Om att skjuta sig foten!

10 oktober 2010

Jag funderade om denna blogg skulle ha som rubrik att ”verkligheten överträffar dikten” men bestämde mig för att veckan uppvisat flera exempel på att ”skjuta sig själv i foten”.

Utan annan än tillfällig rangordning kan vi börja med det dubbla skott som avlossades i samband med riksdagens högtidliga öppnande.

Först exemplifierade biskopsvänstern ( Brunne ) människovärdet med att hänvisa till en demonstration mot SD ledd av extremvänstern!! Hon hade dock inte sett eller uppfattat något stötande under de ”15 minuter” hon var där! It is in the eyes of the beholder!

Sedan sköt SD sig själva i foten med att resa sig och gå under pågående Gudstjänst. Snacka om känsla för det kristna budskapet om att vända andra kinden till. Brukar SD inte hänvisa till Sverige som en gammal kristen nation? Betyder det inte något i så fall?

Sverige har nu som ett av det första demokratiska länder i världen skaffat sig en propagandaminister! Schlingman skall svara för kommunikationen med medborgarna men det handlar enligt uppdraget om regeringens kommunikation till medborgarna. Kanske vi skall vara snälla och – som någon föreslagit – kalla det för en retuscherings minister! Tycker nog att Reinfelt skulle avstått från detta fotskott! Den bedrivna politiken har fått breddat stöd i valet och står för sig själv utan detta tillskott!

Slutligen gläder det mig att få hylla den Norska Nobelkommittén för valet av den kinesiska demokratiförkämpen Xiaobo till Nobels fredspris. Vuxet och modigt att ta detta beslut mot en växande stormakt som också reagerat som kommunistiska diktaturer brukar dvs med repression och ”unpersons”. Efter tidigare års priser till sådana ledande ”fredskämpar” som Arafat och Obama återupprättar man tidigare fotskott!

Publicerat i Politisk stollighet, Svenska Akademin, Svenska kyrkan | Leave a Comment »

Demokratins infarkt!

26 september 2010

Demokrati är inte normen. Den är inte för alltid självklar och given. Man måste kämpa för den hela tiden, inbland i de mest oväntade sammanhang.

Sverigedemokraterna (SD) har utan avsikt lyckats att sätta ljus på de mest oväntade demokratiska källarmörker.

Jag har tidigare – före valrörelsen – skrivit om rektorer som inte förstått de konstitutionella innehållet i demokratin.

Nu visar det sig att partiledare som Sahlin och Reinfelt också svävar på målet.
De måste ta sig en funderare och tala med sina partistyrelser innan de kan ge besked om SD som röstats in i Riksdagen skall ha utskottsplatser. Sahlins rådgivare Pekgul anser till och med på rak fråga att SD inte skall ha platser i utskotten men väl Vänsterpartiet trots att de är mindre!

Heder åt SE Österberg som ändock ganska ( allt är relativt och i detta sammanhang får vi uppenbarligen inte kräva för mycket) tidigt klargjorde att SD självklart skall ha utskottsplatser.

Observera också alla krumbukter hos dem som ansett att SD skall ha utskottsplatser. Argumenten har varit att det är praktisk eftersom man då vet hur SD kommer att ställa sig i olika frågor.
Ett annat argument ( framfört bl a av den kloke Carl Rudebeck i Sydsvenskan) är att SD annars blir martyrer och attraherar fler anhängare!

Nej! Skälet till att SD ( hur illa vi än tycker om deras politik ) är att det självklart är demokratiskt riktigt att platser tilldelas alla partier efter deras röstetal och mandat!

Vi kan tydligt notera att språket har brutaliserats ( och jag avser inte i detta sammanhang SD:s språkbruk ) utan från sådana som Sahlin och Reinfelt. Det är nu politiskt korrekt att säga att man inte tar i politiska motståndare ”med tång.” Det är OK att tillvita SD epitet och åsikter som inte skulle varit korrekt mot något annat parti.

