska bidragsmigranter, bidragstagare och offentliganställda. Arbetare, hantverkare och småföretagare har dragit!
PRO PRIMO
Första halvåret exporterade Sverige mer el än något annat land i Europa, Frankrike inkluderat. Analysföretaget Enappsys skriver att Frankrike normalt exporterar mer el än de importerar men under det första halvåret 2022 nettoexporterade Sverige 16 terawattimmar el.
Det är det verkliga innehållet i Socialdemokraternas och Magdalena Anderssons folkfientliga politik. En klart utarmande politik för majoriteten av etniska svenskar. Följden för oss alla är elbrist och extremt skenande elpriser. Alltså ”Sossepriser”!
PRO SECUNDO.
Dessutom! Dessutom! Skattehöjarpartiet nummer 1 Socialdemokraterna genomför automatiska och smygvägen enorma skattehöjningar på el och drivmedel som du och jag måste betala med redan skattade pengar! Trippelbeskattning således; först skatter på el/drivmedel, sedan moms på den skatten som därefter betalas med beskattade inkomster! Nota bene! Via momsen på stigande livsmedelspriser, genom skatter och moms på drivmedel och genom skatter och moms på el har regeringen stulit minst 70 miljarder ytterligare från svenska folket på ett halvår.
Varför tiger DN, SVD och statstelevisionen om detta? Ställ regeringen mot väggen i skattefrågan! Det är dags för ett svenskt SKATTEUPPROR!
SÄNK SKATTEN OCH MOMSEN PÅ EL OCH DRIVMEDEL OMEDELBART!
PS. Kakistokrati (grek.) betyder styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna och där de värsta människorna sitter vid makten.
Morgan DDR Johansson föreslår att det fria ordet skall begränsas genom att fria svenskar skall kunna förföljas av SÄPO på bland annat twitter med obehagliga konsekvenser för deras privata liv! Var finns debatten om detta i våra stora media, i DN, i SVD , istatsrevisionen och statsradion?
Tystanden skriker! Det är tyst i Sverige, trots kommande val, som på sju dövstumsinstitut!
– Twitter är en kloak för högerextremism, hävdar Morgan DDR Johansson. Belägg? Vilka? Vilka frågor?
– En del sociala medier är plattformar för radikalisering. Twitter till exempel är en kloak ibland – för högerextremism, rättshaverism och radikalisering, påstår Morgan DDR Johansson.
Vad menar han egentligen? Rättshaverister? Vilka då? I vilka ämnen? Högerextremism? Vad och vilka är det? Vilka debattfrågor är ”högerextrenistiska”? De som, likt undertecknad analyserar och kritiserar Morgan DDR Johansson för hans återkommande totalitära lagförslag? De som skriver om Annika Strandhälls beteende i Visby? De som påvisar Annika Strandhälls totala okunnighet om kärnkraften? De som påtalar Magdalena Anderssons kopplingar till globalisterna i World Economic Forum och Klaus Schwab? De som kritiserar klimatalarmismen? De som är tveksamma till att ta ett ”preparat” som fått ”nödgodkännande”? De som påvisar vad två miljoner muslimska migranter kostar skattebetalarna i form av högre skatter och allmänt elände som brottslighet, våldtäkter och dödskjutningar på öppen gata? De som påvisar socialdemokratiska ministrars okunnighet i frågor de är satta att sköta? De som påtalar faktalögner av utpekade och KU-prickade ministrar som Johansson och Farmanbar? De som visar på hur statstelevisionen och statsradion vinklar nyheter, utelämnar fakta, sprider fake news och distribuerar ren propaganda för Socialdemokraterna och Miljöpartiet?
Kort sagt: ”Högerextremism” är liktydigt med dem som är kritiskt analyserar den socialdemokratiska regeringens ministrar och politik! Simple as that!
Regeringen vill därtill skärpa vapenlagstiftningen för att kunna beslagta ”extremisters” lagliga vapen och stoppa dessa individer från att vara med i skytteföreningar. Varför? Skall man börja åsiktskontrollera och åsiktsregistrera medlemmar i skytteföreningar? Vilka skall göra det? SÄPO? EXPO?
– De här personerna ska inte ha jaktvapen eller sportskyttevapen, inte göra lumpen eller kunna bli poliser, säger Morgan DDR Johansson. De skall alltså förföljas in i det privata livet. Jägare skall kunna fråntas vapen på grund av åsikter. Lex Karl Hedin? Andra skall inte kunna bli poliser. Men muslimska islamister kan bli poliser och i uniform fortsätta sin propaganda.
Våldsamma upplopp, uppror och inbördeskriget från muslimska migranter nämns inte. Inte heller de vänsterextremistiska AFA:s flerfaldiga upplopp och våldsamheter för vilka de dömts ett flertal gånger. Dessa verkliga brottslingar lyser helt med sin frånvaro i Morgan DDR Johanssons vokabulär.
Men ingen, vare sig på den politiska vänster- eller högerkanten, skall förföljas av staten på fria media för vad de tycker, yttrar eller skriver. Däremot skall muslimer och AFA-extremister dömas enligt brottsbalken, och i förekommande fall utvisas, för verkliga våldsbrottbrott som de rutinmässigt begår. 9 av 10 som begår och döms för straffbara våldshandlingar är vänsterextrema AFA.
Yttrande- och tryckfriheten däremot skall vara total. Den amerikanska Konstitutionen är ett föredöme jämfört med de socialdemokratiska urholkningarna av den svenska Grundlagen.
Den socialdemokratiska ministären under Magdalena Andersson vandrar ledda av Morgan DDR Johansson vidare allt djupare in i en socialistisk totalitär statsapparat som förföljer meningsmotståndare och kritiker. Det är mycket illavarslande.
Den fråga vi måste börja ställa oss och empiriskt analysera är om Socialdemokratin längre är ett demokratiskt parti.
Tyvärr har Sverige, till skillnad från en del andra länder, inte en författningsdomstol som juridiskt kan hålla ministrar straffansvariga för brott mot grundlagen och hindra regeringars försök att urholka grundlagen. Brottet landsförräderi borde vidare återinföras i såväl krigs- som fredstid. Enskilda politiker och ministrar som begått landsförräderi skulle därmed kunna ställas inför rätta och dömas.
