SAMETINGET – EN GRAVT KORRUMPERAD STATLIG MYNDIGHET STYRD AV NEPOTISM, MAKTMISSBRUK OCH JURISDIKTION ÖVER NÄSTAN HALVA SVERIGE.

24 januari 2024

”Regeringen behöver frånta Sametinget inflytande och befogenheter. Annars riskerar Sverige att få skattefinansierad separatism”. Ledare i SvD

Sametinget är en märklig skapelse, formellt en statlig myndighet finansierad av oss skattebetalare, med vidsträckta befogenheter som någon sorts parlamentarisk företrädare för samerna, ett ting av fria samer. Icke så, i verkligheten är sametinget en myndighet som borde lyda under de lagar och föreskrifter som gäller för statliga myndigheter. Sametinget är dock en organisation med nepotism styrd av några korrupta maktinriktade samefamiljer. Det framgår av en granskning av den statliga övervakande myndigheten Statskontoret som på regeringens uppdrag granskat (”göra en analys”) av sametinget. Statskontoret är en statlig förvaltningsmyndighet som sorterar under Finansdepartementet. Myndighetens uppgift är att på regeringens uppdrag göra utvärderingar och uppföljningar av statlig och statligt finansierad verksamhet.

Sametinget upprepar i alla remissvar till statsmakterna (regeringskansli och myndigheter) oavsett frågeställning gång på gång en felaktig bild av sig själva som missgynnat ”urfolk”. Föreställning (anammad i den PK-politiska propagandan) om samerna som ett ursprungsfolk/”urfolk” indigenous people är ett historiskt felaktigt påstående, enkelt att falsifiera. Se min blogg: https://lennartwaara.com/2021/12/26/ar-samerna-i-sverige-ett-ursprungsfolk-indigenous-people/ om inlandsisens tillbakadragande och när samerna 5 000-8 000 år efter det Mellansverige befolkats kom till Sverige österifrån som ett nomadiserande västasiatiskt mongolfolk.

Sametinget styrs i praktiken av en liten minoritet renägande samer. De flesta svenskar känner inte till att rennäringen är den enda näringsverksamhet i Sverige som har ett generellt näringsförbud för alla utom den lilla exklusiva gruppen renägande samer. Övriga samer, majoriteten, har inte rätt att starta/driva rennäring eller ens någon av näringens sidoverksamheter. Det får inte heller du och jag göra. All annan näringsverksamhet kan vi starta (bank, bygga bilar, sälja kläder, etc. etc.) om vi har kapital men vi får inte starta/driva rennäring. Näringsförbud generellt vilket är unikt.

Samerna har historiskt och fortsatt tagit på sig den största offerkofta som finns, vilket medfört att de har tilldelats makt och myndighet över stora delar av den norra halvan av Sverige vad gäller markanvändning (stoppar mineralbrytning med hänvisning till renbete) och jakt och fiske i fjäll- och fjällnära områden. Samerna har tillvällt sig i det närmaste alla rättigheter runt friluftsliv som jakt och fiske till stor förtret och motstånd från etniska svenskar i Norrland. Inte undra på att samerna är illa tålda, ja rent av hatade. Tala off record med svenskar boende i norra Sverige.

Samefamiljer säljer dyra fiskeresor med helikopter från ex Kiruna. Det är enda sättet att komma åt sportfiske i ”deras” vatten. Områden som egentligen är hela svenska befolkningens vatten.

De renägande samerna skjuter kungsörn med ungar direkt på boet (bilder finns) för att kungsörnen anses ta renkalvar och kommer sedan undan lagföring.

Under parollen ”skjut, gräv och tig” avlivar de varje rovdjur de ser. Tanken att den svenska vargstammen skall befruktas genetiskt av invandrande vargar från Ryssland och Finland fungerar inte eftersom en vandrade varg aldrig når Mellansverige där den stora och viktiga vargstammen finns. De skjuts på vägen ner. De försvinner helt enkelt. Detsamma gäller björn, järv och lodjur.

Nu har Statskontoret i en rapport granskat sametinget och avslöjat grava missförhållanden. Men rikspolitiker och aktuella statliga myndigheter tar inte tag i rapporten och hanterar dess innehåll. Statsmakterna törs inte/vill inte, liksom inte heller PK-media och statsmedia. Hur lagvidrigt/korrupt/maktfullkomligt och nepotistiskt de än beter sig är de sakrosankta. Rapporten har i PK-media och i statsmedia bemöts med total tystnad. Samefrågan är uppenbarligen av typen ”noli me tangere” för att citera Jesu ord enligt Johannesevangeliet.

Det är viktigt att vu är flera som analyserar och skriver om samernas orättfärdiga och korrupta makt och inflytande över fjäll/fjällnära markområden, mineraltillgångar, ensamrätt till en näring som är marginell (för att utrycka det försiktigt) pekuniärt och i BNP och som lyckats dupera svensken att de är ett ursprungsfolk. 

Sápmi utgörs geografiskt av Nordkalotten och en stor del av Skandinaviska halvön. Sapmi gör anspråk på delar av Sverige, Norge, Finland och Kolahalvön i Ryssland och har egen områdesflagga och framställer sig som ett överordnat fenomen genom att delvis hävda jurisdiktion över fyra nationer. Det gränsar i praktiken till landsförräderi. Under den historiska perioden 1500 – 1800-talet hade dylikt tilltag slagits ner brutalt med vapenmakt. Sverige är en odelad nation vari samerna inget annat är än en minoritetsbefolkning med marginell nationell betydelse i varje tänkbart avseende. Idag har de dock unikt utsträckta rättigheterna utan skyldigheter. Samernas anspråk är felaktiga, upprörande och borde inte tillåtas. Lägg ner Sapmi! Avlägsna den övernationella flaggan. Varje gång ni ser den bör ni påtala missförhållandena. Ta debatten och påbörja en politisk begränsning av samernas (Sapmi, Sametinget och de renägande samerna) makt, rättigheter och bestämmande över alla svenskars markområden i Norrland.

Det är nödvändigt att en initiera en debatt om samernas diktatoriska makt över stora områden och näringsverksamheter.  Det är verkligen hög tid! Statskontorets rapport är en seriös början och att Svenska Dagbladet lyfter frågan är föredömligt. 

Statskontorets rapport finns att ladda ner på nätet:

”Självbestämmande på pappret men inte i praktiken? Analys av ledningen, styrningen och uppföljningen av Sametinget”. Statskontoret 2023:17. På ledarplats i Svenska Dagbladet har Peter Wennblad, biträdande chef för ledarredaktionen, diskuterat rapporten i tre artiklar.

De tre artiklarna presenteras in extenso.

Sametinget del 1

”Verksamheten brister i hur väl myndigheten lever upp till de rättsliga förutsättningar som gäller för en förvaltningsmyndighet under regeringen. (…) I vissa delar av myndigheten ser vi tecken på att man inte fullt ut accepterar de lagar och förordningar som gäller för verksamheten. Det är också så att den praktiska efterlevnaden av interna styrdokument varit svag. Ett sådant exempel är att det återkommande uppstår jävssituationer.”

Vad som här beskrivs är rättsröta och systematisk korruption, formulerad på kansliprosa. Och som skildrar situationen på en statlig myndighet.

Inte i El Salvador eller Sierra Leone. I Sverige.

Stycket är hämtat från en så kallad myndighetsanalys som Statskontoret överlämnade till regeringen i slutet av november.

Den finns att ladda ner på Statskontorets sajt. Få verkar ha gjort det. För då borde det ha blivit stora rubriker.

Rapporten handlar om Sametinget. Namnet till trots är det en statlig myndighet, med kansli i Kiruna och tre lokalkontor i Jokkmokk, Tärnaby och Östersund. Den instiftades 1993, med uppgift att bland annat ”bevaka samiska intressen” och ”informera om samiska förhållanden”.

Sedan dess har myndigheten successivt tilldelats allt fler uppgifter, bland annat att fatta beslut om bidrag till rennäringen och till samisk kultur.

I och med den så kallade konsultationsordningen har Sametinget också fått allt större inflytande. När regeringen och andra myndigheter handlägger ärenden kring elnät, industrietableringar, gruvnäring, turism och annat som kan påverka exempelvis rennäringen, måste Sametinget konsulteras. 2024 utökas dessutom konsultationsordningen, så att den också omfattar regioner och kommuner.