En man med kommunistiskt förflutet och som enligt egen utsago grät när Berlinmuren föll vägrar att sitta i samma sminkloge som SD:s partiledare. Mannen – Ohly – som kallat sig kommunist till för några år sedan sitter i glasbur och kastar sten! Hur slutar det? Med vilken trovärdighet skall ha ”ta kampen” mot SD?

När lärare och rektorer på skolor med problem med mobbning mellan elever nu skall peka på hur vi agerar i vuxenvärlden kan de ju använda Sahlin och Reinfelt som förebilder ( jag ÄR ironisk!!). Ohly kanske kan fungera som förebild! Men för vem och för vad?

Till statsministern och dennes utmanare har jag bara att säga ( och det trodde jag aldrig att jag skulle komma att behöva skriva ): Väx upp!

Vart tog Voltaires gamla sentens vägen. Jag har noterat att några som försökt hyfsa debatten har åberopat Voltaire. Heder åt dem!

Men skäms på Er i stora delar av det politiska etablissemanget!

Det är ju också i grunden mycket oroande att den demokratiska fernissan är så tunn. Vad händer om vi skulle utsättas för svårare demokratiska lackmustest än SD:s inträde i Riksdagen ( uppenbarligen förväntad av all utom nämnda personer )?

Publicerat i Politisk stollighet, Ruinfält fam. | Leave a Comment »

Ennio Morricone

19 maj 2010

Hör till min stora tillfredsställelse att filmmusikskaparen Ennio Morricone får Polar Music Prize! Vad vore Sergio Leones fimer utan Morricones helt nyskapande musik? Tänk bara på musiken i filmerna Once upon a time in the West och Once upon a time in America. I dessa Leone filmer medverkar hela gräddan av amerikanska skådespelare som Henry Fonda, Jason Robards och Robert DeNiro m.fl.

Men som sagt det är svårt att tänka sig filmerna utan musiken. Det lär också vara så i ett av fallen ( Once upon a time in America ) att musiken var skriven innan filmen spelades in och att musiken spelades för skådespelarna under inspelningen. Tala om att musik skapar stämningar!

Publicerat i Kultur | Leave a Comment »

EMU – Quo va´dis

17 april 2010

Vid EMU-omröstningen lutade jag åt ett ja, därmed travesterande en känd pin från valkampanjen. Det var, menade jag då, en hållbar ståndpunkt med de fakta och argument som var kända.

Idag har jag omprövat den inställningen. Idag skulle jag aktivt argumentera emot en anslutning till Euron. Orsaken stavas Grekland! Och andra länder med liknande problem!

Angela Merkel ( tidigare emot olika former av stöd och för en strikt tillämpning av EMUs regelverk ) har nu tillsammans med övriga ledare i Europa ( via Europarådet ) öppnat portarna till syndafloden med 30 miljarder € ( samt 15 miljarder yterligare från IMF ) lånet till Grekland.

Därmed har man de facto satt budgetbalans kraven ur spel. En rad länder står på tur och kan komma att kräva Europas stöd för att hantera en offentlig ekonomi som inte finansierats. Sådana ekonomier ( bland annat budgetmässigt ) finns både i södra Europa och i de forna sovjetiska lydrikena. Sådana finansiella ansträngningar klarar inte valutasamarbetet.

Vad sker på sikt med Euron om det ena landet efter det andra behöver stöd för att Euron inte skall urholkas?

Jag kan se två scenarion. Vi får två olika EMU – i någon mening -den starka delen med stöd av de stora ekonomierna i Europa, Tyskland och Frankrike.

Ett annat scenario kan vara att Tyskland återför en egen stark valuta och lämnar Euron. Stämningar åt det hållet finns redan i Tyskland. Hur många räddningsinsatser till länder med misskött ekonomi tål de tyska skattebetalarna innan det revolterar?

Det är också anledningen till att jag anser att det är bra att vi nu står utanför Euro samarbetet med en hyggligt stark egen valuta. De närmaste åren skall vi så förbli. Jag hoppas att Euro frågan nu är död för överskådlig tid i Sverige. Jag ser ingen anledning till att som skattebetalare vara med att skattevägen finansiera en offentlig överkonsumtion i andra läder.

EU består men Euron förgår!

Publicerat i Tillväxt / ekonomi | Leave a Comment »

Katolska kyrkan – revisited!