I denna text djupanalysernas Anundshögsområdet som centrum rör Siende härads tingsplatsfrån 800-talet fram till 1500-talet och den unika arkeologiskt belagda förekomsten av ett tingshus. Anundshög, den största högen i Sverige byggd under perioden 550 e.Kr – 1050 e.Kr., samt skeppssättningarna, runstenen, pålverket och Eriksgatan behandlas utförligt. De har jag delvis skrivit om i en annan bloggtext:
Platsen har under järnålder (eventuellt från bronsålder) och fram till medeltiden varit en samlingsplats och en kommunikationspunkt, eventuellt också en kultplats. Under järnåldern markerades vägen förbi platsen med resta stenar och ett unikt runstensmonument. Samma väg användes under medeltidens Eriksgata.
Ett hålvägssystem (en hålväg är en forntida artefakt som består av en fåra i marken där en forntida väg gått fram. Den har bildats av slitage från hovar, klövar och fötter. När en hålväg på grund av slitage blev för djup eller på annat sätt obekväm, valde man att gå vid sidan om. I hålvägstäta områden kan man se flera parallella stråk intill varandra) leder österut, förbi Långby och Tuna och vidare. Denna östliga vägsträckning var en del av Eriksgatan och är i någon mening föregångare till dagens E18. Anundshög ligger precis i mötet mellan Badelundaåsen och vägen österut. Bäcken som idag meandrar runt Anundshögsområdet kan ha varit seglingsbar under bronsålder och järnåldern hela vägen upp från Mälaren.
Kommunikationsläget i centrum av Mälardalen är nyckeln till förståelsen av områdets stora kulturhistoriska betydelse och också till områdets ekonomiska välstånd via handel med järn, skinn och pälsprodukter mellan Bergslagen, Dalarna och Mälaren.
2. Anundhögssområdets ålder?
Kol 14-dateringarna från Anundshögsområdets olika delar har stor tidsmässig spridning vilket visar att området har använts för olika ändamål under en mycket lång historisk period. Dateringar av härdområdet (ett område med ett stort antal härdar från eldstäder) i anslutning till storhögen spänner mellan förromersk och romersk järnålder (dvs 500 f.Kr. – 400 e.Kr.). Det innebär att härdområdet fanns århundradena kring Kristi födelse. Härdområden har generellt, enligt arkeologiska undersökningar, använts under mycket lång tid från yngre bronsålder till äldre järnålder (dvs från 1100 f.Kr – 550 e.Kr). och det visar därmed på platser där människor återkommande och regelbundet har samlats.
Gravarnas ålder är till stora delar okända. Anundshögarna dateras traditionellt till mellersta eller yngre järnålder. Skeppssättningarna är inte säkert daterade.
Dock, man vet att skeppssättningar på andra håll oftast finns på gravfält med gravar från yngre järnålder, vilket skulle indikera att också Anundsområdets skeppssättningar uppfördes under denna period
3. Anunds hög och Yngligasagans Bröt-Anund
Varför heter den stora högen Anundshög och vem var Anund?
Om Anund, också kallad Bröt-Anund, var en historisk person har diskuterats och i synnerhet ifrågasatts av dem som utifrån en övertolkning av den källkritiska skolan helt dömer ut historiska annaler som Snorre Sturlassons Ynglingasaga som historisk källa. Om Bröt-Anund har existerat (och någon historisk förlaga har han haft) bör han ha verkat under första halvan av 600-talet. Enligt Snorre Sturlasson skall han ha härskat i Tiundaland i dagens Uppland.
Den främsta källan rörande Bröt-Anund (bröt kallas en väg, efter bryta) är således Snorres Ynglingasagan. (a.a. s. 32-33) Snorre berättar att Anund var son till kung Yngvar av Ynglingaätten som stupade i kamp med esterna. Efter honom blev Anund kung i Svitjod. Han höll enligt Snorre fred i Svitjod och blev mycket rik. Han hämnades faderns död i Estland. Han röjde sedan land och byggde vägar i Svitjod och kallas därför Bröt-Anund. Han hade flera kungsgårdar (”husby”), men hemlandet var Tiundaland. Snorre beskriver Anund som en omtyckt kung och det skall ha varit ”god årsväxt” i landet under hans styre.
Enligt Snorres dramatiska berättelse om Anunds död skall kung Anund en höstkväll passerat ett ställe kallat Himmelshed (Himinheid) med trånga fjälldalar och höga berg på båda sidorna. Det regnade och den snö som låg på bergstopparna rasade ner i ett stort snöskred tillsammans med lera och sten varvid kungen och många av hans män dog. Enligt en annan källa Historia Norwegiæ skall Anund ha dödats av sin halvbror Sigvard. Vi vet helt enkelt inte säkert vad som hände under Svea rikes historiska gryning.
Anund efterträddes av sonen Ingjald Illråde, som blev den siste kungen av ätten. Ett vanligt historiskt antagande är att den väldiga Anundshögen i Badelunda socken i utkanten av Västerås är kung Anunds verkliga eller symboliska grav.
Olov Graus beskrivning av det historiska skeendet runt Anunds hög och Bröt-Anund framgår av följande citat: »Uti denna hög är Konung Amund eller Bröt-Amund begrafwen, som wid år Christi 730 skal regeradt och warit en af Hedna tidens berömligasta Konungar, om hwilkens död Ynglinga sagan således förtäljer at, ‘när Han färdats en höst här i orten och ärnat sig til en af sine gårdar, Himmels hed kallad, der någre fjälldalar warit, så har mycket snjö och sedan rägn fallit, som låssat en stor skreda af stenar och sand uti fjället, hwilket oförmodeligen fallit öfwer Konungen och hans medfölje, hwaraf de blifwit ihjälslagne’. Detta skal händt wid pass Anno 760.»
