lennart waaras blogg

Kyrkan ligger på södra sidan om en bergsluttning, två och en halv mil sydost om Enköping.

Torsvi kyrka är en hallkyrka (salkyrka) bestående av ett rektangulärt långhus med sakristia i nordost och ett litet vapenhus i sydväst. Långhus och sakristia är uppförda av gråsten i stora valda och kluvna block, medan vapenhuset är byggt av trä.

Gavlarna är höga och spetsiga. Exteriört känns kyrkan verkligen tidig medeltida.

Portalen som leder från vapenhuset in till kyrkorummet är romansk.

Kyrkobyggnadens äldsta del är långhuset, som länge ansågs vara uppfört vid slutet av 1200-talet men har omdaterats till 1400-talet. På vilka grunder det skett har vi ingen information om. Exteriört minner kyrkan snarare om det slutande 1100-talet eller tidiga 1200-talet.

Altarskåpet är tillverkat i Tyskland i slutet av 1400-talet I mittdelen står Maria med barnet. Till vänster står S:ta Hedvig och till höger S:ta Elisabeth. På dörrarna finns skulpturer av de apostlarna. Altarskåpet är en gåva av Magnus Gabriel De la Gardie. (se redogörelsen för Veckholms kyrka)

Predikstolen (ej på bild) skänktes till kyrkan 1645 av ståthållaren Johan Persson Utter. Hans begravningsvapen hänger på norra väggen. Själv har han sin gravplats i koret under en gravhäll av huggen röd kalksten.

Kyrkogården omges av en bogårdsmur som är uppförd åren 1777-1780 av dalkarlar. Bogårdsmuren ersatte en tidigare inhägnad som troligen var av trä. Samtida med bogårdsmuren är stigluckan i öster som är byggd av spritputsat tegel. Den högra bilden visar den port in till kyrkan som de båtfarande kyrkobesökarna tog. Under medeltiden var Mälarens vattenstånd mycket högre. I fonden på bilden låg fjärden och stranden där bårarna lade till. Kyrkan låg då sannolikt på en udde i Mälaren.

Den vackra entréallén från nordväst fram mot vapenhuset.

Klocktornet i väster

Det stora tjärade klocktornet med ett solur i var riktning och en lanterninliknande påbyggnad med tornhuv. Framför klocktornet står runsten U 646 ristad a runmästaren Balle. Stenen är svårt skadad varför den fullständiga texten undgår oss. I translitterar och översatt lyder den: ”…resa sten efter Alver, sin frigivna (träl). (Gud) hjälpe hans själ”.

Ärkebiskopen Nathan Söderblom kallade kyrkan vid en visitation för Trögdens domkyrka. De gör skäl för namnet med en imponerande exteriör och än mer imponerande interiör med det De la Gardieska gravkoret.

Exteriört och historia

Kyrkan är en gråstenskyrka med ett långhusmed rakt avslutat kor i öster. Norr om koret finns sakristian och vid långhusets södra sida ett vapenhus och en korsarm. Öster om koret finns det stora gravkoret för ätten De la Gardie. Kyrkan har spritputsade ytterväggar med ett spånklätt sadeltak. Östra gravkoret är murat av tegel och har en korsformad planform. Fasaderna är slätputsade och pryds av pilastrar och sandstensornament.

Den ursprungliga kyrkan uppfördes vid slutet av 1200-talet och var en kort, rektangulär kyrkobyggnad som liknade den näraliggande Torsvi kyrka (bilder och beskrivning av Torsvi kyrka kommer i nästa bloggtext). Ursprungskyrkan utgör idag den mellersta delen av nuvarande långhus. Trots omfattande ombyggnader och tillbyggnader har exteriörens medeltida prägel har i stort sett bevarats.

Vid mitten av 1600-talet påbörjades bygget av De la Gardieska gravkoret efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Det storslagna projektet fullbordades dock aldrig på grund av Karl XI:s reduktioner som undergrävde De la Gardies ekonomi.

Vid en yttre restaurering 1972-1973 lagades putsen och målades i en gul ton. Gravkoret återfick sin ursprungliga rosa ton. Interiören präglas främst av den rika inredningen från medeltid och stormaktstid.

Interiört

Mot orgelläktaren i väster. Orgeln är en 1600-talsskapelse med en unik ”fågelsångsstämma”. En speciell pipa i vatten.

Gustaf blickar ut över kyrkan från orgelläktaren.

Mot koret i öster med. Kryssvalven tillkomma i samband med tillbyggnader och förlängningar av kyrkan under perioden 1300-1400-talet famgår tydligt av bilderna ovan.