Sametinget är med andra ord en allt viktigare maktfaktor för Sveriges framtid och utveckling.

Men även om Sametingets politiska ledning utses av den samiska delen av Sveriges befolkning, lyder myndigheten alltjämt under regeringen. Den finansieras med statliga medel – nästan 300 miljoner kronor per år – och ska följa svensk lag. Myndighetens arbete ska utgå från politiska mål som har fastslagits i Sveriges riksdag. Den ska följa samma regler som andra myndigheter för alltifrån jäv till ekonomisk redovisning.

Men, visar Statskontorets granskning, så fungerar det inte i verkligheten.

Till att börja med råder närmast administrativ anarki. Styrdokument och interna riktlinjer är antingen otydliga, inaktuella eller följs inte. Diariesystemet fungerar dåligt. Budget, bokföring och årsredovisningar har under många år varit så bristfälliga att det är omöjligt att bedöma vad myndigheten egentligen åstadkommer eller hur den använder sina pengar. Verksamhetsplaneringen framstår, enligt Statskontoret, snarare som ”ett dokument som ska bockas av än som något som bidrar till en ändamålsenlig ledning, styrning och uppföljning”. Det budgetunderlag Sametinget varje år lämnar till regeringen beskrivs som ”till stora delar orealistiskt” och ”önsketänkande”.

Med mera.

Dessutom, skriver Statskontoret, ”visar en ganska enkel analys att den bild som myndigheten redovisar inte stämmer överens med verkliga förhållanden”.

Sametinget vilseleder alltså medvetet Sveriges regering.

Men utöver oredan i styrning och ekonomi, finns tydliga tecken på korruption och parallella rättssystem.

I Statskontorets många intervjuer med kanslipersonal och samepolitiker framkommer det att politikerna återkommande lägger sig i personalens arbete och griper in i myndighetsärenden. Nämndledamöter beslutar om arvoden till sig själva och om utbetalningar till nära släktingar. Man deltar i ärenden som både direkt och indirekt berör den egna samebyn. Sanningshalten i ansökningar om rovdjursersättning och andra stöd kontrolleras dåligt eller inte alls. Pengar tas från förvaltningen av myndigheten till att inrätta nya politiska poster. Opolitiska tjänstemän får i praktiken jobba som politiska sekreterare. Problemen med intressekonflikter och jävssituationer är ständigt återkommande. Jobb går till ”folk man gillar”, berättar en medarbetare på Samtingets kansli.

En annan medarbetare vittnar också om klyftan mellan vad samepolitikerna vill göra och vad myndigheten får göra: ”Vi måste hålla oss till vad som är lagligt och lämpligt. Där finns det emellanåt en annorlunda syn mellan oss. (…) Vi stiftar inte egna lagar och regler, det är svenska lagar och regler som gäller.”

Enligt Statskontorets intervjuer med Sametingets politiska ledning anser ledamöterna att statens regelverk är en ”provocerande kontroll” som ”gör intrång i det samiska självbestämmandet” och ”går emot samiska traditioner och arbetssätt”.

Ett förhållningssätt var konsekvenser Statskontoret kärnfullt sammanfattar med följande mening: ”Det finns en risk att principerna i den statliga värdegrunden trängs undan”.

I praktiken har det redan hänt. Staten har låtit det hända. För som framgår av Statskontorets analys har missförhållandena varit kända under lång tid. Sametinget har fått återkommande och kraftfull kritik från bland annat Riksrevisionen och Ekonomistyrningsverket för att inte leva upp till grundläggande krav på en statlig myndighet.

Men tidigare regeringar har nöjt sig med att skärpa tonen i de årliga regleringsbreven. Som Sametinget ändå i hög grad låtit bli att följa.

I Statskontorets intervjuer med Sametingets kanslipersonal skymtar en möjlig förklaring till det. ”När man säger att alla måste följa reglerna så ryker man. (…) Antingen får man rätta in sig i ledet eller så får man sluta”, vittnar en av medarbetarna.

Det är dessutom precis vad som skett. I början av 2023 köpte Sametinget ut kansliets högste tjänsteman efter att denne bland annat hade protesterat mot en misstänkt muta och vägrat godkänna en felaktig anställning.

En historia kanslichefen själv beskriver som ”en brutalt absurd upplevelse” som slutade med att han diagnostiserades med posttraumatiskt stressyndrom. Och som han menar ”hade blivit hur stor som helst i riksmedierna, uppslag efter uppslag, om det handlat om vilken annan myndighet som helst”.

Men den dåliga lukten från Kiruna nådde inte hela vägen till Stockholm. Förrän nu.

Sametinget del 2

I klimatomställningens spår får Sametinget får allt större inflytande över Sveriges framtid. I tre artiklar granskar Peter Wennblad landets kanske mest bortglömda myndighet och maktfaktor

Fredrik Österling har bara haft sitt nya jobb i åtta månader när han kontaktar polisen i Kiruna. Han anmäler sin egen arbetsgivare, Sametingets styrelse, för misstänkt korruption.

– Jag borde tagit det vidare till Riksenheten mot korruption, men med hänsyn till min hälsa orkade jag inte, säger Österling när vi talas vid på telefon.

När han går till polisen, våren 2022, är han högste tjänsteman på Sametingets kansli. Föregående sommar har han återvänt till sina barndomstrakter efter en lång karriär i offentlig tjänst. Han är en rutinerad chef.

Därför är han väl medveten om vad man får och inte får göra på en myndighet. Han vet också att Sametinget, även om ledningen väljs av den samiska delen av Sveriges befolkning, omfattas av samma regler och föreskrifter som andra statliga myndigheter. Svensk lag gäller.

Men Österling ser snart, vilket Statskontoret senare bekräftar i den rapport som beskrevs i måndagens SvD, att Sametinget ofta följer sina egna regler. Och det händelseförlopp han beskriver för mig har stöd av bakgrundsintervjuer jag gör med andra personer med insyn, liksom av offentliga handlingar.

Österling berättar att det börjar med att han misstänker att det förekommit vad som kan betraktas som en muta från ett skogsbolag.

En tid senare deltar han på ett möte där Sametinget, utan beredning, fattar beslut om att höja de förtroendevaldas egna pensioner.

Österling vill att det ska stå i mötesprotokollet att han som kanslichef motsätter sig pensionsbeslutet. I sina minnesanteckningar skriver han ner det han då får höra från en av Sametingets ledamöter: ”Den kanslichef som senast anmälde avvikande mening fick sparken.”

Det är en föraning om vad som komma skall.

I början av 2022, på ett möte med Sametingets styrelse, meddelar ordföranden att han anställt en politiskt sakkunnig.

Återigen är ärendet inte berett. Någon tjänst har inte utlysts. Plenum (Sametingets parlament) har inte klubbat årets budget eller gett styrelsen rätt att tillsätta en politisk sekreterare.

Dessutom måste den nya tjänsten finansieras ur budgeten för kansliets verksamhet. Där går personalen redan på knäna, eftersom det enligt såväl Österling som Statskontorets intervjuer inte är första gången som samepolitikerna omdisponerar pengar till sig själva. Kansliet är underbemannat och sjukskrivningstalen har länge varit alarmerande höga.

När Österling protesterar mot anställningen får han beskedet att kontraktet redan är underskrivet. Tjänsten har dessutom gått till en person som själv är ledamot i Sametinget.

Av offentlig mejltrafik framgår det att Österling då ber Sametingets verksjurist att göra en så kallad rättsprövning av anställningsbeslutet. Och att juristen kommer fram till att tillsättningen sannolikt saknar lagstöd. Österling bestämmer därför att löneutbetalningarna ska frysas tills rättsläget är ordentligt utrett.

Då brakar helvetet löst.

Sametingets styrelse sammankallas. Enligt protokollet ges ordföranden fullmakt att häva Österlings beslut om frysta utbetalningar.

Enligt privata anteckningar från en ledamot som anmäler avvikande mening – där sammanträdet beskrivs som ”ett väckelsemöte där tyckanden, antaganden och gissningar är allenarådande” – är stämningen ursinnig. En ledamot anser att Österling har ”ett politikerförakt”, ”jävlas med styrelsen” och att ”styrelsen har anställt och därför ska bestämma”. Enligt anteckningarna menar ordföranden att Österling ”bara vill glänsa” och meddelar att han bett en extern jurist om råd om hur de kan bli av med kanslichefen.