Den på runstenen (se nedan om runstenen, min kommentar) nämnde »Hedin, Konung Amunds broder, … har ock förmodeligen warit denna gången med Konungen på resan och här, lika som han, fådt sin död; ty man finner eljest ej, at denna ättehög warit någon ordentelig eller Kungelig ättebacke». (a. a. s. 331 f)
Namnet ”Anunds hög” är skriftligt belagt från medeltiden (även om kung Anund/Bröt-Anund nämns redan i Snorre Sturlassons Yngligasaga i Heimskringla skriven runt 1219-1220) som diskuterats ovan) då högen användes som tingsplats, ”Anunda Högh”. Pastor Jonas Holstenius omtalar på 1600-talet att ”Wid thenna högh hafwer fordom tidh warit Tingsplats” vilket skall framgå av sex brev hos Bengt Person i Tible från 1355, 1355, 1358, 1391, 1393 och 1437 (numera förkomna).
4. Runstenen vid Anunds hög
Runstenen vid Anunds hög kan dateras till första halvan av 1000-talet och är rest i linje med den rad av stenar som syns på bilden nedan och som senare markerade Eriksgatans lopp förbi Anunds hög.
5. Runtexten
x fulkuiþr x raisti x staina x basi x alax at x sun x x sin x hiþin x brubur anutcm x uraibr hik x runan
Folkviðr ræisti stæina þasi alla at sun sinn Hedin, broður AnundaR. Vræiðr hiogg runaR.
»Folkvid reste alla dessa stenar efter sin son Heden, Anunds broder. Vred högg runorna.»
Eftersom namnet Anund även förekommer på en runsten på platsen hävdar en del att det är sannolikt därifrån namnet kommer. Det är enligt min mening en alltför snäv tolkning av namnet och som helt förkastar Ynglingasagans redogörelse om Bröt-Anund. Den naturliga och sannolika tolkningen är att Bröt-Anund har sin gravplats i högen.
Ristarens namn Vred, Vræiðr, är endast känt från ytterligare tre runstenar, alla sörmländska.
Det enda minnesmärke inom Anundshögsområdet som för närvarande kan tidssättas med säkerhet är runstenen och därmed »alla dessa stenar».
Textens ”alla dessa stenar” tolkas som en hänvisning till de resta stenarna i stenraden. Runstenen är daterad till 1000–1050 och därmed är också dateringen klar för uppförandet av stenraden. Stenraden ansluter i öster till en bred och djup hålväg förbi ett vadställe över den dåtida ån (idag bara en liten bäck). Hålvägen ingår i den medeltida Eriksgatan som passerade Anundshög. Det äldsta skriftliga belägget för Eriksgatan finns i Äldre Västgötalagen, bevarad i en handskrift från 1280.
Cirka 100 meter norr om storhögen leder en annan hålväg (från dagens Cafébyggnad) in till fornlämningsområdet. Det har således funnits två vägar in till platsen, även om de inte med säkerhet användes samtidigt.
6. Varför tingsplats här?
Under en mycket lång historisk period, sannolikt från 800-talet och fram till 1500-talet var Anundshögsområdet också centrum för en tingsplats för Siende härad. Någon gång under 1500-talet flyttades tingsplatsen till Badelunda kyrka. Under vikingatid och medeltid hölls häradets regelbundet återkommande ting utomhus. Vi återkommer till hur menigheten deltog. Tvister avgjordes, domar avkunnades och beslut i gemensamma frågor togs.
Ur arkeologisk synvinkel har Anundshögsområdet många typiska tingsplatsdrag, identifierade från andra tingsplatser.
Ligger på ett gravfält.
Lokalisering nära våtmark.
Flera kommunikationsleder (både land och vatten) möts på platsen.
En runsten finns på platsen.
Resta stenar finns på platsen.
Härdar och kokgropar finns på platsen.
Med utgångspunkt i denna mängd av historiska händelser och artefakter inklusive kungliga namn och konnotationer är det för oss sentida betraktare och analytiker förståeligt och naturligt att häradets tingsplats förlades till just Anunds hög.
7. Beläggen i de historiska annalerna
Enligt ”Rannsakningar efter antikviteter” från 1680-talet var vid den tiden sex brev kända från 1355, 1358 (2 st), 1391, 1393 och 1437, som alla nämnde en tingsplats vid Anundshög. Det äldsta idag bevarade brevet är från 1392 (som inte är något av de ovan nämnda) . Tingsplatsen för Siende härad kallas där ”Anunda høgh” Det sista kända brev som nämner tingsplatsen är ett brev från 1467.
Vi vet att mötena vid sent 1500-tal hade flyttat från Anundshög. De hölls då inomhus i socken-/ klockarstugan vid Badelunda kyrka. Ett första skriftligt belägg av tinget i Badelunda är från år 1594 när möten hölls i ”Balunghs socken”. Årets första ting år 1600 hölls i klockarstugan i januari. Tinget i maj samma år hölls sannolikt i klockarstugan (text saknas delvis i originaldokumentet) medan tinget i september ha hållits i sockenstugan. År 1602 anges att tingsmötena hölls i Badelunda sockenstuga (”Balungs sochnestuffva”). Tingsmötena hölls numera inomhus om än i olika stugor. Sedan 1400-talets mitt stadgades att församlingar skulle förse klockaren med tre hus: sockenstuga, stall och visthus. Klockarbostället användes då även som allmän samlingssal).
8. Skeppssättningarna och tinget
En skeppssättning består av resta stenar som placerats i form av ett skepp. Det är en typisk nordisk fornlämning som främst finns på gravfält. Skeppssättningarna kan ha symboliserat riktiga båtar på färden till dödsriket, eller använts som festplats till de begravdas ära.
Vid Anundshög finns fem skeppssättningar placerade i närheten av högen. Den största är 53 meter lång och 16 meter bred. Den bredvid är 51 meter lång och 25 meter bred. De tre mindre är 23, 28 och 35 meter långa. Inget annat fornlämningsområde i Sverige har lika många stora skeppssättningar.
Bilder från arbetet år 1932 med att restaurera och resa de sedan århundraden liggande stenarna.
Enligt skriftliga källor var stenarna liggande vid mitten av 1600-talet och liggande förblev de fram till 1932, då fyra av skeppssättningarna restaurerades. Samtidigt undersöktes marken kring de liggande stenarna. Stenarna i den femte stensättningen ligger ännu ner, så att det är möjligt att se hur alla skeppssättningarna vid platsen sett ut under hundratals år.