15 april 2010

Jag hann bara slå upp dagens SvD för att träffa på en Bitte Assarmo som presenterar sig som ”katolik och skribent” och som hävdar att någon omprövning av celibatet  ( eller för den delen sexualfientligheten ) inte behövs. Hon hinner i artikeln både att först sticka huvudet i sanden för att när hon tar upp detsamma sätta på sig dumstruten.

Grundtesen hennes är att det begås fler pedofil övergrepp utanför än innanför kyrkan. Hon anför till och med forskarbelägg för det! ”Antalet pedofiler är avsevärt större bland vanliga människor än bland präster som lever i celibat.”

So what? Har någon hävdat annat? Det är ju inte det som är problemet utan att det celibatära prästdömet i kombination med den katolska kyrkans sexualfientliga inställning ( kanske sexualskräck i många fall ) kan riskera att dra till sig fel sorts människor av fel sorts anledning. Detta behöver diskuteras och lyftas fram i ljuset inte att man sticker huvudet i sanden och hävdar – med vetenskapliga referenser – att andra är värre!?

En av de tyngre forskarna på området religionspsykologen Antoon Geels ser ett klart samband mellan celibatet och pedofilövergreppen bland prästerna.

Slutklämmen i artikeln av Assarmo är i sin enfald magnifik. Anledningen till kritiken är enligt artikelförfattaren att den styrs av ”hat och fördomar mot den katolska kyrkan och dess medlemmar.” Jag har följt debatten ganska noga och inte sett någon utanför den katolska kyrkan ge uttryck för detta hat eller fördom.

Den förste som spelar offer och samtidigt tar dumstruten på huvudet är Bitte Assarmo i SvD på Brännpunkt den 15 april 2010.

De kan vara på sin plats att påpeka att jag skriver i denna fråga som icke konverterad men stark sympatisör till stora delar av den Katolska kyrkan men samtidigt kritisk till andra delar. ( Samma inställning har jag – by the way – till den Svenska kyrkan men av andra skäl ).

Reformera prästämbetet inom den katolska kyrkan och upphäv celibatskravet!

Ta en ordentlig diskussion om sexualfientligheten/sexualskräcken inom kyrkan! Den har ingen grund i Guds ord till oss människor!

Publicerat i Svenska kyrkan | Leave a Comment »

Katolska kyrkan

14 april 2010

Det som sker den världsvida katolska kyrkan nu är naturligtvis sorgligt men – menar jag – också nödvändigt. Dock, måste man då diskutera den avgörande frågan bakom det som händer nämligen det osunda prästcelibatet och den sexualfientlighet som ligger bakom.

Redan under det Andra Vatikankonciliet ( under början av 1960-talet) diskuterades dessa frågor och ett dokument antogs också – om det Allmänna Prästdömet – som hade klart reformatorisk inriktning.

Inom parentes så var Joseph Ratzinger ( numera påve under namnet Benediktus XVI ) då en av de ledande reformivrarna men har senare blivit konservativ bl.a. som chef för Troskongregationen. (Slarvigt uttryckt dagens uppföljare till Inkvisitionen.) Ratzingers omvändelse från reformivrare till stark försvarare av de traditionella katolska trossatserna lär ha varit ett resultat av mötet med radikala studenter som lärare i teologi.

Ratzinger besannar därmed Kurians stridsrop under Andra Vatikankonciliet: ”Konciliet förgår – ”Kurian består! Kurian var hårt ansatt av den radikala falangen som hade makten på koncilitet.

Jag hoppas att den katolska kyrkan och främst Vatikanen orkar ta tag i de grundproblem  – celibatet och sexualfientligheten – som ligger bakom pedofilskandalerna.

Publicerat i Svenska kyrkan | Leave a Comment »

Skapa ett nytt Statens Järnvägar!

26 mars 2010

Flera länder som tidigare delat upp och bolagiserat delar av sitt järnvägssystem har nu åter skapat ett sammanhållet järnvägssystem i statlig ägo!

Skälen är uppenbara! Efter denna vinters påfrestningar är det tydligt att det system vi har i Sverige inte klarar att hantera situationer som kräver betydande insatser av samordning.