Juristens första råd är att kalla Österling till ett ”korrigerande samtal”. Uteblir han kan det betraktas som arbetsvägran.

Men Österling kommer till ”samtalet”, som äger rum några dagar senare på ett hotell i Luleå.

Där blir han utskälld. Efteråt skriver han ner sin upplevelse: ”Jag uppfattar det korrigerande mötet som oerhört obehagligt (…). Inriktningen på mötet handlade om upprepade försök att skuldbelägga mig samtidigt som ordföranden var uppenbart ointresserad av att ta till sig det jag betraktar som fakta i sammanhanget. (…) Frågan om lojalitet togs upp och jag påpekade att den måste vara dubbelriktad – jag som ansvarig tjänsteman kan inte förväntas ‘skära i kurvor’ i relation till lag och förordning.” Det är också nu han gör en polisanmälan. Att redogöra för alla turer som sedan följer, och som Österling i SVT Sapmi (5/10-22) beskrivit som ”ren mobbning”, skulle kräva en bok. Men bland annat beslutar Sametingets styrelse att Österling ”ska inlämna skriftlig rapport vid varje styrelsemöte och att i rapporten redovisa var denne befunnit sig varje dag. De dagar denne inte befunnit sig på någon av kansliorterna ska denne redovisa var denne varit, vilka denne träffat samt vad ärendet varit”.

Han vägrar. Vilket Sametingets styrelse ser som skäl för uppsägning.

I augusti 2022 skickar Sametingets styrelse därför en begäran till Statens ansvarsnämnd om att kanslichefen bör avskedas. I den skriver styrelsen att Österling ”i motsats till direktiv och riktlinjer väsentligt brutit mot [sina] uppgifter” och har ”en syn på hur en politisk organisation fungerar [som] ger tydliga signaler på att han inte har den kunskap, erfarenhet och inställning som krävs”.

Begäran om avsked avslås så småningom av en enig ansvarsnämnd.

I början av 2023 köper Sametingets styrelse i stället ut Fredrik Österling för 1,4 miljoner kronor. Vid det laget har även ekonomichefen och den tillförordnade kanslichefen sagt upp sig.

Ungefär samtidigt lägger Åklagarkammaren i Luleå ned förundersökningen. Enligt Österling beror det på att polisen kategoriserat anmälan som misstänkt tjänstefel i stället för korruption. Men Österling, som varit sjukskriven i flera månader med diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, orkar inte gå vidare. Han är, som han säger när vi talas vid, vid det laget så mentalt utmattad att han bara vill komma ur konflikten med livet i behåll.

I en intervju med tidningen Samefolket (3/23) beskriver Fredrik Österling vad som krävs av hans efterträdare: ”Ska man lyckas, det vill säga inte behöva sluta, ska man nog kunna slå dövörat till. Det hänger ihop med hur mycket man är beredd att titta bort.”

Och tittat bort, det har även andra gjort. Enligt källor har både konflikten och den misstänkta korruptionen varit välkänd på regeringskansliet. Så också de långvariga missförhållanden som Statskontoret beskriver i sin rapport. Men ingen har ingripit.

Enligt dem jag talar med har det en given förklaring: inbillad respekt för den samiska befolkningens möjligheter till självbestämmande. Men som i stället gett fritt spelrum åt rättsröta och maktmissbruk.

Sametinget del 3

Det är två månader sedan Statskontoret publicerade sin rapport som avslöjade rättsröta och en häpnadsväckande korrupt kultur på Sametinget. Hur kommer det sig att ingen reagerat? Varför blev det inte svarta skandalrubriker av så grava oegentligheter på en svensk statlig myndighet?

Det mest sannolika svaret är att också staten låtit sig korrumperas, både i sitt tänkande och handlande. En inbillad och överdriven respekt för en minoritets särart, har lett att regering efter regering låtit missförhållanden fortgå.

En hållning som kan illustreras av reaktionen från en statssekreterare i en tidigare regering, när vi hamnar i samspråk om Sametinget. När jag tar upp ämnet tar denne ett steg bakåt och gör en avvärjande rörelse med utsträckta armar: ”De samiska frågorna var de som alla departement ville ha så lite som möjligt att göra med.”

Eller av att Kulturdepartementet, som ansvarar för styrningen av Sametinget, på våren 2022 hade full kännedom om att Sametingets styrelse var polisanmäld av sin egen kanslichef för misstänkt korruption. Men inga åtgärder vidtogs.

Det menar i alla fall en person med mycket god insyn, men som inte vill framträda med namn.

Denne berättar i samtal med mig att Sametingets kansli ”larmade väldigt tydligt till departementet”, men utan att få gensvar. Och att den dåvarande kulturministern Jeanette Gustafsdotter (S), vid en så kallad myndighetsdialog med Sametingets ledning, menade att missförhållandena var en fråga som Sametinget fick hantera internt.

Min källa uppger också att flera medarbetare på kansliet anonymt slog larm till Arbetsmiljöverket om de allvarliga problemen – men utan att myndigheten vare sig reagerade eller agerade. När jag kontaktar Arbetsmiljöverket kan uppgiften dock varken bekräftas eller tillbakavisas, eftersom inkomna anmälningar omfattas av sekretess.

– Jag är otroligt besviken på både departementet och Arbetsmiljöverket. Min tilltro till staten har fått sig en ordentlig törn, när den låter myndigheter missköta sig utan att något händer, säger min källa.

Faktum är att Statskontorets granskning av Sametinget i sig är ett exempel på statens beröringsskräck.

Statskontoret, som också är en statlig myndighet, fick 2020 ett treårigt uppdrag från regeringen att främja arbetet mot korruption i den offentliga förvaltningen. Uppdraget har bestått i att kartlägga hur myndigheterna i dag arbetar mot korruption, och att hjälpa dem att göra arbetet mer strukturerat och effektivt.

Statskontoret lämnade sin slutrapport för uppdraget till regeringen samma vecka som man publicerade genomlysningen av Sametinget. En av slutrapportens viktigaste slutsatser är att myndigheter behöver mer handfast styrning och tydligare förväntningar från regeringskansliet.

Ändå drar Statskontoret märkligt nog den motsatta slutsatsen i sin granskning av just Sametinget.

I den heter det till exempel att regeringen ”inte har tagit tillräcklig hänsyn till syftet med Sametinget” och statens styrning ”begränsar Sametingets självbestämmande och handlingsutrymme”.

Statskontoret förordar därför bland annat att regeringen minskar sina återrapporteringskrav på Sametinget, och ger myndigheten större ekonomisk frihet.

Att Sametinget lämnar missvisande redovisningar av sin verksamhet, och medvetet bortser från lagar och förordningar, kallar Statskontoret en ”förtroendeklyfta” mellan myndigheten och regeringen. För att minska den klyftan föreslår Statskontoret att regeringens styrning ska bygga ”mer på tillit än på kontroll”. ”Vi bedömer”, skriver Statskontoret, ”att det är särskilt viktigt i Sametingets fall, eftersom myndigheten ska skapa förutsättningar för självbestämmande och det samiska folkets engagemang.”

En formulering som onekligen kan läsas som att den samiska minoriteten inte ska omfattas av samma rättssäkerhet och skydd mot korruption som resten av Sveriges befolkning.

Och Statskontorets tassande på tå är sannolikt också förklaringen till att granskningen gått under den mediala radarn. För trots det explosiva innehållet gavs rapporten den undfallande titeln ”Självbestämmande på pappret, men inte i praktiken?”. I pressmeddelandet som skickades ut i samband med publiceringen benämnde Statskontoret de grava oegentligheterna med, minst sagt, försiktiga formuleringar som att Sametinget ”inte helt fullgör sitt uppdrag” och ”inte kan sägas leva upp till verksamhetskraven”.

Regeringstjänstemannen som tog emot granskningsrapporten använder helt andra ord för att beskriva missförhållandena, när jag talar med denne: ”Jag har aldrig stött på något liknande”.