I mitten av skeppen finns mittstenar i form av klot, vilka möjligen symboliserar skeppets mast. De stora stenarna restes 1932 upp och placerades på ursprunglig plats.
9. Tingsstuga vid tingsplatsen
En märklig artefakt rörande tinget vid Anundshög är att man funnit rester av ett tingshus i anslutning till den stora högen och en av skeppssättningarna. Det är unikt och något liknande har man inte funnit vid någon annan känd tingsplats i Sverige. Tingshuset har varit föremål för utgrävningar av arkeologer vid flera tillfällen efter år 2006.
Förekomsten av ett tingshus finns också nämnt och beskrivet i de historiska annalerna.
Enligt ”Rannsakningar efter antikviteter” fanns det på 1680-talet synliga rester av en ”tingsstuga” vi Anundshög. Den historiska källan anger att det 18 meter norr om den största stenen i skeppssättningen norr om Anundshög förekom trasigt tegel från ”ugnen” i ”tingsstugan”
Pastor Holstenius skriver i en antikvitetsinventering följande: ”nor om högen äre 7 Stenar uppreste, både ändstenarna äre 3 och ½ aln höga, den förste Steenen äro 10 famnar ifrån högen. Strax norr om förste Steenen synes söndrigt tegel effter tingzstufwuugnen”.
Befallningsmannen Hans Spaak ger i sin »berättellsse», daterad »Westeråhs d. 11 Maj 1682», följande skildring av Anundshögen och av runstenens tillstånd: »Öster om Aus- sen Norr om Upsala wägen är een Stoor Rundh ihoopburen Jordehögh, som kallas i gambla Jordebreeff Anunda högh och vulgö Ånundz eller Ånshögen, och sägz en konungh medh det nampnet eller en Jätte der liggia begrafwen, sombliga meena der Skall finnas Jordegodz, effter som lius är syntz der ofta brinna; Men det är wist, att fordom har där warit Tingzplatz, och Rummet effter Tingzstugu Skorsteenen finnes. Älliest der straxt öster om hardt wijdh höijen äre twenne oval Rundelar af 24 stenar hwardera lagde, een godh fampn emellan hwar steen, och mitt uthi en Rundh Steen, där laghföraren förmenas sutit på”.
De skriftliga indikationerna om en byggnad med funktion i tingsförhandlingarna är av högsta historiska och arkeologiska intresse eftersom den är unik i Sverige.
10. Arkeologiska utgrävningar av tingshuset 2006 – 2019.
Uppgifterna i de historiska annalerna om stämmer dessutom väl överens med arkeologiska utgrävningsresultat. Vi kommer till den saken nu och citerar utförligt ur de arkeologiska rapporter som redovisar utgrävningsresultaten. Citaten från de arkeologiska rapporterna blir omfattande och in extenso just för att de vetenskapligt inte bara är viktiga i allmänhet utan avgörande för bedömning av det funna husets funktion och ålder.
Den läsare som nöjer sig med resultaten och inte är intresserad av urgrävningarna och tolkningarna per se kan hoppa över detta kapitel.
Det här är ”den första byggnaden på en tingsplats med troliga rötter i järnåldern som har identifierats i fält och undersökts arkeologiskt. Det finns inget som tyder på att stugan var ett vanligt bostadshus. Inga vardagsartefakter hittades och ingen gård finns heller dokumenterad på platsen. Huset har också en mycket ovanlig placering, vägg i vägg med skeppssättningen. Slutsatsen måste vara att detta med hög sannolikhet är den omtalade ”tingsstugan” (min kursiv), vilket är av högsta intresse. De skriftliga källorna från slutet av 1500-talet och framåt visar att tingsmötena hade flyttats och då hölls inomhus i socken/klockarstugan vid Badelunda kyrka … Övergången från möten på tingsplatser med troliga rötter i järnålder till möten vid socken-/klockarstugan vid kyrkan följer samma mönster som i resten av Sverige och Skandinavien”.
”Det mest troliga är att stugan byggdes för att man behövde en byggnad där skrivaren kunde färdigställa de handskrifter som behövdes för tingsförhandlingarna. 1300- och 1400-talen verkar ha varit en övergångstid då folk hade ett behov av att vara inomhus på grund av den skriftliga dokumentationen, medan själva mötena fortfarande hölls utomhus på den gamla, traditionella platsen. Detta ändrades framförallt från 1500-talet och framåt när tingen flyttades till platser vid sockenkyrkorna”.
Om stugan funnits på Anundshögsområdet åtminstone sedan 1300-talet, så nämns den ändock inte i en enda medeltida källa.
”Dateringen av stugan är intressant av flera skäl. Kolet, som troligen kommer från brukandet av spisen, har daterats till 1300-tal – möjligen även sent 1200-tal. Detta stämmer mycket bra överens med att fingerringen (en i stugan funnen förgylld silverring med Mariasymbol, min kommentar) även den har daterats till senmedeltid och även med de skriftliga källorna. Som diskuterats … är Anundshög dokumenterad (skriftligt, min kommentar) som tingsplats mellan 1355 och 1467 och senast 1594 hade mötena flyttats till socken/klockarstugan i närheten av Badelunda kyrka.
Det kan därför inte råda något tvivel om att detta är en medeltida byggnad, och troligen den tidigaste arkeologiskt kända byggnaden på en gammal tingsplats i hela Skandinavien”. (min kursiv)
”Rannsakningar efter antikviteter finns en uppgift från 1682 om att ”tingzstugu bordet” från tingshuset vid Anundshög ska ha funnits på en gård i Tibble. Det finns således en indirekt uppgift om att inventarier från det gamla tingshuset i Anundshög kan ha spridits ut i den närmaste omgivningens byar då byggnaden troligen upphörde att fungera som tingshus i slutet av 1400-talet. Uppgiften i Rannsakningar innebär att delar av inventarierna fortfarande på 1600-talet (två hundra år senare) fanns på en gård i trakten. Vid samma inventering noterades vidare att ”rummet efter tingzstugu skorseenen finnes”. Murstocken har således varit så synlig under 1600-tal att man kunnat göra bedömningen att det rört sig om en spismur. Intressant i sammanhanget är också som ovan nämnts det faktum att stenar från (den närmaste?) skeppssättningen varit inbyggda i huset”.
