”Socialismen är ingenting allmänskligt utan ett klassprogram, där agitatorsmaximerna gå på uttrampade skor i spetsen med fanan, med sanningarna försagda i andra ledet. Ändå är det de senare, som komma att överleva de förra.” Werner von Heidenstam den 21.5 1919 i SvD.
Profetiskt av en av våra stora Nationalskalder!
PRAKTIKEN!
Hur många mördade de kommunistiska regimerna från 1917 och fram till 1980? Det finns vetensakliga rapporter och litteratur som beskriver och analyserar omfattningen.
I kort sammandrag ser praktiken ut på följande sätt vad gäller arbetsläger, koncentrationsläger, massmördande, medvetet initierade svältkatastrofer, tortyr och fängelser för systematiskt dödande. Estimaten avser civila offer (således inte stupade soldater i krig):
Sovjetunionen /USSR 20 miljoner döda
Kina (Stora Språnget, Kulturrevolutionen mm) 65 miljoner döda
Vietnam 1 miljon döda
Nordkorea 2 miljoner döda
Kambodjas Röda Khmerer 2,0 miljoner.
Östeuropa 1 miljon döda
Latinamerika 150 000 döda
Afrika 1,7 miljoner döda
Afghanistan 1,5 miljoner döda
Kommunismens offer utgör sammantaget ca 100 miljoner civila. Dessa offer beskrivs över 850 sidor i detalj i Stéphane Courtois m.fl. The Black Book of Communism. Crimes Terror Repression.
Rudolf Rummel i Death by Government, Genocide and Mass Murder in the Twentieth Century, 1994, anger 75 miljoner civila dödade av den kinesiska kommunistregimen och 65 miljoner (rejält högre siffror än Courtois) dödade sammantaget av övriga kommunistregimer. Det skulle innebära över 140 miljoner civila dödade av kommunismen perioden 1917 – 1987.
Nazismen i Tyskland skapade 21 – 25 miljoner civila offer sammantaget inklusive drygt 5 miljoner i förintelsen.
Så ser praktiken ut för de två totalitära tvillingarna nazism och kommunism! Brotten de begått mäts dock med dubbla måttstockar, en för nazismen och en annan för kommunismen.
Ovanstående sifferpresentation är naturligtvis problematisk av flera skäl.
För det första är denna typ av siffror är behäftade med osäkerhet och felmarginaler. De angivna nivåerna är approximativa estimat i enlighet med ”best practise!” Jag har använt de bästa empiriska sammanställningarna. Källorna anges i texten.
För det andra är magnituden i antal mördade civila så hög att det närmast blir en akademisk fråga om det är 100 miljoner eller 140 miljoner som mördats av kommunistiska diktaturregimer.
För det tredje ligger det något makabert i att sätta sig och räkna ut hur många som utrotats av de två totalitära regimerna. Dock, det är en helt nödvändig kalkyl att ha klart för sig för att korrekt orientera sig i den samtida historiska debatten och analysen!
För det fjärde utgör resultatet av en ”body-count” av detta slag ingen ursäkt för de förintelser nazismen begått bara för att de har lägre sammanlagt antal än deras kommunistiska tvilling. Poängen är att kommunismen FAKTISKT begått ett flertal groteska förintelser.
KOMMUNISMEN SEGLAR UNDER RADARN!
Skillnaden är att kommunismen lyckas segla under radarn i de postmodernistiska och neo-marxistiska universiteten och media. I skolorna och i media behandlas nazismens brott och förintelser dagligen och med rätta. Beskrivningar av kommunismens brott och förintelser lyser nästan helt med sin frånvaro.
Hur kommer det sig?
NÜRNBERGRÄTTEGÅNGARNA.
Nazisternas brott granskades och de skyldiga dömdes till döden eller långa fängelsestraff vid Nürnbergrättegångarna 1945/46. I huvudrättegången som inte bara dömde de nazistiska koryféerna stiftades också nya lagar. I Nürnbergstadgan definierades vad som menades med ”brott mot mänskligheten” vilket då var en helt ny stadga. I detta arbete deltog två sovjetiska kommunister som också var ett par av huvuddomarna! På det sättet lyckades kommunisterna glida över på den ”goda sidan.” Tyvärr har kommunisterna själva inte granskats och dömts enligt de under Nürnbergrättegångarna kodifierade lagarna för vad som definierar ”brott mot mänskligheten” som mord, utrotning, förslavning, deportation, fängslande i strid med folkrättsliga regler, tortyr, våldtäkt, tvångssterilisering och förföljelse.
Det en gammal sanning att segraren sätter lagarna och skriver historien men här känns kulisserna ovanligt bjärta!
Se vidare Romstadgans för Internationella brottmålsdomstolen från 1998 artikel 7 om vad som idag definieras som och konstituerar ”brott mot mänskligheten.”
KATYN.
En veritabel – idag belagd – lögn spreds av de sovjetiska kommunisterna under och efter Nürnbergrättegångarna. Över 20 000 polska officerare från marskalkar, generaler och neråt mördades av stalinistiska kommunister år 1940 bl a i skogarna utanför Katyn.