Den utbredda och långvariga beröringsskräcken gentemot Sametinget och samiska frågor går att begripa. Relationen mellan svenska staten och Sveriges samiska minoritet har en komplicerad och infekterad historia. Att ha synpunkter på skyddet för rennäringen eller samernas urfolksrättigheter är, hur välgrundade de än är, ofta detsamma som att be om att bli anklagad för okunnighet, historielöshet och rasism. Marken är minerad.

Men även om beröringsångesten går att förstå är den oförlåtlig.

För offentlig maktutövning måste bygga på en gemensam och opartisk rättsordning. Land byggs med lag. Att upprätthålla denna ordning är en av statens kärnuppgifter. Inte minst gentemot en myndighet som Sametinget, som tilldelats nya befogenheter och är en allt större maktfaktor i Sveriges energiomställning.

En maktställning som Sametinget uppenbart saknar förmåga att hantera. För Statskontorets granskning visar inte bara på oreda och korrupt agerande. I Statskontorets intervjuer med företrädare för andra myndigheter, vittnar de bland annat om att remissvar och yttranden från Sametinget har karaktären av ”generella synpunkter gällande samerna som urfolk”. Ofta liknar de mer politiska debattinlägg än skrivelser från en myndighet. ”Vi får samma svar oavsett frågan”, som en medarbetare på en länsstyrelse uttrycker det.

Regeringen behöver därför snarare frånta Sametinget inflytande och befogenheter. Arbetsuppgifter måste flyttas till myndigheter som faktiskt klarar av att tillämpa svensk lagstiftning. Och som inte ser som sin uppgift att skaffa sig mer makt och blockera nationella utvecklingsintressen.

Annars riskerar Sverige att få skattefinansierad separatism. En stat i staten. Och att begå nya oförrätter mot den samiska minoritet som har samma rätt som alla andra att bli betraktade och behandlade som svenska medborgare”.

Publicerat i Samerna | Leave a Comment »

BONNIER/WOLODARSKI DN SKÅDAR LJUSET – TILL ALLAS VÅR FÖRVÅNING

19 januari 2024

Tomas Ramberg skriver i DN idag: 

”Politik är ingen oskyldig verksamhet. Partiernas nomineringsprocesser lockar fram människors sämsta sidor. Viktiga och välbetalda ämbeten står på spel och det är inte ovanligt med buskagitation och illasinnat förtal”.

De politiska ”nomineringsprocesserna” inte bara lockar fram politikers ”sämsta sidor” utan utväljer de sämsta människorna (med stora brister i personlig psykopatologi, utbildning, kunskap och bildning) till ledande positioner. Sverige leds av en kakistokrati. Politiker är i betydande avseenden landets C- och D-lag dvs personer som inte klarat sig på marknaden vare sig den byråkratiska, akademiska (drop outs, enstaka kurser) eller privata.

Det är inte som på 1950-talet när ledande politiker kunde vara professorer i ex nationalekonomi på Nobelprisnivå. Granska dagens partiledare, inte en enda är på en godtagbar intellektuell nivå akademiskt, kunskaps- eller bildningsmässigt. I flera fall uppvisar tvärtom de ledande politikerna betydande brister i kognitiv förmåga/IQ. Vi har sett partiledare och ministrar med en IQ under det svenska genomsnittet; som sagts de sämsta människorna väljs och utnämns i de politiska processerna. Vi kan se dem lokalt, regionalt och på riksplanet.

Publicerat i IQ, SAP | Leave a Comment »

DET SVENSKA FOLKLYNNET

14 januari 2024

”Det svenska folklynnet: Aforismer” är en bok skriven av Gustav Sundbärg året 1911.

Boken är sedan länge utgången och omöjlig att hitta antikvariskt. Bokförlaget Logik Förlag har dock gjort en kulturgärning genom att år 2016 publicera en sjuttonde utgåva av den populära och mycket viktiga boken. Boken kan beställas på nätet från Logik Förlag i en försiktigt moderniserad språkdräkt.

Boken är skriven av statistikern Gustav Sundbärg (1857 – 1914) och ingick ursprungligen i den stora Emigrationsutredningen som Bilaga XVI.

Gustav Sundbärg var en framstående befolkningsstatistiker med ett antal viktiga befolkningsstatistiska arbeten bakom sig och ingick som statistiker i Emigrationsutredningen men blev bredare känd för just nämnda bok.

Men nu till bakgrunden varför denna bok är väsentlig läsning för varje samhälls- och befolkningsintresserad medborgare; för våra ledande rikspolitiker borde den vara obligatorisk läsning.

Tyskjuden David Schwarz hade försökt intressera statsminister Tage Erlander för en ”mångkulturell invandringspolitik”. Tage Erlander var kallsinnig. Då sprang David Schwarz till Olof Palme där han fick gehör och genomslag. Olof Palme presenterade den för Sverige långsiktigt svårt skadliga ”Regeringens proposition om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m”. (Prop 1975:26) som införde ”mångkultur” i Sverige. Nu kan Olof Palme tyvärr inte längre dömas för det landsförräderiet, medan vi svenskar tvingas leva med den invasion av dysfunktionella, lågintelligenta araber och svarta afrikaner, majoriteten analfabeter som fortsätter att välla in i landet.

Vi tar några snabba historiska språng. I den nämnda propositionen hittar vi urgrunden och bakgrunden (för att inte säga avgrunden) till att senare partiledare som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt offentligt kan förneka att det finns en svensk kultur medan muslimerna anses besitta en dylik. Svensk kultur påstås av båda, historielöst och i avsaknad av intellektuell bildning utgöras av ”barbari”. De båda nämnda liksom senare tillkomna intellektuellt begränsade (för att uttrycka det försiktigt) potentater som Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Ulf Kristersson m.fl. m.fl. fortsätter att förneka förekomsten av svenskhet och svenskt kynne och lynne. Till och med muslimska svarta afrikaner och araber beskrivs som svenskar. Trots sin brist på germansk-ariskt utseende (blonda, blåögda med ljus hy).

Det är därför viktigt, för att inte säga avgörande för Sveriges framtid att identifiera, sakligt beskriva och återupprätta det ”svenska folklynnet”. Läs därför boken!

För att ge läsaren av denna text en sammanfattande bild av bokens innehåll publicerar jag inledningen in extenso (sidorna 1-6) i den ursprungliga språkdräkten.

»Det svenska folket är af oblandadt germanskt ursprung, och svenskens utseende vittnar ock härom. Han är i regeln lång och välväxt, har ljust hår, bred, hög panna samt blå eller grå ögon. Hufvudskålens bildning är dolikocefal — ehuru äfven brakycefala bildningar förekomma — samt ortognat.

Svenskarna äro en af de resligaste nationer i världen. Möjligen stå de i detta hänseende icke tillbaka ens för något annat af de civiliserade folken. Medellängden för en svensk man vid uppnådda trettio ä trettiofem år utgör enligt nyaste beräkningar 170,8 centimeter.

Hvad folkupplysningen angår, torde vara allmänneligen kändt, att samtliga de skandinaviska folken härutinnan intaga en mycket fördelaktig ståndpunkt. För Sverige egendomligt är, att konsten att läsa innantill i bok hos oss varit allmänt utbredd redan under flere generationer. Häraf har hos Sveriges folk åstadkommits en andlig mognad, som erbjuder en ovanligt solid grundval för fortsatt utbildning. A andra sidan saknas kanske till följd häraf understundom den ungdomliga entusiasm för kunskapers inhämtande, som ofta träffas hos

nationer, där de stora massorna först nyligen hunnit fram till den bokliga bildningens källor.

Generationer af vårt folk ha alltså redan införts i det uppfostrande tankearbete, som läskunnigheten alltid medför. Gentemot detta står, att landets vidsträckthet och glesa befolkning, väl också mångenstädes fattigdomen, medfört, att lifvet själft ej hos oss lämnar så många tillfällen till andlig utbildning som i rikare och mera tätt befolkade länder. Häraf sker, att den själiska utvecklingen ofta hos vårt folk förefaller ojämn och ej har full förmåga att göra sig gällande i det praktiska lifvet. En viss råhet i sinnet ligger ock ännu mångenstädes kvar såsom ett arf från flydda seklers oupphörliga krig — och kanske äfven från den period af starkt utbredd dryckenskap, som karakteriserade förra delen af det nyss tilländagångna århundradet.

