Vem betalar?

11 januari 2010

Jag har länge funderat över hur man beskriver s.k. ”offentlig finansiering”. I vissa kretsar ( vänstermedia o politik) talar man gärna om ”offentlig finansiering” alternativt ”statliga pengar”.
Det är en europeisk/germansk tradition som glädjande nog håller på att sakta försvinna. Den anglosaxiska traditionen använder snarare uttrycket ”taxpayers money”. I Sverige hör jag allt oftare att man talar om ”skattebetalarnas pengar”. I förstone kan det verka som att jag märker ord. Det är dock mer än så.

Uttrycket ”statliga pengar” alt. ”offentlig finansiering” påminner väldigt mycket om den klassiska mytologins Ymnighetshorn eller den nordiska mytologins Särimner som kan slaktas gång på gång. Häri ligger en tanke förborgad! Det finns oändliga resurser som bara strömmar till när det krävs. Orden leder tanken fel. Man ser inte var resurserna ytterst genereras.

Därför har begreppet ”skattebetalarnas pengar” en klar fördel eftersom det är tydligt att det är du och jag som skattebetalare som står för resurserna.

Tydliga exempel finns i den mediala diskussionen kring Saab. Ett annat exempel är de s.k. kulturarbetare som inte producerar säljbara produkter och därför kräver statliga – läs skattebetalarnas – pengar för sin försörjning. I varje annan bransch får man göra något annat om man inte kan sälja det man producerar. De konstnärer – ibland kallar de sig kulturarbetare – som inte kan leva på sin konst/kulturarbete får väl som alla vi andra hitta en annan yrkesverksamhet eller produktion. Varför jag som skattebetalare skall försörja dem förstår jag inte! Väldigt många konstnärer som producerar med kvalitet och/eller det marknaden köper klarar sig väldigt bra på sitt konstnärskap/kulturarbetande. Vi har helt enkelt fler producenter på denna marknad än det finns köpare Med andra ord överproduktion vilket också i normalfallet pressar priserna. Vad säger det om antalet kulturarbetare/konstnärer i Sverige?

Saab-affären revisited!

08 januari 2010

Fortsätter att fascineras av hur Saab affären hanteras av media och olika grupper inte minst facken.

Den ena linjen är en variant på dolkstötslegenden. GM har en gång i tiden köpt Saab för att dränera Saab på allt av tekniskt värde för att sedan lägga ner Saab. Saab har sålunda – lyder tesen – skänkt GM massor av teknik men inte fått något igen. Att GM under de 20 de varit ägare varje år utom 2 skickat in ett antal miljarder kronor för att täcka förlusterna glöms bort.

Den andra linjen handlar om Saabs överlägsna tekniska kunnande. Vissa innovationer har de varit första med. Att installera ett turbo aggregat i en en standardbil var Saab först med. Den blev också under några år kultbil. Tyvärr lyckades inte Saab profitera marknadsmässigt på detta. Alla andra bilar har senare infört tekniken i sina modeller.

Den tredje varianten handlar om att GM egentligen inte vill sälja Saab utan lägga ner den för att bli av med en konkurrent! Saab har tillverkat 100 000 bilar per år när det var som bäst. Det är vad de flesta stora bilmärken inklusive GM tillverkar på några veckor. Vadå konkurrent? Har Saab egentligen konkurrerat med någon annan än sig själv? Den senaste varianten av denna linje handlar om att GM vill bli av med Saab för att de nu har en elbil framme som kan konkurrera med GMs Volt. Saab har vad vi sett ingen elbil på marknaden idag medan flera stora konkurrenter har bilar ute på marknaden. Vadå konkurrera?

Under de 40 år man kan granska Saab har de generat vinst under i stort sett fem år! Fantastiskt att en produkt som inte tillräckligt många vill köpa överlevt så länge.

Många skriker högt om att regeringen bör gå in med mina skattepengar i Saab. Om nu inte ens Trollhättans kommun väljer Saab utan Opel som kommunens bilar i en nyligen genomförd upphandling kan man ju undra. De har uppenbarligen ansett att pris/kvalitet-bedömningen innebär att Opel är en bättre bil. Varför i all världen skall jag då behöva skicka in pengar i Saab enligt kommun/fack/politik?

Jag vet inte hur detta slutar. Ingen har dock presenterat offentligt någon analys av hur Saab skall lyckas hitta modeller som säljer i lönsam omfattning på marknaden. Så länge inte detta sker finns ingen finansiär att drömma fram. Joakim von Anka finns inte i verkligheten!
Personligen tror jag fortfarande att det hela kommer att sluta ned att Saab läggs ner! Det är bra! Att fortsätta som idag är förstörelse av kapital – finansiellt kapital, tekniskt kapital, kunskapskapital och inte minst realkapital. Gör något av dessa resurser som det finns en marknad för. Det gör det inte för Saab oavsett vilka myter man väljer att gömma sig bakom.