När sanningen började spridas så grävde NKVD 1944 upp liken och planterade ”bevis” som pekade mot att det var tyskarna som mördat de polska officerarna. Kathleen Harriman dotter till USA:s ambassadör Averell Harriman togs till platsen och förevisades liken och ”bevisen” och åkte hem vittnandes om att det var tyskarna som begått de groteska brotten.
Under Nürnbergrättegångarna 1945/46 åtalades ledande nazister som Herrman Göring också för detta groteska brott. De kommunistiska ryska domarna i huvudrättegången visste sannolikt hur det förhöll sig i verkligheten. De Allierade tillät Sovjetunionen att åtala de tyska nazisterna för Katyn trots att de sannolikt vid det laget visste det rätta förhållandet!
Efter Berlinmurens fall och när arkiven öppnats kom ovedersägliga fakta i dagen så att vi idag vet att det var de sovjetiska kommunisterna som mördade de polska officerarna. Ryssarna har via Boris Jeltsin 1992 vid besök i Warszawa erkänt att de var skyldiga!
Ordern om att avrätta de polska officerarna undertecknades av Josef Stalin och Lavrentij Beria. Dokumentet finns på nätet. Jag har det på ryska i min dator men finns också översatt.
I boken ”Stalins mord i Katyn och dess historiska efterspel 1940 – 2010” av Peter Johnsson från 2010 behandlas hela de smutsiga förloppen runt de 21 857 polska officerare som Stalin lät avrätta. I boken behandlas vidare hur ryssarna tilläts sätta upp Katyn på listan över anklagelser mot Hermann Göring. De Allierade accepterade stillatigande den lögnen. Enligt boken var Churchill väl inläst på Katyn-frågan.
Någon motsvarande samlad rättegång mot kommunistiska koryféer och regimer har inte genomförts varken i Ryssland, Kina eller Vietnam.
KAMBODJA DELVIS ETT UNDANTAG!
Ett försök till rättegång genomfördes gentemot Pol Pot, Nuon Chea, tidigare president i folkets församling, Ieng Sary tidigare premiärminister med ansvar för utrikesaffärer, hans hustru Ieng Thirith, tidigare ansvarig för socialdepartementet samt Khieu Samphan som var statsminister. Pol Pot undkom dom eftersom han hann dö 1998 innan rättegången 30 – 35 år efter brotten genomfördes mot de ledande Röda Khmererna. Nuon Chea och Kieu Samphan dömdes.
NAZISTERNA MED RUDOLF HÖSS I SPETSEN LÄRDE AV STALINS PRAKTIK!
Koncentrationsläger i modern mening användes för första gången av engelsmännen i början av 1900-talet när boer spärrades in i sådana läger!
I det nya kommunistiska Ryssland byggde Vladimir I Lenin och Leon Trotsky redan från 1917 och framåt koncentrationsläger för s.k. ”klassfiender” från olika sociala grupper (inkl arbetare). Josef Stalin byggde under 1930-talet ut och industrialiserade arbets- och koncentrationslägren i snabb takt. Lavrentij Beria var ansvarig för utbyggnaden av Gulag-systemet under Josef Stalins egid. Tyskarna tog sedan över praktiken med koncentrationsläger – de lärde av Stalin – och drev industrialiseringen av lägren med tysk effektivitet ytterligare några steg.
Dödande av fångar via gasning förekom redan under den stalinistiska kommunismen. Fångar spärrades in i täckta flak på en lastbil. Avgaserna från lastbilen leddes in i utrymmet och när transporten anlände till färdiggrävda gropar i skogen var fångarna redan döda.
Metoden med gasning i lastbilar togs över av tyskarna som dock fann metoden långsam och ineffektiv. De utvecklade gasandet in i en totalt avhumaniserad industriell process!
Så ser historien ut i sin groteska korthet!
Lägersystemet, arbets- och koncentrationslägren Gulag har beskrivits dokumentärt och litterärt av Alexander Solsjenitsyn i en serie böcker som 1970 gav honom Nobelpriset i litteratur. Författarna Arthur Lundkvist och Sven-Eric Liedman var – by the way – negativa till Solsjenitsyns Nobelpris liksom också Olof Lagercrantz.
Ambassadören Gunnar Jarring vid svenska Ambassaden i Moskva, sannolikt med stöd av Olof Palme, vägrade att låta Nobelpriset delas ut på den svenska ambassaden i Moskva när Alexander Solsjenitsyn vägrades resa till Stockholm.
Några skammens ögonblick i svensk historia!
Man kan i efterhand bedöma och berömma Solsjenitsyn för att ha varit med och bidragit till det groteska kommunistiska systemets sönderfall. Upplösningen av kommunistregimerna i öst fullbordades slutligen när Berlinmuren 1989 revs av uppretade och frustrerade medborgare i det gamla DDR.
SVENSKA TREDJE STÅNDPUNKTEN.
