lennart waaras blogg

BRANDCHEFEN L-G UDDHOLM KRITISERAR MSB FÖR FORTSATT BRISTANDE BRANDBEREDSKAP

27 juli 2019

Nu är brandchefen vid Södertörns brandförsvarsförbund inte vilken brandchef som helst. Lars-Göran Uddholm är i min värld en riktig hjälte. Han avbröt sin semester och anmälde sig frivilligt som chef för att bekämpa den stora branden i Västmanland i juli-augusti 2014, Hälleskogsbranden. Fortfarande den enskilt till ytan största branden i Sverige historisk tid.

Hans krav när han tillträde var att få ansvar över samtliga inblandade organisationer, kommunala brandkårer, militären, hemvärnet etc

Landshövdingen i Västmanland Ingemar Skogö sade till mig när vi i efterhand diskuterade tillsättningen : ”Det är den kortaste anställningsintervju jag någonsin hållit. Det tog fem minuter att utse honom som statlig chef för hela organisationen.”

Det var också när staten tog ett samlat ansvar med Lars-Göran Uddholm som räddningsledare som man lyckades kämpa ner branden efter ytterligare någon vecka. Då hade vi upplevt ett fullständigt kaos med den ena kommunala räddningsledaren efter den andra som misslyckats med att samlat bekämpa branden. Den spred sig när det var som värst (S vind och 30°C) med en hastighet av 3 km i timmen.

Denna bakgrund och erfarenhet gör att när brandchef Lars-Göran Uddholm dömer ut MSB:s beredskap så finns det mycket stor anledning att lyssna och att vara orolig.

Vad har då regeringen bidragit med? Jo, man har utsett den partianslutne myndighetsförstöraren Dan Eliasson – efter att han saboterat den svenska polisens verksamhet – till chef för MSB. Där fortsätter han nedbrytandet av ännu en svensk myndighet.

NU TILL SR-EKOTS INTERVJU:

Extremtemperaturer i hela landet och SMHI varnar för hög brandrisk. MSB har efter förra sommarens bränder vässat beredskapen bland annat med fler helikoptrar.

Lars-Göran Uddholm, som är brandchef vid brandförsvaret, anser att beredskapen brister.

– Det avtal som MSB har tecknat, där ingår ett antal helikoptrar med för liten kapacitet och jag menar att får man en stor brand då är de inte tillräckligt effektiva och där har vi inte höjt beredskapen överhuvudtaget så skulle vi få en situation likt fjolåret eller 2014 och inte lyckas släcka medan bränderna är små då har vi inte nån bättre förmåga i dag än vi hade då, Lars-Göran Uddholm, brandchef vid Södertörns brandförsvarsförbund.

Lars-Göran Uddholm var med och ledde släckningsarbetet i Västmanland och deltog även i utredningen av förra årets skogsbränder. Att endast två helikoptrar av de tio som MSB tecknat avtal om kan bära mer än 1000 liter tycker han är otillräckligt. Men Britta Ramberg på MSB menar att det är ett rustningsarbete som fortfarande är under utveckling.

– Vi tittar utifrån den här sommarens erfarenheter och sedan utvärderar vi det. vi är inte färdiga med beredskapsutvecklingen, vi kommer att samla erfarenheter och jobbar vidare.

Så det är lite som en experimentverkstad? Är det inte bättre att ta i lite och vara säker på att det räcker?

– Jo det kan man ju tycka, men även om ett år låter länge så har vi jobbat intensivt med räddningstjänster och andra aktörer från förra sommaren i att stärka beredskapen. Man måste göra avvägningar för vad man kan göra på relativt sett kort tid och vad man behöver en längre tidshorisont på, så det arbetet kommer att fortsätta.

Intervjuare Teresa Kristoffersson
teresa.kristoffersson@sverigesradio.se

Publicerat i Kommuner, ekonomi o övriga problem, Politisk stollighet, SAP | Leave a Comment »

QUO VADIS SVERIGE?

25 juli 2019

Den dysfunktionella indoktrinerade flickan Greta föreslår att fackföreningarna skall gå i klimatstrejk. Det är utmärkt att hon framför förslaget eftersom det är så oerhört korkat. Kanske, kanske man kan hoppas att det får de svenska medborgarna att vakna och se vad klimatalarmisterna är på väg att ställa till med. Undergångs-Gretas förslag följer på Rockströms och Wijkmans totalitära förslag om en klimatkommissionär i EU som är överordnad allt annat! Kommer sannolikt att erhålla stöd i Wolodarski DN, i statstelevisionen och statsradion, i regeringens MP fraktion, etc. etc.

