lennart waaras blogg

En kompis i förskingringen frågade mig vad det är för mening med att ”tjata” om Afghanistan. Han blev nästan biblisk när han kallade mig för en ”ropandes röst i öknen”.

Han har naturligtvis rätt. En blogg som inte når 100 läsare per inlägg spelar ingen roll. Alla stora media med den krigshetsande SvD (mitt eget husorgan) i spetsen, inklusive alla tidningar i ”min” region NA och Vlt, är propagandistiskt för deltagande i det USA-ledda kriget! Dock är Aftonbladet och DN för ett militärt tillbakadragande av svenska styrkor.

Ändock måste man fortsätta att hävda det som är rätt och riktigt. Kriget i Afghanistan kan inte vinnas. Inte med mindre än att man i de närmaste utrotar alla som faller inom den lösa benämningen ”talibaner”, vilket tenderar att bli alla som är emot den USA ledda invasionen. ”Misstagen” att bomba civila mål kommer bara att spä på den skaran. Denna typ av krig följer sin egen logik av polarisering och konfrontation. Resultatet blir att stödet för ”talibanerna” (vilka de nu är av olika grupperingar) bara ökar.

Eller, är det så att det finns olika agendor? USA har sina hegemonistiska motiv och behov. Sverige har andra motiv!. Jag tror verkligen att Sten Tolgfors och Urban Ahlin tror på sin retorik om demokrati och utbildning för kvinnor. Det är bara det att det inte kan åstadkommas med främmande bajonetter!

Arbeta för att bygga upp Afghanistan infrastrukturellt med de resurser som nu läggs på krig tillsammans med och i dialog med alla grupper och grupperingar i landet! Blir man lyssnad på sticker man inte kniven i den som lyssnar!

Svaret på frågan är sannolikt jakande? Vad menar jag?

I båda fallen har teknologiskt och militärt överlägsna makter besegrats av folkligt förankrade och högt motiverade styrkor. I Vietnam besegrades USA ordentligt av fattiga bondesoldater i FNL understödda av militära styrkor från Nordvietnam. Talibanerna gömmer sig i bergen som FNL då gjorde i Vietnams djungler. Ett helt folk kan inte besegras!

Ryssland har – besegrade – tvingats ut ur Afghanistan med svansen mellan benen. Det är också vad som med stor sannolikt kommer att hända med de USA-ledda angreppsstyrkor som Sverige deltar i!

Ett annat skäl till parallellen mellan Vietnam och Afghanistan är den gamla sanningen att demokrati aldrig kan införas med hjälp av främmande bajonetter. Hur illa vi än tycker om talibanerna (som ej är att förväxla med al Qaida) så är de en fråga för det afghanska folket. Ett folks befrielse måste alltid vara dess eget verk.

Dessutom sker just nu en oerhört viktig förändring/utveckling av talibanrörelsen mot mindre splittring i olika krigsherregrupper och mot en mer avancerad informations- och kommunikationshantering.
Att förhandla och samarbeta med dem är den enda framkomliga vägen idag!

Det var rätt av vietnameserna att kasta ut USA, vilket vi aktivt stödde. Idag är den vietnamesiska regimen på vanligt kommunistsätt i full färd med att begränsa den viktigaste demokratifaktorn av alla – internet. Det gör inte det gamla ställningstagandet för Vietnam och emot USA ett dugg mindre riktigt.

Idag är opinionen i Sverige vacklande i inställningen till Sveriges deltagande i USAs angreppskrig. Glädjande är att DN under Peter Wolodarsky och Aftonbladet är emot Sveriges militära engagemang i Afghanistan. Opinionen mot kriget kan och bör vi stärka på sikt.

Kom ihåg att Sveriges ledande makthavare stödde USAs angreppskrig i Vietnam till en början. Statsminister Tage Erlander och LOs dåvarande ordförande Arne Geijer vägrade fördöma USA. Därav vår paroll på demonstrationer i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. ” Tage och Geijer – Lyndons lakejer!” För den oinvigde så var Lyndon Johnson då USA president.

Efter idogt arbete under många år med tidningar, flygblad, möten och demonstrationer så slutade det hela med att statsminister Olof Palme gick i ett demonstrationståg tillsammans med Nordvietnams ambassadör. Till USAs stora ilska!

På samma sätt som olika politiska grupperingar då enades under parollen ”USA ut ur Vietnam” bör vi nu kunna enas under parollen ”Sverige militärt ut ur Afghanistan!” Självfallet skall vi lägga frigjorda resurser på uppbygge av olika slag i samverkan med alla grupper i Afghanistan.

Vad är det för officiella/officiösa skäl som anförs till Sveriges deltagande i USAs angreppskrig? Till en början anfördes det lilla fikonlöv som FN givit medan det i själva verket är USA som leder detta angreppskrig. Senare har anförts att man vill skapa möjligheter för att flickor skall få gå i skola. Ett behjärtansvärt argument om något! Men, på främmande bajonetter? Hur bra blir det? Hur hållbart? Snus är snus och strunt är strunt om än i politisk retorik!

Det senaste som lanserades av ÖB och snabbt togs upp av statsminister Fredrik Reinfelt är att svenska styrkor skall hindra narkotika att nå svenska städer. Sannolikt, när narkotikan finns på annat håll?!

Makthavarnas ställning i denna fråga blir inte starkare med fler argument! Glidningarna visar – som jag ser det – bara på svaghet. Det är bra! Det kan vi utnyttja!

Sossarnas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin och försvarsminister Sten Tolgfors kommer vi aldrig se demonstrera.
De gör inget! Det är dem vi skall bekämpa i denna fråga.

Det finns ett bra engelskt uttryck som sammanfattar allt dessa båda och andra liknande makthavare står för: WARMONGERS!

Sverige militärt ut ur Afghanistan!

Det är nu 20 år sedan Nelson Mandela frigavs ur sin nästan 30-åriga fångenskap av FW de Klerk (ett år efter murens fall). Den bleka liberalen de Klerk som överraskade alla med att inleda en fredlig övergång från apartheid till demokrati.

Jag minns idag alla gånger jag som vänsterstudent under slutet av 1960 och början av 1970-talet marscherat i Uppsala och Stockholm bärande på ett plakat med Mandelas porträtt, skanderande ”Free Nelson Mandela!” Det var under åren när Mandela satt på Robben Island under hårt regemente.

Mandela är utan konkurrens den idag störste levande statsmannen efter att ha lett en fredlig omvandling av Sydafrika. Att hans skapelse ANC idag är en organisation präglad av korruption och lett av aidsförnekare och maktgalningar är oerhört sorgligt för att inte säga tragiskt.

Även om Mandela idag inte har någon formell makt är han ett moraliskt rättesnöre och exempel i Sydafrika som håller de värsta avarterna borta. Mandela är över 90 år! Vad händer i Sydafrika i allmänhet och ANC i synnerhet den dag han går bort?