Molotov-Ribbentrop-pakten 1939/41 satte myror i huvudet på de inhemska kommunisterna i Sverige och Tyskland. Under en period hyllade kommunisterna i både Sverige och Tyskland Adolf Hitler innan detta upphörde i och med att kriget mellan Tyskland och Sovjetunionen bröt ut 1941 med Operation Barbarossa.
Svenskar på den allmännare vänsterkanten stod under det Kalla kriget 1950/1960-talet mellan det kommunistiska Sovjetunionen och den kapitalistiska världen med USA i spetsen i en ideologisk rörelse som att kallade sig ”Tredje ståndpunkten.” Ingen särskilt hedervärd ideologisk rörelse sett i historiens obarmhärtiga strålkastarljus!
Ett exempel! Författaren Arthur Lundkvist i Svenska Akademin reste under trettiotalet runt i Sovjetunionen i två månader och skrev obehagligt naiva hyllningar till Stalin och den kommunistiska diktaturen. Som tack för det erhåll Arthur Lundkvist Lenins Fredspris (ja det heter så!) 1958!
Hade någon kunnat sitta kvar i Svenska Akademin om han/hon skrivit hyllningsartiklar till Adolf Hitler och den nazistiska diktaturen?
NAZISMENS OCH KOMMUNISMENS INSIGNIA.
Insignierna för nazismen är stigmatiserande och förbjudna. Flaggor med svastikan, Heil hälsningar, sjunga Horst-Wessel-Lied/Die Fahne hoch är förbjudna i Sverige.
Röda flaggor med hammaren och skäran, höjda knutna nävar och sjungande av Internationalen är tillåtna i Sverige. Logiken borde väl kräva att också dessa för kommunismen viktiga insignier förbjuds? De är väl lika kränkande och stigmatiserande? Höjda knutna nävar är lika illa som Heil-Hitlerhälsningen? Förbjuds det ena så bör även det andra förbjudas.
YTTRANDEFRIHETEN FUNDAMENTAL!
Å andra sidan vill jag inte förbjuda någon av dem! Jag är fundamentalist ifråga om yttrandefrihet, tryckfrihet och mötesfrihet. För mig är yttrandefriheten binär – ett eller nolla. Den skall – som i USA – vara fullständig.
Jag har som legalist i yttrande- tryck- och mötesfrihet den Amerikanska Konstitutionen som en förebild. I den Amerikanska Konstitutionens First Amendment (de tio första utgör Bill of Rights) fastlägges yttrandefriheten, utan reservationer. ”Freedom of speech” är precis just det ”freedom of speech”! Det gäller både vänsterextremister, KKK, neo-nazister, neo-marxister, kommunister m.fl totalitära ideologiska rörelser.
USA har ingen gummiparagraf som den svenska kränkthetsparagrafen om ”hets mot folkgrupp.” eller ”hatspråk”! Dessa lagparagrafer borde i yttrandefrihetens namn tas bort och inte byggas ut ytterligare med olika tillägg. Vilken identitetsgrupp som helst kan hävda att de är ”kränkta” vilket medför krav på att företeelsen som föranlett ”kränkningen” skall föranleda lagtillägg.
Grupper på den extrema vänster- och högerkanten skall tas in i debatten och måste bemötas med argument inte lagstiftning. Om medlemmar i dessa extremistgrupper begår brott i brottsbalkens mening så skall de lagföras, dömas och straffas.
Ytterst är det faktiskt den grundlagsfästa yttrandefriheten som hotas när en grön flagga med en runa eller en grupp i marschtakt betraktas som hets mot folkgrupp!
KRÄNKTHETSKULTUREN.
Jag citerar Ivar Arpi som på ledarplats i SvD den 1.4.2018 skrev följande: ”Termen ”crybully” beskriver hur den nya offerkulturen hanterar motsättningar. Det är en sammansättning av orden ”crybaby” och ”bully”. Snyftmobbare, skulle man kanske kunna översätta till. Samtidigt som man framställer sig som offer, ägnar man sig åt skamlöst drevande av den som inte håller med en.”
Kränkthetskulturen i kombination med identitetspolitik har ett betydande inflytande på universitet och i media! Det är djupt oroande!
KÄLLOR.
Johan Lundberg, ”Ljusets fiender. Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten.” 2013. 460 sidor.
Rudolf Rummel i Death by Government, Genocide and Mass Murder in the Twentieth Century, 1994.
Se vidare R. Rummels tabeller och uppdateringar. R.R. dog 2014 men hans tabeller finns fortfarande på University Hawaiis hemsida. Ett exempel:
(Enligt denna tabell anförd av Rummel har regeringar 1900-1987 mördat över 170 miljoner exkl krigsdödade.)
Stéphane Courtois m.fl. The Black Book of Communism. Crimes Terror Repression,1999. 850 sidor.
Wikipedia
Nationalencyklopedin
SvD
Den Amerikanska Konstitutionen finns på nätet.
Lavrentij Berias och Josef Stalins order finns på nätet, liksom utdrag i den anförda litteraturen. Stalins handskrivna signatur finns på dokumentet.
