lennart waaras blogg

Jag skall villigt erkänna att jag under lång tid lutat åt att Sverige bör anslutas till NATO som en del av en rejäl satsning på att förstärka försvaret. Försvaret bör förstärkas rejält men NATO-anslutning har jag numera i grunden omprövat. Anledningen är naturligtvis det galna Turkiet under Erdogan som också är medlem i NATO. Det innebär att vi skulle behöva ställa upp solidariskt bakom Turkiets äventyrligheter.

*
Alldeles oavsett om det skickades varningar eller inte (vilket vi inte kan veta) var det naturligtvis en helt galen och riskfylld åtgärd att skjuta ner ett militärt ryskt plan (som dessutom var där för att trycka tillbaka daesh) oavsett om det ryska militära planet under en kort stund kränkte turkiskt territorium. Det korrekta och balanserade had varit att i efterhand agerat diplomatiskt/politiskt!

*
Det Är ett spänt läge militärt och politiskt mellan Ryssland och Europa. Det minsta som behövs är att turkiska militära hetsporrar skjuter ner ryska flygplan. Det som behövs är samtal, insikter och förståelse för den andra sidans behov och intressen! Lär av händelsekedjan i oktober 1962 och hur J Kennedy och N Chrustjov hanterade och löste upp situationen!

*
Jag är således numera en avgjord motståndare till en anslutning av Sverige till ett NATO där Turkiet är en av medlemmarna!

Snön vräker ner och i FN:s Säkerhetsråd har man röstat igenom att intervenera militärt i Libyen (med en eufemism kallad flygförbudszon över Libyen). När jag sitter här på berget och tittar ut över Våtsjön kan jag nästan se Apokalypsens ryttare långt därborta i förtoningen!

Jag kan förstå jublet i Benghazi och bland alla som stödjer demokratirörelserna i Libyen (och indirekt i andra arabdiktaturer). Jag kan också förstå besvikelsen i Bahrein som gärna ser en liknande intervention där. I Bahrein har dessutom den sittande diktaturregimen kallat in främmande trupp (fr. bl.a. Saudiarabien).

Men vad betyder beslutet i Säkerhetsrådet (10 röstade för och 5 lade ner rösterna; Kina, Ryssland samt Tyskland)?

Marktrupp kommer inte att få sättas in men i övrigt finns alla möjligheter att sätta in flygattacker mot flygvapnet, flygbaser, stridsvagns- och luftvärnskoncentrationer. Vilka länder som kommer att delta är oklart men man kan gissa på USA, Frankrike och Tyskland. Det är länder som har kompetens och kapacitet (notera eufemismen) att genomföra en operation av den magnitud som krävs!

Det låter så snällt och oskyldigt med flygförbudszon men i praktiken innebär detta KRIG mot Muammar Ghaddafis militärstyrkor!

Det finns anledning att hoppas att beslutet innebär att regimen i Libyen faller snabbt (som ett resultat av inneboende motsättningar) i annat fall fruktar jag ett blodigt utdraget krig! Det förefaller just nu heller inte uteslutet att Sverige kommer att dras in i detta!

Krigshetsarna i regering och socialdemokrati är öppna för detta!

Det finns all anledning att följa detta timme för timme de närmsta dagarna. Jag kommer att ta del av varje tänkbar ukas och följa händelserna via internationella media.

Den fruktansvärda Ghaddafi regimen ser just nu ut att krossa demokratirörelsen i Libyen.

Den optimistiska tonen i mitt förra inlägg om demokratirörelserna i arabvärlden och hänvisningen till dominoteorin har visat sig slå fel! I Libyen segrar just nu de antidemokratiska krafterna liksom i Bahrein och Saudiarabien.

Just nu diskuteras i FN och i EU frågan om att införa att flygförbud över Libyen. Frågan beskrivs ibland lite populistiskt som ett enkelt administrativt beslut! I själva verket innebär en implementering av ett flygförbud i Libyen bombningar av Ghaddafis flygvapen och flygfält. Sannolikt innebär det också att man (vilka?) måste skicka trupp för att övervaka att flygförbudet efterlevs. Det innebär således i praktiken främmande trupp på Libyskt område.