Predikstolen är uttryckligen daterad till den 2 juli 1640. Den är marmorerad i grönt och pryds med ett fyrtiotal förgyllda figurer. På ljudtaket finns vapen från ätterna De la Gardie, Oxenstierna och Posse. Inte precis ”the ordinary man”. Vapnen syftar på predikstolens givare Johan Pontusson De la Gardie och hans första hustru Catharina Oxenstierna samt andra hustru Görvel Posse.

Altarskåpet på högaltaret tillverkades i Bryssel under början av 1500-talet. I skåpet finns förgyllda skulpturer i praktfulla färger. Ovanför altarskåpet hänger ett triumfkrucifix som är ett svenskt arbete från senare delen av 1400-talet.

Malmkronorna är skänkta av De la Gardie

Det äldsta inventariet i kyrkan är som så ofta dopfunten som är från 1100-talet.  Dopfunten är av sten och består av fot och skål som är halvklotsformade och skiljs åt av en repstav.

Två medeltida skulpturer med bibliska motiv.

De la Gardies gravkor och gravkammare

Herkules står staty i en nisch i De la Gardies gravkor. Notera de imponerande vackra valven och utsmyckningen. Skölden snett ovanför herkules är ätten Oxenstiernas vapen.

Ätten De la Gardies stamtavla

Detta epitafium är ett gravmonument över Johan Pontusson De la Gardie och hans hustru Katarina Oxenstierna. Begravda är de dock i gravkammaren.

En korbänk med sju säten är ett svenskt arbete från slutet 1400-talet. Vi var överens om dessa bänkar med stor sannolikhet nyttjades som ätten De la Gardies speciella sittplatser vid besök i mässan.

Under gravkoret ligger ätten De la Gardies gravkammare med ett stort antal praktfullt utformade kistor.

Runsten U695

Runsten nr U695 står numera lutad mot kyrkoväggen i hörnet mellan vapenhuset och kyrkan.  Okänd runmästare men en idé som G. lanserade var det kan vara Öpir som ristat i röd sandsten på annat håll. Stenen är sönderslagen som ett resultat ett flertal olika ovardsamma flyttningar och placeringar i kyrkan. Texten som idag är ofullständig lyder i transkribering och översättning: ”… och Sigrid de läto resa stenen efter Olev sin son..”.

Vallby kyrka är en kyrka i Uppsala stift. Kyrkan är uppförd på kungsgårdsmark och ligger i Enköpings kommun.

Vallby kyrka är en långsträckt salkyrka som till största delen är uppförd av gråsten. Kyrkan består av ett långhus med ett kyrktorn i väster, ett vapenhus vid södra sidan och en sakristia vid nordvästra sidan. Både torn och sakristia har tornhuvar. Kyrktornet klättrade vi upp i till lanterninen högst upp.

Det är inte exakt daterat när kyrktornet byggdes . Möjligen under 1400-talet. Tornet har dock byggts före 1637, då en tornspira sattes upp. Tornet byggdes sedan om vid mitten av 1800-talet. År 1741 rappades ytterväggarna, och 1742 rappades och vitmenades interiören. År 1921 restaurerades kyrkan.

Långhusets västra del är kyrkans äldsta del och härstammar från romansk tid (900-1100). Under folkungatiden (1250 – 1389) förlängdes långhuset åt öster till dubbla längden och blev salkyrka. Murarna i den nya delen gjordes smalare och högre än i ursprungliga kyrkan. Vid mitten av 1400-talet fick kyrkorummet kryssvalv av tegel vilket syns på bilden nedan.

Långhuset med målningarna i koret och predikstolen från 1600-talet och de öppna bänkarna.

Altartavlan har en rikt skuren och förgylld ram. 1740 skänktes den till kyrkan av drottning Ulrika Eleonora.

I kyrkan finns kalkmålningar i renässansstil utförda omkring 1520 av en okänd mästare. År 1958 togs målningarna fram och konserverades. Målningar finns bevarade i koret och i långhusets östra travé.

Predikstolen tillverkades 1654, den flyttades 1749 från kyrkans södra till dess norra sida, och ändrades och ommålades i samband med detta.

Denna dopfuntscuppa är från 1100-talet eller omkring 1200.

Triumkrucifixet från 1400-talet är upphängt på  nordväggen i koret. På korsets ändplattor finns evangelistsymboler. Tidigare har rödfärgade trådar hängt ned från Kristusfiguren som gestaltat rinnande blod. Trådarna hänger där, ditplacerade senare.  Renässansmålningarna syns ovanför triumfkrucifixet.