”2018 slutundersöktes lämningarna av tingsstugan, och det kunde konstateras att den varit en kvadratisk timrad stuga (6,6×6,6 meter) på syllstensgrund, bestående av ett rum med en spis i ena hörnet. Ingången låg sannolikt i norr, där en ränna parallell med vägglinjen har tolkats motsvara ett ingångsparti (rester av en stock eller takdropp från ett utbyggt ingångsparti)”.
”Syllstenarna visar att byggnaden var kvadratisk med sidor på 6,6×6,6 meter, belägen i riktning N–S med en svag dragning åt SO. Det innebär att tingshuset har utgjorts av en liten stuga på mindre än 44 m2. Hörnstenarna antyder att det rört sig om en timrad byggnad men det kan inte heller uteslutas att det varit frågan om någon typ av resvirkeskonstruktion”.
”Kol från tingsstugans golvlager daterades 2017 till 1340–1400 e.Kr. (53,2% sannolikhet), alternativt 1280–1330 (42,2% sannolikhet). De medeltida dateringarna från stolpmonumentet spänner mellan åtminstone 1170 och 1340, möjligen ända ner till 1020 och upp till 1400. Det förefaller därmed inte osannolikt att tingsstugan fanns på plats redan under 1200-tal, och att den fanns kvar till tinget flyttades till Badelunda kyrka någon gång mellan 1467 och 1594. En viktig anledning att ha en tingsstuga var troligen att producera dokument rörande tingsförhandlingarna. Brev från lokala tingsförhandlingar finns bevarade från sent 1300- och framför allt 1400-tal och framåt”.
Det citerade ger sammantaget en sannolik datering av tingshusets, vid Anundshögs tingsplatsför Siende härad, till 1200-talet som tidigaste uppförande och funktion som tingshus.
11. Var och hur satt menigheten under tinget?
Min idé, som jag inte sett framförd någonstans är att de ursprungligen under järnålder resta stenarna inte fallit utan lagts omkull för att fungera som sittplatser under de dagslånga och ibland flera dagar långa tingen. Jag ser framför mig liggande stora stabila stenar med grova plankor emellan. Utmärkta sittplatser under ett långt ting för de tillresta deltagarna som kommit, ridande på häst eller efter häst och vagn, till tinget från de kringliggande socknar som ingick i Siende härads ting, dvs tingets juridiska område.
Att det vid Anundshög funnits en tingsstuga för tingets funktionärer har arkeologer slagit fast. Men också den deltagande menigheten måste ha haft faciliteter under ett dagslångt och ibland flera dagar långt ting. Platser att tillreda måltider. I andra sammanhang har nämnts möjlighet till enklare övernattning vid ting över längre tid. Om ett ting hölls utomhus i januari så frågar man sig hur tingets deltagare höll sig någorlunda varma. Eldar runt tingsplatsen? Många frågor om praktikaliteter runt genomförandet av ett ting som jag inte sett några svar på. Tingshuset vid Anundshög visar ändock på en detalj i sammanhanget, nämligen hur tingets funktionärer hade att förbereda, organisera och genomföra ett ting.
12. Nya utgrävningar av Anunshögsområdet visar på en monumental stolprad likande den som man funnit vid utgrävningar vid Gamla Uppsala
Arkelogiska undersökningar 2006 och 2008 visade att det funnits en monumental stolprad i områdets södra del, strax norr om den resta raden stenar – Eriksgatan – som avgränsar Anundshögsområdet söderut.
Geofysiska undersökningar som genomfördes 2006 och 2008 identifierade en rad med stora stolphål vid Anundshögsområdet, med stor likhet med Gamla Uppsala, arkeologiska rester efter en monumental rad med resta stolpar genom området. Vi citerar de arkeologiska rapporterna.
”Utgrävningen undersöker lämningarna av den långa stolprad som har hittats i området. Monumentet kan ha varit en helig avgränsning av tings- och kultplatsen”.
”Monumentet har sannolikt fungerat som en avgränsning av platsen och kan eventuellt liknas med ett “viband”, en helig avgränsning av den tingsplats som funnits på platsen. Viband finns omnämnda i medeltida skriftliga källor, som till exempel Egil Skallagrimssons saga och den norska Frostatingslagen En annan tänkbar parallell funktion som föreslogs är att stolparna markerat en ”processionsväg” in till själva området, möjligtvis till platsen där tingsmötena hölls. I Gamla Uppsala där man påträffat två olika stolprader, var den längre drygt 900 meter lång”.
Vid utgrävningar av stolphålen har samtliga slutat med medeltida dateringar från 1000-/1100- tal till 1300-tal. Det var överraskande för arkeologerna.
”Inte bara är de medeltida, de spänner även över både tidig-, hög- och senmedeltid. Det innebär att stolpmonumentet (monumenten?) har haft en betydligt längre historia än vad som tidigare hade kunnat anas, vilket får konsekvenser för tolkningarna av platsen”.
”De stolphål som undersöktes 2018 uppvisade stora likheter med partier av den långa stolpraden i Gamla Uppsala. Detta gäller både de enskilda stolphålens storlek och djup samt avståndet mellan stolphålen. Stolpmonumentet i Gamla Uppsala är betydligt längre än den vid Anundshög och här finns dessutom två rader i närmast 90 graders vinkel mot varandra”.
Den å, numera en liten bäck, som runnit rakt igenom området och sannolikt passerat mellan de stora stenskeppen sammanstrålar med mötet mellan stolpmonumentet, de resta stenarna vid Eriksgatan. Hur skall detta tolkats? Den frågan. Liksom flera andra, återstår inför kommande arkeologiska utgrävningar.
Källor:
Olov Grau, Beskrifning öfwer Wästmanland med sina städer, härader och socknar, 1754. Faksimil 1904.
Mathias Bäck, Kristina Jonsson, Marta Lindeberg & Alexandra Sanmark,Tingsplatsen vid Anundshög.
Medeltida tingsstuga och järnålderslämningar i Badelunda.