De egenskaper, som åstadkomma en duglig krigare, hafva i alla tider varit skarpt utpräglade hos vårt folk, och utan öfverdrift kan sägas, att Sveriges krigshistoria är bland de vackraste, som något folk äger. Att dessa egenskaper ännu alltjämt fortlefva, till trots för en åttioårig fred, är af många tecken tydligt. Knappast föres äfven i våra dagar någonstädes ett krig, där ej af egen drift deltager ett betydande antal svenskar, och sällan händer väl, att ej dessa frivilliga stridsmän göra sitt folks gamla rykte heder.

Man må om kriget tänka hvad man vill: det kan ej förnekas, att det uppkallar den mänskliga kraften till en utomordentlig höjd, och i själfva verket gifver h varje folk i denna situation ett ovanligt klart vittnesbörd om sitt innersta kynne. Hvad vårt svenska folk angår, framträder härvid tydligt den öppna, klara, så att säga ljusa beskaffenheten af dess naturell: ett oförväget mod, ståndaktig tapperhet, oegennyttig själfuppoffring och ädel ridderlighet — allt egenskaper som fira sin största triumf under öppen strid på slagfältet. För svensken mera främmande är däremot den mörka fanatism, som låter Numantias och Zaragozas borgare begrafva sig själfva under sin hemstads ruiner. Lika främmande är ock för svensken det dystra hatet. Gentemot en öfvervunnen fiende är han alltid skonsam och beredd till försoning — ej sällan i högre grad än som med ett klokt tillgodoseende af egen fördel är förenligt.

Otvifvelaktigt framgår af det nu sagda, att en utpräglad humanitet ingår såsom ett hufvuddrag i det svenska lynnet. Den roll vårt folk i historien spelat gentemot andra folk gifver äfven härom otvetydiga vittnesbörd.

Ej många exempel har historien att omförmäla — kanske ej ens något — liknande det, då Sverige af det eröfrade Finland skapar ett med sig jämbördigt broderfolk, gifver det full delaktighet af sin kultur och bokstafligen uppfostrar detsamma, — såsom i det enskilda lifvet den äldre uppfostrar den yngre, men såsom folken emellan förhållandet annars nära nog undantagslöst icke är. Och hvarhelst ett svenskt välde en gång utöfvats — såsom i Östersjöprovinserna, Pommern och annorstädes — lefver det i godt minne såsom ett rättvisans och humanitetens välde, det där aldrig sökt för egen fördel undertrycka men väl, såvidt möjligt, utveckla och höja. Ett betecknande litet exempel härutinnan gifver den enda af svenskar grundade kolonien i främmande världsdelar eller det s. k. Nya Sverige. Ensamt af alla de europeiska folken lefde svenskarna här i fullständig fred med de indianska urinbyggarna och läto sig i allt sitt förhållande till dem ledas af mänsklighet och rättvisa, hvarför ock Nya Sveriges folk af indianerna alltid benämndes blott »våra hvita bröder.

Äfven inom eget land utöfvar svensken gärna denna nobla rättrådighet, som är en af samhällets fastaste grundvalar och mången gång bryter udden af en i och för sig ofullkomlig samhällsordning. Utan kännedom om detta faktum gör man sig ofta om Sveriges sociala tillstånd i både äldre och nyare tider en ofördelaktigare föreställning, än det i själfva verket förtjänar.

En yttring af samma humanitet är svenskens utpräglade motvilja mot rättliafveri af hvarje slag. Ingenstädes mötes med så ringa sympati som i Sverige försöket att ensidigt häfda egen juridisk rätt med åsidosättande af andras på billighet grundade anspråk.

En högt utvecklad organisationsförmåga är ett annat karakteristiskt drag för Sveriges folk och förklarar säkerligen till stor del den fasthet och stadga, som Sveriges samhälls-skick genom århundraden ådagalagt. I samband härmed står en ovanlig förmåga att kunna underordna sig utan åsidosättande af personlig värdighet och en lika ovanlig förmåga att kunna befalla utan öfvermod eller öfversitteri. Mångenstädes inträffar i våra dagar i aflägsna länder, att unga svenska ingenjörer såsom arbetschefer kommendera arbetarskaror af hundraden eller tusental och göra det med den lugna hofsamhet, den kraft i förening med rättvisa, som gör lydnaden till en själfskrifven sak, icke till ett tvång, och som åstadkommer på en gång det bästa förhållande mellan öfver- och underordnade och det bästa resultat af arbetet.

Svenskens höga uppskattande af ett artigt och tillmötesgående umgängessätt är väl bekant, liksom ock hans gästfrihet. Vid högtidliga tillfällen älskar svensken glans och ståt och skattar därvid ofta alltför mycket åt retoriken. En viss böjelse för det teatraliska kan icke heller förnekas men blott i fråga om det yttre uppträdandet och vid tillfällen af mindre betydelse i och för sig. Att i allvarets stund vårt folk är i ovanlig grad mäktigt af flärdlös pliktuppfyllelse, af tyst försakelse och hjältemodig själf uppoffring, därom vittnar tillräckligt hela vår historia.

Det i svenska folkets lynne djupast nedlagda draget och hvilket till stor del förklarar vårt folks naturell i öfrigt, är den starka kärleken till naturen. Det är denna varma hängifvenhet, som skapat våra stora naturforskare, våra uppfinnare och våra forskningsresande; det är också denna, som skänkt oss våra lyriska skalder, våra härliga folkmelodier och den svenska sången, ja, som gifvit den svenska fantasien dess egendomliga flykt. Men detta utpräglade sinne för naturen har i viss mån vändt vår blick ifrån det psykologiska området, hvarför svensken, på samma gång han är stor naturvän, ej sällan är svag människokännare. Därför hafva vi naturvetenskapsmän och ingenjörer af rang men icke diplomater och köpmän, och vi ha en rik lyrisk litteratur men nästan ingen dramatisk.

Svenskens kärlek till naturen kommer af att hans land är alldeles särskildt ägnadt att ingifva en dylik känsla. Sveriges natur är i allmänhet ickemajestätiskt imponerande men därför ej heller frånstötande och beklämmande såsom den norska, ej heller förvekligande såsom ofta i rikare länder eller afvisande såsom öknen eller stäppen : den är, i sin egendomliga förening af friskhet och idyllisk fägring, i ordets egentligaste mening inbjudande. Känslan häraf är lika varm hos både hög och låg — om ock ej lika medveten — och detta starka vidhängande vid natnren, som i vissa fall kan tillföra själslifvet yttringar af obändighet och råhet, är å andra sidan den djupaste förklaringsgrunden till den svenska nationens oförstörbara kraft och hälsa — bevisade så många gånger under de svåraste pröfningar och trotsande äfven det sorglösa lättsinne, hvarmed svensken icke så sällan förslösar både kroppens och själens krafter. Denna lätta sorglöshet är i själfva verket vårt folks största svaghet. A andra sidan kan ej förnekas, att historien ofta ådagalägger en större lifskraft hos folk af dylikt kynne än hos de nationer, som förtorkas under det enda sträfvandet att samla och bevara.

Sveriges rike är det äldsta nu bestående i hela Europa, och det har aldrig, så långt historiens vittnesbörd räcker, varit underkastadt främmande folks herravälde, liksom det ock genom sin aflägsenhet från det mera centrala Europa har i ovanlig grad hållit sin samhällsutveckling fri från främmande tillsatser. Sverige har hvarken känt det ärftliga feodal väsendet eller någon lif egenskap för befolkningens lägre klasser; det har i sin lagstiftning blott obetydligt rönt inflytandet af den romerska rätten, det har mindre djupt än något annat folk påverkats af den romerska kyrkan, och det har slutligen blott för mycket korta perioder gjort bekantskap med ett kungligt envälde såsom styrelseform. Då härtill kommer, att vårt folk behållit sin ariska härstamning renare än kanske hvarje annat, kunde man vänta sig att i Sverige finna en i hög grad originell kultur; på samma gång kunde man dock äfven befara den stagnation, som en dylik isolerad utveckling så gärna för med sig.

Den närmare bekantskapen med vårt folk låter dessa föreställningar i ej obetydlig grad modifieras. Hvad angår originaliteten i vårt samhällsskick, är densamma obestridligen tillstädes, men den är dock icke fullt så utpräglad, som man kunde vänta, eller ligger åtminstone mera i djupet än i öppen dag. A andra sidan är den befarade stagnationen icke till finnandes alls — med undantag möjligen för en viss social konservatism, som Sverige har gemensam med England.

