lennart waaras blogg

De vänsterextrema huliganer som med slunga kastade sten för att skada andra i Liseberg/Göteborg den 30.9.2017 dömdes till fängelse i mellan 3 och 9 månader. Domstolen finner 11 vänsterextremister skyldiga till våldsattacken! Några av de dömda är asylsökande migranter som dock enligt domstolen slipper utvisning! I media kallades dessa vänsteraktiva våldsverkare ”motdemonstranter”!
En riktigt glädjande dom! En seger för demokratin och rättsstaten! Dock borde migranterna utvisats!

Dagens socialister och vänsterintellektuella utgör ett allmänt okunnigt och oinformerat skikt som tyvärr samtidigt dominerar media debatten inte minst i statstelevisionen. De har fastnat i bokstavsfrågor, tokfeminism och udda ställningstaganden. Eller, så väljer man att vandra runt i tillvaron med t-shirts med den ena tokfrasen efter den andra tryckt på bröstet!
De har inte ens läst sina lärofäder Karl Marx och Friedrich Engels m.fl. De skulle i så fall kunnat göra en intellektuellt hederligare och kunnigare (om än dogmatisk) analys av samhällsföreteelser.
Jag kan bekänna att det är ett – perverst – nöje att diskutera med vänsterintellektuella eftersom jag läst Karl Marx/Friedrich Engels texter m fl. marxologiska författare. Eftersom okunnigheten bland socialister och vänsterintellektuella är så monumental är det lätt att dra ner byxorna på dem med marxistiska argument.
Jag har översiktligt granskat vänsterns syn på den till stora delar välfärdsinducerade massinvandringen till Sverige. Med ett begrepp hos Karl Marx, trasproletariat, kan man belysa vad som händer i Sverige just nu. Jag inser naturligtvis att begreppet idag är kontroversiellt och möjligen också uppfattas diminuerande. Trasproletariatet som företeelse, innehåll och funktion i samhället är dock en intellektuellt möjlig – om än otillräcklig – analytisk infallsvinkel. Det handlar om trasproletariatets situation och förutsättningar i samhället idag främst i våra 28 utanförskapsområden.
Till skillnad från i industrialismens barndom då trasproletariatet hamnade i ren misär och extrem fattigdom så har vi idag skattefinansierade sociala skyddsnät som hindrar detta och förser de som befinner sig i detta skikt med bostäder, mat och kläder mm. Deras ställning socialt, politiskt och ekonomiskt och utanför de normala samhällskikten är dock likartad. Ingenstans i vänstermedia har jag sett analyser av vad som händer och riskerar att hända i dessa termer.
Än mer oroande är trasproletariatets funktion i samhället och på arbetsmarknaden. I industrialismen barndom var de i Marx analys att förse kapitalismen med tillgång på billig arbetskraft. Frågan är väl om inte detta också riskerar att vara/bli en funktion idag. Med den skillnaden att de okvalificerade arbeten som fanns en gång i tiden idag i Sverige i stort sett är bortrationaliserade av teknologi- och produktivitetsutvecklingen. Sverige är idag kanske världens mest kompetens- och högproduktivitetsstyrda ekonomi. Var finns plats för lågkompetent och lågproduktiv arbetskraft?
I en situation när en dryg tredjedel av välfärdsinvandrarna till Sverige är funktionella analfabeter och de lågproduktiva arbetena inte längre finns så saknas också möjligheter för dessa att någonsin komma in på arbetsmarknaden. Vad händer då med dessa människor individuellt och som social grupp? Vad händer med deras barn? Vad händer i de utanförskapsområden som idag blir fler och fler och växer?
De svenska fackföreningarna ser naturligtvis detta men kan inte – förmå inte – göra en korrekt och politiskt inkorrekt analys av problemet.
Vänstern jamsar med i något slag ”good guy against bad guy” i tron att detta fungerar. De förmår inte ens göra en marxistisk analys av problemet! Det skulle jag kunna respektera även om jag skulle ta diskussionen med dem! Tala om den socialistiska vänsterns elände och förfall i intellektuell nivå och kapacitet!

