Hela havet stormar och socialdemokrater skär halsen av varandra inför öppen ridå! Sahlin avgår och partistyrelsen uppmanas avgå. Ledande socialdemokrater positionerar sig helt öppet inför framtida förändringar och val. Debattartiklar skrivs i sådan mängd att man knappt hinner ta del av alla. Politiken är i stöpsleven och alla damluckor är öppna! Det här har vi inte sett så länge jag har politiskt minne och det är ändock ända tillbaka till omröstningen om ATP 1959! ( Har jag skrivit om tidigare).
Varför har det blivit så? Dåligt ledarskap efter valet? Sannolikt en bidragande faktor! Samarbetet med kommunisten Ohly? Viktig faktor hos några, särskilt traditionella socialdemokrater som alltid hållit vakt mot kommunismen! Chock och blockering efter valresultatet? Man har tappat en stor del av sin gamla väljarkår bland yrkesarbetande och medelklass? Kanske den viktigaste faktorn!
Ledande företrädare formulerar nu målet att åter bli ett 40/50-procents parti! Jag är bara en intresserad betraktare från sidan och har ingen inside information! Jag gör ändock bedömningen att det med hygglig sannolikt är ett orealistiskt mål! Personligen tror jag att socialdemokraterna har all möda i världen att fortsätta att vara ett 30 procents parti. Risken/möjligheten är stor att man landar på 25 procent, dvs en mer normal europeisk situation.
Vilka är skälen till denna bedömning?
För det första syns spänningar som alltid funnits i SAP nu tydligt (och tydligare än någonsin inkluderande det Rosornas krig som rasade för ett par decennier sedan med bland annat K-O Feldt och S Malm som aktörer ) mellan vänster och höger i partiet!
Vänstern vill satsa på skattehöjningar och bidrag till arbetslösa, invandrare och sjukskrivna (som Pagrotski, Batjlan, Ljungren och andra uttryckt det ). Med en sådan strategi får man vara glad om man klarar 20 procent på lite längre sikt. Det stora skattebetalarkollektivet bland yrkesarbetande och medelklass är alldeles uppenbarligen inte med på ett sådant tåg! Det har väl de två senaste valen och inte minst de fyra senaste åren visat. Kan man inte ”läsa” detta har man inte mycket till politisk näsa!
Högern ( Batjlan och Östros m.fl ) vill satsa på ”högerpolitik” med accepterande av RUT och Alliansens fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Se Östros artikel i DN häromdagen om att SAP skall acceptera fastighetsskatten i Alliansens tappning. Under valrörelsen var detta högsta orättvisa ( ”rika i Djursholm gynnas på sjukskrivnas bekostnad” ) och senast i budgetmotionen för några veckor sedan var man också inne på liknade tankegångar ( då tillsammans med kommunisterna i V) .
Hur trovärdigt är detta och hur många nya väljare får man på att traska patrullo efter Alliansen. Alliansen måste ändock anses vara bäst på att föra borgerlig politik och har verkligen gått i bräschen för att vrida det svenska skattesystemet bort från ett expropriativt system och i en mer normal europeisk riktning.
Problemet som man försöker lösa med detta är att man i valet tappade medelklassen ( definierad som alla kvalificerade yrkesarbetare vare sig man kallar sig tjänsteman eller arbetare ). Endast 22 procent av dessa röstade på Socialdemokraterna.
Det skall bli oerhört intressant att följa Socialdemokratins diskussion framöver när vi närmar oss val av valberedning, kriskommissionens rapport och extra kongress. Hur skall den formel se ut som överbryggar de nämnda oförenliga motsättningarna. Säkert hittar man man formuleringar (det är man bra på ) som alla ställer upp bakom! Men kommer väljarna att acceptera detta?
Detta är dock inte allt! Vi har andra motsättningar som nu kommer i tydlig dager för den som läser socialdemokratiska ledarsidor och lyssnar på intervjuer i TV och radio. Själv slukar jag just nu allt i den vägen som jag hittar!
Vi har en gammal motsättning mellan den tillväxt fientliga miljödelen inom socialdemokratin. Det är denna del som är emot kärnkraft och som hyllar och gillar samarbetet med miljöpartiet. Mot dessa står de mer traditionella socialdemokraterna (gråsossar om ni så vill ) inom bland annat IF Metall som är starkt tillväxt orienterade och som också är för en anslutning till EMU och för utbyggd kärnkraft! Som någon formulerat det; ”man driver ingen industri med vindkraft”!
En tredje tydlig motsättning är den mellan storstad och landsbygd. Egentligen kan den läsas som motsättningen mellan socialdemokraternas Stockholms-maffia och resten av landet. Den kan säkert överbryggas med fördelning av platser i de ledande organen.
Det finns flera linjer och trender i dagens debatt inom socialdemokratin. SSU skriker högt genom Jytte Guteland som tydligt medialt positionerar sig för en toppkarriär i partiet. SSUs förankring bland vanligt folk är dock mycket marginell. Enligt S-B Ljunggren umgås de bara med varandra i SSU. Så snappar man kanske upp något men mest om vart vindarna blåser och vad som är opportunt att driva!
Det kommer att finnas anledning att under de kommande månaderna återkomma till vad som händer med den svenska socialdemokratin. Spännande och intressant är det och hela det svenska politiska landskapet är i grunden förändrat genom Alliansens andra raka valseger, Sverigedemokraternas inträde i riksdagen och Socialdemokratins djupa kris.
lennart waaras blogg 
Kommentera