”Det kan gå lysande och det kan gå käpprätt åt skogen,” säger statsministerkandidaten och moderatledaren Ulf Kristersson. I Expressen den 1 jan yttrar Ulf Kristersson dessa märkliga ord. Märkliga i flera avseenden.
Märkligt för det första för att det är en korrekt beskrivning av det scenario som Sverige står inför. Ett liknande budskap levererade finansministern Magdalena Andersson för någon vecka sedan. Mild i form med hård i sak. Ett sent uppvaknande – alltför sent? – från våra ledande politiker? Dock, det är bra att det äntligen sägs också från det hållet.
Detta har jag och andra skrivit om och varnat för i flera år med hårda fakta och siffror om olika gruppernas sysselsättningsnivåer, myten om migranternas lönsamhet, de totala kostnaderna för skattekollektivet med kostnader över 150 miljarder kronor/år, totala volymer för olika migrantgrupper, den stora andelen migranter med mycket låg kompetens och t.o.m. funktionella analfabeter, den mindre andel som är flyktingar och den större del som är välfärdsmigranter. Dvs de som sökt sig till Sverige för ett bättre liv på svenska skattebetalares kostnad. Socialt sammanbrott i utanförskapsområdena och framväxten av en aggressiv muslimsk diaspora, sexualbrottsligheten m.m.
Det är bra att företrädare för de stora partierna S och M nu tar bladet från munnen och beskriver situationen som den är även om det endast är i korta konstateranden! Empirin runt detta får vi andra fortsätta att presentera!
Märkligt är det också att de som har ansvar för och besitter de politiska instrumenten och besluten inte kommer med några konkreta åtgärdsförslag i anslutning till varningarna! Ulf Kristerssons uttalande ger snarast ett intryck av att han ser någon makt utanför sig själv som avgör om ”det går lysande eller om det går käpprätt åt skogen.”
Märkligt är det också i perspektiv av omsvängningen från Fredrik Reinfeldts tidigare famösa uttalanden om ”öppna hjärtan” och ”stor lediga utrymmen i Fryksdalsskogarna”. Ulf Kristersson fanns med i maktapparaten i M redan på den tiden när Fredrik Reinfeldt påhejad av den ansvarslösa migrationsministern Erik Ullenhag och i överenskommelse med Åsa Romson i MP öppnade slussarna för den huvudsakligen muslimskt dominerade massmigrationen. Stefan Löfvén ”jamsade med” som en av mina erfarna politiska S-vänner uttryckte det!
Märkligt är det också som en öppning till valrörelsen. Tror S och M att man inför valet kan prata bort den svenska befolkningens oro och konkreta erfarenheter av massmigrationens konsekvenser socialt, ekonomiskt och politiskt? Migrations- och integrationsfrågan är den näst viktigaste frågan för väljarna.
S och M måste före valet presentera handfasta åtgärder och beslut.
Överenskommelsen mellan S och MP om att 8–9000 afghaner skall få stanna om de anmäler sig till gymnasieutbildning går stick i stäv med Magdalena Anderssons uttalande. Någon empirisk beräkning av skattebetalarnas kostnader för den överenskommelsen presenterade inte regeringen. Mina egna grova kalkyler på basis av schabloner landar på drygt 50 miljarder kronor för tre år.
Vad skall då S och M med stöd av SD göra för att det inte ”skall gå åt skogen”?
För det första begränsa det nuvarande inflödet av välfärdsmigranter som 2017 landar på ca 30 000. Det inflödet måste minskas rejält.
För det andra minska antalet som beviljas asyl i Sverige. För 2017 handlar det om drygt 50 000 personer. Det borde kunna åstadkommas genom att fokusera dem som är verkliga flyktingar (en mindre andel) medan man begränsar möjligheterna för dem som bara sökt sig ett bättre liv i Sverige finansierat av svenska skattebetalare, exempelvis afghaner och somalier (funktionella analfabeter).
För det tredje. Sänd tillbaka de flesta afghaner som varken var barn eller flyktingar när de anlände och som ljugit sig in i landet med lögner om ålder och falska legender.
För det fjärde minska möjligheterna till anhöriginvandring. I värsta fall kan det enligt prognoser handla om över 400 000 personer kommande fem år.
Se där i korthet vad som bör göras för att ”det inte skall gå käpprätt åt skogen.”
lennart waaras blogg 