Jan Myrdal i FiB Kulturfront /utdrag ur recension)
…
Han (Christian Baron i boken Proleten, Pöbel, Parasiten) använder begreppen Unterschicht och Oberschicht, allltså motsvarigheten till de av Quiding och Strindberg i vårt språk populariserade underklass och överklass. De är inte vetenskapliga, marxistiska, klassbegrepp. Men de tydliggör en synlig verklighet. Hur överklassen bestämmer såväl smak och ”allmänna meningen” som konst och kultur har Marx påpekat. Men ”underklassen” bryter av klassintresse upp detta då och då. Inte undra på att ”vänstern” föraktar underklassighet!
…
I denna situation sysslar ”vänstern” med identitetsfrågor och ”språkpolitisk censur” i ett ”diskriminerings-delirium” i stället för konkreta makt- och klassfrågor. Den ”vänstern” grubblar sedan över varför den verkligt utsatta arbetarklassen röstar på AfD (motsvarigheten till SD) trots att de är marknadsliberala. Men det räcker för det äcklade folket med att de är emot ”de övre”.
Barons skildringar av den akademiska ”vänstern”, oftast ur eller utvecklad till mellanskikt eller överklass, kan vi alla på denna kant känna igen. De står främmande för det sinnevärldsliga folket, den faktiska arbetarklassen, i liv som i ord och erfarenheter. När de lyssnar till dess faktiska språkbruk och iakttar dess beteende tar de avstånd, ja skäms. Vilket innebär att denna ”vänsters” egentligen klassbestämda ideologiproduktion som HBTQ, den ständigt växande listan av förbjudna ord eller rasifieringsbegreppet faktiskt tjänar den härskande klassen.
Ja, det är en rik bok. Visst kan jag invända mot ett och annat. Konstigt vore annat. Att Bernie Sanders nog kunnat vinna mot Trump är en sak. Men praktiken visar ju att han gav upp och stödde Hillary Clinton. Han var av samma skrot och korn som Syriza.

Häromdagen skulle Jimmy Åkesson ha hållit ett tal i Umeå i Väven en kommunal anläggning. Extremvänstern med deras front- och täckorganisationer med namn som Kulturarbetare mot rasism hotade hela evenemanget och lyckades också stoppa mötet. Statsradions P1 Kulturnyheter hade då under hela dagen diskuterat mötet och att det planerades att hållas en motdemonstration en bit därifrån. Vid varje inslag upplyste statsradions P1 om var demonstrationen skulle hållas och när den skulle startas. Det var väl bara uppmaningen att delta som fattades.

Vad som sedan hände är oklart men uppenbarligen tog sig demonstranterna in i entrén till möteslokalen för att skapa mesta möjliga störning. När polisen försökte avhysa mötesstörarna utlöste någon brandlarmet varpå SÄPO fann för gott att av säkerhetsskäl föra bort JÅ från lokalen. Mötet avlystes!

Så ser demokratisynen ut hos extremvänstern och dess täckorganisationer.

Det sådana händelser som gör att jag anser att kulturen bör klara sig som andra verksamheter på marknaden och dess villkor. De ”konstnärer” som inte kan försörja sig på sin ”konst” får skaffa ett vanligt arbete. Att de skall leva på bidrag från mig som skattebetalare för att ställa till oreda i demokratin är verkligen möjligt att ifrågasätta!

Fidel Castro är död! En epok har gått i graven! En oerhört karismatisk och intelligent ledare som 1959 kastade ut den totalt korrupta Batista-regimen och med den ett stort antal amerikanska företag. Det medförde en bojkott av USA (inklusive mordförsök och det misslyckade landstigningsförsöket vid Bay of Pigs 1961 planerat av exilkubaner i samverkan med CIA under en motvillig president John Kennedy) som drev Castro i armarna på kommunistpartiet. Från början var Fidel Castro en nationalist med socialistiska förtecken som önskade ett fritt oberoende Kuba.
Senare utvecklades Kuba under Fidel Castros regim till en socialistisk diktatur av traditionellt snitt med fängslande av oliktänkare och en katastrofal socialistisk ekonomi.
När nu Fidel Castro är borta så får vi hoppas på ett slut på det för Kuba förödande socialistiska experimentet och den politiska diktaturen! Vi får också hoppas på en gradvis övergång till parlamentarism och marknadsekonomi men utan det kaos och rövarekonomi som uppstod när den socialistiska diktaturen i Ryssland föll samman!

