Vargjakten.

Resultatet av regeringens populitiska och av dumhet präglade beslut i frågan om att tillåta jakt på varg börjar nu klarna. Jägarna har INTE visat sig vara vuxna ansvaret utan vara precis så omogna som jag alltid trott. Happy triggered och illa skjutande har de snabbt skadeskjutit 7 av 25 vargar. Shame, shame, shame on you! Det är den här gruppen av personer som Alliansregeringen fallit undan för! Jag hoppas på en tillnyktring hos myndigheter och regering! Det goda med det som hänt är den upprördhet och proteststorm som brutit ut. Kanske kan vi i organiserade former vända beslutet om att decimera den lilla stam vi har. Varifrån kommer förresten uppfattningen att 200 vargar i Sverige är optimal? Från biologer och kunniga i frågan eller från en högljud jägarkår! Snart vill dom väl ha jakt också på kungsörn o havsörn. Sådana stämningar finns de facto i jägarkåren! Kungsörn skjuts illegalt i Norrland!

Angående varg så är det 130 år sedan en varg angrep en människa och då handlade det om en domesticerad varg som släppts ut. Hundar däremot orsakar svåra skador på människor flera gånger år år. ar finns opinionen där? Skulle inte antalet jakthundar behöva minskas? De springer runt i markerna och skrämmer o hetsar vilt?
Frispringande hundar har t ex i flera fall varit orsak till angrepp av björn på jägare!

Anslut er till stoppa vargjakten och rädda vargen rörelsena!

5 svar to “Vargjakten.”

  1. Lars-Erik Lindholm Says:

    Bra att du engagerad dig och frågan – och jag håller med dig! När man ser på vargens utbredning i norra Europa så förstår man att den här diskussionen är ganska lokal. Och uppmuntrad av en liten grupp med specifika intressen.
    Minns du när vi var i Lettland i början av 90-talet, och en lokal chef hävdade att det fanns 200 vargar i hans lilla del av landet? Och att han erbjöd dig ett skinn att ta med hem, för några hundralappar. Men det blev väl inget den gången…

    • lennartwaara Says:

      Hej Lars-Erik.
      Som jag minns det var det i Ryssland i trakten av Novgorod när vi besökte Stalins datja. De erbjöd oss t o m att delta i jakten på varg men vi avböjde. Senare fick jag i present vid deras besök i Sverige ett vargskinn. Är numera inte längre kvar. Kunde av artighetsskäl inte tacka nej men kändes fel av flera skäl.
      Finns mycket a ”battlestories” från dessa år som är värda att minnas.

  2. Lars-Erik Lindholm Says:

    Ja, det finns många bra historier att återberätta. Vi får väl ses över öl vid tillfälle och prata om minnesvärda upplevelser. Kanske mitt minne sviker mig, men jag kommer ihåg händelsen med vargskinnet från Aluksne i Lettland. Där det ju för övrigt hände en del intressanta saker. För att inte tala om vildmarken norr om Petrozavodsk.Där kan man tala om kyla. Även inomhus!!
    Ha´det!

    • lennartwaara Says:

      Jag får helt enkelt ta mig samman o ta mig till Sthlm. Är inte där särskilt ofta – trots närhet – om jag inte har ett måste ärende.
      Du har rätt om Aluksne. Vi var o besökte en som skjutit varg o hade skinn när vi bodde hos ngn i skogen utanför A.. En annan sak är att vi också inbjöds till till jakt i Ryssland i samband med något uppdrag som jag inte kommer ihåg. Vi var till ett gammalt munkkloster och till Stalins datja.

  3. Lars-Erik Lindholm Says:

    Du är välkommen till Stockholm! Skulle vara spännande att höra allt som hänt sen vi sågs sist. Och att prata lite om gamla minnen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: