lennart waaras blogg

Jan Myrdal i FiB Kulturfront /utdrag ur recension)
…
Han (Christian Baron i boken Proleten, Pöbel, Parasiten) använder begreppen Unterschicht och Oberschicht, allltså motsvarigheten till de av Quiding och Strindberg i vårt språk populariserade underklass och överklass. De är inte vetenskapliga, marxistiska, klassbegrepp. Men de tydliggör en synlig verklighet. Hur överklassen bestämmer såväl smak och ”allmänna meningen” som konst och kultur har Marx påpekat. Men ”underklassen” bryter av klassintresse upp detta då och då. Inte undra på att ”vänstern” föraktar underklassighet!
…
I denna situation sysslar ”vänstern” med identitetsfrågor och ”språkpolitisk censur” i ett ”diskriminerings-delirium” i stället för konkreta makt- och klassfrågor. Den ”vänstern” grubblar sedan över varför den verkligt utsatta arbetarklassen röstar på AfD (motsvarigheten till SD) trots att de är marknadsliberala. Men det räcker för det äcklade folket med att de är emot ”de övre”.
Barons skildringar av den akademiska ”vänstern”, oftast ur eller utvecklad till mellanskikt eller överklass, kan vi alla på denna kant känna igen. De står främmande för det sinnevärldsliga folket, den faktiska arbetarklassen, i liv som i ord och erfarenheter. När de lyssnar till dess faktiska språkbruk och iakttar dess beteende tar de avstånd, ja skäms. Vilket innebär att denna ”vänsters” egentligen klassbestämda ideologiproduktion som HBTQ, den ständigt växande listan av förbjudna ord eller rasifieringsbegreppet faktiskt tjänar den härskande klassen.
Ja, det är en rik bok. Visst kan jag invända mot ett och annat. Konstigt vore annat. Att Bernie Sanders nog kunnat vinna mot Trump är en sak. Men praktiken visar ju att han gav upp och stödde Hillary Clinton. Han var av samma skrot och korn som Syriza.

This entry was posted on 10 mars 2017 at 15:02 and is filed under Vänster extremism. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.