Att Kuba drevs in i armarna på Sovjetunionen går att analysera seriöst. Främst handlar det om att Kuba då var en i det närmaste ekonomisk monokultur via beroendet av exporten av socker. Handelsembargot gjorde att dessa exportinkomster minskade kraftigt. Sovjetunion såg då sin möjlighet att knyta Kuba närmare sin egen realpolitik genom att köpa kubansk socker och som så småningom resulterade i Kubakrisen i oktober 1962. En utrikespolitisk felkalkyl från Chrustojvs sida (rörande urplacering av kärnvapenbestyckade MRBMs och LRBMs på Kuba) visavi Kennedy höll på att driva världen in i ett atomkrig. Detta har jag skrivit om tidigare. Konflikten upplöstes genom skicklig diplomati och att både Kennedy och Chrustjov till sist valde att lita på varandra! Detta följde jag noga via radio och tidningar 17 år gammal. Puh… jag kan inte se in i huvudet på Fidel Castro, jag kan bara konstatera att när Granma åkte över till Kuba och revolten startades så fanns många andra krafter också med. Vad jag kan förstå av historien så var Fidel Castro mycket skeptisk till kommunistpartiet i Havanna från början men insåg så småningom att ha behövde dem. Självfallet är Fidel Castro fullt ansvarig för den socialistiska diktatur har kom att leda med en förödande effekt på ekonomi och ekonomisk utveckling! Däremot går det inte att välja att bortse från eller tänka bort den amerikanska politiken mot Kuba (handelsblockad, flera mordförsök och en misslyckad invasion mm) och dess konsekvenser både för den politik Kuba tvingades in i och dess konsekvenser för kubanerna. Detta är realiter! Minskar inte en millimeter min avsky för det socialistiska experimentet på Kuba och dess konsekvenser! Vad svenska kommunister då och nu hävdar om Kuba har jag varken tid eller energi att ta del av! Utgår ifrån att det som vanligt trampas en rotvälska av idelogisk förblindning! Dock sorgligt att se ett vackert, rikt och kulturellt folk och land hamnat i mer än femtio års bakåtsträvande påhejade av svenska socialister med Pierre Schori och andra i spetsen!

När fan bli gammal bli han religiös! Ett gammalt talesätt som nu osökt kommer till mig!

CHH hyllas nu även i borgerliga tidningar men glöm inte att vi här ha en gammal stalinist i ett parti som gjort allehanda förlöpningar under åren! Märkligt hur V och andra statsunderstödda organisationer på vänsterkanten som ex EXPO helt undgår den granskande radarn medan vissa andra partier – med rätta – granskas ner till udda medlemmars uttalanden.