Det är snart dags för ett riktigt politiskt uppror emot JÖK-regering och deras stigfinnare och medlöpare på alla politiska områden, klimatalarmismen, den muslimska massmigrationen, mångkulturen, hbtq-propagandan, den pågående upplösningen av familjestrukturerna, radikalfeminismens hot mot uppväxande pojkar och slutligen hotet mot nationens självbestämmande.

Det behövs inget nytt naivt och patetiskt bensin-uppror som JÖK-regeringen redan från början struntade totalt i. Uppropets ansvariga förbjöd från början politiska kommentarer och slutsatser. Där dömde man sig från början till nederlag. Jämför de Gula västarna i Frankrike med en helt annan politisk medvetenhet från början! Hur skall man då tolka att mer än 600 000 svenskar skrev på uppropet? Vilket jag naturligtvis inte gjorde! Ett upprop om 12 kr/lit för bensin samlade massorna men inte totalitära klimatalarmister, Morgan Johanssons totalitära förslag om ändring av grundlagen och en muslimsk massmigration som hotar nationen politiskt, ekonomiskt och socialt. Vad drar man för slutsats?

Medborgarna i Sovjet och DDR (jag arbetade som organisationskonsult i dessa länder) visste att den politiska makten och media ljög systematiskt. I Sverige förefaller medborgarna vara så indoktrinerad av den politiska makten, statsapparaten media och statstelevisionen/statsradion att de inte ser hur lurade de är.

Vi har tyvärr inte nått botten i Sverige. Det måste uppenbarligen bli värre innan det vänder. Liberaler och vänsterliberaler fortsätter att i media diskutera med allvar och många ord pseudofrågor medan Sverige krackelerar allt mer.

Vakna upp och se er omkring i verkligheten!

Publicerat i Klimatbluffen, Nationalism, nationalstat, Politisk korrekthet, Sila mygg o svälja kameler | Leave a Comment »

EN MEDELTIDA BRO OCH EN VIKINGATIDA RUNSTEN VID ALSTA I NYSÄTRA SOCKEN.

21 juli 2019

En vacker och hållbar stenvalvsbro från medeltid. Vackert belägen vid Alsta, Nysätra socken. Bron leder vägen över Lillån längs gamla landsvägen mellan Örsundsbro och Nysätra kyrka. Betänk hur länge denna skickligt valvslagna bro stått och alla människor som genom historien tagit sig över Lillån med hjälp av bron. Bönder med foror, vandrande trälar, handelsmän med varulastade hästar, medeltida kungar med följe, stormän med hird på väg till slagen vid Gestilren 1210 och Sparrsätra 1248. Vilka kan vi aldrig veta! Men vi kan föreställa oss. Vilket jag gör när jag står på bron. Lätt då att uppleva medeltiden.

Stenstolpar som bär räcket och räcket är av mycket senare datum. Om jag fick bestämma skulle de tas bort så att vi kunde se bron i ursprungligt skick. Det är naturligtvis en mycket oansvarig ståndpunkt. Idag leds trafiken över en modern bro strax N om denna medeltida valvbro.

Inskriften i runor

ᚴᛁᛋᛚᚼᚢᛚᚠᛅᛋᛏᚱᚴᚢᚦᚠᛅᛋᛏᛋᛏᚤᚱᚠᛅᛋᛏᚱᚦᚬᚱᚴᛁᛋᛚᚱᛅᛁᛋᛏᚢᛋᛏᛅᛁᚾᛂᚠᛏᛦᛋᛅᛚᚢᛅᚠᛅᚦᚢᚱᛋᛁᚾ

Inskriften i translitterering

kisl hulfastr kuþfast styrfastr þorkisl raistu stain eftR salua faþur sin

Inskriften i normalisering

Gisl, Holmfastr, Guðfastr, Styrfastr, Þorgisl ræistu stæin æftiR Salva, faður sinn.

Inskriften i översättning

”Gisl, Holmfast, Gudfast, Styrfast, Torgisl reste stenen efter Salve, sin fader.”

Denna runsten står vi ovan nämnda bro, 50 m S om V brofästet.

Stenen står idag i en liten trädgårdstäppa till en gård. Namnen som nämns i inskriften är kända från andra stenar och typiska för svensk vikingatid. Ett kristet kors saknas på stenen. Det kan vi möjligen tolka som att de på stenen nämnda personerna eller fadern fortfarande höll sig till asa-tron. Annars är ett kors vanligt på runstenar i Uppland.