Att isoleringen alltså icke burit alla de frukter man kunde vänta — hvarken af godo eller af ondo — förklaras utan fcvifvel af det lios svensken medfödda lifliga intresset för allt främmande, något som står i närmaste samband med fantasifullheten i det svenska lynnet. Detta intresse, som i alla tider gjort svensken böjd för att öfverskatta livad som kommer från främmande land men att underskatta sitt eget, kar i många fall varit ödesdigert för vårt folk och hindrat en full utveckling af den svenska folkindividualiteten. Men å andra sidan kan ej betviflas, att det är detta starka intresse för allt mänskligt, som har räddat oss från kulturell förstening och afvärjt de faror, som den långt drifna isoleringen annars kunnat föra med sig.

Och därför erbjuder Sveriges folk i våra dagar bilden af en man, som visserligen ännu icke hunnit till full utveckling af sina djupaste anlag men dock, i stort sedt, förmått bevara både den andliga och lekamliga hälsa, som äro den säkraste borgen för en lång och lyckosam framtid”.

Publicerat i MÅNGKULTUR, Migration, SAP | Leave a Comment »

SVERIGE SKALL FÖRSVARAS

13 januari 2024

Sverige skall dock icke och behöver inte av några vettiga skäl gå med som medlemmar i NATO. Avbryt ansökan omedelbart. Kristersson, Johnson et consorters är inte mogna att hantera frågan, det blir allt tydligare för var dag som går.

Sverige skall inte heller tillåta en NATO/US ockupation av landet (med US soldater, placerade på 17 platser utspridda över Sverige, som enligt avtal får extraterritoriella rättigheter i Sverige. Se de otaliga skandalösa rättsexemplen/ haverierna från Tyskland, Japan och Sydkorea med US soldater – kolla gärna etnisk tillhörighet och IQ – som begår svåra brott i landet men inte kan lagföras i landet).

Sverige skall däremot ha ett nära och organiserat militärt samarbete med främst Finland och Storbritannien men också övriga europeiska länder, typ Tyskland.

Sverige skall på egen hand kraftigt rusta upp armén, flottan och flyget. Jag stödjer att Sverige i det korta perspektivet lånar pengar för att snabbt och radikalt rusta upp försvaret.

Glöm heller aldrig att det var Reinfeldt, Borg och Kristersson som i det närmaste lade ner försvaret, i den politiska retoriken beskrivet som ett ”särintresse”. Nu sitter bocken (och tar ut sitt small man complex/traumatiserat mobbingoffer) som trädgårdsmästare och ylar oansvarigt om krig. Det imponerar inte på någon, allra minst Vladimir Putin och Ryssland.

Sverige skall systematiskt och strukturerat men utan krigiska åthävor bygga upp ett starkt försvar. Sverige hade under 1950-talet, som exempel, världens fjärde starkaste flygvapen med egenutvecklade och egentillverkade flygplan. När Sverige blir militärt starkt så vet fienden det. Det vet och begriper Vladimir Putin och Ryssland. Det kan ni vara övertygade om. Det behövs ingen svagsint krigsretorik och krigiska utfall. Det visar bara oansvar och svaghet och fungerar provocerande.

Sverige behöver definitivt inte provocera, det tjänar inga vettiga geo-politiska syften, det räcker att markera militär styrka och beredskap med ett kraftfullt och högteknologiskt svenskt försvar till lands (typ Archer/Excalibur), till sjöss och i luften (typ JAS senaste version). 

”Folk och Försvar” inte ”Makten och kriget”.

Publicerat i M/SD regeringen, Nationalism, nationalstat, Neutralitet, USA | Leave a Comment »

BLAME GAME – MODERATER OCH SOCIALDEMOKRATER.

08 januari 2024

Låt oss granska fakta i målet. Fakta sparkar alltid! Vem har rätt när desperata socialdemokrater och moderater beskyller varandra för att vara värst och ha startat den oansvariga massmigrationen av dysfunktionella muslimer från Mellanöstern och svarta Afrika.

Ingvar Karlsson kallas in under de röda fanorna av Sveavägen 68 för att vittna om en påstått ”restriktiv migrationspolitik” bedriven av socialdemokratiska regeringar.
Hans påståenden kan kollas mot fakta utan ideologiskt mumbo jumbo, liksom moderaternas försök att smita undan ansvar.

Under senare socialdemokratiska regeringar har drygt 100 000 migranter per år i genomsnitt tagits emot. Sverige har gått från ett land med noll analfabeter till idag minst 830 000 analfabeter/funktionella analfabeter enligt offentlig statistik.

Socialdemokrater och Moderater är båda skyldiga till en oansvarig massmigration, från Carl Bildt, Anders Borg, Fredrik Reinfeldt över Stefan Löfven, Magdalena Andersson till Ulf Kristersson.

Nedanstående tabell visar C-, S- och M-regeringars migration i form av beviljade uppehållstillstånd. Källan är Migrationsverkets statistik och samtliga kategorier.

Carl Bildts regering har höga siffror (över 50 000 per år) liksom Göran Persson från år 2000. De verkligt höga talen kommer med Göran Perssons sista regeringsår och Fredrik Reinfeldts regim då 100 000-gränsen passeras. Extremtalen fortsätter sedan med Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Ulf Kristersson.

Beviljade uppehållstillstånd 1980–2023
1980: 12.669 CENTERPARTISTISK REGERING
1981: 12.186
1982: 13.072
1983: 10.293 SOCIALDEMOKRATISK REGERING
1984: 13.624
1985: 16.108
1986: 22.868. Gränsen 20 000 passeras
1987: 28.427
1988: 33.076
1989: 44.516
1990: 37.120
1991: 41.948
1992: 34.602 MODERAT REGERING
1993: 58.769 Gränsen 50 000 passeras
1994: 78.860
1995: 32.296 Under 50 000 SOCIALDEMOKRATISK REGERING
1996: 31.390
1997: 36.132
1998: 39.070
1999: 37.033
2000: 60.490. Gränsen 50 000 passeras
2001: 56.872
2002: 54.396
2003: 56.787
2004: 58.811
2005: 62.463
2006: 86.436. Gränsen 80 000 passeras
2007: 86.095 MODERAT REGERING
2008: 90.021
2009: 102.820 Gränsen 100 000 passeras
2010: 96.388 Under 100 000
2011: 97.905
2012: 116.444. Gränsen 100 000 passeras
2013: 121.718
2014: 115.703
2015: 115.104 SOCIALDEMOKRATISK REGERING
2016: 151.031
2017: 135.686
2018: 133.025
2019: 117.913
2020: 89.009 Under 100 000
2021: 95.163
2022: 142.179 (47.566 ukrainare) Gränsen 100 000 passeras
2023: 102.139 (11.000 ukrainare) MODERAT REGERING
Källa: Migrationsverket

Publicerat i Migration, SAP | 1 Comment »

OM ALEX SCHULMAN OCH BOKEN ”BRÄNN ALLA MINA BREV”.

03 januari 2024

Den obehaglige Expressen krönikören Alex Schulman har begått en ”roman”. Med Olof Lagercrantz, Karin och Sven Stolpe som huvudpersoner (fiktiva eller ej?) i en berättelse med anspråk på att visa sanningen om de tre. Så har boken också huvudsakligen mottagits av det stockholmska kulturetablissemanget och senare också filmats.

Men boken är en cyniskt lögnaktig soppa ihop kokad på vantolkningar av brev, rena påhitt och falska uppgifter. Ett exempel; Karin Stolpes brännskador beskrivs ha uppstått i samband med en medveten dikeskörning av Sven Stolpe. I själva verket fick hon skadorna 11 år senare i samband med en felaktig hantering och tändning rödsprit! Den typen av lögner är legio.

Ingen kulturskribent eller recensent har gjort sig mödan att granska brev, källor och lägg. Det som Expressen krönikören Alex Schulman uttryckligen påstår sig ha gjort. De fakta och källor han citerar håller dock inte för en objektiv granskning. Falsariet avslöjas!