Arkeologisk forskningsundersökning
Fornlämning Badelunda 431:1 Långby 7:3 Badelunda socken Västerås stad Västmanlands län
Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2018:17
Mathias Bäck, Kristina Jonsson, Marta Lindeberg & Alexandra Sanmark,Tingsplatsen vid Anundshög del 2.
Lämningar från järnålder till medeltid i Badelunda
Arkeologisk forskningsundersökning
Fornlämning Västerås 431:1/ L2002:241 Långby 7:3 Badelunda socken Västerås stad Västmanlands län.
Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2019:24
Äldre annaler från 1600-talet är citerade ur Tingsplats vid Anundshög och Tingsplats vid Anundshög 2.
Snorre Sturlasson, Konungasagor. Sagor om Ynglingarne och Norges konungar intill 1177. Utgifna av Hans Hildebrand. Stockholm 1889.
Ett monumentalt inslag i den västmanländska forntidshistorien är de 45 kända fornborgarna. Flera av dem är värda ett besök. En av de största är fornborgen på Visberget i Munktorps socken. Både Britt, Gustaf och undertecknad har besökt borgen på Visberget.
Visbergets borg ligger en halv kilometer nordost om avfarten mot Munktorp vid E18.
Visberget är en till ytan stor fornborg med måtten 100×65 meter och dubbla, mycket höga och imponerande murar. Visbergets fornborg finns beskriven redan på 1600-talet och tillhör kategorin ”tillflyktsborgar”.
Allmänt om fornborgarna
I Sverige finns fler än tusen registrerade fornborgar. Listor över fornborgar i ditt län finns på nätet, sök på ”lista över svenska fornborgar”. En fornborg är en befästning som oftast anlades på en höjd. Borgen kunde ge skydd åt bygdens befolkning. De flesta borgar kan genom arkeologiska utgrävningar (av några, men långt ifrån alla) dateras till 500- eller 600-talen e.Kr., dvs. under yngre järnålder/folkvandringstid. Jag vill, i likhet med andra, hävda att fornborgarna är byggda och tillbyggda under en längre period från yngre järnålder, folkvandringstid, vikingatid och in i tidig medeltid dvs perioden 400 e.Kr – 1050 e.Kr. Omfattning, storlek och murarnas mäktiga tjocklek visar att de med stor sannolikhet använts och byggts till under längre senare perioder. Fornborgarnas mäktiga stenmurar torde vidare visa att de är planerade och byggda av en väl organiserad och stor befolkning.
Exempel på försvarsfunktion och användning under tidig medeltid kommer vi att beskriva senare.
De flesta fornborgar är ”tillflyktsborgar” byggda under längre oroliga perioder och ofredstider. Konstruktion och bygge av borgarna har pågått under loppet av lång tid, flera decennier och möjligen succesivt tillbyggts över hundratals år. Den bofasta befolkningen, huvudsakligen bönder, har med stor möda fraktat enorma mängder stora stenar till de höga, breda och mäktiga murarna, ibland med dubbla och till och med tredubbla murar som försvarsverk. Längst upp på huvudmuren har med stor sannolikt funnits palissader av trä. Ofta kan man fortfarande tydligt se de ursprungliga portöppningarna visa sig som stenlösa partier i vallarna
Fornborgana är medvetet uppförda på lätt försvarade höjder ofta med en eller ett par sidor med ointagliga branter och stup. De är vanligen belägna vid vattendrag och kan ha fungerat som bevakningsplatser vid farleder. De kan till och med ha ingått i en mer organiserat och samlat försvarssystem. Form och storlek har naturligtvis bestämts av platsen naturliga förutsättningar. Glöm inte att Mälarens vattennivå var 15–20 meter över dagens. Det som idag förefaller som otillgängliga och isolerade lägen var på den tiden vid seglingsbara vatten. De små bäckarna och vattendragen på slätterna är resterna efter stora Mälarvikar. Där hällristningar finns, som vid Häljesta i Munktorps socken, har vattnet sannolikt sköljt hällarna där den tidens människor drog upp sina utriggade farkoster och ristade in sina bomärken på hällen. Mer om Häljesta hällristningar i en kommande artikel.
Visbergets fornborg
Visbergets fornborg har uppförts på en stor ganska plan berghäll. Borgen är till formen en oval på ca 100 x 65 meter. Borgen har en inre mur och en yttre. I öster går den yttre samman med den inre. Det är ett parti där terrängen är brant upp mot borgen vilket ger en naturlig starkare försvarssituation. Bägge murarnas ytter- och innersidor har ursprungligen varit lodräta innan borgens murar raserats/rasat samman. Både den yttre och den inre muren har två ingångar som är förskjutna i förhållande till varandra för att försvåra för en fiende att tränga in.
Fornborgen beskrivs i ”Rannsakningar av Antikviteter i Västmanland” åren 1667 och 1682. Den är noggrant uppmätt på lantmäterikartor åren 1720 och 1789. Fornborgen är en av de största i Västmanland och den har inte (!) undersökts arkeologiskt. Munktorps socken, där borgen ligger, är en av de fornlämningstätaste i Västmanland. Många andra fornlämningar i närområdet är gravfält från den yngre järnåldern.
Vi vet från den historiska traditionen att borgarna Borgby skans öster om Kolbäck och Skovsta skans väster om Köping var tillflyktsort och samlingsplats för de stridande styrkorna inför slaget vid Herrevadsbro 1251 då Birger jarl skapade lugn och ro åt kungamakten i Svea rike för flera decennier framåt genom att besegra folkungarna under junker Karl, Knut Magnusson och Filip Knutsson. Upprorsmakarna avrättades av den hårdföre jarlen Birger Magnusson efter att de besegrats och kapitulerat. Borgby skans var uppsamlingsplats/läger för jarlen Birger Magnussons hird och styrkor. Borgby skans var tillflyktsort och läger för folkungarnas friskaror, legosoldater och hird.
Visbergets borg ligger betydligt närmare Kolbäck än Skovsta skans, är större och lika mäktig och bör kunna ha varit en samlingsplats/läger för de friskaror och den hird som stödde oppositionen och folkungarna emot Birger jarl. Det finns i flera avseenden både logiska (närhet till slagfältet) och logistiska argument (kortare uppmarsch till slagfältet) för min tes. Jag känner mig ganska säker på, det obevisade, antagandet. Verkligheten är ofta ganska enkel att förstå och förklara. Occams rakkniv, ni vet.