Namnet ”Guðfastr” (”kuþfastr”) har fortsatt att bekymra mig. Jag har sökt vidare i litteraturen. Namnet är vanligt under 1000-talet på runstenar. Det skulle kunna tolkas som den som är fast i Gud. I så fall motsäger det min förmodan om att bristen på kors kan innebära att fadern och/eller sönerna var asa-troende. Dessa trosuppfattningar förekom parallellt under 1000-talet. Det finns dock en alternativ tolkning. Ord skrevs ofta ihop. Det är därför möjligt att”kuþfastr”är en sammanskrivning av ”gode” och ”Faste”. Namnet Faste var ett vanligt förekommande namn och ”gode” var en titel för fornnordiska offerpräster. ”Goden” ledde även tingsförhandlingar. Vilken som är den riktiga förklaringen får anstå tills jag kan belägga namnet slutgiltigt. Den nödvändiga litteraturen för det har jag inte tillgänglig i mitt Våtsjö-bibliotek. Därmed är det oklart om stenen är rest som en kristen eller en asa-troende runsten

Stenen är inte målad och omskött på ett korrekt och önskvärt sätt. Länsstyrelserna har numera ansvar för forntida artefakter. I fyra hundra år var ansvaret Riksantikvarieämbetets (RAÄ). Länsstyrelsen i Uppsala har 500 000 kronor för 1600 uppländska objekt. Även om en statsminister (M) och en partiledare (S) en gång okunnigt tyckte att svensk historia var ”barbari” så borde Sverige ha råd att ta hand om det som förfäderna skapat och som fortfarande, fler tusen år senare, finns kvar i landskapet.

Stenen är osignerad men sannolikt ristad av Torgöt Fetsarvi.

Publicerat i Svensk historia | Leave a Comment »

ÄRENTUNA KYRKA I UPPLAND

19 juli 2019

Ärentuna kyrka ligger i centrala Uppland någon mil N om Uppsala. Kyrkan är en väl bevarad medeltidsmiljö. En av de vackraste i Uppland. I denna text redovisas kyrkans historia kort samt några av våra bilder exteriört och interiört från vårt studiebesök i kyrkan.

KYRKANS HISTORIA

1200-tal

Kyrkan byggdes av en Erent som också därmed givit namn till socknen, Erentuna numera Ärentuna i enlighet med hur namn förändras språkligt över tid.

Den första kyrkan var sannolikt en träkyrka och kan ha varit en stavkyrka. I slutet av 1200-talet började man bygga en stenkyrka i Ärentuna. Det är samma medeltidskyrka som i sina huvuddelar står kvar oförändrad än idag. Kyrkan är byggd av gråsten med tegel i gavlarna som har en fin ornering. Vindskivorna på vapenhuset har medeltida träsniderier. En del av orneringen och vindskivorna visas av nedanstående bild.

Ärentuna kyrka 1680

Så här såg Ärentuna kyrka ut år 1680. Teckning av Johan Hadorph i ”Afritningar af kyrkor och kyrkovapen i Upland.” Notera att kyrkan vid den tiden hade ett litet torn, en så kallad takryttare. Takryttaren monterades bort 1743.

Ärentuna kyrka 1748

Så här såg Ärentuna kyrka ut 1748 i en teckning av Olof Grau. Kyrkan hade trätunnvalv – som föregick dagens – som var rikt dekorerade med målningar från 1300-talet. Dessa målningar finns kvar. Trätaket demonterades – brandfaran -när ett nytt tegelvalv slogs 1430. Plankorna från trävalvet har länge legat på vapenhusets vind. År 1928 plockades plankorna ner och såldes till Statens historiska museum där de kan ses sammanfogade idag. Konsthistoriskt är enastående viktiga i konsthistorien med sin klart lysande kolorit, dock numera avmattade i färgerna.

TVÅ RUNSTENAR FRÅN 1000-TALET STÅR UTANFÖR KYRKAN.

Ärentuna ka

Denna runsten – nr 1014 – står på kyrkvallen ca 50 meter S om kyrkan och bredvid runsten nr 1015.

Texten på stenen ovan lyder:

iolmkeR • lit • raisa > stain > ifti R• iulfast • uk • ] suartufþa > suni • sina

HolmgceÍRR let rceisa stæin œftÍR Igulfast(?) oJc Svarthöfða, sy ni sina.