Två av kyrkans dörrar, varav den i koppar enligt traditionen kommer från Joar Blås borg Gröneborg i Mälaren. Joar Blå var en riddare och storman i Sverige under första hälften av 1200-talet. Han är känd från Erikskrönikan där han utpekas som initiativtagare till valet av Birger Jarls  minderårige son Valdemar till kung av Svea rike

Gustaf III:s tal till ständerna efter statskuppen/statsvälvningen eller med Gustaf III:s egna ord ”revolutionen”.

Deklaration inför Jubelåret 1717. 200 år efter Martin Luthers 1517.

Slutligen avslutas denna exkursionsberättelse med bilder från lanterninen längst upp i kyrktornet. Ett långt klättrande på gamla skrangliga öppna stegar upp till kyrkklockorna och upp över dem.

Utsikten rakt västerut från lanterninen.

Gustaf längst upp i lanterninen..

Under en och samma eftermiddag besökte vi tre uppländska medeltidskyrkor. Syftet var att fördjupa studierna i Albertus Pictors bildvärld. Det var möjligt eftersom kyrkorna med bevakning var öppna vilket de normalt inte är.

De tre kyrkorna var Husby-Sjutolft vid gamla E18 mellan 15 km öster om Enköping, Litslena vid korsningen gamla E18 och Uppsalavägen samt Gryta kyrka strax öster om Salnecke slott vid gamla Eriksgatan. I viss mening var det en tillfällighet (de var öppna för allmänheten) som gjorde att det blev dessa tre kyrkor. De givna exemplen för att illustrera Albertus Pictors kyrkokonst är väl annars Härkeberga, Härnevi och Täby kyrkor i Uppland.

En riktigt gammal historisk väg. Här gick nämligen den gamla medeltida Eriksgatan förbi Gryta kyrka och Salnecke slott.

Samtliga kyrkor, beskrivna nedan, har intressanta kyrkomålningar av Albertus Pictor och hans verkstad, som i litteraturen också går under namnet Albrekt Målare eller Albrekt Pärlstickare eftersom han vid sidan av kyrkomålningar i sydvästra Uppland också utformade ett antal mässhakar.

Albertus Pictor var Stens Stures och Jacob Ulvssons (grundade Uppsala universitet 1477) målare. Albert var en unik målare både i kvantitet och kvalitet. Helt enkelt Nordeuropas store medeltidsmålare.

Albertus Pictor

Det enda kända signerade självporträttet av Albertus Pictor i Lids kyrka

Albertus Pictor (1440-1509) var en tysk-svensk kyrkomålare. Han målade kyrkor runt i Mälardalen men främst i Uppland. Idag finns det 39 kyrkor med kalkmålningar i olika skick som anses vara målade av honom eller hans verkstad.

Albertus motivbild visar att han använt tyska förlagor bland annat på grund av att han bland sina motiv visar judiska karikatyrer. Sådana fann inte i Sverige som inte hade någon judisk befolkning vid den tiden och därmed heller inga folkliga föreställningar om judar.

Albertus Pictor är omnämnd i flera medeltida källor vilket gör att man känner till mer om honom än man normalt skulle göra om en hantverkare på 1400-talet.

Albertus nämns första gången 1465 när han blir upptagen som mästare av borgerskapet i Arboga. I Stockholms jordebok anges han när barnen till hustru Anna, änka till en Johan målare, får ut sitt fädernearv. Genom giftermålet övertog Albertus en plats som mästare i staden liksom verkstad och kunder. Änkans försörjning klarades därmed också ut. Stockholms tänkeböcker nämner Albertus tio gånger perioden 1479 – 1508 i samband med olika tvister.  Året 1509 försvinner han ur skotteboken förmodligen död under året.

Det stora antalet målade kyrkor innebär att Albertus Pictor och hans målarverkstad är den mest framträdande under 1400-talet. Verkstaden låg i Stockholm men målade kyrkor finns i Uppland, Västmanland, Södermanland. Man kan beskriva Albertus Pictors kyrkomålande som ett slags företag med en mästare – Albertus Pictor – som hade 4-6 gesäller och lärlingar som utförde det konkreta arbetet efter instruktioner. Det medför att större målningar snarast är verkstadsarbeten och inte mästarens egna arbete i allt. Idag är det inte längre möjligt att identifiera exakt vem som målat vad.

Albertus nämns även som pärlstickare. Han broderade således ex mässhakar. I Uppsala domkyrkas samlingar (liksom i andra kyrkor) finns mässhakar efter Albert pärlstickare. Han lär också ha producerat altarskåp och skulpturer som målats och sålts vidare. Bokmålningar lär också finnas. Han omnämns vidare som kyrkomusiker. En mycket mångsidig och begåvad hantverkare således. Denna mångsidiga sysselsättning sammanhänger sannolikt med att kyrkomålande bara kunde utföras under det ljusa och varma sommarhalvåret och det under andra delar av året producerades andra konstföremål.