Demokratirörelsen i Libyen efterfrågat stöd från västvärlden men samtidigt starkt avvisat främmande trupp och militär intervention! En gammal sanning är också att ett folks befrielse måste vara dess eget verk! Vi har åtskilliga exempel på att främmande trupp försökt införa demokrati!  USA i flera länder ex. i Vietnam! Demokrati på bajonetter är ingen hållbar idé! Se bara på försöken I Afghanistan, där Sverige deltar i den amerikanska erövringskriget med motiveringar om att minska kvinnoförtrycket!

Det känns konstigt att i denna fråga ha hamnat på samma sida som amerikanska militärer och Kinesiska diplomater som är tveksamma till det rätta eller möjliga i att intervenera i Libyen. Kina gör det med ett (hycklande) argument om att ett lands inre affärer är dess egen sak.

Frågan är således inte helt enkel. Jag måste säga att jag förstår tveksamheten inför ett beslut om flygförbud och de konsekvenser det medför!

Samtidigt är det frustrerande och fruktansvärt att se demokratirörelsen hänsynslöst bombas och skjutas sönder och samman. Också här riskerar vi spridningseffekter. Andra diktaturer i arabvärlden samlar mod och kraft att hårdhänt slå ner demokratirörelserna!

Under dagen lär vi få klarhet i vilket beslut FN:s säkerhetsråd kommer till!
Oavsett vilket det blir (om det inte bara blir en urvattnad kompromiss utan verkan) så är det ett val mellan pest och kolera!

En kompis i förskingringen frågade mig vad det är för mening med att ”tjata” om Afghanistan. Han blev nästan biblisk när han kallade mig för en ”ropandes röst i öknen”.

Han har naturligtvis rätt. En blogg som inte når 100 läsare per inlägg spelar ingen roll. Alla stora media med den krigshetsande SvD (mitt eget husorgan) i spetsen, inklusive alla tidningar i ”min” region NA och Vlt, är propagandistiskt för deltagande i det USA-ledda kriget! Dock är Aftonbladet och DN för ett militärt tillbakadragande av svenska styrkor.

Ändock måste man fortsätta att hävda det som är rätt och riktigt. Kriget i Afghanistan kan inte vinnas. Inte med mindre än att man i de närmaste utrotar alla som faller inom den lösa benämningen ”talibaner”, vilket tenderar att bli alla som är emot den USA ledda invasionen. ”Misstagen” att bomba civila mål kommer bara att spä på den skaran. Denna typ av krig följer sin egen logik av polarisering och konfrontation. Resultatet blir att stödet för ”talibanerna” (vilka de nu är av olika grupperingar) bara ökar.

Eller, är det så att det finns olika agendor? USA har sina hegemonistiska motiv och behov. Sverige har andra motiv!. Jag tror verkligen att Sten Tolgfors och Urban Ahlin tror på sin retorik om demokrati och utbildning för kvinnor. Det är bara det att det inte kan åstadkommas med främmande bajonetter!

Arbeta för att bygga upp Afghanistan infrastrukturellt med de resurser som nu läggs på krig tillsammans med och i dialog med alla grupper och grupperingar i landet! Blir man lyssnad på sticker man inte kniven i den som lyssnar!

Svaret på frågan är sannolikt jakande? Vad menar jag?

I båda fallen har teknologiskt och militärt överlägsna makter besegrats av folkligt förankrade och högt motiverade styrkor. I Vietnam besegrades USA ordentligt av fattiga bondesoldater i FNL understödda av militära styrkor från Nordvietnam. Talibanerna gömmer sig i bergen som FNL då gjorde i Vietnams djungler. Ett helt folk kan inte besegras!

Ryssland har – besegrade – tvingats ut ur Afghanistan med svansen mellan benen. Det är också vad som med stor sannolikt kommer att hända med de USA-ledda angreppsstyrkor som Sverige deltar i!

Ett annat skäl till parallellen mellan Vietnam och Afghanistan är den gamla sanningen att demokrati aldrig kan införas med hjälp av främmande bajonetter. Hur illa vi än tycker om talibanerna (som ej är att förväxla med al Qaida) så är de en fråga för det afghanska folket. Ett folks befrielse måste alltid vara dess eget verk.

