Vid EMU-omröstningen lutade jag åt ett ja, därmed travesterande en känd pin från valkampanjen. Det var, menade jag då, en hållbar ståndpunkt med de fakta och argument som var kända.
Idag har jag omprövat den inställningen. Idag skulle jag aktivt argumentera emot en anslutning till Euron. Orsaken stavas Grekland! Och andra länder med liknande problem!
Angela Merkel ( tidigare emot olika former av stöd och för en strikt tillämpning av EMUs regelverk ) har nu tillsammans med övriga ledare i Europa ( via Europarådet ) öppnat portarna till syndafloden med 30 miljarder € ( samt 15 miljarder yterligare från IMF ) lånet till Grekland.
Därmed har man de facto satt budgetbalans kraven ur spel. En rad länder står på tur och kan komma att kräva Europas stöd för att hantera en offentlig ekonomi som inte finansierats. Sådana ekonomier ( bland annat budgetmässigt ) finns både i södra Europa och i de forna sovjetiska lydrikena. Sådana finansiella ansträngningar klarar inte valutasamarbetet.
Vad sker på sikt med Euron om det ena landet efter det andra behöver stöd för att Euron inte skall urholkas?
Jag kan se två scenarion. Vi får två olika EMU – i någon mening -den starka delen med stöd av de stora ekonomierna i Europa, Tyskland och Frankrike.
Ett annat scenario kan vara att Tyskland återför en egen stark valuta och lämnar Euron. Stämningar åt det hållet finns redan i Tyskland. Hur många räddningsinsatser till länder med misskött ekonomi tål de tyska skattebetalarna innan det revolterar?
Det är också anledningen till att jag anser att det är bra att vi nu står utanför Euro samarbetet med en hyggligt stark egen valuta. De närmaste åren skall vi så förbli. Jag hoppas att Euro frågan nu är död för överskådlig tid i Sverige. Jag ser ingen anledning till att som skattebetalare vara med att skattevägen finansiera en offentlig överkonsumtion i andra läder.
EU består men Euron förgår!
lennart waaras blogg 
Kommentera