Jan Myrdal brukade alltid uppmana oss att ”gå till läggen”. Prof. Gunnar Myrdal sade en gång till mig efter ett högre seminarium vid UU: ”fakta sparkar”. Fakta i målet sparkar bokstavligen in pannplåten på skribenten Alex Schulman.

Fakta i fallet med boken ”Bränn alla mina brev” och den av SVT medproducerade filmen med samma namn är att skildringen, trots sina övermaga pretentioner, har ytterst lite med de verkliga förloppen och konsekvenserna att skaffa, så långt vi kan belägga dem utifrån en korrekt och noggrann genomgång av brev, källor och lägg.

En mycket grundlig genomgång av krönikören Alex Schulmans ”källor” har också gjorts. Se länken nedan. Läs också den texten om du läst boken och/eller sett filmen. 

Sammanfattningen i nämnda text är värd att citeras: ”Men hur falsk och cynisk Alex Schulmans roman om sina morföräldrar än må vara, så är det mest beklämmande ändå litteratursamhällets och kultursidornas okritiska mottagande av berättelsen”.

Slutligen vill jag, by the way, som läsare av Sven Stolpes viktiga verk påminna om att han VAR och ÄR en av Sveriges betydande intellektuella, vilket inte kan sägas om liberalen/salongskommunisten Olof Lagercrantz. Bonniers DN har blivit den politiska och intellektuella sophög den är idag under Peter Wolodarsky som en logisk och direkt konsekvens av Olof Lagercrantz verksamhet på tidningen. Hade Herbert Tingstens anda, på gott och ont, varit förhärskande och vägledande hade aldrig en person som Peter Wolodarsky styrt DN.

Länk till den kritiska genomgången: https://svenstolpe.se

Publicerat i Kultur | Leave a Comment »

SUMMERING AV MITT BOKÅR 2023.

29 december 2023

Året 2023 var för mig ett unikt bokår inte bara i traditionell mening, jag läser sedan decennier ca 3–4 böcker i veckan.

Under våren och sommaren startade jag nämligen ett icke kommersiellt bokförlag, Wetlake Publishing, för tryck och publicering av böcker i små upplagor med smala ämnen. Jag arbetar med standarddesign och trycker utomlands för att hålla ner kostnader och pris. I bästa fall får jag täckning för förlagets kostnader.  I övrigt tar jag hand om förlagsadministration, information, bokinfo, pliktexemplar, ISBN m.m.

Själv har jag skrivit och publicerat fyra böcker under året som säljsa via Bokus, vilka framgår av bilden nedan. 

Boken, om Sura tre träkyrkor från 1100-talet och fram till att 1600-talskyrkan brändes ner 1998, säljs lokalt via biblioteket och Stenhuset. 

Boken om Hedareds unika stavkyrka är skänkt till Hedareds församling, intäkterna från försäljningen går till bevarande av stavkyrkan. 

Boken om fyra viktiga öländska fornborgars historia säljs också av Naturbokhandeln på Öland. 

Därtill har jag skrivit en kritisk granskning av Andrées misslyckade färd med ballongen Örnen till Nordpolen 1897. Färden slutade med tre mäns tragiska död på Vitön pga prestige och dumhet. Tyvärr ville Andréemuseet i Gränna inte sälja boken av olika interna skäl. Ett av dessa stavas sannolikt Bea Uusma.

Samtliga böcker är försedda med ett rikligt bildmaterial i huvudsak fotograferat av undertecknad.

Därtill har jag tre manusutkast liggande. Ett i det närmaste tryckfärdigt manus, som bör utkomma våren 2024, om historien bakom 17 västmanländska fornminnen. Det är inte en guidebok i traditionell mening utan en historisk exposé av viktiga fornminnen. Ett utkast, en kortbiografi om Gustaf III, behöver en total omskrivning.  Ett 300/400-sidigt manus med arbetstiteln ”Svea rike, Mälardalen och Birger Jarl” behöver en genomarbetning som kan förväntas ta ett par år innan den kan publiceras.

GOTT NYTT ÅR!

Publicerat i OM MIG! | Leave a Comment »

SOCIALDEMOKRATERNA  SMITER UNDAN EGET ANSVAR OCH PEKAR PÅ ANDRA

22 december 2023

Magdalena Andersson smiter undan ansvar för den havererade migrationspolitiken. Hon pekar, på vanligt S-sätt, ut andra som ansvariga. Undandragandets taktik, någon annan är ALLTID den skyldige. Den politiska taktiken känns igen från socialister och kommunister i alla tider. Så fungerade också de sovjetiska kommuniststaterna.

Först var det MP som var ansvariga för klimat- och energihaveriet. Se mitt inlägg på bloggen:  https://lennartwaara.com/2023/12/18/7955/.

Nu pekar Magdalena Andersson ut Kristersson och Reinfeldt som ansvariga för den muslimska massmigrationen. Det är i och för sig ett korrekt utpekande. Statsministern Ulf Kristersson är i hög grad personligen ansvarig, som minister i Reinfeldt-regeringen, för migrationskaoset i Sverige. Hur skall den som bär skulden till kaoset kunna rätta till misstagen? Boten riskerar att bli värre än soten. Eller, bocken sätts till trädgårdsmästare. Det VAR Reinfeldt och Kristersson som införde Europas mest ”liberala” (läs slapphänta) migrationslagstiftning. Moderaten Reinfeldt kom också offentligt med en illa beryktad plaidoyer för massmigrationen genom att vädja till svenska folket att ”öppna edra hjärtan”. Reinfeldt kom också med ett riktigt udda uttalande; han hade minsann flugit helikopter över Sverige och sett att ”det finns gott om plats i Sverige”. Det var hans uttalade slutsats, när han storögt blickade ut över skogar och myrar i Värmland. Ibland är det bättre att tiga och låta folket tro att man är en idiot än att öppna mun och undanröja varje tvivel.

Men Socialdemokraterna skall inte tillåtas smita undan genom att peka på Kristerssons och Reinfeldts ansvar. Under 8 år med Socialdemokratiskt regeringsinnehav från 2014 till 2022 var den muslimska massmigrationen ohämmad med drygt 100 000 nya migranter varje år enkannerligen dysfunktionella araber och svarta afrikaner. Kolla gärna Migrationsverket siffror år för år! Magdalena Andersson ljuger också för svenska folket genom att påstå att Socialdemokraterna införde och genomförde en ”restriktiv migrationspolitik”. Förvänta Er nu att politruker, partigängare och sympatisörer bräker som får i hennes efterföljd. Den ”restriktiva migrationspolitik” hon påstår sig ha drivit har inget stöd i empiriska fakta. Fakta sparkar hårt och obarmhärtigt emot Magdalena Anderssons påstående. Däremot upplevde och upplever svenska folket de horribla konsekvenserna in på bara skinnet! 

Stefan Löfven gjorde sig herostratiskt ryktbar med uttalandet om ”att det är en liten kostnad nu men skulle bli en vinst längre fram”. Migrationskostnaderna har tvärtom bara fortsatt att öka och är, kostnader för tredje man oräknade, över offentliga budgetar cirka 250 miljarder per år. Nu har Löfven (i ociviliserade kommentarer på nätet döpt till ”riksidioten”) sprungit och gömt sig i obskyra socialistiska organisationer. Ett annat av hans oförglömliga uttalanden var att ”Sverige är en humanitär stormakt”. Verkligen? Ingen begrep vare sig då eller senare vad det innebär i praktiken. Eller när Löfven hävde ur sig ”mitt Europa bygger inga murar”. Båda uttalandena kan bara tolkas som helt öppna gränser och ansvarslöshet inför muslimsk massinvasion till Europa och Sverige? En invällande valboskap att ersätta arbetarna som överger Socialdemokraterna?

