Jag minns än idag med vällust gymnasieårens hårda politiska diskussioner. En sak var vi dock alla uttalat överens om! Vi hyllade – faktiskt hyllade – Voltaires tes om rätten att hysa en avvikande uppfattning sammanfattad i sentensen; jag gillar inte dina åsikter men är beredd att gå i döden för dem!
Det har hänt mer än en gång att någon – även undertecknad – intagit en extrem ståndpunkt för diskussionens skull eller för att testa en uppfattnings hållbarhet!
Historiskt finns exempel på hårda politiska strider i många länder för rätten till tanke, åsikts- och yttrandefrihet.
I mina vildaste fantasier har jag inte trott att detta bara var fernissa. Mina mer cyniska intellektuella vänner har hävdat att jag har fel! De har menat att åsikts- och yttrandefriheten inte testats på allvar på länge i Sverige.
Jag måste nu erkänna att de har haft rätt! Flera ”case i det svenska samhällslivet visar det.
Rektorer är akademiskt skolade och tränade personer men fallerar på denna punkt å det grövsta. Jag avser de rektorer som tror att de tjänar demokratin när de förbjuder Sverigedemokraterna (SD) att uppträda på skolor vid sidan av andra partier som släpps in. Jag är direkt skrämd av detta! Själv menar jag att frågan är självklar! SD skall bemötas i intellektuell debatt och diskussion inte genom förbud. En sidosak är att den senare metoden dessutom är kontraproduktiv och gynnar SD. Martyrskap kan vara lönsamt!
Att dessa rektorer – och i så stora mängder – sannolikt agerar politiskt korrekt är än mer skrämmande. Men vad lär de med sitt exempel ut till våra elever? Att åsikter du inte gillar eller avskyr kan och skall förbjudas? Vilken uppfattning står på tur härnäst?
Dessa rektorer borde läsa våra Grundlagar och utifrån dessa diskutera med elever och lärare om åsikts- och yttrandefrihet!
Vore jag högsta chef för en kommun skulle jag bjuda in rektorer ( och andra ) till en diskussion kring åsikts- och yttrandefriheten under ledning av någon professor i konstitutionell rätt!
Jag hävdar att man också i diskussionen kring Vilks rondellhundar kan spåra samma totalitära tendens och brist på analys av vad som är primärt och sekundärt.
Åsikts- och yttrandefriheten måste vara oförytterlig även om den provocerar eller är obekväm. Den är binär! Även om stora folkgrupper uppfattar sig provocerade av ett konstverk, en bok, en artikel, ett föredrag, m.m så måste den första linjen alltid handla om rätten att hysa och uttala åsikten Är åsikten i någons mening fel/galen/provocerande så får denne någon hantera detta i debatt, diskussion och skrift!
Ett av våra stora partier har tagit som uppgift att knacka dörr i bostadsområden där SD har stor andel sympatisörer för att möta dem i diskussion. Heder åt det initiativet. Det är rätt sätt att möta de uppfattningar man inte gillar!
lennart waaras blogg 
Kommentera