När järnvägssystemet under det slutande 1800-talet byggdes upp och ut under statlig intervention och ledning så skapade man ett sammanhållet statligt järnvägssystem. Skälen var dels de stora investeringar som krävdes i kombination med risker och förväntad låg direktavkastning. Järnvägssystemet var nödigt för den framväxande industrin och behoven av person- och godstransporter. Detta har jag behandlat utförligt i min avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier.

Ett sammanhållet järnvägssystem är exempel på en samhällelig funktion där de viktiga vinsterna inte uppstår i form av avkastning i själva systemet utan hos systemets kunder. De verkliga vinsterna för enskilda och företag såväl som för samhälle uppstår när människor kan transportera sig till och från arbeten och när företag får leverenser in och ut av råvaror och färdiga produkter.

Ett järnvägssystem är ett mycket komplex system av banor, stationer, personhantering, godshantering, tidtabeller, underhåll av banor, underhåll av rullande materiel etc.

När järnvägen avreglerades 1998 skapades ett antal bolag som var och en med krav på lönsamhet skulle ansvarar för olika delar. Erfarenheterna visar nu att detta inte fungerar. delarna fungera men innebär vertikala suboptimeringar. Ingen tar ansvarar för och styr att helheten fungerar.

Avsluta nu detta experiment med att leka bolag! Skapa ett sammanhållet järnvägssystem i statlig ägo! Ta kostnaderna i helheten och avsluta att göra de olika delarna drivna av lönsamhetskrav med påföljden suboptimeringar i delarna men förluster på helhetsnivån.

Ett sammanhållet statligt järnvägssystem kan bidra till tillväxt, utveckling i ekonomin och i regionerna samt inte minst användas som instrument för minskande biltransporter (inkl lastbilstransporter). Det är helt OK att ta en del av kostnaderna för detta över skattsedeln i medvetande om att vinsterna uppstår hos medborgare och företagare.

Jag är helt övertygad om att detta är i kommande i flera länder än dem som redan startat processen – ex. England. Jag hoppas att vi i Sverige också kan
genomföra förändringen innan den tvingar sig på oss med fler misslyckanden än dem vi sett i vinter.

Ge oss ett nytt dynamiskt Statens Järnvägar!

Publicerat i Tillväxt / ekonomi | Leave a Comment »

Våga vägra censur!

24 mars 2010

”Internet var aldrig tänkt att passa en kommunistisk diktatur. Eller vänd på det: diktaturen är frånåkt av tekniken.”

För en internet optimist uttrycker detta citat (SvD) helt min uppfattning. Det är därför OERHÖRT glädjande när Google vägrar acceptera den kinesiska censuren och styr sina frågeströmmar via en sökmotor i Hongkong.

Böjligheten inför kinesiska krav har bivit allt tydligare efter OS i Peking. Kina har också blivit allt fräckare i sina krav på att världen anpassar sig efter kinesiska diktaturfasoner.

Även om Googles tuffa attityd är en del i politiken mellan Kina och USA så är det mycket bra att någon vågar ifrågasätta den kommunistiska diktaturens behandling av åsikts- och yttrandefrihet!

Publicerat i Media, stats o annan | Leave a Comment »

Om åsikts- och yttrandefrihet!

22 mars 2010

Jag minns än idag med vällust gymnasieårens hårda politiska diskussioner. En sak var vi dock alla uttalat överens om! Vi hyllade – faktiskt hyllade – Voltaires tes om rätten att hysa en avvikande uppfattning sammanfattad i sentensen; jag gillar inte dina åsikter men är beredd att gå i döden för dem!
Det har hänt mer än en gång att någon – även undertecknad – intagit en extrem ståndpunkt för diskussionens skull eller för att testa en uppfattnings hållbarhet!

Historiskt finns exempel på hårda politiska strider i många länder för rätten till tanke, åsikts- och yttrandefrihet.

I mina vildaste fantasier har jag inte trott att detta bara var fernissa. Mina mer cyniska intellektuella vänner har hävdat att jag har fel! De har menat att åsikts- och yttrandefriheten inte testats på allvar på länge i Sverige.

