lennart waaras blogg

Begreppet ”kulturmarxism” är i sig en omöjlig konstruktion som Karl Marx skulle vänt sig emot med stor kraft! Som bekant skrev och analyserade Karl Marx och Friedrich Engels i sina skrifter samhället från ett helt annat håll, i fokus stod kapitalistisk ekonomi, produktivkrafter och produktionsförhållanden som på lång sikt är styrande och bestämmande för den samhälleliga utvecklingen och den kulturella överbyggnaden.

När man söker runt på FB så hittar man en grupp som kallar sig ”kulturmarxister” bestående av 4770 förvirrade själar med ungefär lika många följare/gillare!

Jag har unnat mig det perversa nöjet att läsa en hel del av de alster som publiceras på gruppens tidslinje. Främst utmärks dessa inlägg av ett slafsigt ogenomtänkt tyckande.

Att någon av dem läst Karl Marx, Friedrich Engels eller andra marxistiskt influerade analytiker är helt osannolikt! Inläggen utmärks inte i någon grad av förtrogenhet med marxistiska begrepp och analys vilket jag skulle kunna ha respekt för! Eftersom jag själv tuggat mig igenom tusentals sidor med Marx, Engels m.fl. så vet jag vad jag talar om.

”Kulturmarxisterna” är snarare en pervers utlöpare från den postmodernistiska PK ideologin som grasserar vid våra humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter och därifrån vidare ut i media och politik.

Men inte heller denna riktnings teoretiska förelöpare har man läst. Det finns inget i inläggen av stringensen hos de tyska neo-marxisterna i Frankfurtskolan med Herbert Marcuse och Louis Althusser eller den franska postmodernismen med Jacques Derrida, Jacques Foucault och Jean Paul Sartre.

Det är ju just det här som är den svenska ”vänsterns” dilemma och elände. De är inte bildade och belästa i sina egna marxistiska grundskrifter. De är inte ens ”vänster” i gammal hederlig marxistisk mening. De är bara ett slafsigt tyckande av kränkta känslouttryck! Fy f-n för eländet!

Idag går många ideologiskt troende socialister av olika schatteringar ut och demonstrerar för olika politiska och fackliga krav och förslag.

Till och med den sittande regeringens representanter går ut och demonstrerar för förändringar trots att de sitter vid makten och skulle kunna genomföra det de demonstrerar för! Sublimt!

En gång i tiden handlade Första majdemonstrationerna i Sverige om 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och 8 timmars vila! Det var länge sedan. Mer än 100 år sedan.

Jag funderar och förundras varje år över Första majdemonstrationerna! Det som förvånar mig är hur radikalt olika socialistiska schatteringar som kan rymmas i de olika mötena och demonstrationstågen och den förtigna våldsamma bakgrunden till 1 maj! Jag avser att påminna om båda!

I flera städer har upp emot 7 – 8 tillstånd beviljats för olika demonstrationer. I dessa olika demonstrationståg och möten ryms allt från marknadsbekännande högersocialdemokrater, över vänsterpartister, vänsterfeminister, anarkister, kommunister från olika organisationer, marxister, trotskister, Göteborgskommunister men också rena våldsverkare och slagskämpar i AFA och andra s.k. Autonoma socialistiska grupper.

Det fascinerar mig intellektuellt att alla dessa socialister kan bekänna sig till och sjunga Internationalen (dock sjungs icke hos socialdemokraterna strofen ”under skatter vi digna ner”), samfällt höja sina knutna nävar och marschera i takt under röda fanor (Har det inte i annat sammanhang dömts som hets mot folkgrupp?). I några demonstrationer framförs fanor smyckade med de oskyldiga hammaren och skäran. Notera dock den vänsterextrema parollen: ”Hammaren i huvudet och skäran i halsen.” Stötande? Ja! Men parollen skall inte förbjudas utan bör vara tillåten i yttrandefrihetens namn!

T.o.m. nazisterna/nationalsocialisterna i NMR demonstrerar 1 maj. Vad är förklaringen till det? De ser sig faktiskt som nationella socialister och således som en sorts socialister! Därav kopplingen till Första Maj! Skruvad? Ja, vad säger man? Tar sig för pannan och undrar hur det står till!

Så till den mer våldsamma bakgrunden till Första maj som en arbetarrörelsens dag.

Formellt är Första Maj som en Arbetarrörelsens internationella dag beslutad år 1890 av Andra Internationalen som efterträtt den av Karl Marx och Friedrich Engels m.fl. startade Första Internationalen. Första Maj som högtidsdag firas idag runt om i världen!

Två överväganden och politiska faktorer ligger bakom beslutet av Andra Internationalen. För det första var Första majdemonstrationerna intimt sammankopplade med kraven på och kampen för åtta timmars arbetsdag. En i hög grad legitim och socialt riktig och nödvändig lagstiftning.

Den andra och betydligt mer problematiska anledningen som ingen vill bli påmind om handlar om attentat och mord. Det handlar om det som i historien blivit kallad Haymarketmassakern 1886.

Massakern inträffade i Chicago den 4 maj 1886 i samband med att strejkande arbetare och andra på torget Haymarket demonstrerade för åtta timmars arbetsdag.

Flera hundra poliser gjorde försök att bryta upp och upplösa demonstrationen när några extremistiska demonstranter kastade en bomb. Det medförde oroligheter och kaos! Beväpnade arbetare (hur och varför?) och polisen började skjuta på varandra. Det hela slutade med sju döda poliser och fyra demonstranter. Några uppges ha dött senare av sina skador varför det exakta antalet döda inte anges!

Ett antal vänsterextrema anarkister dömdes för att ha deltagit i bombkastningen. Fyra hängdes. Efter några år togs rättegången upp igen och de som dömts till fängelse frigavs. Ett justitiemord ansågs ha begåtts. Hur det förhåller sig med diskursen runt detta har jag inte undersökt närmare! Det finns dock en hel del litteratur om händelserna!

I den (poverty of) historicism som presenteras av arbetarrörelsen läggs hela skulden på polisen! Dock, ostridigt är att våldsverkande och beväpnade demonstranter/arbetare deltog i demonstrationen (anarkister eller inte) med helt egna (provokativa?) syften. Jämför gärna med AFA och de s.k. Autonoma socialistiska grupperna idag och deras beteenden för att bryta upp och ta över fredliga demonstrationer eller uppsöka och starta våldsamma bråk med andra grupper som de betraktar som fiender!

Tre släpptes ur fängelset och de hängda anarkisterna kom senare av arbetarrörelsen att betraktas som martyrer. Med bakgrund i Haymarketmassakern beslutades Första Maj som arbetarrörelsens internationella kampdag av Andra internationalen.

Sådan är bakgrunden till Första maj som Arbetarrörelsens dag! Den delen vill man inte bli påmint om!