En märklig förklaring/ursäkt från Magdalena Andersson till Löfven-regeringens öppna gränser för muslimsk massmigration är något hon kallar ”samhällsklimatet”. Det är ett intellektuellt svagt argument och om det faktiskt betyder något är oacceptabelt. Uttalandet är sakligt en definition av en politisk vindflöjel. En politiker förväntas väl driva en uttalad egen politik (är en förändringsagent) och följer inte bara ”samhällsklimatets” vindar. Där jag och många andra befann oss var ”samhällsklimatet” sakligt kritiskt till den förda migrationspolitiken och dess ohemula konsekvenser. Än märkligare blir det när Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson beskriver massmigrationen av arabiska och afrikanska muslimer som ett ”högerprojekt”. Verkligen? Betänk, att vi från höger i 10 – 15 år kritiserat massmigrationen och försökt få ett stopp på den och att påbörja en återvandring (repatriering) av de dysfunktionella horderna. Vi har från vänster och liberaler beskyllts för ”högerextremism”, ”islamofobi” ”rasism” och ”främlingsfientlighet”. Kritiker till massmigrationen tystades till och med genom att avskedas från arbeten i offentliga organisationer. Någon dialog fanns inte, folket tystades för att sedan tiga som sju dövstumsinstitut. Var det inte precis så DDR- och Sovjetkommunismen fungerade? Demokrati var att acceptera och hylla massmigrationen och vänsterns/socialdemokraternas migrationsprojekt, inget annat tilläts. Massmigrationen ÄR, även med hänsyn till folkförrädaren Reinfeldts ansvar, ett genuint vänsterprojekt i Sverige och Europa. Ingen kan betvivla det. Se exempelvis den intellektuella europeiska litteraturen och debatten! Magdalena Andersson ägnar sig bara åt att kasta verbala fekalier runt sig och hoppas att något fastnar.

För att förstå den socialdemokratiska långsiktiga och övergripande ideologin och politiken måste man inse, vilket George Orwell påpekade redan 1937 i boken The Road to Wigan Pier, att socialister/socialdemokrater inte styrs av omtanke om arbetare och lägre tjänstemän utan av avund och hat emot dem som har; högre utbildning (drop outs från universitet är överrepresenterade bland S-politiker), mer pengar och finansiella resurser, större och elegantare villa, driver företag (undantag Wallenberg och Tham/Persson som beviljas skatteförmåner). Avunden, oviljan och hatet mot de bättre ställda och priviligierade människorna är socialdemokratens drivkraft par preference. Därför arbetar de på att pressa ner medelklass, övre medelklass och överklass i deras egen skit med expropriativa skatter, avgifter och olika typer av prohibitiv lagstiftning och urholkning av all teoretisk utbildning (Stellan Arvidsson och DDR som modell).

SAMMANFATTNING: Moderaterna Kristersson och Strömmer (som båda gjort politisk karriär på att hävda uppfattningen om ”fri invandring”) är tillsammans med Reinfeldt, Löfven och Andersson SKYLDIGA till migrationskaoset med dysfunktionella, kriminella, lågintelligenta, muslimska migranter. De muslimska migranterna för dessutom med sig en icke kompatibel ”kultur” och har fört in ondskans religion som utifrån Koranen predikas över hela landet från ett ökande antal moskéer. 

Publicerat i Migration, SAP | 1 Comment »

DET AVTALSDIKTATORISKA IF METALL LJUGER – DE HAR INTE MEDLEMMARNA PÅ TESLA MED SIG.

19 december 2023

Tesla har enligt uppgifter 289 anställda i Sverige. Enligt If Metall har Teslas 130 servicetekniker i Sverige tagits ut i strejk. Men det är inte en sann uppgift. De allra flesta jobbar vidare på Tesla och strejkar inte. Endast 13 (tretton) servicetekniker strejkar! Uppgiften är kollad med medlemmarna lokalt och med lokala medieuppgifter. IF Metall far i sann socialdemokratisk anda med rena lögner.

Ändock får avtalsstalinistiska IF Metall med sig statliga och andra organisationer som Transportstyrelsen och Postnord i åtgärder emot Tesla liksom hamnarbetare i Sverige och andra nordiska länder.

Vi hoppas att Elon Musk och Tesla verkligen knäcker makten hos det av socialdemokratiska partiet styrda totalitära IF Metall. De kallar sig ”fackliga” men är i praktiken totalitära politiska organisationer som stämplar ut medlemmar om de har andra politiska uppfattningar än socialdemokratiska.

Stöd Elon Musk och Tesla i den demokratiska kampen för organisations- och yttrandefrihet emot IF Metalls sovjettotalitära agerande.

Publicerat i SAP | Leave a Comment »

SOCIALDEMOKRATERNA SMITER UNDAN ANSVAR OCH PEKAR PÅ MP

18 december 2023

Aftonbladet den 18 december 2023. You got to know your enemy. Texten ur Aftonbladet citeras därför in extenso utan kommentarer och ändringar. Den talar för sig själv. När skiten träffar fläkten springer Socialdemokrater alltid undan och pekar på någon annan. Själva har de/tar de ALDRIG ansvar för sina landsförrädiska politiska beslut. Ingenting hade blivit reell politik om det inte också varit Socialdemokraternas egna medvetna politik. Nota bene!

”Socialdemokraternas klimatpolitik har varit morötter för rika och piskor för alla andra, enligt en intern S-rapport. En stor del av skulden läggs på samarbetspartnern Miljöpartiet.

– Det går inte att bortse från vilka som hade miljöministerposten och tog fram reformerna, säger Anna-Caren Sätherberg (S).

Socialdemokraterna släpper i dag ytterligare en självkritisk rapport – denna gång om klimatpolitik. Aftonbladet har tagit del av materialet, där partiet konstaterar att politiken som bedrevs i regeringsställning var svag och ojämlik. Man lyckades få industrin att börja ställa om, men misslyckades med att få medborgarna med på tåget.

– Klimatpolitiken förstärkte ojämlikheten. Den har inte varit för vanligt folk och vanliga hushåll, säger Anna-Caren Sätherberg, klimat- och miljöpolitisk talesperson.

Ett exempel som nämns är elbilsstödet där 82 procent gick till storstäder. Där var det främst höginkomsttagare som nyttjade förmånen.

– Folk vill ställa om men de har inte getts möjligheten. Då drar man isär landet istället för att bygga ihop det.

Rapporten har titeln ”Klimatomställningen ska fungera för vanligt folk i hela landet”. Att höginkomsttagare gynnats av den tidigare politiken återkommer på flera ställen. De som haft resurser att investera i ny teknik har premierats med subventioner, dessutom har de fått lägre kostnader när tekniken väl varit på plats. Samtidigt har låginkomsttagare missgynnats, till exempel de som inte haft råd att byta energisystem i sina hus och fått skyhöga elräkningar. ”Det har varit en politik med morötter för de rika och piskor till alla andra” konstaterar rapportförfattaren. Rapporten är på 14 sidor, men Miljöpartiet nämns inte överhuvudtaget. Detta trots att S satt i koalitionsregering med partiet 2014 till 2021.

Anna-Caren Sätherberg är dock tydlig med att MP har ett stort ansvar.

– Vi har ett ansvar. Och definitivt har Miljöpartiet ett ansvar, som förde fram reformerna och hade ministerposten i sju av de åtta åren.

Isabella Lövin var miljö- och klimatminister 2019 till 2021.  Sätherberg tillägger att S till viss del började driva en annan klimatpolitik när MP lämnade regeringen 2021. Hon tar som exempel färdmedelsneutrala reseavdraget. Hur stort ansvar har MP för de misslyckade reformerna?

– En regering har gemensamt ansvar men det går inte att bortse från vilka som hade miljöministerposten och tog fram reformerna.

Trots kritiken säger Anna-Caren Sätherberg att samarbetet med MP fungerade bra. Framtida samarbeten med MP är heller inte uteslutna.

– Men vi kommer ha en ingång som ser till geografi och ekonomi på ett helt annat sätt. Vi tar fram politik som också ser till att vanliga hushåll, vanligt folk ska kunna vara med och klara av klimatomställningen. Det låter som att ni till viss del skyller ifrån er på MP?

– Jag tänker inte skylla på någon. De här reformerna lades, vad vi nu har tittat på är hur de har fungerat för vanligt folk.

S har presenterat en rad rapporter framtagna av olika arbetsgrupper. Nästa år ska rapporterna resultera i politiska förslag på respektive område. Vad blir det viktigaste när ni ska ta fram en ny klimatpolitik?

– Viljan finns att ställa om, det gäller att ta fram reformer som ser att det finns en geografisk skillnad och olika ekonomiska förutsättningar. En politik som utjämnar”.

Publicerat i Klimatbluffen, SAP | Leave a Comment »

« Äldre poster
Nyare poster »