lennart waaras blogg

Min första tanke var att trycka upp och sälja bumper-stickers och t-shirts med rubrikens text. Men sedan slog det mig att marknaden för en sådan är ganska liten, egentligen bara en, Annie Lööf. Det är ju inte många andra som har anledning att i nationella media leverera en sådan personlig varudeklaration.
Den är som blivande klassiker i nivå med CH Hermanssons ”någon jävla ordning får det vara i ett parti” ! Dock betydligt mer pinsam!

Det förvånar mig att media i kommentarer inte fokuserat mer på detta märkliga uttalande i synnerhet i kombination med hotet mot ”den samlande vänstern”!

Min första reaktion var upprördhet när media rapporterade om att Center-stämmans delegater applåderat och jublat åt den första skjutna vargen. Nu har jag lugnat mig och insett hur fruktansvärt pressade och nedtryckta centerpartisterna måste känna sig som jublar åt ett skjutet djur!

Ett centerparti som börjar agera politiskt för att bromsa centraliseringen och driva landsbygdsfrågor under parollen ”Hela Sverige skall leva!” har ett existensberättigande och en betydande uppgift i svensk politik! Då handlar det om att se till att vi på vischan också har tillgång till alternativ, offentlig service (som åldringsvård, sjukvård, skolor m.m), vägar och kommunikationer som fungerar, banker, bensinstationer, butiker och liknande.

Tyvärr är C inte på väg åt det hållet utan snarare mot en sektliknande organisation. Annie Lööf är ansvarig för det!
Fortsätter man på den inslagna vägen kommer man att lämna riksdagen 2014 – jag tvivlar på att taktik röstande moderater skall rädda paritet – och lika bra är det!

Det kan komma att bli nödvändigt att starta ett nytt politiskt parti med fokus på landsbygden och landsbygdens behov och frågor! Det handlar sannolikt om mer än 3 miljoner potentiella väljare!

NEMESIS C!
Pladdraren Lööf pladdrar på! Samtidigt som Centerpartiet ( C) är på väg mot en sekt i svensk politik! Allt mer sekteristiska (förslag helt främmande för svensk kultur); platt skatt (”advocated by third string econimists”) månggifte, fri invandring mm presenteras. Vilken udda figur ligger bakom detta?
Annie Lööf, Sveriges floskelmaskin nr 1? Eller vem? Vi kan hoppas att den falangen nu faller för gott och att det Centerparti (via distrikten ute i landet) som behövs i svensk politik tar över; med aktiv landsbygds- och regionalpolitik och målet att ”Hela Sverige skall leva”! Annars kan partiet lika gärna åka ur riksdagen!
Saknad och sörjd av en liten extrem sekt!

Moderaternas partisekreterare Sofie Arkelsten framstår väl inte som en intellektuell gigant i den offentliga debatten. I synnerhet inte efter hennes oförmåga att över huvud förstå problematiken med som offentligt verksam person att ta emot bjudresor av företag. Men, nu tar hennes tungfota klunsande priset.

Vi som är verksamma ute på den svenska vischan – trots allt flertalet svenskar – ser på fenomenet Almedalen med ett leende överseende. Trots det, vi följer den mediala cirkusen i Visby! I dag rapporteras att moderaterna skall bli ”den nya folkrörelsen!”

Med hjälp av Stockholms-baserade reklambyråer har det moderata partihögkvarteret deklarerat/deklamerat sig som det ”nya arbetarpartiet” ! Nu skall moderaterna, enligt Arkelstens intellektuella klunsande bli en ”ny folkrörelse”.

Man kan bli offer för sin egen retorik, det är väl känt, om man inte håller huvudet kallt. Att marknadsföra sig på ett visst sätt är en sak, att ta sig på allvar i frågan är just allvarligt!

Om man tror att man blir en ”ny folkrörelse” som ett resultat av en reklambyråtext som deklareras från partihögkvarteret så är det minst sagt pinsamt för det parti som jag dessutom stödjer.