Jag måste nu erkänna att de har haft rätt! Flera ”case i det svenska samhällslivet visar det.

Rektorer är akademiskt skolade och tränade personer men fallerar på denna punkt å det grövsta. Jag avser de rektorer som tror att de tjänar demokratin när de förbjuder Sverigedemokraterna (SD) att uppträda på skolor vid sidan av andra partier som släpps in. Jag är direkt skrämd av detta! Själv menar jag att frågan är självklar! SD skall bemötas i intellektuell debatt och diskussion inte genom förbud. En sidosak är att den senare metoden dessutom är kontraproduktiv och gynnar SD. Martyrskap kan vara lönsamt!

Att dessa rektorer – och i så stora mängder – sannolikt agerar politiskt korrekt är än mer skrämmande. Men vad lär de med sitt exempel ut till våra elever? Att åsikter du inte gillar eller avskyr kan och skall förbjudas? Vilken uppfattning står på tur härnäst?

Dessa rektorer borde läsa våra Grundlagar och utifrån dessa diskutera med elever och lärare om åsikts- och yttrandefrihet!

Vore jag högsta chef för en kommun skulle jag bjuda in rektorer ( och andra ) till en diskussion kring åsikts- och yttrandefriheten under ledning av någon professor i konstitutionell rätt!

Jag hävdar att man också i diskussionen kring Vilks rondellhundar kan spåra samma totalitära tendens och brist på analys av vad som är primärt och sekundärt.

Åsikts- och yttrandefriheten måste vara oförytterlig även om den provocerar eller är obekväm. Den är binär! Även om stora folkgrupper uppfattar sig provocerade av ett konstverk, en bok, en artikel, ett föredrag, m.m så måste den första linjen alltid handla om rätten att hysa och uttala åsikten Är åsikten i någons mening fel/galen/provocerande så får denne någon hantera detta i debatt, diskussion och skrift!

Ett av våra stora partier har tagit som uppgift att knacka dörr i bostadsområden där SD har stor andel sympatisörer för att möta dem i diskussion. Heder åt det initiativet. Det är rätt sätt att möta de uppfattningar man inte gillar!

Publicerat i Politisk korrekthet | Leave a Comment »

Varför Afghanistan?

24 februari 2010

En kompis i förskingringen frågade mig vad det är för mening med att ”tjata” om Afghanistan. Han blev nästan biblisk när han kallade mig för en ”ropandes röst i öknen”.

Han har naturligtvis rätt. En blogg som inte når 100 läsare per inlägg spelar ingen roll. Alla stora media med den krigshetsande SvD (mitt eget husorgan) i spetsen, inklusive alla tidningar i ”min” region NA och Vlt, är propagandistiskt för deltagande i det USA-ledda kriget! Dock är Aftonbladet och DN för ett militärt tillbakadragande av svenska styrkor.

Ändock måste man fortsätta att hävda det som är rätt och riktigt. Kriget i Afghanistan kan inte vinnas. Inte med mindre än att man i de närmaste utrotar alla som faller inom den lösa benämningen ”talibaner”, vilket tenderar att bli alla som är emot den USA ledda invasionen. ”Misstagen” att bomba civila mål kommer bara att spä på den skaran. Denna typ av krig följer sin egen logik av polarisering och konfrontation. Resultatet blir att stödet för ”talibanerna” (vilka de nu är av olika grupperingar) bara ökar.

Eller, är det så att det finns olika agendor? USA har sina hegemonistiska motiv och behov. Sverige har andra motiv!. Jag tror verkligen att Sten Tolgfors och Urban Ahlin tror på sin retorik om demokrati och utbildning för kvinnor. Det är bara det att det inte kan åstadkommas med främmande bajonetter!

Arbeta för att bygga upp Afghanistan infrastrukturellt med de resurser som nu läggs på krig tillsammans med och i dialog med alla grupper och grupperingar i landet! Blir man lyssnad på sticker man inte kniven i den som lyssnar!

Publicerat i Geo-politik / internationellt | Leave a Comment »

« Äldre poster
Nyare poster »