Klicka på bilderna för full storlek.
Den inre muren från söder mot norr med hela inre borgen. Britt i mitten av bilden ger en hum om dimensionerna på borgens murar.
Ingången – en av tre – ingångar genom den yttre muren i sydväst.
Den yttre muren med den inre synlig till vänster på bilden
Borgens inre med den stora och monumentala muren i söder på bilden.
En fägata är en, över lång tid, upptrampad stig av boskap som går från en bys centrum till betet på utmarken, ibland är den inhägnad av stengärdsgårdar. Historiskt och arkeologiskt är en fägata en del av ämnesområdet ”fossil åkermark”.
Under järnålder och medeltid låg åkrar och ängar i nära anslutning till byn, utanför byn låg den gemensamma utmarken. Här släppte man boskapen på bete. Åkrar och ängar var inhägnade. Via fägatan drev eller ledde man boskapen från byn till utmarken.
Många fägator är i dag i dåligt skick. Britt och jag ägnade några timmar åt att identifiera en fägata vid Konugla (Irsta socken i Västerås kommun) som så här års är igenvuxen vilket gör det svårt att tydligt visa den på bild. På en bild från 1990 syns den tydligare. Vi gör ett nytt besök nästa vår innan växtligheten döljer fägatan.
Fägatan vid Konugla i Irsta socken är 400 meter lång och går från den vikingatida byn Konugla och ut mot sankare ängar och betesmark. Kartbilden och fotografier visar var den gick, även om den är svårsedd. Fägatan har också fungerat som gärdesgräns mellan tvåsädesgärderna och har också under en tid fungerat som väg.
Fägatan skapades under vikingatid dvs mellan 824 e.Kr och 1190 e.Kr. Utgrävningar av delar har kunnat fastslå det. Fägatan har varit en del av gården Konuglas mark.
Klicka på bilden för att se den i full storlek.
Bild: ur Leif Gren, ”Fossil åkermark”.
Bild. Västerås Stadsarkiv/DigilatMuseum
Bilden kopierad ur boken ”Västmanland – Mälarbygd – bruksbygd – bergslag”. Gladh, Lennart / Ström, krister / Holmåsen, Ingemar. Västerås 1990
Bild av fägatan den 31 juli 2022.
Källor:
Västerås Stadsarkiv/DigitaltMuseum
Västeråsbygden. Ett program för kulturminnesvård. Del I Beskrivning. Fornminnen och andra lämningar. Västerås kulturnämnds skriftserie nr 16. 1987
Leif Gren, Fossil åkermark. Äldre tiders jordbruk – spåren i landskapet och de historiska sammanhangen. RAÄ, Borås 1997.
Trettiofyra (34) dödskjutningar i Sverige första halvåret 2022 främst i våra storstäder men också ute i landet. En kraftig ökning sedan samma period förra året. Trots Magdalena Andersson beryktade ”vända på alla stenar” och Morgan DDR Johanssons ”knäcka gängen”. Det muslimska påsk-upproret/inbördeskriget är att lägga till. Där myndigheter och polis backade och flydde. I det sistnämnda fallet lägger poliser och S-socialister skulden på Paludan som utövar sin rätt till demonstrations- och yttrandefrihet, inte på de våldsverkande muslimska huliganerna. Socialdemokraterna varken vill eller förmår hantera den dysfunktionella muslimska diasporan som fortsätter att växa med nya migranter. Numera Socialdemokraternas kärnväljare!
PRO SECUNDO
Pladdraren Farmanbar pladdrar vidare ända in i Konstitutionsutskottet (KU) med sina lögner/fake news om att svenska elpriser är mycket lägre än i exempelvis Frankrikes.
PRO TERTIO
Magdalena Andersson ”toppar laget” inför valet med:
Pladdraren Farmanbar från Iran som inte ens förstår konsekvenser och problem för svensken med fyra nedstängda kärnkraftverk.
Annika Strandhäll frisören som var dyngrak i Visby
Skolministern och transan Axelsson Kihlbom från Köping
Gustafsdotter som säger sig inte veta vad svensk kultur är
Nazist-hailaren Karkiainen från Haparanda
Erncrantz som med en s.k. ”högskolexamen” från Örebro universitet på fyra betyg ansvarar för universitet och forskning.
Morgan DDR Johansson som prickats i KU upprepade gånger för lögner om migrationen och som presenterar det ena lagförslaget efter det andra med inskränkningar i de demokratiska fri- och rättigheterna.
En orättvis betraktelse över en fullständigt lysande församling.
Migranterna är problemet med och i sjukvården inte lösningen, som främst vänsterfolk och socialdemokrater, tror baserat på selektivt utnyttjad statistisk av anställda i sjukvårdssektorn. De driver en propagandistisk tes bortom intellektuell sans och balans.
De socialistiska propagandisterna i S m.fl. utgår till att börja med ifrån utbudssidan. I inget annat ekonomiskt eller produktionsmässigt sammanhang analyser man sektorns/produktionsenhetens utbud först och därefter marknadens (i vid mening) efterfrågan. Så fungerade den som en naturlig följd kollapsade kommunistiska planekonomin. En centralkommitté beslutade vad som skulle produceras nästa år. Det som producerades var vad folket fick hålla till godo med. ”Take it or leave it”. Det planekonomin (som är att likna med dagens offentligt producerade sjukvård) producerade var ”nubb när det behövdes spik”. En Trabantbil (”Trabi”) med 15 års väntetid när folket ville ha BMW. Det sistnämna blev tydligt när gamla DDR (Tyska Demokratiska Republiken, sossarnas kära föredöme) rasade samman, imploderade, under tyngden av den egna orimligheten. Det såg jag på nära håll i Östtyskland (DDR) åren efter murens fall. Folket köpte begagnade BMW och körde ihjäl sig eftersom de inte var vana vid att hantera en potent bil.
