lennart waaras blogg

Det är naturligtvis helt riktigt av Sveriges statsminister att besöka andra länder och bygga relationer, samverkan och handel. Diplomati, dialog och samtal är ALLTID att föredra före konflikt och plakatpolitik! Det innebär att jag menar att statsministerns besök i Saudiarabien och nu Irak är klokt, viktigt och utrikespolitiskt sunt. Vi skall samtidigt kunna ha en intellektuellt redig diskussion kring syften och inriktning, men att som Liberalernas Birgitta Olsson, KU anmäla statsministern för att han inte vid besöket sa till värdarna, ”Ni är en diktatur” är så barnsligt och oreflekterat att man undrar över Birgitta Olssons intellektuella kapacitet!

Det är enkelt att i den moderna politiska historien visa på exempel där diplomati och samtal medfört att krig undvikits eller avslutats; Sveriges utrikespolitiska balansgång under WWII, oktober 1962, avslutningen av Vietnamkriget, USAs återupptagna diplomatiska förbindelser med Kina etc etc!

Min önskan vore att statsministern också besökte Ryssland eller bjöd in Putin till Sverige. Det innebär inte att jag en sekund blundar för Rysslands ökade militära capabilities eller aggressiva aktioner mot grannländer. Men, just därför, bör Sverige upprätta och vidmakthålla en aktiv diplomatisk dialog med Putin och Ryssland. Sverige har allt att vinna och inget att förlora på att samtala med makthavarna i Ryssland.

Hand i hand med det går naturligtvis att vi återupprättar en vettig försvarsförmåga i luften till sjöss och på marken!

Putin och Ryssland har bjudit in den svenska regeringen till samtal om säkerheten i Östersjön. Löfven tackar nej! Han säger vidare att det heller inte är aktuellt att bjuda hit Putin! Trots att den ryska regeringen uppenbarligen är öppen för en dialog!

Obegripligt enligt min uppfattning. Hur jag än har tänkt på denna fråga så kan jag inte förstå S-regeringens ställningstagande.

Om man har intellektuell ordning och reda på sina argument och är klar på sina ställningstaganden och ståndpunkter kan det väl inte vara fel att samtala med den ryska regeringen och Putin?

Det är väl just i en utrikes- och militärpolitiskt spänd situation som det för ett litet land som Sverige är särskilt viktigt att bedriva en aktiv diplomati med direkta samtal mellan regeringarna?

Eller, är svaret att den socialdemokratiska statsministern är så under Obamas och Merkels toffel (inkluderande ett knäfall för Nato med ev medlemskap i pipelinen) att han inte vågar sig på ett eget ställningstagande i det spända läge som råder mellan USA / Nato / EU å ena sidan och Ryssland å andra sidan.

Det här oroar mig mycket!

Det är naturligtvis viktigt att vi har en saklig och realistisk bild av utvecklingen i Putins Ryssland. En bild grundad på analys och slutsatser från såväl öppen som underrättelse information.
Utvecklingen i Putins Ryssland är oroande med en urholkad demokrati, inskränkningar i fri- och rättigheterna, militarisering av ekonomin, upprustningen och den aggressiva utrikespolitiken som medfört kring och ockupation av grannländer! Putin och Ryssland är dock inte en deus ex machina! Utvecklingen går att analysera och förstå och därmed också att påverka
Men att isolera Putin och Ryssland är helt fel för att inte säga farligt. Vissa svenska politiker (läs moderata) kritiserar nu Finland (som har en flera hundra mil lång gräns till Ryssland) för att de bjudit in Putin för diplomatiska samtal och diskussioner. Hur korttänkt och huvudlös är inte den kritiken! Jag kan inte ens förstå den kritiken!
Jag skulle tycka att det vore en politiskt klok och framsynt åtgärd att bjuda in Putin till Sverige inte för något knäfall för Rysslands agerande och utveckling utan för att öppna en kanal för samtal, diplomati och begynnande desarmering av konflikten.
Jag har skrivit det många gånger tidigare, den modell och förebild jag ser är när president John F. Kennedy och ordförande Nikita Chrustjov genom diplomati och samtal desarmerade den farligaste konflikten i världspolitikens 1900-tals historia, den s.k. Kuba-krisen i oktober 1962! Det är fascinerande är att ta del av de idag publicerade utskrifterna från samtalen i Vita Huset under de enormt kritiska dagarna och hur John Kennedy hela tiden sökte en utväg för Chrustjov och Sovjetunionen att rädda ansiktet medan militären önskade gå till massiva bombningar av Kuba för att få bort de utplacerad kärnvapenbestyckade MRBMs och IRBMs.
Bjud in president Vladimir Putin till Sverige för en första omgång av öppnande samtal och diplomati. Fega inte ur bara för att USA och andra NATO-länder tycker det är fel. Diplomati är alltid att föredra framför vapenskrammel!

När Tichonov nu hyllas kan det var på sin plats att påminna om att han ledde det Sovjetiska laget i ishockey i ett poststalinistiskt samhälle. Laget var ”inspärrade” i 11 månader i ett ”läger” med militär disciplin och med en telefon och ett samtal per dygn hem till familjen. T. utövade ett rent diktatoriskt ledarskap över spelarna som var anställda som sovjetiska militärer. Är det att undra på att de aldrig visade någon glädje hur mycket de än vann! Däremot visade superfemman (Makarov, Larionov, Krutov, Fetisov och Kasatonov) även senare vilka fantastiska spelare de var. Hylla gärna spelarna men kalla Tichonov för vad han var; en kommunistisk diktator!

Under Sovjet- och OSS-tiden var hockyn ett viktigt politiskt uppdrag. T. genomförde sitt uppdrag med stor diktatorisk nit till punkt och pricka. Som ledare idag hade han inte haft en chans för han saknade förmågan att improvisera och gå utanför ”planen”. Han lär ha varit hatad av fyra femtedelar av CSKA-femman. Bara Kasatonov stod på hans sida

Ibland diskuteras att stryka de gamla rekorden från TDR (Tyska Demokratiska Republiken, vilket hycklande namn) tillkomna med mediciner, preparat och drill från tidig ungdom. Se tex den fantastiska serien Waisensee där detta skildras bra. Man kanske också skulle frånta Sovjet de gamla medaljerna tillkomna i ett extremt totalitärt system. Nåja, det kanske är en alltför drastisk inställning. Någon hyllning av hur de tillkom behövs dock inte! Hylla däremot spelarna som tvangs prestera inom ett perverst socialistiskt system!