Folkrörelser kan naturligtvis – det vet alla som kan en gnutta historia – inte byggas uppifrån via en ukas från ett partihögkvarter. Folkrörelser skapas underifrån av aktiva människor som samlas spontant kring frågor de finner gemensamt viktiga! Det är ju så självklart att det känns pinsamt att skriva det!

Jag vill också minnas att moderaterna en gång tiden deltog i den i hög grad berättigade kritiken av Socialdemokraternas hegemoni över politik och debatt via olika proxy-socialdemokratiska organisationer som fack-klubbar, konsument-cooperationer, hyresgäströrelser, m.m. Dessa användes för att styra opinion och debatt och befolkades av rörelsens C och D-lag. Tack och lov är nämnda organisationer under sönderfall och upplösning! Det är välgörande för både demokrati och maktskifte!

Bevare oss för att de S-styrda återuppstår igen och Gud bevare oss för att vi får nya i moderaternas tjänst!

Jag måste tillstå att Östros (tidigare Waaranperä) sorti i media i dag är en av de snyggare man sett. Storstilat, storartat om än en aning svulstigt och pompöst. Generöst också mot Partiet! Man har sett sämre losers! Att herr Östros tar sig själv på mycket stort allvar är dock ganska klart!

Att bli så rått petad – trots två år kvar på sitt valda mandat – och ändock själv ställa sig åt sidan utan strid måste ses med respekt! I synnerhet som Östros – också medger att han – blivit väldigt överraskad och besviken över valberedningens petning! Det är ett ganska tungt fall att gå från presumtiv partiledare till knapptryckande riksdagsman på ett par dagar! Tycker nog att Östros ändock hanterade detta inför media med stor fattning och sjävövervinnelse! Fallet var dock väntat av oss – andra utanför S – intresserade iakttagare!

Det jag dock hade svårt med var Östros närmast heliga hänvisning till Partiet! Dess väl och ve verkade stå över det mesta i tillvaron. Påminde en hel del om hur gamla kommunister sett på sitt Kommunistiska Parti! Hans retorik förde tankarna till en närmast religiös syn på organisationen men så är också detta en ganska vanlig åkomma bland socialister av olika schatteringar.

Måste väl tillstå att jag vet detta av egen erfarenhet efter att under studentåren i Uppsala varit aktiv och övertygad socialist!

Hela havet stormar och socialdemokrater skär halsen av varandra inför öppen ridå! Sahlin avgår och partistyrelsen uppmanas avgå. Ledande socialdemokrater positionerar sig helt öppet inför framtida förändringar och val. Debattartiklar skrivs i sådan mängd att man knappt hinner ta del av alla. Politiken är i stöpsleven och alla damluckor är öppna! Det här har vi inte sett så länge jag har politiskt minne och det är ändock ända tillbaka till omröstningen om ATP 1959! ( Har jag skrivit om tidigare).

Varför har det blivit så? Dåligt ledarskap efter valet? Sannolikt en bidragande faktor! Samarbetet med kommunisten Ohly? Viktig faktor hos några, särskilt traditionella socialdemokrater som alltid hållit vakt mot kommunismen! Chock och blockering efter valresultatet? Man har tappat en stor del av sin gamla väljarkår bland yrkesarbetande och medelklass? Kanske den viktigaste faktorn!

Ledande företrädare formulerar nu målet att åter bli ett 40/50-procents parti! Jag är bara en intresserad betraktare från sidan och har ingen inside information! Jag gör ändock bedömningen att det med hygglig sannolikt är ett orealistiskt mål! Personligen tror jag att socialdemokraterna har all möda i världen att fortsätta att vara ett 30 procents parti. Risken/möjligheten är stor att man landar på 25 procent, dvs en mer normal europeisk situation.

Vilka är skälen till denna bedömning?

För det första syns spänningar som alltid funnits i SAP nu tydligt (och tydligare än någonsin inkluderande det Rosornas krig som rasade för ett par decennier sedan med bland annat K-O Feldt och S Malm som aktörer ) mellan vänster och höger i partiet!

Vänstern vill satsa på skattehöjningar och bidrag till arbetslösa, invandrare och sjukskrivna (som Pagrotski, Batjlan, Ljungren och andra uttryckt det ). Med en sådan strategi får man vara glad om man klarar 20 procent på lite längre sikt. Det stora skattebetalarkollektivet bland yrkesarbetande och medelklass är alldeles uppenbarligen inte med på ett sådant tåg! Det har väl de två senaste valen och inte minst de fyra senaste åren visat. Kan man inte ”läsa” detta har man inte mycket till politisk näsa!

Högern ( Batjlan och Östros m.fl ) vill satsa på ”högerpolitik” med accepterande av RUT och Alliansens fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Se Östros artikel i DN häromdagen om att SAP skall acceptera fastighetsskatten i Alliansens tappning. Under valrörelsen var detta högsta orättvisa ( ”rika i Djursholm gynnas på sjukskrivnas bekostnad” ) och senast i budgetmotionen för några veckor sedan var man också inne på liknade tankegångar ( då tillsammans med kommunisterna i V) .
Hur trovärdigt är detta och hur många nya väljare får man på att traska patrullo efter Alliansen. Alliansen måste ändock anses vara bäst på att föra borgerlig politik och har verkligen gått i bräschen för att vrida det svenska skattesystemet bort från ett expropriativt system och i en mer normal europeisk riktning.

Problemet som man försöker lösa med detta är att man i valet tappade medelklassen ( definierad som alla kvalificerade yrkesarbetare vare sig man kallar sig tjänsteman eller arbetare ). Endast 22 procent av dessa röstade på Socialdemokraterna.

Det skall bli oerhört intressant att följa Socialdemokratins diskussion framöver när vi närmar oss val av valberedning, kriskommissionens rapport och extra kongress. Hur skall den formel se ut som överbryggar de nämnda oförenliga motsättningarna. Säkert hittar man man formuleringar (det är man bra på ) som alla ställer upp bakom! Men kommer väljarna att acceptera detta?

Detta är dock inte allt! Vi har andra motsättningar som nu kommer i tydlig dager för den som läser socialdemokratiska ledarsidor och lyssnar på intervjuer i TV och radio. Själv slukar jag just nu allt i den vägen som jag hittar!

Vi har en gammal motsättning mellan den tillväxt fientliga miljödelen inom socialdemokratin. Det är denna del som är emot kärnkraft och som hyllar och gillar samarbetet med miljöpartiet. Mot dessa står de mer traditionella socialdemokraterna (gråsossar om ni så vill ) inom bland annat IF Metall som är starkt tillväxt orienterade och som också är för en anslutning till EMU och för utbyggd kärnkraft! Som någon formulerat det; ”man driver ingen industri med vindkraft”!

En tredje tydlig motsättning är den mellan storstad och landsbygd. Egentligen kan den läsas som motsättningen mellan socialdemokraternas Stockholms-maffia och resten av landet. Den kan säkert överbryggas med fördelning av platser i de ledande organen.

Det finns flera linjer och trender i dagens debatt inom socialdemokratin. SSU skriker högt genom Jytte Guteland som tydligt medialt positionerar sig för en toppkarriär i partiet. SSUs förankring bland vanligt folk är dock mycket marginell. Enligt S-B Ljunggren umgås de bara med varandra i SSU. Så snappar man kanske upp något men mest om vart vindarna blåser och vad som är opportunt att driva!

Det kommer att finnas anledning att under de kommande månaderna återkomma till vad som händer med den svenska socialdemokratin. Spännande och intressant är det och hela det svenska politiska landskapet är i grunden förändrat genom Alliansens andra raka valseger, Sverigedemokraternas inträde i riksdagen och Socialdemokratins djupa kris.