Denna utvikning har sin plats. Det är nämligen så här den svenska offentliga sjukvården produceras. Det är offentlig planekonomi i sin prydno. Nåja, i sin katastrofala ineffektivitet. Mer skattepengar krävs löpande, inkompetenta, lågkognitiva och icke fungerande personer anställs och det som kommer ut är ”less bang for the buck”. Mindre produktion för varje skattekrona och anställd som sätts in.
Tänk er tillverkaren av Volvobilar. Tänk om det skulle börja med att analysera och maximera det möjliga produktionsutbudet och tillverka för lager oavsett efterfrågan. Företaget skulle snabbt få problem med lönsamhet och överlevnad. Nej, idag utgår företaget ifrån efterfrågan på Volvobilar till den grad att bilen tillverkas först efter att din beställning och dina specifikationer föreligger. Så fungerar lönsamma och livskraftiga företag idag men inte den offentliga sjukvården.
Så borde också analysen av sjukvården göras om den var intellektuellt hederlig och ekonomiskt kunnig.
Socialdemokrater och deras socialistiska svans i C, MP och V skyller ökande efterfrågan på hälso- och sjukvård på att befolkningen blir äldre. Det är sant men inte huvudproblemet med sjukvårdens efterfrågeproblem.
Huvudproblemet, par preference, är de närmare två miljonerna muslimska migranterna och deras avkommor från Mellanöstern och Afrika.
De efterfrågar sjukvård och tandvård i högre grad än etniska svenskar. Gruppen muslimska migranter från Mellanöstern och Afrika har som grupp en överefterfrågan på sjukvård i förhållande till deras relativa andel av befolkningen. Det kan ha flera förklaringar: Ovana vid fri sjukvård, man söker den för minsta myggbett. Ovana från hemländerna av att hantera fria offentliga nyttigheter. Sämre fysisk status generellt än etniska svenskar. Socialsekreterare, migrationsspecialiserade advokater och andra migrantprotagonister ”upplyser” gruppen vilka rättigheter och nyttigheter de har ”rätt till”, trots att de inte bidragit med en enda krona i skatteintäkter. Eftersom de inte arbetar och betalar skatt upplever de aldrig kostnadssidan av offentliga tjänster, som ses som fria nyttigheter. En del som intervjuats tror att det är FN som betalar. Allt som är gratis överutnyttjas grupper som har en lägre grad av civilisatorisk uppfostran i kombination med lägre kognitiva förmågor och inte ser/förstår kostnadssidan.
Ett specifikt exempel.
Ett riksdagsbeslut från år 2013 är visar problemet. ”Sjuklövern” med undantag för Sverigedemokraterna röstade för ett genomförande av Socialutskottets betänkande 2012/13:SOU 20 med titeln ”Hälso- och sjukvård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd”. En illustrativt ohemul tolkning av tramsfrasen ”allas lika värde”. I praktiken innebär tolkningen att den etniske svensken är mindre värd, som tvingas betala med skatter men trängs undan av nämnda gruppers överefterfrågan med långa väntetider för vård som konsekvens.
Det riksdagsbeslutet startade en rullning av skattebetalarnas pengar utom kontroll. SvD konstaterar i en artikel: ”Kostnaderna för vård till personer som vistas i landet utan tillstånd har ökat kraftigt i takt med att gruppen växt – och väntas stiga ytterligare kommande år”.
Antalet som lever illegalt i Sverige har ökat år för år. Sanningen är att ingen vet idag hur många som vistas illegalt i Sverige men som ändock kan utnyttja skattefinansierade förmåner. Uppskattningar landar på över 100 000.
Vad gäller sjukvård innebär regelverket från juli 2013, enligt nämnda riksdagsbeslut, att papperslösas rätt till vård lagstiftats. Det betyder att personer som håller sig undan verkställandet av utvisnings- eller avvisningsbeslut (”gömda”, dvs korrekt uttryckt illegala) eller personer som vistas i landet utan att ha ansökt om tillstånd för detta (”papperslösa” märkligt namn, illegala är korrektare) har laglig rätt till subventionerad vård i samma utsträckning som asylsökande som befinner sig i Sverige.
Papperslösa barn (personer som inte fyllt 18 år) ges rätt till gratis:
Fullständig vård
Regelbunden fullständig tandvård
Läkemedel
Gömda och papperslösa vuxna ges rätt till:
Akut vård och behandling
Vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd.
Mödrahälsovård
Preventivmedelsrådgivning och vård vid abort
Hälsoundersökning (om den enskilde in redan har fått det)
Tandvård som inte kan vänta
Läkemedel som omfattas av lagen om läkemedelsförmåner
Smittskyddsinsatser
Det förtjänar nämnas att landsting redan innan beslutet trädde i kraft hade möjlighet att erbjuda vård upp till samma nivå som gäller för bosatta inom landstinget.
Sedan juli 2013 har papperslösa (dvs illegala) barn dessutom rätt att gå i skolan.
Så ser problemet ut om man gör analysen av sjukvården intellektuellt korrekt. De muslimska migranterna från Mellanöstern och Afrika har skapat en gigantisk överefterfrågan på hälso-, och sjukvård samt tandvård. Det har medfört kostnadsexplosion, undanträngningseffekter för etniska svenskar (tydligt under den s.k. pandemin då migrantgrupperna upptog stora delar av akutvården) och ett problem med bemanningen (utbudet). Grundproblemet löses endast och enklast genom att utvisa de muslimska migranterna inte genom att anställa lågkognitiva, lågkompetenta och icke fungerande afrikaner och araber i sjukvården. Sjukvården har nu fått patienter (i synnerhet äldre etniska svenskar) som regelmässigt inte förstår vad dessa personalgrupper säger, ty även för enkla arbetsinsatser måste man behärska det svenska språket. Anställning av dessa grupper har omvittnat skapat ökande krav på arbetsinsatser från den normala svenska personalen för att täcka upp migrantgruppernas bristande kompetens och arbetsinsatser.
Slutsatsen är således att de muslimska migranterna från Mellanöstern och Afrika är ett dubbelt problem, de har skapat en strukturell överefterfrågan på hälso- och sjukvård som sedan skall lösas med ett utbud av nyanställda muslimska migranter som inte klarar av arbetet i sjukvården på grund av låg kompetens och låga kognitiva förmågor.
lennart waaras blogg 