Vad USA och Ryssland hade behövt idag är ledare som John F Kennedy och (faktiskt) Nikita S Chrustjov. Trots avsaknad av mobiltelefon, heta linjen och likande kommunicerade dessa båda i stort sett dagligen brevledes för att försöka förstå den andre under mänsklighetens värsta kris, Kuba krisen den 16 – 29 oktober 1962. Världen stod närmare ett utplånande kärnvapenkrig än någonsin vare sig förr eller senare. Tillsammans manövrerade de sig ur krisen utan krig och blodspillan. USAs intellektuella pratkvarn B. Obama som inte får något uträttat och Rysslands ointellektulla KGB-doer V Putin talar inte med varandra, försöker inte förstå den andres motiv och oro trots tillgång till omedelbar kontakt via mobiltelefon och heta linjen. Nu driver Ukraina pådrivna av krigshetsare på båda sidor mot allt djupare militär inblandning och i slutänden ett förödande storkrig med stormakterna som proxydeltagare på vardera sidan. Gud hjälpe att kloka män och kvinnor på båda sidor får ett inflytande på processen innan den går helt överstyr. Tyvärr är jag rädd att det redan är försent för dessa krafter. Krig utvecklas av sina egna inre krafter. Det har omvittnats och belagts i så många analyser av historiska krigsprocesser.
Jag hoppas dock fortfarande att solen skall gå upp över ett Ukraina utan storkrig.
Man måste backa några steg i det senaste decenniets geopolitiska utvecklingen runt Ryssland för att kunna analysera (inte försvara) Putins militärpolitiska aktioner. Analogin med Sovjets utplacering av MRBMs och IRBMs på Kuba – som ett hot mot USAs intressen i den västra hemisfären – blir i det perspektivet begriplig. Hur långsiktigt politiskt ansvarsfullt har NATO/EU/USA egentligen agerat (inte minst i Ukraina det senaste året) gentemot Ryssland? Den som tänker efter en stund har svaret! Ryssland har analyserbara och begripliga säkerhetspolitiska intressen av att inte ha militärstrategiska hot alldeles in på sina gränser. Nåväl, nu har man hamnat där! Det krävs mycket politisk klokhet OCH försök till att förstå ”den andra sidan” för att manövrera världen ur detta storkrigshot. Oavsett hur utfallet av Merkels och Hollandes initiativ blir så är det mer av sådant som krävs. Ser i mitt husorgan SvD att M&Hs initiativ beskrivs som ett München2. Det oroar mig att politiska försök att neutralisera kriget i Ukraina desavoueras i svensk poltisk debatt. Det finns tillräckligt med ”warmongers” i världen ändå!
I en seriös analys är rysk eller västlig propaganda det minsta man skall lyssna på! Jag är inte säker på att det Ryssland sysslar med enbart är ”erövringspolitk”. Det går inte att komma undan västs ansvar som påhejare i Ukraina för att sedan lämna dem åt sitt öde emot ett militärt starkare Ryssland. Samtidigt måste det sägas att det INTE är västs fel att Putin och Ryssland har geopolitiska ambitioner. Putins maktpolitiska ambitioner – som bevisligen finns där – borde självfallet ha funnits med i den geopolitiska kalkylen/analysen innan man satsade på att välta Ukraina in i kaos. Jag önskar en djupare och bredare analys av den politiska utvecklingen de senaste decennierna!
Frågan ”Vem hotar vem?” kan ges ett betydligt mer nyanserat svar! Demonisering är ingen användbar analysmetod i något sammanhang!
lennart waaras blogg 
Kommentera