Ibland är kyrkomålningarna signerade av Albertus Pictor men långt ifrån alltid. Genom attribueringar gjorda av forskare har man kunnat tillskriva Albertus Pictor övriga kyrkor av de sammangt 39 kyrkor han målat.

Stilistisk attribuering bygger på att man jämför med de kyrkor som har säkra signeringar. Ornamentiken är viktig för attribuering. Tyvärr är många målningar överkalkade under 1800-talet och senare framtagna och restaurerade. Det har därvid tillfogats irreparabla skador och förändringar. Vi skall i kyrkoredogörelsen nedan visa hur en alltför ambitiös restaurering med följande imålande medfört att man idag kan se att det inte är Albertus målningar annat än i motivval och grova drag. Albertus Pictors måleri anses dock var så särpräglat och åtskiljande från samtida svenska målare att det inte råder tvivel om upphovsman.

Hur skiljer sig då Albertus målningar från andra samtida målare? De är ovanligt livfullt utförda och presenterar motiven i rörelse. Albertus målningar beskrivs i litteraturen som ”plastiska med högdagrar och skuggningar, särskilt i de individuellt varierade och anatomisk korrekt avbildade ansiktena. Hår har getts volym genom att slingor har målats. Klädernas veck i brutna-linjen-stil är djupt skuggade. Det är även påtagligt att ett ovanligt stort urval av pigment har använts. Färger har målats i flera lager och genomskinliga lasyrer har använts. Tekniken påminner mer om oljemåleri på pannå än den teknik som traditionellt använts i svenskt kalkmåleri, vilket varit mycket mer linjebaserat. Vad gäller ornamenten så finns vissa för Albertus Pictors verkstad typiska drag. Även här förekommer det glansdagrar som ger ett mer plastiskt intryck och även här har lasyrer använts”.

Albertus Pictor visar en konstnärlig självständighet i val av motiv och utförande. Även om bilderna varierar mellan kyrkorna finns ändock ett tydligt mönster. Till skillnad från målningar utförda av målare från andra skolor målar Albertus Pictor figurscener i valven och inte bara på väggarna. Förlaga till motivsviter och enskilda bilder är bildbibeln Biblia Pauperum som dessutom ofta har utgjort förlaga till de enskilda motiven. Vapenhusen där man inträder i kyrkan är intressanta med ofta dramatiska och expressiva bilder och motiv. Moraliserande motiv som till exempel livshjulet eller djävulsscener med häxor och tjuvmjölkning, som har varit avsedda som varning för det onda. Ornamentiken är i allmänhet mycket medvetet använd för att betona arkitektur och kyrkorummets indelning. Bildfält avgränsas av schablonbårder och bakgrunderna är fyllda av schablonornament. Albertus Pictors användning av språkbanden -innehållande Bibliska referenser och textutsnitt – var unika och förnyande av redovisningen av Bibelns värld på väggar och tak i kyrkorummet

I äldre litteratur hänvisas till en målare vid namn Peter som anses ha väglett Albert som sedan övertog Peters stil. Vissa kyrkor, exempelvis Sala, har t.o.m ansetts målade av Peter. Sala är dock ett tidigt arbete utfört av Albert vilket visas av att man senare hittat signeringar av Albert. Nyare forskning avvisar helt tanken på en Peter i den rollen.

Husby-Sjutolft kyrka

Namnet Husby-Sjutolft föranleder tankar kring bakgrunden. Har det med ledungen att göra? Var det sju tolftedelar av ledungen som denna kungsgård/by (framgår av namnet husby/husaby som var kungsgårdar) svarade för? Delvis rätt och delvis fel. Sju kommer av sjö. Namnet skrevs 1344 Husaby Siutolft . Förleden är Husby. Efterleden är sammansatt av sju, ‘sjö’ och tolft, ‘grupp av tolv’, en underavdelning i hundaret. Tolkningen blir då ‘husabyn i tolften vid sjön’. Sannolikt ändock kopplat till ledungen då hundaret svarade för hundra ledungskrigare.

Nuvarande kyrkas äldsta del är sakristian som byggdes under 1200-talet eller 1300-talet och ursprungligen hörde till en tidigare träkyrka. Långhuset uppbyggdes under 1300-talet och byggdes i början av 1400-talet. Tornet fungerade som på många håll också som försvarstorn med nuvarande utseende från 1783. Vapenhuset byggdes under 1400-talet dåkyrkorummet försågs med tegelvalv. Någon gång på 1470-talet eller 1480-talet dekorerade Albertus Pictor hela kyrkan med bibliska motiv. Alberts namnteckning finns ovanför ingången till sakristian. År 1665 slogs nya valv i långhus och kor och de tidigare valvens målningar gick förlorade. Troligen var det då väggmålningarna överkalkades. År 1877 togs de medeltida målningarna fram.

I samband med att målningarna togs fram förstördes de också delvis. Målning och ”förbättring” av färger och linjer liksom ändringar i motivets presentation och plastik visar att vi har att göra med en sentida målare. ”Linjeretuscher utfördes och färgerna ifylldes. Restaureringen var ändock relativt återhållsam om man jämför med många andra restaureringar vi denna tid”.

S:t Olofs seglats. Intressant bild eftersom den visar en kung i fören av båten och hans ledungsmän/hirdmän ombord. Studera deras beväpning, kläder och skydd. Så här såg sannolikt en hirdman ut under den andra halvan av 1400-talet.

Markolfs hustru Pulitana. Till vänster Jesus och synderskan Maria Magdalena. Till höger Gregorii mässa. Hostian förvandlas till Kristus som Smärtoman.

Jesus driver månglarna ut månglarna ur templet.

Barnamorden i Betlehem.

S:t Göran dödar draken med hjälp av ett lejon.

Dopfunten i sandsten är kyrkans äldsta inventarium och altarskåpet är från 1460-talet.

Litslena kyrka

Litslena kyrka är en salkyrka som består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i öster. Vid nordöstra sidan finns en vidbyggd sakristia och vid sydvästra sidan ett vapenhus. Den ursprungliga kyrkan av gråsten uppfördes troligen på 1100-talet och invigdes till Johannes Döparen ära. Murar från den romanska 1100-talskyrkan finns i långhusets nordvästra hörn.

Ett kyrktorn byggdes till redan under medeltiden och försågs med en spetsig hög tornspira. Numera borta.

Kalkmålningarna, som överkalkats vid en restaurering 1838, togs fram 1948. Målningarna har ovanligt väl bibehållna färger.

Ringar på stenar för kyrkobesökares hästar på den tiden när man mangrant anlände till kyrkan med häst och vagn.

Karl XV:s standar. Konung av Sverige och Norge.

Litslena kyrka interiört med kalkmålningar av Albertus Pictor.

Kalkmålningarnas klarhet i färgerna är efter övermålning och framtagning mycket väl bevarade.

Gryta kyrka

Kyrkan är byggd med skalmurar av gråsten och består av långhus med ett runt kor i öster av samma bredd som långhuset. Norr om koret finns en vidbyggd sakristia. Alla byggnadsdelar har tak täckta med tjärade träspån. Även fönsterbänkarna är täckta med tjärade spån.

 Gryta kyrka ligger längs den gamla Eriksgatan ett långt stenkast från Salnecke slott som under flera generationer ägdes av den numera utdöda ätten Grissbach. Närheten till deras slott visas av att en överste i Karl XII:s Karolinerarmé har sin vapensköld i kyrkan. Flera av ätten Grissbachs innehavare var officerare i Karolinerarmén och stupade i strider på kontinenten. Någon tillfångatogs efter nederlaget vid Poltava.

Överstens i Södermanlands Infanteriregemente Carl Gustaf Grissbach (1663-1722) vapensköld.

Vapensköld för kaptens löjtnanten i kavalleriet Steusson Böllia död 1664.

 Kungligt tal – Gustaf III – placerad på kyrkväggen.

Gryta kyrkas målningar är i Långhusets tre valv mycket väl bevarade, i det fjärde valvet – tornvalvet – som är rikt dekorerat har fragment av fyra scener. Endast två av scenerna har kunnat tolkats. Väggarnas målningar är ju i stort sett borta, bland annat till följd av fönsterupptagningarna.

Målningarna i Gryta kyrka är sannolikt utförda av en lärjunge till Albertus Pictor vid den senares verksatd i Stockholm. Målningarna är daterade genom en inskrift på södra väggen: ”Anno Domini 1487 die Marie” (Marias dag).

Källor och litteratur:

Erik Lundberg, Albertus Pictor. Sveriges allmänna konstförenings publikation LXX. Stockholm 1961.

Pia Melin (red.), Albertus Pictor. Målare av sin tid. I. Bilder i urval samt studier och analyser. Stockholm 2009.

Christina Sandquist, Albertus Pictor. Målare av sin tid. II. Samtliga bevarade motiv och språkband med kommentarer och analyser. Stockholm 2009.