Min kommentar till Flammans ledare utvecklas efter två linjer, dels utifrån det självklara att ledaren är ett politiskt statement och dels utifrån en mer nationalekonomisk argumentation för det är väl det som LO-rapporten försöker göra.
Det politiska spåret:
Ledaren berör en del målformuleringar som finns i rapporten och som jag inte kan ta riktigt på allvar. Att det skulle finnas någon mirakelmetod att ”kickstarta” en ekonomi som den svenska med de högteknologiska företagen och det starka utlandsberoendet (av världsmarknaderna men framförallt beroendet av USA och Europa inklusive Skandinavien) är inget annat än politiskt prat (för att uttrycka mig snällt). Någon sådan metod med stöd i den ekonomiska vetenskapen känner i varje fall inte jag till!
Att det finns politiska skäl för LO och för V att hävda det förstår jag med det opinionsläge som S och regeringen befinner sig i. Alltid kan man lura någon oreflekterad väljare. S förlorar väl – om jag fattat saken rätt – potentiella väljare till V och till M och SD.
Jag instämmer inte heller i möjligheten att nå full sysselsättning så som LO uppenbarligen definierar den. Full sysselsättning i meningen 6-7 procents arbetslöshet är ett ambitiöst mål nog. Tänk bara på att vi har ett inflöde av 80 000 + invandrare varje år. En del av dem som kommer är lågutbildade – för att inte tala om dem som är analfabeter och kommer från Somalia – och hur de skall komma in på arbetsmarknaden inom rimlig tid begriper jag inte. Av dem som kommer från Irak och Syrien är ca 10 procent högutbildade (definierat som post-gymnasial utbildning) inte 30 procent som media hävdade häromdagen. Genomsnittet högutbildade i Sverige är 25 procent om jag minns rätt.
Formuleringen ”alla som vill och kan skall få jobba” låter ju bra men hur i hela friden skall det åstadkommas.
Jag inte heller säker på att en löneutjämning tjänar den svenska ekonomin särskilt väl. Det kan finnas inslag av behov av löneutjämning i vissa sektorer och som feminist är jag naturligtvis för lika lön för lika arbete mellan män och kvinnor. En sektor där löneutjämningen har lett till närmast katastrofala förhållanden är ju sjukvården. Löneskillnaderna mellan undersköterskor och sjuksköterskor (som har 4-5 års akademisk utbildning) är alldeles för liten. Vilket medfört att vi har 20-30 tusen svenska sjuksköterskor som arbetar i Norge samtidigt som sjukvården i Sverige skriker efter dem. Jag har under flera år i diskussioner med undersköterskor, sjuksköterskor och läkare hävdat följande löneförhållande; om en undersköterska har X kr i månadslön så skall en sjuksköterska ha 2X kr och läkare 4X kr. Ingen har hittills gjort annat än instämt i min tes.
Här alltså ett område där Sverige behöver större lönespridning för att komma att fungera!
Sammantaget så kan jag mer än väl förstå att V tar tag i rapporten. Den utgör ett tungt politiskt argumentationsstöd gentemot S och kan sannolikt attrahera vänsterväljare hos S.
Den här delen av ledaren (och rapporten) bekymrar mig inte, den rör mycket den vänsterinterna diskussionen.
Det som bekymrar är den nationalekonomiska delen av ledaren/rapporten:
Att ta bort överskottsmålet och ersätta det med ett balansmål (som diskuterats) kan kanske accepteras även om jag inte är säker på att det är sunt långsiktigt över flera regeringsperioder. LO-rapporten föreslår uppenbarligen och ledaren instämmer i att både göra sig av med överskottsmål och balansmål vilket är rent förskräckande. Det är att öppna Pandoras ask och vilka olyckor som då släpps lösa vet vi inte idag! Regeringar i framtiden kan komma att fatta ekonomiskt ogenomtänkta beslut om de inte begränsas av dessa budgetregler!
Jag instämmer däremot i behovet av långsiktigt strukturella investeringar i infrastruktur som vägar, järnvägar och bredband. Järnvägssystemets eländiga tillstånd idag är ju allom bekant. Eftersom jag genom åren kört en hel del bil i Europa så kan jag ju se hur eftersatt det svenska vägnätet är vilket ytterligare förvärras av de enormt växande lastbilstransporterna. Nödtorftigt har vi löst trafiksäkerhetsproblemen med 1+2 vägarna med vajer.
Infrastrukturen är således i behov av enorma re- och nyinvesteringar vilket naturligtvis har mycket positiva effekter på tillväxt, sysselsättning och arbetslöshet. Eftersom sådana investeringar bygger upp den nationella kapitalstocken så kan man motivera att investeringarna görs genom lånefinansiering. Ungefär som att jag lånefinansierar ombyggnaden/renoveringen av mitt hus men inte lånar till löpande konsumtion.
Mer kortsiktigt positiva effekter får investeringar i vård, skola och omsorg. Också dessa kan åstadkommas delvis genom lånefinansiering. Tyvärr är ju utrymmet i budgeten mycket begränsad genom de enorma kostnader som invandringen drar samtidigt som invandringen ökar kraven och behoven inom skola och sjukvård samt bostadsbyggande. Att analysera behov i den offentliga sektorn och därmed följande resurskrav utan att ta med invandringen i analysen känns inte helt ärligt, även om jag kan förstå varför man inte gör det.
Sammanfattningsvis så förefaller ledaren/rapporten vara mer ett vänsterpolitiskt aktstycke än en seriös ekonomisk analys av hur det skall åstadkommas i praktiken. Inte särskilt imponerande!