Debatten kring Vargjakten

07 januari 2010

Debatten kring den av Alliansregeringen och miljöminister Andreas Carlgren tillåtna vargjakten fortsätter med stor intensitet. Polarisationen mellan dem som uttalar sig synes spegla motsättningar mellan landsbygd och stad och mellan jägare och naturmuppar (undertecknad). Den senare är reell, den förra är nog inte helt korrekt. Med utsiktspunkt i Surahammar och Kilsbergen kan jag konstatera att alla jag känner här ute på vischan är för vargens skyddande och emot jägarnas slaktande ( dessutom inkompetent i sig).
En polariserande debatt kan fungera på olika sätt. Det kan i förstone tyckas olyckligt men jag tror att det är bra.
För det första är vi i Sverige ovana med riktigt rejält polariserade debatter. Jag tillhör också dem som tror på tesdrivande för att göra ståndpunkter och åsiktsskillnader tydliga! I den allmänna politiskt korrekta stämning som präglar Sverige finns ett antal frågor som inte ens kan diskuteras. Detta skall jag återkomma till i annat sammanhang.
För det andra och viktigaste är det bra för att Alliansregeringen och miljöminister Andreas Carlgren uppenbarligen missbedömt reaktionen från den allmänna opinionen. Möjligen kan det leda till att regeringen omprövar frågan eller att en ev. kommande rödgrön regeringen stoppar detta våldsöverfall på svensk fauna.
Kanske också jägarnas och Jägarförbundets starka ställning som lobbygrupp kan komma att analyseras och lyftas fram i ljuset. Kan deras starka ställning hänga samman med att ett antal tunga beslutsfattare i näringsliv och förvaltning med Kungen i spetsen är jägare. Men något sådant kan väl inte hända i Sverige! Här väger ju alla röster lika mycket! Inte finns något sådant kameraderi i den beslutande Metropolen!
Det blir nog anledning att återkomma till Vargjakten. Mitt personligen största mål som naturfotograf vore att få tillfälle att fotografera vild varg.

Vargjakten.

05 januari 2010

Resultatet av regeringens populitiska och av dumhet präglade beslut i frågan om att tillåta jakt på varg börjar nu klarna. Jägarna har INTE visat sig vara vuxna ansvaret utan vara precis så omogna som jag alltid trott. Happy triggered och illa skjutande har de snabbt skadeskjutit 7 av 25 vargar. Shame, shame, shame on you! Det är den här gruppen av personer som Alliansregeringen fallit undan för! Jag hoppas på en tillnyktring hos myndigheter och regering! Det goda med det som hänt är den upprördhet och proteststorm som brutit ut. Kanske kan vi i organiserade former vända beslutet om att decimera den lilla stam vi har. Varifrån kommer förresten uppfattningen att 200 vargar i Sverige är optimal? Från biologer och kunniga i frågan eller från en högljud jägarkår! Snart vill dom väl ha jakt också på kungsörn o havsörn. Sådana stämningar finns de facto i jägarkåren! Kungsörn skjuts illegalt i Norrland!

Angående varg så är det 130 år sedan en varg angrep en människa och då handlade det om en domesticerad varg som släppts ut. Hundar däremot orsakar svåra skador på människor flera gånger år år. ar finns opinionen där? Skulle inte antalet jakthundar behöva minskas? De springer runt i markerna och skrämmer o hetsar vilt?
Frispringande hundar har t ex i flera fall varit orsak till angrepp av björn på jägare!

Anslut er till stoppa vargjakten och rädda vargen rörelsena!

Klimatmötet i Köpenhamn

19 december 2009

I min första text var jag nyfiken på vad Obama skulle komma med. Måste konstatera att han kom till Cph med det han nu sagt i en månad. USA vill inte bidra på det sätt Europa gör – med Sverige i en frontposition.
Det som istället präglat Cph-möet är oviljan att förhandla från ett antal länder. Några av dem har ägnat sig åt att direkt sabotera förhandlingarna med oändliga procedur frågor. Några diktaturer med den största diktaturen i spetsen vill att vi som skattebetalare skall bidra mer. Kina har inte velat lämna några bindande besked. Men kanske är det som hänt inte dåligt utan på längre sikt bra. Både för att man kan åstadkomma resultat nästa gång och för en nyansering av den allra mest hysteriska apokalypsen. Det enda som imponerat under kaoset i Cph är väl den danska polisens sätt att hantera tillresta klimathuliganer.

Saab

19 december 2009

Det har varit helt fascinerande att under dagen ta del av medias analyser av GM:s beslut att under ordnade former avveckla Saab.
Stora textmassor ägnas åt att leta syndabockar; ryska oligarker, Spyker, Koenigsegg, GM, regeringen m.fl.
Väldigt lite text har ägnats åt huvudorsaken till nedläggning och föregående årtiondens ekonomiska problem. Saab har inte lyckats tillverka bilar som attraherat marknaden och oss som bilköpare. Allt färre har köpt Saabs bilar! Det finns ingen finansiär som kan producera med sådana förutsättningar. Intressant är också att konstatera att de som skrikigt högst om att vi som skattebetalare skall gå in själva i sina privata val inte köpt och kört Saab!
En nedläggning har varit det givna slutet i nästan 1 år för den som velat se. Allt annat har varit att lura sig själv vilket kan vara förståeligt om man arbetar på Saab eller bor i Trollhättan.

Välkommen

12 december 2009

Välkommen till min nystartade blogg. Här avser jag att intermittent kommentera politik, samhälle och kultur i vid mening. Någon enstaka kommentar om fotografering och fågelskådning kan också komma att slinka med.

Aktuellt för dagen är väl att pratkvarnen i Vita Huset – B. Obama – har slutat prata och börjat handla. Tyvärr blev den handlingen en 50 procentig ökning av USAs angreppskrig i Afghanistan. Samtidigt har den norska Nobelkommitteen beslutat att tilldela mannen Nobels Fredspris. Obamas tal vid prisceremonin är ett dagsaktuellt exempel på det nyspråk som Orwell beskriver i boken ”1984”. Fred är krig och krig är fred. Studera talet noga! Jag har träffat många som okritiskt och känslomässigt fallit för hans retorik. Han är farlig just för sin retoriska förmåga att förföra. Applåderna från konservativt håll i USA (ex. Sarah Palin)  bör stämma till eftertanke. I kommentarer i USA har han jämförts med pappa Bush. Kanske inte riktigt vad han tänkt.

Väntar med spänning på hans framträdande i Köpenhamn och hur retorik och konkret handling kan komma att ta sig ut.