»Holmger lät resa stenen till minne av Igulfast(?) ocli Svarthövde, sina söner.»

Toppen på stenen är som synes av bilden avslagen. Stenen har innan den restes igen legat som trappsten till sockenstugan. Stenen är mycket omsorgsfullt ristad och med en tydlig och fin ornamentik. Stenen är ristad av mästaren Öpir.

Ärentuna ka

Denna sten nr 1015 står bredvid stenen 1014 på kyrkvallen.

Inskrift:

iofur »lit i rita >sten [ • yftiR sun sin •yr ik u] uk >iofastu • kunu •sinn

Iofurr let retta stœin æftÍR sun sinn OrøJciu(?) oh Iofastu, honu sina.

»Jovur lät resa stenen efter sin son Orökja(?) och [efter] Jofasta, sin hustru.»

Stenen har varit golvsten i vapenhuset och var under en tid okänd innan den restes på nuvarande plats. Stenen är grovt och oskickligt huggen. Runorna är otydliga och svårlästa. Stenen är en klumpig imitation av stenen nr 1014. Den är ett försök av en mindre skicklig stenhuggare att imitera Öpir. Ornamentiken är oskickligt gjord och spegelvänd i förhållande till nr 1014. Detta är en okänd stenhuggare och icke Öpir eller på hans nivå.

KYRKANS INTERIÖR

Interiört domineras kyrkan av de magnifika talmålningarna. Bänkinredningen från 1694 präglar också kyrkan interiört. Några av målningarna presenteras i närbild nedan liksom korfönstret, predikstolen och Maria skulpturen.

1L8A4509

Denna vackra predikstol med ingång från en trappa i väggen från sakristian är från 1760-talet och utförd i rokokons former.

Kor fönstret

Det målade kyrkfönstret är av sent datum och tillkom i samband med nydaningen av kyrkan inre 1928. Målningen föreställer den gode herden.

Madonnan 1400-tal

Mariaskåpet är ett av den rika uppsättning träskulpturer kyrkan en gång haft. Efter att ha varit deponerad på Gustavianum i Uppsala är skulpturen nu tillbaka i Ärentuna kyrka. Maria med barnet omges av två kvinnliga helgon, Sankta Dorotea till vänster och Sankta Catharina av Alexandria till höger. Skulpturen är från 1470-talet utförd i Sverige.

TAKMÅLNINGARNA FRÅN 1400-TALET.

Takvalven är oerhört rikt bemålade med berättelser från Bibeln och med bilder so illustrerar Dekalogen. Dessa målningar tillhör de bäst bevarade och också märkligaste målningarna från medeltiden.

Målningarna är från 1400-talets mitt. Konstnären är okänd. Det är alltså inte Albertus Pictor eller hans verkstad som målat dessa men han är ändock en framstående målare inom det medeltida kyrkomåleriet i Mälardalen. I litteraturen anses målaren vara ”teologiskt undervisande.” I en tid då läskunnigheten inte var allmän var det i stor utsträckning kyrkomålningarna som undervisade menigheten om Bibeln och dess budskap. Dekalogen skildras målande i en serie bilder. Det är med det förhållandet i minnet man ska se de drastiska och delvis brutala bilder vi presenterar här. Målaren anses ha varit munk eftersom man spårar ett franciskanskt inflytande i målningarna, franciskanska helgon är vanliga i målningarna. Ärentunas kyrkomålningar är ett bra exempel på de målartraditioner som fanns före Albertus Pictor och som också byggde på äldre inhemska traditioner.

Målningarna är i stor utsträckning, som visas av bilderna, fräscha i färger och konturer trots att de varit övermålade. En första överkalkning skedde 1758 och en andra 1891. År 1928 togs målningarna fram och konserverades.

De bilder som visas här ett mycket litet urval av de många bilder som täcker takvalven i kyrkan.

Målningarna är i min värld intressanta dels för det bibliska budskap de förmedlar men också som ett vittnesbörd över förhärskande förställningar under 1400-talet. Bilderna är brutalt drastiska, vilket vi återkommer till, men visar också hur människorna var klädda på 1400-talet. Målaren har inte försökt föreställa sig hur människorna på Jesu tid var klädda. Nej, målaren har målat av människor runt sig i de kläder och beteenden han såg omkring sig.

Studera därför människorna på bilderna och hur de klär sig och ser ut. 1400-tal!