Dessutom sker just nu en oerhört viktig förändring/utveckling av talibanrörelsen mot mindre splittring i olika krigsherregrupper och mot en mer avancerad informations- och kommunikationshantering.
Att förhandla och samarbeta med dem är den enda framkomliga vägen idag!

Det var rätt av vietnameserna att kasta ut USA, vilket vi aktivt stödde. Idag är den vietnamesiska regimen på vanligt kommunistsätt i full färd med att begränsa den viktigaste demokratifaktorn av alla – internet. Det gör inte det gamla ställningstagandet för Vietnam och emot USA ett dugg mindre riktigt.

Idag är opinionen i Sverige vacklande i inställningen till Sveriges deltagande i USAs angreppskrig. Glädjande är att DN under Peter Wolodarsky och Aftonbladet är emot Sveriges militära engagemang i Afghanistan. Opinionen mot kriget kan och bör vi stärka på sikt.

Kom ihåg att Sveriges ledande makthavare stödde USAs angreppskrig i Vietnam till en början. Statsminister Tage Erlander och LOs dåvarande ordförande Arne Geijer vägrade fördöma USA. Därav vår paroll på demonstrationer i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. ” Tage och Geijer – Lyndons lakejer!” För den oinvigde så var Lyndon Johnson då USA president.

Efter idogt arbete under många år med tidningar, flygblad, möten och demonstrationer så slutade det hela med att statsminister Olof Palme gick i ett demonstrationståg tillsammans med Nordvietnams ambassadör. Till USAs stora ilska!

På samma sätt som olika politiska grupperingar då enades under parollen ”USA ut ur Vietnam” bör vi nu kunna enas under parollen ”Sverige militärt ut ur Afghanistan!” Självfallet skall vi lägga frigjorda resurser på uppbygge av olika slag i samverkan med alla grupper i Afghanistan.

Vad är det för officiella/officiösa skäl som anförs till Sveriges deltagande i USAs angreppskrig? Till en början anfördes det lilla fikonlöv som FN givit medan det i själva verket är USA som leder detta angreppskrig. Senare har anförts att man vill skapa möjligheter för att flickor skall få gå i skola. Ett behjärtansvärt argument om något! Men, på främmande bajonetter? Hur bra blir det? Hur hållbart? Snus är snus och strunt är strunt om än i politisk retorik!

Det senaste som lanserades av ÖB och snabbt togs upp av statsminister Fredrik Reinfelt är att svenska styrkor skall hindra narkotika att nå svenska städer. Sannolikt, när narkotikan finns på annat håll?!

Makthavarnas ställning i denna fråga blir inte starkare med fler argument! Glidningarna visar – som jag ser det – bara på svaghet. Det är bra! Det kan vi utnyttja!

Sossarnas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin och försvarsminister Sten Tolgfors kommer vi aldrig se demonstrera.
De gör inget! Det är dem vi skall bekämpa i denna fråga.

Det finns ett bra engelskt uttryck som sammanfattar allt dessa båda och andra liknande makthavare står för: WARMONGERS!

Sverige militärt ut ur Afghanistan!

Det är nu 20 år sedan Nelson Mandela frigavs ur sin nästan 30-åriga fångenskap av FW de Klerk (ett år efter murens fall). Den bleka liberalen de Klerk som överraskade alla med att inleda en fredlig övergång från apartheid till demokrati.

Jag minns idag alla gånger jag som vänsterstudent under slutet av 1960 och början av 1970-talet marscherat i Uppsala och Stockholm bärande på ett plakat med Mandelas porträtt, skanderande ”Free Nelson Mandela!” Det var under åren när Mandela satt på Robben Island under hårt regemente.

Mandela är utan konkurrens den idag störste levande statsmannen efter att ha lett en fredlig omvandling av Sydafrika. Att hans skapelse ANC idag är en organisation präglad av korruption och lett av aidsförnekare och maktgalningar är oerhört sorgligt för att inte säga tragiskt.

Även om Mandela idag inte har någon formell makt är han ett moraliskt rättesnöre och exempel i Sydafrika som håller de värsta avarterna borta. Mandela är över 90 år! Vad händer i Sydafrika i allmänhet och ANC i synnerhet den dag han går bort?